Avslutet ...
Idag var alltså dagen då vi skulle ta farväl av systers make.
Hade en klump i magen i morse då jag vaknade. Oro och tankar snurrade runt i huvudet.
Gjorde i ordning våra handbuketter som jag tagit på mej att fixa.
Ceremonin i kapellet var fin. Jans syster spelade fiol som inledning....mycket vackert.
Prästen var en ung kvinna, mycket sympatisk och behaglig att lyssna på.
Det hela var mycket känslosamt ,speciellt då för min syster. Men hon klarade av det bra och har jättefint stöd av Jans syster och sen sina två vänner som står henne nära. Dom är guld värd i såna stunder.
Avslutningssången var ”Gabriellas sång” som är en av mina absoluta favoriter vad gäller sån musik.
Var så fint. Sorgligt men vackert ändå.
Blev sen en fin stund på Örnäsgården med fika och lite prat.
Kändes som vi fick ett bra avslut och min syster var otroligt duktig trots mycket tårar.
Nu är det tyngsta över och allt kan gå vidare. Det måste det ju.
Sorgen finns där men kanske mer som ett vackert minne nu och med vetskapen att han inte lider mer.
Vila i frid Jan.
GABRIELLAS SÅNG AV PY BÄCKMAN
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Åter på banan!!
Upp på ytan igen....ja så kan man kanske uttrycka det.
Efter en dag med feberfrossa och värk så vaknade jag och kände mej helt okej. Inte så att förkylningen försvunnit men febern och det är bra nog. Var riktigt jobbigt igår.
Att jag sen hostar och har halsont och blivit hes är en helt annan sak.
Dottern tyckte jag skulle ta det lugnt idag också och det var vad hon sa till mej då hon åkte iväg.
Lyssnade jag??? tror inte det.
Feberfri och solen skiner från en helt blå himmel med 7-8 plusgrader. Kan man vara inne då. Nä knappast.
Men jag tänkte ta en kort runda och ta det lite lugnare. Blev det så?? Ja nästan....lugnt gick det men det var så härligt ute att jag var tvungen ta den långa rundan ändå. Det gick skittungt i början, benen var tunga och stumma. Men efter nån km så lossnade och jag kunde njuta av det fina vädret och solen. Tog väl ganska lång tid då orken är lite si och så med förkylningen i kroppen. Sen är benet lite ilsket då jag var lite odygdig igår då jag inte kunde gå ut.
Men jag kom runt hel och hållen och det var hur skönt som helst. Tänk vad lite solsken gör med en stackars värkande orkeslös kropp.
Tog mej för att plantera om blommorna och skulle så stort bara ta nån enstaka. Men då jag väl var igång så blev det ju rätt smutsigt överallt och då tänkte jag att det var lika bra göra alla på en gång. Är ju bara några få ändå ...totalt 8 st. Men det tar på ryggen att först släpa fram blomjorden som stod i tvättstugan. Orkade inte lyfta den. Sen bära alla krukor som en del är rätt tunga då jag har svårt bära alls. Eftersom jag inte fick upp jorden i ståhöjd blev det gå ner på knä och upp igen ett flertal ggr och det kändes kan jag säga. Både knät och ryggen protesterade vilt. Men till slut hade jag satt om alla . Lämnade dom sen på köksbordet tills Henrik kom hem och fick hjälpa mej. Han fick städa och bära in dom på plats. Fick lite skäll för att jag hållit på och joxat själv då han vet hur ont jag nu får. Men han vet ju att det spelar ingen roll.....gjort är gjort.
Tur i alla fall jag har en snäll make som ta hand om städningen så det blev fint igen.
För mej blev det sängen och Mindfullness så jag kunde slappna av.
Kvällen sen blev smärtsam då ryggen bråkade och febern for upp och ner....hade frossa och svettningar om vart annat. Men jag var nöjd då blommorna nu var klara och fina i nya svarta krukor så det ser snyggt ut. Blev väl lite dåligt med sömn men en 4 timmar kom jag nog upp i.
Och jag kände mej som sagt ändå rätt alert i morse och sen ännu bättre efter rundan. Var nog precis vad kroppen behövde....lite sol. Och sen humöret också. Man blir glad av sol.
Om det fortsätter med solsken i veckan ska jag nog försöka komma mej iväg in till stan och ta en tur på isbanan. Är skönt gå på isen då solen skiner och här i byn går det ju inte då man måste gå med rullator. I stan är det plogat vägar så jag tror det ska gå för mej med. Synd bara att jag nog inte kan få med vovven då. Inte om jag far iväg själv. För jag tror inte hon vill åka buss. Skulle nog vara alldeles skräckslagen då , min lilla rädda vovve.
Nu hoppas jag bara förkylningen ger med sej och inte blir värre för att jag gick ut idag. Just nu känns det då okej så jag tro det bara var nyttigt med lite lätt aktivitet. Lite huvudvärk har jag men det åtgärdas med lite starkt kaffe. Har ju försökt dricka te istället just för halsen men då får jag huvudvärk .
Så nu ska jag ta det lite lugnt resten av dagen så kroppen hämtar sej ur snuva och smärta.
Är i alla fall nöjd att jag orkade med en runda idag trots allt. Kan inte missa en så härlig dag.
Motvillig :((
Ytterst motvilligt blev det inte nån runda idag. Kroppen sa helt enkelt ifrån och denna gång var jag tvungen lyda. Men motvilligt.
Har fått en rejäl förkylning med hosta, ont i halsen och snuva. Även lite lätt feber i morse därav beslutet att jag skulle skippa motionen idag. Är nog bäst om det inte ska bli än värre.
Har även huvudvärk och ont i bihålorna.
Veronica blev jätteförkyld förra vecka på sin praktik på dagis och självklart gav hon även lite baciller till mej. Jag som får allt och lite till därpå.
Så jag tror jag måste låta kroppen få sej en behövlig vila....idag i alla fall. Kanske det känns bättre i morgon.
Men det tar emot. Solen skiner och det är 3-4 plusgrader så inte har man egentligen lust stanna inne.
Och är jag bara feberfri i morgon då är jag nu ute på tur igen.
Vill inte tappa det jag byggt upp ….eller byggt upp och byggt uppp. Det var kanske lite att ta i. Men den fina vana jag kommit in i att gå oavsett smärta och väder. Den vill jag försöka hålla fast i.
Fast idag så fick det vara för kroppen har sagt sitt och det är väl bäst lyda för en gång skull.
Tänk att alla möjliga infektioner alltid fastnar på mej. Hur i sjutton har det blivit så. Maken tycker jag alltid är förkyld mm. Sen i somras har infektionerna avlöst varann på löpande band.
Tog den diskutionen med med min läkare i januari och han menade bara att det ibland kan bli så. Kroppen klarar inte stå emot och man får allt möjligt. Nått direkt avvikande kunde han inte se på mina blodprover så jag har nog bara otur just nu.
Sen kan det ju vara lite så att kroppen reagerar på min bestämda åsikt att jag inte ska skippa min runda oavsett hur jag egentligen mår. Och att kroppen därför protesterar vilt och ger mej än det ena och det andra.
Så då smärtan inte stoppar mej så ger den mej annat som kanske kan få mej ta det lite piano.
Nu vet jag att smärtan kommer lindras för det gör den alltid då jag blir tvungen stanna inne av nån anledning. Den är minst då jag bara ligger här och inte gör nått mer än det som går inom husets väggar. Men vad är det för liv. Ligga här och sura.
Måste få komma ut i friska luften och känna att jag KAN gå.
Känna att jag har ett liv trots alla vedermödor.
Så det alternativet finns inte på min karta. Jag kan inte lägga mej ner och ligga kvar där. Visst vore det skönt ha mindre smärta men inte på bekostnad av ett liv utanför huset.
Ligger nog ändå och vill inte tappa de muskler jag har. Om jag nu har några kvar???
Vet att mitt muskelpaket i mage och rygg är uselt. Vet att det ofta blir så att dom djupt liggande magmusklerna som ger stabilitet i ryggen är dom man oftast tappar styrsel över då man går med ständig smärta. Och att träna dom är ytterst svårt. Hitta dom då man inte ha full koll på alla signaler gör det än svårare- Har några övningar som jag ska göra just för detta men kan inte göra mer än hälften av dom. Har fyra övningar och klara två hyfsat. Dom andra funkar inte alls, Hittar inte rätt i dom övningarna . Då ger man lätt upp.
Det som alltså återstår är mina promenader. Då kan jag gå upprätt med rullatorns hjälp och försöka dra in magen ( inte det lättaste med den magen :) )
Enklaste övningen som fungerar och som inte tar ont i ryggen. Tyvärr så har den än så länge gett alldeles för usel effekt. Har fått veta att det är svårare bygga muskler då smärtan motverkar det och tvärtom. Ett riktigt Status Quo.
Status quo (latin), ursprungligen en kortform av status quo ante bellum, i dag med innebörden "oförändrat tillstånd". Brukar användas nedsättande för att "inget händer " eller "ingen utveckling sker". Uttrycket är även vanligt förekommande i engelskan, där det används neutralt med betydelsen "statuset" eller "det nuvarande tillståndet" ("existing state of affairs").
Nåja för att roa mej lite grann idag så blir det börja med blommorna. I alla fall nån. Har lite dålig ork men kan samtidigt inte bara ligga här. Det blir frustrerande nog att jag var tvungen skippa rundan. Det svider mest. Eftersom det är den som jag vill göra och som jag vet att jag kan. Oavsett smärta så kommer jag alltid ( nästan) runt.
Hoppas det nu inte blir fler dagar som jag blir inlåst här hemma .
Och att solen fortsätter visa sej från sin bästa sida.
Den som lever får se.
Solskenspromenad och tankar på veckan som komma skall !!!
Helgen snart över...söndag idag, kan kalla det sköna söndag.
Solen sken från klar himmel och det var + 4 grader då vi tog rundan. Sååå skönt . Går så lätt gå dåå solen skiner på en. Nu värmde den också skönt i ryggen . Vårkänslor i februari....inte helt fel.
Så trots ytterligare en natt med sömn som stördes av både smärta och nu också hosta så var jag riktigt alert. Benen pinnade på i rask takt....rask i min mening alltså.
Varje steg är fortfarande väldigt smärtsam men en dag som denna så kändes det okej ändå.
Sen var jag ju inte ensam heller utan maken var med mej och då man kan surra lite samtidigt så går det alltid lättare.
Även lördagens promenad gick bra....rent otroligt bra. Berodde säkert på att jag natten mot lördag fick en sömn på hela....hör och häpna ….6 timmar. Minns knappt då jag sov så många timmar i ett sträck. Även då var det lite sol men lite kallare då det var minusgrader och lite vind.
Så slutsatsen för helgens promenader är att det gått utan större problem och utan omkullkörning....nosat i backen....ett steg lite smått framåt. Sen att smärtan också lättat något är inte helt fel. Det nyper inte lika mycket och krampar så då lättar smärtan och jag går mot normalontläget....hoppas jag. Ta i trä …..bäst inte ta ut nått i förskott så jag sparkas omkull igen.
I går var vi och inhandlade lite blomkrukor och jord så jag har tänkt ta itu med lite blomsterplantering i veckan. Förnya lite i fönstren med nya krukor i svart plast och sen några snygga ytterkrukor i lila och plommonfärg.
Dom lila skulle jag ha i köksfönstret och dom i svart och plommon i vardagsrummet.
Dottern har massor med svärmors tunga som jag ska norpa ur och plantera i mina krukor. Min schefflera har blivit så träiga och fula att jag tänkt kasta bort dom. Dom är bara fina då dom är nyklippta. Är lite less på se dom också.
Ska ta nån i taget och försöka att inte sätta igång med alla på en gång. I alla fall är tanken så.
Är ensam hela veckan på dagen då maken jobbar förmiddag och dottern är hela dagarna på dagis- praktik. Men jag vill ha nått göra och vill göra det själv. Så då ska jag göra det .
Jag vill....
Jag kan....
Jag ska....
Har faktiskt inte så många blommor numera. Förr hade jag massor i alla fönster. Nu har jag bara levande blommor i vardagsrum och kör och köket bara orkidéer.
Blir roligt se resultatet med nya krukor. Alltid roligt med förnyelse. Speciellt då man jämnt är hemma och ser allt.
Vi hann även med en visit till svärmor igår. Var ett tag sen. Blir inte så ofta jag följer med dit. Ger mej inte så mycket då hon och jag aldrig stått varandra nära. Sen pratar hon mest om sej själv och tycker synd om sej så det är inte så roligt alla gånger. Speciellt som hon ...trots sin ålder på 89 år....är mer alert än jag. Visserligen ser hon illa men det är allt. I övrigt är hon helt frisk och tar sej fram helt själv . Och då bor hon ändå en trappa upp i en lägenhet där det inte finns hiss. Är dagligen ute på promenad i en timmes tid. Inte illa för en som är så gammal. Jag har själv stora problem ta mej upp för den trappan.
Undra hur man själv är i den åldern med tanke på mina fysiska begränsningar redan nu.
Nåväl hon verkade glad att vi kom förbi så man får väl se det som dagens goda gärning.
Idag blev det då ett besök till min pappa vilket vi gör varje söndag. Han är ingen energitjuv så att åka dit är ingen uppoffring. Lite fika och surra av sej en stund .
Väl hemma blev det latmanskost till middag....en familjepizza.
Brukar vara lite slö med matlagning just söndag. Oftast rester eller som idag pizza.
Måste få slippa kocka en dag i veckan.
Fy bubblan vad det var svårt skriva idag. Bokstäverna kommer som dom vill huller om buller och blir inte alls rätt. Tur datorn kan tala om vad det egentligen skulle stå.
Den är bra mycket klokare än en själv.
Får väl skylla på sömnbrist och smärtpåverkan som gör en dum och knasig.
Nu ska jag försöka gå igenom kläder inför begravningen som blir på torsdag då systers make ska begravas. Så man inte står där torsdag morgon med ostruken skjorta och fläckiga byxor.
Blir en sorglig dag men ett avslut och avsked måste ske. Så syster kan gå vidare med sitt liv och göra det bästa av det. Hon är starkare än hon tror så det kommer att gå bra det vet jag. Jag är både glad och stolt över hur bra det gått hittills.
Bara nu torsdagen är över så är det tuffaste avklarat.
En ängel stod vid din bädd
och sade lugnt, var inte rädd
Så tryggt hon fattade din hand
och tog dig med till himlens land
Gråmulet ....surmulet!!
Gråmulet och trist idag. Liksom mitt humör. Inte det bästa . Nu börjar sömnlösheten ta ut sin rätt. Kroppen är seg och trött huvudet ska vi inte snacka om...där står det still.
Smärta och sömnbrist är ingen bra kombination och jag tappar orden mer än normalt.....svamlar väl till det titt som tätt annars också, har väl med åldern att göra ;-) … men då smärtan varit jobbig nu i flera dagar blir det sämre än annars. Ska säga nått men minns inte vad och säger fel saker . Väldigt frustrerande men här hemma är dom van. Som dottern brukar säga ”har du väldigt ont nu mamma” då jag säger nått knasigt.
Dom , experterna på smärta, påstår ju att man blir lite ”dum” av smärta. Hjärnan som påverkas då man har smärta orkar inte med och lägger ner verksamheten rent ut sagt.
Det är därför man enligt experterna ska dämpa smärtan med smärtstillande så man får ner topparna och inte lida mer än nödvändigt.
Men då inte ens smärtstillande hjälper så blir man alltså ”DUM”.
Blev alltså ingen vidare sömn i natt heller då jag somnade sent eftersom smärtan inte ville dämpas och sen som högst två timmar innan jag vaknade och sen fick börja om och försöka somna. Gick inget vidare men somnade till slut och fick en två timmar till. Men utvilad är man knappast. Räknade ut att jag sovit i ca 15 timmr på 6 dygn ….det är inte mycket. Inte undra på attt jag känner mej sliten. Tur i oturen att jag inte har ett jobb att gå till. För hur skulle jag då orkat???
Men jag kämpar på. Med mina promenader trots att det är smärtsamt. Vägrar låta smärtan vinna ….jag ger mej inte. Ont ska med ont fördrivas heter det väl eller??
Benet har åtminstone inte vikit sej idag....alltid nått.
Igår var det en dag med halvklart så nån solpromenad fick jag inte. Men ut gick jag och kämpade mej runt fast jag egentligen tänkt hoppa över. Anledningen var att jag hade frissan på eftermiddagen och skulle klara sitta i 1 ½ timme.
Men tjurskallen vägrade stanna inne och det är jag väl i och för sig glad över. Jag vann än en gång över knoppen och kroppen som inte samarbetar.
Gick ändå hyfsat bra sitta hos frisören men bekvämt ….nej. Stolarna är ju raka i ryggstödet och jag vill helst sitta lite bakåtlutat. Värst var då jag skulle upp ur stolen och gå till stället där dom tvättar håret. Den stolen är så låg. Men hon var snäll och hjälpte gamla tanten så jag kom upp.
Det blev lite slingor i håret....lite åt det vit-grå-silver hållet. Blev väldigt bra. Jag är jättenöjd. Jag har inte färgat håret alls på ett år nu....har aldrig hänt förr.....så jag har varit som en grå mus ett bra tag nu.
Känner mej faktiskt lite yngre med slingat i håret.....trots att dom går åt det silvriga hållet. Jag är riktigt nöjd. Var hos en helt ny frisör denna gång och hon var jätteduktig. Förstod precis hur jag tänkt det.
Efter frissan så tog vi och unnade oss lite snabbmat då jag inte hade ork fixa nån middag efter den bravaden att sitta.
Nu ska jag försöka hitta tillbaka till mitt ”normalontläge” för nu är jag trött på det här. Hur vet jag inte men får väl försöka . Ska träffa sjukgymnasten om drygt en vecka så då får jag höra om hon kan hjälpa mej hitta dit.
För egentligen har jag inte gjort så mycket som kan förvärra smärtan så jag kan säga att det är vad det beror på. Okej frisören igår är förstås en grej men jag hade ju ont redan innan.
Tror lite det har med mitt onda knä att göra och att jag nu några ggr knäat då benet gett vika. Det har förmodligen slitit i ryggen då jag ramlat eller nästan ramlat.
Det börjar kännas som om det är en evighet sen det kändes okej ….normalont vill säga. Smärtfri är jag aldrig men så här mycket smärta ska jag inte ha. Sen att jag inte fått sova är nog också en bidragande orsak. Ingen vila har kroppen fått. Sömnen måste bli bättre.
Så det finns nog olika anledningar till min svacka .
Får ju svackor mellan varven men denna känns som om den är långvarigare.
Även den usla snöröjningen som gjort det tungt skjuta en rullator har nog påverkat.
Idag var det faktiskt plogat riktigt bra....nog det bästa denna vinter. Dom har plogat och skrapat gångvägen och breddat den som nu är jag nöjd. Bara nu det inte kommer snö.....för då är det förstört igen. Ska det komma snö så hoppas jag det kommer så pass mycket att dom kommer ut och snöröjer, för kommer det bara 2-3 cm så kommer dom inte ut och då blir det knöligt och eländigt igen. Håller tummar och tår för att det inte ska komma snö på ett tag nu. Och inte regn heller för då blir det halt.
Fy bubblan vilka krav jag har.....eller hur. Men då man ska ta sej fram med en rullator och inte orkar då det är moddigt och snö så måste jag få önska det. För önska kan man men d´vad som man sen får är en annan sak.
Vilka gnälliga rader det här blev.....IGEN.
Verkar som om det varit gnälligt ett bra tag nu. Men det är ju så det är för tillfället och då blir det gnälligt skrivet. Mitt sätt ventilera min frustration över smärtan.
Få ur sej det utan att lasta det på nån annan.
Nu är det helg så nu ska alla vara glada......så även jag. Ska åtminstone försöka. Inget blir bättre för att man surar.
SÖMNLÖST :(
Verkar bli ytterligare en sömnlös natt.....klockan är nu 00,39 och det går inte sova. Försök sova då bensmärtan kryper och sliter i en så det inte går varken slappna av eller ligga still.
Fjärde natten nu som det är hopplöst. Tur maken jobbar natt så jag inte stör.
Har väl sovit i snitt 3 timmar på fyra -fem nätter nu.
Börjar kännas. Och då har jag inte sovit dagtid heller.
Vet inte varför det nu är så illa. Känns som om jag inte kommer ur svackan alls. Den blir inte ett dugg bättre av vare sej rörelse eller stilla. Vill inte vara som jag vill.
Tänker än en gång på dom hurtfriska orden som kom fram i Fråga doktorn förra veckan. Man kan inte vila sej i form vid ryggsmärta. Har provat både och....vila och rörelse. Och för mej är det alltid bättre vid mindre rörelse och mer vila. Bit i det ni på Fråga Doktorn. Förklara varför det inte stämmer.
Visserligen har dom rätt i att muskler är färskvara och att man tappar muskler vid inaktivitet.
Det fattar jag med. Men hur jag än vänder och vrider på alla stenar som finns att tillgå så är det ändå så att jag har pest eller kolera att välja mellan. Ha mer smärta och inte mista musklerna …. eller ha mindre smärta och tappa detsamma. Så hur man än vänder sej har man rumpan bak eller nått.
Och självklart biter jag oftast i det sura äpplet och tar mer smärta för jag vill inte mista de muskler jag har kvar. Har redan tappat alldeles för mycket. Vet att jag inte har kontakt med dom djupa magmusklerna som vägrar samarbeta sen några år tillbaka. Vilket gör att ryggen blir än svagare och inte orkar hålla sej upprätt utan stöd. Vet också att musklerna i högra benet är både tunnare och svagare pga av att jag inte kan belasta det på samma sätt som förr. ( pga av smärtan....den elaka nervsmärtan ).
Nå trots den ilskna smärtan och den usla sömnen så har jag försökt hålla mej till de vanliga rutinerna. Upp klockan 7 och äta frukost och ge vovven medicin och frukost. Vid 9 klä på mej och ut på rundan på 5 km. Har inte hoppat över en enda dag . Solen har stråla från en klar himmel och gett ,mej energi att orka med. Jag har fått kämpa med knöliga vägar och rullen har gått trögt liksom benen. Men runt har jag tagit mej trots att smärtan sagt till att jag nog borde lägga mej ner.
Tjurskallen har fått visa sej och viljan har varit stark....starkare än smärtan för en stund. Och det har varit så härligt ute. Ena riktigt fina vinterdagar med strålande sol och vit gnistrande snö-.....oj så poetiskt :).
Tror inte det gått så bra om det varit gråmulet som det varit i flera veckor innan. Så tur nog har solen kommit just då jag behöver den som bäst.
Idag ….eller nu är det ju igår.....fick jag tillbaka mina glasögon. Tur det för jag har inte kunnat läsa morgontidningen i två dagar nu. Ser inte läsa med dom gamla. Förlängde också gartin nu med ett år till då min garanti går ut 1/3. Synsam erbjuder alltid ett år helt kostnads fritt och sen ett år till för endast 225 kr och om det då händer nått med glasögonen kostar det endast 300 kr per glas att reparera. Är nog bäst ta det då jag har en förmåga repa glasen titt som tätt. Den här gången helt utan kostnad.
Efter middagen så for jag och dottern till stormarknaden då kylen gapade rätt tom. Tog med rullatorn idag då jag kände att benen inte var med mej. Höll faktiskt på ramla då jag var och hämtade glasögonen men hade kryckorna så jag hann precis hejda ett fall. Men det tog ont i knäet som fick ta all tyngd då jag neg.
Så jag chansade inte då vi skulle storhandla. Måste passa på då man fått sin ”stora sjukpension”.
Tog nästan 1,5 timme innan vi handlat klart.
Men nu klarar vi oss ett bra tag.
Dottern påpekade då jag stönade och gnällde i bilen hur dj***la ont jag hade att hon hade kunnat åka iväg och handlat själv så jag hade sluppit. Men det är mitt enda nöje att få handla och komma ut och se lite folk och rörelse. Så jag ville åka med.
Då vi kom hem så hon sen att hon läst mitt horoskop i morse och där hade det stått nått som ” ditt humör har hamnat i en svacka så du borde göra nått kul” .
Och då menade hon att roligare än det här kunde jag ju gjort. Då var jag tvungen skratta ….så roligt var det kanske inte och sen kom jag inte ens ur bilen utan hennes hjälp.
Ja sånt är livet .
I morgon eller idag menar jag klockan är nu 01.50.....då blir det lite roligare. Jag ska unna mej ett frisörbesök med lite klipp och slingning i den numera helt råttfärgade kalufsen.
Och det blir spännande då det blir hos en ny frisör då min förra frissa slutat.
Då blir det i alla fall ”bli fin får man lida pin” men det är det värt. Kanske man mår bättre då.
Kämpaglöden behöver lite glädje också, inte bara tjurskalle.
Nu ska jag försöka sova lite, hur det nu ska gå till .
Tog så lång tid skriva då inte huvud och tangenter samarbetar. Tack gudskelov för rättstavningsprogram.
Frustrerad .....inget solsken inombords idag :(
Ännu en dag med solsken....jippi...!!!
Så fast det blivit uselt med sömn i natt pga smärt-toppar :(( ….blev väl ca 3 timmar....så var jag uppe med tuppen och påklädd redan kl 9.
Man måste ju passa på då solen skiner. Vad kan ge en så mycket energi som en solskenspromenad?
Nyttig för trötthet , nyttigt för välmående , nyttigt för mej att få röra på sej....ja listan på nyttigheter kan bli lång.
Gick väl inte så lätt som igår men det gick. Öströms-tjurigheten kom fram och benen pinnade på i rätt bra tempo. Bra tempo för mej vill säga.
Mitt tempo är inte så snabbt som det var en gång för hundra år sedan. Då kunde jag gå raskt och med stora steg och framförallt utan stöd och utan smärta.
Nu traskar jag på i ett inte allt för snabbt tempo med små små steg för att benen inte vill mer än så. Om jag försöker öka steglängden så blir det tvärstopp eller så faller jag då benet viker sej.
Så det är ministeg som gäller.
Blev rätt frustrerad då en kille kom med en dubbel barnvagn, en sån där typ tvillingvagn, och i rask
fart for förbi mej. Och det trots att han samtidigt gick med en mobiltelefon i handen.
Tänkte testa om jag kunde hänga med men det gick åt skogen förstås. Hade inte en chans följa efter. Han drog hela d´tiden längre och längre bort.
I såna lägen blir jag besviken. Besviken för att jag som en gång hade snabba promenader som mitt gebit och nu är det som en söndagspromenad varje dag. Visst blir jag svettig men om maken eller dottern är med så är det rena finpromenaden för dom. Ingen motion.
I såna lägen blir jag lite deppig. Jag kunde också det gång. Gå så det stod härliga till.
Gick faktiskt runt till Gammelstad på 60-65 minuter och då är den sträckan nästan 8 km.
Idag är jag glad att jag klarar sträckan på 5 km på samma tid.
Jag är inte den jag en gång var och ibland gör det mej ledsen. Speciellt nu då smärtan var jobbig i flera veckor och inte vill gå tillbaka.
Vet inte vad jag ska göra för att lindra den. Den river och sliter och hugger och drar.
När jag går , när jag står och sitter eller ligger.....tar lika hel***es ont.
Har en riktigt svacka som jag försöker kravla mej ur..
Hoppas nu solen med sin värme kan tina upp mej och få mej upp ur gropen jag hamnat i.
Det känns tungt , så förbaskat tungt just nu.
Men under min runda i solen , både igår och dag så kunde jag koppla bort det för en sekund. Jag kunde njuta av det härliga vädret och bara vara här och nu.
Nu då jag ligger här och smärtan gör att det inte går ligga still....har lagt en hård tennisboll i ländryggen som tryck för att störa ut bensmärtan som är ilsknast.
Jag vrider mej och har mej så hunden kan inte ligga vid mina fötter som hon brukar.
Smärtan är inte min bästa vän just nu.....snarare den värsta vän eller ovän man kan ha.
Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta helvete. Blir snart galen om jag inte redan är det..
Idag blev det en gnällstund IGEN......
Men det känns bra vräka ur sej det i skrift istället för att vräka över det på maken och dottern.
Min ilska och frustration håller jag för mej själv. Ska inte gå ut över nån annan. I alla fall inte muntligt.
Smärtan är min och ingen kan göra nått ändå för att lindra d
Solsken och frihet!!!
Solsken i sinnet och solsken ute. Det är en bra kombination. Hade tur idag då vi tog oss ut....jag och vovven....solen sken från en klar himmel. Och idag hann jag runt innan det blev mulet igen.
Vilken speed man får i benen då solen lyser. Allt går mycket lättare och det går bättre koppla bort det onda.
Så idag tog det endast 67 minuter att avverka rundan. Har tagit minst 1h och 15-20 minuter sista veckan så det var skönt. Nu är jag eventuellt på rätt köl igen. Snart så !!!
Visst är det fortfarande knöligt och eländigt men det gjorde mindre idag då humöret var på topp. Tänk vad lite solsken kan göra för knoppen och göra att man kan glömma den värkande kroppen en stund.
Efter rundan blev det en snabb dusch och sen direkt in till stan med bussen för att hinna lämna in glasögonen innan kl 13 . För då hinner dom skickas iväg och jag får tillbaka dom på onsdag eftermiddag.
Ska byta ut ett glas som jag råkat repa med ringarna....tror jag. Har en repa över hela glaset , inte mitt i synfältet men den märks ändå. Blir reflexer som stör. Tur nog gäller garantin då glasögonen inte är ett år än.
Nu ska jag klara mej med dom gamla i två dagar och det känns konstigt. Är mycket svagare så det är jobbigt läsa.
Då jag nu ändå åkt in så tog jag mej en tur till blomsteraffären och hittade där fina ytterkrukor som jag ska ha i vardagsrummet. Har fått ett presentkort så det passade bra köpa nått för det.
Blir fint då man satt om blommorna.
Nu känns det i ryggen och benet kan jag säga. Blev ingen vila då jag for in till stan direkt efter promenaden och det var förstås inte optimalt. Brukar alltid ta en vila efter rundan då kroppen behöver det just då. Så nu blev det ingen sån förrän jag var hemma igen. Hade då varit igång utan att ryggen fått sin vila i nästan 3,5 timme. Låter väl inte som så mycket men för mej är det så. Jag måste få vila efter ansträngning för att inte däcka ihop sen. Nu lär det inte bli roligt resten av dagen då smärtan river och sliter för att visa sitt missnöje .
Men idag hade jag inget val om jag ville göra det som jag planerat. Och hoppa över morgonrundan är inget alternativ då det är ett måste....eller inte måste utan det jag vill helst av allt.....den vill jag inte skippa då det inte är omständigheter som hindrar mej.
Och sen ville jag få in glasögonen så jag får tillbaka dom fort.
Så nu får man lida pin för det.
När jag ska hämta glasögonen får jag planera bättre. Då har jag ingen tidspress på att hämta dom. Eftermiddagen är lång och och rundan gör jag ju på förmiddagen vid 9-snåret så då hinner jag ta det lugnt ett tag innan.
Då jag nu är själv så är det bussen som gäller och egentligen är det rätt skönt. För då får jag en chans var självständig och inte alltid beroende av andra. Då dom är hemma....ja maken är hemma men sover då han har nattskift denna vecka.....så är det alltid nån som skjutsar mej och följer med mej. Det är bekvämt och lätt utnyttja men då jag inte har nått val är det skönt komma iväg med bussen helt själv och känna sej nästan som andra …..bara med en rullator .
En frihet och en känsla av att jag kan om jag vill.
Att åka buss är väl inte det mest optimala för mej då jag har så svårt sitta och sätena är så låga. Finns väl några som är högre men där sitter alltid andra och inte ber jag dom flytta på sej. Får vara glad att det inte är så fullt att jag blir tvungen stå för jag tror nog ingen skulle resa sej upp och ge mej en sittplats här i Sverige. Inte som det var i London då alla reste sej upp och gav mej plats då jag kom med min rullator. Det var artigt folk det.
Men nu har jag inget annat val om jag vill komma iväg själv nån gång. Det blir då bussen och jag är stolt att jag trots mitt motstånd har kommit igång med det. Var lite si och så med det för ett år sedan.
Då jag gick på ACT-terapi.
Då hade jag ett väldigt motstånd att ta mej helt själv på bussen.
Nu fixar jag det och är så stolt över mej själv .
Att få ha den friheten nån gång emellanåt och komma iväg på en tur på egen hand. Är så många år sedan jag gjort det. Har blivit skjutsad sen jag slutade kunna köra bil för 4 år sen.
Och att jag sen fick en ramp till rullatorn är också en frihet i sej. Jag kommer in och ut helt själv.
Innan rampen som vi bara haft ett år nu så puttade jag ut den ner för bron ….då den ofta for omkull....och tog mej sen ner för trappstegen med hjälp av ett extra räcke som maken fixade. Sen då jag kom tillbaka från mina rundor fick jag lämna rullen ute vid bron för att jag inte fick upp den själv. Nu rullar man lätt upp och går in och ut själv som andra kan. En frihet det med.
Nu ska jag försöka få mina ilskna muskler och nerver slappna av och sluta krampa. Mindfullness är vad som gäller. Sen får jag hoppas det inte blir så smärtsamt i natt.
Hoppas på solsken i morgon också så humöret kommer på topp igen som det var innan bussturen.
Men jag har som sagt gjort det jag ville och jag har inte låtit smärtan ta över. Än en gång klarade jag det. Smärtan är kvar men sånt är livet för en vissnande blomma.
Livet är hårt och inte alltid rättvist. Men så länge jag ändå tar mej fram som jag gör så får jag vara glad. Men smärtan ….den hade jag gärna sluppit.....drömma kan man alltid.
Tillfrisknat =) ingen bantningskur blev det ;-)
Helgen blev rätt bra trots allt. Magsjukan gick över på en dag så redan igår hade aptiten kommit tillbaka.
Synd egentligen.....eller inte direkt , men det hade kunnat vara bra med lite diet ett tag. Kanske man då skulle få kontroll på kilona igen. Dom som så sakta smugit sej på.
Men det är klart. Magsjuka vill man inte banta med. Urk....finns det värre än den sjukan. Tror inte det. Har träningsvärk efter stått och hängt på knä över toastolen i minst en timme.
Så det finns nog bättre metoder för att gå ner i vikt. Inte lätt förstås.
Det som min läkare kallade ”trivselvikt” är inte det jag har nu. Inte trivs jag med extra kilon runt midjan och höfterna.
5-6 kilon som kommit under sista 2 åren och lagt sej för att stanna känns det som.
Försöker komma till rätta med dom men det är inte lätt. Inte då man inte kan få upp flåset med motionen. Min motion ger visserligen lite puls men inte så man blir helt slut på rätt sätt. Det är mer att det är tungt för att det är dåligt före och för att jag inte kan gå fortare än jag gör- Går inte då jag inte kan öka steg-längden.
Så det enda jag kan styra är intaget av mat. Och jag som redan äter väldigt nyttigt....tallriksmodellen. Men än har den inte gett resultat
Min läkare sa att vi ska kolla ämnesomsättningen nästa årsbesök om jag fortfarande tycker vikten går upp. Han trodde inte det var nått fel där men sa att det kan vara läge kolla då jag nu gått in i klimakteriet med full kraft.
Nå det är bara försöka men som jag sagt hittills utan resultat.
De kilon som nu ligger där verkar ha slagit sej till ro där.
En enda fördel med att inte vara för mager ska väl vara att man inte blir benskör. Jag ligger på gränsen i det värdet då jag gjorde bentäthets-undersökning för nått år sedan. Ska göra en ny då klimakteriet klingat av.
Vilket jag hoppas det gör snart. Är inte kul just nu.
Svettvallningar varje kväll so jag sitter med fläkt hela tiden. Även mitt i natten kommer det attacker.
Fick hormontabletter för ett år sen men efter läst alla negativa saker om pillret valde jag att inte ta det. Håller mej till ett hälsokost-piller istället.
Funkar väl lite inbillar jag mej. Blir i alla fall värre då jag låter bli ta den.
Igår så hade vi lite karaoke sång här. Jag , Veronica och Henrik. Veronica har köpt ett sångspel till sitt Wii. Var inte helt lätt då jag inte kan så många av sångerna och texten rullar så fort. Men jag var i alla fall den som fick bäst på tonbarhet eller vad det nu kallas. Kanske innebär det att man inte är helt kass i sång =)
Kändes lite löjligt först trots att det bara var vi tre men sen lossnade det och jag vågade lite mer. Synd bara att man är så dålig på engelska.
Men roligt var det .
Sen blev det melodifestivalen och det var faktiskt min favorit som gick vidare....lätt som en Westlifekopia , ett av mina favoritband. Sen att gubbarna gick vidare var ju riktigt kul också. En parodi på schlager som var kul .
Idag hade vi tur på rundan och fick se lite sol. Går alltid lättare promenera då. Lika knöligt och eländigt fortfarande då den hopplösa snöröjningen inte funkar som vanligt. Hade hoppats på mer snö så dom varit tvungen ut och ploga. Nu ligger förra veckans snöfall kvar nedtrampat och gropigt.
Men som sagt det var härligt med solsken. Man blir så glad då.
En lite fikasväng till gamle far blev det också som vanligt.
Alltid trevligt komma ut till Kallax och få prata en stund.
Nu blir det lugna gatan resten av dagen . Kroppen behöver få lite vila så jag orkar ta mej till stan i morgon och få in mina glasögon.
Har inte helt borta hugget i rygg och höft men är lite mer beredd så jag inte ramlar igen. För då jag ramlar sliter det till och tar än längre att gå tillbaka, bort från hugg och kramp.
Men lite bättre är det ändå så man ska väl inte klaga om det går åt rätt håll.
Hoppas bara det fortsätter så. Till ”normalontläget”.
Var länge sen sist .
Magvirus :(
Så åkte man dit....magvirus ….blää.
Maken fick först på onsdagskväll och jag igår kväll och nu dottern också.
Så snabbt spred det sej.
Vet inte vart det kom ifrån men dottern praktiserar på dagis och kan ju dragit på sej smitta även om det nu var hon som fick sist. Jag har då inte träffat nån med magsjuka så mitt fel är det då inte.
Inte kul. Fick det direkt efter middagen igår så det var slöseri med maten.
Varade några timmar sen släppte det och i morse kunde jag ta mej min kaffetår som vanligt. Tur det för koffein abstinens får man ju direkt. Lite gasig är man fortfarande och nån hunger känner jag inte direkt. Blev lite blåbärssoppa till lunch och det kändes okej.
Tur nog vände det rätt fort men det känns ändå som om kroppen är sliten och benen tunga som bly.
Tog trots det en runda med vovven då maken är ledig idag så då vågade jag ge mej ut.
Gick tyngre än igår men jag orkade ändå runt. Hade bogsering av maken där det gick för tungt så det var skönt.
Frisk luft var extra skönt idag och jag piggnade faktiskt till riktigt mycket.
Blir inte mycket till fredagsmys idag då. Ingen är helt sugen på nått gott ändå. Maken som först fick det är piggast och han äter som vanligt.
Tur i alla fall att det är helg nu så behöver inte dottern missa sin praktik. Till på måndag är hon nog frisk igen. För mej spelar det ju ingen roll. Jag är ändå hemma hela dagarna så jag missar inget direkt. Har inte en fullbokad agenda precis.
Fast till veckan har jag två grejer inbokad. På måndag ska jag åka in till stan och lämna glasögonen för att få mitt repiga glas utbytt.
Sen torsdag har jag frisören.
Den här gången blir det lite mer än klippning. Känner mej så grå och trist att jag ska göra några slingor av nått slag och piffa upp mej med. Vad det blir för slingor får jag se. Får fråga frisören om tips vad som passar till musgråtthår.....eller asfaltgrå som en frisör jag hade för många år sen kallade det då jag sa råttfärgat.
Nått blir det i alla fall.
Det var ju alla hjärtans dag igår och maken kom faktiskt hem med en fin orkidé
Jag hade inte sagt nått så jag var förvånad att han kom ihåg. Sen avslöjade han att han inte vetat det förrän han läste tidningen på morgonen och då tänkt att det nog inte var bäst komma hem utan nått. Han brukar alltid ge mej en orkidé numera då han tycker snittblommor är så tråkiga då dom bara vissnar bort sen. Sen vet han ju att orkidé är min favoritblomma nr ett.
Jag hade bakat en paj i hjärtformat så det var synd allt slutade med magsjuka på kvällen.
Nåväl nu verkar det vara på rätt köl igen fast det tar väl ytterligare nån dag innan allt gett med sej helt. Blir nog soppa till middag också sen kanske det blir riktig middag i morgon istället.
Stånk och stön :-((
Pust..frust...och stön. :-((
Det har snöat igår kväll. Inte mycket i den den meningen men tillräckligt för att en sån som jag får problem.
Kom väl 2-3 cm med nysnö och eftersom det var runt nollgradigt så är det kompakt snö. Vilket innebär extra tungt rulla fram på en oplogad gångväg. För givetvis är den oplogad. Vad annars.
Dom har väl ett mått på hur många cm som ska till för att dom ska ploga. Och det var tydligen inte tillräckligt.
Igår var det till på köpet nyplogat och breddat på gångvägarna men det var innan snöfallet som kom på kvällen. Så nu ligger den kvar och det är gropigt och eländigt. Blir jiu så då snön trampas ner .
Försök ta er fram där med en rulle får ni se så tungt . Och då man sen till köpet släpar ena benet i snön så går det extra tungt. Och snön fastnar i hjulen och i bromsen så jag var tvungen stanna flera ggr för att få bort det annars rullade inte hjulen alls.
Gissa om man gick på ren frustration. Svor för maj själv men tänkte att jag SKA runt. Till slut var jag tvungen gå ut på bilvägen för att orka. Så då gick jag där mitt i körfältet och irriterade bilisterna. Nä skämt åsido ….jag flyttade mej i sidan då det kom nån bil. Tur nog är det inte speciellt mycket trafik där jag drar fram.
Sen har den idioten som kör traktorn inte öppnat upp överallt utan lämnat plogkarmar mitt i en avfart till en gångväg. Vilket gjorde att jag ….då jag skulle över den ….höll på stå på näsan. Rullen höll på välta och jag med den. Tur nog hann jag parera men det var nära att jag satt där på rumpan.
Hur jag lyckades stå på benen är en gåta . Men ont så ini he****e fick jag i knäet. Var det som fick ta tyngden då jag höll på ramla.
Om jag får tag i den där traktorchaffisen så ska jag ge honom en läxa. Han borde få låna rullen en sväng och se hur djävligt det är ta sej fram i hans usla underhåll.
Nä det var bättre förr. Då var stigarna upplogade tidigt på morgonen och det låg aldrig kvar så det hann bli knöligt och gropigt.
Inte ens Henrik kan cykla då det snöat. Det är alldeles för spårigt. Och han som annars alltid cyklat till jobbet. Det har han gjort ända sen vi flyttade hit för 25 år sedan men fått minska ner det då det inte går nu då plogningen uteblir. Han säger att det bara blir värre och värre.
Har väl med pengar att göra. Men man blir arg då man läser att dom säger ” vi prioriterar gång och cykelstigar i första hand samt stora bilvägarna” Rena rama ”bullshit”.
Och gissa om jag har ont nu. Nu är det inte bara benet som tar ont. Nu tar det ont i ryggen också. Annars är det ju främst utstrålning i högra benet som är värst. Men nu då jag fått kämpa med rullen i snön tar ryggen också mer ont. Hela ryggslutet värker.
Går inte slappna av för då hugger det. Har försökt med lite värme men det hjälpte dåligt. Blir nog att be maken trycka armbågen i ryggslutet då han kommer hem. Brukar få det att slappna av då. Men det tar ont....så ini norden ont. Jag brukar skrika rakt ut så hunden blir förskräckt. Men det känns skönt efteråt. Han brukar trycka på en speciell punkt och sen trycka ut mot höften . Det är den muskeln som kommer i kramp och som sen trycker på min stackars skadade nerv som mår nog dåligt som det är. Blir alltid dubbel smärta då muskeln krampar.
Nerven min tål ingenting.
Och sen tänker jag på vad dom sa på Fråga Doktorn.
Träna och du mår bättre. Jag tränar och tränar så gott det det går men mår jag bättre.....knappast.
Får bara ondare och ondare.
Lätt för dom sitta säga det. Dom skulle behöva få låna min kropp en enda dag. Då skulle jag vilaj se om dom är lika hurtfriska som dom är nu.
Brukar säga det till maken ibland att du skulle behöva få låna min kropp en dag och sen se om du står ut. Och det vet jag att han inte skulle göra.
Nåja jag gick alltså min runda i ren protest och ilska idag. Lite jäklar anamma och det gick.
Ville inte bli hindrar för LITE snö.
Jag ska ju göra det jag vill och inte låta smärtan ta över. Var det inte så?????
Nu känns det och jag ångrar lite att jag inte tog gåbandet idag men det är såååå tråkigt så det var skönare ge sej ut. Och jag har bestämt mej för att det ska ske varje dag. Och om det nån dag är sånt oväder att jag inte kommer iväg får jag väl ta gåbandet men helst inte. Men jag SKA gå varje dag.
Ger mej smärta men det får jag ta. Alternativet är inte tänka på. Det att ge fan i att gå och bara ligga här hemma och inte kunna annat. Är förvisso mindre smärtsamt men knappast roligare. Och om jag inte håller igång så försvinner ju alla muskler. Har ändå tappat så många redan att jag inte får tappa mer.
Nu är det alla hjärtans dag idag och då ska man vara glad och snäll.
Glömma att man har ont och inte alls är glad och snäll.
Har i alla fall bakat en jordgubbspaj i en hjärtform till kvällsfikat och kokat vaniljsås till.
Blir mitt bidrag till make och dotter så här på hjärtadagen.
Nu ska jag ta lite Mindfullness så jag kommer i fas innan dom kommer hem. För just nu är humöret i botten. Vill inte det ska gå ut över andra så jag muttrar mest för mej själv och skriver av mej ilskan istället.
Jag rår ju själv för att det blev än värre idag bara för att tjurtanten kom fram då jag såg snön som kommit.
En halvtimme med avslappnig och jag kanske kanske kan slappna av och smärtan kan minska.
En stark tablett måste jag nog ta annars kommer det inte gå. Är spänd som en fiolsträng och benet krampar och muskeln i rumpan ut i höften med.
Håller tummarna för att det släpper. För just nu vill jag bara skrika högt.
Tur jag är ensam nån timme till.
Bensmärta och bråkigt knä !!!
Så hörde hon äntligen av sej min sjukgymnast. Ringde för två veckor sen drygt och sökte henne men då var hon borta. Hon har varit utomlands så det var därför.
Anledningen till min kontakt med henne är mitt vänstra knä som bråkar. Det viker sej bakåt...översträcker sej...mitt i allt. Tar väldigt ont. Både då jag går och sitter och ligger.
Kan vara korsband eller artros. Få se vad hon kan hitta på . Fick en tid först om två veckor .
Nåväl nu är det på G i alla fall.
Hoppas det är nått övergående . Men med min tur så är det säkert nått ytterligare jag får leva med.
Mitt ben ….det högra ….har fortfarande problem med att det viker sej.. Lite bättre än i söndags men inte bra ännu. Då jag går min runda måste jag ta väldigt korta steg så det inte helt plötsligt försvinner. Jag har inte fallit sen i söndags så det är ju bra. I måndags höll jag på stupa men hann stanna precis innan då jag var beredd. Och nu då jag är ensam hemma på dagen är det viktigt att ja inte faller. För tänk om jag inte kommer upp.
Enda jobbiga är det tar lång tid gå rundan med så små korta steg. Tar ca 20 minuter längre och det känns. Blir både trött i ryggen och benet. Men jag kämpar på . Kan inte annat.
Sen såg jag Fråga Doktorn i måndags som just handlade om onda ryggar.
Blev mest frustrerad av deras hurtfriska yttrande om att det bara var träna så blir det bättre. Och om inte det går lägga ej under kniven.
Jag har gjort precis allt detta. Både försökt träna bort smärtan och lagt mej på slaktbänken.
Inget har gjort det bättre. Snarare tvärtom. Det har gett mej mer och mer smärta.
Enda jag kunde hålla med om i det dom sa är att det är alldeles för dålig och långsam utredning och rehabilitering då man skadar ryggen.
För mej tog det tex 7 månader innan dom opererade första gången.
Och då menade experten att det ska opereras redan efter 3 månader om det inte blivit bättre till dess.
Tänker på vad den första läkaren jag hade för så där en 11 år sedan. Då kom jag till VC efter att ha jobbat i 6 veckor med smärtan i ryggen. Och det enda hon sa var ” jag sjukskriver dej i två veckor och så får du en burk smärtstillande”. Efter dom två veckorna var det exact lika illa.
Då sjukskrev hon mej i ytterligare två veckor och skickade mej till en sjukgymnast. Denna sa då direkt att jag nog hade diskbråk och borde få en röntgen.
Den visade på ett rätt stort diskbråk i ländryggen och en liten kotförskjutning.
Skickades till ortopeden som sa att vi skulle avvakta och se om det inte läker. Efter en sjukskrivning på 7 månader totalt så blev det till sist en operation.....vilken inte blev helt okej mer än i tre månader efteråt. Vilket jag fått förklarat förmodligen var ren placeboeffekt. Jag VILLE vara bra och inbillade mej att det var så.
Nu så här 11 år efter allt så jobbar jag inte sen juli 2004 då ryggen inte orkade mer. Smärtan har bara blivit värre med åren och nu börjar som sagt andra leder ta stryk också.
Och att jag också gjorde en ytterligare operation 2006 som slutade med hjärnblödning har inte förbättrat situationen. Den har gett mej mer nervsmärta då han förmodligen skadade nerven då han försökte få dit smärt-stimulatorn.
Så nog kan man säga att ryggvården är dålig och långsam. Om jag blivit opererad tidigare och kanske blivit stelopererad ( en ortoped jag träffade 2004 menade att jag borde blivit stelopererad)
så hade det kanske varit ett annat läge. Vilket jag aldrig får veta nu.
Nu är läget som det är och jag kämpar på. För det mesta i uppförsbacke men jag kämpar ändå.
Jag är envis och vet att det inte är lätt. Men lägga mej ner och inget göra alls det går inte. Det är inget liv att leva det. Så även om jag märkt att då jag t.ex. varit sjuk ( förkyld ) och inte orkat gå haft betydligt mindre smärta. Men vem vill leva så. Inte jag.
Så även om det innebär mer smärta röra sej...... Dom hurtfriska experterna i Fråga Doktorn kan säga vad dom vill om att det lönar sej att träna....så gör jag det. Jag älskar promenader. Har alltid gått. Det är min livlina att få komma ut på rundan. Och då jag väl gjort den så är jag stolt över mej själv. Jag gjorde det trots att jag hade så ont att jag helst inte stigit upp alls.
Och det dom sa om smärtstillande ….att den bara ska tas kortare perioder. Det funkar inte. För om jag inte får mina tabletter kommer jag inte upp alls . Jag måste ha mina doser för att fungera. Och det vet som tur var min läkare. Han skriver ut det åt mej för han vet att jag tar dom med förstånd.
Så experterna på TV dom ger jag inte mycket för. Det kanske stämmer på dom som har ryggskott och sånt som går över med träning. En som fått en permanent nervskada kan aldrig bli bra. Kan aldrig bli smärtfri .
Den domen har jag fått och att jag måste lära mej leva med den.
Jag var faktiskt med på telefon i just Fråga Doktorn för några år sen då det också handlade om onda ryggar.
Fick jag nått svar. Nä tror inte det. Det enda dom sa var att jag ska göra det jag tycker är kul.
Det finns mycket jag tycker är kul.
Men kan jag göra allt sånt. Nej och åter nej. Det är mycket jag fått lägga ner.
Numera gör jag det jag verkligen vill och det jag känner ger mej nått som gör att det inte är så jobbigt efteråt med att smärtan ökar.
Det är som sagt promenader.
Det är baka lite smått....inte som förr då jag gjorde storbak.
Det är laga mat …. gillar det men måste ha lite hjälp mellan varven
Det är hälsa på hos pappa varje söndag....en rutin jag haft sen jag flyttade hemifrån 1980.
Det är åka och handla en gång i veckan.....måste få komma hemifrån nån gång per vecka.
Det är träffa mina barnbarn och leka med dom.....farmors änglar♥
Det är träffa mina vänner från jobbet och umgås med dom.....ger mej mycket energi och glädje.
Det är umgås med min familj och kanske äta en god middag tillsammans ibland med barnen som inte bor hemma mer.
Det är åka in till stan en sväng med bussen och bara strosa runt, och att klara det själv .
Det är gå på nån underhållning på Kulturens Hus nån gång ibland.
Med mera med mera..
Så det finns rätt mycket jag ändå kan göra. Med lite uppoffring. Ger mer smärta men det anser jag det värt. Går inte alltid men försöker . Kan jag bara planera lite och vila mej så jag kalra en stund sittandes så brukar det gå. Ont efteråt ? Ja självklart. Men då jag har mer ont för att jag faktiskt gjort nått är det lättare acceptera och gilla läget. Då jag fått mer ont utan att gjort nått särskilt blir jag bara sur och frustrerad.
Usch vilket gnälligt och trist inlägg detta blev. Behövde få beklaga mej lite . Haft några smärtsamma dagar då benet plågat mej mer än vanligt som gjort mej lätt irriterad och gnällig. Nu då smärtan lagt sej lite och benet känns mer stabilt så går det bättre.
Nu ser jag fram emot en tur till affären för att handla så jag får se nått annat än hemmets väggar en stund.
Blir nog ta med rullen då benet fortfarande är lite lurigt. Vill ju inte rasa ihop i affären heller.
Bensmärta och bråkigt knä !!!
Så hörde hon äntligen av sej min sjukgymnast. Ringde för två veckor sen drygt och sökte henne men då var hon borta. Hon har varit utomlands så det var därför.
Anledningen till min kontakt med henne är mitt vänstra knä som bråkar. Det viker sej bakåt...översträcker sej...mitt i allt. Tar väldigt ont. Både då jag går och sitter och ligger.
Kan vara korsband eller artros. Få se vad hon kan hitta på . Fick en tid först om två veckor .
Nåväl nu är det på G i alla fall.
Hoppas det är nått övergående . Men med min tur så är det säkert nått ytterligare jag får leva med.
Mitt ben ….det högra ….har fortfarande problem med att det viker sej.. Lite bättre än i söndags men inte bra ännu. Då jag går min runda måste jag ta väldigt korta steg så det inte helt plötsligt försvinner. Jag har inte fallit sen i söndags så det är ju bra. I måndags höll jag på stupa men hann stanna precis innan då jag var beredd. Och nu då jag är ensam hemma på dagen är det viktigt att ja inte faller. För tänk om jag inte kommer upp.
Enda jobbiga är det tar lång tid gå rundan med så små korta steg. Tar ca 20 minuter längre och det känns. Blir både trött i ryggen och benet. Men jag kämpar på . Kan inte annat.
Sen såg jag Fråga Doktorn i måndags som just handlade om onda ryggar.
Blev mest frustrerad av deras hurtfriska yttrande om att det bara var träna så blir det bättre. Och om inte det går lägga ej under kniven.
Jag har gjort precis allt detta. Både försökt träna bort smärtan och lagt mej på slaktbänken.
Inget har gjort det bättre. Snarare tvärtom. Det har gett mej mer och mer smärta.
Enda jag kunde hålla med om i det dom sa är att det är alldeles för dålig och långsam utredning och rehabilitering då man skadar ryggen.
För mej tog det tex 7 månader innan dom opererade första gången.
Och då menade experten att det ska opereras redan efter 3 månader om det inte blivit bättre till dess.
Tänker på vad den första läkaren jag hade för så där en 11 år sedan. Då kom jag till VC efter att ha jobbat i 6 veckor med smärtan i ryggen. Och det enda hon sa var ” jag sjukskriver dej i två veckor och så får du en burk smärtstillande”. Efter dom två veckorna var det exact lika illa.
Då sjukskrev hon mej i ytterligare två veckor och skickade mej till en sjukgymnast. Denna sa då direkt att jag nog hade diskbråk och borde få en röntgen.
Den visade på ett rätt stort diskbråk i ländryggen och en liten kotförskjutning.
Skickades till ortopeden som sa att vi skulle avvakta och se om det inte läker. Efter en sjukskrivning på 7 månader totalt så blev det till sist en operation.....vilken inte blev helt okej mer än i tre månader efteråt. Vilket jag fått förklarat förmodligen var ren placeboeffekt. Jag VILLE vara bra och inbillade mej att det var så.
Nu så här 11 år efter allt så jobbar jag inte sen juli 2004 då ryggen inte orkade mer. Smärtan har bara blivit värre med åren och nu börjar som sagt andra leder ta stryk också.
Och att jag också gjorde en ytterligare operation 2006 som slutade med hjärnblödning har inte förbättrat situationen. Den har gett mej mer nervsmärta då han förmodligen skadade nerven då han försökte få dit smärt-stimulatorn.
Så nog kan man säga att ryggvården är dålig och långsam. Om jag blivit opererad tidigare och kanske blivit stelopererad ( en ortoped jag träffade 2004 menade att jag borde blivit stelopererad)
så hade det kanske varit ett annat läge. Vilket jag aldrig får veta nu.
Nu är läget som det är och jag kämpar på. För det mesta i uppförsbacke men jag kämpar ändå.
Jag är envis och vet att det inte är lätt. Men lägga mej ner och inget göra alls det går inte. Det är inget liv att leva det. Så även om jag märkt att då jag t.ex. varit sjuk ( förkyld ) och inte orkat gå haft betydligt mindre smärta. Men vem vill leva så. Inte jag.
Så även om det innebär mer smärta röra sej...... Dom hurtfriska experterna i Fråga Doktorn kan säga vad dom vill om att det lönar sej att träna....så gör jag det. Jag älskar promenader. Har alltid gått. Det är min livlina att få komma ut på rundan. Och då jag väl gjort den så är jag stolt över mej själv. Jag gjorde det trots att jag hade så ont att jag helst inte stigit upp alls.
Och det dom sa om smärtstillande ….att den bara ska tas kortare perioder. Det funkar inte. För om jag inte får mina tabletter kommer jag inte upp alls . Jag måste ha mina doser för att fungera. Och det vet som tur var min läkare. Han skriver ut det åt mej för han vet att jag tar dom med förstånd.
Så experterna på TV dom ger jag inte mycket för. Det kanske stämmer på dom som har ryggskott och sånt som går över med träning. En som fått en permanent nervskada kan aldrig bli bra. Kan aldrig bli smärtfri .
Den domen har jag fått och att jag måste lära mej leva med den.
Jag var faktiskt med på telefon i just Fråga Doktorn för några år sen då det också handlade om onda ryggar.
Fick jag nått svar. Nä tror inte det. Det enda dom sa var att jag ska göra det jag tycker är kul.
Det finns mycket jag tycker är kul.
Men kan jag göra allt sånt. Nej och åter nej. Det är mycket jag fått lägga ner.
Numera gör jag det jag verkligen vill och det jag känner ger mej nått som gör att det inte är så jobbigt efteråt med att smärtan ökar.
Det är som sagt promenader.
Det är baka lite smått....inte som förr då jag gjorde storbak.
Det är laga mat …. gillar det men måste ha lite hjälp mellan varven
Det är hälsa på hos pappa varje söndag....en rutin jag haft sen jag flyttade hemifrån 1980.
Det är åka och handla en gång i veckan.....måste få komma hemifrån nån gång per vecka.
Det är träffa mina barnbarn och leka med dom.....farmors änglar♥
Det är träffa mina vänner från jobbet och umgås med dom.....ger mej mycket energi och glädje.
Det är umgås med min familj och kanske äta en god middag tillsammans ibland med barnen som inte bor hemma mer.
Det är åka in till stan en sväng med bussen och bara strosa runt, och att klara det själv .
Det är gå på nån underhållning på Kulturens Hus nån gång ibland.
Med mera med mera..
Så det finns rätt mycket jag ändå kan göra. Med lite uppoffring. Ger mer smärta men det anser jag det värt. Går inte alltid men försöker . Kan jag bara planera lite och vila mej så jag kalra en stund sittandes så brukar det gå. Ont efteråt ? Ja självklart. Men då jag har mer ont för att jag faktiskt gjort nått är det lättare acceptera och gilla läget. Då jag fått mer ont utan att gjort nått särskilt blir jag bara sur och frustrerad.
Usch vilket gnälligt och trist inlägg detta blev. Behövde få beklaga mej lite . Haft några smärtsamma dagar då benet plågat mej mer än vanligt som gjort mej lätt irriterad och gnällig. Nu då smärtan lagt sej lite och benet känns mer stabilt så går det bättre.
Nu ser jag fram emot en tur till affären för att handla så jag får se nått annat än hemmets väggar en stund.
Blir nog ta med rullen då benet fortfarande är lite lurigt. Vill ju inte rasa ihop i affären heller.
Arbetsvecka....???
Måndag igen....vad nu då? Hur gick den helgen så fort?
Var lite aktiviteter så det är väl därför.
Fredag barnbarnen här.
Lördag middag ute på restaurang.
Söndag tårtkalas i Kallax.
Sen har jag haft lite hundfrisör-jobb. Tessans tassar behövde friseras då hennes hår blir ångt under tassarna också.
Att frisera tassarna är inget som hör till det enklaste om nån tror det. Tessan vill helst inte att man rör i dom. I alla fall framtassarna....dom är heliga. Så det är en liten brottningsmatch att göra det. Började lite själv men fick be Veronica komma och hålla henne då jag fick jaga henne runt sängen. Brukar gå bättre då vi ids ta fram klippbordet men det orkade jag inte just då, Dumt givetvis.
Kan ju bara gissa hur min rygg tyckte om den arbetsställningen som blev .
Fick vackert bli varse det då jag vaknade på söndagsmorgonen.
Det högg och nöp hela tiden i ryggslutet och for som blixtar ner i benet. Försökte bädda sängen som jag brukar klara av men det gick inte. Minsta rörelse i sidled och framåt högg till.
Så sängen fick Veronica ta.
Henrik tyckte jag skulle skippa rundan just därför men lyssnade jag ??? Tror inte det.
Så sagt och gjort jag klädde mej och vovven och ut gick vi.
Rundan gick hyfsat bara jag var noga med steglängden. Gick nästan hela rundan utan missöden tills vi hade ca 1 km kvar. Då gav högra benet upp och vek sej. Vad hände då? Jo jag dök i backen men inte helt då jag kju hade rullen med att hålla mej i. Men det tog ont i mitt vänstra knä....som fick ta hela tyngden. Om jag bara stannat i tid då jag kände att det höll på braka ihop hade jag kanske inte fallit.
Men det gjorde jag inte så klart. Så nu fick mitt stackars vänstra knä ta ytterligare en smäll.
Nå gjort är gjort …..som min äldsta son alltid sa i ungdomens tid.
Hem kom vi till sist men fick stanna upp några ggr för att det inte skulle vika sej igen.
Så idag då tänkte jag att nu är det bra. Och då jag idag är ensam hemma med vovven så tänkte jag vara försiktigare då jag gick rundan. Var så härligt ute med sol och -9 grader. Lite kall vind ett tag men skönt ändå.
Så då jag kom till stället där jag for i backen igår så kände jag det igen. Benet höll på släppa . Tur nog var jag beredd idag och hann stanna innan jag föll. Tur det för vem vet om jag kommit upp själv. Och jag hade inte heller kunnat ringa nån då alla var på jobbet.
Sen fick jag ta det extra lugnt till jag kom hem-
Och hem kom jag i ett stycke så det var ju bra.
Låg sen och försökte få det att slappna av i ryggslutet som krampar rejält . Tog till värmedynan och då blev det lite bättre. Jag kunde i alla fall gå och duscha utan att vara rädd för att benet skulle ge vika.
Är lite läskigt då benet gör så där. Det bara släpper musklerna så det känns som om man tappar benet och så faller man. Går inte hindra om man inte är beredd. Jag får oftast en förvarning då det kör som en kniv i ryggen som vrids om och en skarp blixt ner i benet och sen viker det sej.
Är förstås kroppens sätt att tala om hur dum jag varit som inte lyssnat på kroppen. Ett lite ….eller stort....straff för att jag inte tagit hand om mej.
Nåväl då tror ni säkert jag tog det lugnt resten av dagen.
Ha ...inte det. Jag var inte klar med Tessans frisering så det blev lite idag också, Tänkte plocka fram bordet men det var för tungt lyfta för mej så det blev jag runt hunden på sängen igen. Jag friserade hennes ”discobollar” som hon har längst ner på benen och svansen.
Tog ett tag då hon inte var särskilt samarbetsvillig.
Men det blev fint till slut. Får väl se då dottern kommer hem om nått måste fixas till . För det var inte lätt se om det blev lika då hon gjorde allt för att gömma sina ben .
Men skam den som ger sej. Jag vann.
Nu återstår bara se vad den gamla ryggen tyckte om den bravaden.
Blir väl en käftsmäll i morgon det. Då kanske det blir att ta en kortare runda. Men förmodligen inte .Tjurskallen i mej säger att det nog inte blir så.
Nån gång ska det väl gå in i knoppen att det inte går att göra fel saker för då går det åt skogen. Om jag bara haft klippbordet hade det varit mycket bättre. Men pga av omständigheter så blev det jaga vovve runt sängen.
Dumt `Ja givetvis. Lärde jag mej nått? Troligen inte.
Jag vill vara den jag en gång var.
Jag vill kunna göra allt jag kunde.
Jag vill vara som alla andra.
Jag vill slippa min eviga smärta.
Det är mycket man vill men lite man får.
Act i all ära. Det är inte lätt acceptera sina begränsningar.
Det går mellan varven men då och då kommer det en period då jag vägra acceptera. Jag går på och kör in i väggen gång på gång.
Men jag gjorde det jag tycker är roligt och jag gjorde det. Att jag nu får lida för det är en annan femma. Det visste jag ju på förhand så. Det är också ACT.
Nu är i alla fall vovven fin och det var ju meningen.
lite sur vovve efter friseringen !
så fin blev hon .
Ryggen hämtar sej ….förhoppningsvis. Nån gång....den som lever får se.
Restaurangmiddag!!
Idag ska vi lyxa till det och gå på restaurang. Vi ska fira Veronica som fyllde 24 år i onsdags.
Vi ska på Sunderbyns restaurang som har väldigt god mat. Blir trevligt. Och jag slipper laga mat =)
En tårta har jag däremot bakat som vi ska åka till Kallax med i morgon. Tänkte bjuda på tårta där.
Igår hade vi finbesök med barnbarnen …..ja deras föräldrar också förstås. Viggo , myskillen är så go...kommer alltid med ett glatt humör och säger ”hej det är jag som kommer”. Han har en favorit här i huset och det är Veronica...faster är det roligaste han vet. Dom har så mysigt tillsammans och det är fint att se.
Sen Molly …..hon har verkligen utvecklats mycket nu. Syns att hon är ett dagisbarn som tagit efter andra. Lång har hon också blivit då hon fått rakare ben. Nu är hon heller inte så rädd för oss och det känns skönt. Hon har varit lite blyg men det verkar bättre nu.
Mycket spring i benen har hon också fått. Gör som storebror....springer istället för att gå.
Dom lär få det livat till sommaren då dom ska jaga två springande barn. Härligt att se.
Var trevligt surra lite med sonen och hans fru också. Jag som inte träffar folk så ofta tycker alltid det är roligt då nån kommer.
Lite glass blev det förstås till barnen trots att det är – 20 grader ute. Båda vet vart farmor har sin glass. Sen lite lördagsgodis att ta hem. Det hittar alltid Viggo i burken jag har.
Nu måste jag fylla på den så den inte är tom då dom kommer nästa gång.
Mollys favorit godis är chokladrulle. Precis som Veronicas då hon var liten.
Det har varit rätt kallt nu i två dagar . Igår – 20 och idag -25.
Men vi har ändå tagit oss ut på en runda med vovven. Bara klä sej ordentligt så går det. Kallast blir det om kinderna och näsan. Svårt skydda den delen. Vovven har ju kläder och sockar så hon fryser inte annars hade jag nog inte gått så långt med henne. Och hon har inget emot kläderna så det är skönt. Idag tog vi till och med hennes täckoverall på. Den brukar vi bara ta fram då det är under 20 grader. Annars duger fleeceoverallen.
Har än inte hoppat över nån dag med promenader så jag är rätt nöjd. Smärtan som var som värst i början av veckan är något bättre. Ont har jag förstås men mer åt det ”normalonda” hållet. Inte helt där ännu men det närmar sej.
Och inte har den stoppat mej trots att den varit riktigt jobbig. Nu är till och med sömnen bättre. I natt har jag sovit nästan 6 timmar. Och det är länge sen sist.
Från att i början av veckan sovit högst 3 timmar är det en klar förbättring. Och egentligen räcker 6 timmar. Jag som inte jobbar klara mej gott och väl på det. Däremot 3 , det är klart i underkant. Tro nog att allt som hänt sen i söndags spelar roll för att sömnen varit orolig.
Men nu då det värsta lagt sej så är det lugnare.
Var i torsdags och beställde tid för klippning i Gammelstad. Min frisör som jag haft i 8-9 år har slutat så det blir spännande se om jag blir nöjd med den nya. Blir jag säkert. Är inte allt för kräsen vad gäller frisör nu då man mest är hemma.
Den här gången blir det lite slingor också. Känner mej alldeles för grå just nu. Som en grå liten mus.
Såg hur fin syster är i sitt färgad hår nu då jag varit hos henne att jag blev sugen på göra nått själv. Är nu ett år sen jag slutade färga och lät min riktiga färg komma fram.
Men nu är jag less och ska testa med lite ljusa slingor i det mörkgråa. Har naturliga ljusgråa slingor så det blir nått åt det hållet. Tanken är i alla fall så.
Telefonkö....nog det värsta jag vet....
Efter gårdagen som blev en lugn och skön dag med solsken och härlig promenad så kom verkligheten i fatt en igen.
Dags försöka hjälpa syster på traven med papper och telefonsamtal.
Var en hel del vi skulle reda ut. Jag började redan igår med ett samtal som gjorde mej mer förvirrad än klok. Det var papper hit och papper dit.
Så då bestämde jag mej för att ta mej till syster och försöka reda ut lite grann i alla fall.
Dottern fyllde år igår men det blev ett litet firande igår då vi ska fira mer till helgen. Ska bl.a åka till pappa med tårta på söndag. Hon hade praktik igår på ett dagis och där blev hon hurrad för på barnens samling...gulligt. Tänk att hon blev 24 år.....hur gammal är inte jag då???
här fyllde hon fem år
Nåväl i morse tog vi rundan som vanligt och hann med lite sol idag också.
Benen är lite mer med nu då jag haft lite bättre en dag eller två. Har till och med sovit....hela 5 timmar i sträck. Det är nästan rekord!!!
Smärtan på kvällen är fortfarande rätt tuff och kräver starka tabletter för att slappna av.
Men än en gång så ger jag inte upp. Jag går och jag går. Kommer visserligen aldrig till dörren men ändå. Nu är det åtminstone upptrampat där det inte är plogat ordentligt så jagh kommer fram med rullatorn. Men än är jag inte nöjd...för mycket mittstäng och för många plogvallar mitt i gångvägen....inte okej. Ska nog ta och skriva till gatukontoret eller vem som nu har hand om plogningen och gnälla lite. Inte för att det brukar hjälpa men då har jag fått ur mej lite ilska trots allt.
Så idag då....när dottern kom från LTU så for vi till syrran. Väl där så började jag ringa. Och det var en hel historia för sej. Skulle först ringa skattemyndigheten för ett registerutdrag för dödsfallet.
Kom första till det där man väljer ”tryck 1 om du vill dit....tryck 2 osv” Väl där då jag valt dit jag trodde jag skulle så kom en röst som sa ” det är många som ringer just nu och du är placerad i kö...du är just nu nr 89 i kön!!!” Nr 89....jag höll på dåna. Nå det vara bara sitta och vänta. Med jämna mellanrum kom en röst som sa vilket nr jag hade nu. Efter 34 minuter kom jag så fram. Fick det jag skulle men sen var det nästa fråga till just den myndigheten....då kopplar hon mej och jag tror då att det bara ska gå direkt till en ny handläggare.....men icke. Samma spökröst kommer och säger ”du är placerad i kö och har nr 70” . Då trodde jag skulle explodera. Det tog ytterligare 25 minuter innan jag kom fram . Fy sjutton för telefonköer.
Sen var det Folksam och det gick faktiskt smidigt...ingen telefonkö utan jag fick svar rätt snabbt.
Då återstod Försäkringskassan men där gav jag upp direkt då en röst sa att jag blev återigen placerad i kö och väntetiden var ca 25 minuter. Så det fick vara för nu.
Nåja vi fick en del fixat men mer kan vi inte göra förrän intyget på bortgången kommit från skattemyndigheten.
Så nu har jag gjort vad jag kunde bidraga med. Nu får hon be bror och hans fru om hjälp med de saker som kräver personliga besök. Dom som färdas lättare kan ju följa med henne då. För hon bör nog ha med nån som hör och som förstår vad som sägs.
Efter vi var klara så for vi om och handlade lite så vi skulle slippa det imorgon. Jag gick in och började själv då vi hade vovven med i bilen. Hann i stort sett handla allt innan jag tog slut....var inte så mycket vi behövde ….och ringde in dottern som hjälp. Jag hade bara slängt ner all i korgen så hon fick packa trots att vi kör med shopexpress och ju kan stoppa allt i påsar direkt. Men jag klarar inte av den biten då det är för långt ner böja sej för att packa. Men jag kunde ju handla själv och det var jag rätt nöjd med. Kände mej rätt stolt att det gick vägen trots att det är rätt bökigt och inte går exakt som det ska. Blir lite dubbelt då allt låg slängt huller om buller i vagnen. Veronica brukar vara så nog med hur det packas så hon frustade lite. Men det visade i alla fall att det funar handla själv då det är lite och då nån kan komma packa åt mej sen. Fast visst är det skönare ha nån med sej som packar direkt då jag slänger ner i vagnen.
Nu känner jag av att det blivit alldeles för lite vila och det lär bli stark tablett i kväll igen. Sen hoppas på bra sömn ( 5-6 timmar hade varit skönt). Ryggen protesterar av att ha blivit tvungen sitta i flera timmar och ben och fot värker ilsket.
Men det blev dagens goda gärning gjort idag och då får det väl ta lite ont.
Måste ju hjälpa till lite jag med även om jag inte kan göra så mycket .
En dag i taget..!!
Ny dag och det ljusnar.
Nu kan jag fokusera på mej själv och ta itu med mina egna problem.
Lugnet har lagt sej och det rullar på för syster. Hon har fått hjälp med det viktigaste för stunden och kan börja gå framåt så sakta. Vänner och andra nära anhöriga har ställt upp på bästa sätt och hon har fått medicin för sin astma som varit jobbig och även fått tala med läkaren som dom båda hade gemensamt.
Vi pratas vid i telefon och det är det stöd jag kan ge för tillfället. Och hon vet att jag finns om hon vill prata. Idag skulle en väninna komma till henne och imorgon en annan. Så det rullar på och livet har sin gilla gång. Hon är starkare än man tror. Bara peppa henne så hon också förstår att hon kan själv, mer än hon tror.
Jag önskar bara jag kunde säga detsamma. Stark är det minsta jag känner mej för tillfället. Smärtan är så olidlig att jag fortfarande inte kan sova. Går helt enkelt inte slappna av.
Sen då att vädrets makter är emot mej med snöstorm och oplogade vägar som gör det tufft ta sej fram med rullatorn. Att det sen varit lite turbulent sen i söndags gör ju inte saken bättre. Allt spelar nog in. För kropp och knopp är sammanlänkade och mår knoppen illa så mår kroppen än mer illa.
Räknade ut att jag de tre senaste nätterna sovit i snitt 3 timmar. Och då har jag ändå inte sovit nått på dagtid fast jag varit trött. Så 9 timmar sömn på 72 timmar är nog lite i underkant.
Men jag vet inte hur jag ska göra. Kan inte ta mer smärtstillande än jag redan gör..
Skit, skit skit....
Vi trotsade den oplogade vägen idag då jag verkligen inte ville hoppa över min runda. Men vi fick ge upp efter drygt halva sträckan då det var alldeles för tungt.
Den idioten som plogar våra gångvägar skulle behöva sej en lektion i hur en plogad stig ska se ut. Det ska ju inte ligga kvar en massa lössnö på stigen. Han verkar inte våga trycka ner plogbladet alls utan han lämnar lössnö hela vägen plus en bred mitt-sträng med ännu mera snö. Gissa om man blir förbannad då man försöker ta sej fram med rullen. Om jag bara lyckats stoppa honom nån dag då han är i farten så skulle jag ge honom en känga. Tyvärr så plogas det ofta på natten och då sover man ju.....ja inte jag förstås men jag ligger i sängen i alla fall.
Nu i natt hade han dessutom dragit ut hela plogkarmen från gångvägen över hela gatan så det gick inte köra med bil där. Först mitt på dagen kom dom och tog bort den då gatan plogades.
Och jag hade bestämt att jag skulle åka in med bussen till stan idag då jag inte kom mej för det igår.
Eftersom det var så uselt plogat fick Henrik skjutsa mej och rullatorn till busshållplatsen. Annars hade jag inte kommit fram.
Jag skulle gå in på Synsam för att beställa nytt glas till mina glasögon då jag råkat repa det ena glaset tvärs över hela. Tur i oturen så är dom endast 11 månader gamla så jag får ett nytt glas på garantin. Ibland har man tur. Nu skulle det ta upp till två veckor innan glaset kommer så jag får åka in då igen. Hoppas bara det inte snöat då. För då blir jag galen....eller galnare kanske är mer rätt.
Blev inte mer än en kort runda sen på stan då det var alldeles för smärtsamt gå omkring där. Benet ville inte lyda och jag ville helst av allt lägga mej ner . Så jag beställde glaset och var om på COOP och handlade några småsaker vi behövde och sen blev det bussen raka vägen hem. Var nog inte borta mer än en timme. Räckte mer än nog för gamla damen.
Sen bråka sej hem genom plogvallar och lössnö. Gissa om man var arg. Sabla traktorförare. Om jag bara fått tag i dej GRRR.
Ryggläge sen då kroppen och knoppen var helt färdiga.
Men jag fick ju uträttad mitt ärende och jag gjorde det själv utan att be nån köra mej. Jag gjorde det trots alla hinder på vägen.
Hur var det nu jag lärde mej på ACT- förra våren.
Jag kan det jag vill och jag gör det jag vill....smärtan får inte ta över.
Och idag vann jag lite om än jag får äta upp det ikväll. Men då har jag gjort det jag ville och jag stoppade i tid för att inte göra det än värre.
Nu vill jag bara få ordning på sömnen också så jag kan gå vidare med det jag påbörjat.
Har konstaterat att det faktiskt inte är mer än nån enstaka dag sen i december som jag inte kommit iväg på rundan. Och då har jag både haft förkylning och snö som hinder.
Men hinder är till få övervinnas.
Det är ju bara synd att det ska ta så ont komma över.
Livet går vidare!!
Dagen efter.
Livet går vidare . Det är bara så. Livet stannar upp för en sekund då det händer nått sorgligt men sen rullar det på igen.
Att ta sej genom det som hänt är aldrig lätt men trots allt tycker jag min syster klarade gårdagen bra. Visst var det mycket tårar men det ska det vara.
Vi umgicks hela dagen och tog med henne till pappa också för att få lite tröst.
Det var jobbigt. Man blir illa berörd och lider med henne även om det säkert inte är som för henne.
Nu är det ny dag och mycket som ska fixas.
Livet står inte still och väntar.
Så det första jag gjorde i morse var att ringa vårdcentralen åt min syster som har svårt med allt knappande som ska till då man ringer dit. Hon behöver få träffa en läkare då hon själv har problem med sina luftrör. Sen behöver hon få bli sjukskriven några dagar för att få tid att hämta sej.
Ringde sen till henne för att höra hur natten varit och den verkade ha gått bra. Hon hade sovit och det är mer än vad jag själv gjort.
För mej gick det inte sova alls. Smärta och tankar som snurrade gjorde att nattsömnen inte blev som den ska. Sov väl 2-3 timmar totalt. Så det känns.
Därför var det tur att min svägerska skulle ta ledigt idag för att följa henne på diverse ärenden.
Det är jag tacksam för då jag inte kunnat göra det själv . Jag som inte ens kör bil mer.
Imorgon blir det eventuellt begravningsbyrån tillsammans med hennes makes syster. Hon lovade fixa med den. Det var ju trots allt hennes enda bror.
Jag är glad att även hon ställer upp.
Var lite orolig att allt skulle landa på mina axlar vilket inte hade gått. Jag har för mycket med mej själv för att orka ta hand om nån annan.
Min syster betyder mycket för mej men jag kan inte ta på mej hennes problem. Det gjorde jag under hela vår uppväxt men nu orkar jag inte det mer.
Därför är jag så tacksam till min brors fru som ställer upp . Det betyder mycket både för mej och min syster. Tack för det B-I. ♥
Eftersom min kropp protesterade vilt i morse av för lite sömn och för lite vila igår så tänkte jag först inte gå nån promenad. Det tog ont varje steg jag tog. Men jag låg och tvekade en stund och skyllde på kylan ( Var -17 grader) . Men till slut tog jag mej i kragen klädde på mej och vovven och tog mej min runda.
Det var så skönt. Rensade skallen på allt som snurrat runt hela natten.
Vi gick hela långa rundan på 5 km trots att det bet i kinderna.
Det var precis vad jag behövde för att komma igång.
Efter rundan och en dusch så kändes det mycket bättre.
Visst sliten är jag fortfarande och smärtan är stark men tankarna har hamnat på plats och det känns helt okej trots allt.
Hade även tänkt ta en tur in till stan för att lämna in glasögonen som jag råkat repa med min ring.
Men till det räckte inte energin. Kroppen sa ”lägg dej ner” så det var bara lyda. Hade inte orkat ta ett steg till.
Men rent psykiskt känns det mycket bättre än när jag vaknade. Jag ser ett ljus i mörkret och jag tror min syster fixar det här. Hon kan mer än hon tror .
En sorglig dag
Idag var det inget trevligt uppvaknande.
Väcktes av ett tråkigt samtal. Min systers make gick bort i natt i lunginflammation. Han har varit väldigt sjuk och svag sista tiden samt att han led av en svår muskelsjukdom.
Så dagen fick ett hastigt uppvaknande och iväg till syster.
Vill lämna besked personligen då hon inte visste om det .
Sjukhuset hade meddelat hans syster först då min syster hör så illa.
Vi , jag och Veronica , fick alltså meddela det tråkiga och ta hand om min syster och hjälpa henne genom dagen. Även min brors fru kom och stöttade. Och hans syster förstås.
En stor chock trots att vi vetat om att han blivit svagare för varje månad och dag.
Nu blir det försöka hjälpa syster igenom allt som måste fixas. Då hon också är handikappat blir det mycket hon behöver hjälp med .
Så idag fick vi alla ställa upp och lägga våra egna bekymmer åt sidan för en dag.
Jag gör som jag vill
Jag gör som jag vill ….det har jag alltid gjort. Ett uttryck min äldste son alltid hade i tonåren, under våra diskussioner.
Nu är det jag själv som kör efter det mottot. Jag gör som jag vill !!!
Inte alltid helt uttänkt kanske men ett faktum.
Igår skulle jag var ”duktig” och vila lite då jag ville orka vara med barnbarnen som skulle komma hälsa på.
Hur duktig var jag då??? Jag skippade promenaden och jag skippade gåbandet. Så långt var det bra. Men sen fick jag för mej jag skulle fixa i ordning allt som hörde till gamla ugnen och se vad som skulle sparas och vad som skulle kastas. Min nya ugn hade nämligen kommit och maken skulle montera den då han varit på rundan med vovven. Den som jag hoppade idag.
Om jag lagt mej och slappat hade allt varit okej. Men nä...jag satte igång diska plåtar och sen tyckte jag spisen som ju också har en ugn som vi visserligen inte använder mer men som vi lagrar plåtarna i var rätt skitig. Så ner på knä, ont som bara den gjorde det då mina knän tar ont, och började skura rent i ugnen. Bara den arbetsställningen är helt åt skogen för mej. Luta sej framåt för att nå är inte min grej direkt. Det smärtade ordentligt i ländryggen men då jag väl börjat ville jag slutföra.
Fint blev det men oj så ont det tog. Och sen kom nästa utmaning. Ta sej upp från knästående. Det tog en stund men upp kom jag helt själv. Hade ju inget val då jag var ensam hemma just då.
Tänkte jag måste upp innan nån kommer hem och frågar ”vad i Hel …. sysslar du med??”
Vem som helst kan ju gissa hur ont jag hade sen.
Tur nog kom Viggo och Molly och hälsade på med sin pappa och sen även Andreas kom förbi. Då kunde jag glömma den ilsket smärtande ryggen för en stund.
Få umgås med barnen och barnbarnen så man glömde bort det onda.
Molly och Viggo fick glass och godis …..sånt får en farmor ge . Och Viggo hade faktiskt sagt till Richard då dom åkte hit att han skulle äta glass hos farmor. Självklart ska dom ha det. Molly gillar också glass och kan numera äta själv med sked. Börjar bli riktigt duktig . Man ser hur fort det går sen hon börjat på dagis.
Viggo var alldeles nyklippt och var hur fin som helst. Vi gav ju dom en klippmaskin i bröllopspresent och Richard hade klippt honom. Var snyggt och han såg så vuxen ut med sim snaggade frisyr. Även Molly var nyklippt och även där är det sonen som klipper.
Jag har ju alltid själv klippt mina barn så nått anlag måste han väl ärvt.
Veronica tog och klippte Richard då hon också lärt sej klippa och med maskin är det ju enkelt. Jag klippte mest med sax förr men nu är det maskin som gäller.
Men det var i alla fall rena vitamininjektionen att få träffa mina småttingar och såklart är det alltid roligt ha barnen här också....fast mest barnbarnen.
Sen då dom for då hade jag tid känna efter hur jag egentligen mådde. Och det var mindre kul.
Det var som att få en riktig käftsmäll. Smärtan gjorde att jag helt enkelt var tvungen ta till det starkaste jag har. Inte ens det hjälpte helt men i alla fall så jag kunde sitta och se lite TV.
Men då jag skulle sova gick det inte slappna av. Låg och skruvade mej säkert i minst två timmar innan jag till slut kunde sova. Blev väl inte så många timmar totalt men ca 3,5 timme blev det nog.
Vaknade då maken kom hem från sitt nattskift men kunde inte somna om sen.
Så vid 9-tiden bestämde jag mej för att ge upp försöket att sova.
Tittade ut och såg att det kom lite lätt snöfall så jag var i valet och kvalet. Ut eller gåband.
Tvekade lite men beslutet blev ut. Så jag och Tessan traskade iväg i 2-3 cm nysnö som låg där och flinade åt mej. Precis som om det räckte mej långfinger .
Men viljan fanns där trots att jag kände hur tungt det skulle bli. Höjde volymen i örat och försökte tänka på nått annat. Jag gick och jag gick. Jag gick hela rundan på 5 km i ren och skär protest mot smärtan. Jag har ju bestämt mej för att den inte sk få hindra mej från att göra det jag vill.
Och det gjorde den inte heller. Inte idag.
Var det smart??? Nej förmodligen inte .Det känner jag nu. Smärtan är ännu värre nu.
Så det lär bli en jobbig dag.
Fick då dottern att hjälpa mej stryka mina nya gardiner i köket.
Sara och Andreas kom också förbi så hon hjälpte Veronica få upp dom så jag slapp.
Blev hur snyggt som helst. Jag som alltid brukar ha korta längder och kappa i köksfönstret har nu skaffat långa längder och med smakråd från Sara så skippade vi kappan helt.
Det blev jättefint och jag är supernöjd. Nya gardiner gör en alltid glad.
Jag har alltid förr bytt gardiner ofta men numera då jag behöver hjälp blir det inte mer än 2-3 ggr per år. Och då det väl blir av så är det extra roligt.
Andreas och Sara hade varit på lägenhetsvisning. Dom är sugen på en ny lägenhet som ska byggas på Kronan. Dom har byggt likadana i Sunderbyn så det var visning där idag. Få se om det blir av eller inte.
Ikväll blir det titta på melodifestivalen och gnälla lite över de usla låtarna som vanligt. Maken jobbar natt och börjar redan kl 18,00 då han har 12-timmarskift. Så det blir bara jag och dottern.
En lugn och stillsam afton alltså.
Sen får jag se hur nattsömnen blir i natt. Bådar inte gott att det redan nu är OLIDLIG smärta i rygg och ben. Svårt slappna av. Får väl ta till en extra stark innan sänggåendet. Som tur var är jag ju själv så jag stör ingen om jag måste gå upp mellan varven. Hoppas på en bättre dag i morgon. Hoppas alltså.
Men man kan ju nu dra en slutsats av det hela.
Har jag gjort det jag vill ?/ Ja
Har smärtan hindrat mej ?/ Nej
Har jag varit dumdristig?/ Ja
Har jag lärt mej nått ?/ Nej
Jag lär mej nog aldrig . För lär jag mej nått så är det som att gå tillbaka till ruta ett och aldrig ta ett steg framåt alls. För det är nog enda som inte gör min smärta värre.
Men vill jag leva så ?/ Nej
Vill jag låta smärtan ta över ?/ NEJ OCH ÅTER NEJ.
Alltså är jag tvungen ta det onda för att få det goda...ett liv som är värt att leva....om ej väldigt smärtsamt.
Okej , smärtan är väl lite i överkant just nu då jag gjort allt för många saker jag inte borde gjort. Så bara jag kommer tillbaka till ”normalläget, normalontläget” Så är jag på G igen. Jag ger mej inte Smärtan , som är min närmaste vän eller kanske ovän, den får jag leva med men den kan ju vara mindre än just nu.
