Så var det valborgsmässoafton. En kylig sådan med isiga vindar och lite nederbörd då och då. Inte vad man hoppats på då påsken var så varm. Men det är ju aprilväder förstås.

Nåja vi ska inte ha många utsvävningar idag heller då maken jobbar eftermiddag och så har vi ju lille kasper att mysa med. Inte har man tid med firande då .

Inte för att vi brukar göra så mycket numera just den dagen . Sen barnen blev stora har det blivit skönast fira det i stillhet ensamma.

Går så bra det med. Särskilt som jag är den som helst är hemma . Minst jobbigt för ryggen då.

 

Igår var det ännu kallare än idag för då stormade det rent av. Jag var en sväng in till stan på morgonen för att hämta ut min bettskena och höll då på frysa ihjäl.
Tur nog fick jag skjuts av maken så jag slapp gå så långt.

Fick min bettskena och sen hem igen.

 

Väl hemma tänkte vi ta en liten kort runda med Kasper men det blev en väldigt kort då det var på tok för kallt . Ville inte han skulle börja frysa så vi gick hem igen. Jag tog upp honom och bar honom så han fick värme från min jacka och det verkade han gilla. Lilla stackaren har ju inte så tjock päls ännu.

Han fick istället springa runt lite ute i hagen vi gjort på baksidan så han kunde hålla sej varm. Och sprang det gjorde han minsann.

Som en liten blixt for han fram och jagade löven som virvlade runt.

Medan vi stod och hoppade , nästan, för att hålla värmen.

 

Sen blev det mest busa och leka inne då det kom lite snö/regn/hagel i omgångar. Rena aprilvädret helt klart.

 

Märktes på Kasper att han saknade uteleken för han bet i allt han fick tag i inne. Så vi försökte roa honom på bästa sätt fast inne istället för ute , för där ville vi inte vara mer än nödvändigt.

Han busade och verkade nöjd att bara gå ut och rastas. Tror även han tyckte det var för kallt.

 

Sen på kvällen hade jag väldigt ont i ryggen av att ha suttit på golvet mest hela dagen. Men vad gör man inte för sin älsklingskille. Offrar sej alla ggr. Ont det får jag känna efter en annan gång.

 

Då kvällen sen kommer så är det mys framför TV-n och Kasper sover hos mej till det är läggdags. Den rutinen har vi redan fastslagit. Jag och Kasper.

Sitter sen en 5 minuter med honom vid hans bädda inför natten och d somnar han och sover själv till morgonen. Min duktiga kille♥

 

I natt har jag då testat sova med bettskenan. Var lite orolig att det inte skulle gå att sova men det gick helt utan att jag ens tänkte på att den fanns där. Och gubben påstår att jag till och med slutat snarka för en natt. Kanske den hjälper mot det med. :)

Så om det var så lätt sova med den hoppas jag det funkar på bettet också. Att jag slipper få sprukna tänder mer och mindre ont i käkarna.

En natt gick ju bra i alla fall.

 

Vid 5- tiden sen var jag upp och ut med vovven och sen ville han komma till sängen och mysa en stund. Visst fick han det. Självklart då han varit så duktig och sovit själv. Så då brukar vi sova en stund till båda två. Mysigt värre.

 

Och jag sover som en stock nu då vovven finns här. Somnar fort och somnar om då vi varit ut första gången vilket jag annars brukar ha svårt att göra. Sover i fler timmar nu än innan han kom hit .Är väl så att jag håller igång mer än annars under dagen och blir mer trött just därför. Och sen att jag känner mej så glad och tillfreds numera gör nog sitt till. Kropp och stjäl i ett.

För jag tror inte jag känt mej så glad på mycket mycket länge som dom sista två veckorna.

Jag känner inte av smärtan , som ju förstås finns där ändå, lika mycket och den jag känner pallar jag med lättare just för att jag mår så bra psykiskt också.

Är inte ledsen och deppig mer .

Bara glad och lycklig. Tänk vad en liten liten valp kan göra för humöret. Ger en sån lycka och glädje och fart och fläkt. Inte hinner man känna av smärta då inte.

Den accepterar jag lättare nu och den känns inte som den styr mej nu.

 

Kasper är den bästa smärtmedicin jag kunde få. Han har nu, liksom Tessan gjorde då hon kom till mej, fått mej på rätt köl igen och jag ser framåt istället för bakåt.

Som jag en gång lärt mej , fast det ibland glöms bort.

Min långa svacka i höstas berodde på många orsaker. En var förstås oron och rädslan för var det skulle sluta med Tessans sjukdom. Hon började ju redan under sommaren visa att det inte stod rätt till. Sen då mer smärta och sömnbrist på det och den onda cirkeln var igång.

Och sen kom kulmen runt juletid då allt bara gick utför. Inte undra på att smärtan var outhärdlig till sist.

 

Men nu så är det glömt och jag ser fram emot en härlig sommar med att träna Kasper och allt som har med honom att göra. Längtar till riktig sköna dagar så vi kan leka ute som han gillar redan nu så mycket. Och att ta promenader med honom. Ska bli så roligt och vi kommer ha fullt upp vilket känns så bra.

 

Idag så var det ju också kallt då vi skulle ta en kort lite vända så då tog jag på honom en tröja jag köpt. Först blev han lite konfunderad och ville få bort den. Men det tog inte lång stund så hade han glömt bort att det satt på och vi kunde gå ut . Tror han tyckte det var skönt då vinden ven runt hans huvud. Vi gick inte nån lång sträcka utan mest för att han ska få lite koppelvana. Går faktiskt riktigt bra och han går hyfsat fint redan nu. Sista biten blåste det så mycket att Henrik plockade upp honom och tog honom innanför jackan sista biten. Där mådde han som en prins och hade inte lust gå ner alls.

Nu får det bli lite varmare igen. Vi vill slippa frysa, både Kasper och jag.