Nyår .... nya utmaningar!!!
Nyårsafton....ja så var vi där igen. Nytt år väntar med allt det nu kan innebära.
Tänk att det redan är 2013. Hur har det gått till. Nyss var det 2012 som väntade och nu är det slut och nytt kommer. Åren går i en rasande fart. Fortare för varje år.
Inte undra på att man börjar känna sej gammal.
Har haft några lugna dagar nu sen julaftonen. Lite rea har vi hunnit med. En sväng kolla till gamle far som inte har nån i närheten just nu. Det har snöat , det har varit kallt och sen har det regnat. Tror vi hunnit med alla sorters väder på en och samma vecka nu. Idag är det nollgradigt och dimmigt.
Så det lär inte synas så bra då fyrverkerierna brakar lös vid tolvslaget.
Själv ska vi inte skjuta några raketer då vi tänker på all hundar . Vi har köpt några rislyktor som vi ska släppa iväg istället. Vackert och tyst far dom iväg. Och det är faktiskt den miljövänliga sorten som består bambu och inte stål som kan skada natur och djur.
Vi blir bara vi tre , jag maken och dottern. Vi ska äta helstekt älgfile med rödvinssås och potatisgratäng. Till det ett mustigt rött och till efterätt blir det pannakotta med hallon.
Skåla in nya året ska vi göra med ett mousserande jordgubbsvin.
Så det blir en lugn nyår för oss. Helt i min smak.
Då kan jag ligga ner hur mycket jag vill och inte skämmas för det.
Igår var vi bjuden till Henriks syster på en liten släktmiddag. Det var trångt och mysigt och god mat och trevligt sällskap. Vi var nog 16 personer och då saknades några stycken. Dom är ju 6 syskon så det blir många om alla samlas. Tror att vi skulle varit minst 10 till om alla kommit.
Det är alltid roligt träffas och surra lite. Blir tyvärr inte så ofta. Alla har ju mycket med sitt och sina familjer så trots att vi är många som bor här i stan blir det oftast bara nån gång per år vi träffas så här. Men det är desto trevligare då det väl blir av.
Lite trist var det att jag hade glömt ta mina tabletter innan vi for så smärtan blev värre och värre hela tiden. Till slut kunde jag bara stå upp för sitta tog alldeles för ont. Typiskt att jag skull missa det. Så när vi kom hem var det bara slänga i sej medicinen och ta den starkare dosen för att dämpa ner smärtan. Blir alltid så om jag inte håller mina tider. Håller tillbaka den värsta smärtan med att ta dosen i rätt tid så den inte hunnit gå ur kroppen. För gör den det så blir det svårare dämpa ner den .
Det fick jag faktiskt lära mej den gången jag låg på sjukhuset med ”subduralhematomet”. Då sa alltid sköterskan att jag skulle ta medicinen innan tiden för nästa dos för att slippa smärt-topparna. Om jag ska ta den var sjätte timme ska jag ta den en halvtimme innan för att slippa få en smärttopp.
Och då jag missar tiden helt tar det ännu längre få ner toppen .
Precis som igår då jag missat med hela två timmar.
Hade så ini He***te ont. Var svårt hitta avslappning.
Men såna gånger får man tänka på att det var värt att få komma ut och träffa folk så går det lättare acceptera.
Sen fick jag ett uppmuntrande samtal som gjorde att jag glömde det onda för en stund.
Min vän och fd arbetskollega Birgitta ringde och önskade gott nytt år.
Vi pratade på en bra stund och det är alltid så roligt.
Blir glad av sånt. Är lite dålig att själv ringa så det är extra skoj då nån av dom ringer mej.
Birgitta är den av kollegerna jag känt längst av alla då min mamma också jobbat med henne. Så vi har nog känt varann sen mitten på 70-talet. Så det är några år det.
Vi surrade på om allt och inget och sen bestämde vi att vi ska ta en lunch på stan nån gång här framöver. Det ser jag fram emot.
Vi fick även ett oväntat besök i lördags. Ett besök som var väldigt oväntat. Ett par vi umgicks mycket med då barnen var små. Mona och Sven-Olov var ett par jag lärde känna då Richard och deras dotter Jenny bara var 1 och 2 månader gamla. Så vi har känt varann i drygt 30 år och umgicks flitigt förr. Men det har blivit mindre och mindre sen barnen blev stora och ännu mindre sen jag skadade mej och inte orkar vara i farten så mycket.
Man ser ju att många försvunnit just i det sammanhanget. Blir förstås så då jag inte kan umgås på samma villkor mer. Sen har inte alla förståelse för att jag inte kan sitta hur länge som helst. Och inte på vad som helst.
Lite trist men vad göra. Brukar säga att det sållar vännerna från dom riktiga vännerna.
Sen väljer ju jag också vad jag vill offra mej för . Vad jag tycker är värt lite mer smärta.
Som att träffa mina kolleger det är alltid värt att kämpa för. Då vi har en träff backar jag sällan ur. Då tar jag mej i kragen och går hur ont det än är just då. För då kan jag glömma det onda för ett tag och ha skoj.
Och som igår också. Då offrade jag mej också och kämpade på trots att medicinen blev kvar hemma. Det var också värt det även om kvällen sen blev smärtsam.
Idag är det en hyfsad dag. Lite mer ont pga av gårdagen men inte så att jag inte kunde ta mej min runda med vovven. Det var välplogat och grusat så det var inte ens halkigt. Tur det för igår var det inte tänka på gå ut i regnet och stormen. Så då blev det det trista bandet som gällde och jag höll mej till mina 30 minuter som jag vet är max jag klara av.
Nu ska jag vila mej så vi kan ha en mysig nyårsafton och kanske spela lite spel och se film.
Mellandagar!!
Mellandagar med rea och allt.
Mellandagar med vila och snö , kyla och allt.
Inte lika kallt , endast 10 grader idag , men snöfall som vanligt. Har nog snöat varje dag i drygt två veckor nu. Fy vad less jag blir. Och då beror det inte på att jag måste skotta eller så. För det gör inte jag förstås. Skulle se ut det om jag med min rygg stod och skottade. Efter endast ett skott-tag så hade ryggen brakat ihop totalt.
Nä jag blir less för att jag inte kommer fram med rullatorn . Går inte . Jag orkar inte knuffa den i cm-djup snö. Och om det plogas nån gång så hade det kanske gått men tyvärr plogas det så lite att det är ett rent skämt. Och då ska ändå gångvägar plogas först . Fast det gäller då inte mer. Eller så är det för att jag har problem ta mej fram som jag märker det nu . Har kanske varit så förr också men då gick jag utan stöd och då gjorde det mindre.
Eftersom det snöat rätt mycket i natt så var det inte ens tänka på försöka pulsa runt .
Blev en tur på gåbandet istället. Men fy så trist. Inget jag gillar men nått måste jag göra.
Kan ju inte bara ligga här och inget göra. Då tappar jag all ork jag har och det går fort då jag redan nu har usel ork.
Gick i 40 minuter , fast egentligen skulle jag gå endast 30 men såg ett program på Tv just då och tänkte jag slutar då programmet är färdigt. Blev förstås för långt . Klarar inte gå på bandet mer än 25- 30 minuter utan att få värre smärta. Så som ett brev på posten kom den . Mer och mer desto längre dan gick. Skit också.
Men jag ville så röra mej.
Igår orkade jag inte göra nått sånt då jag kände mej sämre i förkylningen som jag dragits med i drygt två veckor nu. Har tjockt i näsan och vaknar varje natt och kan knappt andas.
Blev därför ingen tur på bandet igår. Men däremot blev det en tur till Storheden för att kika på lite mer rea. Var så less på all snö och kyla att jag ville komma ut nånstans och då fick det bli lite affärer.
Blev faktiskt två fynd. En digitalfotoram och ett par snygga läderstövlar, båda nedsatt till halva priset.
Sen kikade vi in på lite olika affärer utan att hitta nått också men fördrev lite tid i alla fall.
Henrik och Veronica tog och skottade taken idag då det var en halvmeter på dom. Henrik skottade ner och Veronica körde undan snön som Henrik sen tog bort med snöslungan. Tur vi har den. För det var mängder med snö.
Jag sa just åt Henrik att dom har skottat och jag fått jätteont i ryggen. Hur logiskt är det???
Sympationt eller min egen dumhets fel. Skyller på sympationt....för ”jag har ju inte gjort nått” eller?
Andreas fick göra en datorutryckning idag då min dator fått lite ”tuppjuck” . Säkert nått jag rår för men jag vet då inte vad jag gjort. Ett program jag använder fick helt plötsligt för sej att det inte vill vara med mera . Så det blev till att ringa datorexperten.
Tur han inte var i Kaunisvaara eller Gällivare nu. Så han kom förbi och fixade det. Vad gjorde man utan honom? Då var vi nog alla rätt ställda. Vi ropar på honom allihop då datorerna bråkar. Och han gör utryckning och fixar det lätt.
I morgon jobbar Henrik igen och han jobbar även lördag.
Sen tror jag han blir ledig i fyra dagar.
Blir som sagt en lugn nyårsafton bara vi tre . Ska göra älgfileen som jag sparat.
Kanske vi åker in och ser lite fyrverkeri. Beror på om det blir hemskt kallt.
Vill inte heller lämna vovven ensam då det smäller även om hon inte brukar reagera på smällare. Men om vi inte är hemma kanske hon gör det så om vi åker blir hon nog med.
Vi får se hur det blir.
På söndag , dan innan nyårsafton, ska vi till svägerskan på en liten släktmiddag. Henriks alla syskon är här nu ( två av dom bor inte i stan) så det blir trevligt träffa alla. Är inte så ofta vi är samlade då alla har mycket med sitt. Så det ser jag fram emot.
Juldagen 2012 ....mätt fortfarande :)
Så var julaftonen överstökad för i år. Skönt.
Julaftonen bjöd på god mat, som jag lagat med dotterns hjälp, till alla denna jul. Tio personer var vi då några saknades. Var hur trevligt som helst och lika mysigt som alltid att vara i Kallax och fira julaftonen som vi alltid gjort. Pappa sa att nu är det i 83 år han firat jul i samma kök.
Barnen var ju förstås prio ett då julen är till för dom. Tyvärr så var inte Molly helt frisk ännu då dom både haft kräksjuka och förkylning sista tiden.
Men dom han i alla fall vara en liten stund med oss. Fick äta lite god mat och sen förstås en tomte på det. Tomten var ju det Viggo längtat efter hela dagen. Vi hade en tomte några ggr utanför fönstret som knackade på. Viggo och Molly tittade spänt ut och vinkade till tomten.
Till slut kom han då äntligen in den där tomten.
Viggo blev lite blyg först och satte sej hos sin pappa. Men sen då pakten skull delas ut var han med på noterna. Sen skrattade han och sa att tomten var Veronica , det hörde han på rösten. Vi försökte tala om att så var det ju inte. Men det var svårt lura honom och att vara rädd för tomten försvann också. När sen tomten delat ut alla klappar så var han inte så brydd om vem som tomten egentligen var. Men då Veronica dök upp igen så sa han att tomten lät som henne. Vi menade då att det inte alls var Veronica utan en kusin till henne som hade samma röst och som var en tomte.
Det gick han faktiskt med på och han sa till sin mamma att ”vet du att Verran har en tomtekusin”
Blir nog ha en annan tomte nästa jul så han inte känner igen. Men spänningen var där ändå trots en tomte med faster-röst och riktiga händer.
Efter julklappsutdelningen och paketöppning så var dom bara kvar en liten stund då Molly började bli både trött och ledsen.
Stackarn som var så hostig och slemmig i halsen.
Så dom tackade för sej och for hem till sängen .
Oj så tyst det blev då. Viggo hade hållit låda och då han försvann blev det så tyst. Han är så härlig och mysig den ungen att man direkt saknade honom då han for.
Men vad ska man göra då dom inte är friska nån gång. Dagis dilemma -
Vi blev kvar några timmar till och var inte hemma förrän klockan 23.
Blev en fin kväll och rätt lugn och mysig då vi inte var så många.
Men visst saknade jag mina båda söner , den ena som inte alls var där och den andre som for hem rätt snart med sina krassliga barn.
Men så blir det ibland. Och jag är ändå nöjd med julaftonen .
Vi var tillsammans med gamle far och han fick vara i sitt hem som vi alltid varit på jularna.
Så länge jag minns har vi alltid firat julen så. Och sjuka har vi alla varit ibland med influensa och annat men ändå firat i den mån de gott. Minns faktiskt en julafton då både jag och Henrik hade influensa och sen även mamma , syrran , brosans fru och hennes son. Det var nog julen 1990 om jag inte minns fel. Men vi kämpade på och barnen fick sin julafton med tomte och hela baletten.
Sen for vi hem och la oss på varsin soffa och pojkarna fick passa sin lillasyster då vi inte orkade.
Så visst har det varit sjuka förr också.
Men så länge barnen är nöjd med tomte och paket så har julaftonen varit bra. Det är det viktigaste.
Även syster och hennes make blev rätt kortvariga då han inte alls är okej. Han orkar inte mycket numera och det är nog inte långt borta med rullstol nu. Han klarade inte ens av ta sej upp för bron och ännu mindre ner. Blev Henrik som fick lyfta och hjälpa honom. Tråkigt , han har blivit så svag och mager att det bara är skinn och ben nu. Inte konstigt att orken tryter då.
Så till slut var vi bara fyra stycken kvar och två hundar. Ganska skönt trots allt. Fast lite ovant.
Idag är lugna gatan vi bara ligger och jäser och slappar.
En lite sväng for vi då jag och Veronica skulle spana in rean på julsaker. Hittade inget som lockade denna gång. Var rätt utsålt då rean startat redan igår.
Men var inte ute efter nått speciellt heller. Det enda vi skulle se om det fanns var en vit plastgran som Sara ville ha. Men dom var slut . Det fanns endast kopparfärgade och en rosa gran kvar.
Så det blev bara några deo som var på rea.
Nu ska vi äta rester och se på Tv och inte göra nått alls.
Ingen prommis blev det heller.
Jag och maken gick en runda igår innan julfirandet men utan vovve då det var - 24 grader och det är för kallat för en hunds små tassar. Hon gillar inte kylan utan börjar halta så fort hon är ute även om det bara är för en kort stund.
Men som sagt idag blev det ingen då det kommit mer snö på gångvägar och oplogat som vanligt.
Och kylan hänger också kvar - 21 idag.
Hoppas nu kylan kan släppa greppet så man kan komma igång med sina rutiner med en runda varje dag. Och sen får det gärna sluta snöa nu också. Det räcker nu.
En önskning till det är att plogningen blir bättre. För gå i flera cm djup snö ,även om det är kall snö , är ingen höjdare med rullator.
Är det inte tre önskningar man brukar få av anden i flaskan. Så detta är mina tre.
Dan före dan före dan !!! tankar om livet.
Så är det bara två dagar fram till julafton och allt börjar falla på plats.
Köttbullarna blev klara i torsdags....rullade bullar på 2 kg färs....kanske lite överkurs men då räcker det och blir över. Sen fick vi ju oss en köttbullsmiddag också....inte helt fel.
Julklappsinköpen klarade vi också av i torsdags....hade bara lite smått och gott kvar.
Då det till slut blev en dag utan snöfall så tog jag mej en runda utomhus också....härligt men tyvärr så har nu kvicksilvret sjunkit ner en bra bit under -20....idag faktiskt – 25 så ingen runda med vovven idag. Hon fryser trots en fleecedress på och får ont i tassarna.
Kan ju gå själv men det är inte lika kul. Få se hur jag gör. Har dagen på mej fundera. Annars får det nog bli gåbandet ändå. Behöver inte ta i och gå 45 minuter....kan stoppa vid 30, kan men vill kanske inte. Vet att 30 är lagom så jag får hindra mej själv gå mer. Hur nu det ska gå???
Igår hade vi Andreas och Sara här på middag . Gjorde en älgstek då Andreas är en riktig köttälskare. Till det hade jag gjort skivad potatis och en röra på paprika, lök, bacon och champinjoner till. Sås på rödvinssky, grädde och oxfond. Blev gott . Älgstek är alltid gott.
Efterrätt blev en pepparkakas-cheesecake med choklad-philadelfiaost och hallon-kessella ….. riktig smaskigt trots att det var ett litet experiment.
Blev en fin kväll med roligt sällskap och vi spelade även lite sällskapsspel. Det var kul.
Alltid skoj ha barnen på middag.
Sen åker dom upp till Gällivare på jul så därför fick vi en chans umgås med dom också.
Idag blir det lugna gatan då jag ska griljera skinkan och inget annat. Henrik jobbar 12-timmrs skift så det blir en stilla afton också. Han jobbar även i morgon men då ett vanligt 8-timmarspass.
Känner mej nöjd med alla förberedelser nu och stressen jag kände häromdagen är borta. Har allt klart till slut.
Planeringen funkade och nu kan jag vila mej i form så julaftonen blir mindre smärtsam. Ryggen blir tyvärr inte bra av mycket sittande. Men vad gör man inte för att få umgås med nära och kära.
Det är det värt. Sen är det ju endast jul en gång om året så det kan man stå ut med.
En sak som jag märkt är att då jag hållit mej inne pga av snö och nu kylan så har jag mindre ont. Så är det alltid. Men hur ska jag kunna låta bli att gå mina rundor? Då försvinner alla mina muskler....har nog dåligt med såna i rygg och mage. Visst är det mindre smärta då jag inte rör mej lika mycket. Men vem vill ligga i sängen resten av livet? Måste få min dagliga motion och rörelse hur ont det än tar. I lagom dos förstås....om det går. Vad är då lagom ??? Ja det kan man undra. Ibland är det en halvtimmes runda på gåbandet, ibland en timmes promenad ute, ibland är det endast en kvart på bandet eller en halvtimme utomhus, och ibland inget alls då kroppen vägrar samarbeta.
Dagsformen avgör och då och då lyssnar jag på kroppen ….ibland går jag mot kroppens signaler och kör mej i väggen. Men jag jobbar på att hitta ett läge där jag slipper bakslag och slipper få en knäpp på näsan för att jag gjort för mycket. Inte lätt men nån gång kanske även jag lär mej. Den som lever får se .
Kanske får mitt nyårslöfte till mej själv bli att jag hädanefter alltid ska lyssna på vad kroppen försöker säga mej och leva därefter. Då kanske jag hittar ett mindre smärtsamt liv. Förhoppningsvis.
Är nu 11 år sen ryggen brakade ihop och som sen plågat mej mer och mer.
Vem kunde ana att mitt liv skulle bli så? Och allt bara för att man ville vara hjälpsam. Det hade jag inget för. Men bitter ??? ja kanske lite men vad hjälper det. Inget blir bättre för det. Jag har ändå ett bra liv och hittar bra dagar trots allt. Smärtan lär man sej leva med även om den ibland däckar mej. Men med viljan makt kan jag hålla den på avstånd emellanåt . Så även om arbetslivet fick ett abrupt slut så har jag ett bra liv ändå. Jag har min familj och mina barn och barnbarn , det är där jag har glädjen i mitt liv.
Fast hade jag fått skriva om historien så hade jag haft ett arbetsliv också och arbetskamrater som man träffar dagligen och andra man träffade under arbetet. Man hade varit mer social och hade haft fler vänner omkring sej. Men det är tyvärr bara en dröm.
Livet är inte rättvist.
Och se det snöar .... vad roligt hurra...eller???
Och snön den faller fortfarande från himlen. När ska det sluta??
Jag är ju inlåst här hemma så länge det dalar vitt från skyn. Plogbilen lyser med sin frånvaro så det ligger dm-djup snö på vägar och gångstigar. Inget för en rullator att rulla fram i.
Börjar bli rätt less nu. Har ju snöat i minst en vecka nu , om inte mer.
Hnerik har då skottat varje dag så han är också rätt så trött på snön nu. Visst är det fint med snö till jul men nu räcker det. Ingen risk det här smälter bort heller då dom nu sagt det ska bli kallare istället för snö. Fast idag är det både kallare och snö så nån förhoppning om snöfritt väntar jag inte.
Fan också , ska jag få sitta inne hela veckan igen.
Gåbandet har fått stå nu i några dagar då jag var lite FÖR duktig ….som vanligt....med resultatet att smärtan höll på ta kål på mej. Ja kanske inte riktigt men nästan. Så nu blir det vila idag också då jag måste orka med julhandlingen som vi ska iväg på idag.
Måste orka traska runt i affären och då blir det nog ta rullen med idag. Gå med kryckor är nog inte tänka på. Har nog ont som det är och vill ju inte göra det än värre. Måste försöka hålla mej i skinnet några dagar nu så inte julen blir så smärtsam.
Måste orka sitta några timmar då det inte är så kul om jag måste ligga ner.
Ska försöka köpa så mycket färdigt som möjligt så jag slipper stå vid spisen så mycket på julaftonen. Förbereda så mycket det går i förväg. Planering är ordet jag söker.
Göra lite i sänder och vila mellan. Är lite dålig på just den biten vad gäller planering. Ändå vet jag att det är det som är bäst. Både nu och annars.
Går ju om man vill , så det gäller att vilja.
Blir ju mycket som vilar på just mej nu då bror och hans fru åkt bort och hon och jag brukar ju dela på arbetet. Tur jag har Veronica som hjälper mej så mycket hon kan.
Egentligen är det ju inte så märkvärdigt men man vill ju att det ska vara som vi brukar ha det.
Vi blir ju 10 personer trots att alla inte kommer.
Idag blir det som sagt handla det mesta och imorgon står det köttbullar på schemat.
Sen fredag middag med sonen och hans flickvän som ska åka till hennes mamma på julen .
Helgen jobbar maken 12-timmarsskift så jag och Veronica har gott om tid förbereda det som går förbereda. Göra Janssons som ändå ska värmas, göra kalkonfiléerna klara, göra laxsida i ugn, griljera skinkan.
Hade väl tänkt baka lite matbröd också men det blir det nog inte . Orken och tiden finns inte till det.
Så det blir färdigköpta bröd. Blir nog bra det med.
Egentligen är det lustigt att jag känner julstress trots att jag har så gott om tid. Borde inte ha det då jag inte har ett jobb att gå till. Men stressen kommer nog för att smärtan och orken tryter.
Känner att jag inte orkar riktigt. Kroppen är sliten eftersom smärtan gör det svårt slappna av och få den vila som jag behöver. Behövs inte mycket för att jag ska ta slut. Som i måndags då vi åkte in till stan en sväng. Jag var helt färdig efter det.
Är nog snön och bristen på frisk luft och ljus som gör att man blir sliten i kropp och knopp.
Får inte min dagliga motion som jag brukar få. Gåbandet funkar ju inte mer än som ett litet komplement ….om jag använder den med förstånd vill säga.....Frisk luft får jjag endast då hunden ska rastas på gården. Kommer inte längre än så då snön och bristen på plogning hindrar mej .
Sen att det är så mörkt ute också.... det gör ingen glad och pigg precis. Tur nog vänder det snart och går mot ljusare tider.
Nu ska jag bara försöka få kroppen och knoppen med på att fira jul och nyår så ska det nog bli bra igen.
Bara det endast kunde sluta snöa så jag kommer mej ut igen. Blir galen på att sitta inne.
VILL UT NU!!!
Tuff måndag
Måndag börjar tungt. Smärtan övermäktig idag . Nattsömnen usel .
Snön och allt med bak och gåband kom över mej som en riktig käftsmäll igår kväll. Smärtan i rygg och ben var rent olidlig. Svårt slappna av och sitta ner överhuvudtaget.
Vandrade runt för ligga gick inte heller. Till slut föll jag till föga och slängde i mej mitt starkaste piller. Då kunde äntligen kroppen slappna av en stund.
Vet ju att jag varit lite FÖR DUKTIG IGEN ….när f*n ska man lära sej dosera kraften och orken.????
Men jag ville ju bli klar med julbak och jag ville göra nått som gå på bandet då det inte gick gå ute....jag ville och ville men kroppen ville INTE:
Sen kommer ju smärtan som ett brev på posten. Slår till med all kraft och slår omkull en.
Skit också. =((
Trots min usla sömn och värkande kropp bestämde jag mej ändå för följa med dottern in till stan då hon skulle kolla synen och köpa nya glasögon.
Tyvärr så var det förstås inte plogat på vägen. Ta sej till bussen var så tungt. Jag var helt färdig då vi kom fram. Sen hjälpte som tur var hon mej komma på bussen då rullen vägrade rulla i dm-djup snö. Busshållplatsen var också oplogad.
Sen sitta på bussen är aldrig bekvämt då jag helst vill luta mej lite bakåt. Går ju inte i en buss.
Som tur var är resan in till stan snabb och effektiv så det gick trots allt.
Efter det skulle jag sitta i en fåtölj och vänta medan dottern kollade synen. Ingen skön fåtölj precis. Hade egentligen velat lägga mej ner men tänkte att det skulle nog uppfattas som underligt. Var visserligen inga andra kunder där just då men man vill ju inte skämma ut sej.
Bättre blev det då vi skulle prova ut glasögon då kunde jag ju stå och gå runt lite.
Hon hittade till slut ett par hon gillade och vi beställde dom.
En sväng in på apoteket sen orkade jag inte mer. Då sa dottern att hon bara skulle gå ett litet eget ärende så jag tog en tur in till Smedjan och kikade lite på kläder. Men blev rätt trött och kände mej rätt vimmelkantig efter en stund. Satte mej då på rullen och väntade till hon kom. Det gick som tur var snabbt och hon hade med sej en glad överraskning till mej. Hon och Andreas hade gått ihop och köpt mej en helt ny matberedare. Nått jag funderat på ett tag och verkligen behövde.
Det gjorde mej jätteglad och gjorde att jag genast mådde lite bättre. Vem blir inte glad att få en fin present.
På bussen sen så kom det tillbaka, vimmelkantigheten och svagheten. Kände att jag helst ville lägga mej ner . Var ju inte lämpligt så det var till att kämpa emot. Blev till och med lite kallsvettig. Som om jag skulle tippa eller nått.
Väl av bussen så hade vi ju några hundra meter gå för att komma hem. Det kändes som en mil ...minst. Hade inte Veronica knuffat mej framför sej hade jag nog lagt mej ner.
Kändes som jag aldrig skulle orka fram. Men hem kom jag och då var det bara slänga sej på sängen direkt. Jag var helt färdig. Kroppen och knoppen ville inget mer. Så jag körde en mindfullness som just denna är 18 minuter. Jag kunde då slappna av och somnade till och med en stund....maken påstod att jag till och med snarkade.
Efter 1 ½ timmes vila var jag äntligen på G igen.
Smärtan är fortfarande ilsken men med starka piller kan jag åtminstone slappna av en stund.
Förmodar att det är kroppens sätt tala om för mej att lugna ner mej och lyssna lite på vad den försöker säga mej.
Ska försöka men jag är lite stressad att hinna med allt även om jag egentligen inte måste det.
Jag har ju Veronica till hjälp så jag ska nog fixa det.
Däremot får nog gåbandet vara nån dag nu. Att gå som jag gjorde igår i 45 minuter var inte bra. Hade tänkt gå 30 minuter men tyckte det gick så bra att jag fortsatte i 10 minuter extra. Vilket jag direkt kände att var för mycket. Men vad säger man....det är lätt vara efterklok....
Nån gång kanske jag lär mej jag med. Jag är bra på lära andra hur dom ska göra men usel på göra det själv. Bara fråga maken...han säger ofta att vad var det jag sa...och han har så rätt. Fast det vägrar jag säga högt. =)
Och snön den vräker ner!!!
Ville vi ha vinter?? Javisst.
Ville vi ha snö?? Javisst.
Men kanske inte snö varje dag. Kanske inte så mycket på en gång. Så inte plogbilen hinner med.
Jag blir ju inlåst då. Kommer ju knappast fram med rullen i dm djup snö. Inte en chans.
Kommer knappt fram på gården då hunden ska ut. Om inte nån hunnit dra undan lite snö först.
Så då får jag vackert stanna inomhus. Trist.
Och eftersom det inte blir nån promenad för gamla damen så har jag startat upp gåbandet. Inte lika skoj som gå ute men ett nödvändigt ont. Ont i dess riktiga bemärkelse .
För då jag går på bandet är jag tvungen lyfta mitt annars släpande ben och det ger visserligen bra träning men också mer smärta.
Har testat bandet tre dagar nu så nu blir det en vilodag. Har alldeles för ont för att det ska gå.
Skit också =(
Att jag sen drog igång ett bak igår också hjälper ju inte mot smärtan precis.
Skulle ”bara” göra lie bak igår men det blev flera sorter, inte riktigt meningen.
Men nu är det gjort och kroppen ska få sin välbehövliga vila.
Behöver det då nattsömnen varit usel. Benet värkte så det gick inte slappna av.
Att det sen är oväder ute gör ju inte saken bättre. Vädersmärtor är än värre.
Så sammanfattningsvis så har gåbandet och sen storbak på det och snöoväder gjort min kropp både sur och ilsken. Ger mej en käftsmäll och säger stopp. Slå på bromsen .
Jag som hade bestämt mej för att ta det lite lugnt med bak och sånt körde igår på i 190 och det resulterade i mazariner, mazarintårta, chokladcookies och hallongrottor.
Tänk att man aldrig lär sej. Gör en sak och inte fler samma dag. Hade ju den ambitionen innan jag satte igång men det slutade med att jag bara fortsatte.
Dum som man är. Visste att det inte skulle vara okej och ändå blev det så.
Nåväl nu är skadan redan gjord så bara bita i det sura äpplet och ta det piano nån dag eller två. Måste ju vara i form inför julen .
Tur nog är dottern ledig nu från LTU så vi kan hjälpas åt fixa och dona inför julaftonen. Ska köpa mycket färdigt men köttbullar och janssons måste vara hemlagade...inget gott annars.
Vi blir ju som sagt lite färre personer i år så jag ska försöka hålla nere på maten. Blir alltid för mycket och man blir så less på den maten sen.
I morgon blir det en tur ut till pappa för att se hur han har det i all snö. Tur han har slungan men det är ändå mycket jobb för en 83 åring då hans gård och uppfart är rätt lång. Och helt lätt är det inte fara fram med slunga heller, och han är ju ingen ungdom precis.
Sen vill ajg ju se hur Ruff har det med sin rygg. Han äter ju medicin ännu så kanske det kommer hålla. Hoppas det för vovven är pappas bästa vän och han behöver honom. Håller honom igång och han har nått sällskap .
Nä om man skulle ta och Mindfullness lite så kroppen kommer i fas igen. Inte lätt men väl värt ett försök. Blir galen annars då smärtan kryper i kroppen.
Knoppen måste vinna över kroppen. En svår ekvation men med träning går det , fast jag har slarvat med den biten ett tag nu. Dags börja om för jag vet att jag kan och vill.
Andas in , andas ut …...andas bort det onda och ta in ny frisk luft. Slappna av .
Luciadag.
Lucia idag. Saknar att få se lucia på riktigt....inte bara på TV.
Blev endast TV i år så det var lite trist.
Missade också det först men som tur var kunde jag se det på datorn istället-m
Är så stämningsfullt med lucia och luciasång. Då är det jul.
Minns ända sen jag var liten att mamma alltid slog på TV-n tidigt på morgonen så vi kunde se Lucian där. Sen var det ju alltid lucia i skolan .
Jag var med ett antal ggr och både som tärna och lucia.
Gillade mest vara tärna då jag inte är den som vill stå längst fram. Men nån gång blev det jag. Även på gymnasiet blev det luciafirande.
Sen blev det ju lucia alla år barnen var små. På dagis och sen skola, Så fint med barnen som sjöng så vackert. Saknar den biten nu då dom är stora alla. Så numera får det bli TV-lucia.
Eftersom det fortfarande snöar , om än rätt lätt snöfall så blev det inviga gångbandet. Skulle gjort det igår men fick inte ner det själv. Den har stått upp-vinklad sen i våras då jag inte behöver den då det är barmark.
Gick tyngre än jag väntat. Är ju inte riktigt samma gå på bandet som ute. Blir tvungen lyfta mer på benet än jag annars gör då jag släpar lite på högra foten. Så det var tungt. Gick endast i 25 min så här första gången. Vill inte få ondare än jag redan har.
Har som sagt inte så bra just för tillfället. Men helt stilla kan jag inte vara. Då stelnar jag nog ihop helt.
Och om det nu ska fortsätta snöa i flera dagar måste jag ha nån motion. För gå i snömodd är ingen höjdare. Plogbilen lyser med sin frånvaro fortfarande. Är väl inte nog många cm ännu.
Fick även en annan trist upptäckt. Jag trodde jag blivit för gammal för att värpa ägg. Har inte gjort det på drygt 9 månader. Kanske jag varit skendräktig eller nått , som hundar kan vara.
Så nu var det dags igen. Less blir jag. För det tar också ont.... minst lika ont som det alltid gjort om inte än värre. Så jag var nog inte så gammal som jag trott. Kanske det ändå är slutrycket. Hoppas kan man ju alltid.
Var med dottern idag på en rolig affär. Servir heter den ( www.servir .se)
Oj vad skojiga och intressanta saker det fanns. Man blev riktigt inspirerad till bakning och matlagning. Allt möjligt fint för att baka muffins, kakor, tårta och matbröd. Olika bakformar både till vardag och fest. Kalasprylar mm. Vi gick runt där i nästan en timme bara för att se allt som fanns. Hittade lite småfynd. Var egentligen inte ute efter nått speciellt just idag men nyfiken på vad dom hade . Har ju sett på deras hemsida.
Den butiken är helt klart värt ett besök. Rekommenderas varmt.
Blev även en sväng in på Växtriket för att köpa gravljus så jag kan tänd på mammas grav.
En blomma till svärmor blev det också och lite pynt till fönstret, ska ha nått till vardagsrummet då mina gamla mobiler som hängt där blivit bleka och trista.
Nu ska det bli lite mer kakdegar som ska bakas ut i morgon. Har gjort tre sorter och ska göra tre till. Sen får det räcka. Har bakat bondkakor, saffransdrömmar och kolakakor. Nu ska det bli hallongrottor, mazariner och cookies med hakad choklad i.
Är roligt baka men får ta en sort i taget då ryggen bråkar med mej.
Förr, då kunde jag baka en hel dag. Men det var då det.
Känns som länge sen.
På tal om det så ringde det nån från nått pensionsfondbolag eller nått. Lyssnade inte så noga. Hon ville veta hur aktiv jag var med min premiepension. Jag sa att jag inte var särskilt brydd då jag redan var sjukpensionär. Då ville hon veta hur mycket jag jobbat senaste 10 åren. Inte mycket sa jag , har ju varit hemma sen juli 2004 . Då tackade hon för sej. Så då var jag inte intressant längre =)
Det försökte jag ju säga direkt men hon malde på så jag var tvungen lyssna först för att sen få släppa bomben och få det avslutat. Dom där telefonförsäljarna och vad dom nu kan vara är helt hopplösa. Vräker ur sej en hel harang i snabb takt för att man inte ska kunna avbryta dom. Ibland har jag lust lägga på direkt men vill samtidigt inte va oartig. Oftast är det bäst inte svara alls.
Så gör jag för det mesta men alltså inte just denna gång. Konstig att dom inte ser vart min inkomst kommer ifrån. Har ju bara utbetalningar från FK sen 2004 så.
Nåja nu ringer inte hon igen i alla fall.
Nu blir det fixa en god luciamiddag med ugnstek lax och en god ugnsbakad potatis till.
Lite mitt i veckan lyx =)
Julbak och mera snö !! Gåband???
Idag är ryggen allt annat än glad. :((
Det snöar ute ...igen ...men det är inte största orsaken.
Jag fick igår för mej jag skulle göra lite kakor. Kakor som sen pappa ska få.
Gjorde tre kakdegar färdiga och sen var jag också färdig. I dubbel bemärkelse.
Ryggen sa till mej att nu får det räcka. ”gå och lägg dej kärring”
Även om jag har en matberedare som gör degarna så ska det ju knådas ihop . För hand.
Och jag var lat...tog inte fram mitt bakbord som jag kan ha på diskbänken utan stod vid köksbordet som är alldeles fel höjd för att knåda degar på ….för mej alltså...
Så där står jag och knådar ihop deg efter deg och till slut tog det så ont i ryggen att jag blev alldeles yr och konstig. Bara lägga sej ner.
Så det fick stoppa vid tre sorter. Igår i alla fall.
Sen väntade jag med gräddningen också. Till Veronica kom hem och hjälpte mej -
Vi gräddade klar två av kakorna så jag har en sort kvar. Den ska jag försöka fixa själv idag då hon är på LTU hela dagen idag. Men det sk nog gå....behöver ju inte rulla alla på en gång....kan ju ta lite i taget och sen grädda allt då jag rullat klart. Det blir nog en 60 st kakor...ska bli saffransdrömmar.
Blir ju ingen promenad nu på morgonen heller då det kommit snö och fortfarande snöar. Ingen plogbil i sikte så det är ingen ide försöka ens. Inte då ryggen är nog sur som den är.
Skidor till rullen kommer allt närmare. I alla fall i tanken.
Har börjat få ont i mina knän också. Vänster knä har tagit on till och från i flera månader nu. Översträcker sej bakåt mitt vad det är. Tar jätteont. Förstår att det har med överbelastning att göra. Då jag oftast väger över på vänster ben för att det tar så ont i höger ben så blir det förstås mer ansträngt.
Sen har även höger knä smärtat ett tag. Sticker i det på ett konstigt sätt. Även då jag inte belastar benet. Vad det är har jag ingen aning om.
Får väl se om det ger sej och att det är nått tillfälligt.
Fast med min vanliga tur så är det säkert nått jag också ska dras med. Skit också.
Lättare säga vars jag INTE har ont än var det TAR ont.
Nä nu ska jag inte gnälla . Nu är det ju snart jul och allt.
Till julen ska var enda unge vara glad.....och vuxna också. :)
Men det är svårt ibland
Att få ont av allt man försöker göra och inte gör.
Kroppen känns som dubbelt så gammal , minst .
Knoppen med ibland. Nej skämt åsido. Så illa är det inte. Men just idag då det tar ont och jag inte kan gör det jag planerat och inte får min dagliga utevistelse , promenad , så tryter humöret och orken.
Lätt bli bitter och sur. Sen mörkret gör ju inte heller någon glad.
Tur det vänder snart.
Även om jag nu muttrar över snön så vill jag ha riktig vinter. Men jag vill också ha plogade vägar så jag kan var i farten även om det snöat. Inte behöva pulsa fram på uselt plogade stigar.
Nej skärpning Luleå Kommun.....tänk på oss som inte är så bra på gå. Vi vill också kunna ta oss fram. Plogade gång och cykelvägar hade högre prio förr .
Då var det plogning både en och två ggr per dag. Visserligen hade jag ingen rullator släpa fram då men det var ändå plogat bättre än så här.
Jag behöver min dagliga rundor både för kropp och knopp. Stelnar ihop annars och får ännu ondare .
Blir nog fälla ner gåbandet igen som står uppfällt mot väggen sen förra vintern.
Var ju många ggr jag fick ta till det då också. Inte kul gå inne men det måste gå.
För ska det nu snöa i flera dagar som dom sa på väderleksrapporten kommer jag inte ut på flera dagar. Och då är jag inte att leka med. :)
Så rulla kakorna färdigt och sen en runda på bandet så kanske humöret stiger igen . Den som lever får se.
Snökaos :) nja inte riktigt !!
Snökaos så fort man öppnar en tidning eller ser på nyheterna. Vadå ??? Vi vill ju ha vinter eller?
Söderut kallas det snökaos här vinterväder.
Läste bara nyss att nu kommer nästa snökaos i Småland och Öland. Klass 2 varning.....förr kom snön utan klassificering.
Det som är rätt komiskt är ju att n u behöver dom inte sitta på nyheterna och undra om ” får vi nån vit jul” som det annars brukar låta. Nu är det snökaos istället. ;-)
Vi har ju också fått snö. Inte mer med det. Snön kommer ju på vintern.
Det som ställer till det är egentligen inte snön i sej utan plogningen eller den USLA plogningen.
Den är under all kritik. Och den har verkligen blivit sämre med åren. Vi ahr bott här ute i Sunderbyn i 25 år och maken har cyklat till jobbet året runt i alla år. Numera går inte det. För snön stoppar honom ibland. Det går ju inte cykla om inte cykelstigen är plogad. Och då den väl är plogad är det lämnat kvar så det bli slirigt och dant.
Snön den får gärna komma men det vore ju bra om det kunde plogas på gång- och cykel banan så man kan ta sej fram med rullator och cykel.
Idag var det plogat bra på vissa ställen och inte plogat alls sen igår på andra. Där det var plogat hade traktorn tagit bort hyfsat den här gången men där det inte plogats sen igår vara det 5-6 cm snö att spåra i. Inte lätt kan jag säga,
Skulle nog ha skidor som jag sett finns till barnvagnar. Månntro om det skulle gå lättare då.
Funderar på om jag ska köpa såna men dom var rätt dyra ...595 kr +frakt för 2 skidor.
Ska fundera på det. Om jag blir nog förbannad på plogningen så köper jag kanske dom.
Får se.
Nu kommer det nog kännas rätt bra i ryggen efter dagens kraftprov men då vet jag ju att jag gjort nått i alla fall för att förtjäna det. Lättare acceptera än då smärtan är ilsk och jag inte gjort nått alls.
Nu är det dags börja lite med julmats-planeringen. Då brorsan och hans fru åker iväg till Thailand så blir det jag som får fixa allt själv. Vi brukar ju hjälpas åt. Vi blir ju visserligen 2 mindre till maten men det är ändå mycket som ska fixas i ordning. Vill ju ha det som vanligt med allt som hör till .
Även Andreas uteblir då han ska åka till Gällivare med sin flickvän.
Måste ju hålla traditionerna om inte annat så för pappas skull.
Vi ska som vanligt vara hos honom i Kallax.
Veronica hjälper ju till så gott hon kan men hon har ju skola också. Ska försöka förbereda i god tid så det inte blir så påfrestande-. Sen blir det nog köpa mycket färdigt bara skära upp.
Inte som mamma som gjorde allt själv. Sen tror jag att det ska bli lite nytt till mat i år också.
Kalkon tex då jag egentligen inte äter så mycket julskinka. En skiva räcker.
Hade tänkt baka lite bröd också men det får jag se hur jag orkar.
Tittade faktiskt lite på vad catering skulle kosta men det var dyrt tyckte jag. Stort julbord med kallt och varmt skulle kosta 450 kr per person. Så det blir det inte.
Baka lite gott ska jag väl också göra men det är mest för att ge till pappa. Så han har nått bjuda på då vi kommer och hälsar på. Småkakor går fort och är lagom ha till kaffet efter maten då man ändå är så mätt.
Julklapparna har jag färdig också , inslagna och klara. Det blir ju endast till Viggo och Molly då dom stora får nöja sej med mat. Och julen är ju för barnen så det känns rätt. En tomte måste vi ha också så få se om det blir Veronica eller Henrik som blir tomte i rå. Ifjol var det Andreas.
Veckan i övrigt är inget planerat alls. Henrik jobbar natt så han ska ju sova om dagarna.
Till helgen ska han och Veronica på en fars i Kulturens Hus som jag vunnit biljetter till. Jag kände att det är deras grej så jag stannar hemma och vilar mej inför det som komma skall.
Planera vad som ska handlas , vad som kan handlas nu och vad som måste vänta.
Jag gillar egentligen julruschen då jag känner mej behövd då. Att alla förväntar sej det vanliga och jag fixar det om än det blir lite knorr av kroppen. Men det är en fin högtid och jag mår bra att få vara med mina nära och kära. Få umgås med lite folk och ha skoj med barnen . Se deras glädje och spänning över tomten. Det gör att allt går som en dans fast det tar ont.
Det ser jag fram emot.
Inget stoppar mej....jo snön
Snön den faller så sakta. Lägger sej som ett hinder för oss med rullator. Om det då kom ordentligt så plogen var tvungen fram. Går ju inte gå med rullator i cm-djup snö. Går åt he***te för tungt.
Skulle haft en egen plog på rullen. Såg en sån skämtbild på FB. Den borde vara verklighet.
Fast det skulle säkert vara för tungt skjuta en plog framför.
Skidor på rullen vore bättre. Det skulle nån uppfinna.
Så idag var jag tvungen ge upp promenaden.
Även om plogbilen kom till slut och tog gångvägen så plogar han alldeles för dåligt. Lämnar kvar nån cm , trycker inte ner plogen ordentligt. Samma visa som förra vintern . Då var det också lämnat cm-djup snö som sen blir spårig och eländig. Verkar vara samma kille som kör.
Får nog ta och gnälla lite till kommunen igen. Gjorde det förra vintern utan resultat förstås. Men då fick jag åtminstone framföra min åsikt.
Och jag som inte låtit nästan nått hindra mej att gå. Ja inte helt sant förstås. Skavsår och annat har ju ställt till det men att nu snön redan ska förstöra allt känns rent åt skogen.
Jag behöver mina rundor. Blir stel och orörlig och får ännu mer smärta då.
Som om inte smärtan är nog ilsken ändå.
Har nog lite väderkänning också. Och den smärtan rår inget på. Den kryper rent av under skinnet och kör ner i benet som stöt. Hela tiden oavsett vad jag gör och inte gör.
Nåväl inget gräva ner sej för.
Bara bita ihop och inte känna efter för mycket. Hur det nu ska gå?????
I eftermiddag blir det en liten kräftmiddag hos pappa. Hade fått kräftor av en släkting som han ville vi skulle äta upp.
Så nu ska jag försöka fixa till en paj att ta med så man får lite mer matigt också. Sn äter jag inte så värst mycket kräftor....skaldjur är inte riktigt min favoritmat precis.
En kaka till kaffet blir det nog också att baka. Få se vad jag hittar på.
Smärtan gör att det får bli nått som är enkelt.
Blir en sväng till julmarknaden i Sunderbyn också. Alltid skoj gå på det. Även om jag inte är i form direkt så ska jag gå . Brukar alltid gå på den. Hör som till. Inte för att köpa nått direkt utan för att titta och få lite julstämning.
Jag brukar säga att inget stoppar mej nu. Men mellan varven får jag lov lyssna på kroppen som säger ”stopp och belägg”. Händer nån gång emellanåt att jag lyssnar. Inte ofta men nån gång.
Som i dag då jag skippade rundan för att kunna sitta ikväll en stund och umgås.
Jag kan om jag vill. Fast maken sa just att det inte händer för ofta.
Men idag gjorde jag det så jag sen kan göra det jag vill.
Lite "gamla" bilder på min trio♥
mi
n
♥
Inställt :-((
Sitter och läser morgontidningen och får en överraskning av det trista slaget.
Konserten vi skulle på i morgon med Ulf Lundell är INSTÄLLD ( pga influensa eller? )
Fy så besviken jag blev. Jag hade ju sett fram emot i morgon länge nu och försökt ladda så jag skulle kunna sitta. Och så blir det inget. Skit också. =((
Det skulle visst bli en ersättningskonsert i juni nästa år men vi bestämde oss för ta pengarna tillbaka. Vem vet om den alls blir av heller. Är inte så säker på det.
Lundell ställer in konserten i LULEÅ.
Här är chockbeskedet inför helgens stora konsert:
Ulf Lundell ställer in i Luleå.
Orsak? Influensa, enligt arrangören.
Så eftersom jag inte ska nånstans i morgon så bestämde jag mej för lite bak istället.
Har ju försökt spara med det för just konsertens skull.
Så jag satte igång med det efter morgonrundan och lite vila.
Gjorde bara två sorter. En nougatkaka som man gör i långpanna och sen en saffranskaka med rivet äpple i.
Sen bromsade jag. Eller jag och jag. Ryggen sa ifrån rätt rejält .
Var ju lite tungt gå idag då det kommit lite lite( 2-3cm) snö som packats och rullen blir tung skjuta då. Eftersom det är så lite snö plogas det ju inte heller så gångvägarna blir rätt spåriga. Nåväl det gick ju gå ändå fast det var tungt. Tog väl ca 10 min längre idag än igår.
Vad som är bra med den lilla snön som kommit är ju att det vassa gruset som legat på stigen inte fastnar i Tessans tassar och gör henne illa. Idag behövde vi endast stanna två ggr för att rensa tassarna på is. Hon tvärstannar när hon tycker det trycker för mycket och då vet man vad som är på G. Nackdelen nu då jag går själv är ju att att sej upp igen efter ha knäat på backen. Tur jag har rullen att dra mej upp med. Annars hade nog Tessan fått gå med is i tassarna.
Så som sagt så hemskt mycket bak blev det inte. Orken tog slut och smärtan tvingade mej ner i sängen.
Men jag är i alla fall stolt över mej själv som faktiskt bromsade och inte körde på trots smärtan. Som jag annars gör. Jag behöver ju inte baka allt jag tänkt göra på en dag. Kommer ju en dag i morgon också och sen många dar därefter så vart har jag bråttom ??? Och vem har sagt att det måste bakas till jul egentligen ??? Det är nog mer av vana det blir av. För att det ska vara så. Eller nått !!
Jag har ju gott om tid....det är väl det enda jag har, så baka det hinns nog med vart det lider.
Nu ska jag trixa med mina bilder ett tag istället för det kan jag göra liggande. Har nu scannat in nästan 2400 bilder. Så skoj att se bilder som hela tiden väcker gamla minnen.
Och sen kunna fixa till dom så dom blir både skarp och med bra exponering det är en utmaning och jag tycker jag lyckas bättre och bättre. Ser att nu då jag hållit på ett tag så gör jag om en del bilder för jag tycker dom jag nu gör är både skarpare och finare. Har väl kommit på lite hur det ska se ut och hur jag får det så det ser bra ut. Är ju inte helt lätt då vi inte alltid haft sån bra kamera.
Men nu närmar det sej slutet , har väl några 100 bilder till att scanna in sen får jag se om jag ska fortsätta nått med albumbilderna och scanna in dom också.
För jag har nog inte alla negativ kvar på dom bilderna. I alla fall tror jag inte det. Får väl se om jag gör det också. För bilderna i albumen har börjat blekna trots att dom ligger i mörker. Har väl ca 20-30 st album med bilder på ungarna .
Har testat lite med några bilder att scanna in bilden utan negativ. Och det blir faktiskt bra.
Nå det får bli en senare fråga. Första ska negativen scannas in färdigt och sättas på USB-minnen.
En sak i taget heter det väl. :)
En stark tablett sitter nog på sin plats nu och sen lite avslappning med Mindfullness. Har svårt få ryggen slappna av nu så jag ligger och spänner emot.
Blev lite plötsligt då den däckade mej.
Nå imorgon är en ny dag och ingen konsert så vila blir det gott om tid för.
Bara det inte fortsätter falla mer kall snö nu för ska det snöa kan det göra det rejält. Så dom kommer och plogar .
Fast i Stockholm där har dom ju fått snö så det räcker. Och stängda skolor och dagis vad är det för nått. Tänk om vi här uppe skulle stanna hemma så fort det snöar lite ymnigt. Tror inte det inte.
Norrlänningar dom kommer fram i alla fall :)
Frisör och telefon i vinterkylan.
Så har det tagit slut med min frisör.....hon går vidare med andra utmaningar. Har haft samma nu i snart 10 år så det blir trist. Alltid lika jobbigt hitta en ny frisör då man vant sej med en och samma.
Men jag förstår henne. Hon är realist och inser att hon kanske inte vill slita ut sej som frissa hela livet och håller nu på utbilda sej för att jobba inom gruvnäringen.
Tuff tjej och jag önskar henne all lycka .
Nu blev det som ett avslut igår kväll då vi var och klippte oss så vi ska vara julfina. =)
Tog ganska mycket....vill hinna fundera vart jag ska gå härnäst då håret vuxit ut igen.
Känns lite kort men det växer ju ut. Lättskött om inte annat.
Vinterkylan den fortsätter fast idag är det något mildare. Igår var det runt 20 -23 minusgrader hela dagen.
Jag var ändå tuff och tog min runda om än lite kortare än vanligt för vovvens skull. Tessan frös om tassarna så vi fick stanna flera ggr för att få bort is och småsten. Gruset är ett rent elände. Fastnar i hennes tassar och det tar ont för henne. Jag hade satt på några tass-skydd på baktassarna och det verkade fungera. Men det är svårt få nått sitta kvar på framtassarna.
Men igår då hon skulle ut och göra sina behov var vi tvungen sätta på tass-skydd på alla fyra för att få henne göra det hon skulle....hon bara haltade och ville in annars.
Då vi gick prommisen hade hon på sin täckjacka som hon haft sen hon var valp. Hon är så frusen att det är ett måste. Har säkert att göra med att hon inte är en helt frisk hund. Och aldrig varit det heller.
Tur nog gillar hon att ha kläder på sej. Många tycker säkert det är löjligt med kläder på en hund men det struntar jag i. Tessan gillar det och det är huvudsaken. Hon ska inte behöva frysa bara för att hon är en hund.
Min häl är inte helt okej ännu så jag har fortfarande skydd på den. Huden verkar vara för tunn ännu. Vilken tid det tar. Är ju snart tre veckor sen jag fick skavsåret. Men det tar inte ont mer och jag har kunnat ha skavsårsplåster nu utan att det blir irriterat.
Jag har sån rak häl att jag lätt får skavsår då jag har svårt få en sko sitta ordentligt.
Fast det brukar inte vara så här långvarigt.
Men det är ändå på rätt väg.
Jag har nu börjat få kramp och sendrag igen i fot och ben. Så nu blev det till att ta fram benvärmarna igen. Blir kall om benen från knäet och neråt och då jag blir kall blir det kramp. Så jag har nu på mej benvärmarna mest hela dagarna och det hjälper faktiskt.
Lustigt nog är det bara benen som är kalla. Överdelen av kroppen kokar mellan varven som det gör på gamla kärringar i min ålder. Sitter framför TV-n med en filt om benen och en solfjäder i handen för att kyla ner övre delen. Ser rätt knasigt ut kan jag tänka.
Har nu investerat i en ny mobil som gör mej gråhårig. Trodde jag skulle klara av den utan problem då den inte verkade så svår då jag läste om den. Så nu måste jag ha hit sonen för en kurs. Tröga mamma behöver hjälp.
Fick ju först ”ärva” en gammal smartphone av sonen men den var för svår tyckte jag och gav upp. Så hittade jag den här som verkade lättare och smidigare. Men det var inte så lätt som jag trodde.
Nåväl , sonen kommer hem från Pajala i morgon och skulle svänga förbi nån dag och hjälpa sin gamla mamma . Kan jag bara ringa och SMS-a med den är det bra för mej. Mer behöver jag inte kunna.
Diskbråck ... inte bara jag nu!!
Vilken kyla vi fick så här på en gång. Ingen snö dessvärre men kallt och iskalla vindar. Kung bore har kommit för att stanna. Men lilte lite snö kom det, täcker snart gräset.
I fredags fick jag ringa veterinären år pappa. Taxen mådde inget vidare. Ville inte gå ut ens.
Han fick en tid och jag och Veronica åkte dit för att vara pappas öron då han hör så illa. Jag hör visserligen också illa men med hörapparaterna på hör jag bättre än honom.
Ruff var ingen glad hund. Han tittade på en med ledsna ögon och då han skulle pinka klarade han inte av lyfta på vänster ben. Han hade helt klart ont nånstans. Då han skulle upp för trappan in till djursjukhuset så skrek han rakt ut. Nått med ryggen förstod vi att det kunde vara.
Han blev så undersökt av veterinären och hon konstaterade att det förmodligen var diskbråck , som tyvärr är taxars största hälsoproblem. Blev röntgen också och det syntes att det var nått med ryggen. Sen var han förstoppad också vilket är typiskt då man tappar lite kontroll på det vid diskbråck.
Han blev inlagd över natten för att få morfin och lavemang så dom skulle kunna göra en bättre diagnos.
Han fick komma hem igår eftermiddag men fick komma idag igen för att få en morfinspruta till.
Verkar något bättre nu men det beror säkert på morfinet.
Har fått restrektioner om att inte hoppa. Hur det nu ska gå? Ruff som ju är 8,5 år och alltid skuttar och hoppar både av glädje och för att komma upp i soffan mm. Inte lät lära gamla hundar sitta heter det ju.
Pappa har satt för soffan och stängt för där han brukar hoppa upp. Nu då han har morfinbehandling funkar det säkert hoppa även om det inte är bra. Så nu måste vi då vi kommer försöka hålla ner honom då han ska hälsa och försöka få han att hålla sej nere. Inte lätt då han nu kan röra sej fritt igen. Ska på återbesök på onsdag för ny undersökning. Viktigast är ju att tarmen fungerar.
Vem hade trott det här skulle komma helt plötsligt. Han har aldrig visat att han haft ont eller så.
Men tyvärr så är det här sånt som är vanligt just hos tax. Läste att det kallas taxförlamning...nu är ju inte Ruff förlamad eller så men diskbråcket är ett faktum. Få se hur det läker . Han får även cortison som ska ta bort inflammationen.
Håller tummarna för att det går bra så han kan få några fina år till . Operation är uteslutet enligt pappa då det är för mycket med rehabilitering då. Sen gör inte operationer här heller utan då måste hunden ner till Västerås.
Kan han bara få vara smärtfri och kan röra sej och sköta sina behov så går det nog bra.
Som veterinären sa så får man ta det eftersom och se hur det utvecklas. Prognosen var ändå rätt bra då han fortfarande har koll på sina bakben och tassar, inte är förlamad eller så.
Håller tummarna för att det ska gå bra.
Ruff är ju pappas bästa vän .
I övrigt har helgen inte bjudit på nått särskilt spännande.
Vi har promenerat som vanligt trots isande vindar och kallt.
Måste ju ta igen de förlorade dagarna då foten inte gick ha i en sko.
Skavsåret gav med sej till sist även om det satt långt inne. Då jag höll mej i skinnet några dagar och sen bastubad på det så tog det till slut bort infektionen.
Har fortfarande väldigt tunn hud där så jag måste tejpa foten då skon ska på. För än klarar det inte av nötningen.
Har tejpat utanpå sockan för att huden inte tål plåster.
Men det tar inte ont mer och det var ju skönt. Tog drygt 2 veckor bli av med ynkligt skavsår som bara blev större och större.
Och det bara för att jag skulle leka fin med icke foträta skor.
Vill man va fin får man lida pin.
