Så var det måndag och ny vecka. En stillsam vecka ser det ut att bli. ”Gamla tanten” har ont efter alla utsvävningar förra veckan. Den var aktiv och rolig men tyvärr väldigt smärtsam. Men jag har haft kul och då gör det inte så mycket även om det just idag känns smärtsamt värre.

Man kan verkligen säga att om man vill ha kul så blir det tufft efteråt men då jag valt det helt frivilligt så går det lättare att ta den smärtan.

 

Lite det jag lärt maj på ACT....att inte låta smärtan ta över och hindra mej från att leva det liv jag vill med de förutsättningar jag har nu. Acceptans med andra ord. Acceptera och låta det vara ….inte döma, inte värdera, inte kritisera utan acceptera att så är det här och nu och göra det bästa av det.

 

Vi var på marknad i torsdags och där fyndade jag en fin plånbok med plats för alla möjliga kort. Jag har ju en hel radda med såna. Inte för att jag behöver alla men dom kan vara bra att ha =) Tror jag i alla fall. Lite chokladmunkar och plastpåsar blev det också. Såg även en härlig sjal i stark ceriserosa färg som jag blev förtjust i. Köpte den inte då men då dottern for till stan dagen efter så skickade jag henna att köpa den . Den är skitsnygg =)

 

Fredag då hade vi ju konsert på schemat. Vi tog då och passade på att ta en utemiddag då vi ändå skulle iväg. Vi åt kinamat och drack ett gott vin till. Riktigt mysigt hade vi. Sen var det dags för konsert med Mikael Wiehe. Vilken konsert sen. Helt otroligt bra. Han var bättre än nånsin nu 66 år gammal men still going strong. Alla låtar var bra , både gamla klassiker och nya låtar. Jag var helnöjd trots att det var tufft att sitta i drygt 2 timmar. Men det var värt det helt klart. Även maken gillade det.

Natten sen var mindre rolig. Sov i 2 timmars intervall då smärtan i rygg och ben väckte mej hela tiden. Var ju väntat så det fick man ta. Smärtan kommer som ett brev på posten då jag gjort nått annat än legat på min säng och deppat. Som sagt smärtan får man ta om man vill ha kul så är det bara och så lär det alltid vara. Och roligt det hade jag och det var ju det som var meningen.

På lördag morgon tog jag mej ändå i kragen och tog en runda med vovven. Kändes helt okej trots smärtan. Kändes mindre stelt att röra sej och då smärtar det också lite mindre med betoning på lite.

Nåväl det var skönt med en promenad och sen in i duschen så men mjuknade lite i den stela värkande kroppen.

Efter duschen fick vi finfrämmande. Sonen kom förbi med hela sin familj och det var trevligt. Alltid roligt då barnen kommer hem och framförallt roligt att få träffa barnbarnen....mitt största glädjeämne här i livet. De små solstrålarna Viggo och Molly gör alltid mer än nån smärtstillande i världen. Viggos härliga prat och Mollys glada miner gör allt lättare att leva och stå ut. Livets efterrätt helt klart. Och då dom kommer spelar det inte nån roll hur ont jag har. Det glömmer jag för en stund och bara njuter av barnen.

Att sen surra lite med sonen och hans sambo är inte helt fel det heller. Alltid trevligt.

 

Söndagen sen blev som vanligt en tur till pappa för lite fika. En vana vi håller fast vid . Roligt komma hemifrån och se nått annat trots att jag den här veckan haft fullt upp med annat så ville jag inte låta bli.

 

Nu i veckan ska jag bara ta det lugnt....i alla fall försöka så kroppen hinner landa och bli sitta vanliga smärtläge...normalont … som jag kallar det.

 

Bara ta prommissar med vovven och vila och Mindfullness. Kanske jag kommer i form så man kan fira påsk och ha kul.

Fick förresten svar på röntgen av foten idag.

Svaret var: det finns en avlång benkropp vid fotknölen som förmodligen kommit av nån gammal skada och att det är den som smärtar vid beröring och tryck.

Minns inte om jag skadat foten men vet att jag alltid haft lätt för att vricka foten så det kan ju vara det. Blev i alla fall inte klokare på svaret och förmodligen går det inte göra nått åt det heller. Får väl ta ett snack med läkaren nästa gång jag träffar honom. Ska ju ha en avstämmning med hela ACT-teamet framöver så då får jag väl fråga. Känna i alla fall mindre då jag har skor som inte trycker på fotknölen. Så nu vill jag ha torra vägar så jag kan lägga undan kängorna för i år.

 

Så var det ny vecka . En vecka fylld av spännande aktiviteter.

Förra veckan var det också lite aktiviteter med bl.a PRO årsmöte. Är med i Handels PRO för att få träffa gamla arbetskolleger som jag jobbat med under mina år. Är yngst med mina 51 år men känner många då jag under åren jobbat på flera ställen. Men främst var det för att träffa mina närmsta arbetskolleger som jag haft under mina år på Örnäset. Även några av min mammas arbetskamrater träffade jag där.

 

Var trevligt och som underhållning hade dom anlitat Bengt Pohjanen. Han var verkligen underhållande och lockade till många skratt. Sen blev det kaffe och smörgås och efter mötet satt vi kvar en stund och surrade. Var en trevlig stund och trots de usla stolarna gick det rätt bra att sitta då jag tagit med min sittkudde.

 

Jag hade åkt buss in så det blev buss tillbaka också. Birgit följde mej till bussen och hjälpte mej på med rullatorn. Det var skönt för det är alltid mitt största problem, ta mej på bussen. Av går lättare men på då måste jag ha hjälp. Och jag är ännu väldigt dålig på be om hjälp. Men det går bättre och jag känner mej nöjd med att jga kommit igång med bussåkande så jag får tillbaka lite av min frihet att ta mej vart jag vill SJÄLV.

 

Sen fick jag mina glasögon på torsdag. Äntligen. Som jag längtat att kunna se ordentligt igen.Dom var fina och ”starka” . Kändes lite ovant i början då det var stor skillnad mot mina gamla.Hade på dom hela dan men fick väldigt ont på näsan under kvällen.Så i fredags for vi in så jag fick byta nässtöden och ändra lite hur dom satt.Blev bättre men det tog nån dag innan det lättade på näsan.

 

Hade ju tandläkaren också i fredags och det gick bra.

Fick en undersökning och det enda hon hittade var en fyllning som börjat släppa i kanterna så den ska jag få utbytt längre fram. Hamnade i en ny klass i friskvårdsavtalet. Hon ville höja mej två klasser men då protesterade jag. Så det blev en klass högre och kostar nu 100 kr i månaden i 3 år att gå till tandläkaren.

 

Helgen förflöt lugnt med inget speciellt på agenden. Lördag var vi och tittade lite på bilar . Henrik ville kika lite på nån ny modell som kommit. Inte för att han tänkt byta utan bara för att titta och som han brukar säga ” bli befriad” . För då man ser hur dyra dom är och hur mycket vår bil som bara är tre år har sjunkit i värde inser man att bilköp är aldrig nått man tjänar pengar på.

 

Efter bilrundan så fick jag väldigt ont i höger axel och arm. Var lat och tog endast med en krycka och det var inte okej. Så nu har jag fortfarande väldigt ont där .

Vet ju att jag ska ha båda kryckorna då jag inte tar med rullatorn. Men jag blir såååå less på dom där eländiga kryckorna som är i vägen då man ska in i bilen osv. Men då blir det så här. Att man aldrig lär sej. Som m jag inte har nog smärta som det är .

 

Igår då hade jag en lunch träff inbokad med mina bästa vänner från jobbet, Birgitta och Birgit.Vi träffades och gick och åt en lunchbuffe. Blev en riktigt långlunch kan man säga. Vi åt och pratade och skrattade. Var så otroligt trevligt och härligt. Vi blev sittande i 2,5 timme. Vi var sist kvar på restaurangen . Personalen där skrattade bara då vi undrade om dom ville bli av med oss. En kypare sa att om vi satt kvar en timme till så öppnar dom för middagsmenyn.

Men tiden går fort då man har roligt.

För mej betyder det här mer än nått annat. Att få träffa mina vänner och bara vara och surra en stund, det lever jag länge på. Så isolerad som jag blivit betyder det mycket en sån här gång.

 

Har ju pratat mycket om det på in ACT-terapi . Och hon har lärt mej att jag måste tänka på vad det betyder för mej att göra sånt jag tycker är roligt . Inte låta smärtan förstöra , inte låta smärtan vinna så jag låter bli. För om jag mår bra psykiskt är det lättare klara av smärtan. För smärtan kommer finnas där ändå men den ska inte ta över så den hindrar mej från att göra det jag vill.

 

Efter lunchen följde dom mej till bussen och hjälpte mej ombord. Tack för det då slapp jag bängla själv då jag har så svårt be om hjälp. Stolt som man är vill man klara det själv. Idiotiskt men man vill inte vara till besvär.

Men nu då jag kommit igång med bussresorna så kanske även den biten släpper till slut. '

Synd bara att svenskarna inte är som engelsmännen. Där behövde man aldrig be om hjälp, där erbjöd sej alltid nån att hjälpa mej. Annan mentalitet där.

 

Nu idag blir det vila för hela slanten då sittande tog hårt på mej. Men det gör ingenting en dag som denna. Jag finner mej i det då jag hade så roligt igår att smärtan är en bagatell idag. Visst den är intensiv, det är den alltid då jag gjort nått annat än legat hemma i sängen men det var värt det helt klart. För jag känner mej så glad ändå.

Och nöjd med mej själv att jag tagit mej ut och haft lite kul . Inte låtit smärtan hin dra mej.

Tror min ACT-terapeut blir glad då hon får höra det.

 

Sen i morgon då är det marknad på stan. Så då blir det nog en sväng till till stan. Gillar att strosa runt på marknaden även om jag inte brukar köpa nått speciellt. Bara kul att titta lite.

Veronica brukar också gilla det så det blir nog tillsammans med henne.

Och på fredag har vi en konsert att se fram emot. Vi ska se Mikael Wiehe på Kulturens Hus. Han har jag alltid gillat så det ser jag fram emot. Vi ska även gå ut och äta innan. Så det blir en helkväll med skoj det.

Är så roligt ha nått se fram emot varje vecka. Då almanackan oftast är tom för mej så betyder det mycket då det väl är nått på gång.

 

 

 

Så har den kommit....min ramp som gör det möjligt för mej att ta mej ut och in med rullatorn alldeles själv.

Länge sen sist.

Inte blivit mycket bloggande på sista tiden.

En anledning är att jag ser så illa. Ser inte läsa ordentligt och stava går då ännu sämre.

Men nu ska det bli ändring på ”synfronten” . Har varit till optikern förra veckan och kollat upp min syn. Optikerns första kommentar var ” ser du alls att läsa ???” . Svaret blev nej. Jag har haft riktigt svårt läsa sista tiden . Har progressiva glasögon som är 3,5 år gamla och läsfältet är nu allra längst ner. Och då ser jag ändå inte helt tydligt. Får ta till förstoringsglas ibland.

Men nu är synen kollad och nya glasögon beställda. Billigt blev det inte. 10 990 kr för att se. Inte småpengar precis för en ”fattig sjukpensionär. Tur man har en make som är extra snäll och omtänksam♥.

 

Beställde ett par liknande dom jag har fast med svarta detaljer istället. Har en förkärlek för glasögon utan bågar. Såna har jag nästan alltid haft och jag gillar den modellen. Dom är lite dyrare men ska man ha dom i flera år vill jag ha nåt jag verkligen trivs i. Hoppas bara det inte känns för jobbigt med dom nya då dom blir mycket starkare än dom jag har nu. Optikern sa att det nog kan kännas eftersom styrkan blir betydligt starkare. Hon tyckte jag väntat lite för länge med byte. Men tjurig som jag är så ville jag tro att jag kunde vänta längre. Men till slut blev det ohållbart.
Så om ca 1,5 vecka ska jag se igen . Härligt.

 

Blev även av med röntgen förra veckan av min stakars onda fot. Har ju väntat drygt en månad på den. Vill ju veta om det är nått som går att åtgärda eller om det är nått jag får leva med. So all annan smärta =(

Tyvärr har även den vänstra foten också börjat bråka. Tar ont på ungefär samma ställe som den högra foten. Kan ju bero på överbelastning av den foten då den högra tagit så ont . Vet inte så jag får väl avvakta och se vad röntgen säger. Sen ska jag få träffa sjukgymnasten på VC som ju hör till det smärtteam jag har där. Hon kan kanske ge mej tips om hur jag ska göra . Förmodligen hör allt ihop med den övriga smärtan jag har i ben och rygg som gör att jag inte går ordentligt. Men jag skulle vilja slippa nån smärta.

Jag jobbar på med min ACT-terapi . Att hitta acceptansen för min situation. Går sisådär. Har flera olika avslappningsövningar jag ska göra men har inte riktigt hittat rätt där ännu. Ska ha en träff där igen på torsdag och se hur vi ska gå vidare.

Då jag gör övningarna där tillsammans med terapisköterskan går det hyfsat men då jag gör det hemma fladdrar jag iväg . Är på steg 3 nu av 7. Steg 1 och 2 går bättre och bättre men steg 3 som heter ”en sak i taget” har jag inte koll på ännu. Men jag försöker i alla fall.

 

Det blev ett besök till på sjukhuset också förra veckan. Hade fått en remiss till gyn av min läkare då jag har lite trassel på den fronten. Blev ordentligt undersökt där och det jag fick veta var att förmodligen är mina problem normala åldersrelaterade krämpor. Inte nått som direkt är ohälsa utan bara normala ålderskrämpor. Det togs lite prover och jag ska få svar på dom och då ska vi ta ställning till om jag behöver lite medicin som gör att jag mår bättre. För även om problemen inte är farliga är dom behandlingsbara. För som gynekologen sa ska man inte lida i onödan. Men som sagt provsvaren är avgörande om det blir nån medicin eller inte.

Sen är jag lite osäker om det funkar med den medicinen på mej då jag har så många andra redan. Blodtrycket är också en faktor att ta hänsyn till vad gäller denna behandling. Vet att mamma inte fick den medicinen pga av blodtrycket. Men mitt blodtryck ligger bra nu sen jag fått blodtryckssänkande medicin. Ligger på 110/ 75 nu mot 145/95 tidigare.

Så vi får se hur det blir. Är i alla fall bra att fått allt kollat och fått veta att inget farligt fanns.

Man vad jag kände mej gammal efteråt. Inte kul höra att det är åldern som ger en krämpor. Åldrades minst 10 år på den undersökningen. Men nått som var bra där på gyn var att personalen där var så otroligt snälla och omtänksamma. Trevliga också. Kände mej riktigt omhändertagen. Ett plus i kanten till dom.