Vilken härlig kväll jag hade igår. Så roligt träffa forna kolleger som jag jobbat med länge. Även om jag nu inte jobbat på nio år.

Vi gick på kinarestaurang och åt god mat och drack gott vin .

Det var en härlig kväll som vi avslutade med att sitta ute på Kulturens hus trappa för att prata av oss lite mer.

Blev en rätt lång kväll och jag klarade den fint trots att formen inte var den bästa. Kunde stoppa undan smärtan för några timmar och inte tänka på den för en stund.

Vilken tur att man kan det. När man får göra sånt som ger en glädje och tillfredsställelse kan man glömma det trista och jobbiga för en stund.

Var jätteglad att vi alla sex kunde komma trots att vi inte alla är så alerta. Jag blev glad att se att även min arbetskamrat som har en svår sjukdom också hade ork att komma med. Så vi var ett glatt gäng som hade lite av varje att surra om. En stund att få prata av sej och bara umgås det betyder mycket för mej som annars inte träffar så mycket folk.

Jag hade jätteskoj och njöt i fulla drag att få komma ut och lämna huset för en kväll.

Tacksam för att dom inte glömt mej.

Då jag sen kom hem hade jag visserligen fruktansvärt ont. Kom med full kraft då jag gav mej tid känna efter. Men denna gång gjorde det inget. Var värt all smärta för en gång skull då jag fått göra nått roligt.

Så även om det var svårt hitta avslappning och viloläge så struntade jag i det.

Kvällen innebar som lisa för kropp och själ att det lever jag ett tag på nu.

Kunde förstås inte sova på en gång så jag var uppe rätt länge men till slut somnade jag och ….hör och häpna ….sov hela 4 timmar i sträck. Inte illa med tanke på smärtan i benet.

Så egentligen var jag rätt utvilad på morgonen.

Då jag endast sovit runt 2 eller 3 timmar flera nätter på raken så var det mycket med 4.

Benen var rätt sega då vi skulle ut på rundan men släppte efter en stund. Ingen rekordtid idag men att komma runt var målet och det gick. Lite nyp i rumpan och hugg i benet men ändå utan missöden.

Man får lida lite pin för att roa sej . Andra får baksmälla i knoppen och jag får baksmälla i kroppen. Men som sagt det var värt det för jag mår trots smärtan riktig bra.

Även idag ser det ut bli en varm dag. Vilket väder vi haft nu i flera dagar. Tempen ligger runt 25-27 grader och vi är ännu i maj. Undra verkligen om detta ska hålla i sej. Bara inte sommaren har varit nu och det blir kallt sen.

Minns det år min andre son föddes 1984 . Då var också maj riktigt varm. Sen efter midsommar var det mest regn och rusk och inte varmt alls. Så vill vi inte ha.

Håller tummarna nu för att sommaren blir lång och skön.

Vi här i norr behöver den.

Vovven är ingen som gillar värmen . Hon ligger mest under takfläkten och sover. Henrik fick bära henne en stund under vår runda idag då hon helst ville lägga sej ner i skuggan i gräset. Och då var vi ändå tidigt ute och gick för att det inte skulle vara för varmt.

Så andra rundan.....för en andra runda ska jag ha.....får bli sent i kväll då det blivit lite svalare. För vovven vill verkligen följa med då jag ska gå. Hon gillar inte att jag går iväg själv även om jag skulle kunna göra det.

Igår kväll då Veronica kom och hämtade mej var hon med i bilen och skulle sitta i famnen direkt. Hon gillar inte att matte är borta. Mattes gosiga vovve.

Tidig morgon idag. Vaknade redan kl. 3. Benet var så klart ilsket och surt och vägrade låta mej sova. Så jag klev upp och gick ut och hämtade tidningen och rastade vovven då jag ändå var vaken.

Gjorde frukost åt mej och vovven så vi förhoppningsvis skulle kunna somna om igen.

Gick inget vidare men vovven somnade direkt.

Att jag hade så ont i natt beror säkert på vårt besök på blomsterhandlarna igår. Var ju mycket kryckgång och det är inte alltid så bra. Blir lite för hög belastning.

Jag låg och vände och vred på mej i minst två -tre timmar innan jag till slut fick en timmes sömn till.

Sen var det bara kliva upp igen för solen sken från en klar himmel och det var redan 19 grader i skuggan. Tänkte hinna ut på rundan innan det blev för varmt för vovven som alltid haft svårt för värme. Så vi var ute och gick tidigt och det var hur skönt som helst.

Som en riktig sommardag i slutet av maj. Bara inte sommaren varit nu och inte kommer tillbaka.

Man tänker ju på alla barn som inte fått sommarlov ännu och alla som jobbar som har långt till semester. Jag har ju inget av det så för mej gör det inte så mycket .

Men visst vore det härligt med en lååång sommar i år.

Vi här i norr behöver verkligen den efter den långa vintern.

Dagens agenda är att få blommorna planterade i krukorna och att åka och handla lite mat och sånt.

Ska försöka låta dottern sköta planteringen då jag inte vill förstöra nått så ryggen brakar ihop. Vet hur ont jag får av just planteringen då det är svårt hitta en bra arbetsställning för min rygg som inte tål vridning och böjning. Men det är svårt låta bli då jag gärna vill göra det själv på mitt vis.

Men nu ska jag hålla mej är det tänkt då jag måste vara ”fit for fajt” i morgon kväll då jag ska bort. Jag ska då ut och åta med mina fina vänner från mitt arbete och vi ska fira en som just fyllt 65 år och gått i pension. Det vill jag inte missa för allt i världen.

Ser fram emot få träffa dom alla och höra hur alla har det. Längtar.

Vi träffas inte så ofta men det blir nån gång per år och det betyder mycket för mej som inte träffar så många annars. Kul höra lite skvaller och få prata av sej en stund.

Så just därför ska jag försöka.....i alla fall försöka hålla mej från blomplanteringen.

Om inte annat får väl dottern slå mej på fingrarna om jag inte kan hålla mej borta.

Hon klarar plantera helt utmärkt så det blir nog perfekt. Fast det kliar i fingrarna.

I kväll blir det nog ta en kort kvällsrunda för helt kan jag inte låta bli. Inte då jag nu kommit igång så här bra. Men inte för långt så jag får lite mer sömn inatt.

Vill ju inte vara helt slut då jag ska träffa vännerna.

Äntligen ser man igen. Efter att sen lördag kväll varit halvblind då mina glasögon gick sönder så ser jag äntligen läsa och skriva igen. Dom gamla ser jag bara på håll med så jag har inte ens kunnat läsa tidningen på två dar.

Frustrerande då det är samma sak som gått sönder för tredje gången.

Det är hela nässtödet som gått av. Och det ska vara gjort i titan och borde enligt synsam inte kunna gå av. Likväl har det hänt tre ggr nu på 14 månader som glasögonen är gamla. Aldrig förr har det hänt. Och då har jag haft likadana glasögon sista 20 åren. Såna som inte har några bågar utan skacklar och nässtöd sitter direkt fast i glaset.

Nu får jag hoppas det var sista gången tills dess det är dags skaffa nya. Tre ggr är tre för mycket då det inte är några billiga glasögon direkt. 11 000 kr har jag betalt och då förväntar man sej väl lite bättre kvalitet.

Dom gjorde det i alla fall utan kostnad då jag sa att jag vägrar betala då garantin just gått ut och det är tredje gången. Bara hoppas det håller nu. Less på inte kunna se ordentligt.

I söndags då det var morsdag så tog jag och dottern bussen in till stan och hon bjöd sin mamma på en god glass. Härligt och skönt ute i solen med en mjukglass. Känns som sommar det.

Vi traskade sen runt i butiker och kikade lite då vi ändå åkt in. Gick väl runt i ca två timmar och det kändes kan jag säga. Då var tanten slut i både ben och rygg.

Sen på kvällen då det ännu var fint ute tog jag ändå en andra runda med vovven. Inte så smart kanske då det då blev en tredje promenad om man räknar stadsrundan i två timmar med.

Det fick jag äta upp på natten då det inte gick sova alls. Låg och snurrade till klockan var över 3. Och då jag inte kunde läsa heller så var det extra jobbigt att inte kunna sova. Slocknade väl till sist så en två-tre timmar blev det kanske. Inte pigg precis då man vaknade. Kände mej som en zombie,

Men det var bara ta sej i kragen och ändå ge sej ut på morgonturen och väl igågn så funkar det ju. Det är alltid efteråt det blir jobbigt. Då kommer smärtan som ett brev på posten och ger en käftsmäll som heter duga.

Men det får man ta om man nu ska komma sej ut i friska luften . Bättre gå än sitta i alla fall.

Blev en kvällsrunda då också, Lite bättre än kvällen innan då det inte var en tredje runda utan BARA en andra. Två klarar jag av utan att få smärta som gör en galen. Men inte tre helt klart.

Visst var även denna natt lite tuff men inte lika illa. Alltid nått.

Sen i morse så tyckte jag ändå att det var lite lättare gå igen och mindre smärta .

Så efter duschen bestämde vi oss därför att åka och handla lite blommor till krukorna ute.

Lite jobbigt gå runt där då jag endast tog kryckorna. Får så ont i höger arm och armbåge då jag går med kryckor. Hänger för mycket åt höger då det är min svaga sida.

Men det hade inte funkat med rullator i blombutiken. Men nu är blommor inköpta . Återstår baar plantering. Det ska Veronica få göra då det inte är en bra arbetsställning för lilla jag. Om jag nu kan hålla mej vill säga.

Blir väl en sen kvällsrunda sen då det är så varmt ute att vovven inte orkar. Hon har som alltid lite jobbigt i värmen. Men hon gillar följa med mej då jag ska gå så jag får väl vänta till det blir lite svalare. Vill ju gärna ha med mej min bästa vän på rundan.

Blev en snabb resumé av händelser nu då jag som sagt ser att läsa igen.

Gillar skriva men har som sagt inte kunnat varken det eller läsa. Min livlina att ta ut frustrationer och smärta med. Så jag slipper ösa gnäll över familjemedlemmarna.

Nu har jag nästan en hel vecka tagit dubbla långa (5 km) rundor och det har gått vägen. Ont ? Ja visst men det har rullat på ändå. Stela ben och nyp i rumpan men det går ändå.

Så länge inte benet viker sej så tycker jag det går vägen.

För om benet börjar vika sej är det illa. Då blir jag tvungen backa och dit vill jag inte. Inte nu det det faktiskt rullar på åt rätt håll. För en gångs skull.

Visst har jag väldigt mycket smärta på kvällar och nätter men än hoppas jag det ger sej.

När jag väl går tar det inte lika ont utan det värsta sätter in då jag försöker slappna av om kvällen.

Men vem har sagt att det ska vara lätt.

Så om bara nattsömnen blir bättre kanske det även blir mindre smärta också.

Drömma kan man ju.

I natt har jag faktiskt sovit riktigt länge. Länge med min mått vill säga. Tog lång tid somna ….klockan var nog 01,30 innan jag lyckades somna. Sen vaknade jag igen vid halv 6 då maken for till jobbet men efter nån timme lyckades jag till slut slumra till nån timme till. Så allt som allt blev det nästan 6 timmar. Inte illa .

Var nog rätt trött efter gårdagen då vi hade besök av barnbarnen på eftermiddagen och tillbringade större delen av dagen ute. Även vuxna kan bli trött av utevistelse.

Men vi hade trevligt som alltid då favoritbarnen kommer på besök. Uppfriskande med glad mysiga barn som håller igång både farmor och farfar.

Dom stannade även på middag så vi fick trevligt middagsällskap.

Molly hon äter som en häst allt man sätter fram. Tyvärr är inte Viggo lika matfrisk utan där ska det , precis som Richard då han var liten., lirkas och trugas innan han äter nått. Får alltid lite flaschback till hans barndom då vi hade samma förhandling och trugande för att få honom äta.

Men till slut åt han ändå upp nästan allt mat.

Då dom sen for hem blev det som sagt en andra runda då jag ju bestämt mej för köra varje dag så länge det går. Gick lite segt då jag inte haft lika mycket vila som annars då jag ju ville njuta ute med barnbarnen då dom är här. Men rundan gick ändå utan problem och det kändes helt okej.

Kvällen var lite tuff men inte värre än kvällarna innan så .

Natten , ja en rätt hyfsad historia som sagt och då morgonen väl kom kändes det helt okej ge sej ut på första rundan. Solen sken från en klar himmel och det var varmt. Riktigt skönt gå och idag hade jag Veronica med som sällskap. Vi pinnade på i bra tempo och benen som var rätt styva i början mjuknade så sakta. Nypet i rumpan var mindre än i går kväll så det var ett plus.

Nöjd och belåten känner jag att …..kanske kanske …. är jag lite på G ändå.

Kanske håller jag för dubbla rundor till sist.

Ska inte ta och dra för stora växlar på det här nu men för tillfället känns det riktigt okej.

Bra helt enkelt.

Sen är det bara hålla tummar och tår och hoppas det fortsätter. För det känns så dj***la bra kunna se nått framsteg ändå.

Och den smärta jag har kan jag ta om den inte gör så jag trillar omkull. För smärtsamt kommer det nog fortsätta vara men så länge det ändå går att gå fast det tar ont så är också det okej.

Det är om smärtan gör så benet släpper och jag faller det är för mycket. Och än så länge funkar det. Tar ont men släpper inte .

Idag kom Andreas förbi en stund och vi fick en trevlig pratstund . Alltid trevligt med barnen på besök.

Henrik jobbar ju helg så det blir inte så mycket mer än en god middag med grillad lax idag. Inte för att vi annars gör nått särskilt på helgerna men ändå.

Sen blir det förstås en kvällsrunda också efter maten.

Kan ju inte hoppa över då det nu funkar så bra....eller funkar okej är väl mer rätt ord.

Och både jag och vovven mår bra av lite extra motion. Vi har ju båda lite tanthull att bli av med. Hon för att hon är kastrerad och jag för att jag är en klimakteriekärring.

Så målet är förruttna mitt eget välbefinnande få bort nått kilo också.

Skulle inte skada kan man nog säga.

Att det sen även är bra för rygg och ben är inte heller att förakta.

Utan mina rundor så skulle jag tappa ännu mer muskler än jag redan har tappat och då skulle jag kanske till slut bli helt sängliggande. Och det VILL JAG INTE:

Så pest och pina men sluta gå för att det tar ont det finns inte på kartan. Tur man är en tjurskalle som inte ger upp.

Ge upp det är som att dö en smula.

Så kämpa det är det enda som går om än det är väldigt motigt mellan varven.

Men nu har jag ju lite flyt för en gång skull och då gäller det passa på. Skam den som ger sej. Nån gång måste väl även jag ha lite tur på min sida.

Trots att jag överpresterat ….över min egentliga förmåga fick jag i natt sova....hör och häpna nästan 7 timmar. Rekord helt klart. Tog visserligen en stark tablett innan jag la mej för att kunna slappna av och det funkade. Så trots en elak bensmärta och kramp i vaden och under foten så somnade jag och sov som en klubbad säl ända till morgonen. Kan ju vara av ren utmattning också. Man håller inte i längden med tre timmars sömn.

Så det var skönt att vakna på morgonen och faktiskt känna sej lite utvilad. Inte helt men betydligt bättre än igår. Man får nöja sej med det lilla ibland.

Så promenaden kändes skön och benen rätt pigga om än lite stela. Stela pga många km i benen . Mer än vanligt. Har ju blivit två dar på raken med två ggr 5 km runda.

Känner mej rätt duktig som klarat det. Det är inte smärtfritt precis men jag har gjort det och är nöjd med min prestation. Jag ska banne mej inte låta smärtan vinna denna gång.

Är väl värst efteråt då bensmärtan sätter in. Får då sitta med en tennisboll tryckt i ryggslutet för att på så vis störa ut smärtan. Annars får jag sitta stretcha och dra så det inte blir kramp i ben , vad och fot. Det är som det drar ihop sej och snörper åt över nerven och klämmer till ännu mer. Vilket gör smärtan än mer olidlig.

Men det kan jag inte bry mej om då jag verkligen vill komma igång med mina dubbla rundor....som förr.

Men att det skulle vara så här smärtsamt komma igång trodde jag inte. Minns inte att det var så förra sommaren då jag ändå lyckades komma ut på dubbla rundor ibland.

Men minnet är väl kort som vanligt och det var säkert lika tungt då så nu. Men det känns som det blir tyngre för varje år och att det blir mer smärtsamt för varje gång.

Tur man är en tjurskalle som inte ger sej i första taget.

Minns vad sjukgymnasten sa då jag gick på sjukgymnastik …. att jag var lite för tjurig för mitt eget bästa....men vem har sagt att jag lyssnar på det?

Jag gör det jag vill göra och får ta konsekvensen. Ibland ger jag mej då smärtan blir övermäktig. Men för det mesta gör jag det i alla fall och ”gnäller och frustar” för mej själv efteråt.

Men vad säger man....är huvudet dumt får kroppen lida.....

Men som sagt jag är på G och det får bära eller brista. Jag SKA ha en runda morgon och kväll. I alla fall då det är sommar och ljumma fina kvällar. Kan ju inte tillbringa hela sommaren inne liggande på sängen. Det gör jag nog ändå. För sitta ute i solen är inget jag pallar med nån längre stund.

Har inget bra att sitta i som passar min onda rygg. Behöver ha nått att halvligga i .

Sen är det så trist bara sitta still och inte göra nått. Och då alla blomrabatter är borta sen flera år så har jag inget pyssla med heller. Inte för att jag kunde det mer ändå eftersom det var för påfrestande för ryggen. Det var därför dom åkte bort för dottern sa att hon tänkte då inte sköta om några rabatter. Så numera har vi bara lite krukor med sommarblommor. Det räcker mer än väl.

Fast lite saknar jag nog det ändå. Ser lite tomt ut ute på tomten. Men maken gillar det då det inte är nått i vägen då han ska klippa gräs.

Nåja man får vara nöjd ändå. Det är fint med sommarblommor och då dom är i krukor så kan jag plocka lite i dom själv.

Blev en tur till storheden idag med gubben för att inhandla en ny lampa till vardagsrummet som ska hänga bredvid mitt nya vitrinskåp och ge lite ljus. Hade först tänk att vi sätter ljuslister inne i skåpet men ändrade mej ….till makens lättnad....och bestämde mej för att hänga en ny lampa bredvid istället. Har en redan där men den lyser upp för lite.
Hittade en fin lampkrona på Clas Ohlson som nog blir fin där.

Sen har vi även skaffat färg till bordet i vardagsrummet som ska bli vitt. Även mina blompiedestaler som är i furu ska bli vita. Så lite jobb har maken fått. Helt frivilligt.

Han tyckte också att det blir finare med vitt nu då vi har flera andra möbler i rummet som går i svartbrunt. Och då man målar om det blir det ju nästan som nytt igen.

Då Henrik är ledig idag och i morgon blir det en grillkväll idag. Han ska jobba helg så vi passar på ha helg idag istället.

Vädret är ju fint så det passar bra fast det är inte lika varmt som förra veckan.

Men solen skiner och det får man väl nöja sej med.

Man kan inte få allt .

Blir nog utmana sej ikväll också med lång kvällsrunda. Har ju sovit i natt så om det inte blir så mycket sömn nu kan jag nog klara det med. Jag har som sagt bestämt att jag kör så länge det inte brakar ihop. Och än så länge … peppar peppar ….håller jag. Nån gång ska väl också jag ha lite flyt.

Ännu en natt med lite , lite sömn. Blev väl en 3 timmar plus 1 extra då jag lyckades slumra till en stund igen.

Var ute och gick den dubbla vändan igår kväll igen och nu den långa ….alltså samma som morgonrundan. Inte tänkt så men det bara blev det ändå.

Själva rundan går alltid det är efteråt det trista eländet kommer.

Men samtidigt så känns det riktigt bra att jag ändå kommer runt två långa rundor på samma dag. Inte igår det hände.

Så då får jag väl ta smärtan på köpet liksom. Synd bara att det stör nattsömnen för mycket.

För jag känner att smärtan i kroppen sprider sej i samband med tröttheten.

Det blir smärta där jag inte har ont normalt och det är ju ett problem. Men problem är till för att lösas. Hur ??? Ja det vette sjutton. Men på nått sätt verkar det vara nått som jag får ta. Vill jag ha mer ute-promenader så får jag ta smärt-ökningen också vare sej jag vill eller inte.

Så bara därför så blev det två långa rundor idag med. Är det så klokt kan man undra?

Nej förmodligen inte men nu är det gjort. Andra rundan var inte tänkt bli långa idag heller men maken kommenterade just då vi gick att ”du har förstås tänkt ta långa idag med”-.

Självklart sa ju jag då. Och så blev det också.

Fast idag tog benen slut tidigare än igår så nog kändes det allt. Hade väl en 1,5 km kvar då benen började bråka.

Men det var ändå skönt ha gjort det en gång till. Kanske kanske det ändå ska lossna.

För nog är det skönt komma ut och ta en tur runt byn och se vad som händer och sker. Se nått än bara sitta ute på baksidan. Det är alldeles för tråkigt. Jag klara bättre av röra mej än sitta still. För då ska jag helst ligga ner istället. Och ligga ute i solen....nej det är inte min grej direkt. Då tar jag hellre en runda med vovven. Synd bara att det ska vara så trögt komma igång.

Borde normalt ….alltså för ”normala” människor.....inte för mej.....släppa nån gång och man kommer över det jobbiga smärtsamma. För mej verkar det hopplöst.

Men jag ger mej inte. Inte än i alla fall. Jag kör på så det ryker till det smäller. Förhoppningsvis går det utan smäll.

Min förhoppning är att jag ska kunna ta dubbla rundor varje dag då det är sol och fint.

Att jag kommer ur smärt-träsket och kan gå utan att ligga sömnlös om nätterna pga bensmärtan. Än är jag inte där. Än så är det hopplöst eländigt om kvällar och nätter.

Men jag ger inte upp. Envis som synden är jag och jag vill tro att det ska gå.

Ont ska med mer ont fördrivas ...eller???

Tog en liten sväng in på blomaffären idag med Veronica för att skaffa en liten blomma sätta på mammas grav. Det är mammas namnsdag på fredag och morsdag på söndag. Vi får inte plantera där själv numera utan kyrkorådet sköter det och därför satte vi en liten miniros i kruka som bara är plocka bort sen då dom ska plantera. Bara som en liten symbolisk handling för jag gav alltid mamma en ros till morsdag då hon fanns.

Har tänkt mycket på mamma just nu ett tag i samband med hennes systers död.

Minns tyvärr hennes sista tid i livet mest som en enda stor sorg och plåga.

Vi ha diskuterat lite här hemma om min åsikt mot att kolla mej och alla här hemma förstår min inställning. Alla vi såg hur eländigt mamma hade det.

Då är det bättre inte veta nått.

Kan ju ändra mej sen men just nu så känner jag bara så. Jag vill inte veta.

Äntligen en utvilad tant som steg upp......hela 6 timmars sömn i natt. YEAH.

Var inte dum igår och tog dubbelrundan utan skippade den för en dag. Hade alldeles för ont och var alldeles för trött så jag tom höll på somna framför TV-n.....och det brukar jag aldrig göra.

Så det var nog bra med en vilodag för idag var benen pigga igen.

Kunde speeda på i god fart och kom runt 5 km på 56 minuter. Jag kan ju :)

Det gick lätt gå och visst tar benet ont men utan hugg så tänker jag inte på det.

Så gamla damen har lite flyt ibland. Nu får jag se hur dagen artar sej och om det blir en dubbeltur i kväll. Få se hur det känns och hur vädret visar sej.

Känns som om det ska lossna i alla fall. Inte ta ut nått i förskott nu men lite mer hopp kan jag skönja.

Har även fått ett dilemma att fundera på. Min mamma hade ju ett pulsåderbråck eller som det heter ...aortaaneurysm....som var stort och som hon blev opererad för. Tyvärr gick den operationen åt skogen kan man säga. Hon fick en massiv stroke efteråt som gjorde henne totalförlamad och hon låg sen i 6 år som ett hjälplöst kolli i en säng på ett äldreboende och rent ut sagt tynade bort.

Jag brukar säga att min mamma dog två ggr. Första gången efter op....och andra gången 6 år senare då hon bara var skinn och ben. Vilken plåga. Jag och pappa besökte henne varje dag i dessa 6 år för att hålla hennes humör någorlunda. Usch och fy ….vill knappt tänka på vilken plåga den var att se en människa tyna bort på detta sätt. Vill ALDRIG nånsin hamna i den situationen.

Vad som nu ställt till med ett dilemma är att nu har en syster till min mamma dött i ett aortaaneurysm. Det kan ju vara ärftligt och risken är ju helt klart större nu då det drabbat en släkting till. Nu har många av mina mostrar som finns kvar uppmanat till undersökning av nära anhöriga. Nu då 2 av 8 syskon haft samma sak är ju risken helt klart mer påtaglig.

Jag har för nått år sen haft en diskussion med min läkare och fick då ett erbjudande om en undersökning av min aorta om jag ville. Då kände jag mej väldigt tveksam till om jag verkligen vill veta.

Samma sak nu. Jag vet inte om jag vill det. För om man nu skulle ha ett aortaaneurysm, då måste man ju göra nått åt det. Då känner jag än så länge att då vill jag nog helst inte veta. För efter mammas misslyckade op.så känns det som om riskerna är för stora. Jag VILL inte hamna som mamma. Jag har varit med om två misslyckade op. redan för ryggen och det känns inte som jag har nån lust med en sån op. då heller.

Visst går det säkert åtgärda för det gjorde det ju även för mamma. Det var ju efter op. som hon sen fick sin stroke. Att hon sen levde i 6 år berodde ju just på att det var reparerat.

Men jag vet med all säkerhet hade hon aldrig velat veta att hon hade ett aortaaneurysm. För då hade hon inte behövt oroa sej och hon hade fått leva lyckligt ovetande till den dag det sen brustit . Hon hade hellre sluppit leva som en ...rent ut sagt grönsak...i 6 år.Det var hennes värsta mardröm hamna så. Hon hade kunnat leva nått år till med sitt aortaaneurysm men då fått vara lycklig och kunnat vara som alla andra. Inte ett hjälplöst paket.

Så jag ska nog tänka mer innan jag bestämmer mej för om jag vill ha en undersökning.

Jag har inte haft oddsen på min sida hittills så det känns som om jag inte skulle ha det om jag nu också skulle ha ett aortaaneurysm. Vill i alla fall vänta och se om det är fler mostrar och morbröder eller kusiner som har det. Om det visar sej att fler har det kanske jag omvärderar. Men för nu är min inställning att jag nog inte VILL veta.

Nu ska jag istället försöka fokusera på mitt andra problem med rygg och nervsmärta. Den biten är för mej nog tung att bära.

Man blir hård mot sej själv då livet tar en annan vändning. Och för mej gjorde det redan för drygt 11 år sedan.

Jag vill leva här och nu och försöka ha ett så bra liv det går med det jag har.

Försöka komma upp ur svackan jag haft ett längre tag och njuta av sommar och sol så gott det går. Härliga promenader och lagom sömn …..det vore rena drömmen om det kunde bli så.

Så var värmen slut för denna gång. Redan igår kändes det betydligt svalare. I alla fall på morgonen. Då var det lite kallt om armarna då vi inte tog nån jacka på.

Idag var det till och med läge för vantar då det blåste kyliga vindar.

Sommaren är kort.....är det inte så Ledin brukar sjunga?

Igår gick vi alltså först en morgonrunda som vanligt och då den långa på 5 km.

Sen på kvällen kunde jag inte låta bli en kvällsrunda på runt 2,5-3 km trots att benen värker och ryggen är sur. Har kämpat på i flera dagar nu med dubbelrunda för att det varit så skönt ute.

Kvällarna har varit ljumma och sköna att det bara klockat och pockat på att ge sej ut en extra gång.

Hade som föresats att ta varannan kväll men då det var så fint ute gick det inte låta bli. Jag var bara tvungen gå.

I lördags gick jag med Veronica innan melodifestivalen och igår gick jag ensam.

Efter kvällsrundan så får jag problem med kramp och sendrag men har försökt med att stretcha lite grann och hoppas det ska hjälpa. Är fruktansvärt då krampen i vaden kommer. Den tar så dj***la ont och sen jag som inte har så lätt ”hoppa” upp så hinner det krampa till en bra stund innan jag är på fötter och kan få det släppa.

Är väl av ansträngning och ovana att gå så mycket som gör krampen.

Sen smärtan som kommer efter nån timme, nervsmärtan vill säga, den är inte kul.

Men jag SKA komma igenom den här kampen. Jag vägrar ge upp. Inte än i alla fall. Vet att även mina stackars knän mår bra av promenader och det är vad som funkar ändå då inte bensparken gick alls. Så det är bara bita ihop och hoppas jag är över kanten snart.

Själva promenerande är inte det som är motigt utan det är det som kommer efteråt. Smärtan som sköljer över en efter en stunds vila. En smärta som får det att rent krypa i kroppen. En smärta som gör det svårt sitta still och ligga still. Sen nätterna det ska vi inte ens snacka om.

I natt var faktiskt bästa natten på länge då jag somnade och sov hela 4,5 timme. Var nästan lite utvilad. Trodde nog att det till slut skulle bli så att jag somnar av ren utmattning men det verkar inte bli så. Men 4,5 är åtminstone lite längre än 3 timmar. Man får vara nöjd med det lilla också.

Så om det bara fortsätter och fortsätter med kramp och sendrag är det inget göra. Det är bara ta det och sen hoppas det ger sej med tiden. För nu ska jag inte ge mej. Smärtan ska inte få vinna igen. Jag vägrar.

Helgen har ju som sagt bjudit på riktigt sommarväder. Vi har grillat och suttit ute och käkat och det var hur härligt som helst.

Lördag då var det ju sen melodifestivalen och den tittade vi på och jag tyckte nog att rätt låt vann. Det fanns nån mer som var bra men det fanns många bottennapp.

En del sjöng ju rent av falskt.

Igår sen blev det en fika hos pappa mitt på dan och sen hade vi besök av Andreas och Sara och tog en fika med dom .Fick surra bort en stund och det är alltid roligt då dom tittar förbi.

Sen då dom for hem så gick jag alltså iväg på min andra runda för dagen.

Då det endast var jag och Tessan kunde jag gå helt i min egne takt och det var nog bra. Då kunde jag styra det hela lite bättre. Nog för att dom andra brukar hålla igen så det inte går för fort för mej men det blir trots allt lite mer sakta då jag är ensam.

Rundan var skön och varm då det var betydligt varmare på kvällen än på morgonen. Sen då jag alltså var själv så styrde jag farten helt och hållet. Tog väl lite längre tid men det var nog bra.

Sen väl hemma igen och framför TV-n kom den envisa krampen. 5-6 ggr fick jag studsa upp Och det gick trögare och trögare.

Fick till slut lägga upp benen riktigt högt.

Då sen natten kom låg jag väl och vred mej i minst en timme innan jag till slut lyckades somna . Och efter 4,5 timmes sömn , vaknade av kramp i vaden, så lyckades jag inte sova mer. Men lite lite piggare är jag ändå.

Sen då vi skulle ge oss ut på rundan fick jag tväront i benet. Det högg och nöp så det stod härliga till. Henrik tyckte jag skulle låta bli gå men inte jag. Jag var säker på att det skulle ge sej efter en stunds promenerande. Och det gjorde det också. Tog väl 1-2 km innan benen funkade som det ska.

Men det var i alla fall en runda utan större problem. Inte lika pigga ben som förra veckan. Långt där ifrån men hyfsat ändå.

Få skylla på att det blivit kallare igen och att benen blir sega och tröga av kylan.

Nu får jag se om det även idag blir en extra sväng. Som det känns för tillfället blir det inte. För mycket nyp i rumpan och stötar ner i benet. Men om det känns bättre i em kanske det blir en kortis i alla fall. Jag känner att det är på G inte än men snart. Hoppas och tror jag.

Tur att solen och värmen kommit för en stund. Då går det som sagt lättare leva trots en evinnerlig smärta.

Vaknade tidigt igår morse efter en riktigt usel natt. Vet ju varför men vem bryr sej.

Hade ett besök på sjukhuset då jag äntligen fått tid på hörcentralen för en koloch en höjning av ljudet i hörapparaterna. Har väntat på en tid sen i december.

Då det var så soligt och varmt hade jag tänkt ta en promenad dit . Vi har endast ca 3 km dit så det kändes som en lagom runda att ta så här en seg morgon. Tänkte att eventuellt tar jag bussen hem men det skulle jag bestämma efter besöket.

Fick en hörselkoll och den visade att mitt bar öra nu var lika dåligt som det dåliga. Så hon justerade båda apparaterna och jag hörde genast bättre vad hon sa .

Eftersom det fortfarande var så fint och härligt ute så tog jag och promenerade hem också.

Var väldigt varmt . Kunde tom ta av jackan och det är då första dagen för i år.

Hörde otroligt bra så jag kunde tom höra fågelkvitter. Tänk vad fint det låter. Sånt hör jag inte utan hörapparat.

Väl hemma så var jag helt svettig . Inte för att jag gått särskilt fort utan för att jag hade för mycket kläder på.

Blev sen en skön dag ute och vi tog fram utemöblerna och åt utomhus också. Riktig sommardag kan man nog säga. Får gärna fortsätta på den banan, inte mej emot.

Efter middagen så fick jag lust gå en extra runda då vovven inta fått nån då jag var iväg till sjukhuset. Så Veronica och jag tog en sån men nu gick jag BARA en kortare runda. Hade väldigt ont. Men det var så skönt ute att det inte spelade nån roll.

Sen blev det förstås lite jobbigt senare på kvällen då vi skulle titta på Lets dance. Då fick jag än en gång försöka hålla benet i vädret för att få smärtan rinna bort.

Gick inget vidare så det var svårt sitta still och titta. Fick också hemska sendrag i vad och fot hela tiden. Inte skönt kan jag säga. Och då den krampen kommer måste jag upp och stå och att ta sej upp från halvliggande i soffan snabbt är inte lätt. Som en elefant som ramlat omkull och ska resa sej.....så kände jag mej.

Natten blev igen en kort historia men det var inte endast smärtan som gjorde det. Det var så varmt inne att det inte gick sova för det heller. Så det blev väl ca 3 timmar....IGEN.

Undra hur länge man håller med så lite sömn???

Måste nog snart tala med läkaren om nån bättre medicin att ta till kvällen så jag kan sova . Den jag har nu funkar inte mer.

Fast det är klart. Hade jag mindre smärta och kunde slappna av hade jag nog sovit bättre.

Men jag vägrar ge mej med mina ansträngningar komma i gång med dubbel runda.

Jag SKA bara kunna det. För att bara sitta ute i solen är inget jag gillar så det enda jag kan göra för att njuta av sommar och sol är att ta fler promenader.

Och det SKA bara gå. Så är det.

Men det vore förstås bra om det kunde gå utan att få sån väldig smärta att jag blir tvungen mata mej med starkaste pillret och sitta med benet i taket.

I morse sen då vi också var ute tidigt så gick det helt okej att gå. Benet var lite segt men pinade på rätt okej efter en stund. Och nöjd och belåten med den rundan ska jag inte ta dubbel idag.

Måste skynda mer långsamt än hittills för att få det funka. Men nån garanti för att jag låter bli finns inte. Om lusten faller på kanske jag gör det igen.....och igen.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

Sömnrekord …. hela 5 timmar.....nästan så man är utvilad. Efter att sovit ca 3 timmar per natt på fyra dygn så är det faktiskt så. Inte helt men ändå.

Det sliter otroligt på kroppen då sömnen lyser med sin frånvaro. Smärtan ökar och knopp och kropp är seg och trög.

Så då jag vaknade kl 5 idag var det helt okej.
Jag slocknade riktigt fort igår kväll tom.

Tröttheten tog ut sin rätt så trots en enorm bensmärta kunde jag somna. Visserligen med ett starkt stöd av ett starkt piller men ändå.

Kvällen däremot var fruktansvärd. Benet värkte och det kröp och nöp i ryggen så det knappt gick se på TV: Benet fick jag hålla upp i luften för då minskade det lite. Sen en hård tennisboll på min punkt i ryggslutet för att leda bort bensmärtan. Måste se helt galet ut då jag halvligger i soffan med en boll i ryggen och benet rakt upp.

Tur det bara är Henrik och Veronica som ser. Dom är van.

Nu får det bli lite bättre väder för jag vet att en del av smärtan kan härledas till vädersmärta. Har alltid mycket värre då vädret är så här surt.
Så nu hoppas jag på sol och värme.

Åtminstone inget mer regn tack.

Sen har jag väl utsatt ryggen för lite väl mycket påfrestningar då jag pysslat lite med skåpet i vardagsrummet. Bl.a så var det jag själv som tömde det gamla och det blev en hel del böja sej ner på knä och upp igen. Sen samma visa då sakerna skulle in i nya skåpet. Hade kunnat be dottern men då jag ville få det som jag själv ville var det enklast göra det själv. Men gå ner på knä och sen resa sej upp otaliga ggr år inget som min rygg gillar. Är för svag i ena benet så det blir alltid svårt ställa sej upp utan att ta stöd och då blir det lite böj och knak i rygg. Men vad göra då tjurskallen ska göra det själv. Blir så fruktansvärt less på att alltid få äta upp allt jag gör. Min kropp vägrar gå med på nån aktivitet utöver det vanliga och inte ens det vanliga går den med på.

Har hamnat i en riktigt ond cirkel som inte tycks gå komma ur.

Sen då sömnlösheten som också tär på en.

Men nån gång ska det......förhoppningsvis ….vända och gå lite bättre. Lite mindre smärta och mer sömn. En dröm kanske men kanske kanske....

Nu då sommaren närmar sej kan man hoppas i alla fall.

Vi har inga särskilda planer för den men det brukar ändå bli lite roligare med sommar. Man träffar lite fler människor och kommer ur skalet man varit inne i.

Om det sen blir mindre smärta också då kroppen får lite sol och värme är ett stort plus. Kanske det blir så.....kanske inte.

Hoppet lever och om jag hoppas riktigt mycket kan det kanske bli så också. För nu är jag riktigt trött på det här. Sista veckan har slitit hårt på mej och humöret är allt annat än bra.

Tur nog så har jag inte låtit det drabba nån annan utan som vanligt är detta mitt sätt ventilera och ösa ur mej min frustration.

Ingen vet hur det känns ändå. Och ingen ska heller behöva lida för att jag har det piss.

Snart , snart är jag uppe på ytan igen. Hoppas jag. Tror jag. Vet jag. Varit på botten en alldeles för lång stund nu.

Den som lever får se.

Everything will be alright …. just not right now

Nu börjar jag likna en zombie.....är knappast pigg. Inatt också endast tre timmars sömn . Somnade rätt trött igår kväll men givetvis fick Tessan för sej att det var läge ut kl 3 och sen var det omöjligt somna om. Jag som sov så gott. :(

Så då blev det ligga snurra och försöka slappna av igen i några timmar för att till slut slumra till en stund vid 7-tiden för att sen vakna vis 8. Ingen kvalitetssömn kan man nog säga.

Så när jag steg upp var jag allt annat än pigg. Kroppen tar ont överallt nu. Inte bara rygg och ben utan även axlar , nacke och huvud . Är väl för att jag haft 4 sömnlösa nätter på raken nu.

Hur ska jag kunna sova ikapp....nånsin???

Inget göra bara finna sej. Så det blev ut i duggregnet för en runda med vovven. Skönt var det inte men nödvändigt.

Både för vovven och mej. Vi behöver den så väl båda två så bara strunta i att känna efter. Hur skulle det se ut annars?

Igår hade vi finbesök som gjorde att jag trots smärtan fick lite skoj några timmar. Det var mina fina barnbarn som kom och hälsade på och då piggnar man till för en stund. Alltid så skoj ha dom här och då har jag inte tid känna efter . Att det sen blir väldigt smärtsamt sen är en helt annan femma.

Man får lida pin lite för att få ha skoj också.

Man måste ju passa på och umgås med dom små liven då dom väl har tid komma förbi.

Molly är en väldigt aktiv liten tjej numera. För ett halvår sedan var hon mest i famnen på sin far men nu är det 100 knyck hela tiden. Riktigt litet busfrö har hon blivit den söta lilla tjejen. Verkar bli lika energisk som sin storebror. Men det är så det ska vara .Småbarnen ska ha mycket spring i benen …. inte tu tal om annat.

Fast man inser efteråt hur gammal man är då man är rätt trött i både knopp och kropp efteråt. Men det gör absolut ingenting. Dom är det bästa som finns och verkligen nått som jag mår bra av.

Efter vi ätit middag så tog jag mej en runda då det äntligen slutat regna för en stund. Skulle kanske låtit bli då jag minsann hade väldigt ont i benet. Men då jag skippat morgonrundan pga regn och rusk så kliade det i kroppen av abstinens....promenad-abstinens.

Då jag går känns det okej men det är efteråt det är mindre kul. Då kommer smärtan med full kraft och jag fick halvligga med benet upp i luften hela kvällen.

Och sen då det var sängdags var det ju svårt somna .

Men en stark tablett gjorde att jag somnade men sen slutade det ju med väckning innan jag sovit mej utvilad.

Så idag kanske det blir en tidig kväll men förmodligen inte.

Brukar inte bli som man tänkt. Sen får jag hoppas på sömn i natt då. Nån gång måste väl kroppen och knoppen vara tillräckligt sliten för att sova oavsett annat.

Men med min tur blir det säkert inte så.

Då det är trist och regntunga moln ute så har jag börjat fixa lite med några bilder jag ska sätta upp på väggen. Det är gamla bilder som tidigare stått högst upp på gamla hyllan men som jag nu inte tycker passar in. Inte stående ovanpå i alla fall. Så jag har scannat av dom och krympt ner dom till en mindre storlek och sen ska jag köpa en kollageram som jag sen kan sätta upp på väggen.

Tror att det blir fint. Har hittat en ram jag vill ha så jag får se om korten jag nu fixat till passar.

Hoppas det.

I övrigt blir det en lugn helg. God mat förstås och ett glas rött så kommer jag må mycket bättre. Trots att jag har helsikes ont och är trött, trött.

Ännu en natt utan nån riktig sömn . Somnade runt 3-tiden men vakande redan efter två timmar. Lyckades sen sova en timme till men nu börjar det kännas i kroppen att det blivit för lite sömn.

Endast ca 3 timmar i flera dagar nu är allt annat än optimalt.

Och att det sen är lågtryck på köpet gör saken ännu sämre.

Benet värker och det tar ont i knäna. Ryggen värker och krampen sitter ut i höften. Det bråkar och har sej så avslappning funkar uselt.

Går inte få ryggen i viloläge.

Vadan detta kan man undra. Ja inte vet jag eller egentligen vet jag. Men vill inte veta .

Dubbla promenader, plock med glas och dylikt ur gamla skåpet och sen in i det nya. Knäböj och sånt som jag annars inte klarar gjorde jag ändå fast jag visste att det var allt annat än bra. Nu får jag äta upp alla sakerna på en gång och då blir det som en stor klump i munnen , bildligt talat.

Sen då regn och rusk på det och lyckan (olyckan) är gjord. Skulle vilja bli av med benet så dj***la ont tar det. Tennisboll i alla ära men inte ens den funkar idag.

Så i morse blev det ingen runda. Mycket pga av regnet och att vovven är nybadad. Inte berodde det på min värk inte. Den hade inte stoppat mej oavsett. Men att ge sej ut i rusket och bli blöt och kall var inte nått jag hade lust med då smärtan är så hör ilsk.

Det är nog illa som det är. Kanske om det slutar regna jag ger mej ut men vi får se .
Kan ju vara bra med en liten vilodag också...eller??

Igår så blev mitt nya skåp färdigt. Kom på plats och det blev precis som jag hoppats på. Den är nu ommålad eller betsad kanske man ska säga i svartbrun utvändigt och vit invändigt. Blev otroligt snyggt. Är supernöjd och sen då alla prylar och glas kom plats blev det ännu bättre. Ser nu att man kan ha en belysning utanför som ger sken in i skåpet och då slipper vi borra och ha oss för att få belysning inne i skåpet. En lampa på vardera sida har vi tänkt. Har just nu en glaslampa hängande utanför på ena sidan men den ger lite för dåligt sken så det får bli en ny där. Sen har jag en kvist med led-lampor i rött på andra sidan och den måste också bytas till vitt sken.

Så lite investering blir det även om vi inte monterar lampa inne i skåpet.

Men det får bli senare.

Det var skoj att ställa tillbaka alla prylarna i det nya skåpet och då valde jag att inte ta fram alla glas utan jag satte fram mitt julporslin jag har som jag en gång fått av mamma. Hade först tänkt sätta dit Måsen-servicen men det blev inte som jag tänkt mej så det fick bli julporslinet istället.

Sen tog jag endast fram glas som vi använder och som är snygga. Dom övriga får stå kvar i ett annat skåp, dom är inte så snygga se på.

Nu återstår bara hitta på nått med fotona som jag inte tänkte ställa tillbaka ovanpå skåpet . Tycker det ser bäst ut utan krafs på taket.

Få se vad jag kommer fram till.

Idag är det också en dag som ger en eftertanke och mina tankar går till mina kusiner som mist sin mamma och som begravs idag. Även en varm tanke går till alla mammas syskon som nu mist sin andra syster.

Jag vet hur det känns då jag varit i den situationen själv då min mamma gick bort för 7 år sedan.

Kram till er alla , jag tänker på er. ♥

Äntligen har jag fått lite nattsömn. Har nu i två hela nätter sovit …. hör och häpna.....hela 5-6 timmar per natt. Det är lääänge det. I mina mått mätt vill säga. Jag som endast sover ca 3 timmar per natt .

Så nu känner jag mej riktigt utvilad. Smärtan blir mindre då kroppen inte är så sliten också.

Har hållit mej i skinnet i två dagar för att komma hit och det verkar vara den medicin jag behövde. Nu är jag tillbaka i fas och kan köra nya utmaningar igen.

Inte kanske ta i fööör mycket men lite grann.

Igår då var det en pigg tant som gav sej ut på den ordinarie turen. Benen pinnade på i rätt bra fart och det tog inte lika ont som dagen innan. Fick förstås bromsa upp lite efter halva sträckan men det rullade på rätt friskt ändå. I alla fall om man kan kalla det friskt då man går runt med en rullator.

Men det är synd att värmen visar sej med sin frånvaro. Hade hoppats på värme och mindre vind för dessa vindar är fortfarande iskalla.

Har ännu på mina långkalsonger för jag kan inte bli kall för då blir jag stel och det tar mer ont.

Har inte ens tagit av vantar och mössa heller. Ingen vår värme ännu.

Fast i morse var det varmare. T.o.m så man kunde ta bort mössan och öppna jackan en stund.

Om det hade varit sol också hade det varit optimalt. Då hade man kunnat ta bort fillingarna också.

Men man kan ju inte få allt.

Igår då gjorde jag ett fynd på Blocket. Har ett tag varit ute efter ett stort vitrinskåp och hade tänkt åka till IKEA och se om det fanns nått jag ville ha. Men då råkade jag få syn på annonsen igår och chansade och ringde upp . Den jag hittat var i furu och det var egentligen inte vad jag skulle ha men maken sa att vi kunde betsa den mörk så då slog jag till.

Fick sönerna med och hämta hem den då Henrik jobbade eftermiddag och jag inte ville nån annan skulle hinna före.

Den var tom finare än på bilden förutom då att den var i furufärg.

Så nu idag har maken börjat betsa den i svartbrun bets och det blir superfint. Vi funderar på att ta en ljus bets inne i skåpet så att det ska reflektera ljus bättre. Vi ska montera dit ljusslinga också …..den hade ingen belysning och jag vill gärna ha det. Men då skåpet endast kostade 500 kr så kan man investera lite för att få den som jag vill ha den.

Den jag hittade på IKEA kostade 3500 kr och då var den inte i massiv trä som den här.

Kanske att vi till och med skaffar spegel till nån hylla i bakstycket för att få lite extra lyx .

Men till att börja med blir den betsad och sen belysning.

Tror det blir riktigt fint då vi får den på plats. Kanske jag kan plocka fram mitt finporslin också och ställa där . Det har annars alltid stått undangömt i ett skåp och inte synts alls.

Alltid roligt förnya nått. Blir lite less på att se samma gamla möbler hela tiden.

Vår gamla hylla ska sonen ta för dom behövde nån hylla och tycker den duger bra. Annars hade den åkt till Myrorna istället.

I sommar ska även mitt vardagsrumsbord få en ommålning. Det är i nån mahognyfärg och jag vill ha den vitmålad. Det passar bättre in i det som vi nu har i andra möblemang.

Och om jag har riktigt tur så kanske jag får maken att tapetsera om vardagsrummet.

Har försökt få han med på noterna och han börjar bevekas. Så snart kanske jag får som jag vill.

Förr då tapetserade vi tillsammans men numera kan inte jag hjälpa till så det blir dottern som får ge ett handtag. Hon var med då badrummet fixades så det ska nog funka.

Men jag får väl se om det blir av. Bara vänta och se. Som dottern brukar säga …..ta det lugnt och förhandla lite smart så blir det som jag vill. Inte tjata för då blir det inte alls.

Nu ser det ut som solen börjar titta fram så eventuellt ska jag utmana ödet och ta en extra runda i kväll. Bara en ”kort” en. Måste se om det går vägen denna gång. För vem vet om man inte prövar?

Även idag blev det upp med tuppen....om inte före kanske.

Vaknade av världens smärta i benet . Så ont att det inte gick ligga kvar trots att klockan bara var strax efter 4.

Vad ska jag skylla på idag då???

Hmm. Kan jag ha gjort nått för att förtjäna det?

Ja igår efter middagen fick jag en snilleblixt. Kanske var det dags för att testa en extra promenad igen. Sist blev det bara två dagar som jag kunde gå två ggr men då gick jag ju två längre. Så nu tänkte jag att en kortare runda skulle funka bättre. Hade ju gått den långa (5Km) på morgonen och nu då det faktiskt klarnat upp och solen sken så ville jag gäöra ett försök. Vi gick BARA ca halva sträckan....kanske lite drygt. Och så länge jag gick kändes det ok.

Väl hemma och jag vilat en stund så var jag helt stel. Kroppen slog bakut och benen ville inte gå.

Så sitta var bara glömma. Låg en bra stund innan jag kunde parkera mej framför TV-n.

Fick luta mej mer bakåt än annars....sitter visserligen väldigt bakåtlutad alltid men nu blev det mer liggläge än halvsitt-läge.

Ändå tog det fruktansvärt ont. Och desto längre kvällen led desto mer stel och ledbruten blev jag.

Skulle hämta min tandborste som står i ett rum i sin laddare och jag tog ett steg och sen var det stopp. Benet stod kvar och kroppen fortsatte. Kunde inte få med benet som vägrade. Maken undrade vad jag höll på med.

Var vaken väldigt länge innan jag provade gå sova.

Avslappningen ville inte alls. Till slut sonade jag men då hade jag legat vaken i nästan två timmar. Och då bara för att vakna igen ca 3 timmar senare med sån ilksen smärta att det bara var kliva upp och trycka i sej nått starkt piller.

Tog sen ytterligare nån timme innan jag till slut kunde somna om och sova en timme till.

Men avstå från min ordinarie runda var inte tänka på . Bara bita ihop och ge sej av. Vi var ute redan vid halv 8 idag. Solen sken och det var inte lika blåsigt som igår. Men så särskilt varmt kan man inte säga det var. Men sol och promenad gör gott ändå. Även fast det tog väldigt ont i benet. Rundan gick utan problem men tog lite längre tid än igår. Gick inte ta minsta steg för långt för då hade jag nog legat där och krälat på marken. Och det vill vi inte.

Sista km var tyngst för då var smärtan som värst.

Men hem hel och hållen kom vi .

Ingen dubbel prommis idag för jag måste få en natts sömn åtminstone.

Undrar hur jag ska komma över den tröskeln? Den tröskeln som får mej nästan däcka ihop och som gör min nattsömn till ett minne blott.

Förra sommaren kunde jag gå två rundor var tredje dag. En normal lång på 5 km och en kortare på 2,5-3 km. Målet är att kunna gå det som jag kunde gå då men ännu hellre mer än det. Fast dit verkar vägen vara oändligt lång. Ser inte i kristallkulan när det ska lossna . Minns att det även i fjol var segt i starten men att det till slut lossnade och jag kunde gå dubbla promenader i alla fall i en 6-7 veckors tid. Sen blev det nått ras som gjorde att jag trillade tillbaka och sen inte kom upp igen . Och det är där jag står och stampar ännu. Kommer inte vidare hur jag än försöker. Provar en dag två ggr och sen är nattsömnen och viloläget förstört.

Om det är fint väder nu till veckan blir det nya försök ta sej runt. Det måste gå. Det måste nån gång gå att komma ett steg framåt. Inte alltid ett fram två tillbaka. Hur??? Ja det står i stjärnorna .

Den som lever får se. Nån gång ska det bara gå. Det är min bestämda åsikt och framtidsvision.

Jag ger inte upp.....inte en chans. För sommaren med ljumma kvällar är ju så härligt ge sej ut i . Fast det får inte bli på bekostnad av hela nattsömnen. Som är nog dålig som den är.

Idag blev det den vanliga turen ut till pappa i Kallax . Trots värkande rygg och ben är det nått jag helst inte hoppar. Är den enda dagen i veckan jag kommer mej hemifrån och får träffa nån annan än dom här i huset då det vill jag helst inte hoppa över. Idag tog jag med en bit från min nya kaka som jag bakat i veckan. Det var nougatkakan. Tänkte han behöver lite extra gott fika så han har att bjuda släktingarna på då dom kommer förbi på tisdag. Så dom slipper få Pågens citronmuffins.

Middag idag blev sen pizza då kroppen var seg och inte hade lust med matlagning. Måste komma i form så jag får göra nytt test av dubbel promenad. Om det blir som dom lovat på vädret så ska vi få varmare och då är det lättare komma iväg. Även om det idag känns som omöjligt så hoppas och tror jag det ska gå. Nån gång i alla fall.

Morgonstund har guld i mun.....kanske det. Inte därför jag var uppe med tuppen. Vaknade av smärta i benet så det var bara kliva upp trots endast 3-4 timmars sömn.

Då var det lite småmulet men då jag ätit frukost hade solen börjat tränga fram genom molnen.

Insåg då att om jag ska hinna innan det kommer nederbörd är det bara göra sej klar rätt snart och ge sej ut.

Väntade ändå till klockan närmade sej 8 för att det skulle hinna bli lite varmare. Varmt ute ….ja jag tror inte det. +4 grader och vind var inte speciellt varmt men solen kom fram och värmde lite grann ändå. Var väl lite väl tidigt ute för att solen skulle ge nån värme att tala om men lite i alla fall.

Idag hade jag ett knäskydd på varje ben för att se om mitt högra knä som också bråkar lite skulle ta mindre ont. Och faktiskt tyckte jag det hjälpte lite. Synd bara att det inte finns nått stöd för nervsmärtan i benet det hade varit optimalt. Men det finns ju inte så det är ett önsketänkande.

Rundan rullade på rätt bra trots lite väl mycket hugg i ryggslutet. Inga ben som neg då jag tog det lite piano kan man säga. Kände att det var nära några ggr men jag var beredd så jag han stoppa innan. Tur det för det hade varit rätt illa om jag ramlat då jag redan har nog ont i ryggen. Vet att om jag ramlar sliter det till och blir än värre.

Men jag kom runt hel och hållen. Och innan det mulnade på.

Har nu också skaffat ett stöd till min armbåge som också bråkar lite. Har nog fått lite tennisarmbåge eller nått liknande. Och då är jag ändå rätt noga med att ha stöd då jag håller på med datorn tex. Tror det började då jag hållit på med mina gamla bilder som jag körde på rätt friskt med i flera månader. Gjorde drygt 2500 bilder under den tiden och det tog nog mycket på armen. Sen då det är den armen jag stöder mest på då jag går med kryckor så blev det dubbelt slitage.

Och för att göra det extra mycket ansträngt i armen så har jag sutti med en solfjäder och viftat i flera månader då jag suttit och tittat TV och mina vallningar, som oftast kommer på kvällen, kommit.

Så inte konstigt att armen är sur.

Nu har jag inte gjort mer bilder på ett tag för att vila armen och vi har tagit fram en bordsfläkt som jag har och fläktar med då svetten rinner i nacken .

Så det är bara stöd och bandage nu för hela slanten runt gamla tanten.

Ett ryggbandage eller korsett för stöd åt ländryggen , ett knästöd på varje knä och nu ett stöd för armbåge. Inslagen som en mumie nästan.

Bara skrot med kärringen. :(

Så har vi fått internet igen.....Ja vi var utan det i 1,5 dag och det var riktigt frustrerande. Man insåg hur beroende man är av nätet. På gott och ont.

Allt jag brukar göra nästan använder jag nätet till. Facebook, kataloger, musik, läsa tidning, se film, kolla nyheter, skriva blogg mm mm.

Trodde inte man var så beroende men det upptäckte jag att jag var. Och inte bara jag. Veronica och Henrik med.

Det försvann måndag ( valborg) och kom inte tillbaka förrän igår kväll.

Så nu är ordningen återställd och man kan göra som man brukar.

Undra hur man kunde klara sej utan dator förr???

Nu vet jag att jag inte gör det.
Mycket är väl så att jag är hemma så mycket och många gånger också hemma ensam och då är nätet min livlina till omvärlden. Man kan hålla sej lite uppdaterad med vad som händer och sker ute i verkliga livet.

Efter en väldigt ruggig inledning på veckan så blev det lite innesittande i söndags och måndag då var jag less så då tog jag på mej regnkläderna och gav mej ut. Var väl inte skönt precis men skönt så till vida att jag kom mej ut och fick röra på den värkande kroppen. Som värker sju resor värre under regnväder. Men inget blir bättre av ligga inne och tjura så trots regn och rusk så gick jag vanliga rundan. Vovven gillade inte vädret men då jag tog på henne kläder så blev hon inte så kall och blöt och då tyckte hon det var okej med en prommis.

Hon är alltid ivrig ge sej ut men i regn så är det inte lika intressant. Hon börjar väl bli gammal vovven med ( 7 år) .

Efter rundan och en varm dusch så blev det lite bakning. Var tvungen roa mej med nått då smärtan i benet var så ilsk att det inte funkade med vila. Och baka är ju nått jag gillar och då tänker jag inte lika mycket på hur ont jag egentligen har.

Jag hade lovat baka en tårta till Viggo som fyllde år igår och det måste jag ju göra då. Sen blev det några små sockerkakor i barnformar som Viggo och Molly ska få ta med hem. Viggo är väldigt förtjust i just sockerkaka.

Sen hade jag lust med en ny kaka i långpanna. En nougatkaka som jag hittat recept på. Lät väldigt gott och det var det också.

Så det tog nån timme baka och då var det kris i ryggen. Var nästan så jag bara ville slänga mej ner på golvet för benen ville inte var med mer och höll knappt på ta mej till sängen. Blev sån där smärttopp att man knappt står ut.

Jag hade kanske inte behövt baka allt på en gång men vem har sagt att jag är smart???

Dom här hemma säger inget utan suckar bara. Vet att det inte är nån ide. Jag gör ju ändå som jag vill.

Fast även om det var hemsk efteråt så hade det varit skoj att baka. En sysselsättning jag alltid tyckt om och som inte blir lika ofta mer. Men nån gång om sänder tar jag i och gör ett ryck. Visst jag kunde kanske planera in lite bättre och ta en kaka åt gången så jag inte blir helt däckad.

Men än en gång ….vem har sagt att jag är smart??

Och då jag inte ens hade mitt internet roa mej med var det skönt ha nått som jag kunde göra och som var tänkt att vara klart till 1 maj så då passade det bra . Men sen blev det inte kul mer.

Vi skulle bara fira valborg på tu man j´hand vi tre så det var skönt. Lite god middag blev det och ett glas rött för att kunna slappna av lite. Tur nog hade jag lite inspelade program på boxen som vi kunde titta på så och fördriva kvällen med. Gå på nån majbrasa det lockade inte i regnet och då jag hade så ont hade det ändå inte gått.

Natten sen den ska vi inte prata om. Inte mycket till sömn där inte.

Sen då igår morse hade det äntligen slutat regna så då skyndade vi oss ut innan det skulle komma mer regn. Henrik undrade om jag inte skulle stanna hemma men det skulle jag inte så klart. Bara sätta dom gamla sega värkande benen igång och ge sej av. Gick väldigt trögt men vem känner efter, inte jag. Fast så särskilt varmt var det inte. Vinden var iskall.

Väl hemma kom barnbarnen. Då försvann allt ont och trist. Dom är rena vitamininjektionen då dom kommer. Glada och härliga barn är bästa smärtpillret som finns.

Det var ju Viggos födelsedag igår och vi firade den med presenter och tårta och sen också grillade korvar och hamburgare. En riktig 5-års fest.

Tänk vad tiden gått, redan 5 år sedan han såg dagens ljus den lilla myskillen♥

Han med sin skadade axel var precis som vanligt. Man märker knappt av att han faktiskt bröt nyckelbenet för en vecka sen. Enda är att han har armen i mitella men ont verkar han inte ha mer. Tänk vad barn fort accepterar läget. Inte som vi vuxna.

Även Andreas och Sara kom förbi och firade Viggo.

Vi firade även Molly som fyllt år för en vecka och hon blev överlycklig för sitt rosa lektält, för givetvis hade farmor köpt ett rosa. Även Viggo tyckte det var skoj med tältet så det kommer säkert roa dom båda. Till Viggo blev det ett WII och Mario-spel till det. Han gillar och spela med Veronica så nu har han ett eget att spela hemma med. Han fick även Veronicas gamla Tv att ha i sitt rum så han kan spela utan att nån gnäller. Ett som kan få honom varva ner ibland och ta det lite lugnt. Nått som inte varit så lätt nu då han har en skadad axel. Det spritter som alltid i hans ben.

Den goa killen♥

Idag då vi vaknade så såg jag att det var mulet så vi skyndade på och ge oss ut innan det skulle bli oväder. Men vi hann inte långt. Redan efter en kort stund ….vi hade bara hunnit ett par 100 meter så började det komma snöflingor. Men vi hade bestämt oss för att gå s¨det vi gjorde. Vinden piskade på rätt bra så varmt var det inte. Blev rätt kall om rumpan vilket gjorde det stelt och smärtsamt. Men vi gick hela rundan och då vi kommit halvvägs började det komma stora snöflingor.....riktigt stora.

Och vinden ven och snön yrde rakt i ansiktet. Då undrade man vem som tvingat ut oss i detta väder. Vovven såg slokörad ut och gick bakom mina ben. Tog skydd där från vinden. Var helt blöt i ansiktet och såg inget för glasögonen var helt igensnöade. Fy sjutton vilket väder.
Men nu är promenaden avklarad och det var ju tanken. Fast mysig var den då inte.

Man undrar om moder natur har fel i almanackan......vi har ju faktiskt 2 maj idag.

Eftermiddagen blir ryggläge för nu måste jag komma i fas igen. Hitta normalontläget . Hur det nu ska gå till. En tennisboll i ryggslutet ett tag sen kanske lite värme på det. Lite mindfullness och sen hoppas på det bästa. Vore ett plus om vädret också blev bättre. För lågtryck gillar inte jag och min stackars kropp.

JAG VILL HA VÅRVÄRME.....NUUU.