Jag har sovit.....hör och häpna.....i hela 4 timmar....det ni. Inte illa pinkat :)

Är jag pigg då ? Ja kanske lite. Piggare än igår i alla fall då jag endast hade sovit i 1,5 timme.

Men även fast det inte blev nån nattsömn förra natten så sov jag inte på dan. Tar emot sova då det är dagtid . Vet inte varför men det känns fel. Inte för att jag ju ska nånstans så jag inte skulle kunna sova. Men jag vill sova på natten.....även om det inte heller brukar lyckas....och vill inte förstöra den mer än den redan är förstörd.

Trots att jag var seg igår morse så tog jag mej i kragen och gav mej ut på en runda. Var sol och fint ute så det lockade. Och även om benen var blytunga och varje steg en plåga så var det ändå så skönt att komma ut i friska luften. Piggnade till riktigt bra och kunde njuta av att promenera ändå. Det tog tid men det gick och det var huvudsaken. Jag kom mej runt den sträcka jag tänkt , den halva normala men ändå.

Fast det var precis också.

Var på riktigt gott humör då den var avklarad. Kändes skönt om än väldigt smärtsamt i rygg och ben. Men en het dusch och sen värmedyna lindrade lite.

Var sen till och med så alert att jag orkade med en storhandling som var ett måste. Jag hade vill ju gärna vara med själv då det ska handlas stort och med rullatorn med orkade jag gå runt trots att det var en kundvagn full vi fick ihop.

Sen blev det lite jobbigt på kvällen med lite kramp i fötterna och ryggen värkte ilsket med strålning ner i benet .

Så nån skön TV-kväll blev det väl inte men när är det så.?

Fick sitta uppe rätt länge innan jag kunde slappna av så pass att det gick lägga sej ner och försöka hitta ett bra sovläge. Då jag väl la mej så hade jag stora problem med att benet sprättade av stötar som for ner i tårna men till slut lyckades jag slappna av så pass att jag till slut somnade.

Måste ha sovit rätt hårt för jag har inte hört nått då maken och dottern steg upp och for iväg.

Då jag väl vaknade så insåg jag att jag faktiskt hade sovit en bra stund i ett sträck.

Kändes helt okej faktiskt.

Så efter frukosten så var det dags ge sej ut på rundan och denna gång var det den långa jag tänkt ge mej på. Benen kändes inte alls lika tunga som igår utan det var lite fart på dom och jag lunkade på i rätt bra fart. Då jag kom fram till stället jag brukar vika av då jag endast ska gå korta rundan så kände jag att det nog skulle funka gå den långa. Så det blev det också. Var så härligt väder ute och solen sken från en klar himmel och jag njöt. Det tog inte alls lika ont då jag gick även om det inte var smärtfritt förstås, men det är det ju aldrig heller.

Då jag hade ca en km kvar kom en bil körandes och stannade till. Ut hoppade en glad kille och i bilen tjoade en glad tjej....hej hej.....Det var mina fina små barnbarn Viggo och Molly som var på väg komma hälsa på med sin mamma och pappa. Då fick jag lite extra fart på gammelbenen och skyndade på hemåt. För nu hade jag ju finfrämmande och det ville jag inte missa.

Fick en trevlig stund med mysungarna och en pratstund med sonen och hans fru. Sen blev det både kakor och glass och lite godis förstås till den små för är man hos farmor får man allt man vill . Vad annars har man en farmor till.

Så nu fick jag en välbehövlig vitamin injektion av barnbarns vitaminer. Bästa medicin som finns. Finns inget som tar bort min smärta så bra. Mina hjärtegull ♥♥.

Så då dom åkte hem var jag rätt alert trots att det inte blev nån vila eller sånt efter rundan. En riktig energikick var det helt klart.

Nu är det vila som gäller för smärtan finns där ju vare sej jag vill eller inte och nu då jag är ensam igen så kan jag ge mej tid att ta den vila ryggen kräver.

Men den känns inte lika jobbig nu då humöret är på rätt köl. Tänk vad det behövs lite för att man ska få må bra en stund.

Kanske det kan hålla i sej så jag får en till natt med lite sömn.

Efter en rent fruktansvärt smärtsam helg och helgnätter så är det vanlig måndag igen fast med fortsatt surväder och vädersmärta förstås.

Men det är bara bita ihop och ta nya tag . Inget blir bättre av att ligga här och sura.

I lördags tog jag en vilodag och gav sjutton i nån promenad. Fanns ingen energi eller ork till det.

Benen var blytunga och smärtade för varje steg. Att stå upp var en hel utmaning. Benet ville helt enkelt bara vika sej .

Sen att jag inte sovit nått gjorde ju inte saken bättre. Natten mot lördag blev det väl en timme eller så. Så pigg …. nä tror inte det.

Maken tog med Tessan på en liten runda men hon var inte så sugen på det då matte inte gick med. Stretade emot så han gick endast en kort runda och då fick vovven fart på benen . Självklart ska ju matte med om det ska vara rätt :)

Följde sen med maken till Biltema för att få komma hemifrån en stund. Man det var precis jag orkade gå runt där . Tur nog hade jag rullatorn annars hade det inte gått alls.

På kvällen sen skulle vi sitta och se Alla tiders Hits och Så mycket bättre......men vad hände då. Jo strömmen gick. Först en gång och sen igen och igen och igen. Så höll det på från halv sju till kvart i tolv och då var alla program som jag skulle se slut. Skit också.

För vad kan man göra då man sitter i mörkret med endast lite värmeljus som ljuskälla .

Frustrerande då det var så mycket jag brukar titta på just en lördagskväll.

Då sen strömmen väl var tillbaka så var det ju sängdags. Ja inte för mej förstås. Vem tror att jag kan lägga mej så tidigt som vid tolv?? Nä jag blev sittande framför TV-n till runt 3 tiden innan jag gav upp och tog mej mitt starkaste piller för att få nån timmes vila. Hann inte mer än somna då Henrik flög upp för att det var nån som stod ute på gångvägen och skrek rakt ut. Jag hörde inget för jag är ju som sagt halvdöv utan hörapparat men jag vaknade av att han rusade upp och vovven skällde. Då hade jag sovit i 45 minuter.

Så det var den sömnen det. För blir jag väckt så kan jag inte somna om så lätt. Tar flera timmar innan jag kan hitta tillbaka till viloläget. Så då låg jag väl vaken till klockan var runt 7 och slumrade sen till en timme lite drygt.

Då vaknade jag av att vovven vill ha sin runda och då det inte regnade på morgonen och var plusgrader så bestämde jag mej för att idag ska det bli en tur.

Var inte halkigt mer än lite fläckvis men inte så det var nått problem.

Vi gick inte mer än halva rundan för Henrik vägrade låta mej gå det. Och tur var nog det för det var precis att jag orkade det innan det började ta alldeles för ont.

Sen blev det en riktigt het och varm dusch för att få krampen som kom tillbaka ge med sej. Det är just det heta vattnet som funkar bäst för att få bort krampen i ryggslutet även om det kanske inte är det mest ekonomiska stå länge i en het dusch. Men vad ska man göra då man måste få det släppa så man kan röra sej. Sen lite TENS på det så var det genast mycket bättre. Inte bra men det är det ju aldrig heller.

En sväng ut till pappa sen för söndagsfika.

Sen i natt så blev det faktiskt inte lika illa som senaste nätterna. Sov nog ca 3 timmar i sträck och det är rekord för veckan så. Men pigg? Inte ännu , långt därifrån.

Då det regnade på morgonen och jag var ensam hemma med vovven så bestämde jag mej för att skippa rundan idag. Vågade inte riktigt ge mej ut ensam ännu. Bäst ta det lungt en dag till för att vara säker på att jag inte brakar ihop.

Hade ändå en hel del jag måste fixa .

Jag började med att skala potatisen som vi ska ha till middag.

Efter det blev det vila för stå längre än så går inte. Känner att det var helt tillräckligt. Vilade en halvtimme.

Sen tog jag en het dusch för att mjuka upp mej inför sallads-jobbet. Brukar göra en stor sallad som räcker några dagar och då var det skala morötter och strimla vitkål .

Det tog en stund fixa den så efter jag skalat morötterna var jag tvungen ligga en halvtimme igen innan jag kunde slutföra salladen med att köra den i matberedaren.

Nöjd med att det ändå gick trots att jag har svårt stå nån längre stund . Veronica brukar ju fixa den åt mej men då hon numera är på utbildning om dagarna vill jag visa att jag klarar det själv. Både för mej och för henne.

Och med lite planering går det. Jag behöver ju inte gör allt på en gång utan jag kan göra det och vila mellan varven.

Sen så är planen att göra antingen köttbullar eller köttfärslimpa till middag. Få se hur långt orken räcker. Om inte annat så kan jag försöka börja med köttbullar och om det blir för jobbigt så får det bli köttfärslimpa av resten.

Vill bevisa för mej själv att det går. Med lite vilja .

Och planering förstås.

Jag måste bara lyssna på vad kroppen säger och inte köra på i 190 som vanligt. Har nog ont ändå utan det.

Har tidigare diskuterat just detta med planering och vila med en arbetsterapeut som jag gått hos. Hon menade att jag är tvungen planera för att klara det. För visst kan jag stå och göra allt på en gång men då får jag ju ännu mer smärta efter det också. Och smärta har jag nog av ändå.

Har varit rätt bortskämd med hjälp av dottern sista månaderna då hon varit hemma och inte haft varken jobb eller skola sen i maj. Och då har jag inte behövt planera.

Men nu blir det göra det igen och jag vet att det går. Och tid det har jag gott om. Ska ju ändå ingenstans.

Känner mej så duktig då jag fixat allt med middagen själv och stolt samtidigt.

För det är den biten jag KAN göra utan att bli helt förstörd. Är inte helt värdelös på allt i alla fall.

Även om det inte är mycket komma med. Tur man har en snäll och go make som ställer upp och sköter allt det andra utan knorr. Med hjälp av dottern som ändå bor hemma ännu.

Men det heter ju då man gifter sej ” in sickness and in health, in good times and in bad” och det har han verkligen fått leva upp till. Och snart firar vi vår bröllopsdag för trettiotredje  gången. Det ni. 

Så börjar äntligen krampen i ryggen släppa något efter att blivit i princip helt oförmögen i måndags då jag hängt tvätten. Då hade jag så ont att minsta rörelse höll på däcka mej.

Men igår kväll tyckte jag efter att ha legat på värmedyna , använt TENS och legat på tennisbollen fått krampen avta . Började känna att jag vågade röra mej utan släpa runt med kryckor som jag annars brukar klara mej utan hemma.

Vågade lita på benet att det höll. För det var ytterst osäkert innan. Då jag får sån kramp och smärta släpper musklerna i benet och det viker sej. Kroppens sätt skydda sej mot värsta smärtan har jag fått veta. Obehagligt även om jag vet om det.

Men nu börjar det alltså släppa sitt grepp och jag är mer normalont istället.

Men natten blev ändå tuff , som alla nätter brukar vara även om jag faktiskt sovit lite i två nätter pga av en stark tablett. Nu ville det sej inte. Varför då kan man undra. Ja det är bara titta ut. Vädret spelar mej ett spratt och vädersmärtan är s k i t – jobbig.

Gick bra inte sova. Somnade väl en kort stund mot morgonsidan men mer än 2 timmar blev det inte . Så pigg det är man knappast. Inte för att jag haft nån bra sömn på länge men då det känns som om nått lägger sej kommer det alltid nått nytt som förstör.

Igen ”aldrig får man vara riktigt glad”.

Då jag ändå inte kunde sova och det faktiskt inte regnade tidigt på morgonen utan bara var dimma tänkte jag att jag testar en prommis då jag skippade den igår pga av både regn och smärta.

Har till och med hoppat över två dagar då jag haft så ont. Så nu tyckte jag det var dags med en runda. Sagt och gjort , jag och vovven gick iväg. Men det blev inte nån lång runda. Gick väl ca en km och det var glashalt. Man gick och spände sej hela tiden för att inte halka och fick gå i vägrenen för att inte åka omkull. Till och med vovven hade halt under tassarna.

Så jag kände då att går jag längre kommer jag inte hem för det började krampa bak i ryggen igen och jag ville inte tillbaka till det som var nyss. Sen var jag ju själv också och var tvungen ta mej hem oavsett. Visserligen var Henrik hemma men han sov då han ju jobbat natt.

Vilken tid det sen tog ta sej hem. Trots att det bara blev totalt 2 km mot annars 5 så tog det nästan 40 minuter innan jag lyckades komma hem. Var ju tvungen gå sakta då det började ta så ont och jag som går rundan på km på runt 58 -60 minuter.

Och så började det regna igen också så vi var som dränkta katter jag och vovven innan vi kom under tak igen.

En het dusch och sen värmedyna och TENS så fick jag bort värsta smärtan som börjat smyga på igen.

Tur att jag vände. Hur skulle det slutat om jag gått långa rundan vill jag inte veta.

Maken kommenterade just då han vaknat att ” hur kommer det sej att du var så klok idag, du som brukar strunta i vad kroppen säger dej” .

Ja han har ju rätt. Så brukar jag göra. Men idag var jag KLOK. Inte illa för en envis gammal kärring.

Idag tog jag och letade reda på ett telefonnummer till en gammal arbetskollega som flyttat söderut för många år sedan. Jag brukar skicka julkort och födelsedagskort till henne varje år men det har inte blivit av ringa. Men nu hade hon skickat mej ett vykort där hon skrev att hon ville ha mitt telefonnummer så då bestämde jag mej för att ringa. Oj så glad hjon blev.

Och vi pratade och pratade och pratade i hela 1 timme och 40 minuter.

Vi hade så mycket prata om och det var så roligt att surra. Hon lät precis som vanligt och det var en trevlig stund. Vad jag är glad att jag tog mej i kragen och ringde. Känner mej riktigt nöjd och upprymd efter samtalet . Så skoj få prata av sej och glömma bort lite smärta för en stund.

Vi jobbade mycket tillsammans under tiden jag arbetade och trots att hon är 15 år äldre hade vi alltid bra kontakt.

Så det lyste upp lite i mörkret och regnet få prata i telefon en bra stund.

Henrik undrade just hur länge jag pratat då han steg upp. Han hade vaknat av att han hört mej prata och skratta och det är ju inte så vanligt han hör mej göra det.

Så det samtalet var helt klart ett bra beslut och att hon sen blev så glad var ännu roligare.

Igår blev det även ett årligt besök till tandläkaren och denna gång fick tänderna godkänt . Inga nya sprickor och inga hål, har inte haft hål på många år men väl sprickor och flisor som lossnat från emaljen. Men denna gång var det endast en liten flisa borta och den putsade hon bara till så jag skulle slippa ha det så vasst. Så nu är munnen besiktad och godkänd för detta år. Hoppas det håller sej så för jag var ju faktiskt i somras och fick plasta en tand där en stor bit fallit bort.

Tur man har friskvårdsavtal , det har jag tjänat in många ggr.

Nu dags för lite Mindfullness så jag få ordning på de stela musklerna som börjat krampa igen efter halkrundan.

Och sen hoppas på en bättre natt och helst bättre väder också. Jag saknar mina rundor. Vill inte bara vara inne.  

Ja ljuset det varade inte länge. Mörkret kom tillbaka som en fet smäll igår eftermiddag mitt i hängande av tvätt. Hade då tvättat en tredje maskin som skulle hängas och hade tömt den och så ramlade några plagg ner på golvet och jag knäade för att plocka upp det. Då var det som om nån högg en kniv in i ryggslutet och jag höll inte på kunna resa mej upp . Lyckades så ta mej upp och gå till köksbänken men då tog det stopp. Kunde inte räta mej helt utan stod och lutade mej mot bänken och kunde inte röra mej. Det skar i ryggen som om kniven vreds om sakta sakta.

Fy F*N så ont det tog . Veronica hade som tur var hunnit hem och fick assistera mej med rullatorn.

Kunde till slut ta mej iväg till sängen men då jag gick kändes det som om jag endast hade ett ben. Kände inte var jag hade högra benet.

Kunde så lägga mej ner och sen blev det ligga på först värmedyna ett tag och sen på med TENS.

Till slut kunde jag hitta benet igen och jag kunde stappla mej fram med hjälp av kryckorna. Utan var det inte ens lönt försöka då benet var alldeles för vingligt och svagt.

Hur kunde det bli så här då mitt i allt. Ja jag funderade länge på vad eftersom jag ju på morgonen tyckte det värsta från hundklippet hade gett med sej.

Då maken kom hem påminde han mej om att jag försökt lyfta en hundmatspåse på dan som jag skulle flytta på och att jag då tyckt den var tung. Den vägde 7 kilo och jag lyckades inte lyfta upp den utan släpade den dit den skulle och förmodligen gillade inte min rygg den övningen.

Jag hade ju som vanligt för bråttom och kunde inte vänta på att nån annan flyttade på säcken utan jag gjorde det själv …..som vanligt .

Är huvudet dumt får kroppen lida.....rent bokstavligt minst sagt.

Så hela kvällen var en en ren plåga. Minsta rörelse tog så ont att det svartnade för ögonen.

Och natten sen , den ska vi inte ens snacka om. Blev väl kanske 1-1,5 timmes sömn totalt och då inte nån bra sömn. Kunde inte ligga annat än på rygg för sida och halvliggande på mage som jag annars ligger gick inte alls. Och sova på rygg har jag svårt för. Men det var enda läget som inte högg i ryggen.

Så när det blev morgon så var jag allt annat än pigg. Som en urvriden trasa.

Sen bara ta sej upp ur sängen var ett helt företag. Fick stånka och stöna för att rulla runt och trycka mej upp. Gå utan kryckor gick inte utan benet var fortfarande vingligt och svagt så det var bara släpa med dom vart jag går.

Idag skulle jag dessutom till frissan så det blev sitta länge i en het dusch för att om möjligt mjuka upp ryggen och få lite av smärtan lätta. Måste ju kunna sitta den timme det brukar ta.

Hade haft planer på att promenera in till Gammelstad men idag var det bara glömma. Hade nog inte klarrat det så maken fick ställa upp skjutsa mej. Sa då att jag kunde prova gå hem istället men det tyckte han inte var nån bra ide. Han sa att då får jag bara hämta upp dej någon annanstans så glöm det.

Klarade ändå av hyfsat sitta även om det var väldigt plågsamt. Men det är alltid trevligt komma till frissan och få bli lite ompysslad så hon lyckades prata bort lite av min smärta. Men hon sa när jag kom att hon tyckte jag såg lite plågad ut.

Nu är det i alla fall avklarat och det frisyren är fixad. Nu blir det inte mycket mera idag för ryggen strejkar och säger ”ligg ner din dumma kärring”-

Hugget är inte lika vasst som igår men det finns kvar ännu. Så jag stapplar runt med kryckorna en dag till inne också. Brukar ju annars klara mej utan dom då jag bara är hemma.

För hemma kan jag lägga mej om det blir jobbigt och jag har ju väggarna ta fast i om det behövs. Men just nu räcker inte det då balansen är usel eftersom benet inte är med på noterna.

Känns precis som om benet är bort mellan varven och att det känns som om man går på bomull eller hur jag nu ska beskriva känslan.

Nu hoppas jag detta ras ….blir kortvarigt då ju raset efter hundklippet var på väg att släppa sitt grepp.

Men det verkar som jag aldrig kan slappna av och tro att jag är på rätt väg. För varje gång jag tror det kommer nästa ras och sen nästa och nästa.

Aldrig får man vara riktigt glad.

Se ljuset igen. Ja så kan man sammanfatta eländet. Efter att ha haft tre jobbiga dagar och lika många jobbiga nätter så är det ändå lite lite bättre idag.

Har inte haft ork eller lust till mycket då smärtan varit tuff och ilsken. Satte igång ordentligt i fredags då vi hade en hundvård-dag.

Tessan var i behov av bad och klippning då hon är inne i en tovperiod just för tillfället.

Jag började lite smått tidigare under veckan att klippa svansen och öronen. Sen tog Veronica och plockade inne i öronen och vi rengjorde dom.

Efter det blev det tassarna som Veronica också fixade i torsdag.

Men sen återstod resten av hunden som skulle klippas helt och hållet.

Jag var inte i form men det fick jag lägga åt sidan för nu var det ett måste . Visst skulle Veronica kunna fixa det men jag ville göra det själv då jag tycker det är rätt kul med hundklipp.

Eftersom hon var rätt så tovig tog det tid komma igenom hela pälsen. Så mellan varven fick jag gå och lägga mej på soffan då det tog alldeles för ont i ryggen och benet att jag inte klarade stå upp. Sen upp igen och fortsätta. Så höll jag på och medan jag låg tog Veronica vid och hjälpte till.

Till slut efter ca 1,5 timmes klippning var vi äntligen klar. Till både Tessans och min lättnad.

Och vad jag hade ont i arm/armbåge också. Det var tungt hålla i klippmaskinen då min arm inte är i bästa skick. Sen hur rygg och ben kändes är ju lätt gissa.

Så kvällen i fredags var inte kul och knappast natten heller. Sov väl ca 1,5 timme den natten. Så man var som en zombie hela dagen. Hade ingen energi alls. Orkade inte ens ta den obligatoriska rundan. Var inte ens lönt försöka.

Så det var en lång dag med mycket smärta som bara eskalerade. Som vanligt då jag gjort sånt som kroppen inte gillar. Och det blir ofta värre och värre i två dagar för att sen börja backa lite och klinga av toppen .

Fast natten mot söndag var lika illa. Blev väl inte somna förrän runt halv 4 snåret och sen vaknade jag flera ggr så det blev väl 2,5 timme totalt.

Tur då att vi fick barnbarns-besök på söndag fm så man kom upp och fick en liten barnbarns-injektion. Dom får alltid gamla farmor piggna till och glömma smärtan för en stund och bar njuta av de små liven.

Dom är guld värd. Blev en trevlig fm och jag gjorde småplättar till lunch åt dom efter Viggos önskemål. Sen sa han att ”vad duktig du är farmor som kan göra små plättar” …. hur stolt och glad blir man inte då. Gokillen♥♥

Molly ♥ är som vanligt väldigt energisk och hinner lite här och där. Tänk om man fick lite energi av henne, det vore inte dumt det.

Hon är så söt och charmig lilltösen♥.

Blev sen en tur ut till Kallax för att hälsa på gamle far. Egentligen hade jag för ont men då vi brukar hälsa på varje vecka ville jag inte hoppa över det. Det är trots allt enda gången jag kommer hemifrån en stund så den vill jag inte skippa.

Söndag em tog vi sen en promenad då vi inte gjorde det på morgonen eftersom barnbarnen kom . Trodde då att det skulle gå utan problem då jag vilat en dag men ack vad jag bedrog mej.

Gick hyfsat drygt halva sträckan. Men sen var det tvärnit. Vi fick stanna upp flera ggr för att benen vägrade gå. Det tog så dj***la ont att jag helst velat lägga mej ner på stället.

Henrik tyckte då att nu får du ringa efter ”bärgning” som han kallar det. Ringa efter Veronica så hon skulle hämta mej med bil. Tyvärr hade varken jag eller han med nån telefon så det gick inte. Jag som aldrig brukar gå utan den. Så det var bara bita ihop och stappla sej hem i sakta mak. Och sakta gick det men vi kom hem till slut med mycket om och men.

Natten sen blev lite bättre med hela 3 timmars sömn.

Och då jag sen tog mej ut på rundan med vovven idag så var det med lite lättare ben. Jag gick själv idag då Henrik hade däckjobb men med telefonen för säkerhets skull. Ifall han måste bärga mej. Men denna gång gick det utan att benet tog stopp och visserligen tog det ont men inte så ont att jag var tvungen stanna. Tror att jag går lite saktare då jag går själv och det var nog bra. Det var ju härligt väder med -3 grader och solsken. En härlig höstdag och jag njöt av att gå.

Att det sen inte tog lika ont var ju bara ett plus.

Så nu kanske hundklippet i ryggen ger sej för denna gång. För jag tror ju att det är det som fällde mej dessa dagar . Inte för att jag väl är i superform annars heller men då det blir tvärilsket och sånt då jag gjort nått vet jag ju att det ger sej efter nån dag.

Den ”vanliga” smärtan den är svårare komma i fas med.

Jag kör TENS två ggr per dag i minst en timme åt gången. Det känns bra så länge jag har den på men så fort jag stänger av den kommer smärtan tillbaka med sån kraft att det är som en käftsmäll. Så om det funkar det vet jag inte. Hade ju hoppas på mer varaktig verkan och inte bara just då den sitter på. Men det kanske kommer. Jag ska ju köra i tre månader och sen utvärdera det tillsammans med sjukgymnasten. Har bara haft den i 2 veckor än så det är väl för tidigt säga om det är effektivt eller inte.

Men då jag sitter/halvligger framför TV-n på kvällen så är det skönt sätta på den för då stör det ut bensmärtan för en stund. Den är oftast som värst då på kvällen eftersom man varit i farten på dagen.

Och då kan man koppla av en stund och slipper sitta med benet rakt upp i luften som annars är det enda som får smärtan lätta.

Nu blir det ta det lugnt resten av dagen för i morgon ska jag till frissan och klippa lurvet lite. Måste orka sitta den stund det tar. Nu ska jag bara klippa då jag ju nyss gjort slingor. Om det är väder så ska jag promenera dit , är endast 4 km dit så det brukar funka. Sen får jag se om jag orkar gå hem också. Annars får jag ta bussen.

Men det blir i morgon det och då kanske jag är ännu piggare än idag.

Tänk om jag kan få sova lite i natt. Det vore inte helt fel.

I natt har jag sovit ….YEAH.... hela 5 timmar i ett sträck... Kors i taket med andra ord. Två nätter innan blev det bara 1,5-2 timmar så antingen var jag nog trött eller så kunde jag bara slappna av bättre i natt. Vilket som så var det lustigt vakna och inse att klockan tickat på och att jag sovit.

Igår kväll var det ändå inte så illa heller som kvällen innan då jag hade sån bensmärta att det inte gick sitta still. Sen hade jag sån kramp och sendrag i foten att jag hela tiden var tvungen upp och stå och bara ta sej upp från ett halvsittande bakåtlutat läge är inte det lättaste.

Jag brukar då ta spjärn med foten under bordet så att jag får hjälp trycka upp mej men i förrgår kväll höll det på sluta illa. Vi har en bordsskiva som är av tjockt glas med stenar ingjutna i så det är en tung skiva. Den ligger ….nu låg.....löst i en träram och då jag skulle trycka upp mej for jag för långt och råkade trycka upp glasskivan istället och höll på klämma av mej stortån. Fy F*N vad det tog ont. Var ren tur att den inte kom helt i kläm då jag släppte den. Den for ner med ett brak och jag hann precis få undan stortån. Så nu har Henrik limmat fast skivan i träramen så det inte ska hända igen för det var inte första gången jag lyckats med detta.

Stortån blev röd och tjock och då jag redan tidigare har en skadad nagel på den sen en annan gång jag misshandlat min tå så var jag rädd nageln skulle lossna ….igen. För den är inte helt fast sen den lossnade då jag sparkade till tån i en dörrkarm för nån månad sen och sen i ett stolsben veckan därpå.

Jag har ju lite dålig styrsel på just höger ben och fot och det är rätt vanligt att jag sparkar i saker . Nu höll ju tån då den endast fick en hård smäll och jag klarade mej utan klämma den helt. Tur man har dålig känsel där för annars hade det nog tagit väldigt mycket mer ont.

Inget ont som inte har nått gott med sej.

Jag kör med TENS varje dag och har fått ökat styrkan mer och mer . Då den sitter på stör den lite men den tar inte bort smärtan helt. Synd för det hade varit trevligt. Men för stunden känner jag en liten liten lättnad i benet och det är skönt. För bensmärtan är värst.

Men jag kan ju inte ha den på hela dagarna som faktiskt skulle behövas för att ha långvarig lindring.

Så fort jag stänger av den känner jag av smärtan med full kraft igen.

Men det är ändå skönt att då jag sitter/halvligger framför TV-n kan få lite lindring så jag slipper sitta och stöna och vrida mej för att det tar så ont. Så den sitter på nån timme varje kväll för att ge mej lite avslappning.

Vad jag däremot tror gör mer nytta är faktiskt att jag tagit tag i Mindfullness igen. Då jag gick hos VC för ACT-terapi förra våren så lyckades jag komma igång med den avslappningen varje dag och kunde då också sova bättre. I alla fall mer än jag gör nu.

Så jag försöker nu ta mej i kragen och få till Mindfullness varje dag . Funkar vissa dagar och funkar inte andra dagar.

Jag lärde mej ju på just ACT-terapin att jag behöver hitta avslappning och leva mer här och nu för att lindra smärtan. Piller i all ära hjälper bara ta bort smärttoppen medan avslappning löser mer knutar än så.

Jag hade ett snack med terapeuten förra veckan då jag var till sjukgymnasten och hon peppade mej ta tag i problemet igen.

Som hon sa … ” nu är det så här, okej.....men det blir bättre, det vara inte för alltid. Dalar och toppar kommer man alltid att ha. Acceptera det och tänk att det går över. Så bryter du mönstret. ”...

Låter enkelt då hon säger det men inte lika lätt då tänka positivt då man är så djupt nere i dalen.

Men jag blev mer positiv då vi pratat än innan så det är väl ett steg i rätt riktning.

Jag har också hittat en sida via Facebook som just heter Leva med smärta. På den sidan kan man läsa om alla medsystrar och med bröder som liksom jag är fast i smärt-träsket.

Känns bra att vara med där och läsa om andra och få stöd och tröst i eländet av dom som vet hur det är. För visst kan andra försöka tro att dom förstår , men i egentligen gör dom det inte alls. För har man inte varit där så kan man inte heller förstå hur tufft det är.

Hur trött man blir.

Hur påverkad man blir av alla tabletter

Hur ”dum” man blir då hjärnan inte hänger med pga av smärtan

Hur ledsen man blir av att inte kunna klara av saker man kunde förr.

Hur jobbigt det är vara beroende av andra.

En av sakerna jag fick lära mej på ACT var att ”du är inte den du en gång var , men den du är idag duger bra den med”.

Inte lätt att tänka , men väl värt att ta till sej för att komma upp på ytan.

Man måste skaka av sej ” oduglighetsstämpeln” som sitter fastpräntad i pannan.

Nu har det blivit kallare ute så nu åkte långkallingarna på för gott. Ändå blev jag kall i rumpen så det blir ta fram mer kläder. För då jag blir kall i ryggslutet stelnar jag ihop och får svårt gå normalt, så normalt jag nu kan gå.

Var väldigt stela ben idag på rundan då jag hade alldeles för lite på mej. Trögt helt enkelt.

Fram med yllekalsongerna och en yllebyxa.

Blev en kokhet dusch efteråt för att tina upp mej och bli mjukare.

Kändes genast bättre.

Sen lite värmedyna på det och jag blev nästan människa igen.

Min sjukgymnast sa just förra veckan ” att du klär dej väl varmt om ryggeslutet nu då kylan kommer” . För hon vet hur stel jag kan bli.

Igår tog vi en kvällstur till affären för proviantering . Var inte i världens bästa form med då vi tog rullatorn med istället för kryckor gick det helt okej även om vi hade mycket att handla.

Vill så gärna vara med på handling åtminstone en gång varje vecka då det är min enda chans komma hemifrån . Blir less ligga stirra i taket hela tiden så jag måste se nått nytt ibland.

Och då jag orkar och kan följer jag med även om dottern kan fixa det åt mej. Lite socialt liv måste man ändå få ha.

Varanndagslycka. Ja så kan jag sammanfatta det. Vilket då?

Sova och smärta förstås. Om nu nån trodde nått annat :)

För precis så har det varit sista dagar och nätter framför allt. En natten hyfsat med sömn...en 4-5 timmar och så nästa natt ingen eller mycket lite sömn ca 1-2 timmar.

Natten mot söndag sov jag 1,5 timme. Natten mot måndag 5 timmar och i natt endast 2,5 timmar.

Så det är lite bergochdalbana.

Det enda positiva i kråksången är faktiskt att det trots allt är varann natt bra. Det har ju varit dåligt ALLA nätter hela sommaren så ett steg i rätt riktning ändå. Men jag är lite försiktig att dra för stora växlar på detta ännu. Vet inte om det är en ren placeboeffekt för att jag VILL att det ska fungera, vilket i sej inte är helt fel, men om det bara är det kanske det inte fungerar i längden. Efter att nu använt TENS minst två ggr per dag i en veckas tid är det kanske just bara placeboeffekt.

Men jag hoppas innerligt att det inte BARA är det. Utan att jag i förlängningen kan få en mer varaktig effekt. I alla fall är det en bra start att det faktiskt fått mej sova lite mer och då kanske jag kan på det sättet hantera smärtan lättare.

För smärtan den är kvar. Men då TENS sitter på störs den ut rätt hyfsat och jag känner av mitt stackars ben mindre. Skulle kunna gå omkring med apparaten uppkopplad till ryggslutet hela dagen. Så skönt är det att slippa lite bensmärta.

För även om det är i ryggen det sitter så är det benet som tar ondast. Jag kan känna hela ischiasnervens sträckning ändå ner till tårna. Och nervsmärta är den värsta smärtan man kan ha. Ingen som inte g´haft det kan förstå. För sån smärta syns inte utanpå. Tänkte på det då vi var på fest för nån vecka sen. Flera där kommenterade hur ”pigg och fräsch ” jag såg ut. Ja på ytan kanske. Vad jag känner inom mej kan ingen ana. Men positivt ändå att få en sån komplimang . Jag ser inte ut som sju svåra år ändå.

Fast ibland får man den känslan att folk som inte känner mej så väl kan tro att det är ”överdrivet”. Tur att dom som känner mej vet att det inte är så.

Men som sagt ibland får man den känslan av att vara misstrodd.

Jag kan ju gå...om än med rullator och kryckor.

Jag kan ju sitta.....även om smärtan då blir värre och värre för varje sekund.

Jag kan stå.....om än det blir att hänga på ett ben .

Hur jag egentligen har det fattar nog bara jag själv.

Då jag sitter i min ensamhet om nätterna för att benet och ryggen värker så det är omöjligt slappna av.

Då jag ligger här om dagarna och känner mej värdelös för att jag inte klarar av göra sånt som städa tex.

Då jag är ute och promenerar och får så ont att jag inte vet om benen bär mej hem.

Ja listan kan göras hur lång som helst.

Men nu då jag fått testa TENS ser jag ett litet ljus i den svarta tunneln. En liten strimma hopp om lite mindre smärta och lite mer livskvalitet.

Jag vill att det ska fungera. Jag hoppas det ska fungera.

Och vilja det har jag. Jag är så positivt inställd att det bara MÅSTE fungera.

Nu blev det en riktig gnälltext igen. Men det kändes som jag behövde få ur mej lite frustration och gnäll då det varit lite upp och ner. Nu hoppas jag på fler upp än ner och att det ska bli mer och mer vila/avslappning och mindre och mindre smärttoppar. För smärtan den är mitt sällskap för alltid men den kan bli mer hanterbar och göra mej mindre påverkad av den. Svackan eller dalen får vara slut nån gång nu. Den har varit alldeles för länge denna sommar och höst.

I veckan har dottern börjat på en ny utbildning då hon slutade med den högskoleutbildning hon påbörjat förra hösten eftersom hon insåg att det inte var den rätta. Nu hoppas jag hon hittat rätt och att den här här är vad hon vill jobba med. Man måste gå vilse några gånger för att hitta rätt. Nu är det en maskinförare hon ska bli. Och jag tror det passar henne bättre än jobba med förskolebarn.

Så nu har hon några månaders utbildning framför sej och hon verkar nöjd få komma igång då hon väntat flera veckor på få ett startdatum.

Jag är glad för hennes skull och hoppas det ska gå bra.

Slut nu på gnällstunden . Nu ska jag Mindfullnessa och försöka få till lite avslappning. Har tagit tag i den biten nu också för att att komma i fas där också. Det har varit lite si och så med detta senaste månaderna . Och jag vet att om jag kan få till detta också blir det mycket bättre.

För ett år sedan gjorde jag det varje dag. Bra för både kropp och knopp.

Nu var jag nog lite för stursk som trodde att allt var bra. Det är bättre men inte alls bra kunde jag konstatera i natt. I natt blev det nämligen inge sömn igen. En stund fram på morgonkvisten men inte mer än 2 timmar totalt. Det ville sej inte alls i natt. Benet bråkade och ville inte vara på min sida alls. Så som vanligt ett steg tillbaka. Inte för att det är så konstigt egentligen. Vem hade trott att allt skulle lösa sej så enkelt????

Nå bara ta nya tag och se det som det är. Inte tro att allt är meningslöst även om det kändes lätt så i natt. Så idag är ja allt annat än utvilad.

Sen blev det inte somna om heller då vi hade väntat oss att åka och se barnbarnet på skridskor men fick i elfte timmen veta att han var sjuk. Hade jag vetat det innan hade jag nog låtit bli stiga upp så tidigt och gjort ett försök somna en stund.

Men då man ändå var uppe så klädde vi oss och gav ut på rundan.

Den gick inte lika lätt idag som igår. Igår var betydligt mer sprutt på gammel-benen.

Fick stanna upp några gånger då smärtan blev för stark för att inte tippa. Och jag hann stanna i tid så rundan blev avklarad utan större bravader.

Väl hemma var det dags sätta på elektroderna i ryggslutet och hoppas på det bästa. Jag ger inte upp bara för att det blev ett bakslag i natt. Var ju väntat så . Hade inte trott att det överhuvudtaget skulle fungera så snart som det ändå gjort. Att det sen inte funkar alla dagar och nätter är kanske nått jag får ta. För om det blir nån natt som blir fel gör ju inget bara det inte blir varje natt igen.

Så jag är full av hopp och tro på TENS trots allt. Det känns bra då den sitter där och jag skulle nog kunna gå omkring med den hela tiden för den tar bort den värsta toppen riktigt effektivt.

Inte helt smärtfritt men till en acceptabel nivå. En nivå jag orkar med.

Förstår nu att det är lite så här det skulle kunna vara om jag fått inopererat den stimulator jag skulle ha fått för drygt 7,5 år sedan. Den skulle nog ha funkat på liknande sätt bara det att den skulle vara invärtes och kanske gjort ännu mer störande för smärtpunkterna. TENS ligger ju utanpå huden och den ryggmärgsstimulator den var tänkt skulle ligga inne mot ryggraden.

Tyvärr var det ju den operationen som gjorde mej ännu sämre än jag redan var då jag fick min ryggmärg punkterad. Och som gav mej dubbelsidig hjärnblödning.

Nu är det länge sen men ibland kommer det över en och man tänker tillbaka på hur tufft det var komma igen efter detta.

Har fått förfrågan om jag vill ha en ny remiss till smärtkliniken för att om möjligt göra om den operation men där är jag benhård. Nej och åter nej. Nog med misslyckade operationer för min del.

Törs helt enkelt inte en gång till.

För det som skulle ge mej smärtlindring i ben och rygg gav mej mer smärta och svagheter jag inte hade innan som kom efter hjärnblödningen.

Därför är det inget alternativ nu och inte sen heller.

Tror inte jag har turen på min sida .

Så därför är jag mer villig testa det som ligger på utsidan och som jag sagt tidigare så känns det bra medan elektroderna sitter där dom ska. Jag får smärtlindring för en stund. Och det är ju det som var tanken. På längre sikt är förhoppningen att det ska bli en mer varaktig effekt .

Så nu håller jag tummarna för att natten som kommer inte blir som i natt. Är då trött så det räcker och blir över och då kanske inte smärtan vinner.

Får väl köra TENS lite längre och hoppas det tar udden av det onda. Jag vill och hoppas så på det och att det ska mynna ut i en långvarig lindrande effekt som får min sömnstörning räta till sej och om det går också bli mer smärtlindrad , komma till ”normalontläget”. Det jag klarar av.

Kors i taket ….ja så kan man nog uttrycka det. Vilket???

Jag har SOVIT en natt till …. i 5 timmar utan vakna. Det är kors i taket det. Nått annat kan jag inte kalla det. YEAH.

Till och med maken nämnde att jag sovit.....och snarkat vilket väl iinte var så kul men ändå.

Han är ju van att jag sitter uppe hela eller halva natten och antingen ser Tv eller ligger och läser. Och i natt somnade jag till och med före honom. Det minns jag inte när det hänt.

Alltså kanske det gör nytta min TENS.

Hoppas hoppas.

För man är en helt annan människa då man fått sova. Man har mindre problem tåla smärtan för den är ju så klart inte borta . Den finns där men är inte lika jobbig. Och det är ju den effekten jag är ute efter. För smärtan den botas ju givetvis inte av TENS.

Utan den ska sätta igång kroppens egen läkningsförmåga och göra den lindrigare på så vis. Och jag tror just för tillfället benhårt på den. Vilket förstås också bidrar till den placeboeffekt jag kan känna. Viljan makt över kroppen.

Och med lite tur kan jag kanske få en längre effekt. Jag vill det så mycket .

Sen är den väldigt enkel att använda. Jag kan hänga apparaten runt halsen då jag vill gå omkring och jag tycker effekten är bäst då den sitter på . Men jag inbillar mej i alla fall att det hjälper även efteråt. Inte så att smärtan är borta men att den inte är på långa vägar lika ilsken som den varit sista månaderna.

Nu då vi gick morgonrundan så var det också bättre än igår. Igår fick vi stanna upp flera ggr men inte idag. Idag kunde jag lufsa på i jämn takt även om det inte är en direkt rask takt.

Sen efter rundan blev det en het dusch för att mjuka upp den stela gamla kroppen och sen på med TENS.

Sitter med TENS just nu också och det pirrar i ryggslutet och stör bort lite bensmärta så det känns helt okej. Har fått öka styrkan rätt mycket sen jag började med TENS i måndags. Sjukgymnasten sa just det att man vänjer sej och då får man öka styrkan. Jag började på styrka 15-18 och nu är jag på styrka 20-25. Men den går öka till runt 60 så jag har mycket kvar än ta till. Man ska ju köra på en styrka att det inte känns obehagligt. Och jag tycker inte det är obehagligt alls. Snarare tvärtom. Det pirrar skönt och det gör framför allt bensmärtan lindrigare och det var ju det som var tanken.

Om det sen funkar i längden får framtiden utvisa. Men nu så här första veckan kan jag inte annat än säga att det är bra. För om det nu kan bryta min onda cirkel vad gäller sömnen så tror jag också att smärt-toppen kommer minska. Att jag kommer upp ur svackan till sist.
Nu ska man ju aldrig ta ut nått i förskott det vet jag bättre än nån annan. Men första veckan men TENS är i alla fall en positiv upplevelse.

I kväll är det dags för båtvakt för oss igen men dottern är snäll och ställer upp som tur är. Hon satt ju även åt pappa så det blir andra gången för i år. Men hon är en mer nattmänniska så det går nog bra.

Vi ska ju dessutom upp tidigt i morgon bitti då lilla Viggo ska börja på hockeyskola och kommer hit så vi kan följa med och kika. Blir roligt se hur det ska gå. Man får lite flashback till våra pojkars start för länge sen i just hockeyskola. Det var ett tag sen det. Oj vad vi har stått och frusit utomhus....för då fanns ingen hall här i byn som det finns nu. Hoppas han kommer gilla det för han börjar behöva ha nån fritidsaktivitet.

Kvällen blir annars lugn och stillsam framför TV-n med lite ”Körslaget” och ”Alla tiders hit”.

Sen får jag hoppas på en till god natts sömn. Vore nått det tre dar i rad.  

Tre dagar nu med TENS och vad ska jag tycka???

Ja så länge jag har den på ….alltså fastsatt på mitt onda ställe bak på ryggslutet och ut i höften känns det okej. Det stör bort smärtan hyfsat och jag känner mer av pirret i plattorna än bensmärtan så det är positivt. Den tar inte bort bensmärtan helt men den lindrar den faktiskt otroligt mycket. Mer än jag trott. Bäst är det då jag har den på länge. Minst en timme .

Igårkväll testade jag ha den på då jag halvsatt framför TV-n då jag alltid får mer påtaglig smärta i benet. Det var skönt ha den på och jag hade den rätt länge på för så fort jag slog av den kände jag att smärtan var där.

På sikt ska den väl få smärtan backa och bli lindrigare men än är det för tidigt säga om det ska funka. Men som sagt då jag har den på stör den ut smärtan lite grann så den blir mer uthärdlig.

Har även testat använda den precis innan jag ska sova för att se om det ska bli lättare somna och slappna av. Har inte funkat än så länge för mej men jag får köra ett tag och se om det går. För än har inte sömnen blivit okej. 2- 3 timmar ännu och det är inte alls tillräckligt.

Så förhoppningsvis ska nu TENS hjälpa mej få avslappning och störa ut smärtan så jag kan hitta ett viloläge som är mindre smärtsamt .

Jag tror på det och vilja kan ju försätta berg eller vad det nu heter. Positiva tankar hjälper alltid och det pratade jag ju med KBT-terapeuten som jag träffade i måndags. Idag träffade jag även arbetsterapeuten som jag också haft att göra med då jag gick på KBT eller ACT som det hette för mej.

Hon peppade också mej och det kändes bra få en liten pratstund med nån som förstår.

Vet att man kan få en placeboeffekt om man vill att det ska funka och tänker att det gör det.

Om man inte tror på det lär det inte funka heller.

Och just nu är jag väldigt positivt inställd till att det SKA gå. För så jobbigt som det varit med smärta och sömnbrist vill jag inte fastna helt i. Jag måste kravla mej upp till ytan igen och komma till ”normalont”. Hur det känns minns jag snart inte då det varit så ilsket så länge nu.

Vi tog och promenerade in till G-stad idag för att träffa sjukgymnasten för lite mer info om hur TENS ska användas. Det var så soligt och fint och maken följde med och vovven likaså.

Dom väntade sen medan jag gick in och pratade och det var rätt kul sen höra hur Tessan hade följt efter och kollat alla som gick förbi med rullator för att se om det inte var jag som kom.

Gissa om hon blev glad då jag väl kom.

Sen var det bara trava på hem igen och denna gång gick det vägen om än det började ta ordentligt ont då det var halva vägen kvar. Men positiva tankar och solen som sken och trevligt sällskap att prata bort smärtan gjorde att jag orkade hela vägen.

Visst hade jag fruktansvärt ont då vi kom hem men glad ändå över att jag kunde ta mej hem utan större problem. Förra veckan fick jag ju ge upp då jag prövade gå samma sträcka.

Men idag gick det vägen och det var skönt.

Så väl hemma blev det koppla på TENS och den använde jag i nästan 1,5 timme innan jag stängde av den. Tror att den fick min smärta att hålla sej i schack för visst har jag väldigt ont men inte så ont som det brukar bli då jag överpresterat mej i promenadväg.

Hoppas hoppas nu att det är en ljusning på G i smärt-problematiken. Att det vänder och jag kommer på fötter igen. Var så länge sen.

Som hon sa KBT-terapeuten …. nu är det så här , men det vänder igen....du ska bara konstatera läget och sen tänka att det går över.... . Låter så enkelt då hon säger det men jag vet att hon har rätt. En svacka varar inte för evigt. Jag har varit där förr och tagit mej upp så det gör jag igen även om det tar lite tid då man hamnat så djupt.

Henrik har fullt upp idag med byta däck på alla tre bilarna då man inte vet om halkan snart är här.

I måndags var han också och hjälpte gamle far att byta däck så han inte skulle börja med det själv. Nån måste ju ställa upp för en gammal man på 84 år. Och det brukar bli Henrik …. sen hjälpte han honom få upp båten också när han lika höll på.

Vovven har fortfarande problem med sitt ben eller tass. Vi ser inget men hon haltar ännu ibland. Speciellt om hon går på grus. På asfalt märks det inte och inte heller då hon springer i gräset. Vad det är kan man ju fundera men det verkar inte plåga henne hela tiden.

Vi får väl avvakta och se om det blir mer och i såfall åka till djursjukhuset .

Igår var det alltså dags för mitt besök hos sjukgymnasten. Hoppet stod till att hon skulle kunna hjälpa mej till att komma på rätt köl igen. Efter att under sommaren tappat greppet och kantrat rejält behövde jag stöd och tips för att kunna räta på mej och hamna på banan .

Jag var rätt så utvilad eller rättare sagt jag hade sovit natten mot måndag av ren och skär utmattning eftersom jag inte sovit alls natten mot söndag, Fats pigg var väl att ta i. Snarare mindre trött.

Medan jag väntade på min tur hos sjukgymnasten så fick jag ett samtal med den KBT-terapeut jag haft kontakt med för drygt ett år sen. Ett givande samtal som gav mej många tankar och som fick mej känna att det är en svacka jag är i men den tar jag mej ur igen. Som alltid då jag pratat med henne känns det alltid bra. Hon är bra på få mej tänka om och peppa mej . Kändes helt okej efteråt.

Så fick jag då träffa min sjukgymnast. Hon har alltid stora bekymmer vad hon ska hitta på för lösningar till mej då allt behöver vara specialanpassat för mej . Vi pratade om allt som varit under sommaren då allt gått åt skogen och varför det kan bli så. Hon var nöjd med att jag ändå håller fast vid mina promenader trots att det ibland knappt går vägen.

Sen förklarade hon , det jag egentligen själv förstått , att smärtan sitter i huvudet och då man inte är utvilad så är man mer smärt-otålig och då ökar smärtan och man tål den ännu mindre osv. Den biten har jag fattat och det ar skönt höra att jag är på rätt spår angående den biten ändå. Det hjälper förviso inte att veta .

Sen kollade hon om hon kunde se och känna nått som blivit annorlunda men det kunde hon inte se mer än att min högra axel hänger lite mer än vänstra. Men jag har i alla fall inte blivit sned i ryggen vilket ju är positivt. Däremot sa hon att mitt muskelpaket....eller det som ska vara ett muskelpaket … är understimulerat men det är inte heller nått som direkt är nån nyhet. Vi pratade om vad hon skulle hitta på för atrt jag ska bryta svackan och kom till slut fram till att jag ska prova TENS. Var ju väldigt länge sen jag testade det så varför inte.
Jag sa till henne att jag är öppen för allt bara det inte innebär en kniv. För en op. Det finns inte en chans till att jag gör. Törs bara inte med mina odds.

Hon visade var och hur jag ska sätta fast den och hur jag sen styr strömmen. Har fått låna en apparat för ändamålet och ska köra det några ggr per dag i en månad för att se om jag bryter spiralen.

Får sätta på rätt mycket ström för att det ska kännas då jag är lite okänslig i huden just där det tar mest ont. Kanske bättre med ström än en tennisboll.

Körde TENS två ggr igår och en gång vid säng-gåendet.

Vet inte ännu om det har nån effekt mehör det bort den inre smärtan. Inte helt men lite. Och vilja kan ju försätta berg så jag vill det här och jag vill det ska fungera så hoppet står till det.

Ska prova mej fram till var det känns bäst att ha strömmen men just nu kör jag en på en punkt i ländryggen och en ut mot höften där smärtan strålar ner mot benet. Men kan även sätta två st på benet men jag tänkte jag börjar med dessa två.

Jag körde TENS igår kväll då jag la mej för natten för att sen om jag skulle bli mer avslappnad. Och ja vad ska jag säga. Ingen större skillnad än men det kanske kommer. Låg ändå vaken till runt halv 3 och vaknade sen kl halv 7 då maken kom hem från nattskiftet. Så fyra timmars sömn i ett sträck är inte att förakta. Inte många nätter jag sovit det. Är faktiskt mer pigg idag än igår då jag ändå lyckats sova 5 timmar med avbrott.

Så kanske det ändå gör lite nytta. Sen tror jag mitt samtal med KBT-terapeuten gjorde mej mer lugn och harmonisk i sej och fick bort lite negativa tankar.

Som hon sa …. du är nere på botten nu men det varar inte för evigt, du kommer upp ur det igen, lår det bara vara och gör ingen stor sak av det. Positiva tankar gör att man orkar mer men det är inte alltid lätt då smärtan river och sliter i en.

Men jag ska försöka göra som hon sa och hoppas kravla mej upp och på banan igen. Kanske inte direkt men snart.

Smärtan är kvar men idag känns den inte lika jobbig. Om det TENS eller KBT vet jag inte . Men kanske just nu är jag peppad tro på att det ordnar sej. Ska ge det en chans och hoppas på det bästa.

Jag har ju varit på botten många ggr under åren och svackor har jag kommit ur förr. Men det har aldrig varit så att det förstört min sömn så här mycket. Och kommer jag nu bara i fas med sömnen och avslappningen kanske kanske det ger med sej. Vill hamna i ”Normalont” igen. Minns snart inte hur det läget känns. Kanske är ”Normalont ” det här nu vem vet.

Hoppas inte det.

Men nu är det positiva tankar och TENS som gäller framöver . Om en månad har jag återbesök hos sjukgymnasten för utvärdering om det fungerat.

Så är det söndag och dagen efter med allt det innebär. Baksmällan i kroppen är total. Inte i knoppen för där är jag så måttlig att det inte är nån fara.

Men kroppen är allt annat än glad.
Väntat ?? ja självklart. Det var jag beredd på. Visst var det en tuff natt men jag är glad och nöjd att jag klarade av hela 5 timmar. Och det är inte illa att sitta så jag som nästan aldrig sitter utan mest halvligger.

Det var jättetrevligt och skoj komma ut bland lite folk . Vi hade trevligt bordsällskap trots att vi inte denna gång fick välja utan blev bordsplacerad. Men det var bra ändå och vi hade trevliga pratstunder. Även maten var bra i år. Inte lammlägg som förra året som jag bara inte kunde få ner.

Denna gång var det helstekt fläskfilé´med potatisgratäng och bearnaisesås. Toast Skagen till förrätt var väl inte min grej men det åt gubben upp så han var nöjd. Och till efterätt var det vanilj-pannacotta med färska bär. God dryck till , både rött och vitt och sen likör till kaffet. Så menyn var det då inget att klaga på i år.

Och jag pallade som sagt av att sitta under hela tiden även om stolarna väl inte var det bästa för mej.

Men det var faktiskt ren tur att det faktiskt blev av en festkväll. På morgonen igår höll det på sluta i ren förskräckelse. Vad??? Ja dr Einstein förstås.

Skulle ju ta det piano och inte utmana mej för mycket men det lockade och pockade med en promenad så då vovven ändå hade lite mindre ont i tassen och maken skulle gå med henne hakade jag på. Vi skulle BARA gå en kort runda var det tänkt. Tänkt alltså.

Men vips hade vi gett oss iväg på långa rundan trots makens påpekande men för döva öron....

När vi så hade ca 1,5 km kvar tog det tvärstopp. Jag kunde inte ta ett steg till. Det tog så fruktansvärt ont i rygg och ben att jag rent höll på svimma av smärtan. Det slutade med att maken lämnade mej sittande på rullatorn och skyndade sej hem hämta bilen för att bärga den gamla kärringen. Medan jag satt där och väntade började jag kallsvettas och fick världens hjärtklappning. Yr i knoppen så jag var svimfärdig. Trodde nästan jag skulle behöva lägga mej ner. Men jag lyckades slappna av och andas lugnt och innan han kom med bilen så mådde jag mycket bättre.

Väl hemma så låg jag och verkligen försökte slappna av så smärtan skulle ge sej lite och efter en timme eller så kunde jag duscha och vara uppe lite igen. Men det hade kunnat sluta med att jag blivit hemma. Var nära. Och allt bara för att jag är för tjurskallig.

Aldrig lär man sej. Ska alltid göra mer än vad jag borde. Men nu gick det ju vägen trotas allt och vi fick en festkväll och nu är det ett år till nästa gång .

Hoppas man kan gå då också.

I fredags hade vi finfrämmande med småttingarna här. Viggo ska börja på hockeyskola nästa vecka så han ringde mej i torsdag och berättade det och att han behövde handskar . Riktiga hockeyhandskar alltså. Vi hade inga kvar från det pojkarna spelade så självklart for farmor och köpte honom det. Visst måste han ha handskar, farmors favoritkille ♥ . Sen köpte Veronica honom ett halsskydd då vi inte lyckades hitta det som Richard hade då han spelade. Ska finnas kvar men vi hittade det inte. Däremot gallret till hjälmen fanns kvar. Så nu har han lite skydd att starta med.

Molly var det som vanligt full rulle på och nu har hon fått gå upp i trappen också vilket hon verkligen tyckte var skoj. Vi brukar ha grinden för men hon ville också gå upp till Verran som Viggo så vi plockade bort den. Men hon är duktig och försiktig så det gick bra trots att hon for upp och ner flera ggr. Sen satt hon där uppe och tjoade och ropade Hej Hej ammo. Hej hej affa. Gotjejen. ♥

Som vanligt är dom det bästa medicin som finns och även om det inte blir mycket vila då dom är här så njuter jag i fulla drag. En vitamininjektion för gamla damen.

Idag då jag inte sovit mer än en timme kanske två så var det trötta ben på rundan. För inte gick det hoppa över den inte. Var skönt röra på den stela värkande kroppen och få lite frisk luft. Idga höll jag mej till en halv runda. Ville inte råka ut för samma missöde som igår.

Och det lyckades så jag kom hem hel och hållen.

Men summa summarum är att det var en härlig kväll igår och det var både roligt och trevligt . Och det är värt den smärta jag har idag. För vad vore livet om man inte kan offra sej lite emellanåt.

Och jag ångrar ingenting. Nu har jag ju anledning att ha ont.

Och då accepterar jag den bättre.

I morgon ska jag träffa sjukgymnasten för en konsultation . Få se om hon kan ge mej nått att bita i vad gäller det jobbiga jag haft nu i flera månader som stört min sömn. Min läkare vill ju att hon skulle gå igenom och se om det är nått nytt som blivit och om det sen behöver nån vidare utredning.

För sömnbristen den börjar bli långdragen och det tär på en.

Och förmodligen är det därför det är så mycket mer smärta också. Dom säger att om inte hjärnan får vila så orkar den inte med smärtan lika bra som om man är utvilad. Och mer smärta gör sömnbristen ännu större osv. Och så är den onda spiralen i rullning.

Hoppas hon kan ge mej nått tips om vad jag kan göra , och att hon kan avgöra om det är nått som förändrats i ryggen .

Så leva på hoppet.....kan inte annat. 

Dr Einstein ( en sten !! ) i farten igen .

Hur?

Ja gissa två ggr. Eftersom det inte blev av med en runda på morgonen igår så var tanken gå en runda på eftermiddagen utan vovven som ju ska vila sin tass.

Hade då ett paket att hämta inne i Gammelstad så då bestämde jag mej för att gå dit. Enkel väg är det drygt 4 km.

Sa till dottern att jag ringer om jag inte orkar gå hem.

Väl i G-stad så är det en liten liten uppförsbacke mot affären.... som Mount Everest för mej.....och då jag skulle upp för den så högg det till i ryggslutet så jag ar tvungen stanna upp. Hade ju kunnat gå runt affären och gått in andra vägen så hade jag sluppit backen och jag hade kunnat ta den längre flackare backen som också finns där men vem har påstått att jag brukar vara särskilt smart?? Inte jag i alla fall.

Nåväl upp kom jag till sist med mycket möda och stort besvär. Och ont det hade jag. Det högg ordentligt i ländryggen för varje steg. Men på plan mark var det inte så jobbigt bara jag tog korta steg.

Hämtade så ut mitt paket och testade sen hur det skulle funka att gå hem också.

Gick en km ca sen tog det alldeles för ont och jag insåg att jag inte skulle palla med gå hela vägen. Så jag fick ge upp och ringa dottern som kommenterade ” så du ska sluta vara envis nu”.

Anledningen till att jag gav upp var att jag kände att om jag fortsätter kanske jag förstör för mej själv inför lördag då jag måste palla med sitta i flera timmar.

Vill inte behöva ta på ryggbältet för att orka med utan vill ju vara fin i klänning utan ett fult bälte utanpå.....åtminstone en gång per år få vara som andra.

Så jag tänkte alltså till lite men det var så dags. Hade ju redan ont så inte en sekund för tidigt.

Kvällen och natten sen ska vi inte ens tala om. Blev en lååång smärtsam historia med ytterst lite vila. Försökte ett antal ggr slappna av och sova men benet och ryggen var inte med på noterna. Så till slut var det falla till föga och stoppa i sej ett starkpiller för att få lite vila.

Somnade då tungt …..snarkade visst också enligt gubben.....och fick ca tre timmars vila.

Smärtan i ben och rygg hade förstås inte enbart med rundan till G-stad att göra . Jag har ju också stått och bakat lite i två dagar. Även om jag inte kört nått storbak så har det uppenbarligen varit påfrestande för den svaga rygg jag har . Tar ju sin tid även om jag gjort långpannekaka som ju är enklare och snabbare. Men diska undan tar ju också sin tid vare sej man gör en stor eller liten kaka.

Men det var ju så roligt. Älskar ju baka.

Kanske inte det lämpligaste just nu men nu är det gjort och inget göra åt det.

Så inte undra på att ryggen blev sur.

Nu ska jag försöka hålla mej i skinnet de få dagar som är till lördag......försöka åtminstone. Så jag kan ha lite trevligt en utekväll.

Är ju endast en gång per år så det är rligt ha nått se fram emot. Brukar vara riktigt trevligt och bara det komma ut för mej är en stor sak. Jag som är hemma hela tiden och inte träffar så mycket folk behöver en utekväll nån gång.
Och om jag har nått jag verkligen vill göra brukar det gå fast jag har ont. För smärtan den finns alltid där mer eller mindre....oftast mer.....men den går att skuffa undan för en stund om man har roligt. Och tur är väl det.

Har lekt mannekäng för dottern idag för att besluta om klädval och nu är vi överens om vilken det blir. I skoväg har jag inte nån valmöjlighet då jag inte kan ha vilka skor som helst. Klarar inte klackar då ryggen får fel vinkel. Men jag har en snygg stövel som funkar så den får det bli.

Blev alltså ingen morgonrunda idag heller då både jag och vovven behöver vila. Tur det att även hon har behov av lite vila så jag fick en anledning hoppa över. Men jag ska säga att det kryper lite i kroppen av abstinens då jag nästan aldrig brukar hoppa över den dagliga rundan.

Men idag var det befogat och jag löd.

Imorgon får jag se om det känns bättre så kanske jag tar en kortare runda. Men inte om det är hugg fortfarande. Det har jag lovat mej själv.

Onsdag och seg . Nätterna ...ja vad ska man säga? Inte så lysande precis. Blev inte mer än en natts god sömn sen var vi tillbaka på ruta ett igen.

Visserligen inte lika illa som förra veckan då det blev ca 1-2 timmar per natt men mer än två i taget blir det inte. Om jag somnar så sover jag två timmar ….är vaken två-tre timmar för att om möjligt somna om och få en till två timmar till. Inte helt okej då man inte blir lika pigg som om man får sova fyra timmar i sträck men väl bättre än endast två på ett helt dygn. Så man får nöja sej med det lilla ibland för att få det stora....eller nått.

Vovven har också lite ont nu. Hon hade ju en stor inklistrad klump mellan trampdynorna på höger framtass som vi tog bort i måndags men hon haltar fortfarande då hon går på grus och på rampen.

Vi kan inte se nån skada direkt men det verkar ömt då vi inte har riktigt koll på hur länge den suttit där. Nu har hon ju även rätt renrakat mellan trampdynan så det kanske är lite känsligt för tryck just därför. Får väl se om det ger sej eller om vi måste in till veterinären. En hund haltar ju inte om det inte tar riktigt ont.

Så igår morse provade vi ta på en fleecesocka som skydd och det gick väl bara vi inte gick där det var stort grus.

Men eftersom det ändå verkade ta ont har vi bestämt att hon får lite vila från promenaden nån dag så det kanske slutar ömma.

Vilket då gjorde så att jag också skippade rundan idag. Inte kul gå utan vovven även om jag kan göra det. Få se om det blir en tur på eftermiddagen istället ….utan vovve.

Tog därför tag i och baka lite. Gjorde en morotskaka i långpanna idag då jag igår gjorde en äppelkaka med mandelmassa i långpanna.

Var ett bra tag sen jag bakade så det var skoj. Och då jag endast gjorde en kaka igår och en idag håller ryggen ihop bättre. Blir ju inte heller såt så mycket då man slänger smeten i långpanna och sen sköter den sej själv Så då hinner man hämta sej och lägga sej ner en stund innan den är gräddad och klar.

Vill inte göra ryggen mer sur än den redan är då det är fest på lördag. Måste ju orka med det .Och då jag går på fest vill jag slippa rullator och ryggbälte som inte är så snyggt ovanpå en finklänning.

Ska försöka klara mej med en krycka som stöd sen får jag väl lida pin för det efteråt men det är det värt för att få känna sej ”normal” en kväll. Inte som en invalid alltid.

Igår tog jag med en samling gammalt guld som jag haft planer på göra nått snyggt av. Fritz Ohlson hade erbjudande om 20 % rabatt på omarbetning så då var det läge . Guldet är lite arvegods som jag skulle göra nått modernt av. Jag beställde ett armband, en halskedja och två hängsmycken att variera kedjan med. Så det blir roligt se resultatet om några veckor.

Och det guld jag hade räckte till allt så det blir endast arbetet jag kommer betala för. Man får mycket för pengarna då man har eget guld.

Fick även mina nya vinterskor i veckan som jag provat på Eurosko och sen beställt på Footway för ett betydligt billigare pris. Fick både vinterskor och ett par nya reebook till nästa sommar för 200 kr billigare än vad eurosko tog för enbart vinterskorna. Så visst lönar det sej skicka efter även skor. Speciellt om man är säker på storlek men det är både fraktfritt och fri retur så man kan faktiskt chansa. Till och med maken har beställt både promenadskor och vinterkängor på nätet han som annars är skeptiskt till köpa just skor på internet.

Vi har ju köpt just Ecco och dessa skor är ju rätt dyra och kan man då spara några hundralappar på att beställa så är det värt besväret prova och sen beställa.