Tidig morgon idag. Vaknade redan 04,30 då mitt ben värker ilsket och det hugger i ryggen sen frisören igår. Min kropp gillar inte frisörstolen nått vidare. Så uttrycket ” vill man bli fin får man lida pin” stämmer till 100 % på mej.

Nåväl det går väl över. Kan även ha lite att göra med min strävan kunna ta 2 promenader per dag som jag gjort denna vecka tre ggr. Skulle ta det lite varligt med den biten men som vanligt kör jag på med tre st på en gång. Skulle ta det varannan dag men det blev varje i alla fall.

Huvudets makt över kroppen eller nått.

Så idag ska jag nog BARA ta en prommis.

 

 

Ska ju vara hundvakt igen över helgen. Ruff kommer idag och ska vara till söndag då pappa och hans jaktlag ska göra ett nytt försök få ihop nån liten älg. Har inte lyckats ännu och det set lite mörkt ut på köttfronten.

Får hoppas det lyckas i helgen så vi får en älgstek som är så gott.

 

 

 

 

 

Henrik jobbar hela helgen med 12 timmar pass. Första helgen på länge så det blir annorlunda.

Men då blir han ledig till veckan i 4 dagar för att sen jobba helg igen.

 

Var ju som sagt till frissan igår och fixade till mina ”lockar” ( som jag inte har ...rakt hår är nog rätta ordet ). Alltid skönt bli klippt då håret var rätt oformligt i nån vecka nu.

Håret brukar alltid kännas bäst 1-2 veckor efter klippningen då det lagt till sej så det var läge göra det nu då vi flyger iväg om tre veckor .

Blev samma korta frisyr jag haft ett år nu med framklippta öron då jag tycker det växer ner över öronen alldeles för fort.

Har haft lite längre tidigare för att dölja mina hörapparater men insett att det inte syns så mycket att det gör nått.

Färga håret gjorde jag inte nu heller och det är rätt skönt slippa all utväxt som kommer då man färgar. Har som förlikat mej med min gråa färg. Det ser ut som naturliga gråa slingor som på sina ställen går mot vitt.

Känns inte värt pengarna färga det då jag ändå mest är hemma. Och maken tycker det ser bra ut med naturlig färg och det räcker för mej.

 

Fick igår också samtal från min läkare på VC. Skickade ju ett brev angående min medicin. Enligt honom så hade ingen på VC haft nån aning om att det går att ge flergångs-recept till vissa patienter med särskild blankett och han hade också diskuterat det med den för VC medicinskt ansvarige doktorn.

Han ursäktade sej lite och menade att Läkemedelsverket varit otydlig i sin information till läkarna .

Nu skulle han anteckna i min journal att det var okej med flergångs-uttag på min medicin då jag ringer om nytt recept och att det ska gå att få även om han inte är i tjänst.

Han förklarade också varför det blivit som det har gjort och anledningen till att medicinen blivit narkotikaklassad.

 

Och jag har full förståelse för att det finns lagar och regler som reglerar medicinförskrivningar men inte att det ska drabba en kroniker. Jag som inte gjort nått fel och som använder medicinen på rätt sätt ska inte behöva bli dragen över en samma kant som dom som missbrukar den. Jag får ju inte ut nån mängd som är i överkant ( tar 3 st per dag ) så som nån missbrukare vill jag inte bli betraktad.

Jag har inte valt mitt tillstånd med kronisk nervsmärta som är stark dag som natt. För att kunna och orka vara i farten överhuvudtaget är jag tvungen ta mina piller. Ibland till och med lägga till en ännu starkare medicin.

Därför vill jag hävda min rätt få min medicin utan att bli anklagad för missbruk av sjukvårdspersonal som ifrågasätter mitt behov av nytt recept.

Men nu hoppas jag det är löst och att jag nästa gång ringer om recept får det med fler uttag så jag

slipper ringa varje månad och förklara mitt dilemma. Det skulle min läkare se till och lovade informera sköterskorna också så inga missförstånd uppstår.

 

Skönt. För de sista månaderna då ja varit tvungen ringa var fjärde vecka har det inte känts särskilt kul då jag fått känna mej som om jag gjort nått fel och få en stämpel som missbrukare bara för att regler ändras för just min medicin.

Skulle gärna slippa ta medicinen men det funkar tyvärr inte. Smärtan går inte trolla bort ens med tabletterna men den går att lindra för en stund. Det gör att man kan leva ett någorlunda bra liv ändå. Smärtfri är jag aldrig och kommer aldrig bli det heller . Men kan jag få den hålla sej på ”normalont” nivå så är jag nöjd.

Har man levt med kronisk nervsmärta i snart 11 år så vet man inte hur det känns vara smärtfri.

För det finns inget smärtfritt läge men normalontläge.

 

 

Nä nu gnäller jag för mycket.

Jag har ett bra liv ändå. Jag har en toppenmake som hjälper mej med allt jag behöver. Som ställer upp i vått och torrt. ” to care for you in sickness and in health ” var väl löftet =)

Jag har en dotter som också tar hand om saker jag inte kan.

Jag har två fina söner som betyder mycket för mej. Deras fruar/sambos och mina underbara barnbarn. Min härliga familj som finns där och bryr sej .

 

Sen sist men absolut inte minst , min älskade lilla pudeltjej som troget ligger vid min sida, dag som natt. Betyder så mycket för mej och är den som håller mej sällskap om dagarna, Den som får mej gå ut i ur och skur och som ger mej anledning röra mej , ont eller inte.

Hon bryr sej inte om att jag knorrar och har ont. Hon kräver sina promenader och får mej på fötter varje gång det känns tungt och motigt. Vad gjorde jag utan min underbara vovve.

 

 

Nu ska jag försöka sova en stund till innan vi ger oss ut på morgonrundan.

Om det går förstås. Lite mindfullness så jag kan slappna av så kanske det funkar.

Lite för tidigt gå ut redan kl 6 .

 

Sen kommer ju Ruff så då blir det livat i huset. Imorgon blir det promenad med båda två. Gick ju förra gången han var här så det går säkert nu också. Men jag har ju Veronica som kan ta ena vovven så det löser sej nog.

Gonatt