Så var det valborgsmässoafton. En kylig sådan med isiga vindar och lite nederbörd då och då. Inte vad man hoppats på då påsken var så varm. Men det är ju aprilväder förstås.

Nåja vi ska inte ha många utsvävningar idag heller då maken jobbar eftermiddag och så har vi ju lille kasper att mysa med. Inte har man tid med firande då .

Inte för att vi brukar göra så mycket numera just den dagen . Sen barnen blev stora har det blivit skönast fira det i stillhet ensamma.

Går så bra det med. Särskilt som jag är den som helst är hemma . Minst jobbigt för ryggen då.

Igår var det ännu kallare än idag för då stormade det rent av. Jag var en sväng in till stan på morgonen för att hämta ut min bettskena och höll då på frysa ihjäl.
Tur nog fick jag skjuts av maken så jag slapp gå så långt.

Fick min bettskena och sen hem igen.

Väl hemma tänkte vi ta en liten kort runda med Kasper men det blev en väldigt kort då det var på tok för kallt . Ville inte han skulle börja frysa så vi gick hem igen. Jag tog upp honom och bar honom så han fick värme från min jacka och det verkade han gilla. Lilla stackaren har ju inte så tjock päls ännu.

Han fick istället springa runt lite ute i hagen vi gjort på baksidan så han kunde hålla sej varm. Och sprang det gjorde han minsann.

Som en liten blixt for han fram och jagade löven som virvlade runt.

Medan vi stod och hoppade , nästan, för att hålla värmen.

Sen blev det mest busa och leka inne då det kom lite snö/regn/hagel i omgångar. Rena aprilvädret helt klart.

Märktes på Kasper att han saknade uteleken för han bet i allt han fick tag i inne. Så vi försökte roa honom på bästa sätt fast inne istället för ute , för där ville vi inte vara mer än nödvändigt.

Han busade och verkade nöjd att bara gå ut och rastas. Tror även han tyckte det var för kallt.

Sen på kvällen hade jag väldigt ont i ryggen av att ha suttit på golvet mest hela dagen. Men vad gör man inte för sin älsklingskille. Offrar sej alla ggr. Ont det får jag känna efter en annan gång.

Då kvällen sen kommer så är det mys framför TV-n och Kasper sover hos mej till det är läggdags. Den rutinen har vi redan fastslagit. Jag och Kasper.

Sitter sen en 5 minuter med honom vid hans bädda inför natten och d somnar han och sover själv till morgonen. Min duktiga kille♥

I natt har jag då testat sova med bettskenan. Var lite orolig att det inte skulle gå att sova men det gick helt utan att jag ens tänkte på att den fanns där. Och gubben påstår att jag till och med slutat snarka för en natt. Kanske den hjälper mot det med. :)

Så om det var så lätt sova med den hoppas jag det funkar på bettet också. Att jag slipper få sprukna tänder mer och mindre ont i käkarna.

En natt gick ju bra i alla fall.

Vid 5- tiden sen var jag upp och ut med vovven och sen ville han komma till sängen och mysa en stund. Visst fick han det. Självklart då han varit så duktig och sovit själv. Så då brukar vi sova en stund till båda två. Mysigt värre.

Och jag sover som en stock nu då vovven finns här. Somnar fort och somnar om då vi varit ut första gången vilket jag annars brukar ha svårt att göra. Sover i fler timmar nu än innan han kom hit .Är väl så att jag håller igång mer än annars under dagen och blir mer trött just därför. Och sen att jag känner mej så glad och tillfreds numera gör nog sitt till. Kropp och stjäl i ett.

För jag tror inte jag känt mej så glad på mycket mycket länge som dom sista två veckorna.

Jag känner inte av smärtan , som ju förstås finns där ändå, lika mycket och den jag känner pallar jag med lättare just för att jag mår så bra psykiskt också.

Är inte ledsen och deppig mer .

Bara glad och lycklig. Tänk vad en liten liten valp kan göra för humöret. Ger en sån lycka och glädje och fart och fläkt. Inte hinner man känna av smärta då inte.

Den accepterar jag lättare nu och den känns inte som den styr mej nu.

Kasper är den bästa smärtmedicin jag kunde få. Han har nu, liksom Tessan gjorde då hon kom till mej, fått mej på rätt köl igen och jag ser framåt istället för bakåt.

Som jag en gång lärt mej , fast det ibland glöms bort.

Min långa svacka i höstas berodde på många orsaker. En var förstås oron och rädslan för var det skulle sluta med Tessans sjukdom. Hon började ju redan under sommaren visa att det inte stod rätt till. Sen då mer smärta och sömnbrist på det och den onda cirkeln var igång.

Och sen kom kulmen runt juletid då allt bara gick utför. Inte undra på att smärtan var outhärdlig till sist.

Men nu så är det glömt och jag ser fram emot en härlig sommar med att träna Kasper och allt som har med honom att göra. Längtar till riktig sköna dagar så vi kan leka ute som han gillar redan nu så mycket. Och att ta promenader med honom. Ska bli så roligt och vi kommer ha fullt upp vilket känns så bra.

Idag så var det ju också kallt då vi skulle ta en kort lite vända så då tog jag på honom en tröja jag köpt. Först blev han lite konfunderad och ville få bort den. Men det tog inte lång stund så hade han glömt bort att det satt på och vi kunde gå ut . Tror han tyckte det var skönt då vinden ven runt hans huvud. Vi gick inte nån lång sträcka utan mest för att han ska få lite koppelvana. Går faktiskt riktigt bra och han går hyfsat fint redan nu. Sista biten blåste det så mycket att Henrik plockade upp honom och tog honom innanför jackan sista biten. Där mådde han som en prins och hade inte lust gå ner alls.

Nu får det bli lite varmare igen. Vi vill slippa frysa, både Kasper och jag.

Finns det nått mysigare än plocka upp en go och varm lite mysvalp ♥ i sängen så här på morgonen. Han har sovit duktigt helt själv i sin bädd men på morgonen efter rastning brukar han få komma i sängen. Och vi njuter och myser båda två. Han kryper ihop som en liten lurvboll och ligger ovanpå min bröstkorg och snusar så gott.

Jag kan bara säga att jag mår så gott och känner mej så lycklig och förnöjd igen. All sorg och all smärta från att vi miste Tessan har gått över och nu finns bara Kasper som tagit sin givna plats i mitt hjärta och Tessan är det fina minnet som finns ömt bevarat.

Så liten han är så fyller han mej med sån lycka och glädje och jag njuter av varje dag och allt som rör smärta i kropp och knopp är sånt som inte hinns tänka på. Har inte tid med att känna efter även om min smärta i rygg och ben förstås finns där. Men det tar inte upp min tid för tillfället utan jag kan glömma bort det för stunden. Kasper är min bästa smärtmedicin för tillfället och gör att jag mår så gott.

Precis som jag lärde mej då jag gick på ACT-terapi för två år sen. Då skulle jag fokusera på det som var bra och acceptera att smärtan fanns där men inte göra så stor affär av den. För botad det är jag inte. Långt därifrån. Men den tar inte över och knäcker mej.

Kasper gör att det inte finns utrymme för den sortens elände utan nu är det lek och bus och gos och mys dagarna i ända och jag mår toppen.

I veckan har vi haft besök av barnbarnen också då Molly fyllde tre år och dom skulle f träffa Kasper för första gången. Då dom kom blev han först lite smårädd och backade och skällde lite smått då han inte träffat små barn innan. Men det dröjde inte länge så sprang han runt och lekte för fullt med dom . Han lekte mest med Viggo och dom verkade ha skoj tillsammans. Var glad att inte Viggo var rädd för han är lite smårädd för hundar . Men med Kasper insåg han snabbt att det gick busa och leka vilket som båda gillade skarpt. Även Molly lekte lite men hon är inte lika intresserad som Viggo. Så det mötet gick helt perfekt och det kändes bra.

 

Vi firade även Viggo som ju fyller 6 år den 1 maj med lite presenter och Henrik hade köpt honom en ny cykel så han har en fin cykel till skolstarten i höst. Molly fick olika grejer med Mimmi på som är det hon älskar mest av allt. Både tröjor, badlakan och påslakan plus målarbok hade jag hittat med Mimmi på.

Var en fin dag just den dagen , varmt och skönt så det blev vara ute mest hela dagen. Kasper var väldigt trött sen då dom for hem. Mycket intryck för den lilla gossen.

Så han somnade sen i min famn redan vid sex-tiden och sov där mest hela kvällen. Var bara ut och rastades för att sen sova vidare. Sen då jag går och lägger mej sover han i sin bädd till det blir morgon.

Sen igår då for vi ut till pappa en sväng med Kasper för att han skulle få möta Ruff. Då vi kom skällde Ruff som han brukar och en tax har ett vasst skall så lite skraj blev han först. Men vi var ute så Kasper fick själv välja om han ville hälsa och snart tog nyfikenheten över och han gick fram och nosade på taxen. Ruff visste inte riktigt vad han skulle göra med den lilla killen men dom nosade på varann och sen ville Kasper busa. Ruff blev lite förnärmad först då Kasper hoppade och skuttade framför honom , visste inte hur han skulle göra. Tyckte nog han var för liten. Men det tog inte lång stund så ville han vara med på noterna. Dom lekte lite och Ruff var så snäll med honom trots att Kasper nafsade och bet i hans öron. Han är ju van vad Tessan alltid gjorde, hon var alltid på hans öron. Vi gick sen in och Kasper fortsatte oförtrutet jaga runt efter Ruff som snällt lät honom hållas. Han är ju 10 år gammal och ändå rätt lekfull själv . Så även det mötet var riktigt bra och det kändes skönt. För dom kommer ju att träffas varje gång vi åker dit och nu vet vi att det funkar.

Men det var en trött Kasper sen då vi kom hem. Han sov i nästan två timmar och sen skottade han i sej en stor portfolion med mat. Så han blev både trött och hungrig av tax-mötet.

På kvällen sen så var han som vanligt mysig och satt hos mej till det blev sängdags. Fast då vi varit ut sista gången går han alltid först till soffan och ställer sej mot den på bakbenen och undrar om vi inte ska sitta där mera. Skulle nog kunna sitta i mitt knä och sova hela natten om han fick. Men då han väl kommit till sin bädda och jag suttit en stund där med honom och klappat honom så sover han gott till morgonen. Duktiga killen.

Idag ska vi bada honom för första gången. Han har ju rullat runt ute hela veckan i torrgräset och är rätt så smutsig i pälsen av det . Kliar för honom så vi ska tvätta honom och föna honom fin. Lite kloklipp blir det med. Vi klippte alltid klorna ofta på Tessan då hon var valp så hon skulle vänja sej och nu ska vi göra samma med lillkillen.

Det är så roligt med sånt pyssel. Man ska inte ha pudel om men inte gillar pälsvård.

Jag som ville bli frisör då jag var liten älskar den biten. Det var faktiskt en av anledningarna till att det blev just pudel som jag ville ha . Få kamma, klippa , bada och föna.

Precis som om jag var en frisör. En hundfrisör.

Henrik jobbar helg denna gång så i övrigt blir det inte nått särskilt. Bara pyssal om vovven och mysa i värmen inomhus. För idag var det kyligt ute igen. Endast 4 grader och isiga vindar. Än är det långt till sommaren. Även om vi fick en försmak av lite värme i torsdags. Då var det en sommarvarm dag. Mollys födelsedag.

  

 

 

Sen i torsdags har det varit fart och fläkt i huset . Lille goe Kasper har flyttat hem. Vilken lycka. ♥♥

jag njuter av varje sekund tillsammans med honom. Han är så fin och sååå go.

Tänk bara ligga här i sängen och skriva med en mjuk och varm valp sovandes på ens bröst. Hur mysigt som helst.

Sen få vara te och se hans glädjeskutt i gräset och full ilek och bus. Jaga , hoppa , springa, ja allt som inte Tessan var. Hon var en mer stillsam dam redan som valp , mycket beroende på att hon var mer rädd och försiktig och sen också sjuk redan vid 4 månaders ålder.

Den här killen har energi så det räcker kan jag säga. Det spritter i hans lilla kropp hela vakna tiden. Så härligt se och han är så orädd och glad.

När vi hämtade honom i torsdags så kändes det så skönt och han verkade inte alls rädd att åka med oss. Gnällde lite först då vi kom hem och han for runt och utforskade. Men det var bara först sen blev det fullt ös med lek och stoj.

Sen då han blev trött så somnade han i min famn. Det är lycka det ♥

Veronica hade till Maria ritat en teckning i tusch av hela valpkullen och hon blev jätteglad, nästan rörd , av gåvan. Nu har hon ett minne av sin O-kull. Alla valpar heter nått på O. Kasper heter i sitt full namn Frimares Silver Obelix , och hans två syskon heter Ofelia och Oliver.

Men vi hade bestämt oss för Kasper så han kommer bli kallad det då man har svårt ändra sej då man fastnat för ett namn.

Första natten trodde vi att det skull bli oroligt men det blev det inte alls. På kvällen låg han hos ej framför Tv-n till det var dags för sista rastningen och sen sova för natten. Vi hade satt upp en valphage i sovrummet med han bädd och jag satte mej där tillsammans med honom en stund. Han ville först sova mer i min famn så då tog jag av mej min T-shirt som han ju sovit på hela kvällen i min famn och la i bäddan och han borrade in nosen i den och slocknade rätt så snabbt. Jag satt där i hagen en 10 minuter kanske för att vara säker på att han sov och klev sen ur den och han fortsatte lugnt att sova, med huvudet på min t-shirt.

Han sov gott hela natten , ända till 5 då han vaknade och vi tog upp honom och gick ut och han gjorde det han skulle ute. Tänk så lätt det gick första natten . Helt otroligt. Jag var mer orolig och var upp och kollade på honom flera ggr men han sov lugnt. Det hade vi inte trott. Så det var skönt att han fann sej så väl.

Han hade inte ens kissat på golvet och det har han inte gjort en enda gång sen han kom hem. Två ggr hann vi inte med då han blev bajsnödig, vi var för långsam . Annars har han gjort alla behov ute.

Duktiga killen.

Äter gör han bättre än Tessan nånsin gjorde men inte riktigt allt ännu. Kommer väl då han får tid, har ingen konkurrens nu så.

Bästa med att ha en hund igen är då att man får nått annat tänka på. Man tänker mer på honom och fokus ligger där istället för känna efter hur ont man har. Bra det för visst känns det i kroppen att det blir mycket böja och sånt. Men det gör jag så gärna.

Att vara med honom fyller hålet i mitt hjärta som blev då Tessan fick somna för gott.

Nu är jag hel igen och jag bara älskar den lilla krabaten av hela mitt hjärta ♥ Kasper ♥ min goa lilla valpkille.

Vi har haft en härlig påskhelg här hemma vi fyra. Jag , Henrik , Veronica och Kasper.

Vi har ätit gott och grillat för första gången för i år . Bästa påsken på många år. Och det är Kaspers som gjort den så bra.

Vi har ju längtat och längtat och till slut fick vi hem honom .

Och alla är lediga så han har allas fulla uppmärksamhet.

Jag och Henrik har gått vår morgonrunda och Veronica har då fått vara men Kasper. Det dröjer ju än ett bra tag till han kan gå med men vi har provat lite med koppel här ute på gångvägen och det gick över förväntan. Han protesterade först då halsbandet skulle på men sen tog nyfikenheten över och han gick med på att ha det på. Vi gick ju bara lite här utanför nu så han får prova på just att ha koppel. För han är så snabb i benen att jag inte kommer hinna efter då jag är själv.

På baksidan där vi är mest och rastar honom har vi satt upp en stor hage av kompostgaller där han kan springa fritt utan att det gör nått och han inte kan smita iväg. Blev riktigt stor hage och han gillar skarpt att rusa runt där i full fart.

Det har ju varit rätt så fint väder så vi har varit ute mycket och han har sällan lust gå in. Sen då det är dags för vila tar jag honom i famnen och vips så sover han, som trycka på stoppknappen.

Han har sovit alla nätter nu hittills i sin egen bädd i sin valphage och det är så skönt . Han sover till 5 och vi går ut och sen sover han igen till klockan 8 . Så han är väldigt lätt ha göra med.

Ska bli intressant se hur Viggo och Molly kommer tycka att han är. Dom har ju inte träffat honom ännu så det blir spännande. Kasper kommer då definitivt gilla det. Han verkar så nyfiken på allt och alla och helt orädd. Enda gången har är lite feg är då vi går ut sista gången på kvällen och det blivit mörkt. Då vill han in fort igen.

Men som sagt han är det bästa som finns och jag mår såååå bra nu. Inte ledsen och längtande mer. Nu är han min och jag älskar honom så. Smärtan den finns kvar i rygg och ben och knän mm men vem har tid tänka på det då en liten valp pockar på uppmärksamhet. Han blir den som Tessan var för mej. Den som får en glömma det onda för en stund .

Det gör allt mycket lättare acceptera och jag känner mej så glad. fin

Sov lite oroligt första natten men sen har även jag sovit då jag vet att han är trygg och lugn. Då blir jag det med.

. .

En vecka med känslor som åkt liksom bergochdalbana. Upp och ner och upp igen.

Förväntningar som inte blir av och sorg som kommer åter.

Så lusten att skriva har varit på låg nivå . Så låg som det bara går.

I fredags så var det ju besiktningsdags för Kasper och hans två syskon och det gick utmärkt och dom mådde bra efteråt.

Hoppet stod då till att alla papper skulle ha hunnit komma till Maria till på måndag och att jag skulle få hem busen senast tisdag. Tyvärr blev det inte så och det kändes som om allt gick fel väg. Jag som längtat så och hoppats.

Svårt vänta även om det bara skulle bli en dag eller två till. Jag ville hämta honom här och nu, helst igår.

Och eftersom det var en vecka fylld med datum av olika påminnelser och minnen så hade jag sett fram emot få skingra tankarna redan måndag.

Helgen den flöt på av bara farten och jag hoppades och hoppades. Barnbarnen var här på lördag och då hade jag nått annat än vovve tänka på för en stund. Sen söndag då for vi till Kallax och dit kom även Andreas och Sara så även den dagen gick snabbt.

Sen då måndag då jag av Maria fick veta att hon jagat pappren från kennelklubben och att dom ännu inte kommit. Blev lite besviken och förväntan sjönk, som en sten.

Jag ville inte vänta mer. Men blev så vackert tvungen.

För de datum jag ville ha nått annat tänka på var bl.a den 16 april som ju var Tessans födelsedatum och det datumet gör ont tänka på. Minnet av Tessan kom upp till ytan och jag kunde inte sova på två nätter. Tankarna snurrade runt som en propeller och det var ömsom Tessan ♥ och ömsom Kasper ♥ som dök upp i mina tankar. Alltså både sorg och glädje om vart annat.

Så man kan lugnt säga att det stått mellan hopp och förtvivlan hela veckan.

Jag var så säker på att jag nu kommit till avslut med Tessan ♥ och att hon bara ska finnas där som ett vackert fint minne men då jag inte fick min vovve då jag trott det skulle bli var det som om det kom tillbaka och jag kände mej inte glad. Inte så ledsen kanske men saknaden efter henne gjorde än en gång sej påmind och det gjorde ont. Och imorgon den 17 april är det exakt 3 månader sen jag hade henne i min famn och hennes lilla hjärta slutade slå.  

  Miss You ♥  ♥

Ett annat dåligt minne finns just den 17 april. Det var den dagen för 8 år sedan jag fick ta ambulansflyget ner till Umeå för att opereras för min hjärnblödning.

Ett minne man inte vill minnas då jag inte mådde så bra då.

Och det var efter min hemkomst efter en månad på sjukhus som jag hittade Tessan. Det var hon som fick mej på fötter igen och fick mej se framåt istället för bakåt. Den bästa rehabilitering jag kunde få.

Just därför betyder det så mycket för mej att ha en hund vid min sida. Det är det som ger mej mest lycka av allt och som ger mej sån energi även om det en dag känns tungt och jobbigt.

Jag längtar så efter att få min lilla goa valp i min famn och att han blir min på riktigt. Att han flyttar hem så att säga. Till mitt hem och blir min så jag kan kalla mej matte igen.

Inte bara jag väntar. Till och med Henrik kollar varje dag om jag hört nått vilken dag det blir .

SMS:ar från jobbet och undrar.

Nu håller jag alla tummar och tår jag kan för att det nu blir i morgon.

Det måste bli så.

För sen är det påsk och då vill jag ha honom här hos mej /oss. Då vi alla är hemma och kan pyssla om honom och kan få honom känna sej trygg i vårt hem .

Kan inte vänta mer. Orkar inte vänta mer.

Tänk vad ett litet djur kan ställa till det med känslor och hur mycket det kan göra för ens välmående. En trogen vän som älskar en för den man är och som alltid finns där vid ens sida då man behöver en trogen vän. En vovve är den bästa vän man kan ha och jag saknar så att inte ha haft det nu i dessa långa månader som gått.

Jag behöver det mest av oss då jag är hemma hela dagarna. Ha ett sällskap och en kompis som jag kan pyssla om och ge all den kärlek han behöver, natt som dag.

♥ Kasper ♥ den sötaste valpen i stan. Älskade pudelkille ♥

 ♥♥♥♥♥

Efter en ny sömnlös natt ( nattskift i natt med ) så är man allt annat än pigg. Men i natt blev det förena vaket med lite nytta. Nytta mitt i natten kan man tycka verkar helt uppåt väggarna.

Men då det ändå var ett faktum tog jag itu med fixa lite inför Kaspers ankomst.

Lite valpsäkring så att säga. Och oj så mycket kablar och sladdar jag upptäckte vi hade. Inte tänker man på det annars.

Och såna är inte lämpligt ligga framme efter golvet då lilla vovven kommer med sina vassa valptänder. Och jag tror nog vi har än mer kablar och sladdar nu än då Tessan kom till oss för snart 8 år sedan. Mer Tv-kablar, datorkablar och lampsladdar. I alla fall kändes det så då jag började gå igenom vilka som måste undan för tänderna.

Det blev klippa och klistra bokstavligt talat. Jag använde kartonger ocg dylikt där jag inte kunde stoppa undan kablarna bakom möbler och i kabelskyddande hölje. Funkar säkert lika bra för det är ju trots allt så att det är valpstadiet som är mest farligt då en liten valp gärna tuggar på allt möjligt. Men nu är alla kablar dolda och undangömda för lilla gossen så nu kan han inte skada sej där.

Då jag var klar var klockan drygt tre i natt så då var det läge försöka få lite sömn.

Och jag somnade rätt så fort då jag kände mej nöjd och glad över fixat allt så fint och så säkert det bara går. Blev väl en 3-4 timmar i alla fall.

Så nu är det bara lilla Kasper flyttar in med buller och bång.

Och nu är det endast tre lååånga dagar av längtan kvar.

Tänk att det nu gått så fort ändå. Nyss var han nyfödd och nu i morgon blir han 9 veckor och blir idag besiktad och klar för flytt. Flytta hem till mej och får fylla hålet i mitt hjärta med sin goa lilla mjuka varma kropp. ♥ ♥

Att jag sovit dåligt då gubben är borta gör att min kropp är lite sur och vrång. Tar ont både här och där. Inte konstigt då kroppen inte fått sin vila. Och än en gång , då jag sov illa jämt hade jag väldigt mycket mer smärta och det är det som kommer igen nu då varken knopp eller kropp fått sova.

Nu är det inga fler ensamma nätter då gubben jobbat klart för nu och nu får jag ju min vaktvovve som kommer vara vid min sida , precis som Tessan var , och göra att jag kan sova även då han jobbar sina nattskift. För det är sen Tessan inte fanns mer som sömnen blev illa igen just på nattskiften.

Men även om jag nu var trött och lite seg då jag steg upp så var det så skönt då jag väl fått på joggingskorna och gett mej ut i solen på rundan för dagen.

Tar en stund innan kroppen är med på noterna men sen går det av bara farten. Finns det nått som gör min kropp mindre smärtsam så är det gå ut på promenad. Det är så härligt och idag då solen sken var det extra skönt. Det var till och med lite varmare än sista dagarna då det faktiskt blåst isvindar och inte alls varit så mycket sol.

Hoppas det tinar lite mer nu så det hinner torka upp lite till Kasper så han inte behöver blöta ner tassarna så mycket. Är visserligen inte så mycket snö kvar men än är det inte mer än plattorna på baksidan framme och bara lite gräsmatta. Trodde faktiskt det skulle ha tinat bort då mars var så varm. Men det är ju kalla nätter så det har som stannat upp.

Vi har nu plockat bort alla mattor som vi har så det blir lättare torka upp om olyckan är framme. Lättare torka golvet än torka upp på en matta.

Ute på rampen har vi rullat ut gångmattor så Kasper kan gå där för det är en gallerramp och det kan ta ont i småtassarna. Så han får gå på ”röda” mattan rent ut sagt. Vad gör man inte för det bästa man har?

Så nu saknas bara huvudattraktionen ♥ Kasper ♥ själv. Vi är så beredda det bara går och kommer ta emot honom alla tre med öppna armar. Bara nu helgen är över så det blir måndag.  

Så var det nattskift igen. Alltså makens nattskift och mitt nattvak.

Helt omöjligt sova då jag är ensam i sängen. Löjligt visst men dock ett faktum. Varje nattskift sen min älskade lilla Tessan somnade in för gott har varit en mardröm. Jag kan helt enkelt inte sova. Mörkrädd har jag alltid varit sen lång tid tillbaka men då jag hade vovven vid min sida sov jag gott även då gubben inte var hemma och vaktade huset.

Otroligt löjligt men vad göra då hjärnan spelar en ett spratt.

Men nu är det snart slut med dom ensamma nätterna.

Snart snart har jag en vaktvovve vid min sida igen. Och nu är det inte långt borta.

Så nästa gång han jobbar natt skift har jag lille Kasper här som ser till att matte kan sova tryggt.

Han må vara liten och ändå fylla mitt behov av trygghet och värme. Bara tanken på hans ankomst in i mitt liv gör mej varm om hjärtat och jag ser han framför mej då jag blundar. Jag känner hans mjuka varma päls mot min kind. Minnet av den känslan sitter som klistrat i mitt inre sen sist jag fick hålla honom i min famn. Och snart så är han min . Bara min och jag blir hel igen.

Efter tre månader av saknad och längtan så blir det äntligen dags. På måndag ska det ske eller ev. Tisdag men jag hoppas innerligt på måndag. En dag hit eller dit spelar kanske ingen roll i det hela men det är en dag för länge för min smak. Jag skulle kunna ta hem honom nu idag eller igår.

Nu ska han veterinärbesiktas på fredag och då ska jag sen prata med Maria igen och bestämma tid och dag för att hämta hem guldklimpen ♥-

Hon vet hur otålig jag är och förstår mej så i min saknad efter en vovve i huset.

Vi pratade lite igår kväll och hon berättade att han äter bra och verkar må helt utmärkt och är redo för flytt.

Idag blev det en tripp till frisören för att fixa till frissan innan påsk och innan Kasper kommer. Inte har jag tid med sitta där då jag har honom . En valp ska ha sin matte hos sej och inte sitta flera timmar hos frisören. Så nu har jag lite mindre grått i håret då jag lät bleka lite ljusa slingor inför vårsolen.

Eftersom vädret var fint så tog jag och promenerade hem från Gammelstad fast det blåste lite kalla vindar ändå Var skönt att testa nya joggingdojjorna som jag tagit på för första gången. Gick faktiskt utan problem gå med dom trots att dom var helt oanvända. Jag brukar oftast gå in dom kortare sträckor först men då jag var less trava runt i kängorna så tog jag chansen. Och det gick utan skavsår. Bara lite öm i vaden av att det blev liten annan fotvinkel men det var mer som träningsvärk.

Så nu hoppas jag att kängorna får ligga kvar hemma och att dom kan åka upp i garderoben till nästa vinter. Men man vet aldrig, vips så är det snö igen.

Nu har också gardinryggen ( alltså ryggsmärtan av gardinupphängning och stryka gardin ) gett med sej. Endast ena armbågen bråkar fortfarande. Men jag har varit flitig med armrörelsen jag ska göra för mina armbågar och det har hjälpt. Är visst en nerv som kommer i kläm som lossnar då jag gör mina rörelser.

Däremot knäna bråkar fortfarande som vanligt. Svårt också få det släppa då jag inte alltid kommer iåg plocka på knäskydden. Som idag till exempel. Då jag skulle till frissan tänkte jag att det blir så svettigt sitta med knäskydden på i två timmar för att sen gå hem vilket ju inte var särskilt klokt då knäna blev väldigt sura på mej. Så ikväll har jag väldigt smärta där just av den anledningen.

Som alltid, är huvudet dumt får kroppen lida.

Men i morgon eller rättare sagt idag för klockan är nu 01.19 så ska knäskydden på under rundan som vanligt.

Fick ta flytta på plåstret idag från överarmen. Har under de tre månader jag använt plåstret haft det på varannan överarm, bytt varje vecka , men nu fått irritation i huden där så då blev det hitta ny plats. Nu blev det på yttersidan av låret . Där får jag ha det några veckor nu . Byta lår som jag gjorde med armen varje vecka. Dom sa ju på apoteket att jag skulle byta efter fyra veckor men då jag bytt arm så har jag kunnat ha det lite längre. Man byter ju plåster efter 6-7 dagar.

Och den enda biverkning jag haft är just att det nu blivit lite irritation i huden där jag haft det.

Annars är jag så nöjd med plåstret och så glad slippa mina piller som ändå inte gav mej nån smärtlindring.

Nu ska jag ändå försöka få mej lite sömn , om det nu går, för nu är det bara i natt och nästa natt som jag behöver vara ensam. Nästa gång han jobbar natt har jag min lilla vakthund här och då sover vi som en stock båda två, hoppas jag.

Jag är redo och Kasper också snart. Bara bara dryga 4dagar nu. Måndag kväll så hoppas jag min vovve sover i mitt sovrum vid min säng. Och jag sover vid hans sida på golvet om det behövs. Är redo till 200 % och beredd ta emot honom i min öppna famn. Längtar så efter dej goa Kasper ♥

Oj oj så nära nu. Endast dryga veckan kvar. Nån dag nästa vecka så är det stora dagen D.

Lilla söta Kasper blir min ♥ ♥.

Hur ska jag få veckan gå fortare??

Är som ett barn inför julafton känns det som. Mina tankar är på lilla vovven och jag tittar på hans bild varje gång jag ska sova. Så det är det sista jag ser innan jag stänger igen dom blå.

Allt är nu fixat och nu saknas bara den lilla själv. Jag är redo till 100 %.

 

Helgen gick fort denna gång då vi fick besök av sonen och hans flickvän och jag bjöd dom på lite mat. Så det var trevligt få surra bort en stund och fokusera lite på annat än längtan .

Dom har ju sin lilla längtan dom med. Dom ska ha en liten i augusti så dom har lite längre väntan än vad jag har. Men jag tror att deras längtan minst lika stor efter sin lilla baby som min efter vovven.

Fast som sagt dom har några månaders väntetid kvar.

Men det var en trevlig lördag med mycket trevligt sällskap . Alltid roligt då ungarna vill komma förbi och hälsa på sina gamla föräldrar.

Blev sen lite TV-tittande och det blev en lång kväll/natt då min rygg var supersur efter alla gardinuppsättningar som varit under veckan. Ryggen var inte alls glad och jag hade väldig värk ner i hela benet.

Så sova , nej inte alls kan man nog säga. Hittade inget läge att ligga bekvämt på så jag blev uppe halva natten. Var ett tag sen sist så inte kände jag mej pigg och alert på söndagsmorgonen precis.

Nu då jag faktiskt sover hyfsat om nätterna så var det väldigt frustrerande att inte få sin sömn.

Men då det väl blev morgon och jag kom mej ut på rundan så kändes det bättre på en gång. Jag får då bort en hel del stelhet och smärtan lättar då jag rör mej.

Visst var det lite mer motstånd i benen under rundan men lossnade eftersom.

Och lite fin vårsol gör alltid under med humöret och man glömmer hur eländig natten var.

Nu vet jag ju också vad orsaken till den ökande smärtan är då det inte är en bra rörelse stryka gardiner i parti och minut. För mycket vridningar .

Men det går över . Har varit så ståndaktig att jag inte tagit till nån extra tablett trots att jag har att ta till. Vill inte tillbaka dit . Plåstret ska räcka. Gör det inte fullt ut såna här gånger men annars funkar det. Bytte plåstret en dag tidigare för att få bättre effekt och jag tror det funkade. För i natt har jag sovit hyfsat . Vaknade visserligen några ggr under natten av att benet inte ville ligga som jag ville men det blev ändå bättre sömn än dagen innan.

Och även idag så blir det så bra, så bra då jag kommer ut. Promenader är det som funkar allra bäst mot smärtan och stelhet.

Även om det var lite mindre sol idag då vi gick så var det så härligt ute. Vårfåglarna spelade överallt. Det var svanar, måsar, bofink, sånglärka och tofsvipa och många jag inte ens vet namnet på. Nu väntar jag bara på storspoven för att det ska kännas som riktig vår. När den kommer vet man att det blir sommar i år med.

Däremot tinar det väldigt sakta nu. Kalla nätter gör att det stannat upp. Hade hoppats på att snön på baksidan skulle vara borta till Kasper♥ kommer. Så det är bättre och torrare där han ska rastas. Inte kul för honom om det är blöt och eländigt där ute. Han som bara varit ute lite grann ännu. Nåja vi får försöka hålla oss där det torkat upp på solgaveln, som för övrigt var Tessans♥ favoritställe att göra sina behov på. Där är det upptinat helt och gräset är framme eftersom vi alltid skottade undan snön där medan hon fanns hos oss.

Och snart så är det som sagt dags. Jag blir hundägare igen.

Denna vecka så har jag tänkt klippa och måla håret lite så att det är gjort innan han kommer. För sen har jag inte tid med sånt mer. Då ligger fokus på honom och han kommer före allt annat. Det betyder så mycket för mej att få valpen att ingen kan förstå. För saknad efter en vovve i huset är så stark. Skulle inte vilja vara utan vovve och snart så är jag inte det mer.

Kasper ♥ min goa lilla valp.

Nedräkningen fortsätter. Nu tretton dagar kvar.

Förberedelsen inför dagen D är klara. Nu är vi beredd ta emot den lilla pudelkillen.

Bara det går fort nu. Som jag längtar. Visst blir det lite jobbigt men det ska bli så härligt . Få tillbaka sin glädjespridare i huset igen. För det finns nog inget som är så glatt som en liten valp. Som älskar en för den man är , alltid.

Tycker jag ser valpar överallt nu då jag är ute och tar min dagliga runda.

Idag var det en schnauzer-valp och en bichon havanais-valp jag såg. Och då längtar jag än mer på min lilla valp. Men snart så är han här. Goa lilla Kasper ♥.

Det bästa med allt är att han kommer just den veckan Tessan skulle fyllt 8 år. Det gör att minnet av henne blir ett ljust minne och att vi firar med att börja på ny kula med en ny valp som får våra hjärtan.

För att inte ha annat än valpen i fokus då han kommer har vi nu i dagarna fixat sommargardinerna och Veronica har putsat mina fönster.

Vill ju ha det gjort innan för då valpen väl är här har vi inte tid med sånt trivialt.

Blev ljust och fräscht med nytt i alla fönster och rena fönster är så trevligt efter vinterns alla regn.

Hade lite nytt sätta upp i vardagsrummet och i sovrummet men då jag inte fått allt jag beställt så blev det para ihop med lite gamla gardiner också. Men det blev bra och jag är supernöjd.

 

 

 

Om jag ska gnälla nått så är det mina armbågar och knän som inte är på gott humör nu. Knäna bråkar trots nya knäortoser som jag har varje promenad. Men det är förstås artrosen som jag har begynnande som ger smärtan där. Och nu är det bara asfalt framme så det blir säkert bättre då joggingskorna med bättre dämpning kommer fram Plåstret räcker inte riktigt till alla ggr. Men jag vägrar ta Tramadolen som jag ju kämpat för att bli av med och nu har jag inte tagit ett enda sånt piller på fyra veckor. Och jag känner hur skönt det är slippa dom svängningar som dom gav mej.

Plåstret funkar bra mot nervsmärtan i ben och rygg men tyvärr inte alltid på knäna. Så på knäna smörjer jag då diklofenak och det lindrar för smärtan är värst i vila konstigt nog.

Sen då mina armbågar som bråkar efter ha strukit gardiner i flera dagar nu. Den rörelsen gillades inte så nu har båda armbågarna bråkat i två nätter. Får ta tag i rörelsen jag fått tidigare av sjukgymnasten då jag började få ont i armbågen för länge sedan. Den rörelsen hjälper, bara komma sej för göra den. Även där har jag lite början till artros. Kommer från att jag hela tiden går med rullator utomhus och det är påfrestande för armbågarna. Började få ont där för flera år sen och jag har ju gått med rullator i drygt fyra år nu.

Nåja utan den hade jag inte klarat av gå långa sträckor pga ryggen som inte orkar hålla upp sej utan stöd längre sträckor.

Men med lite gymnastik för armbågen blir det nog bra. Vet ju varför det tar ont. Inte varje dag man står och stryker gardiner till flera fönster. Nu är det fixat och nu dröjer det till hösten innan nytt ska upp igen. Den dagen den sorgen.

Idag kom så Veronica hem med ett glädjande besked att hon klarat av sin maskinförarutbildning och nu är redo för ge sej ut på arbetsmarknaden med en bra utbildning i bagaget.

Hoppas nu hon finner ett jobb som hon trivs med och att hon kan börja bygga sin framtid och stå på egna ben. Vägen dit har varit krokig men hon hamnade rätt till sist.

Sista fågelungen har fått vingar som Henrik brukar säga.