Idag är det härligt ute. SOL och hyfsat varmt + 13 är inte fy skam här i norr. Var så skänt på promenaden att jag till och med gick utan vantar!!! Jag som alltid är kall om händerna.

Nu kryper det i kroppen att få fönstren putsade. Vill ha upp mina sommargardiner. Men då jag inte klarar av det själv blir jag lite tjatig. Gnällig skulle dom nog säga. Det är trist att vara tvungen be om hjälp med allt men ibland måste man svälja stoltheten och vänta till nån har tid.

Idag så började jag själv plocka undan i köksfönstret och med hjälp av griptången lyckades jag få ner gardinerna utan att klättra ( nått jag inte ska göra ) .

Så då var Veronica tvungen börja putsa vare sej hon ville eller inte. Elakt , ja kanske men jag VILL få det gjort. Åtminstone i köket till att börja med.

 

Nåväl , hon putsade utsidan men vi hade för dålig skrapa så det lär bli att ta dom en gång till då vi fixat en ny. Gummit på skrapan hade torkat så det var rätt hårt och lämnade ränder på rutan. Men det blev i alla fall bättre än innan.

 

Men snyggt blev det och ljust och somrigt.

 

Nu får jag ligga här och muttra över min dumhet och hoppas det inte blir allt för illa.

Förmodligen ska det regna i morgon och då är det ingen ide gå ut så då får jag väl vila mej iform lite.

Just nu är det inte roligt , =((

Får väl gå in i köket och titta på mina putsade fönster som orsakt smärtan och tycka det var värt det. Det var det, nästan i alla fall.

Vad som känns bra det är jag gjort det jag vill och jag kan ta smärtan bättre då.....även om det just för tillfället är S K I T.

 

 

Så var det insidan. Då kunde jag inte hålla mej. Dök på fönstren själv och putsade dom innan hon hann blinka. Inte bra. Ryggen gillade det inte alls. Men jag ville få det gjort. Och då tänkte jag att jag fixar det själv så det gjorde jag. Veronica bara suckade och muttrade nått om ” vem är nu lik sin far”. Kan ju inte vara mej hon menar ….ELLER???.

Hon sa att det inte var nån ide hon sa nått utan lät mej hållas och sa sen att du får skylla dej själv nu när du kommer att få helsikes ont. Och visst , hon har helt rätt.

 

Sen skulle gardinerna upp och det gjorde hon men som vanligt kunde inte jag hålla mej och vips stod jag på stolen och vinglade. Upp gick väl men ner....nej, Då var hon tvungen hjälpa mej. Hon bara skakar på huvudet . Vet att det inte lönar sej säga nått.

 

Vad säger man / är huvudet dumt får kroppen lida/
Men nu var det gjort och samtidigt som jag känner den ilskna smärtan så var jag nånstans nöjd ändå. Fönstret var putsat och sommargardinerna kom upp. Ett rum avklarat. Nästa rum SKA jag INTE putsa. Det får hon fixa och jag ska se på.....tror jag i alla fall =)

Men snyggt blev det och ljust och somrigt.

 

Nu får jag ligga här och muttra över min dumhet och hoppas det inte blir allt för illa.

Förmodligen ska det regna i morgon och då är det ingen ide gå ut så då får jag väl vila mej iform lite.

Just nu är det inte roligt , =((

Får väl gå in i köket och titta på mina putsade fönster som orsakt smärtan och tycka det var värt det. Det var det, nästan i alla fall.

Vad som känns bra det är jag gjort det jag vill och jag kan ta smärtan bättre då.....även om det just för tillfället är S K I T.

 

Igår var vi till Helena och Molly för att hjälpa till med lite klädsortering inför deras flytt i sommar. Richard jobbar och Viggo var på dagis.

Vi fyllde 4 sopsäckar med barnkläder som skulle till Myrorna, 1 sopsäck full med slitna och fula barnkläder som man inte ville ge bort som ska slängas. 2 kartonger fyllda med barnkläder som ska säljas på loppis + en sopsäck med lite som också ska säljas. Endast 1 kartong av allt som fanns i deras förråd var det som skulle med i flytten.

Så nog hade dom kläder alltid. Urvuxna nu så det är bara skicka dom vidare. Man kan ju inte spara allt. Det är fördelen med flytt. Att man får rensa bort lite kläder och grejer som bara blivit kvar och undanstoppade.

Jag passade Molly lite medan Verran och Helena sorterade men hon somnade så då hjälpte jag också till lite.

Nu är dom i alla fall ett steg närmare flytt. Lite mindre att packa ner.

 

 

I helgen blev vi bjudna på mat här hemma av Andreas och Sara. Dom kom hit med mat och vi grillade och hade en trevlig stund. Alltid roligt att umgås med barnen och nu extra trevligt att bli bjuden på mat. Andreas har verkligen blivit duktig på grilla. Han grillade entrecote och dom blev helt perfekta.

Tack för den middagen Andreas.

Richard var också förbi en sväng med barnen och det uppskattar jag väldigt mycket. Alltid roligt få vara med de små charmtrollen. Det gör mej alltid glad och tillfreds. Smärtan lättar och jag njuter av varje sekund. Mina fina barnbarn ♥♥

 

 

Söndag hade vi besök av Henriks bror med fru som skulle titta på lekstugan som dom ska få. Det blir dom som tar den nu eftersom vi inte själva använder den mer. Och barnen bor ju i lägenhet så dom behöver den inte heller. Den ska till deras stuga och där kommer den nog bli använd igen . Dom har ju ett litet barnbarn på 2,5 år som säkert kommer uppskatta den.

Känns bra att nån inom släkten tar den då lekstugan är min sen jag var ca 5 år (1966). Så den är hela 46 år gammal....inte illa. Min pappa byggde den till mej och min syster och vi har haft den här sen vi flyttade hit 1988. Den är faktiskt i väldigt bra skick och vi har haft dom som velat köpa den men jag ville inte sälja den. Jag ville att den skulle gå till nån jag känner och därför blev jag glad att dom ville ha den hos sej.- Nu kommer den till användning igen och den blir kvar i släkten .