Ja hur nattsömnen varit de sista två nätterna behöver jag knappast nämna. Inte mycket till sömn alltså. I förrgår natt blev det väl runt 3,5 timme ooch i natt knappt 3 timmar. Satt väl uppe till klockan var 3 och vaknade sen strax efter 6 med kramp under foten och i benet. Så då var den natten över.

För somna om det går bara inte. Nån enstaka gång har jag lyckats men det är allt för sällan. För det mesta blir det inget mer den morgonen .

Men trots lite sömn och väldig bensmärta har det ändå varit rätt bra sprutt på gammelbenen.

Igår då jag gick själv med vovven så tog det endast 57 minuter ta sej runt rundan på 5 km och det är ett bra tag sen det gick så raskt.

Så sömnbristen till trots och bensmärtan så har det ändå blivit lite mer fart på den gamla gumman.

Kanske är det ändå så att jag sovit lite lite mer än tidigare och då har mer ork. För det är klart 3 -3,5 timme är ju faktiskt mer än bara 2 .

Låter väl inte klokt att sova så lite. Man ska väl ha runt 6-7 timmars nattvila för att det ska kallas bra så dit är det en lång väg ännu.

Men jag har en förhoppning att min läkare ska ge mej nått mot både smärtan och sömnlösheten. Nu är det bara drygt en vecka kvar till han är tillbaka och jag hoppas då han kontaktar mej som sköterskan lovade.

För den smärtlindring jag har nu funkar alldeles för dåligt och det är ju däörför jag hamnat i den onda cirkeln med usel nattsömn och mer smärta och ännu sämre nattsömn och ännu mer smärta. Fast i den onda cirkeln som bara går runt och runt.

Måste komma ur den nån gång.

Var på sån god väg i våras då jag kunde gå mer och mer och två långa rundor varje dag. Nu är det precis jag pallar med en runda och sen räcker det och blir över. För gör jag mer blir kroppen sur och smärtan olidlig. Är nog jobbig efter en runda. Men tack och lov kan jag åtminstone ta den för annars hade jag blivit galen. Promenader är det bästa jag vet och det som känns skönt för mej att göra. Under tiden jag går tar det visserligen väldigt ont ibland men den smärtan står man lättare ut med än den som kommer i sängläge.

Så en runda per dag det ska jag bara ha. Inget får stoppa mej där. Visst är det lätt låta bli ibland då smärtan och sen tröttheten är som värst men då pockar hunden på och vill iväg och då blir det av ändå. Och väl ute och på väg så är det bara skönt.

I kväll blir det ett biobesök. Vi brukar gå och se kanske en film per år så det är inte ofta. Men nu var det en film vi tyckte båda två skulle vara intressant och se och så var den i en stor salong. För ska jag gå på bio ska det vara i de stora salongerna annars får det vara för då sitter jag hellre hemma och ser.

Vi ska se Snabba Cash Livet delux i kväll. Vi har sett dom två andra så det blir tredje av den trilogin. Få se om den är lika bra.

I alla fall blir det skoj göra nått annat för en kväll och se nått annat än hemmet väggar. Dom ser jag nog av annars om dagarna.

Bara nu ryggen inte bråkar av att sitta så länge …..filmen är visst drygt 2 timmar ….Men det ska nog gå även om det blir tufft ta sej upp och uppför trappan sen. Finns förstås en hiss man kan få åka med men jag brukar tjuras och stappla mej upp som alla andra.

Dumt javisst ...men vem har sagt att jag är smart heller. 

Efter tisdagens dubbla runda då jag gick in till G-stad och tillbaka ( ca 8 km totalt) Så blev natten mot onsdag ett rent He***te. Gick inte sova alls förrän mot morgonkvisten och det blev väl en ca 2 -2,5 timme

Så jag var allt annat än pigg. Men trotsade ändå det och gav mej ut på rundan tidigt. Väl igång så går det och även om det högg och slet ordentligt tog jag mej runt mina 5 km utan missöden.

Det tog ont i varje steg men solen sken från en klar himmel och gav mej energi att ta mej fram.

Inte nån rekordfart snarare tvärt om.

En uppfriskande runda ändå och jag var nöjd att jag tog mej fram. Oftast då jag har sån nervsmärta känns det skönare gå än ligga. För det liksom kryper och drar och blixtrar ner benet. Men då jag går märker jag det inte på samma sätt och det blir lättare stå ut.

Sen på dan då fick vi fin-främmande. Mina kära barnbarn kom förbi med sin pappa. Finns det nått som får mej må bättre i allt elände så är det dom.

Viggo hade blivit klippt lite av sin pappa i en tuff ”tuppkam-frisyr” men jag fick fixa till nackhåret och jämna till tuppkammen. Han hade ringt mej dagen innan och undrat om ”kan du klippa fint farmor?” Och det kunde farmor. Han blev så snygg och tuff...gokillen. Och nöjd var han och det var det viktigaste.

Sen blev det klippa luggen på lilla söta Molly. Hon satt fint och stilla och lät mej göra det. Blev också så snygg i sina fina lugg. Mystjejen.

 

Sen så var det full rulle och Molly hann överallt som vanligt, ett energiknippe som också hon blivit.

Viggo var sen uppe med Veronica som är hans favorit och jag var med Molly. Hon satte fart på gamla farmor som hade fullt upp hänga på i svängarna.

Blev även steka lite plättar till barnen innan dom skulle åka hem då dom älskar farmors plättar och Viggo som äter så dåligt åt hela tre stycken stora plättar.

Blev tyst och stilla sen dom åkt. Då kände jag hur trött jag var. Trött men glad. Dom är som vanligt en injektion av lycka och värme som gör att smärtan puttas undan för en stund. Då dom är här så glömmer jag allt ont och kan njuta av de små.

Och tur är väl det. Snart är småbarns-åren förbi och dom har mindre tid hälsa på sin farmor och farfar så det gäller passa på. Tiden går så fort.

Sen på kvällen var jag riktigt trött och hade väldigt ont. Men tröttheten vann denna kväll och natt och jag somnade redan klockan 2 och sov sen i hela 5 timmar i sträck. Oj så skönt. Behövde jag alla gånger. Var väl tur att dom små barnen ko förbi igår och fick gamla farmor bli så trött att hon faktiskt kunde sova. Ytterligare ett plus med de små liven.

Så morgonens runda idag gick rent galant. Visst tog det ont i stegen men jag hade ändå rätt hyfsad sprutt så jag kom runt i rätt snabb takt idag. Inte rekordfart ( mitt rekord på rundan är 57 minuter) men närmare i alla fall. Så mycket gjorde det att få sova ut en natt. Nu bara hoppas det håller i sej och jag får sova så flera nätter. För inte räcker det hämta igen styrkan bara på en natt. Flera veckors eller månaders nattvak är inget man kan ta igen på en natt. Och om jag kan få bukt med nattsömnen tror jag min smärta kan backa tillbaka till ”normalontläge” Det var det länge sen det var .

Minns knappt hur normalont känns nu. Många undrar hur jag kan kalla det normalt ha ont. Men då man som jag haft smärta och värk i snart 12 år och aldrig är helt smärtfri så är normalontläge en smärta som jag orkar med. En smärta som visserligen kan vara jobbig men inte så den blir olidlig. Svårt förklara för en som aldrig levt med kronisk smärta.

För smärtan är en del av min vardag och den kommer förmodligen alltid finns där. Mer ibland och mindre ibland men aldrig helt borta.

Tyvärr :((

Efter ytterligare en vaken natt …. satt upp till runt 03,30 innan sömnen faktiskt tog över smärtan och jag fick ca 3 timmars dvala.

Så vaknade jag ändå någorlunda pigg....eller pigg kanske var fel ord ….men lite mindre trött än innan jag somnade i alla fall.

Solen skiner även idag och det är varmt . Riktigt varmt.

Därför bestämde jag mej för att ta promenaden fram och tillbaka till frisören som skulle få ett besök idag. Min gråa kalufs började bli väldigt vildvuxen då frisörskan haft semester.

Promenaden dit är ca 4 km och den gick bra om än benen var lite trötta då även benen fått för lite sömn :)

Tog ca 42 minuter att gå den sträckan och då försökte jag ändå gå rätt lugnt så jag skulle orka med sitta och sen ta mej hem.

Var helt var i kläderna då jag var framme. Det var så varmt ute att jag blev svettig fast jag inte hade nån bra fart. Det riktigt ångade om mej eller det kändes så i alla fall.

Så blev det sitta i stolen i dryga 45 minuter och det var väl inte det bästa med tanke på min onda rygg som inte gillar sitta. Speciellt inte nu.

Men det gick bra ändå och jag blev nöjd med resultatet. Alltid skönt få fixa till dom gråa stråna så det går lättare fixa det hemma sen.

Då jag betalat och skulle ta mej hem så var det ännu varmare ute.

Bestämde då att jag skulle gå på vägen som går längs älven istället för gångvägen. Den är lite längre men det var så skönt med vinden från vattnet att det inte gjorde nått. Tog väl dryga 50 minuter att gå hem och då var jag helt slut kan man tänka. Var så slut och så varm att jag var tvungen svalka mej med en dusch.

Sen blev det slänga sej på sängen för nu är gamla tanten slut som artist.

Två rätt lång rundor med endast en knapp timmes sitta var inte bästa förutsättningen.

Nu kommer smärtan som ett brev på posten . Inte för att den var borta innan men nu är den ilknare än innan. Går inte ligga ner ens. Det drar och det sliter och det krampar i ben, rygg och rumpa. Försöker stretcha försiktigt men även det tar ont så ini He****....

Så nu har jag gjort det igen. Gjort så smärtan blir olidlig för hundrafemtioelfte gången eller mer.

Så nu vet jag hur natten kommer se ut. Ingen sömn i alla fall.

Borde kanske bara gått ena vägen. Men det lockade att gå då det var så härligt ute. Kanske det är sista riktiga sommardagen och då måste man passa på vara ute. Det fick bära eller brista och det brast!!!!

Tänk att då jag går är det inte så farligt. Då känner jag bara ”lite nyp” bak i ryggslutet/rumpan och inte så farligt ner i benet. Den smärtan kommer mer då jag stannar av. Och sen vill det inte släppa greppet hur jag än gör.

Men jag kan ju inte gå omkring hela tiden. Nån gång måste jag stanna av och har jag då gått ”för” mycket blir smärtan bara värre och värre.

Hur F*N ska jag stå ut till min läkare är tillbaka från sin semester. Kan förstås tala med en annan men vill helst inte det för då ska jag dra hela historien för den personen och det orkar jag inte.

Nä bar bita i det sura äpplet och stå ut. Har inget val så. Mne jag kanske ska ta det lite lugnt resten av veckan.

För på lördag ska vi på bio och då måste jag palla sitta i några timmar.

Bäst sköta sej. Om jag kan vill säga. Ingen garanti .

Beror ju på vädret också. Lockar solen är det svårt stanna inne och vila sej i form.

Men jag ska försöka.

För jag ser fram emot gå på bio. Gör det endast högst en gång per år så.

Nu ska jag försöka lite Mindfullness och se om den envisa , ilskna smärtan kan släppa sitt grepp lite.

Gårdagens farhågor besannades som väntat. Inte mycket till sömn alltså. Somnade väl runt 3-tiden och vaknade strax före 6 av att benet tog så ini He***te ont .

Så det var den sömnen det. Bara ge upp och gå och göra frukost.

Var förstås andra rundan igår som blev delvis i skogen där det var tungt gå i sand och över grenar. Men vi gick dit för att det var så varmt för Tessan att det kändes okej gå där. Då får hon springa av sej lite och nosa utan att det gassar från solen. För det var riktigt varmt igår em. Var runt 21 grader i skuggan och vindstilla. Som en riktig sommardag.

Men det var alltså inte nått som passade min sura rygg och ben.

Blev alldeles för stor kraftansträngning för ryggen så redan på kvällen började det kännas ner i benet att det inte var en bra kväll. Inte för att det har varit nån bra kväll på länge men nån dag i sänder har den varit överkomlig....smärtan alltså.

Nu var den ilsken och skarp i benet och så även under natten och nu på morgonen.

Men skam den som ger sej. Inte kan man ge upp för det. Ut på morgonrundan med vovven som vanligt fast idag tog varje steg ont. Det högg ordentligt i ländryggen och blixtrade till ner i benet ett antal ggr. Men jag föll inte för jag var beredd då jag kände benet var på väg släppa.

Så inget ont som inte har nått gott med sej....eller vad man nu kan kalla det. Det goda var att jag stod på benen och det var en bragd i sej.

Nu är jag urseg och trött och känner inte alls för nått. Huvudet är under armen och inte riktigt med . Trögtänkt, även om jag nog kan vara det annars också så är det värre idag .

Ingen ide försöka med nått korsord där inte. Inte för att det funkar särskilt bra annars heller då jag blivit alldeles för DUM för att klara av det sen hjärnblödningen. Förr löste jag minsann det svåraste krysset i min veckotidning men nu går det inte alls . Får inte logiken funka och hittar inte den röda tråden mer.

Annars är ju just korsord en bra hjärngympa. Min pappa löser flera såna varje vecka. Och då är han ändå 84 år.

Men tröga tanten kan inte det mer och det är bara acceptera. Gör tappra försök då och då men ger snart upp då jag stirrat på samma ord i flera dagar.

Sen har jag ju svårt med stavningen också. Om det inte funnits rättstavningsprogram på datorn hade nog inge kunnat förstå vad jag skriver. För jag snor runt med bokstäverna huller om buller och får massa rödstreck under orden då jag skriver. Så det blir alltid läsa igenom och kolla knasorden och rätt dom efter jag skrivit.

Jag skriver lite av den anledning också. För att hålla igång och se att jag ändå kan. Sen är det ju också ren och skär egen-terapi att få sätta ord på sin frustration och sin smärta och dylikt som man behöver få ur sej. Så det är en riktig lisa för kroppen och knoppen få skriva av sej lite ilska och sorgsenhet.

Men i morgon är en ny dag och jag drömmer om att få vakan helt utvilad och pigg och relativt smärtfri. En långsökt önskan men man måste ju få drömma.

Ännu en natt med usel sömn. Som om det nu skulle vara nått nytt!

Inget har varit mer långdraget än denna sömnbrist i sommar. Och som sen i sin tur gjort att smärtan nått outhärdliga gränser. Så till vida att jag håller på bli galen.....eller galnare om man så vill.

Är så trött på ha det så här. Att inte kunna ta sej för nått utan att få äta upp det i dar, veckor eller till och med månader .

Aldrig ha nått skoj utan att det slutar med förskräcklig smärta. Och nu då det inte bara tagit ont på det vanliga gamla stället utan flyttat sej uppåt ut i armar och i bröstrygg/ axel. Den smärtan är också tung att bära. Den nervsmärta jag har i benet har ju funnits där så länge att jag knappt minns hur det kändes innan den . Den är min ständiga onda följeslagare .

Och nu då det sen spridit sej över andra delar blir det dubbelt så tungt.

Jag misstänker att ju mer ont jag har desto sämre sover jag och ju sämre jag sover desto mer smärta. Vilket sabla ekorrhjul!!!

Runt runt går det och finns ingen väg ut.

Inte som jag nu ser det i alla fall. Får försöka stå ut i två veckor till innan jag får förhoppningsvis kontakt med min läkare och att han då kan hjälpa mej. Om det nu går.

För det är inget skoj det här. Känner mej mer begränsad än nånsin och allt jag vill göra blir en sån utmaning att jag mer och mer låter bli. Vilket liv blir det????

Som bara idag då vi tog en tur till pappa för lite kaffe. Bara sitta där en stund och prata lite är ju trevligt men det kostade på. Smärtan sen blev inte kul. Det var svårt som F*N sitta sen. Tur nog går det nästan ligga ner i bilen .

Och sen hade vi rester till middag så jag slapp matlagning .

Vila var det sen tänkt men då solen sken och det var dryga 20 grader ute lockade det att ta en runda till. Men denna gång endast en kort. Och jag höll mej till en kort....helt otroligt.

För nu tog även armbågen så ont att det var svårt hålla i sej i rullatorn. Var förstås kryckorna som ställde till det så smärtan i armbågen blev tvärilsk.

Men det gick och det blev en skön stund om än smärtsam. Vad sen ryggen tyckte om det ska vi inte ens kommentera.

Nu blir det förstås en till natt med lite sömn kan jag tänka. Ingen bra inställning men tyvärr väl fakta. Kommer inte ur det hjulet det vet jag. Måste få en klubba klubba i skallen så jag slocknar. Nej skämt åsido så menar jag förstås inte det. Men ibland så skulle jag vilja det. För jag är inte pigg . Och har inte varit det på länge.

Så har jag nu äntligen tagit tag i saken och kontaktat VC för att få tala med min läkare angående min smärtlindring och sömnbristen som följd av den.

Börjar bli en riktigt långdragen historia detta med sömnlösheten.

Har nu haft ytterligare tre nätter då jag knappt sovit.

Har blivit runt tre timmar per natt och knappt det. Så pigg?? nä inte ett dugg.

Huvudet under armen kan man säga. För huvudet är inte heller med då tröttheten tar över. Synd att det inte går sova då . För trött det är jag minsann.

Har ändå försökt leka broder duktig några dagar då jag tänkte att ” va F*N ” det är ändå så illa att värre kan det knappast bli.

Så i torsdags så tog vi och gjorde storkök av älgfärs som vi hade kvar i frysen ( vi har ju en frysbox som tur är då den andra är kaputt) Tog fram två kilo färs och hade 1 kilo fläslkfärs och ett halvt kilo bacon och slängde ihop 4 köttfärslimpor , en långpanna köttbullar och några köttfärsbiffar av det som inte rymdes i långpannan. Så nu har vi färdig mat i ett bra tag. Andreas var just då förbi så han fick en köttfärslimpa med hem.

Jag gjorde limporna och biffarna och Veronica rullade köttbullarna då min arm inte klarar det.

Sen igår då tog vi sista kilot älgfärs och gjorde en jättesats med köttfärssås med bacon, chilitomater och grädde.....mums vad gott det blev.

Så då blev det fyra färdiga matlådor med spaghetti och köttfärssås och sen två burkar med sås till två personer vardera. Så nog har vi mat alltid nu. Får väl donera lite till sönerna också.

Igår på dan tog jag och Veronica bussen in till stan för lite shopping. Var väl inte ute efter nått särskilt men lite fynd blev det. Bl.a en mysig rosa lurvig filt som jag ska ha i vardagsrummet då jag ser TV. Inte nått jag behövde men nått jag inte kunde låta bli. Har en förkärlek för just filtar. Har redan flera st men inte en sån snygg :)

Vi blev på stan i dryga två timmar innan ryggen sa stopp och belägg. Då hade vi även hunnit med en fika och det var mysigt och gott.

Fast efteråt var inte ryggen glad. Nä den var direkt stensur. Inte oväntat förstås men lite skoj måste man unna sej ändå. Kan ju inte bara ligga här hemma och ruttna bort..

Men nu har jag ju som sagt sökt läkare men tyvärr är han inte tillbaka förrän om två veckor till. Fick erbjudande om träffa en annan istället men jag vill ha den som jag haft så jag slipper sitta dra hela långa historian från början. Min läkare känner till den och då är det lättare få hjälp och han förstår mej och min situation.

Igår em tog jag och dottern en runda i skogen med vovven för att hon skulle få sin kvällsrunda . Hon vägrar nämligen gå utan mej. Hon går rent i strejk då dottern ska ta henne på rundan själv. Men eftersom jag inte hade ork ta långa rundan så blev det en runda i skogen. Kanske inte det smartaste då det var både skumpigt och ojämnt.

Bidrog förstås att jag då satt uppe till tre i natt innan jag till slut gav upp och slängde i mej starkpillret.

Fy så många såna det gått i sommar. Har blivit nästan en per dag och det är inte vad jag vill. Men det har varit ett måste för att överhuvudtaget ta mej genom dagar och nätter. Skit också att det inte går min väg.

Hoppas nu bara jag kan få nått som funkar bättre så jag kan trappa ner på starkpillret igen. Brukar ha en ask på 100st av just det pillret per år och det brukar räcka gott och väl. Nu har jag endast 30 st kvar och det är 5 månader till det gått ett år.

Idag då vi gick rundan nöp det rätt bra i rumpan och det kan jag tacka min skogsrunda igår och stadsrundan för. Men så länge jag kan gå även om det hugger i varje steg så kommer jag gå. Finns inget alternativ. Bara bita ihop och inte känna efter. Tids nog ska det väl bli något bättre.

Om jag bara får bukt med sömnen kanske det kan bli mindre smärtsamt. För det är nog en stor bov i dramat vad gäller smärtan i sommar. För i våras då jag till och med kunde gå dubbla rundor varje dag hade jag inte lika illa som nu.

Fast sommaren är alltid lite tuffare så även förra och förrförra sommaren vad jag minns. Vären börjar alltid bra men innan sommaren är slut är även jag det.

Men sömnstörning av denna dignitet är inte vad jag brukar ha. Inte så här illa i alla fall.

Så nu hoppas jag veckorna går fort till han är tillbaka och att han kan ge mej nått som fungera både på smärta och sömn. Hoppet står till det.

Då vädret nu är strålade sol och skönt blir det en grillmiddag idag med goda tillbehör och en flaska gott rött till. Bäst passa på snart är det vinter. :)

Nu efter att ha fått lite nattsömn i två nätter så är jag klart piggare och mer alert. Mindre smärta i kroppen förutom den gamla vanliga smärtan förstås. Men den intensiva jag hade för två dagar sen , den har släppt. Tror att det var det åskoväder vi hade i tisdagskväll som spökade en hel del. För så dj***la ont som jag hade den kvällen , det var tufft.

Men nu har jag alltså fått lite god nattsömn med ca 4 timmars sömn i ett sträck till och med. Inte helt optimalt men bättre än två i alla fall. Man får vara nöjd med det lilla ibland för att få det stora.

Fick ett brev igår från AFA som skulle meddela att jag fått en STOR löneökning från den försäkringen. Hela 18 kr …..vilket hån. Det kunde dom lika gärna behållit. Men man får väl vara glad att dom inte sänkte den. För det kan det också ske.

Förra hösten så fick jag ingen höjning alls.

Undra om det räcker för att köpa en glass??? Inte mer än så i alla fall.

Igår kom så nästa överraskning. Om man nu vill kalla det så.
Vi hade varit och handlat och fyllde på i frysen med varor som brukligt. Vad hände då??

Den började larma för att den var för varm och då kollade jag och den var endast – 9 grader. Inte precis nån bra frystemp. Och nu var det andra gången i sommar som det hände. För nån vecka sen gjorde den likadant och då tömde vi den och Henrik dammade av den ordentligt på baksidan och den blev sen kall igen. Men den här gången blev den inte kallare än – 9.

Så nu blir det investera en ny frys och då också en kyl eftersom det är likadana och lika gamla. Fast gamla kan man inte säga att dom är. Dom är endast 7 år och några månader. Inte håller dom som förr.

Idag hade jag ett besök på VC i stan för att få mammografi.

Inte skönt precis men en billig livförsäkring så jag brukar alltid gå och göra det. Träffade halv kvinnosläktet från vår gata där då vi ofta fått samma dag . Så det blev rena grannyran på mammografi.

Idag ska vi vara duktiga och göra lite storkok av älgfärs som är kvar från förra älgjakten. Hoppas ju få ny då älgjakten varit . Så Veronica ska få rulla köttbullar och jag ska göra köttfärslimpa. Sen blir det en stor gryta köttfärssås i morgon. Så då har vi mat för flera gånger. Tur nog har vi en frysbox också så vi kan lasta in mat i nu då frysskåpet lagt av.

Annars vore det svårt med storkok.

Hade egentligen tänkt vi skulle baka lite bullar men det får vänta till nya frysen kommer. Tar några dar innan vi får det.

Sen kanske det är lika bra för mej att det inte går baka också då ryggen nog lär bli nog sur efter den mastiga matlagningen vi planerat. Tur nog kan dottern fixa köttbullarna då min armbåge inte klarar rulla såna. Vill inte förvärra det som redan är nog illa.

Eftersom det inte blev nån morgonrunda idag då jag skulle iväg till VC så blir det en runda i eftermiddag istället. För hoppa över går inte. Var så tungt efter jag hoppat två dagar. Benen stelnar ihop och vägrar gå då.

Sen vill jag ha fint väder nu några dagar så kroppen hinner i kapp och jag slipper den ilskna vädersmärtan.

För sova är fortfarande lite tufft och lite för lite sömn. Tror en stor del av min smärta blir värre då jag sover för lite. Och nu börjar det nästan vara en nagel i ögat detta med sömnbristen. Blivit som en ond cirkel som jag inte kommer ur. Fyra timmar är alldeles för kort nattsömn , även för en som mej som inte ska iväg och jobba. Sex timmar tror jag skulle vara riktigt bra men det är det länge länge sen jag sov.

Men i alla fall är fyra timmars sömn inte att förkasta … känner mej ändå rätt så pigg . Inte lika sliten som då jag endast sovit två .

Efter att ha haft en hyfsad natt …. om hyfsad är ca 4 timmars sömn, inte i sträck men totalt.....s¨å var det en sån natt.

Utvilad? Nä inte särskilt. Behövs nog mer för det.

Men lite lite mindre smärta i kroppen , förutom den vanliga vill säga, så kändes det ändå som jag var på rätt köl igen. Lite snedseglare ännu men kanske kanske det vänder nu.

Trodde i alla fall det innan jag steg upp.

Så eftersom jag fuskat med rundan i två dagar, helt ofrivilligt , så då tänkte jag att nu måste jag bara gå idag.

Så trots makens tveksamhet om att det kanske inte var en bra ide så gick jag med idag.

Själva rundan var det inget fel med. Den gick bra även om det högg lite väl mycket ut i höften än vad det borde. Men runt kom vi och det var helt okej.

Sen var det duschen och lite avslappning på schemat och då kände jag att jag var allt annat än okej. Smärtan i benet blev bara starkare och starkare för varje minut.

Till slut vandrade jag fram och tillbaka i hallen för ligga still gick inte. Känns alltid mindre då jag går än ligger still då det smärtar ilsket. Men jag kan ju inte kuta runt i hallen hela dagen.

Fick till slut i mej dagens andra dos med smärtstillande och till slut kunde jag ligga ner. Men spänd som en fiolsträng är jag. Går inte få till avslappningen alls. Lite mer värme trots att jag inte alls gillar ligga på en varm värmedyna då det är 22 grader inomhus, och med klimakterivärmetermostat så är det svettigt värre.

Var tydligen allt annat än på rätt väg . Blir ofta så illa då jag hoppat rundan nån dag. Blir stel och styv och benen vill inte gå framåt. Får ta i för varje steg och sen blir det smärtsamt värre efteråt.

Men bara bita ihop och kämpa sej över det hindret med.

Förstod att det inte skulle vara bra med två dagars vila från dagliga rundan. Men det fanns som inget val då jag inte hade ork ta mej runt dessa två dagar.

Så än en gång står jag längst ner i dalen och har en brant uppförsbacke som jag måste ta mej upp på.

Den är brant och den är hal. Jag glider fort ner igen om jag inte tar det piano. Men det går inte ta det FÖR lugnt heller. För då blir backen än brantare och än halare och då kommer jag aldrig upp igen.

Så för att inte hamna där nere för gott så får jag ta och strunta i hur dj***la ont det tar och gå ändå.

Och det är ju trots allt inte själva ”gåendet” som är värst, det är det som kommer efteråt.

Så nu blir det förmodligen en tuff dag med massor av frustration över den ilskna smärtan som blixtrar ner i benet. En tennisboll tryckt hårt i ländryggen blockerar bensmärtan för en stund och gör tillvaron lite bättre. Tyvärr så hjälper det endast en stund sen kommer smärtan igen och med lika full kraft.

Det tar på psyket och humöret ha det så här. Speciellt då den är så ilsken som den numera är. Min smärtlindring funkar illa så det är nog läge kolla om det finns nått annat. För helst vill jag inte öka dosen jag har då jag lyckats halvera den från tidigare år då jag var på maxdos. Har visserligen fått ta till den starkaste ett antal kvällar i sommar och det är inget jag egentligen vill. Men för att överhuvudtaget stå ut har det varit ett måste.

Men i det längsta försöker jag undvika den och hoppas det så ska förbli.

Väntar på att läkaren ska återkomma från semestern , han är stafettläkare och är ledig tre månader under sommaren. För han känner mej och vet bäst hur vi löser det här.

Nu ska jag inte gnälla mer idag utan nu ska jag försöka hitta det positiva i tillvaron. För det finns nånstans det är jag säker på-  

Trött trött och åter trött. Smärtan gör min sömn omöjlig fortfarande. Sov väl en två timmar i natt och inget förra natten så det känns kan jag säga.

Har nog ont överallt. Sömnbristsmärta på köpet .

Som om inte nervsmärtan är nog.

Har också så mycket hugg i rumptrakten att benen vägrar ta mej på den dagliga rundan. Och nu blir det andra dagen på rad som jag blir tvungen stanna hemma. Skit också. :((

Men jag var helt enkelt tvungen. Nog för att jag ville , inte tu tal om annat. Men denna gång vann kroppen. Har helt enkelt inte ork att ta rundan och så tar det alldeles för ont. Inte för att det brukar stoppa mej men denna gång gör det faktiskt det. Det hugger alldeles för mycket så det känns som benet när som helst ska fälla mej. Och det vill jag inte vara med om. För då slutar det med riktigt sängläge, i flera dar.

Får väl hoppas det är en tillfällig svacka som går över och ger med sej snabbt.

Är frustrerad över att behöva stanna inne. Till och med maken blev förvånad. ”lyssnar du verkligen på vad kroppen säger idag” sa han lite ironiskt. Han vet ju så väl att jag allt som oftast struntar i det och ger mej av ändå. Med än värre smärta och elände som följd.

Så han fick ta rundan med vovven själv och Tessan såg väldigt fundersam ut. Undrade nog varför inte matte skulle med.

Värme och liniment i ryggslutet samt trycka tennisbollen på min speciella punkt i ländryggen är det som gör att ben/ ryggsmärtan lättar för en stund.

Det är till och med svårt ligga ner och det är väl därför nattsömnen lyser med sin frånvaro. Men det är slitigt att inte få sova. Blir rent luddig i huvudet också.

Hänger liksom inte med . Som dottern säger ” jag vet att du är trött och att du har ont” då jag säger det mest konstiga . Blir rätt svamligt då huvudet inte hänger med.

Men det hör ju till och vi brukar kunna skratta åt det.

Och tur är väl det. Inte kan man gräva ner sej för att man inte kan prata ordentligt alla gånger. Vet ju varför så det gör inte så mycket. Men det kan bli rätt lustiga ord mellan varven.

Så idag blir det bara vila och köra avslappning och värmedyna på det för att om möjligt få smärtan som hugger att släppa. För den andra smärtan pallar jag med , den ”normala” som bara är ner i benet. Inte den ilskna som hugger i ryggen och skickar stötar ner till foten utan den kroniska nervsmärtan som alltid finns där som en trogen vän....eller kanske ovän vore ett bättre ord....

Men i morgon är en ny dag och då hoppas jag det värsta lagt sej och att det inte regnar så jag får min runda igen. Inte bra om det blir för många dagars uppehåll för då är jag så stel att det blir en ren plåga få benen med på rundan.

Man lever på hoppet och tror på det bästa. Kan inte annat.  

Efter haft två riktigt bra nätter med lååång nattsömn.....hela 6 timmar, i ett sträck.......så är jag nu här igen, vaken hela natten inte en blund blev det. Benet värker, armen värker och det går inte hitta en enda skön liggställning som gör att jag kan slappna av . Så nu var det slut på det roliga och jag är tillbaka i sömnlöshetens land. Vilket i sin tur ger mej ännu mer smärta. Onda cirkeln är sluten igen och igen.

:(((

Annars har det varit två fina dagar med lite mindre smärta och mindre hugg i ryggslutet. Som gjort att jag haft riktigt sprutt på benen och kunnat gå i raskt och bra tempo.

Fredagen var dessutom regnfri , inte så solig visserligen med inget regn.

Så på morgonen blev det först en rask, i min raska takt alltså, promenad utan att det tog så ont i benet att jag var helt nöjd med den.

Var flera dar sen det kändes så okej.

Så efter duschen tog vi en tur till pappa och hälsade på där.

Blev sittande där rätt länge så till slut var jag tvungen stå upp för ryggen protesterade. Vilket då sen gjorde att armbågen började smärta mer då jag hängde på kryckorna.

Men det var inte värre än att det släppte , det värsta i alla fall, då vi kom hem och jag fick min välbehövliga vila i ryggläge.

Eftersom Henrik vill äta surfisk ( surströmming) så behövdes det ingen matlagning då jag och Veronica tog rester . Det var alltså ingen extra påfrestning på ryggen och då kvällen kom kändes det rätt okej trots kryckhänget under dan.

Så när det var sängdags så gick det hyfsat snabbt att somna , till och med utan starkpillret, och jag sov sen som en klubbad säl i hela 6 timmar utan att vakna en enda gång.

Och då det var andra natten , natten mot fredag sov jag också bra......och snarkade enligt maken.....jag sovit så länge att jag var väldigt pigg för en gång skull.

Har inte varit det på hela sommaren. Och sen var jag också hyfsat särtfri i kroppen förutom den vanliga smärtan alltså. Har ju haft ont precis i hela kroppen som jag inte brukar ha . Värk från topp till tå. Men både fredag och halva lördag så var det BARA den vanliga värken i benet och ryggen.

Igår då så gick vi också rundan på morgonen. Vi hann drygt halva rundan innan det började skvittra från himlen. Vi ökade då på farten lite, nästan lite för mycket för jag kände lite hugg men ville inte bli genomblöt om regnet skulle öka. Och vi hade ju ca 2,5 km kvar att gå.

Då vi hade knappt en km kvar ser jag nån som kommer springande med sprattliga ben och sa till Veronica som var den som var med att det måste vara Viggo.

Och det var det. Viggo, Molly och Richard var det som kom och mötte oss.

Dom hade kommit till oss då vi var iväg på rundan att dom bestämt ej för att möta upp oss. Molly skulle direkt åka rullator som hon brukar så eftersom det börjat regna lite mer fick vi försöka torka den lite så hon inte skulle bli så blöt i rumpan.

Viggo han sprang hela vägen hem och vi gick så fort nu mina stackars ben kunde.

Vi hann sen knappt in förrän det bara vräkte ner . Det formligen öste ner och det blåste upp så träden stod som pilbågar. Vilken himla tur vi hade som hann in.

Sen blev det en härlig stund med charmtrollen och Viggo och Molly höll sin gamla farmor sysselsatt. Speciellt Molly som hinner överallt.

Innan man hinner blinka så har hon gått upp för trappan då jag inte hade satt för grinden. Så farmor fick gå upp med för att hålla lite koll då Veronica var i duschen. Viggo satt också där men han kan ju gå i trappen.

Sen hon väl kom ner igen så var det till att undersöka allt som jag har. Hon hinner överallt och farmor hackar på och ser till att inget går sönder. Får ju skylla mej själv som har så mycket ömtåligt framme. Men hon är så go den lilla tjejen att hon ju måste få titta åtminstone. Hon har lite myror i brallorna och vill inte sitta still. Då hon skulle äta glass så tror jag hon satt på tre stolar. For mellan dom och bytte hela tiden. Ett riktigt energiknippe är hon.

Viggo är ju lugnet själv i jämförelse. Men dom är världens finaste och det är så roligt ha dom här , även om man är rätt slut efteråt.

Då dom sen for hem borde jag ha lagt mej en stund för det hade inte blivit mycket till vila denna dag. Men dum som jag var satte jag då igång lite bakning som jag faktiskt hade planerat dagen innan.

Hade helt slut hembakt då jag gav det sista jag hade till Viggo förra helgen .

Bakade två olika sockerkakor. En vaniljfylld och en med hackad vit choklad i.

Veronica frågade om jag behövde hjälp men jag ville göra det själv då det är min grej just baka.

Men det blev lite för länge stå upp och innan jag var klar med kakorna hade jag väldigt ont i ryggen. Hade då inte vilat alls sen i morse innan rundan så det var inte konstigt att ryggen började bråka.

Så då kvällen sen kom då blev det inte så skoj. Ryggen och benet tog mer och mer ont och det var svårt sitta still utan att det drog i ryggen. Fick sitta med tennisbollen intryckt i ländryggen för att få bensmärtan som nu var ilsken som sjutton att släppa lite.

Att det då sen var ett ruggigt väder ute gjorde inte saken bättre.

Vädersmärta i kombination med överansträngning och för lite vila är inget man vill ha .

Så det var självklart att natten blev förstörd. Nu är klockan halv sju snart och jag har inte sovit alls.

Går bara inte. Jag har försökt men det var bara ge upp. Skallen känns som bomull, luddig och seg . Ser nu då jag skriver att det blir massor med fel och det blir knasig text och virrigt.

Får hela tiden rött understruket i texten då jag bollar runt bokstäverna hur som helst. Verkar som jag inte kan stava alls idag. Är både trött och seg och har fruktansvärt ont. I armen , i benet och ryggen.

Allt känns bara skit.

Tur nog kunde jag få vara pigg då mina favoritbarn var här och jag kunde vara en farmor som jag vill vara. Nu är jag knappast det. Jag är en zombie som knappt vet vad jag heter.

Smärtan och sömnbristen gör en dum.

Nu ska jag ändå försöka få nån liten timme sömn......hur det nu ska gå till. Henrik har åkt till jobbet för en timme sen så jag kan böka bäst jag vill. Brukar gå iväg då jag inte kan sova så han inte blir störd. Han behöver sin sömn då han ska jobba.

Så jag har ju suttit framför Tv.n hela natten då det ändå inte gick att sova.

Men summan av kardemumman kan man nog säga att jag BORDE tänkt på att jag skulle vilat efter barnbarnen och inte ställt mej och baka då jag varit igång hela dagen. Lätt bara efterklok.

Sen vädret och vädersmärtan den kan jag ändå inte påverka.

Gonatt .

Läste just igenom det jag skrivit och tror det blev knasigare än vanligt. Och hade jag inte kört rättstavning hade ingen förstått ett ord. Så blir det då knoppen inte hänger med . Man blir dum av smärta.

KLOKA ORD DET !!!!

Sömnbrist, smärta och elände. Så har sommaren sett ut för det mesta.

Kul? Knappast men väntat. Vet att sommaren alltid blir lite tuffare än vanligt då vi håller igång mer och är i farten mer än annars. Vilket i sin tur leder till ökad smärta och nu i år också total sömnlöshet. Gissa om jag börjar känna mej som en urvriden trasa.

Tror det gått troll i det här med sova. Har inställningen att det ska funka denna natt men det slutar alltid samma. Ligger i flera timmar och försöker sova men det vill sej bara inte. Måste vara helt utmattad för att somna. Då jag väl somnar sover jag som en stock till dess smärtan sätter in och så börjar det om med samma visa . Har så svårt just för insomnande. Vet inte riktigt varför det blivit så har förr haft rätt lätt somna om jag bara läser en stund innan. Nu kan jag ligga hela natten lång och läsa och inte bli tillräckligt trött för att stänga igen dom blå.

Och den största orsaken är att jag inte hittar nån sovställning som känns okej. Hur jag än pallar upp mej med alla mina kuddar så smärtar det i ryggen och då går det inte slappna av.

Det sliter och drar i ländryggen och strålar ilsket ner i höger ben och fot. Sen då min bråkiga armbåge som också tar ont i viloläge. Vet inte hur jag ska ha den för att smärtan där ska släppa. Det är också en nerv som är i kläm. Kan få det lätta nån dag men sen kommer det tillbaka med full styrka igen.

Men jag kämpar på som vanligt med en runda varje morgon efter frukost.....ja kankse inte då jag ätit frukost kl 4 men efter kl halv 9 är jag alltid i farten.

Det är det enda som känns okej trots ben/ryggsmärta och arm/armbåge smärta. Och tur är väl det. Visst kan det var problem vissa dagar ta sej runt men jag är en envis tjurskalle som går på ändå. På gott och ont kan man säga. Mest ont numera.

Men vad skulle det bli om jag INTE gick???

Inget vidare tror jag. Det måste vara bättre röra sej ändå även om det är åt helsike ibland.

Och egentligen tar det inte mest ont då jag går utan efteråt . Nån timme efteråt kommer det smärta som bara ökar och ökar .

Däremot har jag än en gång varit tvungen skippa den andra rundan. Det blev helt enkelt för mycket smärta av den. Speciellt sen festivalen i sommar som fortfarande ställer till det.

Man kan säga att det finns före och efter festivalen som blev alldeles för mycket statisk påfrestningen då jag stod och hängde på rullatorn i tre kvällar på rad i ca 2-3 timmar varje gång.

Förstår inte ens att det faktiskt gick. Men nu får jag än betala priset för den bravaden. Men det var det skojigaste vi gjort i sommar så helt klart var det värt upplevelsen.

Synd bara att man aldrig kan få ha skoj utan att de ska bli ett rent ut sagt HE***TE efteråt.

Aldrig får man vara riktigt glad.

Sen nu då vädret också motarbetar mej med lågtryck och vädersmärta gör att jag känner mej som ett åskmoln själv. Tur man kan bita ihop och sura för sej själv. Sen skriva av sej lite och då känns det lättare en stund.

Livet är tufft och fruktansvärt orättvist. I alla fall tycker jag det. Så det så. :((

Ja hur ska jag börja. Ingen bra natt men bättre. Ingen bra kväll igår men bättre.

Tror den värsta smärtan kulminerade igår kväll men inte för att försvinna. Satt hela kvällen med tennisbollen tryckt i ryggslutet för att leda bort bensmärtan och det lättade lite. Nu är jag jätteöm där i stället men det är åtminstone inte lika ilsket som bensmärtan. Än är den ilsken men lite bättre än gårdagen.

Hade lika svårt somna men somnade till slut av ren utmattning och sov i nästan 4 timmar i sträck.

Bra ? Nja kanske inte men bättre än 1 timme i alla fall. Man får nöja sej med det lilla också.

Men pigg? Nä inte riktigt.

Piggare? Ja självklart . Men helt pigg blir jag nog inte förrän jag får sova en hel lång natt helst flera nätter på rad.

Känner i kroppen och knoppen att sömnbristen sitter precis överallt. Varje fiber i kroppen känns smärtsamt och det är luddigt i huvudet. Fats det kanske det alltid är vem vet.

Steg i alla fall upp och åt frukost när jag vakande och gick sen och la mej en stund igen. Var sliten så jag tänkte att om jag försöker kanske jag kan få en timme till eller två. Till slut blev det en sorts halvdvala i en timme innan det kröp i kroppen och det var dags gå upp. Tittade ut och såg många hotfulla moln men tänkte att om jag går nu på en gång kanske jag hinner runt innan regnet kommer.

Sagt och gjort vi gav oss iväg jag och vovven. Benen var faktiskt otroligt pigga , piggare än igår , Så det gick rätt bar gå i raskt tempo....mitt raska tempo alltså.

Vi kom hem utan att regnet hann så vi var torrskodda och det var skönt. Tror benen var extra snabba för att inte få nått regn . Men vi hann inte mer än hem så kom det. Regnet alltså.

Det kom en rejäl skur så det var skönt vara inne då.

Efter duschen var det rätt ont i ryggen och benet. Min raska promenad kändes rejält. Gick kanske ut lite väl hårt med tanke på att jag hade ont men nu är det gjort och nu känner jag det med besked. Det är rent åt He***te vad det tar ont. Inte skönt ligga ner, inte skönt stå upp, inte sitta , inte gå.

S k i t också.

Nåja det var ju inte bra innan heller så vad var det att vänta.

Vädersmärta på det också.

Ingen tur har man med nått. Inte för att jag är van vid det heller.

”Det går åt helvete i alla fall. ”

Suck och åter suck :(( ingen sömn , ingen vila , ingen ro.

En rent ut sagt urusel natt IGEN. Sov väl ca 1 timme på hela natten. Så då jag steg upp och skulle äta frukost och läsa tidningen var jag så trött att jag inte fattade vad som stod.

Började redan igår kväll känna att det skulle bli en tuff natt. Smärtan i benet och ryggen blev värre och värre för varje timme.

Förstod att det bl.a hade sin orsak i min sandpromenad i lördags. Brukar oftast få värst två dagar efter bravaderna.

Sen så tror jag att det var en hel del vädersmärta på G också.

Även nervsmärtan i armbågen känns rätt ilsken. F*n att man aldrig får vara glad nån längre stund.

Tur nog var det inte lika illa i lördags då vi hade Viggo här. För det är ju trist om jag skulle ha så då han är här och inte orka vara med och roa honom. Nog för att jag hade struntat i smärtan ändå. Den tar jag och stoppar undan nånstans och låter inte den få ta över då han är här Inte en chans.

Men trots den lilla sömn jag hade kunde jag inte somna om på morgonen. Gjorde ett tappert försök och ställde till och med klockan utifall att jag skull somna så jag inte skulle sova för länge. Vill inte sova på dan. Känns inte rätt.

Men jag lyckades bar hamna i nån sorts halvdvala och efter en dryg timme steg jag upp och klädde på mej. Tog då mej min runda med vovven och väl ute och igång kändes det helt okej. Visst, trött och sliten och seg i benen men smärtan är lättare nonchalera då jag gör nåt jag gillar. Och det är mina promenader. Det är så skönt att jag kan gå fast varje steg smärtar i ryggen och benet. Sen bråkar armen/armbågen men det struntar jag i. Måste få min dagliga dos promenad

för att må bra.

Gick väl inte särskilt fort men jag träffade en som också har hund som jag promenerade en bit med och fick en trevlig pratstund. Går väldigt mycket lättare då man har nån surra med. Sen då hon vek av för att gå hem fortsatte jag och Tessan vår runda. Det hängde hotfulla moln på himlen men vi hann då hem utan att det började komma regn. Men jag fattade att det mulna vädret var en stor bidragande orsak till min intensiva smärta. Vädersmärta.

Igår var en dag då maken fyllde år så vi hade lite främmande. Först kom sonen med sambo och sen kom en bror till Henrik och hans fru och son. Var trevligt med lite folk på besök och få prata av sej lite. Sen skulle Henrik iväg på sitt första nattskift.

Tur var väl det att det var just natt han skulle jobba då jag inte kunde sova.. Så då störde jag ingen mer än mej själv. Vovven kikade lite på mej men la ner huvudet och sov vidare.

Nu ska jag försöka stretcha till rumpmuskeln som verkar vara spänd och klämmer extra mycket på nerven. Har en sån övning och det brukar ta rätt ont men efter några ggr brukar det faktiskt gå sträcka på den lite. Sen en härd boll bakom ryggslutet på min speciella punkt för att leda bort värsta smärtan. För ont det har jag lika mycket som i natt. Går därför inte slappna av . Har försökt med lite avslappning men det funkar inte just nu.

Måste få bort det spända och krampaktiga i rumpmuskeln.

Så för att få ha lite skoj en helg så vlir det så här. Hade kanske kunnat låta bli sandpromenaden med rullen i sanden. Men vem vi låta bli det . Jag VILLE vara med och se när Viggo roade sej i vattnet.

Jag ville vara med då han klättrade i repen på skolgården. Jag ville och det jag gjorde.

Får äta upp det nu. Men jag ångrar absolut inget. Men lite gnälla måste jag få ändå. Det är mitt sätt hantera det , skriva av mej lite frustration och ilska. Så behöver ingen ta det personligen.

Är ju frivilligt läsa vad jag skriver .

Jag är en gnäll-kärring idag pga trötthet och smärta som är övermäktig. Men det blir nog bra snart igen. Bara det värsta lägger sej så.

Och att jag får vädret på min sida. Hur tokigt det nu låter.  

   

 

Så har lugnet lägrat sej efter en helg full av fart och fläkt. Vi har haft den stora äran att ha gokillen Viggo♥ här hela lördagen och halva söndagen så det har varit intensivt. Men roligt för han är en så go kille.

Vi har hunnit med både bad och bus. Lite klättring och tittat på hästar och varit på promenad med Tessan.

Vi hade hand om Viggo och Molly var hos mormor och morfar.

Richard och Helena skulle ut och roa sej lite så dom ville ha en barnfri helg och då fick vi låna varsitt .

Viggo är en riktigt härlig kille som det är fart på. Vi gick ner till stranden en stund igår och han och Veronica badade. Jag följde bara med som åskådare. Det räckte gott och väl för gamla tanten. Var rätt tungt ta sej fram med rullator på stranden men med Veronicas hjälp kom jag ner till vattnet till slut. Där satt jag och kikade på när dom hade skoj i vattnet. Dom sa att det var rätt varmt i vattnet så vi blev nog där drygt en timme.

Sen var det kämpa sej genom sanden igen till vi kom till farbar väg. Då var Viggo rätt trött i benen så han fick åka på rullen hem. Går fint då han är så lätt.

Sen grillade vi lite till middag. Viggo önskade sej korv och vi åt kött. Han åt faktiskt två grillade korvar med bröd och sen en liten youghurt så det var mycket för att vara han. Han äter rätt dåligt annars så han fick äta precis vad han ville bara han åt.

Sen på kvällen skulle han och Veronica titta på en film om Smurfarna och han tittade väl en kort stund innan han började rent ut sagt studsa runt. Han var nog rätt trött men ville se färdigt.

Då filmen var färdig tog det bara några minuter innan han som tungt. Sen sov han ända till 7 på morgonen och var inte upp en enda gång. Så badet hade nog gjort honom trött.

Jag hade däremot sovit illa ….som vanligt....blev nog runt 3-4 timmar totalt . Hade väldig värk i rygg och ben av sandprommisen som inte var helt bra för mej. Visste det innan men vem vill inte följa med då lilla gokillen vill bada. Så det får man ta en sån gång. Vet ju att jag faktiskt gjort nått då.

Eftersom Viggo sovit över fick han sen följa med oss på morgonrundan med vovven och det ville han gärna. Fast efter vi gått en bit ville han gärna sitta på rullen och åka. Och det fick han förstås, inte säger farmor nej . Han fick gå då vi kom till grussträckan som går för tungt och det gjorde han. Vi tittade på lite hästar också under rundan.

Sen gick vi förbi på skolgården där dom satt upp nytt klätternät som han testade. Han var som en klätterapa och tog sej lätt högt upp. Ingen rädsla för höjder där inte.

Tänk att så var hans pappa också som lite och numera går han inte ens upp på första steget på en stege.

Då vi sen kom tillbaka från promenaden tog vi och bakade lite sockerkaka som han skulle få ta med hem. Han gillar det och då jag hade slut sånt så snabbbakade jag en sån till honom.

Vad gör man inte för sitt lilla barnbarn.

Vi körde sen hem honom innan det blev en tur till Kallax . Där gjorde jag en snabb snagggning av gamle far som tyckte han var långhårig. Tur han har lite hår för det tar inte lång stund klippa honom. Brukar vara Veronica som gör det men hon kunde inte åka med idag då hon väntade besök.

Nu blir det lite slappa och vila bort lite värk …..hur det nu ska gå.

Har i alla fall haft en underbar helg med Viggo som gör att gamla farmor får annat tänka på än hur ont hon har.

Att det sen tar väldigt ont gör inte lika mycket. Då har jag ju haft skoj ändå.

Viggo....min bästa medicin. ♥♥

Ännu en hyfsad natt med mina mått mätt. Somnade visserligen inte förrän runt 3-tiden i natt men då jag väl somnat sov jag till kl. 7,30 vilket är helt okej.

Vaknade idag också av att det blev kramp under foten så jag var tvungen studsa upp. Så snabbt det nu går studsa upp då man knappt tar sej ur sängen normalt.

Men förutom krampen i foten så är det ändå en bättre dag. Ingen särskild vädersmärta utan mer den gamla vanliga smärtan som alltid finns.

Nått jag klarar av.

Igår var tanken att jag skulle ge mej ut på en andra runda men den fick vara. Orkade helt enkelt inte den. Benen var för tunga och det var för smärtsamt få dom igång. Så det blev endast en runda . Men snart så. Då ska jag väl vara på banan igen och få mina dubbla rundor som jag så stolt tog för några veckor sedan. Fast det känns som en evighet sen det gick .

Men den vanliga morgonrundan blev det i alla fall och idag var det inte så varmt . Man blev inte direkt svettig då det kylde rätt bra på armarna. Men det var härligt ändå och benen var mindre tunga idag. Så sömnen har gjort sitt och satt lite sprutt på benen. Inte rekordfart ännu men ändå hyfsat.

Nu får jag se om det kan bli en extra runda i kväll då. Just nu känns det avlägset då benet är rätt ilsket för stunden. Men efter lite middag och vila kanske det kan gå.

Får väl se vad kroppen säger. Vovven gör tappra försök alltid efter middagen för att se om matte är på G med en runda till. Hon går ibland med bara Veronica eller Henrik men då är hon lite bråkig. Hon vill ha sin matte med för att gå.

Mattes govovve. ♥♥

Vad som däremot har blivit riktigt hyfsat bra är min arm/armbåge. Nu då jag benhårt skippat kryckorna och verkligen tagit rullatorn istället även på korta sträckor och vid affärsbesök så har den blivit lite mindre smärtsam. Har även kört hårt med övningen jag fick av sjukgymnasten och det verkar fungera. Men så fort jag använt kryckorna kommer det tillbaka så det gäller låta bli dom så mycket som möjligt.

Inte vara slö och ta dom bara för att det känns besvärligt ta rullen med.

Blir nu en stillsam dag med inte många knop. Henrik börjar jobba igen på måndagskväll med nattskift så det är hans sista dagar ledigt.

Själv har man ju inget jobb mer gå till utan det blir samma gamla vanliga lunk för gamla tanten.

Gå rundor med vovven och så.

Brukar känna så här när andra gnäller om att semestern är slut att jag hade varit GLAD om min ofrivilliga ledighet var slut och jag kunde jobba som andra. Känner det varje höst att jag saknar ha nått annat göra än ligga här och räkna plattor i taket. Skämt åsido är det väl inte det enda jag gör men ibland så är det väldigt trist.

Tänk om man hade fått önska sej nått då skulle jag önska mej att bli smärtfri ….. vilket är en omöjlighet tyvärr......och att jag kunde vara som andra igen. Inte vara den tråkiga vissna person man blivit med åren. Jag är ju endast 52 år men känner mej som 85.

Bitter?? Ja ibland. Men det hjälper inte utan det är bara bita ihop och se framåt så gott det nu går.

Har väl mina svackor som kommer och går.

Speciellt då det varit en tung period med mycket smärta .

Det blev väl lite väl djupt och trist men det går över. Har det ändå bra trots allt.

För drygt sju år sedan då jag kom hem efter skalloperationen och knappt kunde gå så var målet komma på fötter igen och kunna gå ordentligt. Och det KAN JAG.

Så det målet är nått och det är huvudsaken. För nått smärtfritt liv kan jag inte vänta mej .

Och det visste jag även då.

Nog gnällt för idag. Nya tag i morgon för då är det en annan dag med nya möjligheter.

Så fick jag ändå lite välbehövlig nattsömn. Hade räknat ut att det endast blivit ”1” timmes sömn på 42 timmars vakenhet. Knappast optimalt. Men vad göra då nervsmärtan i benet bråkar hej vilt.

Men i natt så blev det alltså sova. En lång lång nattsömn utan att vakna i hela ”5” timmar. Det är mycket det då man knappt sovit alls sista två dygnen.

Hade lika svårt slappna av och somna som alltid men då jag väl somnade så sov jag. Har inte hört ett dugg förrän jag vaknade kl 7 i morse av att jag fick kramp under foten.

Men om man kan kalla det bra sömn är väl diskutabelt. Men i mina mått är det bra. Jag som sover runt 2-3 timmar varje natt är överlycklig då jag fått 5 timmars sömn. Inte för att jag är helt utvilad men betydligt piggare än igår i alla fall.

Man blir ju även rätt trögtänkt.....nog för att man kanske är det annars också.....då man inte fått vila tillräckligt och huvudet hänger inte riktigt med.

Så idag var man lite rappare i tankebanan och mer sugen på ta rundan än nånsin.

Har haft fler överhoppade dagar och det känna aldrig bra. Vil ha regelbundenhet för annars kommer stelheten som gör det svårt få benen med på noterna då jg väl kommer mej iväg.

Igår hade jag regnet och bensmärtan som stoppade mej men idag så sken solen igen och bensmärtan, vädersmärtan har krupit undan ett tag. Bensmärtan är inte borta men dock inte lika ilsken som igår.

Då rundan var avklarad åkte sängkläderna ut för vädring då det kändes lite ofräscht med all fuktighet som varit sista tiden . Var ju så pigg att det gick av bara farten.

Kanske sover man ännu bättre med ny-vädrade och ny-tvättade sängkläder.

Det luktar så gott då man bytt i sängen.

Och nu då det är så fuktigt och jag har mina stora kärringproblem med varmgång stup i kvarten är det extra skönt byta . Blir lite oftare av den anledningen.

Efter att satt på tvättmaskinen tog jag och dottern och for till affären och handlade lite. Denna gång tog jag rullatorn . Inte utsätta arm/armbåge för mer smärta nu då den blivit lite bättre.

Bensmärtan kom förstås tillbaka efteråt då den inte gillade gå runt i affären. Blir lite för mycket stillastående och det gillar inte min rygg och mitt ben.

En del undrar säkert varför jag klagar så mycket över bensmärta då det är ryggen som är skadad. Men det är just därför benet tar så ont. Oftast är bensmärtan värre än ryggsmärtan. Just för att bensmärtan är en nervsmärta. Och nervsmärta ska man nog ha haft för att förstå hur ont det gör. Det är en rent obeskrivlig smärta som går som blixtar genom hela benet ner i foten och som kommer igen och igen, igen och igen. Den försvinner aldrig utan är mer och mindre ont. Nuförtiden oftare mer än mindre.

Men jag är åtminstone på mycket bättre humör nu då jag fått sova lite. Inte lika sgeg och sur som man ju blir då man är helt slutkörd. Nu hoppas jag att det inte var en engångsgrej i natt utan att jag får fler nätter med sömn. Om jag inte funderar på det så mycket kanske det går vägen.

Om jag orkar i eftermiddag blir det en extra runda med vovven. Måste försöka komma igen till dubbelrunda nu då det blivit lite si och så med det pga av olika anledningar.

Funkar bra med skavsårsplåsteret och sandaler men än går det inte ta på joggingskorna och inte heller dom nya. Dom nya får jag spara på tills det kommit ny hud på hälen.

Har klippt bort all lös hud som ändå var död hud och hoppas då skavsåret läker fortare. Tar inte ont lägga ner hälen mot sängen då jag ligger nu. Så lite mindre ont . Sen har ju bensmärtan varit så ilsken att sår smärtan kommit i skymundan .

För som sagt hjärna kan bara hantera en smärta i taget och då tar den den som är värst för tillfället.

Just nu är den rätt stark igen efter var shoppingrunda så lite vila är på sin plats och lite avslappning.

Men idag är det i alla fall mindre väderben och hoppas nu det förblir så.

Vill ha nån dag nu utan ilsket väderben och bara ha ”normal” bensmärta. Den jag står ut med.

Man lever på att hoppas vad annars.

Efter en totalt sömnlös natt så känner jag mej som en riktig zombie. Har inte sovit en blund på hela natten. Började redan igår kväll känna av att det kom vädersmärta. Den är en intensiv och jobbig smärta som gör det omöjligt ligga och slappna av. Det Går bara inte. Hade stora problem då vi skulle titta på film igår kväll då jag fick sitta med benet i luften.....alltså helt upp i luften för att få smärtan lätta något. Inte för att det funkade särskilt bra men man måste ju försöka.

Så jag visste att det skulle bli en tuff natt men att den skulle bli helt sömnlös var lite oväntat. Inte ens mina två timmar som jag ändå brukar ha.

Så jag gick upp och parkerade mej framför TV-n därjag inte störde nån och där blev jag kvar till vid 7-tiden. Men då var jag så sömnig att jag hoppas kunna sova åtminstone nån timme. Men det blev endast en kort stund jag lyckades slumra till ….kanske en timme .

Sen var det bara ge upp och då jag då tittade ut så såg jag ju att det var regn och rusk. Precis vad jag känt hela natten att det var på väg. Man är som en gammal barometer som vet då det blir oväder. Och då kommer den jobbiga smärtan som ingen tablett i världen biter på.

Kan nog liknas vid fantomsmärtor då man har ont i en kroppsdel som inte finns mer.

Nu har jag ju inte borta nån kroppsdel men den smärta jag får vid oväder är rent outhärdlig. Och då är jag ändå van vid stark smärta. Men nattens smärta var nog den tuffaste på länge. Kan förstås bero lite på att det var tungt med rundan igår och att jag ändå gick den trots kroppens vilda protester.

Och då lågtryck på det och natten är förstörd.

Nu kan jag ju sova på dan om jag vill men jag brukar inte göra det. En princip jag har är att inte sova på dagtid då jag då förstör ännu mer nattsömn. Inte för att den kan bli mycket sämre än den var i natt med helt sömnlöst.

Så idag går jag inte många knop kan man säga. Seg och trött och hela kroppen värker av trötthet. Tror det tar ont precis överallt.

Ingen promenad heller då det regnar och jag inte alls har nån ork för det. Så även idag blir det en helt ofrivillig vila . Välbehövlig men ofrivillig.

Tror jag måste retat gudarna , måste gjort nått fel.....för det är bara regn hos mej

Som Orup sjunger i sin sång ”Regn hos mej”

Den stämmer väl så bra in på mej just idag och många andra dagar.

Dagen blir alltså väldigt stillsam med slappa och vila men inte sova . För sova SKA jag göra till natten. I alla fall är tanken så.

Positivt tänkande och det kanske funkar. Den som lever får se.

Efter att faktiskt sovit en natt....hela 6 timmar ….hör och häpna så var jag relativt pigg idag. Nästan så jag hade sovit FÖR länge då jag hade väldiga smärtor då jag vaknade i ben och rygg. Det berodde givetvis på att tabletten hunnit gå ur kroppen helt då jag sovit som jag normalt …..normalt för mej alltså.....gör.

Så det blev upp och stoppa i sej morgondosen direkt innan nått annat gick att göra.

Sen efter att pillren börjat göra nytta kunde jag sätta mej och äta frukost och läsa tidningen.

Så nackdelen med sova många timmar blir att det går alldeles för länge mellan doserna än vad som känns bra. Och då mycket för att jag inte somnar så snabbt och då hinner det bli fler timmar än om jag kunde somna snabbare.

Men trots smärtan så var jag ju ändå rätt utvilad som sagt. Och det var inte helt fel. Knoppen behövde det även om kroppen protesterar.

Och idag så vägrade jag skippa morgonrundan. Jag höll mej ju i skinnet igår hela dagen och använde inga skor alls så idag var det eldprovet att få in den stackars foten med sargade hälen i en sko igen.

Jag testade först mina gamla joggingdojjor som är använda och mjuka i bakkant. Men det gick inte alls. Det tog så ont i hälen trots att jag har skavsårsplåster på. Så då testade jag mina sandaler. Jag brukar inte promenera i dom då jag inte gillar få in sten i skon och som jag sen måste stann och ta av för att tömma. Men idag var det bara dom skorna som gick ha på. Jag spände dom bak i hälen så hälremmen hamnade ovanför plåstret så mycket det gick . Och det funkade. Jag kunde gå utan att det skavde på såret och utan att det tog ont.

Så vi kom oss i väg och det var skönt.

Vill inte hoppa över rundan mer än jag absolut måste.

Visst var det väl skönt med en vilodag då smärtan var lite lindrigare på kvällskvisten och jag kunde ju faktiskt sova i natt så det var nog inte så dumt.

Fast hel vilodag blev det förstås inte då vi skulle frisera vovven också. Visserligen var dte maken och dottern som skulle göra det då jag hade för ont i min arm för att orka hålla klippmaskinen själv. Men lite var jag tvungen blanda mej i då jag vill bestämma hur hon ska se ut . Men armen bråkade så det blev endast svansen och öronen som jag tog. Resten fick dom fixa. Hon blev så fin och det behövdes verkligen klippas då det är så varmt nu också.

Men nu då vi skulle gå iväg kände jag direkt att jag fuskat en dag. Benen var tröga och stela och det tog ont i höft,ben och rygg redan första metrarna.

Så redan efter en dags vila stelnar jag ihop. Det är därför jag försöker ta mej ut så regelbundet som möjligt då jag vet att hoppar jag över för mycket så blir det bara jobbigare ta sej runt.

Nu gick det ju vägen även om det tog tid. Först sista km tyckte jag benen var mindre trög. Men då det tog väldigt ont ut i höften så blev det en runda som tog lång lång tid.

Inga rekordtider idag inte.

Så nu blir det nog vila resten av dagen....sängliggandes då sitta funkar dåligt just nu. Det drar och sliter i ryggen och ut i höften och ner i benet går det blixtar och jag försöker sitta.

Så ryggläge under fläkten med en god bok får det bli.

Vill kunna sitta framför TV-n i kväll ….. inte för att jag direkt sitter då utan mer halvligger på min del av soffan med hundras kuddar runtom som stöd.

Lite grillad lax står på matsedeln då det ännu är sol och varmt. Man måste passa på innan det kommer regn som dom nu sagt ska komma.

Så kom det riktiga sommardagar igen. Två fina varma dagar med massor med sol men väldigt fuktigt.

Luftfuktighet runt 86 % är inte så skönt. Tur vinden fläktade på lite då vi var på morgonrundan. Igår var vi tidigt ute för att det inte skulle bli så varmt för vovven. Redan klockan 8 var vi på G.

Då solen tittade fram mellan slöjmolnen så blev det väldigt väldigt vartm. Man var helt svtteig innan vi var hemma.

Men värme är skönt så man ska inte gnälla. Snart sitter vi där och fryser och tycker det är kallt.

Dagen började med en tur till Kronan för att titta på konstutställning där Veronica också ställde ut i helgen. Var mycket folk och mycket titta på. Tessan fick följa med men hon blev så stressad av allt folk att hon höll på storkan i värmen och vi fick klappa henne på ryggen så hon kunde andas ordentligt igen. Hon har väldigt mycket slem i halsen för det mesta och då hon stressar upp sej blir det värre.

Efter konstrundan så åkte vi hem och vovven fick vila under fläkten.

På eftermiddagen sen åkte vi och hälsade på Andreas och Sara som skulle bjuda på lite fika . Vi fick även träffa hennes mamma, hennes ena storasyster och en storebror med sambo. Hon har ju 7 syskon så det var bar två av dom. Trevligt att få träffa dom då vi aldrig gjort det tidigare.

Sara hade bakat en väldigt god tårta som vi blev bjudna på.

Sen då vi åkte hem blev vi lite lat och köpte med skrovmål till middag då vi inte ides grilla som vi tänkt. Tyckte klockan hann bli för mycket.

Sen blev det en TV-kväll och då kom smärtan förstås. Lite för mycket aktivitet på en dag för att kroppen skulle gilla läget.

Så jag satt uppe till runt två-tiden innan jag blev nog trött så det var lönt lägga sej ner. Sen tog det väl runt en timme till innan sömnen väl infann sej. Blev väl ca tre timmar i natt men det är ju som det varit sista tiden så det var inget nytt.

Blev även idag en tidig morgonrunda då det var lika varmt i morse som igår. Lite mindre sol så det var nästan skönare och man blev inte fullt lika svettig. Men då jag idag tänkte testa mina nya skor under rundan så var det tydligen för varmt. Blev varm och svettig om foten och det slutade sen med ett stort ilsket rött skavsår över hela hälen. Aj Aj så jäkla ont det tar. Nu blir det inte stoppa foten i den skon på några dagar. Jag hade egentligen inte tänkt ta en lång promenad med dom då nya skor alltid är lite styva men då mina gamla gått sönder invändigt och skavde bakom hälen redan tänkte jag att det skulle gå. Men ack vad jag bedrog mej.

Inte ens ha på sandaler går riktigt. Har nu satt på ett stort skavsårsplåster för att kunna ha på den åtminstone. Lär nog ta tid innan det läker då jag har svårt få sår läka numera. Förra sommaren hade jag skavsårsplåster på hälarna halva sommaren då det inte ville på läka ihop.

  min "fina" såriga häl :(

Så nu kanske jag inte kan ta min dagliga runda på nån dag. Beror på om jag kan ha skor på. Får väl testa i morgon. Blir frustrerad om det inte går. Det enda jag vill och kan göra får inte bli förstört. Men risken finns. Just idag tar det då väldigt ont.

Vi var ut till pappa en sväng och jag skulle ta sandalerna på men kunde inte stänga dom helt . Men det gick. Fast promenera med sandalerna är inte så skönt då man hela tiden får stenar in under foten och som då måste bort.

Men för att inte behöva skippa rundan helt kanske det blir så ändå.

Även fast lite vila inte vore helt fel. Men på det örat vill förstås inte jag höra.

Men i kväll blir det grilla lite då det inte blev av igår.

Måste passa på medan vädret är fint. Vet aldrig hur många dagar det varar.

Lite lyxmat så här på en söndag.

Så har vi en ny regnig dag framför oss....trist och grått.

Hade ingen lust alls med morgonrundan då regnet inte ville upphöra så den sköt jag på till i eftermiddag och hoppas på bättre väder då.

Igår var en trevlig dag då vi fick besök av några vänner från Lövskär. Vi hade precis pratat om dom på morgonen att jag läst att P-I varit till G-stad och att han inte kom förbi då . Och så står dom här. Jätteroligt och vi hade en trevlig stund med mycket prat och skratt. Alltid roligt träffa Solveig och Per-Inge. Tack för den trevliga stunden♥

Eftersom det blev rätt fint väder på eftermiddagen igår så blev jag lite tuff och tänkte att nu dj***ar ska jag gå en extra runda. Hade gjort morgonrundan i vanlig ordning så det var en chansning. Men jag kände mej på gott humör och tänkte att det går säkert bra idag. Både Veronica och Henrik gick med så jag hade sällskap. Gick hyfsat till vi hade ca 1 km kvar. Då gjorde jag ett felsteg och det högg till. Det högg till ordentligt i ryggen och benen ville bara vika sej. Fick stanna upp nån minut innan jag kunde ta mej vidare. Var tvungen snabbt gå vidare då jag stod mitt på vägen, var precis på väg korsa den.

Men fy bubblan så ont jag fick. Var en ren plåga sen den sista km då det bara gick ta små små steg och stanna upp mellan varven. Kom hem i alla fall till sist men det var knappt.

Hur blev då kvällen sen efter det felsteget??? Ja det är ju lätt räkna ut. Hade en fruktansvärd smärta ner i benet och kramp under foten. Var ett rent he***te. Sen då det var dags försöka sova var det bara plocka fram starkpillret igen och hoppas på lite sömn. Lite sömn blev det också.....och då menar jag lite.....2 timmar så var det kört. Sen satt jag uppe och tittade TV halva natten innan jag kunde slänga i mej ett piller till och till slut få en timme till. Men pigg ….knappast. Men jag är ju van vid lite sömn numera. Har blivit som en trist följetong med sömnbristen. Och det verkar inte finnas nått slut på den historien heller.

Vill helst inte börja ta nått för att sova mer än jag redan gör. Jag äter inga rena sömnpiller än så länge och hoppas jag slipper ta till det. Men jag har tänkt att jag kanske måste ta upp det min läkare om det fortsätter så här.. Känner ju att kroppen har svårt hämta sej och smärtan svårt minska då jag inte får den nattvila jag behöver. Men det verkar gått troll i det här. Har ju haft sömnbrist flera månader nu och det verkar inte bli bättre mer än för nån dag emellanåt.

Idag då det nu blev regn igen så ska jag försöka vila ordentligt så jag får bort hugget som blev av felsteget igår. För det nyper bra i rumpan och benet är nära vika sej . Sen är det som vanligt mycket vädersmärtor som kommer då vädret inte är på min sida. Den smärtan är nästan värre än huggsmärtan för den är ilsken vid vila också.

I morgon hoppas jag på bättre väder och sol och värme igen. Helst lite torr värme men det är väl hoppas för mycket i rötmånadstider.

Sen ska dottern ställa ut på Konst I Det Gröna i helgen och då vill det ju till att det är fint väder och framför allt att det inte regnar. För då är det ju trist sitta där och sen finns det ju risk för att tavlorna blir regnvåta och förstörda. Så nu håller jag tummarna för att det blir fint i helgen.

Ska bli kul gå dit och se på alla andra som ställer ut också.

Nu ska jag bara få till hugget eller kanske jag borde säga få bort hugget så jag kan gå som vanligt igen. Mitt eget fel att det blev så men det är det ju oftast också....mitt eget fel. Jag blir för övermodig och tar ut svängarna och tror att det ska går vägen. Men man lever på hoppet och kanske , kanske en dag det kan fungera. Inte för att jag tror det . Men som sagt hoppas kan man ju.