Nedräkningen fortsätter. Nu tretton dagar kvar.

Förberedelsen inför dagen D är klara. Nu är vi beredd ta emot den lilla pudelkillen.

Bara det går fort nu. Som jag längtar. Visst blir det lite jobbigt men det ska bli så härligt . Få tillbaka sin glädjespridare i huset igen. För det finns nog inget som är så glatt som en liten valp. Som älskar en för den man är , alltid.

Tycker jag ser valpar överallt nu då jag är ute och tar min dagliga runda.

Idag var det en schnauzer-valp och en bichon havanais-valp jag såg. Och då längtar jag än mer på min lilla valp. Men snart så är han här. Goa lilla Kasper ♥.

Det bästa med allt är att han kommer just den veckan Tessan skulle fyllt 8 år. Det gör att minnet av henne blir ett ljust minne och att vi firar med att börja på ny kula med en ny valp som får våra hjärtan.

För att inte ha annat än valpen i fokus då han kommer har vi nu i dagarna fixat sommargardinerna och Veronica har putsat mina fönster.

Vill ju ha det gjort innan för då valpen väl är här har vi inte tid med sånt trivialt.

Blev ljust och fräscht med nytt i alla fönster och rena fönster är så trevligt efter vinterns alla regn.

Hade lite nytt sätta upp i vardagsrummet och i sovrummet men då jag inte fått allt jag beställt så blev det para ihop med lite gamla gardiner också. Men det blev bra och jag är supernöjd.

 

 

 

Om jag ska gnälla nått så är det mina armbågar och knän som inte är på gott humör nu. Knäna bråkar trots nya knäortoser som jag har varje promenad. Men det är förstås artrosen som jag har begynnande som ger smärtan där. Och nu är det bara asfalt framme så det blir säkert bättre då joggingskorna med bättre dämpning kommer fram Plåstret räcker inte riktigt till alla ggr. Men jag vägrar ta Tramadolen som jag ju kämpat för att bli av med och nu har jag inte tagit ett enda sånt piller på fyra veckor. Och jag känner hur skönt det är slippa dom svängningar som dom gav mej.

Plåstret funkar bra mot nervsmärtan i ben och rygg men tyvärr inte alltid på knäna. Så på knäna smörjer jag då diklofenak och det lindrar för smärtan är värst i vila konstigt nog.

Sen då mina armbågar som bråkar efter ha strukit gardiner i flera dagar nu. Den rörelsen gillades inte så nu har båda armbågarna bråkat i två nätter. Får ta tag i rörelsen jag fått tidigare av sjukgymnasten då jag började få ont i armbågen för länge sedan. Den rörelsen hjälper, bara komma sej för göra den. Även där har jag lite början till artros. Kommer från att jag hela tiden går med rullator utomhus och det är påfrestande för armbågarna. Började få ont där för flera år sen och jag har ju gått med rullator i drygt fyra år nu.

Nåja utan den hade jag inte klarat av gå långa sträckor pga ryggen som inte orkar hålla upp sej utan stöd längre sträckor.

Men med lite gymnastik för armbågen blir det nog bra. Vet ju varför det tar ont. Inte varje dag man står och stryker gardiner till flera fönster. Nu är det fixat och nu dröjer det till hösten innan nytt ska upp igen. Den dagen den sorgen.

Idag kom så Veronica hem med ett glädjande besked att hon klarat av sin maskinförarutbildning och nu är redo för ge sej ut på arbetsmarknaden med en bra utbildning i bagaget.

Hoppas nu hon finner ett jobb som hon trivs med och att hon kan börja bygga sin framtid och stå på egna ben. Vägen dit har varit krokig men hon hamnade rätt till sist.

Sista fågelungen har fått vingar som Henrik brukar säga.