Regnet det bara öser ner ....och ....
Oktober och snart november och regnet öser ner. Igår – 13 grader, inatt snö och -3 , nu +4 och regn.
Man kan bli deppigare för mindre. Mer också förstås men då vädrets makter gör så här kan man inte annat än klaga.
Sen att det blir halkigt och eländigt hjälper ju inte till då jag inte kommer mej ut då, Så nu kan det lika regna bort alltihop så barmarken kommer fram igen.
Benet mitt börjar också ge sej till känna nu då tån inte bråkar mer. Vädersmärtor det känns det kan jag säga. Och inget biter på det. Inget av mina tabletter kan ta bort den smärtan. Men om man ska se nått positivt i det hela så är det väl att tån verkar fit for fajt igen. Ska bara låta bandaget sitta tills imorgon nu så får jag se om det är okej. Och eftersom jag nu fått tillbaka min ”normala” smärta så är det nog så.
Har i alla fall avbokat operationen som skulle ske på torsdag för den känns inte alls aktuell. Sen vill jag ju inte åka iväg med en nyuppskuren tå till Stockholm. Då man ska gå och ha skor på sej lär det inte vara optimalt. Sen hoppas jag att det inte blir mer trassel nu då jag slutar med penicillinet på fredag. Håller tårna =) på att det är över för denna gång.
Resfebern börjar komma nu. Jag är ingen älskare av flygplan så det känns alltid jobbigt innan. Då jag väl sitter där och planet lyft går det bra. Men vad gör man inte för att komma iväg på lite skoj.
Har suttit och gjort klart allt vi ska hinna med då jag gärna vill ha en liten planering. Annars blir det bara stress och hafs att skynda runt för att se saker. Vi har några museer vi vill gå på och det ska vi göra både fredag och lördag. Showen som är den stora grejen är på fredag kväll. Vi kommer ju till Stockholm redan på morgonen så vi har gott om tid hinna strosa runt och göra saker även fredag.
Sen ska vi ju förstås lyxa till med god middag och god dryck. Vi är ju trots allt där för att fira. Tror att det heter pärlbröllop då man firar 30år.
Rätta dagen är ju den 6 november men det året vi gifte oss var det just allhelgonahelgen.
Minns att det nog var lite snö då. Inte mycket men så det syntes. Inte var det regn i alla fall.
Minns rätt mycket av det trots att det var så länge sedan. Vi gifte oss i Gammelstad och hade festen i Kallax Bygdegård. Minns inte hur många gäster men det var en hel del. Smörgåstårta var menyn , och vanlig tårta och kakor till kaffet.
Minns också att Richard som då var endast 4 månader gammal for runt bland alla och han mådde som en prins, orädd som han var.
Det var ett fint bröllop och mitt starkaste minne är då vi stod framför prästen och skulle ge löftena som prästen sa. Då det var Henriks tur så stakade han sej på ett ord som vi tränat och tränat just för att han alltid sa fel just där. Istället för äkta så sa han extra. Han sa givetvis fel och vi båda höll på brista i skratt. Minns att jag var tvungen bita ihop och titta lite ner för att inte börja skratta.
Ett roligt minne som vi båda kommer så väl ihåg. Och efter 30 år som ”extra” hustru kan jag inte klaga. Jag är ju kvar ännu =)
Lördag en härlig dag.
Idag har det känts som en bra dag...fint väder , sköna promenader och en tå som verkar läka rätt hyfsat.
Det började med en morgonrunda i tidiga timmen , vi var ute före halv 9. Då Henrik också är ledig i helgen så fick jag och vovven sällskap. Riktigt skönt var det. Och det bästa av allt....min onda tå klarade av promenaden och skon utan att det blev värre. Kanske det ändå läker ihop till slut.
Vädret var så skönt, sol och – 2 grader ingen blåst och lite lätt frostigt på marken utan att vara halt.
Ett väder man blir glad av så här i mörka oktober-november.
Och att sen inte tån tar ont mer , eller åtminstone nästan inte , så kändes det som om allt kanske går min väg trots allt. Kanske jag slipper operationen och kan åka till stora huvudstaden utan bandage på tån . Och att jag kan ha på en finare stövel då vi ska gå på showen och slipper ta fula kängorna på.
Nu ska jag inte ta ut nått i förskott men fortsätter det så här så är jag nöjd.
Har ju en etsning kvar av den överskottshud som måste bort och sen hoppas jag det är bra.
Jag ska ”ALDRIG” mer dra bort e nagel så där. Ska åtminstone försöka låta bli nästa gång den går sönder på samma sätt. Får försöka lägga det här strulet på minnet.
Om jag ska se nått negativt med att min tå läker är att nu kommer ben och ryggsmärtan så sakteliga tillbaka till sitt normal onda läge. Men va fan det tar jag. För den smärtan det är jag det.
Men den klarar jag av mer än tåsmärtan. För då jag har normalonmtläge då är det inte värre än att jag kan koppla bort det en stund ibland och göra det jag vill ändå. Med tåsmärtan gick det inte göra nått alls. Inte ens ha på en strumpa på foten och ännu mindre en sko. Och hur ska jag då kunna göra det jag tycker om, som promenera med vovven t.ex.
Nä bort med tåsmärtan och in med den gamla hederliga vanliga nervsmärtan som varit min ständige följeslagare i snart 11 år. Den är jag, då vet jag att det är som det ska vara . På gott och ont så att säga.
Lördagen i övrigt blev stilla , Tog itu med fler av mina gamla bilder och nu har jag totalt gjort klart och scannat in 1652 st bilder. Och mer blir det. Finns nog minst lika mycket till. Det mesta hittills har varit bilder på sönerna då dom var allt från nyfödd till ca 4 och 6 år.
Efter det kommer nog bilder på dottern också.
Det är rätt häftigt att titta på bilderna som är tagna då. Minnen kommer tillbaka och ibland minns jag exakt när bilden togs och ibland har jag inte en susning.
Enda trista i det hela är att man inser hur gammal och skrynklig man blivit. Inte är man ju 20 nu heller. Man ser ju inte ut som då med alla sina rynkor och grått i håret.
Men det är roligt se hur man faktiskt har sett ut och att man varit rätt ung en gång. Även om det nu känns som ljusår sedan.
Vi tog även en eftermiddagsrunda i dag efter elljus-spåret med hunden. Då det är fruset i backen nu så gick det bra rulla fram med rullatorn där. Och sen fick hunden springa lite lös också. Går ju inte då vi annars mest går efterbilvägen. Hon var överlycklig och skuttade fram som en lite kängru.
Solen sken även då trots att klockan hade hunnit bli halv 4. Kändes så ljust då man äntligen fick ha klar himmel för en stund. Bara passa på .
Till middag lyxade vi till med helstekt fläskytterfile och svampröra med lök och bacon plus potatiskroketter. Helt underbart gott. Ett litet glas rött till och middagen var komplett.
Nu ligger jag här och jäser efteråt och är så mätt och belåten.
Nu ska jag ta itu med resten av planeringen av vår resa så det blir fixat och klart. Nu är det inte många dar kvar. Fredag morgon 06,55 flaxar vi iväg.
Och kontrollfreak som jag är ska det vara planerat med bussar och tider så vi hittar rätt där i stora staden. Lantnollorna på grönbete.
Ett litet ljus i mörkret =)
Ett litet ljus i mörkret....ja kan man säga så?? Inte är min lilla, eller stortån som det nu är, ljus precis. Just nu är det rätt svart.
Eftersom sköterskan i onsdags etsade med lapis på det sk svällköttet så har just den biten blivit alldeles svart. Ser inte vackert ut men det är väl inte meningen heller. Men det tar åtminstone inte lika ont nu. Tror infektionen börjat backa så smått och det gick t.o.m att stoppa in foten i en sko idag. Så jag slapp sitta inlåst här hemma hela dagen.
Det tar fortfarande lite ont om man rör i tån men det är helt klart på rätt väg. Tror nog jag ska säga att jag inte vill skära upp tån på torsdag nästa vecka utan avvakta. I alla fall om det fortsätter så här. Ska ju på måndag och få mer lapisbehandling och sen hoppas jag det räcker så. Ska fråga sköterskan om hon tror det behöver skäras nått. Är rädd jag får ont igen annars då det faktiskt är en operation som ska ta bort en del av nageln. Och vi åker ju iväg till Stockholm dagen efter och då ska jag kunna ha skor på och då är det nog inte lämpligt operera just dagen innan. Men jag får se. Just idag så känner jag att jag vill låta bli.
Äter ju penicillin också så det har förstås hjälp till att dämpa infektionen. Men magen är lite sur på tabletterna. Äter ju nog många redan och sen en sån stark tablett på köpet är lite mer än magen pallar med. Så idag handlade jag hem Proviva för att se om det lindrar i magen. Känns som om jag har en brännande känsla i magen och lätt illamående hala tiden. Läkaren sa ju också att det förmodligen skulle bli så men att om jag tar det med mat och tillsammans med just Proviva så skulle det dämpa symtomen. En vecka till ska jag äta pillren.
Idag då det var sol och härligt med – 10 grader ute så tog jag mej en runda. Tog fram mina nyinköpta kängor som är av mjukare skinn så det inte skulle klämma på varken tån eller min ömma fotknöl som bråkade hela förra vintern. Kändes helt okej , även tån gick hyfsat bra med.
Nu är det bara hålla tummarna att allt med tån och annat som kan gå fel.....med min vanliga tur/otur...inte händer utan att allt går som det ska och vi kommer iväg till stora staden i någorlunda gott skick.
Ska i alla fall bli jätteskönt och härligt komma iväg en weekend. Och att fira 30 år som gift det är ju inte helt fel det heller.
Idag kom Stockholmskorten som jag beställt så nu känner man att det är nära.
Planering av vad vi ska göra börjar ta form. Men vi ska först och främst ha det skönt och äta gott och njuta av showen sen rullar det säkert på med allt annat vi kommer på. Men lite planering så man hittar med bussar och sånt vill jag ändå ha.
Lite kontroll så man inte vimsar bort sej i storstadsvimmlet.....vi som kommer från ”landet”
Eländes elände :-(
Varför , varför ???? ja varför drog jag bort nagelbiten ??? Den frågan kan man ju ställa sej nu.
Tån tar ont , den varar , den ömmar. Går knappt ha en strumpa på.
Så idag var jag tvungen falla till föga och ta mej till Vc för konsultation. Läkaren ville egentligen skära i tån men konstaterade att infektionen var så kraftig att bedövningen inte skulle ta. Så det blev etsning av det sk ”svällköttet” ( överskottshud som växer in över nageln) och en 10 dagars antibiotikakur. Sen får jag komma tillbaka igen nästa vecka, på måndag för ny etsning och sen igen torsdag för en eventuell operation då dom tar bort en bit av tånageln. Hoppas verkligen det inte behövs men läkaren var nästan säker på att det måste bli så.
Och allt är mitt eget fel =(
Varför skulle jag dra nagelbiten.....varför i he***te Skit också.
Men nu är det gjort och går inte göra ogjort så bara bita ihop och hoppas det hinner läka tillräckligt så jag kan ha normala skor på mej då vi reser iväg nästa fredag.
Var ju just typiskt att det här skulle hända just nu. Då vi ska resa iväg och jag måste kunna gå i skor. Men va fan ….jag går väl ändå. Lite mer smärta ska väl en sån som jag palla med.
Men det är faktiskt så att den eviga nervsmärtan är jag så van vid att den knäcker mej inte, oftast inte kanske är mer rätt. Men den tål jag och den finns ju alltid där. Den har ju blivit som en del av mej. Men då det sen kommer en ny smärta som faktiskt är så stark att den stör ut nervsmärtan, då blir det jobbigt.
Och försök ta på en sko då stortån är inflammerad på utsidan och inte tål att tas i.
Nåväl nu har jag börjat med mina tabletter och sen är ju tån etsad och det ska ligga på i 1-2 dagar så får jag väl se åt vad håll det lutar åt.
Hoppas, hoppas bara jag slipper operationen. Men med min vanliga tur så blir det säkert av. Jag har ju sällan turen på min sida.
Nåja man får inte deppa ihop för det ut nu ska här planeras inför Stockholms-weekenden.
Vad vi ska göra, vad vi ska se. Vi har ju Showen med Ledin på fredagkväll så det är ju klart. Men sen är vi ju där redan från fredag morgon och hela lördag och söndag förmiddag så nått mer blir det. Vi ska bl.a gå på nya Spritmuseet , vi var på det förra som fanns för 5 år sedan då vi också gjorde en
weekendtripp. Sen blir det förstås Gamla Stan och alla mysiga butiker där....det får maken stå ut med. Kanske tar vi Cosmonova eller så blir det Tekniska museet. Det är ju sånt som maken gillar.
Bara jag får gå på Gamla stan så är jag nöjd.
Sen ska vi förstås äta god mat på nån trevlig restaurang. Det är ju det som är så mysigt med att åka iväg....gå ut och äta och slippa både disk och matlagning.
Ser i alla fram emot den resan och hoppas nu min tå kan vara på min sida och samarbeta så jag inte har allt för ont. Håller tummarna och tårna för den delen också att det ska gå vägen.
Igår blev det ett besök till tandläkaren igen. Det blev en ny fyllning , hon tog bort den gamla då tanden var mer sprucken och det annars kunde lossna mer bitar. Så nu är det trettonde besöket för i rå avklarat. Hoppas det nu var sista gången. Diskuterade igen en bettskena och enligt denna tandläkare skulle jag kunna få en sån i avtalet jag har. Får kolla upp det med min rätta tandläkare om det stämmer. För det börjar nog bli läge att testa en sån innan alla tänder gått sönder. Har ju redan sprickor i massa tänder och det är bara tidsfråga innan nästa går sönder. Har ju inte karies utan allt beror på att jag biter ihop käken under natten och på så sätt spränger tänderna .
Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska prova ut en bettskena eller inte. Beror nog på vad det kostar för kan jag inte sova med den så är det ju kastat pengarna i sjön. Men är det så att jag kan få det genom mitt friskvårdsavtal så tål det att tänka på.
Men det blir inte nu i alla fall. För nu är jag trött på springa till tandläkaren i tid och otid.
Älgkött .... YEAH...äntligen =)
Igår blev det äntligen lite älgkött att fylla frysen med. Oj som jag saknat det. Då man är uppvuxen på älgkött så vill man ha det . Förra året blev det dåligt med utdelning då dom endast sköt EN enda älg. Inte mycket kött av det inte. Men i år har det lyxats lite bättre.
Jag och Veronica for ut som vanligt till pappa igår ( söndag) och då var dom i full gång med styckningen. Så jag och Veronica bestämde då att vi stannar en stund och så tog hon …..jag lite jag också...itu med att byta gardiner och putsa fönstren i vardagsrummet åt pappa. Då gardinerna togs ner så såg man hur dammigt det var. Alltså blev det dammtorkning också. Pappa är bra på städa men det där med dammtorkning ….det gör han inte. Vi brukar hjälpa honom med det nån gång då och då just därför.
Dammtorkning i sej är ju inte så jobbigt så det fixade jag medan Veronica torkade fönstren. Men oj så mycket saker han har....eller rättare sagt som mamma hade. Hon hade dille på alla möjliga skålar och andra glasprylar. Och hyllorna är fulla med såna. Så det tar tid att torka rent där då man måste flytta undan alla miljoners små glas. Nåväl det gick rätt snabbt ändå och fint och fräscht blev det. Nu har han julfint=)
Då styckningen tog så lång tid så åkte vi hem.
Hann inte vara hemma länge så ringde pappa och undrade om vi hade tid hjälpa till med köttet. Självklart så gjorde vi det. Vad gör man inte för att få frysen full med smaskigt kött.
Så jag och Veronica åkte dit och fick helt klart lön för mödan. Vi fick bl.a en fin älgfile så nu är nyårsmiddagen klar. Fick även fina stekar av innanlår , ytterlår och rostbiff. Massor med köttfärs också förstås. Tror vi packade runt 25- 30 påsar med älgfärs. Var ca 20 kg allt som allt.
Nu ska här göras älgköttbullar och älgfärslimpa. Vad jag längtat efter det. Är ju så mycket mer smak i den färsen än vanlig nötfärs. Pappa var glad att vi hjälpte till med köttet så han slapp. Var ju mest mamma som fixade det förr. Men det gick fort då vi var två som packade.
Efter kött-packningen så fikade vi och då fick Veronica tid att passa på och fråga pappa om hur det var då han var liten. Hon har en uppgift till skolan som hon ska göra med utfrågningar med olika generationer om hur det var på den tiden. Bl.a 20-30 -talet, 50-60 -talet och 80-talet. Så hon ska sammanställa fakta från hur pappa hade det, hur det var då Henrik var liten och sen till sist blir det nog Andreas som får representera 80-talet.
Hon gillar verkligen sin skola och utbildningsformen verkar passa henne perfekt.
Det är skönt för hon har inte vetat riktigt vad hon ville bli men nu verkar det som hon hittat rätt.
Idag var det kallt....hela 9 minusgrader så det blev till att dra på långkalsongerna innan promenaden. Men då man kom ut och var igång kändes det riktigt skönt. Jag behövde röra mej då jag är stel och har väldigt ont sen gårdagens bravader med dammtorkning och kött-packning.
Gick lite trögt men snart fick jag igång de gamla benen. Tyvärr så tar stortån fortfarande väldigt ont så efter halva sträckan så kändes den rejält.
Men som jag sagt tidigare så tar det bort smärtan i benet och det är väl bra … eller????
Vad brukar man säga / Inget ont som inte har nått gott med sej /
Nu blir fotbada flitigt så den hinner läka...förhoppningsvis ….till nästa vecka då vi åker till Stockholm. Om inte så blir det svårt då jag inte vet hur jag löser själva fotbadandet. Men det blir nog bra. Får väl låta bli känna efter för en stund . Och grejar för att lägga våtomslag kan jag ju ta med i alla fall.
Tänkte slippa vända mej till VC men om det blir för illa måste jag nog .Inte för att jag vet om dom kan skynda på förloppet , så jag får se. Jag ger det veckan ut så får jag se hur det verkar då.
Det mest illa i kråksången är ju att det är mitt eget fel att tån blivit inflammerad. Drog ju bort en lös bit av nageln istället för att klippa . Dumt...ja visst....men det är lätt säga nu.
I morgon blir det ett besök hos tandläkaren ….IGEN.
Vet inte för vilken gång i ordningen. Tror jag varit dryg 10 ggr nu sen i somras. Nu är det en bit som lossnat på en hörntand, Kände det för nån vecka sen men ville inte gå till tandläkaren mer just då. Men nu fastnar det så mycket i den att jag ledsnat och då ringde jag och fick en tid. Jag vet ju att jag har sköra tänder med massa sprickor som gör att sånt här händer. Borde förstås fixa en bettskena då det beror på att jag biter ihop käkarna under natten. Men jag har dragit mej för det då jag inte vet om jag kan sova med en sån. Men det kanske slutar med att jag måste. Denna gång blir det i alla fall ingen rotfyllning utan endast en utfyllnad av den befintliga plastfyllningen...tror och hoppas jag i alla fall.
Tur än en gång att jag har friskvårdsavtalet....gäller i 2,5 år till . Sen får jag ju se om dom vill ge mej det nå mer då jag nog varit rätt dyr patient detta år.
Varit på en årlig undersökning , lagat en sprucken kindtand. Rotfyllt två spruckna kindtänder var av en sedan fick dras ut och nu då en tand som gått sönder och tappat en bit emalj. Totalt har jag nog varit 12 ggr så det här blir trettonde. Hoppas det är ett turtal och inte ett oturstal.
Ska man skratta eller gråta ???
Ibland kan man undra...ska man skratta eller gråta?
Varför då kan man ju undra nu.
Så kan man illustrera det =) Skratt eller gråt ?
Jo , min onda tå , den med nageltrång, den smärtar så illa att mitt ben och rygg knappt känns vid. Är det bra eller dåligt.??? Ja det är väl en avvägning. Om jag har smärta som är starkare än min ”vanliga” nervsmärta så är den stark kan jag säga. Det ska mycket till att s¨ta bort den. Men den ”kloka” hjärna vi har sorterar bort den då en annan smärta, som just nu mitt nageltrång är så det är den jag känner och inget annat. Smart? Ja kanske. Men skönt ??? Knappast.
Går inte ha skor på sej då tån inte klara beröring. Så problemet då är jag måste vara inne.
Och det går ju inte. Jag måste få mina promenader. Annars blir jag tokig....eller tokigare om man så vill. =)
Så det var bara ta fram kängorna och ta en tunn socka i så det inte klämmer så mycket på tån. Går bra ett tag men då man blir varm om foten så blir utrymmet trängre och då är det inte kul att gå mer.
Men som den smärt-tåliga person jag är så nonchalerar jag den och går i alla fall.
Inte ska väl en ”liten” tå stoppa mej. Då inte nervsmärtan jag har normalt gör det ,så inte slutar jag för det.
Är det klokt? Kanske inte så bra. För tån blir ju inte bättre av det.
Men fotbad med såpa och sen våtomslag kan nog fixa det. Skulle kanske gå snabbare utan att bli inklämd i skon men vad göra. Alternativet är att jag får låta bli gå ut och hur kul är det. Jag som brukar gå i alla väder och i alla smärt-tillstånd...nästan.
Jag lät bli fotbada igår då jag varit ute och promenerat och det var inget bra . Tån började vara igen och blev ilsket röd. Så idag gjorde jag rätt och fotbadade och slog sen in tån i ett ”vackert ” omslag med kompresser och tubgas.
Så nu hoppas jag den läker lite så det går åt rätt håll.
Måste ju få ordning på den innan vi åker iväg till Stockholm om två veckor. Har kort om tid så det är bäst sköta sej.
Men mina promenader låter jag inte bli.
För gör jag det kanske jag inte orkar gå i storstan. Faller ju så lätt tillbaka i ork och sånt då man inte har så mycket ta av.
Så nu gäller ….promenad-fotbad-våtomslag....då ska det väl bli bra???
Nu i helgen blir det stillsamt värre då maken jobbar natthelg. Börjar jobba kl 18,00 och slutar 06,00 sen börjar samma tid i morgon. Så nån särskild vakentid tillsammans blir det inte just i helgen men sen är han ledig till onsdag och jobbar bara torsdag-fredag till veckan. Har inte vant mej ännu med hur han jobbar då det var nästan ett år sen han jobbade helg och natthelg har inte jobbat alls tidigare.
Nåja det svåraste egentligen är att han ska kunna sova då både jag och dottern är vaken. När han jobbar natt på veckan är det ju bara jag hemma så då är det tystare. Men vi har gjort ett sovrum , ett av pojkarnas gamla rum, till nattsovrum. Då brukar det fungera bättre.
Men tolvtimmars nattskift är ju ingen drömtid precis.
Men så blir det då dom går 5-skift.
Få se hur länge det varar. Skiften har varierat så mycket under alla år så vips så är det nytt igen.
Skönt nu att få se solen igen . Den har vi inte sett mycket av i höst. Ska visst vara över helgen åtminstone så man får väl passa på att njuta. Det blir så ljust ute då solen lyser. Och det även fast det inte är nån snö. Vi hade ju snö i en dag. Den hade gärna fått ligga kvar men det kommer nog ny. För om vi har ett snötäcke blir även kvällen ljusare. Så ett lager med snö, några minusgrader och sol på dagen. Kan man få önska det??? Då hade oktobermörkret känts lättare geonmleva.
Snö , telefonbryderi och nageltrång ....vilken soppa!!!
Så kom den första snön....igår snöade hela dagen och snötäcket som kom ligger kvar. Blev ljust och fint ute. Tyvärr så ska det regna i morgon och då försvinner det. Oktober som är så svart och trist behöver snön. Jag gillade det i alla fall. Jag som inte behöver skotta vill säga. Henrik tyckte det var alldeles för tidigt med snö.
Eftersom det snöade igår så ringde vi till pappa och kollade om han vill ha hjälp med vinterhjulen och det ville han. Är alldeles för tungt för honom numera med däcken. Han är ju trots allt 83 år.
Så Henrik bytte hjulen åt honom och pappa var nöjd. Vi blev bjuden på gott fika efteråt då han hade haft fullt hus dagen innan. Min mammas syskon hade kommit förbi med mat och vin och fika. Ett riktigt kalas alltså. Det var ju roligt att dom gjorde en sån grej. Alla börjar ju bli till åren och det blir inte ofta man träffas så det var ett fint initiativ av dom.
Nu i morse då det faktiskt var -6 grader så tog vi en tidig promenad. Tänkte hinna innan det blev varmare då det blir så tung snö att rulla fram i med rullatorn. Det var ju runt 5 cm nysnö så lätt gick det knappast. Så jag försökte hålla mej i spåren där folk hade gått så den skulle rulla lättare.
Det är alltid problemet då det kommit så här lite snö. Ingen plogning för det kommer ju smälta bort. Men så länge det ligger kvar är det lite besvärligt. Men idag då solen sken för en gång skull så struntade jag i att det gick tungt. Henrik sa ”att skyll dej själv om du får ont” men vad gör det om hundra år :) Man måste ju passa på då det äntligen är klar himmel och ljust och fint ute. Man blir glad om än det tar ont .
Vad som var mindre bra är ju mitt eländiga nageltrång. Tån gillar inte vara i en sko då den kommer i kläm fast jag tog en känga med en tunn strumpa i för att det skulle vara lite mer utrymme. Men efter halva rundan så tog det förskräckligt ont. Var som om tån svällde upp. Jag är visserligen van vid smärta men den här smärtan är nått annat. Min vanliga smärta är ju jag....och den har jag ju jämt. Den är ju som inuti benet och ryggen. Nageltrånget känns mer som om det sitter utanpå huden och tål absolut ingen beröring. Håller på flyga i luften bara jag tar i den.
Så det blev såpbad då vi kom hem och sen försöte jag klämma ut lite var men det var så ont att det la jag av med. Gjorde sen ett våtomslag som förhoppningsvis ska dra ur infektionen .
Och att jag fått nageltrång rår jag ju själv för. Så nu får jag lida tills det ger med sej. Pust och stön.
Har ju ärvt en sk smartphone av sonen som jag försöker klura ut hur den funkar. Inte det lättaste kan jag väl säga. Är nog för gammal för en sån. Men jag kämpar på och försöker få in funktionerna som jag behöver kunna. Lite roligt blev det i morse då jag skulle fixa till mina kontakter. Jag skulle redigera dom och lägga in de nummer som inte kom med då jag bytte telefon. Lyckades då ett flertal ggr ringa upp nån på listan. En del ggr hann jag lägga på innan signalen gick fram men inte alltid. Ringde bl.a upp Annelie, min svägerska. Fick förklara att jag höll på med min nya telefon som jag inte förstår ännu. Lite skratt blev det allt. Hur många jag hann ringa upp vet jag inte men jag hoppas jag hann avbryta innan signalerna gick fram.
Nåja , jag kanske lär mej. Trägen vinner eller hur man nu säger.
Nageltrång =(
Så var det måndag igen...ny vecka som börjar illa. Nageltrång på stortån =)
Och jag rår för det själv. Drog i lördags bort en bit av nageln på tån som fastnade i strumpan .
Borde jag inte gjort. Kunde ju räknatt ut med ”stortån” att det skulle sluta illa. Blev inflammerat ganska snart så nu är det ömt och svullet. Rött och inflammerat.
Blev till att fotbada i såpvatten efter promenaden som tog väldigt ont med foten inklämd i en sko.
Sen våt onslag så varet får dras ut. Kan ju det där då det knappast är första gången nån har nageltrång i den här familjen.
Minns en gång då Richard hade nageltrång i nästan 8 månader bara för att han vägrade låta dom dra bort hans tånagel. Veronica har också ofta haft nageltrång och så jag förstås. Tänk att man aldrig lär sej. Jag har en knasig nagel på just den här stortån och den delar sej ofta så det är lätt händt att den fastnar då man ska få på strumpan. Men att dra bort den är väl inte det smartaste man kunde göra. Kunde klippt bort den så den inte fastnat och låtit resten sitta kvar tills det växt ut. Men det är lätt vara efterklok som man brukar säga. Men facit i hand så vet man att man gjort bort sej och nu får
man betala för det.
Igår for så Ruff hem till husse igen och det blev lugnt och tyst i huset. Eftersom Tessan inte gillar sällskapet så tyckte hon nog att det var skönast. Dom är inte kompisar precis. Accepterar varann men inte mer.
Denna gång hade äntligen jakten gett utdelning och dom hade fått två älgar. På tiden . Kan inte vara kul jaga om man aldrig får ett djur. Nu kanske man kan få lite lön för mödan att ta hand om hunden som vi gjort. Älgkött är ju så gott. Saknar det då det förra året blev väldigt lite då dom bara sköt en enda älg.
En älgstek gjord i ugnen med en sky av rött vin som man sen gör en mustig sås på är mumma för gommen. Längtar efter det. Sen är ju köttbullar gjort på älgfärs och bacon nått som är så gott och som smakar mycket mer än då man gjort det på vanlig nötfärs.
Så nu hoppas jag få lite kött och färs så man kan göra lite goda rätter.
Henrik har ledigt nu i 4 dagar så jag får sällskap på promenaden den här veckan. Alltid roligare gå om man har sällskap. Går lättare och man tänker inte på hur ont det gör eller så.
Har inte så bra i ryggen då jag försökte med dubbla promenader förra veckan. Lite för många gånger. Ska försöka ta det lite lugnare i veckan och inte ta dubbla varje dag. Kanske varannan eller var tredje funkar. Får testa. Kan ju inte förstöra så jag får så ont att inte ens en gång funkar. Men en gång varje morgon då man är utvilad efter natten brukar gå bäst.
Anledningen till att jag försöker öka dosen med promenader är att jag vill å bättre ork till vi åker till Stockholm om tre veckor. Då blir det alltid gå mer och det vill jag klara av. Vi ska ju trots allt vara där från fredag fm till söndag em . Eftersom det blir rätt intensivt och med lite tid för vila vill jag ha ork och energi klara det. Fast det brukar gå. Jag är ju en envis person som faktiskt , ibland , kan skjuta bort smärtan och glömma den för ett tag för att ha skoj. Och resan har jag sett fram emot i flera månader nu så det blir bita ihop och köra på.
Ska bli så roligt komma hemifrån för nån dag. Blir rätt less se dessa väggar som jag ser varje dag , hela dagarna. Inget nytt händer och det rullar på samma varje dag. Andra kommer ju iväg på jobb och sånt men jag , jag ligger här och ser inget nytt.
Är trist och ibland är längtan efter att nått ska hända starkare än annars. Speciellt så här på hösten då mörkret och regnet tar över. Man blir deppigare då man inte kan vara ute och man blir trött av det mörka trista. Då det väl går in i november och december händer det lite och det finns nått se fram emot. I november är det alltid guldklubbsfest för Ferruform och sen kommer december med allt pyssel innan jul .
Så den här resan betyder verkligen mycket för mej och en resa på tu man hand med maken ♥♥ som sällskap är verkligen nått man längtar efter. Mysa på hotell och äta gott utan att behöva laga maten , kan det bli bättre ♥??
Lååång lördag!!
Så var det helg och lördag. Känns som om det är en riktigt lång dag. Långfredag i all ära nu är det låång lördag. Vet inte om den känns som lång bara för att maken jobbar helg. Han har ju blivit tvungen börja med 12 timmars pass på lördag-söndag igen. Och nu blir det två helger på raken till på köpet. Känns ovant då han inte jobbat helg på länge.
Jag har ju själv alltid jobbat varannan helg under min jobbkarriär . Men det är så avlägset nu att jag knappt minns hur det var. Då jobbade vi båda helger och ibland var vi ledig olika helger och hann knappt med nått på den tiden. Men det gick an det med. Då man väl var inne i det så rullade det på av bara farten.
Att det nu , just idag, känns som en lång dag är nog för vädret också. Trist och grått , mest s duggregn hela tiden.
Sen har vi Ruff här och då kan man ju inte åka iväg nånstans heller.
Inte för att vi gör så mycket under lediga dagar men vi umgås ju och det räknas ju.
Nu blir ju Henrik ledig 4 dagar efter helgen innan det för dags för nästa så det blir ju skönt.
Men trots vädret så klädde vi oss , jag och dottern , och tog en runda med vovvarna. Rätt skönt bara man väl kom iväg. Lite kyligt och lite vått men det var skönt ändå.
Vädret rår man ju inte på så det är bara klä sej efter väder och vind så kommer man ut i friska luften. Behöver all rörelse jag kan och det enda jag egentligen kan bäst så är det promenera. Det funkar även om det är smärtsamt ibland.
Idag var det inte värst utan det gick bra och benen var med mej.
Igår var det sämre med det då benen var blytunga och vingliga. Men jag gick då med.
Det är faktiskt inte en enda dag nu på ett tag som jag gett efter för smärtan utan jag har gått i ur och i skur och ibland lite överkurs med två rundor på en dag och ibland bara en.
Två är fortfarande svårt göra varje dag som jag gjorde för några år sen.
Men om jag gör det ibland så funkar det. Jag får visserligen fruktansvärt ont på kvällen då jag gått två ggr men då vet jag ju varför .
Bara jag inte gör det flera dagar i sträck så klarar jag av smärtan. Om det blir varje dag är det tufft ta smärtan som blir så intensiv att jag behöver en vilodag eller två emellan.
Men den som lever får se om jag kan komma i sån form att jag kan gå två ggr utan att få sån smärta att jag klättrar på väggarna , bildligt talat förstås = D
Att ha Ruff här är rätt enkelt då han numera är rätt stillsam bara han får vara med och finnas till. Tessan är väl den som inte uppskattar sällskapet men då dom brukar ligga i olika rum så funkar det.
När vi sen ska ut på promenad så tar Veronica Ruff och jag Tessan så det går bra det med. Nu är det ju också bara över helgen då dom endast jagar till i morgon så. Han är ju en snäll vovve om än lite skällig. Men det botar vi med att ha vattenspruta framme så tystnar han.
Han har mest klängt på Veronica nu så hon har fått sitta med honom i famnen hela dan. Han är för go.
Nu hoppas jag bara det ger utdelning på jakten så man får lite älgkött. Blev ju inte så mycket förra året och hittills ingenting. Saknar det då man alltid varit van med älgstekar och sånt. Håller tummarna för att det blir nå djur.
Igår kom Andreas förbi med en Smartphone till mej som han inte använder. Jag skulle få ha den om jag nu klara av den. Den har väldigt många finesser. Mer än min tröga skalle kan fatta. Men man behöver ju inte använda allt. Bara jag kan ringa och skicka SMS är jag rätt nöjd.
Anledningen till att jag ville testa är att min gamla har blivit lite dålig i batterihållning och att jag tappat den i golvet så skärmen spruckit. Och då hade Andreas den här telefonen liggande så jag skulle få testa. Jag kanske lär mej mer till slut men så länge jag klarar av svara om nån ringer då är jag nöjd och det gick .
Jag lyckades också ställa in ny ringsignal så helt borta är jag väl inte.
Ska i alla fall använda den nu ett tag för att se om jag är nöjd med den. Jag slipper ju köpa en ny då.
Frisör och medicin !!
Tidig morgon idag. Vaknade redan 04,30 då mitt ben värker ilsket och det hugger i ryggen sen frisören igår. Min kropp gillar inte frisörstolen nått vidare. Så uttrycket ” vill man bli fin får man lida pin” stämmer till 100 % på mej.
Nåväl det går väl över. Kan även ha lite att göra med min strävan kunna ta 2 promenader per dag som jag gjort denna vecka tre ggr. Skulle ta det lite varligt med den biten men som vanligt kör jag på med tre st på en gång. Skulle ta det varannan dag men det blev varje i alla fall.
Huvudets makt över kroppen eller nått.
Så idag ska jag nog BARA ta en prommis.
Ska ju vara hundvakt igen över helgen. Ruff kommer idag och ska vara till söndag då pappa och hans jaktlag ska göra ett nytt försök få ihop nån liten älg. Har inte lyckats ännu och det set lite mörkt ut på köttfronten.
Får hoppas det lyckas i helgen så vi får en älgstek som är så gott.
Henrik jobbar hela helgen med 12 timmar pass. Första helgen på länge så det blir annorlunda.
Men då blir han ledig till veckan i 4 dagar för att sen jobba helg igen.
Var ju som sagt till frissan igår och fixade till mina ”lockar” ( som jag inte har ...rakt hår är nog rätta ordet ). Alltid skönt bli klippt då håret var rätt oformligt i nån vecka nu.
Håret brukar alltid kännas bäst 1-2 veckor efter klippningen då det lagt till sej så det var läge göra det nu då vi flyger iväg om tre veckor .
Blev samma korta frisyr jag haft ett år nu med framklippta öron då jag tycker det växer ner över öronen alldeles för fort.
Har haft lite längre tidigare för att dölja mina hörapparater men insett att det inte syns så mycket att det gör nått.
Färga håret gjorde jag inte nu heller och det är rätt skönt slippa all utväxt som kommer då man färgar. Har som förlikat mej med min gråa färg. Det ser ut som naturliga gråa slingor som på sina ställen går mot vitt.
Känns inte värt pengarna färga det då jag ändå mest är hemma. Och maken tycker det ser bra ut med naturlig färg och det räcker för mej.
Fick igår också samtal från min läkare på VC. Skickade ju ett brev angående min medicin. Enligt honom så hade ingen på VC haft nån aning om att det går att ge flergångs-recept till vissa patienter med särskild blankett och han hade också diskuterat det med den för VC medicinskt ansvarige doktorn.
Han ursäktade sej lite och menade att Läkemedelsverket varit otydlig i sin information till läkarna .
Nu skulle han anteckna i min journal att det var okej med flergångs-uttag på min medicin då jag ringer om nytt recept och att det ska gå att få även om han inte är i tjänst.
Han förklarade också varför det blivit som det har gjort och anledningen till att medicinen blivit narkotikaklassad.
Och jag har full förståelse för att det finns lagar och regler som reglerar medicinförskrivningar men inte att det ska drabba en kroniker. Jag som inte gjort nått fel och som använder medicinen på rätt sätt ska inte behöva bli dragen över en samma kant som dom som missbrukar den. Jag får ju inte ut nån mängd som är i överkant ( tar 3 st per dag ) så som nån missbrukare vill jag inte bli betraktad.
Jag har inte valt mitt tillstånd med kronisk nervsmärta som är stark dag som natt. För att kunna och orka vara i farten överhuvudtaget är jag tvungen ta mina piller. Ibland till och med lägga till en ännu starkare medicin.
Därför vill jag hävda min rätt få min medicin utan att bli anklagad för missbruk av sjukvårdspersonal som ifrågasätter mitt behov av nytt recept.
Men nu hoppas jag det är löst och att jag nästa gång ringer om recept får det med fler uttag så jag
slipper ringa varje månad och förklara mitt dilemma. Det skulle min läkare se till och lovade informera sköterskorna också så inga missförstånd uppstår.
Skönt. För de sista månaderna då ja varit tvungen ringa var fjärde vecka har det inte känts särskilt kul då jag fått känna mej som om jag gjort nått fel och få en stämpel som missbrukare bara för att regler ändras för just min medicin.
Skulle gärna slippa ta medicinen men det funkar tyvärr inte. Smärtan går inte trolla bort ens med tabletterna men den går att lindra för en stund. Det gör att man kan leva ett någorlunda bra liv ändå. Smärtfri är jag aldrig och kommer aldrig bli det heller . Men kan jag få den hålla sej på ”normalont” nivå så är jag nöjd.
Har man levt med kronisk nervsmärta i snart 11 år så vet man inte hur det känns vara smärtfri.
För det finns inget smärtfritt läge men normalontläge.
Nä nu gnäller jag för mycket.
Jag har ett bra liv ändå. Jag har en toppenmake som hjälper mej med allt jag behöver. Som ställer upp i vått och torrt. ” to care for you in sickness and in health ” var väl löftet =)
Jag har en dotter som också tar hand om saker jag inte kan.
Jag har två fina söner som betyder mycket för mej. Deras fruar/sambos och mina underbara barnbarn. Min härliga familj som finns där och bryr sej .
Sen sist men absolut inte minst , min älskade lilla pudeltjej som troget ligger vid min sida, dag som natt. Betyder så mycket för mej och är den som håller mej sällskap om dagarna, Den som får mej gå ut i ur och skur och som ger mej anledning röra mej , ont eller inte.
Hon bryr sej inte om att jag knorrar och har ont. Hon kräver sina promenader och får mej på fötter varje gång det känns tungt och motigt. Vad gjorde jag utan min underbara vovve.
Nu ska jag försöka sova en stund till innan vi ger oss ut på morgonrundan.
Om det går förstås. Lite mindfullness så jag kan slappna av så kanske det funkar.
Lite för tidigt gå ut redan kl 6 .
Sen kommer ju Ruff så då blir det livat i huset. Imorgon blir det promenad med båda två. Gick ju förra gången han var här så det går säkert nu också. Men jag har ju Veronica som kan ta ena vovven så det löser sej nog.
Gonatt
Jag fick rätt !!!
Ibland kan det löna sej bråka.....eller bråka kanske är fel uttryck. Hävda sin rätt kanske låter bättre.
Jag har haft problem med att få min medicin utskriven sen i maj då den blev narkotikaklassad av Läkemedelsverket.
Enligt läkarna på VC och framförallt sköterskorna så har dom då hävdat att jag inte kan få den utskriven som tidigare. Jag kan som det är nu endast få ett uttag på receptet vilket då innebär att jag måste ringa om nytt recept varje månad.
Jag har protesterat mot det men dom har hela tiden hävdat att så är reglerna nu. Sköterskorna dom är också alltid ifrågasättande i att jag behöver nytt recept redan efter en månad. Så då får jag förklara mitt dilemma med att medicinen bara räcker så länge då jag bara får ett uttag.
Då min läkare jobbar ( han är en stafettläkare ) så brukar det gå bra men eftersom han inte alltid är där så blir det trubbel varje gång han är borta.
Gillar inte att sköterskorna tar på sej rollen att döma mej som en ”narkoman” bara för att jag måste ha den medicinen .
Känns ibland som jag får rent tigga om ett recept. Känns oerhört förnedrande.
Därför så tänkte jag att nu skriver jag till Läkemedelsverket och kollar om det verkligen ska vara så här .
Fick då till svar att VC HAR FEL: Det går visst få ut min medicin med flera uttag som förut. Enda skillnaden är att den ska förskrivas på en annan blankett.
Så här står det i svaret från Läkemedelsverket /
Hej
Det stämmer inte att man bara kan få ett uttag per recept av tramadol.
På Läkemedelsverkets webbplats kan man läsa följande:
”Från den 15 mars kommer alla tramadolläkemedel, oavsett mängd aktiv substans, att vara narkotika. Det innebär bland annat att det är olagligt för privatpersoner att köpa läkemedel med tramadol från andra länder och föra in dessa med post till Sverige. Hanteringen av tramadolläkemedel för lagliga medicinska ändamål kan i stort fortgå som tidigare eftersom Läkemedelsverket har infört undantag från flera administrativa krav.”
Den nya lagstiftningen innebär alltså att expediering och hantering av tramadol kan ske på samma sätt som tidigare dvs. recepten kan itereras. Att ett recept kan itereras innebär att det går att göra flera uttag. En skillnad från tidigare är dock att tramadol måste förskrivas på särskild receptblankett.
Hänvisa gärna personalen på din vårdcentral till oss så kan vi hjälpa till att reda ut missförståndet.
Vänliga hälsningar
Jölin Joghans
Så nu ska jag skicka in det här brevet till VC och min läkare så dom kan se vad det är för regler som gäller och att det inte ska behöva vara sånt krångel få ut sin medicin. Jag ska kunna få det utskrivet som tidigare och jag ska inte behöva ringa en gång varje månad för ett nytt recept.
Blir intressant och se om jag får det sen också. Hoppas det tas upp bland övriga läkare och sköterskor så dom också vet vilka reglerna egentligen är och att jag kan få min medicin utan att bli klassad som missbrukare.
Annars så rullar det på. Henrik har ”hundveckan” som det kallas denna vecka så han är endast ledig på torsdag .
Jag har inte mycket på G föruton en klippning på torsdag.
Verkligen behövligt. Håret är så bångstyrigt och eländigt just nu då det gått lite för länge sen förra klippningen. Brukar klippa var 8:de vecka men denna gågng blev det 10 veckor. Det var med flit då jag vill vara rätt nyklippt då vi åker till Stockholm om tre veckor.
Vill inte vara för lurvig då .
Sen har vi en fest inbokad den 17 november som man också vill vara lite fin inför. Gör inget om det inte är precis nyklippt då jag oftast tycker håret är bäste två-tre veckor efter en klippning.
Festen då är en årlig sk Guldklubbsfest som Ferruform anordnar för alla som jobbat i företaget 25 år eller mer. I år blir den på Kulturens Hus . Blir roligt då vi sällan går ut annars.
Så november i år blir intensiv.
Först weekend i Stockholm 2-4 november och sen då festen den 17 november.
Känns bra att ha nått se fram emot och sträva emot.
Bra för mej då jag får en ”morot” att se till att jag är i så bra form som möjligt och kan ha skoj trots all smärta.
Behöver ha det så man vet att nu gäller det ta tag i allt och se till att man mår så bra som möjligt just då. Då man vill nått riktig mycket så brukar det gå även om resultatet sen blir mer smärta för en stund så brukar det vara värt det.
Jag som inte träffar så mycket folk numera mer än familjen ser verkligen fram emot det.
Både resan vi ska på och festen.
Kan vill inte säga att det är så bra just nu men jag kämpar på. I motvind lite grann men jag kämpar på. Smärtan har varit tuff i flera dagar nu men jag har gjort det jag brukar....gått mina promender. Nån dag utmanat mej själv och gått två ggr men det går bara nån dag sen tar det alldeles för ont att jag måste hoppa över det. Men en gång , det går jag varje dag. Oavsett smärta och väderlek-.
För jag vet att jag måste annars tappar jag alla muskler , har redan så dålig i muskelstyrka att det inte får bli sämre.
Men som sagt jag har en morot nu. November står framför mej med alla roliga saker så det är bara kämpa på. Inte låta smärtan ta över.
Lördagsnöje
Lördag morgon och regnet öser ner....fortfarande. =(
Som det regnat i natt...nu räcker det tycker jag. Eller ska vi få som förra hösten då det regnade varje dag i flera veckor??
Men vi struntade i regnet och klädde oss för rundan som vanligt. Tidiga var vi också redan kl 8,30 var vi ute. Och då man väl kommer iväg så går det av bara farten. Som sagt det finns inga dåliga väder ….bara dåliga kläder. =)
Tessan fick ha sin fleeceoverall och det tyckte hon bag var skönt så hon slapp bli så blöt.
Efter promenaden så bestämde vi oss för att ta min biljettvinst och ge oss av till mässan. Fick med lite övertalning med Henrik trots att han egentligen inte är så förtjust i det.
Väl där så skulle vi gå in i en särskild entré då jag hade min vinst att visa upp. Där hade dom inte möjlighet ta kort som betalning så då säger Henrik åt killen i kassan att då går jag in som assistent ...och pekar på mej med min rullator. Killen tvekade inte utan nickade bara och sa okej. Så vi fick faktiskt gå in båda två på min vinst. Inte dumt. Det tackade vi för och gick in på mässan.
Ibland känner jag skam då jag drar fram med rullatorn men då jag blir vänligt bemött och faktiskt får fördel trots att man är ”krympling” så känns det bättre.
Som min dotter brukade säga då vi var i London att sluta upp skämmas för att jag har funktionshinder och ta emot den hjälp som erbjuds och vara tacksam istället.
Brukar tänka på det då jag ska åka buss bl.a att det var lättare åka buss i London för där erbjöds man alltid hjälp oavsett men här i stan får man be om hjälp om man ska få det. Så då man faktiskt som med killen idag blir bra bemött och får en liten fördel så var det helt okej.
Han får en stjärna för det bemötandet.
Vi hittade inget speciellt att handla på mässan då man inte var ute efter nått särskilt men det är roligt gå runt och titta. För det finns mycket fint och mycket som är gott. Vilken choklad jag såg där ….såna praliner. Mums det hade varit gott. Men blev lite snål då det var rätt dyra såna men en annan gång kanske .
Blev istället fara om på COOP och handla god middagsmat då Veronica ska med sina syskon och bowla och sen äta middag med dom.
Så vi slog till på en bit ryggbiff som vi tänkte göra pepparbiff av och steka tillsammans med en röra av svamp, bacon och lök. Till det ugnsstekta potatishalvor och Whiskey/pepparsås.
Blir nog en lyxig middag för två känns det som. Lite rött till det plus sallad och middagen är komplett.
Tog en liten klippstund idag också på Tessan. Hon är rätt lurvig och blir lätt tovig nu i regn och rusk. Vi tog tassarna, nosen och svansen idag så får vi ta resten en annan dag då hon är nybadad. Inget hon är förtjust i men ett måste då hon drar in så mycket sand nu då det är så fuktigt. Bara det fryser på så blir det bättre. Hösten är värsta tiden vad gäller just hur mycket som dras in. Är som att ligga i ett grustag i sängen då hon dragit in det . Får sopa ner det varje morgon. Tur man inte är så känslig. För vart skulle hon annars sova om hon inte fick komma bara för att hon är sandig. På golvet ??? Tror inte det. Hon har alltid sovit med mej sen hon var valp så där ligger hon kvar. Kryper ner under täcket och ligger med sin varma sköna lurviga päls ( Hår) mot min rygg. Hur mysigt som helst. Sand i sängen har ju ingen dött av
I morgon blir det som vanligt en tur ut till pappa så då ska nog Henrik hjälpa honom få upp båten. Om det inte regnar förstås. Men dom har ju lovat uppehåll i väderprognosen så vi får hoppas det stämmer. För sen jobbar han den sk ”hundveckan” med tre eftermiddagsskift, en ledig dag, en förmiddagsskift och sen förmiddagshelg i tolv timmar per dag. Så det blir en tuff vecka.
Hoppas det funkar , är ju länge sen sist dom hade sån skiftform .
Jag själv har inget särskilt till veckan mer än torsdag då det äntligen är dags för klippning igen. Håller på bli tokig på håret just nu. Det funkar inte forma som jag vill då det har gått så länge sen sista klippningen. Tog 10 veckor emellan den här gången och det var alldeles för länge kan jag konstatera. Brukar ta 8 veckor men då vi ska bort i början av november ville jag inte klippa mej för långt innan då det är skönt om håret ligger som jag vill då man ska bort.
Vi har ju även en ”guldklubbfest ” i november och då vill man ju vara lite fin i håret också.
Så det ska bli skönt att äntligen få bort det relativt långa håret … nu då man har en kort frisyr.
Så det går lättare fixa till det och att det ligger kvar. Nu rasar allt ihop i en trist oformlig hög kan man väl säga. Men på torsdag ….då blir det bra igen =)
Och regnet det öser ner.
Ute vräker det ner....riktigt busväder.
Men jag tog mej ändå i kragen. Klädde mej i regnställ och vovven fick sin fleecedress på sej och ut vi gick.
Det var härligt röra sej trots vädret. Trots vädersmärtan som hållit mej vaken i natt. Trots att Tessan väl inte var överförtjust men nog rätt nöjd med dressen på så hon slapp bil dyngsur.
Trots allt en skön promenad och nöjd tant efteråt.
Inget kan stoppa mej nu ….eller ??? Nja inte riktigt kanske men jag är glad att jag inte gav efter för latmasken som sa ” kryp ner under täcket”
Och jag behöver den dagliga rundan och vovven med. Jag blir så stel och smärtan ökar om jag inte gått. Då backar jag och får tyngre komma igång igen. Sen har jag ingen lust börja med gåbandet heller ännu. Det sparar jag till det blir halkigt och det absolut inte går att gå.
För nog går jag hellre utomhus än inne på ett band.
Efter promenaden så tog jag en skön varm dusch och man var som ny igen. Tessan var endast blöt om tassarna och huvudet så det gick rätt lätt torka henn och hon slapp hoppa in i duschen för att skölja av all sand som annars brukar fastna i pälsen, eller håret som hon ju har, om hon inte har kläder på.
Vet att många tycker att inte hundar ska ha kläder. Men jag har det endast som skydd och för att hon ska slippa bli å smutsig då det inte bara går skaka av sej då man är en pudel som har hår och inte päls. Sen har vi även kläder på henne då det är kallt eftersom hon fryser så lätt. Är nog för att hon inte är en frisk hund och aldrig varit. Mer frusen än andra. Och hon har absolut inget emot ta på kläder då vi ska ut. Som idag så stod hon bara still då jag tog på fleecedressen och hon slapp bli blöt och kall.
Min älskade fina lilla pudeltjej♥
Då jag väl inte tagit det precis lugnt i veckan med bullbak bl.a så är väl smärtan därefter. Men va f*n jag tyckte det var skoj att baka. Så då får det väl vara så här. Blir lite jobbigt på natten med lite sömn då även vädersmärtan slagit till i survädret vi har men jag ska ju ingenstans på dan så då kan jag ju , om jag vill , slumra till en stund på dan. Fats det gör jag nästan aldrig. Jag vill hellre sova om natten även om det bara blir 2-3 timmar ibland.
Det enda som faktiskt får mej glömma smärtan för en stund är mina promenader. Även om det regnar. Och jag är ju inte gjord av socker så jag smälter knappast i regn och rusk.
Igår tog jag ytterligare en dust med mina gamla negativ. Scannade in ca 250 bilder och gjorde snabb retuschering på dom. Nu återstår finjustering och förbättring i Photoshop och det går inte lika fort. Min dator pallar inte med för många bilder på raken så jag brukar ta ca 20-30 bilder och fixa till dom så gott det går . Sen blir det paus och vila. Det är kanske tur det. För det är påfrestande för min handled att sitta , eller rättare sagt ligga ner , och trixa med bilderna. Varje bild ska ljusjusteras, färgjusteras och suddas för att få bort smuts och damm som kan finnas kvar. Dom ska klippas så onödig bakgrund mm kommer bort. Brukar hålla på högst en timme till en och halv och sen sparar jag till nästa dag.
Visst låter jag vis och klok. Ibland lyssnar jag på min kropp eller rättare sagt min dator gör så min kropp får vila =)
Hade lite tur idag också. Vann en biljett till Luleå Expo höstmässa som är i helgen. Få se om jag går , beror väl på o nån vill gå med. Har inte lust gå ensam. Så få se hur det blir. Vann faktiskt en biljeet i våras också, till vårmässan. Man skulle spela Memory på tid och med minst antal försök plus tipsa en vän. Jag gjorde kanske 10 såna och nu vann jag alltså.
Alltid nått vara glad åt. Kanske man skulle börja tippa eller nått. Triss lotter verkar jag inte ha flyt med så.
Idag blir det nog palt till middag. Var länge sedan och jag ska försöka planera då det tar lite tid med allt då palt ska lagas.
Tänkte jag skulle ta det i omgångar med först steka fläsket, vila.
Skala potatisen , vila.
Sen ta hjälp med mala potatisen och istället rulla paltarna själv.
Sen sköter dom sej själv så det blir nog bra.
Kanske inte det mest lysande laga mat som kräver mycket med att stå just denna vecka.
Men nu har jag bestämt det så så får det bli. Har ju redan så ont att det knappast blir så mycket värre.
Med lite vilja och positivt tänkande som jag försöker och kämpar med varje dag så går det .
Ibland, ibland inte.
Dimman lättar =D
Dimmig och duggregn började dagen med. Kändes inte särskilt inspirerande.
Sen den ilskna bensmärtan på det. Kan det bli värre. =(
Nåväl , jag bet ihop och tog på mej regnkläder och tog hunden och ”rullen” på promenad. Skönt röra sej då smärtan är olidlig. Går inte bara vila bort den. Hade MP3 i öronen med bra musik så promenaden var otroligt nog skön trots att både jag och vovven blev blöt.
Tessan som har hår och inte päls blev både blöt och sandig. Blev torka henne ordentligt med handduken då vi kom hem för in i duschen vågade jag inte med tanke på vad som brukar ske då jag gör det. Har gjort det några ggr förr och det slutar med att jag ligger på golvet och kan inte annat.
Så här ser en blöt Tessan utSen så blev det bullbak för hela slanten. Visste att pappa hade slut på bullar och att jag själv var helt utan så jag gjorde en 1 liters deg och satte på jäsning.
Enda smolket i bägaren var att jag inte höll på få upp assistenten på bänken då den är rätt tung och står längst ner i en låda i köket. Längst ner är väl inte smartaste stället men jag brukar få hjälp lyfta upp den men glömde det innan Veronica gick iväg. Och jag ville inte väcka Henrik som jobbat natt och låg och sov. Hade egentligen inte tänk baka idag då jag hade så ont men nu blev det så ändå.
Nå efter lite trassel fick jag upp maskinen genom att få den på en avsats i taget då jag inte kan lyfta och resa mej upp.
Gjorde degen och plockade fram bakbord och plåtar. Förberedde lite så jag kunde vila under tiden degen jäste.
Se jag kan planera smart ibland =)
Då degen var färdig och jag skulle fylla den så fick jag en ide om att göra lite ”roligare” bullar än bara vanliga kanelbullar. Så det blev bullar med kanel och rivet äpple, bullar med hallonsylt, och bullar med vaniljsmak.
Och jag kan skriva under på att dom blev goda . Blev kaffe och bulla då det var klart.
Hela 99 stycken blev det.
Oj vad stolt jag kände mej efteråt. Visst ryggen värkte, benet smärtade , knät som börjat bråka tog ont. Men i själen kändes det bra. Jag fixade det....helt utan hjälp.
Så just idag känns det helt okej att ha ont. Jag har gjort det jag tycker om.
Om det känns lika bra i morgon återstår att se men det får jag nog bli varse.
Förmodligen så är det inte lika roligt då men då har jag i alla fall bullar att trösta mej med. Jag har bullar till min pappa som slipper komma med ”köpesbullar” eller citronmuffins som han köpt på OK.
Att det sen blev lite sol på em gjorde inte saken sämre . Molnen skingrades och vi tog en kort extra runda . Henrik funderade om det var så klokt men vet att det inte är nån ide säga nått då jag ändå gör vad jag vill.
Rundan var skön ...lite tung men skön. Kändes bättre röra sej.
Nu då jag ligger här i sängen så är det inte helt utan smärta förstås.
Börjar bli spänd i kroppen och benet är inte glad .
Men jag är nöjd med min dag. Ont det lär jag ju ändå ha även om jag inte gör nått. Att det sen blir värre för nån dag får jag tåla. Bara ta nya tag och acceptera läget.
I morgon är en annan dag.
Dimman som dagen började med lättade och humöret blir bättre av att göra det man tycker om.
Baka som förr kommer jag aldrig göra igen men att göra en bulldeg nån gång om sänder ska jag väl palla med och planerar jag in vila och hjälp med lyft så kan det nog fungera en annan gång också.
Måndag 1 oktober....HÖST
Måndag och nu går vi in i oktobermörkret. Känns som riktig höst nu. Mörkt, regnigt och stormigt...varvat med lite sol.
Man känner sej seg och sliten. Mörkret tar på en. Sen regn och rusk som gör min bensmärta så ilsken.
Sen har även vänster ben....mitt friska ben börjat bråka. Knät översträcker sej liksom. Mitt i allt så känns det som knät viker sej bakåt. Tar ont och känns som om det läser sej. Förmodligen börjat knät känna av min snedbelastning då jag alltid lägger tyngden på det då jag står. Eftersom jag är svag i höger och inte kan belasta det benet pga smärtan så har det blivit så. Självklart ska det enda friska jag ha ta stryk också. Varför inte????
Jag med min tur får det givetvis. Min vanliga tur.
Får försöka att undvika översträckningen så gott det går men det är inte lätt. Det kommer oftare och oftare nu. Började lite i våras men inte så jag tänkte på det men nu sista tiden händer det nästan varje dag.
Går bra då jag går med rullator men så fort jag går utan stöd och gör en snabb....ja snabb kanske är fel ord , jag är knappast snabb i nått numera....vändning så vill det på vika sej bakåt.
Nåja , inget göra åt än försöka undvika att det händer och kanske prata med en sjukgymnast om det är läge göra nån övning just för det benet så man undviker att knät far åt fel håll.
Men nu nog gnäll för i dag. Positivt tänkande var det ju jag bestämt mej för. Men det känns bättre då man fått gnälla lite. =)
Att det tar ont det är bara acceptera och sen gå vidare och försöka tänka framåt.
Har ju inte haft det så positivt och det är det väl inte nu heller då bensmärtan blir värre då andra saker som t.ex. tänderna och förkylningar gett vika.
Nått positivt är ju att ju mer smärta jag känner i ben och rygg desto bättre har alla andra krämpor blivit. Inget ont som inte har nått gott med sej kan man väl uttrycka det ….ironiskt nog.
Nått som faktiskt funkar lite då smärtan i benet är som värst är då Henrik kör i armbågen i ryggslutet på höger sida och trycker utåt mot höften . Det tar in i helsike ont men det släpper lite i benet och känns faktiskt betydligt bättre efteråt. Har även en tennisboll som jag ligger på och rullar runt bak på ryggen. Om man trycker på en speciell punkt släpper bensmärtan för en sekund. Är så skönt efteråt.
Helgen blev lugn med promenader i ösregn ….ja vi gick faktiskt ut i regnet då Tessan krävde sin promenad. Var rätt skönt men blött. Hade inte stövlar på så joggingdojjerna blev dyngsura men då vi gått så kändes det skönt efteråt. Jag behöver den dagliga dosen promenader lika mycket som hunden. Så det är tur man har en hund som tvingar en ut i ur och skur. Man är ju inte gjord av socker precis.
En tur till Kallax förstås i söndags som brukligt blev det också.
Det är också nått som Tessan pockar på om vid 11 tiden varje söndag. Verkar som hon vet vilken dag det är och vill iväg hon med. Hon ska ju dit så hon får sätta Ruff på plats och sen få sina kex av pappa. Hon kan linda honom runt lillfingret och få kex efter kex och det gillar Ruff då han också får kex då.
Annars hände inget speciellt i helgen. Henrik bytte till vinterdäck på två av tre bilar.
Han balanserade och la om däck till brorsans frus son och hjälpte även Andreas fixa handbromsen i hans bil som måste ombesiktas.
Nu är det en till nattvecka som väntar för Henrik.
Och han ska även hjälpa pappa ta upp båten.
Jag ska fortsätta med mina bilder som nu är ca 700 till antalet inscannade och fixade. Har massor kvar så det är bara jobba på. Min dator går bra scanna in men redigera klarar den inte mer än ett visst antal innan programmet får tuppjuck och vägrar samarbeta. Så jag brukar scanna in ett antal kanske 100 st bilder och sen tar jag några bilder i taget och låter den vila mellan det. Då brukar programmet ha hämtat sej och det funkar igen. Kanske bra att det gör så för jag får rätt ont i handleden efter ett tag då jag klickat och joxat med bilderna. Det blir oftast ljus och färg som måste fixas plus ibland sudda bort damm som kommit med. Så högerhanden blir lite sliten. Och varför inte. Jag har ju friska händer så det är väl klart dom ska protestera också.
Nä skämt åsido det vill jag ju verkligen inte. Men det är klart att det känns om jag håller på för länge. Blir väl vad dom brukar kalla musarm eller nått.
Känns lite som det gjorde då jag jobbade och hade kassatjänst i hela dagar.
Så den biten finns nog redan fast den inte gjort sej till känna förrän nu då jag hållit på lite mer än vanligt med datorn .
Men jag får väl ta det lite lugnt med bilderna även om det är roligt. Det är både skoj och lite nostalgiskt titta på dom. Man minns många saker och ibland precis var och hur bilden blev till.
Fast lite gammal känner man sej samtidigt också. Man inser att det är ”lääänge” sen man var så ung och alert.
