Läkarbesöket idag var intressant och givande som vanligt...trots att jag har en sk ”stafettläkare”.

Han bryr sej verkligen och vill en väldigt väl. Lyssnar på vad man undrar över och svarar så man förstår. Har haft turen att få samma stafettläkare i 5,5 år nu så det gör inget att han är en sån ”dyr” läkare. Han vet hur jag har det och vilka problem jag behöver hjälp med. Skönt ha samma läkare så man slipper rabbla sin sjukdomshistoria varje gång.

Den här gången var det ju mina svullna fötter som skulle utredas. Han kollade att kan jag säga. Pulsen i ljumsken, under knät och vid fotleden . Lyssnade på halsen och kände på magen.

Han tror inte jag har nått problem i ådrorna men kollade ändå med tanke på vad min mamma hade .

Han sa också att om jag känner mej orolig för pulsåderbråck så kan han beställa en screening om jag vill . Men jag tycker inte det är nödvändigt nu då han kollat allt. Känner mej nöjd med det just nu.

Svullna fötter kan ju bero på mycket men hans åsikt var att det förmodligen har med klimakteriet att göra . Hormonomställning kan påverka det. Det var i alla fall inget med hjärta – kärlen att göra, skönt. Hans rekommendation var därför ”på med stödstrumpor och håll fötterna högt i vila”.

Sa att om jag vill kan jag få en tablett som driver ut vätskan tillfälligt men att det inte var en nödvändighet då jag har rätt stabilt blodtryck. Så jag avstod från det .

Stödstrumpor har jag men gillar inte ha på dom men får nog göra det ändå. Får väl skaffa några snyggare än dom helsvarta jag har. Så man kan ha dom på även om man går i kjol.

Har ju en puff som jag kan ha under benen så jag kan hålla fötterna högt. Så får hoppas det hjälper lite då jag nu vet att det inte är nått allvarligt.

Sen var det ju balansen och mina yrselattacker.

Det kan bero på mitt relativt låga blodtryck som jag inte riktigt vant mej vid då jag legat betydligt högre förr innan medicineringen. Balansen är ju dålig sen hjärnblödningen och svagheten i höger sida också. Att den blivit värre just nu kan ju bero på att jag ansträngt mej mer än vanligt och då blivit tröttare i både rygg och huvud.

Han skulle skicka mej till arbetsterapeuten för lite motorikträning och där se om det är nått som behöver kollas mer. Var ju svagare i höger arm också men har ju varit det länge. Däremot har jag blivit fumligare och tappar saker oftare. Det var därför han föreslog arbetsterapeuten.

Lät bra tycker jag .

Sa också att om jag vill kan jag få en magnetröntgen på huvudet men det tror jag inte behövs i nuläget. Väntar och ser hur det går hos arbetsterapeuten först. Hon kan nog hjälpa mej avgöra den saken .

Även lite spända muskler i nacken kan ju ge yrsel och det skulle jag ta med sjukgymnasten. Får lite spänt just i nacken då jag går för mycket med kryckorna.

Kände mej i alla fall nöjd med besöket och jag fick svar på mina frågor.

Nu i eftermiddag är det frisörbesök och nu ska alla slingor klippas bort helt. Blir nog rätt grå men det är intressant att se hur min ”riktiga” hårfärg är. Har inte sett den på många, många år.

Men om jag tycker det blir alldeles för grått får jag väl färga det igen. Inget mer med det.

Kroppen bråkar. Mer än vanligt.

Har ju inte en frisk kropp annars heller men nu bråkar den mer än annars.

Vet inte vad det beror på så jag skrev först en mail till VC och där tyckte dom då att jag skulle ringa upp för att få en läkartid.

Så det jag gjorde men min läkare som är en stafett-läkare var inte där i veckan . Så jag ska få träffa honom på måndag nästa vecka istället. Vill inte ha en ny då jag haft kontakt med just honom i drygt 5,5 år nu. Så han känner till mej och mina mediciner har han skrivit ut. Då slipper man rabbla upp sin sjukdomshistoria igen.

Mina problem är bl.a att mina fötter sväller och ibland även händerna. Värst på morgonen och på kvällen då jag sitter framför TV-n.

Sen har jag problem med balansen. Får mitt i allt yrsel och raglar åt sidan. Händer flera ggr per dag och det känns inte okej.

Att gå ut på promenad funkar trots allt då jag väl fått på skorna. Inte lätt då fötterna är en storlek för stora för mina skor. Sen har jag ju rullatorn att hålla i så då är det inte problem med balansen.

Men släpper jag den och t-ex ska titta uppåt på fåglarna då tappar jag nästan balansen. Det bara snurrar till. Obehagligt.

Tycker även att jag får problem med talet emellanåt. Snubblar med tungan. Det har jag ju i och för sej gjort ibland förr ända sen jag hade min stroke för 6 år sen. Kommer oftast i samband med att jag har mer smärta. Vet att det beror på att min hjärna är känsligare pga stroken och att jag helt enkelt blir ”hjärntrött” som min läkare brukar säga. Att hjärna vill vila då smärtan tröttar ut den. Låter ju logiskt men då det händer ofta är det inte lika kul.

Kan ju också bero på att jag nu i 3 veckors tid varit tvungen kämpa mej upp för trappen för att duscha. Får väldigt ont av att gå i trappen så normalt gör jag inte det. Så smärtan i rygg och ben har varit värre men då jag så gärna velat ha badrummet fixat har jag bitit ihop och kämpat på.

Blev ju lite längre än jag trodde pga strulet med väggskivorna. Om det inte varit för att vi väntat på dom hade nog badrummet varit klart nu.

Nu hoppas jag bar det blir klart snart och jag slipper gå i trappen.

För nu bråkar även vänster knä pga av snedbelastningen.

Så om man vill bli ”fin får man lida pin” säger man ju och det gäller nog samma här. Vill man ”HA fint får man lida PIN”.

Men snyggt blir det. Så det var helt klart värt det.

Och om det bara är det som min yrsel och balansproblem beror på så går det ju över. Så nu håller jag tummarna för att han ska säga att det nog är så.

Däremot tror jag mina svullna fötter är nått annat. Kan ju vara så att jag samlar på mej vätska. Det var vad sköterskan nämnde att det kunde vara.

Nåväl på måndag får jag förhoppningsvis svar på mina funderingar.

För funderar gör man då jag vet vilket arv jag har från mammas sida. Hon hade ju såna liknande problem och åt vätskedrivande medicin.

Vad som känns trist i sammanhanget var att vi skulle haft barnbarnet Viggo här i helgen och mysa med honom några dagar. Men jag var tvungen avboka det då jag inte känner att jag orkar det nu. Inte roligt för honom heller komma till farmor om hon bara ligger i sängen.

Tur i oturen är ju att han faktiskt är sjuk själv också .

Så vi får låna honom en annan helg framöver istället. Det ser jag fram emot.

Och då hoppas jag på bättre ork och fint väder så vi kan leka ute . Farmors favoritkille nr 1♥

Vår , äntligen !!!

Nu är det skönt ute och man får vår i kroppen. Snön är bort, till slut. Den blev kvar länge i år.

Nu grönskar gräset för fullt och det är varmt och skönt ute....åtminstone i läan. Vindarna var väl inte allt för varma då jag var på morgonrundan . Vantarna har inte åkt av ännu men snart så =)

Efter regnet i helgen så hoppas jag nu på fina dagar så det blir riktigt grönt . Till och med där vovven gått och pinkat i vinter så har det börjat grönska lite. Blir lite vitt i gräset av att hon alltid går på samma ställe under vintern. Och sen har vi ju alltid uppskottat där också så gräset fryser väl mer där.

Buskarna , eller grenarna vi plockat i det vilda ( rönnskott) har alla klarat vinter och knoppas för fullt. Hoppas nu vi kan få en liten häck där. Har inte fått nått att växa där under alla år men nu då vi plockat vilda skott verkar det växa. Håller tummarna för att dom ska ta sej. Är ju bara 20 cm långa ännu så det dröjer nog innan det blir en häck men det blir i alla fall bättre än dom buskar vi provat förr.

Vi ska ...eller dom ska....lägga om plattorna på baksidan och göra en ny altan. Vi ska minska ner den lite och om jag får bestämma , brukar oftast få min vilja fram =) , så ska vi göra en rundare form än den fyrkantiga vi har nu.

Men först ska badrummet göras färdigt innan det blir av.
Gubben får inte stressa så det gäller bromsa och inte komma med för många ideer på en gång. Ska försöka få hit mina söner och hjälpa till så det inte blir så mycket jobb för honom. Får väl muta dom med lite god mat =).

Lekstugan tog jag farväl av också i helgen. Den åkte iväg till min svåger, Henriks yngre bror. Dom har en stuga där dom ska ha den så deras lilla barnbarn har nått att leka i. Kändes helt okej att dom fick den. Då finns den ju kvar i släkten trots allt. Har tidigare haft en del förfrågningar om den var till salu men det kändes inte rätt. Den har varit min i drygt 45 år och det är min pappa som byggt den. Den är helt original i panelen men har fått plåttak och ny bro under åren. Är faktiskt i riktigt bra skick. Men vi har själva bara haft den som förråd sista åren så det blir bra nu då nån leker i den igen. Hoppas lille Mattis får det roligt i sitt lilla hus.

Badrummet som vi hoppats få färdig nån gång har stått helt stilla i snart två veckor. Vi har väntat på väggskivorna som skulle vara i duschhörnan.

I lördags tog vi då och for in på Lakkapää där vi beställt dom för drygt en månad sen. Snopet nog så var det inga skivor beställda. Enligt han vi beställt av hade det blivit nått ”strul” som han uttryckte det. Enligt honom var det priset mellan dom och firman som dom inte kommit överens om.

Jag blev då rent ut sagt förbannad. Varför har vi då inte fått meddelande om det????? Vi har inte hört nått från dom och har väntat på att dom skulle höra av sej om att skivorna kommit.

Jag hade god lust be dom dra åt en varmare ställe men bet ihop och sa att vi ville inte ha nått från dom nått mer då dom inte kunde leverera det vi ville ha, la till att vi inte kommer handla där mer pga deras urusla service och bemötande.

Vi har ju väntat i över en månads tid på nått som aldrig var beställt.

Vi åkte då iväg til XL-bygg och där fick vi service minsann. Dom hade till och med hemma det vi ville ha , blev en annan skiva än den vi hade tänkt från början men den blir snygg den med. Vi hade inte lust vänta mer så den blir jättebra. Vi hade ju valt mellan den och den vi inte fick så det är jag nöjd med.

Så nu kanske vi äntligen kan få badrummet färdigt. Blir nog att dom fixar det i helgen, Henrik och Veronica.

Längtar så till det blir klart. Mitt knä och min rygg uppskattar inte trappgången som blivit då jag varit tvungen gå upp för att duscha. Men som sagt , nu närmar det sej =)

 

 

 

Vem tror ni ringer idag då??? Jo Lakkapää ringer och säger att våra skivor nu kommit. Hur det nu gått till. Dom var ju inte beställda. Men på nått vis har dom fiskat fram de skivor vi beställt men dom får dom behålla. Vi vill inte ha dom mer. Priset var också dyrare hos dom än hos XL-bygg .

Och då hade ändå Lakkapää kampanjpris då vi beställde.
Man kan ju undra var dom fick fram skivorna nu då det inte fanns nån beställning i lördags.

Okunnig personal eller??

Nåväl , dom får behålla skivorna och vi kommer inte handla i den butiken mer. Sånt strul vill man inte ha.

 

 

En annan grej som strulade i veckan var att min relativt nya skrivare la av. Först ville den inte skriva ut nått och då bytte vi först patroner. Sen tappade den nätverket och Andreas fick göra en utryckning. Han fick igång nätverket men skrivaren skrev fortfarande inte ut nått. Sen började den skriva ut enbart i blått och då inte som blå text utan som helt blått papper. Den tömde hela färgpatronen på bara några försök. Så den skrivare åkte på tippen, tur det var en billig skrivare...kostade vara 399 kr . Så det är väl som man brukar säga , man får vad man betalar för.
Så nu har vi beställt en ny skrivare och nu tog vi en HP som vi haft förr och ingen billig Lexmark.

Hoppas på mer tur denna gång.

Igår , söndag så var vi på 88-årskalas hos svärmor. Hon fyllde år förra söndagen men då var hon med finska föreningen och firade finska morsdag så då blev det kalas i söndags istället.

Hon är en pigg dam , för sin ålder. Mer alert än mej. Hon bor en trappa upp och har inga problem med att att sej ut själv. Går en promenad varje dag på en timme och det är inte illa för en dam i den åldern.

 

Undrar hur man själv är i den åldern? Det vill jag nog inte veta med tanke på min situation idag. Inte tror jag att jag går omkring i en timmes promenad då . Orkar ju precis ta mej runt på min runda varje dag som tar 1 timme och 10 minuter.

Ska nu prata med en sköterska i eftermiddag då jag fått problem med svullna fötter. Dom blir alldeles varma och svullna varje kväll och ibland även på morgonen. Har svårt få in foten i skorna ibland, inte alltid men ofta den sista tiden. Skrev till VC och frågade och då ville sköterskan jag skulle ringa . Så få se vad dom har att säga. Kanske jag samlar på mej vätska , minns att mamma hade det problem och åt vätskedrivande.

Nu ska man inte ta ut nått i förskott men att hon inte kunde svara i mailform gör att man funderar lite.

Har ju bra blodtryck enligt min blodtrycksmätare om än lite olika på höger och vänster arm.

Får väl nämna det också.

 

Annars är det lugnt i veckan , inga möten eller sånt. Bara vara ute och promenera i solen och njuta av lite . Får passa på då dom lovat fint hela veckan. Vem vet hur länge det varar.

 

Snart är även alla gardiner bytt och fönsterna putsade. Endast vardagsrummet återstår då jag väntar på en gardin till det fönstret. Veronica har varit flitig och putsat dom så jag är nöjd. Inte kul att man inte kan själv och man känner sej tjatig då man måste be om hjälp hela tiden. Inget jag gillar men är tvungen till. Känner mej så tjatig då men nu är det gjort och jag är nöjd och glad. Ljusa fina gardiner i alla fönster och men blir glad av att få in ljuset igen.

 

Idag är det härligt ute. SOL och hyfsat varmt + 13 är inte fy skam här i norr. Var så skänt på promenaden att jag till och med gick utan vantar!!! Jag som alltid är kall om händerna.

Nu kryper det i kroppen att få fönstren putsade. Vill ha upp mina sommargardiner. Men då jag inte klarar av det själv blir jag lite tjatig. Gnällig skulle dom nog säga. Det är trist att vara tvungen be om hjälp med allt men ibland måste man svälja stoltheten och vänta till nån har tid.

Idag så började jag själv plocka undan i köksfönstret och med hjälp av griptången lyckades jag få ner gardinerna utan att klättra ( nått jag inte ska göra ) .

Så då var Veronica tvungen börja putsa vare sej hon ville eller inte. Elakt , ja kanske men jag VILL få det gjort. Åtminstone i köket till att börja med.

Nåväl , hon putsade utsidan men vi hade för dålig skrapa så det lär bli att ta dom en gång till då vi fixat en ny. Gummit på skrapan hade torkat så det var rätt hårt och lämnade ränder på rutan. Men det blev i alla fall bättre än innan.

Men snyggt blev det och ljust och somrigt.

Nu får jag ligga här och muttra över min dumhet och hoppas det inte blir allt för illa.

Förmodligen ska det regna i morgon och då är det ingen ide gå ut så då får jag väl vila mej iform lite.

Just nu är det inte roligt , =((

Får väl gå in i köket och titta på mina putsade fönster som orsakt smärtan och tycka det var värt det. Det var det, nästan i alla fall.

Vad som känns bra det är jag gjort det jag vill och jag kan ta smärtan bättre då.....även om det just för tillfället är S K I T.

Så var det insidan. Då kunde jag inte hålla mej. Dök på fönstren själv och putsade dom innan hon hann blinka. Inte bra. Ryggen gillade det inte alls. Men jag ville få det gjort. Och då tänkte jag att jag fixar det själv så det gjorde jag. Veronica bara suckade och muttrade nått om ” vem är nu lik sin far”. Kan ju inte vara mej hon menar ….ELLER???.

Hon sa att det inte var nån ide hon sa nått utan lät mej hållas och sa sen att du får skylla dej själv nu när du kommer att få helsikes ont. Och visst , hon har helt rätt.

Sen skulle gardinerna upp och det gjorde hon men som vanligt kunde inte jag hålla mej och vips stod jag på stolen och vinglade. Upp gick väl men ner....nej, Då var hon tvungen hjälpa mej. Hon bara skakar på huvudet . Vet att det inte lönar sej säga nått.

Vad säger man / är huvudet dumt får kroppen lida/
Men nu var det gjort och samtidigt som jag känner den ilskna smärtan så var jag nånstans nöjd ändå. Fönstret var putsat och sommargardinerna kom upp. Ett rum avklarat. Nästa rum SKA jag INTE putsa. Det får hon fixa och jag ska se på.....tror jag i alla fall =)

Men snyggt blev det och ljust och somrigt.

Nu får jag ligga här och muttra över min dumhet och hoppas det inte blir allt för illa.

Förmodligen ska det regna i morgon och då är det ingen ide gå ut så då får jag väl vila mej iform lite.

Just nu är det inte roligt , =((

Får väl gå in i köket och titta på mina putsade fönster som orsakt smärtan och tycka det var värt det. Det var det, nästan i alla fall.

Vad som känns bra det är jag gjort det jag vill och jag kan ta smärtan bättre då.....även om det just för tillfället är S K I T.

Igår var vi till Helena och Molly för att hjälpa till med lite klädsortering inför deras flytt i sommar. Richard jobbar och Viggo var på dagis.

Vi fyllde 4 sopsäckar med barnkläder som skulle till Myrorna, 1 sopsäck full med slitna och fula barnkläder som man inte ville ge bort som ska slängas. 2 kartonger fyllda med barnkläder som ska säljas på loppis + en sopsäck med lite som också ska säljas. Endast 1 kartong av allt som fanns i deras förråd var det som skulle med i flytten.

Så nog hade dom kläder alltid. Urvuxna nu så det är bara skicka dom vidare. Man kan ju inte spara allt. Det är fördelen med flytt. Att man får rensa bort lite kläder och grejer som bara blivit kvar och undanstoppade.

Jag passade Molly lite medan Verran och Helena sorterade men hon somnade så då hjälpte jag också till lite.

Nu är dom i alla fall ett steg närmare flytt. Lite mindre att packa ner.

I helgen blev vi bjudna på mat här hemma av Andreas och Sara. Dom kom hit med mat och vi grillade och hade en trevlig stund. Alltid roligt att umgås med barnen och nu extra trevligt att bli bjuden på mat. Andreas har verkligen blivit duktig på grilla. Han grillade entrecote och dom blev helt perfekta.

Tack för den middagen Andreas.

Richard var också förbi en sväng med barnen och det uppskattar jag väldigt mycket. Alltid roligt få vara med de små charmtrollen. Det gör mej alltid glad och tillfreds. Smärtan lättar och jag njuter av varje sekund. Mina fina barnbarn ♥♥

Söndag hade vi besök av Henriks bror med fru som skulle titta på lekstugan som dom ska få. Det blir dom som tar den nu eftersom vi inte själva använder den mer. Och barnen bor ju i lägenhet så dom behöver den inte heller. Den ska till deras stuga och där kommer den nog bli använd igen . Dom har ju ett litet barnbarn på 2,5 år som säkert kommer uppskatta den.

Känns bra att nån inom släkten tar den då lekstugan är min sen jag var ca 5 år (1966). Så den är hela 46 år gammal....inte illa. Min pappa byggde den till mej och min syster och vi har haft den här sen vi flyttade hit 1988. Den är faktiskt i väldigt bra skick och vi har haft dom som velat köpa den men jag ville inte sälja den. Jag ville att den skulle gå till nån jag känner och därför blev jag glad att dom ville ha den hos sej.- Nu kommer den till användning igen och den blir kvar i släkten .

Fredag och helgen är här. Fredagsmys med tacos till middag och sen slappa framför TV-n som vanligt. Inga större utsvävningar här minsann.

Fast lite utsvävningar har det blivit idag. Jag tog mej för att baka.

Var riktigt roligt att göra det.

Blev både mjukkakor och bullar. Som vanligt kan jag inte nöja mej med lite utan det gick inte hejda sej. Känns förstås i rygg och ben nu men samtidigt så känner jag mej nöjd. Jag fixade det =) Och alldeles själv till på köpet. Veronica var borta så jag var tvungen fixa allt själv och det kändes bra att det gick.

Visst , jag får äta upp det nu men det kan jag ta då jag vet att jag gjort nått för att förtjäna smärtan idag. Annars har jag ju ont utan att ha gjort nått och då är det mindre kul. Nu kan jag ju skylla på baket och sen ta den smällen ändå.

Och gott bröd blev det ju också och det är inte helt fel =)

Har faktiskt bakat fler dar denna vecka och det känns också bra. Har alltid bakat mycket förr men det har blivit mindre och mindre med tiden. Fast då har jag haft hjälp av Veronica. Vi har bakat två långpannekakor och en tårtbotten. Tårta ska vi göra till på söndag då svärmor fyller år.

Så nu finns det lite hembakt i frysen igen. Ett tag sen sist.

Veckan i övrigt har varit rätt stilla , eller lugn vilket som. Inga inbokade tider utan bara vara här hemma . Lite tråkigt men så blir det ibland. Har tagit promenader varje dag med Tessan , tidigt på morgonen och det har gått riktigt bra.

Detta trots att knät bråkar förutom det vanliga onda förstås.

Men jag har försökt putta undan det onda och njutit av att vara ute och gå.

Sen tog jag en dag tag i hallen och alla korgar med vantar och mössor mm som är där. Har länge tänkt städa ur dom och sortera bort sånt som inte används mer. Jag tog alla korgar och hällde ut dom i en hög på golvet. Det var 10 st =). Sen satte jag mej på golvet och la snyggt tillbaka det som skulle finnas kvar. Tog en bra stund och arbetsställningen var väl inte den bästa. Borde nog satt allt på bordet och suttit på en stol men nu blev det så här.

Ryggen blev stensur och jag fick så ini helv*** ont . Men nöjd var jag ändå. Det blev så fint och nu är det äntligen gjort. Och framför allt. Jag gjorde det själv det också. Känns så bra att få nått gjort själv också ibland. Däremot lät jag bli ta fram dammsugaren för skräpigt blev det. Men jag tyckte jag utmanat ödet nog för den dagen.

En dag träffade jag min fd granne och vän som flyttat härifrån men som var här och hälsade på sina barn och barnbarn. Vi fick en lång pratstund och det var så roligt och skönt att prata med henne. Hon och jag har liknande skador i ryggen så vi har ofta stannat och pratat tidigare då hon bodde här. Vi båda har hund och därför är mycket ute på promenad.

Så skönt att prata med nån som förstår och nån som faktisk kan peppa en att kravla sej upp ur svackan. Hon mår själv mycket bättre och såg verkligen fräsch ut. Hon har kommit mycket längre än jag med att hantera smärtan. Och jag tyckte hon fick mej att tänka rätt istället för fel eller hur jag nu ska uttrycka det.

Kändes så lätt att promenera sen då vi surrat klart.

Tack snälla Anita för den pratstunden . Den gav mej mycket positivt att tänka på och jag hoppas jag en dag kan komma dit hon är.

Min terapeut på ACT säger också såna saker , som att ”jag är inte min smärta” ”och den ska inte bestämma över mej ” Jag ska ta den för vad den är och acceptera det. Och jag är inte där ännu, jag har ännu inte accepterat mitt läge , inte fullt ut.

Men denna vecka har jag trots mer smärta inte låtit den vinna. Jag har ändå tagit mej för saker och sen tagit smärtan efteråt. Så lite acceptans kan man väl kalla det. Om inte annat så för denna vecka .

Ska man tro att det blir vår nu? Efter en helg med snöstorm så undrar man ju. Vädret i helgen var allt annat är kul. Snö, regn och storm. Det kom minst en dm snö från lördag kväll så det blev till och med så att maken var tvungen ta fram snöspaden och skott lite då hunden fastnade i den blöta snön . Hennes tassar blev som snöbollar.

Man vet ju att det blir så här ibland på våren med bakslag . Men man blir ändå besviken varje gång. Hoppas alltid värme och sol ska komma tidigare än det faktiskt gör.

Men idag lyser i alla fall solen och det är riktigt varmt och skönt ute.

Så vi skyndade ut och tog en morgonrunda medan det var fint. Vet ju aldrig om det varar.

Tog till och med av täckbyxorna för första gången i vår. Tog endast på mina vindbyxor och jag frös inte . Så kanske det kan bli vår nån gång till slut.

Badrumsrenoveringen skrider på i lugnt tempo och det börjar bli riktigt fint. Tapeterna sitter på plats och så också nya tvättstället och badrumsskåpet med spegeldörrar.. Ny taklampa sitter också på plats och en handdukstork. Så man börjar se hur det kommer att bli och jag är helnöjd.

Maken och dottern har gjort ett bra arbete. Det som nu återstår är ny dörr till skåpet med handdukar, skivorna som ska vara i duschhörnan ( har inte fått dom ännu) duschväggen som ska upp och nya rör till duschen och ny blandare och nytt duschset med takdusch .

Så arbetet med badrummet tar nog nån vecka till .

Vad som är lite jobbigt är att jag blir tvungen gå upp varje morgon för att duscha . Har börjat få ont i vänster knä av allt jobb med att gå uppför trappan eftersom jag överbelastar vänster ben då höger ben inte går att belasta . Går ju sällan occh aldrig upp på övervåningen annars.

Så det är bara bita ihop och kämpa på då det var jag som ville ha badrummet fixat. Får tänka på hur fint det blir i slutänden. Jag är ju van vid smärta i rygg och höger ben så lite mer smärta i andra benet ska jag väl tåla. Vet ju att då jag slipper gå i trappan så borde knät bli bättre.

Och som sagt jag har ju själv tryckt på för att få badrummet renoverat så då får jag ta smärtan på köpet. Det får vara mitt bidrag i det hela då jag inte kan göra så mycket för att hjälpa till , ironiskt eller hur =). Jag har ju bett om det.

Veckan som gått var annars rätt lugn.

Var till tandläkaren en dag och fick en plomb utbytt som hade krympt och börjat släppa. Inget jag njuter av precis. Jag avskyr verkligen tandläkarbesök. Får hjärtklappning och ångest varje gång. Och utan bedövning går det aldrig. Fick bedövning men då hon började borra lös den gamla amalgamfyllningen så lossnade även en bit av tanden och då tog det väldigt ont. Jag höll på flyga i luften. Fick då mer bedövning men det kändes så fort hon kom nära den sidan. Nåväl till slut satt den nya fyllningen på plats och jag kunde pusta ut. Nu dröjer det förhoppningsvis i 1,5 år innan jag ska dit igen på undersökning, om inget annat händer med mina stackars tänder.

Denna vecka har jag inget på agendan så det blir trist .

Är lite less på att bara vara hemma och inte ha nått alls att se fram emot.

Så nått får jag hitta på. Få se om det blir av.

Beror ju lite på vad vädret hittar på också. Om det blir dåligt väder så blir det nog inget alls.

Idag är det ju fint och promenaden avklarad.

Skulle vilja få fönstrena putsade och få upp vårgardinerna men måste vänta till Veronica kan göra det. Hon har lite annat för sej och måste också hjälpa Henrik med badrummet och skivorna kommer. Så förhoppningsvis kan jag få putsat köksfönstret i veckan i alla fall. Får väl be snällt =).

Är lite jobbigt att inte kunna fixa det själv men vad göra?. Är ju van, men det känns jobbigt ibland att man alltid måste be andra göra det som man själv klarat av förr.

Jag är inte samma som förr och måste acceptera den jag är nu. Var det inte det jag lärt mej under några månader nu på min ACT-terapi. ???? Lätt att glömma bort .

Acceptans är ordet !!!!

Fönsterna far ingenstans =)

Till helgen fyller svärmor 88 år så det blir att åka till henne då.

Hon är en pigg dam , piggare och alertare än jag som är 37 år yngre.

Enda hon har är att hon ser väldigt dåligt. Äter inga mediciner och går en promenad varje dag på ca 1 timme!!! Inte illa för en sån gammal dam.

Undra hur man själv är då man blir så gammal då jag redan nu är ynkligare än henne.

Inte tror jag man är så alert då. Tyvärr =(

Fast livet blir ju vad man gör det till eller hur???