Yeah!! Jag har sovit en natt igen. Inte illa för en som aldrig sover om natten, nattuggla som man blivit. Inte med flit visserligen men ändå.

Hade jätteont i benet igår kväll så jag var säker på att sova skulle det nog inte bli. Men då jag ju inte sovit nästan alls sen natten mot fredag så var jag trött, riktigt otroligt trött. Satt och gäspade mest hela kvällen men ville inte jag till sängs förrän jag fått mitt sista piller.

Så klockan hann nog bli först 22 och då var det dags för kvällspillret men då ville det sej inte riktigt med sova för smärtan var väldigt ilsken då eftersom föregående dos då gått ur.

Så då tog det ytterligare ett tag innan jag fick till lite avslappning och sen sova. Sov sen i drygt sex timmar utan att så mycket vakan en endaste gång.

Så ibland lyckas det men oftast bara om jag är helt slut efter flera nätters nattvak.

Men man får vara glad för det lilla ibland också.

Fast direkt pigg , nja inte direkt nu heller. En natt gör ingen pigg precis. Behövs nog betydligt fler än så för att komma på fötter .

Men i alla fall bättre än nätterna innan så det var bra.

Och då det nu till på köpet var minusgrader för en gång skull och fäste ute så blev det en lång runda idag. Var så härligt röra på sej även om det tog emot efter halva sträckan. Då kändes det tydligt att promenaderna frusit inne, eller kanske smält bort vore mer passande kalla det.

Men viljan att gå var stark så jag travade på och försökte inte känna att varje steg högg i ryggslutet och blixtrade ner i benet. Tittade på solen som tittade fram ovanför trädtopparna lite försynt . Var så skönt.

Men vovven hade det inte lätt. Hon frustade och nös redan innan vi kom iväg så att snoret flög på mattan . Hon nös och hon nös. Sen då vi hade ca 2 – 2,5 km kvar så ville hon inte gå mer. Vet inte om det är orken som tar slut för då Henrik plockade upp henen i famnen en stund så låg hon stilla och såg ut må så gott. Han bar henne en bit så hon fick vila och direkt hon skulle börja gå igen så kom nysningarna . Nös då några ggr innan det lugnade sej.

Så än ser vi ingen som helst ljusning på problemet.

Vi åkte sen iväg och tände ljus på gravarna och då vi så kom tillbaka var det dags för ny nysattack. Kommer så fort hon blir lite uppjagad och glad och då hon anstränger sej. Verkar precis som om det kunde vara astmatiskt men vi vet inte ännu vad det kan vara.

Och inte blev det nått besked heller . Inget telefonsamtal ännu. Inte för att jag trott det heller då det varit så många helgdagar att det förmodligen inte hunnit komma svar .

Hoppas vi får svaret i veckan i alla fall. För så här kan hon inte ha det lilla söta Tessan.

I morgon är det nyårsafton och då blir det en lugn och stilla dag och kväll så här på tu man hand. Lite god mat och dryck och lite rislyktor vid tolvslaget. Blir en skön och trivsam afton som passar mej som handen i handsken . Jag kan få vara den trasiga tant man är utan känna krav på måste vara social. Enkelt och ändå festligt på vårt sätt.

Så har ytterligare en helg passerat . Söndag med inte mycket på G.

Nätterna har varit usla för att inte säga urusla. Inte mycket till sömn alltså. Om jag sovit lite tidigare nätter så kan jag nog lugnt säga att det i princip varit sömnfria nätter.

Natten mot lördag slumrade jag väl till en timme kanske lite drygt men inte mer. Hade sån bensmärta att det bara inte gick. Och då det regnade ute så var det även vädersmärta ovanpå allt elände.

Föret ute var helt förstört och det var rena rama livsfaran ge sej ut. Så det blev inte runda därför.

Bara gå ut på gården med vovven var ett helt företag. Rullatorn gled i sidled och hade inget fäste den heller.

Så eftersom vi på kvällen skulle iväg till bio så var det enda raka låta bli ge sej ut. Sen hade även vovven det jobbigare med snuvan idag igen. Hon nös och frustade och snoret sprutade , nu ur båda näsborrarna.

Var inte i direkt form för bio men nu var det bestämt och jag hade sett fram emot det. Så det blev till stoppa i sej starkt piller innan vi gav oss av för att palla med sitta i två timmar.

Och väl där så gick det av bara farten. Stolarna är väl inte det mest perfekta för en som jag men jag hade valt en yttersida så jag kunde få ut benet i sidan och då går det lite bättre. Sen var det bra sitta där så jag slapp ställa mej upp hela tiden då folk ska in till sina platser. Räckte med vika benet åt sidan. Sen var det faktiskt så att när det kom dom som hade platser innanför så valde dom gå tillbaka och gå in från andra sidan då dom såg mina kryckor så nån nytta hade jag av dom . Inte van vid att folk tar sån hänsyn.

Filmen var bra. Rolig och underhållande. Ibland då man läst en bok innan blir man besviken då man ser film som baseras på boken men inte denna gång. Den var bara så bra. Till och med så att vi alla tre, jag, Henrik och Veronica , tyckte om den lika mycket. Och vi brukar inte tycka lika alla ggr.

Nä så den var helt klart en film jag kan rekommendera.

Då sen filmen var klar blev det jobbigt. Bara ställa sej upp var tufft. Man sitter ju så djupt och jag som är van sitta på en hög kudde hemma hade problem komma upp. Sen ska man upp för en superbrant trappa . Visserligen hade jag kunnat be om få åka hissen men tjurskallen vägrar inse det.

Så jag pallrade mej upp för trappan med folk efter en som var stressade och försökte komma förbi.

Tur jag har dom som går bakom och håller borta folk från trängas.

Hur natten sen blev är lätt räkna ut. Ingen sömn alls alltså.

Var vaken till runt femsnåret och då var det lika bra äta frukost för sova var ändå kört med ändå. Och då sen klockan var nio så gick vi ut på promenad.

Var lite mindre halt men inte perfekt underlag, långt därifrån.

Fast det var bra grusat om man höll sej efter gångvägarna. Blev väl ändå ca 3 km idag och det gick riktigt bra trots smärta och sega ben. Lossnade lite efter ett tag och kändes helt okej. Visst tog det ont men det var så skönt vara igång att det uppvägde.

Men även idag hade vovven det jobbigt med snuvan. Fick några ordentliga nysattacker .

Varför slutar det aldrig?? Vill ha svar snart nu. Kan inte se henne plågas så av snuvan.

Då vi sen for ut till pappa för lite söndagsfika fick hon åka med och då kom nya attacker. Får alltid ha snytpapper med . Vi blev inte så länge hos pappa då jag hade svårt sitta ner och sen skulle vi få besök på em av Henriks bror med familj från Sigtuna .

Ville orka med sitta då.

Dom kom och vi fick en trevlig pratstund och höra hur dom har numera. Dom har heller inte så lätt då även svägerskan har problem med diverse skador. Och då hon även har diabetes som gör allt mycket mer komplicerat så tyckte jag mina egna problem kändes små. Det enda hon inte har problem med är smärta. Den har hon inte, men mer än nog med annat istället.

Däremot klarar hon av jobba nu vilket inte jag kan så på den biten avundas jag henne. Hon jobbar faktiskt 75 % nu. Tänk den som klarat av det.

Men det var roligt träffa dom då vi inte setts på länge. Blir inte så ofta men dom är upp hit oftast en gång , ibland två ggr per år och vi brukar försöka träffas då.

Eftersom jag inte sovit nu på två nätter så är jag inte särskilt pigg idag. Huvudet känns som en luddig boll och jag ser nu då jag försöker skriva att det blir knasigt och konstigt mellan varven och utan stavningsprogram skulle ingen kunna förstå en enda rad.

Så i natt hoppas jag att utmattningen tar ut sin rätt och jag får lite vila. Sovande vila vill säga. För 2,5 timme på drygt 2,5 dygn nu är inget man vill ha.

Bensmärtan är ilsken och konstant men om jag kan få lite avslappning fungera kanske det går till slut.

För om jag får lite sömn orkar jag med min smärta mer. Även om den är aldrig så ilsken.

Då det är en vardag i morgon innan nyårsaftonen hoppas jag veterinären hör av sej. Men förmodligen är det hoppas för mycket. Om vi har tur kanske provsvaren kommer innan fredag åtminstone. För nu vill jag ha ett svar på om hon kan bli frisk igen. Så här kan hon inte ha det. Lilla stackars Tessan.

Det tar sej sa mordbrännaren :)

Ja vad nu då kan man undra, har hon fått fnatt eller?

Nä bar lite bättre och bättre med sömnruckningen. I förrgår halv 5 , igår halv 4 och i natt runt halv 3. Så man kan väl säga att det går åt rätt håll. I alla fall vad gäller tiden jag somnar. Inte lika bra med antalet sovtimmar. Där är det mycket kvar att önska.

Men i natt blev det väl en 3,5 timme totalt så inte helt illa.

Inte pigg idag heller men jag får väl skylla på mörkret.

Visserligen har det varit dåligt med sömn sen i somras men nått får man väl skylla på.

Jag hade kanske kunnat sova lite mer om det inte varit så att jag ställt klockan då vi skulle till djursjukhuset på morgonen.

Vi skulle dit för att plocka bort stygnen/klammer på ryggen som nu suttit i minst 10 dagar.

Tessan var första glad då vi skulle åka iväg och ”dansade” lite som hon brukar då hon får följa med. Snart nog i bilen kom hon på att detta inte var nån nöjestripp vi var på väg till.

Hon började då darra och flämta ansträngt, som hon inte fick luft ordentligt och snora förstås. Förr hon fattade vart vi var på väg.

Hon ville först inte ut ur bilen men då hon kom ut så gick hon motvilligt med på närma sej dörren . Sen blev det tvärstopp. Hon vägrade gå in. Henrik fick lyfta upp den stackars darrande lilla vovven i famnen för att få med henne in.

Hon vill verkligen inte vara där.

Plocka bort sex klammer gick fort även om Tessan inte var överförtjust. Men det tog ju inte ont eller så utan det var mer så att hon inte ville sköterskan eller skötare kanske det heter komma för nära.

Var sen klar på mindre än fem minuter och kunde då åka hem. Gissa om hon hade bråttom. Väl inne i bilen var hon helt färdig och la sen ner och nu andades hon lugnt och snorade inte så mycket alls. Det kommer mer då hon blir uppjagad och stressad.

Eftersom vi ändå var uppe och igång så bestämde vi oss sen för att ta rundan då det nu frostat på så halkan var i stort sett borta. Bäst passa på innan det blir halt igen.

Gick lite mindre tungt idag för mej men benet högg lite väl mycket i början.

Lossnade sen och vi tog oss runt hela långa rundan idag utan att jag var tvungen stanna. Visst tog det väldigt ont men jag gav mej F*N på att ta mej runt och då går det. Har latat mej nog länge nu så det är bara få fart på gammelbenen igen även om det tar emot och tar ont. Fram med tjurskallen bara.

Det var lite värre för vovven för som vanligt var det jobbigt i början men nu var det som om slemmet sitter i halsen och inte lika mycket i nosen. Hon hostade och höll å kräkas flera gånger i början. Sen lossnar det då hon fått harkla till sej ett tag och vi kunde gå vidare. Men då var det som vanligt när det återstod ca 1 km så vill hon inte gå mer. Maken fick då än en gång bära henne ett stycke så hon fick vila och sen orkade hon gå en stund igen. Och sen bära igen. Så orken den har hon inte ännu . Även om nu snoret minskat idag i alla fall så syns det att nått är fel.

Hoppas nu vi får svaret nån gång. Känns inte som det ska det här. Och sen vet man ju inte om det är dumt ta med henne på runda eller ej. Men hon vill så gärna och hon säger ju till då det blir för jobbigt. Och vi har ju egentligen ingen restriktion heller vad gäller vara igång. 

På dan sen tog jag och Veronica oss till storheden en sväng för att kolla in lite rea. Jag hittade inget särskilt utan det blev mest lite mat som vi behövde. Däremot köpte Veronica sej två par nya byxor som hon verkligen behövde då hon minskat så pass i vikt att byxorna är flera nr för stora.

Var mycket folk i farten och trångt på alla parkeringar . Man kan knappt tro att det nyss varit jul.

En stilla hemmakväll nu med tv-tittande som ”På spåret” och ”fru Frimans krig och ”Tack för musiken med Nicklas Strömstedt”. Äntligen en kväll med nått att titta på som inte är gamla reprisfilmer.

Och efter flera dagar med rester av julmat blir det fredagsmys med Tacomiddag. Längtar efter nått som inte smakar jul nu.

Om jag nu kan ska jag försöka få mej i säng ännu tidigare i kväll. För då jag stigit upp rätt tidigt idag så är jag redan nu rätt seg . Så med lite tur och kanske ett glas rött så kanske det går vägen.

För då kan jag få bli lite avslappnad. Är rätt spänd i rygg och ben nu efter varit igång hela dagen. Inte mycket till vila. Men det var skoj strosa runt i lite affärer även om jag inte köpte nått. Ett lite nöje så här på fredagen.

Till kvällen , då det är dags för hänga framför TV.n blir det också koppla på TENS en timme eller två så jag blir av med bensmärtan en stund. Är det enda som faktiskt kan störa ut den för ett tag.

I alla fall tillfälligt så man klarar av sitta i lugn och ro och glo på dumburken.

Sen hoppas på det bästa och lite tur så kanske det blir en låång låång nattsömn. Hoppas kan man ju alltid eller??? Och om man tänker att det ska bli så kanske det blir så. 

Dagen efter en låång julafton så är kroppen helt färdig.

Vara i farten så många timmar känns efteråt. Men en dag som denna måste man offra sej. Julen är ju endast en gång per år och då får man ta det onda för det goda.

Var en trevlig kväll och till sist var vi alla samlade som det ska vara. För pappas skull.

Maten var god och mätt blev man så de räcker och blir över. Varför ska man äta så mycket ? Magen känns överfull.

Jag låg på pappas soffa mellan varven för att jag inte pallade med sitta men den är lite för hård så det var väl inte det skönaste men dock bättre än enbart sitta. Sen blev det stå upp och gå runt lite också för att få bort lite stelhet och smärta men dum som jag var kopplade jag bort ena kryckan och gick endast med en krycka i handen. Ingen bra grej det. För nu har jag jätteont i axeln och nacken då man blir lite sned av detta.

Men det kändes som en bra ide just då för att kryckorna kändes i vägen.

Vi blev hos pappa från tretiden på em till klockan elva på kvällen. Så man var helt färdig i kroppen och knoppen. Och då jag ju innan vi åkte iväg förberett all mat så blev det ingen vila innan heller. Så i princip kan jag säga att jag var i gång i nästan 12 timmar utan få nån direkt vila.

Så då är det enkelt räkna ut hur natten blev. Ja just det, ingen sömn alls. Somnade först vid halv 5 i morse och då hade jag varit tvungen peta i mej en extra stark tablett för att kunna slappna av lite.

Fick sen ca tre timmars sömn , vilket inte kan sägas vara mycket men bättre än inget.

Är väl inte direkt pigg om man så säger.

Det är smärta i ryggen, i benet , i armen/armbågen och i nacken/skuldran. Kramp i vad och fötter och stelt som sjutton i ryggen så sitta går inte idag i alla fall. Hade behövt få en runda idag men givetvis började regna i natt så hela föret ute är förstört. F*N vad less jag blir på denna eviga halka. Går inte gå ens fast jag har rullatorn hålla i för den bara glider det med. Skulle behöva dubbdäck på den.

Så det blir en stilla hemmadag/kväll med åta lite restmat och ligga framför TV-n.

Behöver få mycket vila idag så det värsta smärtan backar tillbaka.

Men som sagt , jul är det bara en gång om året och då får man ställa upp. Blev väl lite extra just i år då det blev jag som enbart fixade maten. Tur nog hjälpte Veronica till så mycket hon kunde och även Henrik hjälpte till så gott han kunde. Men det största låg på mej och det gick ju men det får jag lida för nu.

Min kropp protesterar vilt och då jag ju hållit igång med massor under hela december är det inte undra på att det känns.

Fast det är ju ingen som tvingat mej utan det är mitt egna val.

Men jag ångrar ingenting och jag hoppas det varit uppskattat. För jag vill vara den hustru/mamma/farmor/dotter som förväntas av mej även om man är en skadskjuten kråka.

Jag vill kunna bjuda till och ge alla en jul som det ska vara.

Och det tycker jag det blev. Hoppas alla andra också tyckte det.

Vi hade egentligen tänkt gå på bio nån av juldagarna nu men idag hade jag inte pallat det så nu har vi bestämt oss för att gå på lördag istället. Vi ska se ”hundraåringen”.

Boken har jag läst och den var riktigt bra så hoppas filmen är lika bra. Det är ju bra skådespelare med som tex Robert Gustavsson som jag gillar.

Till på lördag hopps jag kroppen hämtat sej. Om den inte gjort det går vi ändå. För jag vill verkligen det och vi har en tradition att gå på bio just i juletid.

Fruktansvärd natt. Värken i benet efter kryckgången igår var olidlig.

Bara för att jag glömde ta rullatorn med då vi skulle handla. Hur dumt var inte det..

Vet att det påfrestar ryggen för mycket men nu blev det så och går inte göra ogjort.

Vi satt upp , ja Henrik med, och tittade på film till runt två-tiden i natt. Även vovven låg i vardagsrummet med oss på soffan och sov och snorade.

Hon hade en jobbig dag igår med mycket snörvel och det formligen sprutade ur nosen.

Hur ska vi få bukt med detta???? Känns jobbigt att vi inget kan göra för att lindra mer än hålla henne inne och lugn. För är hon inne är det mindre även om det kommer snor då också mellan varven.

Så vi satt alltså uppe och hade uppesittarkväll/natt kan man väl säga. Vi såg en film som heter ”Hur många kramar finns det i världen” med Per Morberg, Klas Malmberg och så dom duktiga från Glada Hudiksgänget. Riktigt bra och rörande film.

Då filmen var klar gick Henrik och la sej men jag kunde inte då smärtan var så ilsken att jag var tvungen sitta på tennisbollen och massera ryggslutet med. Det tar bort värsta bensmärtan för en sekund. Sen gick även jag till säng vid tre-tiden och läste ett tag men sova....nej det gick inte. Vid fyra kunde jag till slut fylla på med en extra tablett, en stark en. Och fick till slut lite vila. Men tyvärr endast tre timmar. Vakande redan före sju .

Nu är det ju julafton så ligga och slöa finns inte tid till. Ska förbereda så mycket som det går innan vi åker ut till gamle far. Blir inte så märkvärdigt men väl ett julbord som duger. Har endast kvar göra Janssons nu.

Fira jul hos pappa är en tradition vi alltid haft sen jag och Henrik började vara tillsammans 1980. Så den traditionen bryter man inte . Då skulle han bli besviken.

I år kommer inte Richard då dom ska vara hos Helenas föräldrar. Men Andreas och Veronica kommer, och det räcker bra det med. Sara är så klart hos sin mamma i Gällivare men jag har ju haft alla här innan så vi fick två julaftnar i år.

Nu önskar jag alla som läser en riktigt God Jul och att det blir en fin dag med god mat och trevligt umgänge.

Efter ännu en lång natt med nattvak och bensmärta så somnade jag till en stund . Men då jag skulle upp tidigt för att åka och handla julmaten var det inte läge sova länge ändå.

Så klockan hade jag ställt på ringa klockan halv 7 då vi tänkte hänga på låset på COOP klockan 8 då dom slår upp sina portar.

Men det blev en liten omväg förbi djursjukhuset innan vi kom iväg.

För igår upptäckte vi att dom hade sytt Tessan , eller häftat kanske det heter då det är nån sorts klammer , på ryggen med sex stycken klammer där knölen dom tog bort satt.

Hade ingen aning om att det var det under plåstret som suttit på till igår då det började lossna. Trodde dom bara hade sytt med sånt sm försvinner och d¨å vi hämtade henne sa ingen nått om några stygn som skulle tas bort.

Så jag var in där och hörde hur länge det ska sitta och bokade en tid för det. Hon i kassan på djursjukhuset trodde att vi fått ett papper med om det då vi hämtade hem henne förra veckan men det hade vi inte. Så nu ska vi tillbaka på fredag och plocka klamren. Såret där knölen suttit ser då bra ut så där har det läkt bra.

Värre är det med nosen där snoret sprutar värre och värre för varje dag. Ingen förbättrning alls i sikte . Undrar så var detta ska sluta. Känns inget vidare precis. Ser ju hur Tessan plågas av nysningarna och slänger med huvudet då nysattackerna kommer. Vi hinner bara ut på bron så är det kört. Och blir hon för ivrig då vi tex kommer hem efter varit borta är det så också.

Stackars lilla Tessan.

Då vi då varit och fått tiden åkte vi vidare till COOP. Väl där tittar jag på Veronica och säger ” varför har jag kryckorna idag?” Ja det kan man undra. Jag som bara tar kryckorna om vi ska bort till nån eller om vi ska nånstans där vi inte ska gå runt så mycket. Är så påfrestande för mina armar/armbåge/axel. Men denna gång hade jag tydligen hjärnsläpp och rullatorn stod kvar hemma.

Det fick gå ändå för vända var inte tänka på. Var redan rätt många bilar på parkeringen trots den tidiga timmen.

Så det blev en jobbig runda i affären stappla runt på kryckorna. Provade hålla i kundvagnen men det blev för tungt skjuta på då vi hade rätt mycket varor.

Veronica gick iväg och hämtade det som var långt borta så jag slapp gå till alla ställen. Efter endast en dryg timme hade vi handlat klart och kunde ge oss iväg hem.

Så det var tur vi var tidiga och slapp trängseln då jag nu bara hade kryckor.

Men oj så ont i ryggen och benet det var. Får inte riktigt rätt gångställning med kryckor och då tar det på ryggen med. F*N att jag glömde rullatorn. Hade nog ont innan och nu ble det inte bättre precis.

Sen blev det slappa en stund hemma innan det var dags för nästa uppdrag. Vi skulle till svärmor med en julblomma och hade lovat komma just idag. Så dit for vi redan klockan halv tolv . Vi var ju ändå uppe tidigt så det passade bra. Hon blev glad över blomman som alltid och vi blev bjudna på ficka. Där blev vi sittande, eller jag stod mest då sitta inte funkade så bra, i nästan två timmar.

Så nu var den goda gärning gjort. Hon är snart 90 år men väldigt pigg för sin ålder förutom att synen blivit väldigt dålig. Men hon klarar sej själv och går ut varje dag och fixar även mindre inköp på närmaste affären själv.

Kan nog säga att hon är betydligt mer alert än en själv.

Man kan ju undra hur man själv ska vara om man lyckas bli så gammal då man redan i drygt femtioårsåldern har så mycket trasigt. Vill inte ens veta det. Tur man inte gör det.

Nu blir det ta det piano resten av dagen för att orka med lite julafton hos pappa i morgon. Veronica har rullat köttbullar och sen har vi handlat mycket färdigt som bara är sätta fram. Enda jag ska göra i morgon är en Janssons frestelse . Man ska inte krångla till det s¨å mycket då man egentligen inte orkar. Blir nog tillräckligt med god mat ändå.

Så inte heller idag blev det av nån runda då det fortfarande kommit mer snö och inte är så bra plogat. För även om vovven inte kan gå med kan jag gå själv. Men nu blev det en till dag utan och nu börjar det krypa i kroppen efter mina rundor. Får lite abstinens då jag hoppat ver. Och nu har det blivit så många dagar att det kommer bli tufft komma på rätt köl. Men det har både varit vädret som förstört och nu då med en krasslig vovve så tar det emot gå utan henne. Känns som om det är fel på nått vis gå utan.

Får bara hoppas och tro att det ska bli bättre och att vi kan få en friskare vovve igen. För det här är inte kul . Det är fruktansvärt jobbigt och man undrar hur det ska sluta.

Så är det inte smärtan som plågar mej så är det tankarna på vad som komma skall med vovven som spökar i bakhuvudet. Inte undra på att både sömn och smärta är så tuff och inte viker undan nån gång. En olycka kommer sällan ensam kan man nog säga.

Fast i slutändan hoppas jag mer på uttrycket ” ingenting ont som inte har nått gott med sej”.

Hoppas hoppas det.

Som om inte bekymren med Tessan är nog så brakade min rygg ihop idag mitt i middagsstöket.

F*N också. Inte sjutton har jag tid med det.

Och jag som inte gjort nått...nästan alltså. Bara lite.

Då nu vovven ska hållas inne ett tag framöver och endast ta korta rundor för att inte påfresta så snoret sprutar igen, är lugnare då hon är i stillhet, så var jag lite rastlös.

Dagliga turen hade jag visserligen kunnat ta utan vovve men det tog emot lämna henne ensam.

Så därför tog jag itu med lite julbak som jag ska ge till gamle far i julklapp. Han gillar hembakat så jag brukar göra lite till honom varje jul och ibland där emellan också.

Igår em så gjorde jag en sats med mazariner och det blev lite jobbigt i ryggen då i armbågen av allt tryckande och rullande.

Då jag gjort i ordning flera degar den dagen Tessan låg på djursjukhuset så var det endast rulla kakor och grädda som återstod.

Var väl inte i bästa form då jag inte sovit mer än ca 2 timmar natten som var. Detta pga ett väderben och annan bråkig nervsmärta plus då grubbleriet över vad som felas vovven som inte blev så bra som vi hoppats på.

Men degarna väntade så trots att formen var si och så, är den i och för sej alltid , men ändå, så blev det rulla drömmar , kolakakor och syltgrottor i ett svep. Tog väl nån timme eller så innan jag fått allt på plåt och gräddat klart. Då hade jag väldigt ont i ryggen.

Sen då Tessan skulle ut och rastas var jag tvungen ta på henne tröja varje gång för att inte blöta ner plåstret som sitter på ryggen och som ska sitta några dagar till. Att fara ner på golvet varje gång för att få på tröjan var inte alls bra och det blev trögare och trögare stiga upp för varje gång.

Och då sen bakande på det var ingen höjdare precis.

Men det blev fina kakor och till slut var allt gräddat och sen steg maken upp efter sovit då han jobbat natt och kunde ta över rasta hunden.

Blev sen inte mycket tid till vila då först veterinären ringde och vi hade ett långt samtal om Tessan och vad som nu ska hända. Samtalet var inte uppmuntrande precis då han var rätt bekymrad för vår vovve och inte alls nöjd med att snoret var tillbaka direkt. Så nu ska prover skickas för både bakterier och svamp och sen får vi se vad det ger och om det inte är nått av dom kan det också vara allergi. Vet inte vilket som är bäst av alla dom svaren, inget helst men nått är det ju.

Så bekymren fortsätter och det gjorde att man fick mer bryderi i huvudet igen.

Sen då en ilsken nervsmärta i rygg och ben på toppen , inte alls så toppen kan jag säga.

Det verkar gå hand i hand min smärta med vovvens krasslighet och tvärtom.

Och efter det samtalet var det bara börja med middagen och det var då He****et brakade lös i ryggen. Åtminstone nått liknande.

Skulle göra köttfärslimpa till middag och skulle plocka upp en form från spisens nedersta lucka och tog först upp en plåt men insåg att den var för liten. Skulle då ner och ta upp en annan men då ville inte benet böja sej mer , för jag kan ju som sagt inte böja ryggen utan måste ner på knä. Vilket då gjorde att jag böjde lite på ryggen istället och det bara så tvärstopp. Det tog så ont att jag inte kunde räta på mej alls. Jag stod där och höll fast mej utan kunna röra mej och skrek på gubben som kom rusande. Han fick försöka dra mej upp försiktig och hade med rullatorn så jag fick stöd att hålla i. Stapplade så till kökssoffan under stor möda för att lägga mej ner. Förbaskade ryggelände.

Så där blev jag liggande och gubben fick fixa maten under mina instruktioner.

Det här var inte vad jag ville ha nu. Kunde inte ens sitta vid matbordet och äta för jag kunde inte komma ner på stolen alls. Så även toaförhöjningen fick åka fram. Kom inte ner där heller.

Som tur var lättade något till slut efter stora doser smärtstillande så jag kom i rörelse igen utan att hugg däckar mej. Men bra ? Nä långt därifrån.

Så det blev dottern som fick stå för inköpen som vi skulle gjort idag . Fick inte följa med varken för henne eller maken. Dom hade ju rätt såklart men jag hade velat åka med.

Tur nog lydde jag och nu kan jag åtminstone ställa undan rullatorn och kan nöja mej med kryckorna som stöd. Mycket värme har jag också använt så jag tror att det var nära en riktig låsning men den släppte som tur var då jag fick lite avslappning av tabletten. Tur jag fått mitt recept förnyat.

Jag måste ju vara i form för att sitta några timmar i morgon då jag har en frisörtid bokad sen länge och jag bara ska gå dit. Får väl ta tillräckligt med tabletter innan så jag pallar med. För som alltid är sitta det värsta jag gör och ännu värre desto ondare jag har.

Men det ska nog gå, måste gå.

Efter det ska jag bara ta det lugnt resten av dagen och mysa med vovven så jag är i bra form till vår lilla julafton på lördag. Dottern är bra på fixa med mat och jag kan lita på att hon fixar det åt mej bara jag säger vad som jag vill ha gjort.

Men i morgon är annan dag och vem säger att det inte har lossnat då , ja jag säger att det måste ha lossnat då. Går väl inte ligga på sofflocket hela julen ju.  

Helgen denna gång har känts lång och utdragen. Ville den skulle ta slut nån gång så det blir tisdag så vi år ett svar. På vad kan många nu undra?

Det är ju min älskade lilla pudeltjej som då ska sövas och undersökas för sin snuva .

Först och främst oroar jag mej för sövningen då hon för två år sedan kastrerades så fick hon problem med halsen efteråt med hosta och slem pga intuberingen. Så det är en oro jag har. Sen oroar jag mej för vad dom ska hitta. Började läsa på olika forum och nosbesvär en hund kan ha och det var ingen munter läsning precis.

Det fanns många orsaker till snuva hos hund och det var allt från bakterier som orsakade till värre saker som tumörer och cancer.

Så visst oron är stor och det är jobbigt fundera. Tessan som aldrig varit en helt frisk hund och då förväntar man sej det värsta. Det kan ju vara en enkel sak men det kan också vara nått hemskt.

Så idag blir det en lång lång dag och ännu längre natt till vi ska lämna henne i morgon klockan 8. Kommer nog knappt kunna sova .

Och inte Tessan heller som ju än en gång måste fasta och hon gillar inte bli snuvad på maten numera då hon faktiskt äter bra, vilket hon inte gjorde tidigare innan karteringen.

Nåväl det är bara stå ut och invänta resultatet.

Vara beredd på det värsta men hoppas på det bästa.

Vill bara att Tessan ska må bra och inte lida. Och snuvan nu mår hon inte bra av.

Så helgen i stort har inte gått i många knop. Gör det kanske inte annars heller men lite mer det här .

Lördag morgon tog vi en runda ute och det var kallt. -15 grader så vovven hade stora problem med nosen i början. Men efter en stund så lossnar det och hon har fått ut värsta snoret och kan gå som vanligt. Då det var så kallt hade hon sin täckoverall på och det verkade hon gilla för hon frös inte , inte ens tassarna verkade störa.

Vi gick hela långa rundan och det var tungt. Så ini He***e tungt. Då det blir så här kallt får jag inte bli kall om rumpan för då vägrar benen gå framåt. Men trots att jag hade ordentligt med kläder på så blev jag kall innan vi var hemma så sista km var en ren plåga stånka sej fram på.

Väl hemma satte vi igång bastun för att jag skulle få tina upp mej. Var skönt men jag är ingen riktig älskare av bastu så det blev en kort stund där i 50 graders värme. Pallar inte med varmare än så.

Avslutade med en het dusch och blev lite rörligare efteråt.

Men sen mot kvällskvisten blev det snöoväder igen vilket resulterar i mer bensmärta , vädersmärta, igen. Och sömnen blev därefter. Så än en gång slutade med att jag satt upp halva natten med TENS i ryggslutet och tittade på TV till dess jag kunde ta en till tablett. Först då var det lönt gå till sängen. Men då både smärta och tankar nu stör sömnen så blev det inte mycket av den varan.

Så då söndagsmorgonen kom och det var nollgradigt ute och inte plogat sen snöfallet under natten så blev jag utan morgonrundan. Ingen ide kände jag försöka. Hade alldeles för ont.

Däremot for vi ut en sväng till gamle far som vi brukar varje vecka. Blev ligga ner på soffan större delen av tiden då det inte funkade sitta alls.

Så jag brottades med Ruff på soffan en stund. Han undrade nog vad sjutton jag låg där på hans soffa för.

Lika jobbigt sen blev det under kvällen så det blev både TENS och palla upp benet för att få bort lite bensmärta. Till slut hittade jag ett läge som kändes någorlunda och kunde ha en TV-kväll i lugn och ro. Kom mej till och med i säng före klockan två också, la med kvar i så.

Men somna var det värre med. Blev försöka lösa lite korsord , som inte funkar alls numera, för att bli tillräckligt trött så sömnen skulle infinna sej. Till slut , runt halv 3 tiden nån gång lyckades jag somna och sov i fyra timmar utan vakna.

Så lite piggare var jag nog idag. Blev ju endast två timmar natten innan.

Då det var nollgradigt idag med så ville jag ut och ta en runda. Var inte så bra före då sista snöfallet på 1,5 cm ungefär låg kvar och var spårigt. Gick tungt med rullen då det fastnade snö hela tiden på framhjulen. Så vi tog endast halva rundan idag och det räckte mer än väl. Hade inte orkat ta långa idag det insåg jag då vi nästan var hemma och då var det väl tur jag lyssnade på kroppen idag. Händer inte allt för ofta. Blir värmedyna och TENS mest hela dagen för att om möjligt få lite mindre smärta.

Sen skulle jag ringa vårdcentralen eller hälsocentralen som det så vackert heter numera för att få nytt recept på mina smärtmediciner.

Lika jobbigt varje gång då jag måste förklara för sköterskan varför och be henne läsa vad min doktor skrivit i journalen. Det är samma visa varje gång , speciellt om just min doktor inte jobbar den dagen.

Man blir ifrågasatt och i princip anklagad för att vara missbrukare då just den medicin jag har är en som dom använder. Jag behöver den för att komma upp ur sängen varje dag och det vet min doktor och det har han också skrivit i min journal.

Jag avskyr denna procedur men då man numera inte kan få flergångsuttag på just den tabletten så blir jag tvungen ringa var tredje månad och ”Tigga” ett nytt recept.

Så nu blir resten av dagen och natten en enda lång väntan till det är dags för vovvens undersökning. Och sen ännu en lång väntan för att höra hur det gått och om dom hittat orsaken till hennes snuva.

Håller alla tummar och tår som finns för att det inte ska vara nått farligt.

Tessan betyder så mycket för mej , hon är den bästa vän jag har och den som får mej på fötter varje dag oavsett hur ont jag har.

Ja vad ska man säga.?

Ingen bra natt direkt. Men väntat förstås efter balansakten ute i halkan.

Smärtan blev värre och värre desto längre dagen och kvällen led . Och sen natten var som värst. Så nån direkt sömn gick det inte få till.

Så jag blev sittande uppe med TENS på stark styrka , inte långt ifrån max, för att fåp bort värsta bensmärtan. Funkade så länge jag hade den på men så fort jag stängde av den så kom det tillbaka och kändes än värre.

Så först vid 4.tiden inatt kunde jag gå och få lite vila, inte sömn först , då jag kunde få ta min morgondos av smärtstillande.

Somnade väl till lite lätt till sist så det blev väl ändå en 3 timmar.

Får väl duga då jag sovit bra nätterna som var.

Däremot var det inte ens tänka på ta nån runda. Inte en chans att min rygg och mina ben pallar det idag. Varje steg är en plåga och jag är glad jag tog mej upp ur sängen.

Väl uppe så har jag gått omkring fram och tillbaka här hemma inomhus för att få lite fart på dom stela lederna.

Är värre inte röra sej då jag direkt stelnar ihop. Så idag får det bli inomhusvistelse då det än är för halkigt och jag som sagt inte har ork få benen gå med på nån runda.

Sen så vägrade maken låta mej göra det också. Han sa helt enkelt att jag inte fick.

För han har också haft känningar i ljumskarna sen igår och skyller på mej då han får ont om jag har det ondare. Vi har nån sorts telepatisk smärta som inte går förklara. Då jag har haft en dålig dag kan han säga då han kommer hem ” du har väldigt ont idag eller hur” , för då har han också känt av smärta. Låter kanske lite mysko men det är faktiskt så.

Så idag blir det alltså inte många knop. Vila, värme och TENS är vad som står på schemat.

Hade egentligen planer på lite annat men det skippar jag då kroppen inte är på humör.

Blir väl av en annan dag.

Sen vill jag vara så pass att jag orkar gå på lucia imorgon på Viggos dagis. Blir veckans höjdpunkt bara han nu får vara frisk vill säga. Lillasyster Molly har ögoninflammation och får inte vara med .

Så hoppas det nu blir av. Skulle vara så fint att se.

Mindre roligt har vi sen på dagen i morgon då vi ska till djursjukhuset med vovven. Hon har fått en besvärlig snuva som hon haft i tre veckor och som inte verkar ge sej. Hostar också speciellt då det är kallt ute.

Hon hatar gå till veterinären och är väldigt rädd för dom. Sitter säkert i då hon redan som valp var en ständig kund där då hon ju inte är en helt frisk vovve och aldrig varit heller.

Vi ska även få lite blodprover tagna så dom kan kolla att levern mår bra och att det inte dykt upp nått annat problem då hon har nedsatt immunförsvar pga cortisonbehandlingen hon har för sin leversjukdom.

Oroar mej lite för provsvaren. Vill inte dom ska hitta nått oroväckande. Räcker mer än väl med det hon har.

Mattes bästa vän , min fina Tessan.

Ännu en natt då jag somnat och sovit riktigt gott. Två nätter på rad nu. Kan bli en vana det här. Eller skämt åsido, det vore bra om det blev en vana.

Somnade redan vidd två-tiden i natt och sov sen till klockan var halv 8 så en 5,5 timme. Inte illa pinkat.

Men då jag vaknade hade jag väldigt ont i benet. Både för att det var minst två timmar för länge mellan medicinintaget och för att det var snöfall och nollgradigt ute. Lågtryck alltså.

Men smärtan var ändå inte lika ilsken som den varit sista tiden så det var inte värst kan man säga. Har haft värre än så.

Men det blev alltså ingen runda idag heller då. Fjärde dagen på rad. Inte bra . Men vad göra då det ligger flera cm nysnö efter gångvägarna . Och sen blötsnö på köpet. Det är inte en chans jag orkar rulla fram i detta före.

Så det blev vackert ta en vilodag idag med. Frustrerande men vad göra?

Så nu lär det bli tungt komma igång igen.

Blir säkert jobbigt och motigt få fart på benen och säkert rätt smärtsamt också.

Men jag kan än en gång konstatera att det blir mindre smärta i rygg och ben då jag inte plågar mej runt på rundan. Smärtan är också mindre då jag fått lite välbehövlig sömn och egentligen är det en Win-Win situation. Mindre smärta mer sömn … fast det tar emot erkänna fakta.

Jag kan ju inte för den skull ge upp min dagliga motion även om det för stunden känns bra. För hur slutar det då? Då får jag nog vackert ligga här och inte kunna annat.

Så bara det blir plogat SKA jag ut. Måste bara det. För nu är abstinensen påtaglig och det kryper i kroppen efter att komma ut igen.

Så även om smärtan dämpats betydligt innebär det inte att jag ger mej.

Bara ta tjuren i hornet och ut på banan igen.

Oturligt nog har dom hotat med plusgrader i morgon och har dom inte plogat innan dess då blir det problem. Då blir det riktig snömodd och då blir det ingen runda heller. För det orkar jag bara inte ta mej fram i.

Vi var faktiskt iväg en sväng till storheden idag då det inte gick ta nån promenad och på parkeringen där var det flera cm nysnö och det var knappt rullatorn rullade framåt.

Så jag är glad jag inte ens försökte ta mej ut på rundan idag. Det hade varit att utmana ödet alldeles för mycket.

Och då vet jag ju hur smärtan kommit tillbaka i samma veva och med den intensiteten den varit innan. Och det vill jag helst inte.

För att nu för andra dagen ha lite mindre ilsken smärta är riktigt behagligt. Få ha lite ”normalont” som jag brukar kalla det. För smärtfri....nej det är jag aldrig.

Den dagen jag inte känner nån smärta , den finna nog inte . Inte i levande tillstånd i alla fall.

Men som sagt en god natts sömn gör underverk och två , ja då är det dubbelt så bra. En trippel vore inte så dumt det heller. Hoppet lever.  

Igår var ju en väldigt jobbig och tröttsam dag då jag knappast var pigg alls. Tröttheten slog till flera ggr och jag halvslumrande några ggr.

Trots detta kunde jag , hör och häpna , somna in i rätt hyfsad tid. I min mening räknad alltså. Lyckades alltså med bedriften få till en god natts sömn på nästan 6 timmar, och det utan att ens vakna till en enda gång.

Var rent förvånad då jag slog upp ögon och konstaterade fakta.

Nackdelen var väl att jag hade lite molande huvudvärk då jag vaknade men förutom den var jag relativt pigg. I alla fall piggare än igår. Mycket piggare.

Nu är ju förstås inte en natt nått hurra för egentligen då jag sovit uselt i drygt ett halvår men det är ändå nått som kändes bra idag.

Om det var en engångsgrej återstår att se men jag känner ju att smärtan är mindre och lättare tolerera då även knoppen fått sin vila.

Inte als så intensiv som sista dagarna och inte så man vill krypa ur skinnet för att smärtan tar nästan kål på en.

Så en bra natt och så idag en bra dag. Man får vara glad för det lilla också.

Däremot skippade jag rundan idag med men inte pga smärtan så mycket idag utan för att det var så kallt och att vovven inte mår 100. Hon har ju varit tjock-snorig i tre veckor nu och nu då kylan slagit till har det blivit värre. Vi hinner bara ut på bron så nyser hon och det sprutar snor ur ena näsborren, tjockt gult snor.

Så då även hon behövde lite inne-vila så blev jag också inne. Kan ju vara bra för oss båda även om jag får lite ute-abstinens.

Nu har vi tid hos veterinären på fredag för nu måste vi få veta vad som gör det så jobbigt för henne. Kan vara allt från en bakterieinfektion till en absess i tandroten enligt veterinären.

Bara vänta och se. Hon är ju ingen frisk hund i grunden så det kan vara vad som helst.

Så därför blev jag inne idag och jag måste ju säga att jag tror vilan från promenaderna har gjort att smärtan minskat till slut även om det tar emot säga så. För det är inte första gången det blivit bättre en stund då jag skippat mina rundor. Men jag kommer inte skippa det för många dagar då jag då stelnar ihop alldeles och knappt kommer runt på rundan då. Så det är inget alternativ, att strunta i den dagliga rundan. Då blir jag nog sängliggande för gott skulle jag tro. Så det är bara tillfälligt nu jag hoppat det.

Jag har ju ett gåband här hemma som jag tidigare år testat gå på men det är inget som funkar för mej. Då jag släpar ena benet då jag går så blir det väldigt tungt gå på bandet då jag på det måste lyfta på benet som jag egentligen inte kan. Och då får jag sån smärta i ryggen att det inte är ett bra sätt motionera på. Har försökt i flertalet ggr men nu vägrar maken fälla ner den mer då han vet hur det slutar.

Men det kanske blir varmare så även vovven kan gå med ut och då är vi på G igen . Om det inte blir snöfall då förstås som jag såg att dom hotat med i natt.

Vädrets makter rår man inte på men gnälla på det kan man få.

Med lite tur nu kan jag kanske få en natt till med lite sömn. Då ska jag rita ett kors i taket. För mer än en natt här och där har jag inte haft på väldigt länge. Men med tanke på att jag faktiskt har betydligt mindre smärta i ben och rygg idag så kan man väl få hoppas.

En liten strimma ljus i mörkret.

Då var det söndag och denna helg tar slut. Vilken helg sen.
Har den varit bra.? Ja kunde varit bättre kan väl summera.

Nätterna igenom har jag suttit uppe med TENS för att få bort en del av den ilskna smärtan. Sovit??? Nä inte ett dugg.

Natten mot lördag blev det kanske 2-2,5 timme och i natt inte ens det.

Eftersom vi igår skulle iväg på ett 60-årsfirande så lät jag bli nån runda på morgonen för att överhuvudtaget orka med åka bort.

Låg på värme och hade TENS mest hela dagen och för stunden hjälper det. Men så fort jag tar bort värmen så kommer smärtan tillbaka med full kraft. Likaså då jag plockar bort TENS-plattorna.

Och då är det nästan som det känns ännu värre.

Men vi kom oss i alla fall iväg trots allt till kalaset. Och väl där var det trevligt träffa alla släktingar och få prata bort en stund. Vi blev bjuden på både glögg och tilltugg plus paj och vin och sen kaffe och en god kaka. Väldigt gott och det var en skön stunds bortavaro. Fast sitta ner gick dåligt. Satt nog bara medan jag åt för sen gick det inte mer.

Var ju som sagt inte i så bra form men vi stannade i alla fall i två timmar, Sen orkade jag inte stå och hänga mer på kryckorna.

Men det var skoj så länge det varade. Och jag är glad ändå att jag ”offrade” mej. Man får göra det ibland och det brukar gå om jag verkligen vill.

Sen kvällen då vi kom hem, den blev inte så kul. Alltså smärtan då den var inte leka med. Jag kunde knappt sitta still för det kröp i hela kroppen av smärta.

Fick palla upp benet högt och sen koppla på TENS igen. Det är faktiskt det ändå som kan få bort toppen av smärtan och göra att jag orkar. Fast det är tufft just nu. Vet att jag sovit alldeles åt skogen för lite och det gör att min tolerans för smärtan är väldigt låg.

Hjärnan orkar helt enkelt inte med.

Så i natt satt jag uppe till klockan var runt 7 på morgonen innan jag då kunde fylla på med morgondosen och göra ett försök till lite vila.

Och med tanke på att jag natten innan inte heller sovi mycket så var jag helt färdig.

Men jag hade ju försökt sova inatt men det gick bara inte .Smärtan var så ilsken att jag inte kunde slappna av alls.

Så när jag nu väl somnade eller kanske slumrade är mer rätt ord för jag sov inte speciellt hårt, så blev det endast 2 timmar innan jag vaknade till igen.

Så pigg?? Nä långt långt därifrån.

Blev ändå pallra sej iväg en sväng till Kallax då Veronica skulle fixa frisyren på pappa som tyckte han var för lurvig för att kunna gå till doktorn till veckan då han har sitt årliga besök där. Roligast där var att jag fick träffa Molly, världens gladaste lilla tjej som var där med sin mamma och pappa då Viggo var på kalas i grannhuset. Det gjorde min dag idag.

Då det var så kallt idag så tog jag ingen runda idag heller för jag hade ingen ork kämpa med det i – 20 graders kyla.

Så tyvärr var jag tvungen avstå en dag till.

Inte ett lätt beslut då mina promenader är det som håller mej igång.

För nu blir det kämpigt igen som alltid då jag fuskat och inte gjort det jag ska göra. Många brukar säga att det inte spelar nån roll hoppa över en dag eller två men för mej är det så. Redan efter två dagar så är det som att börja om på nytt.

Nu hoppas jag att det är slut på det nu och jag kommer på banan igen. Sömnen den verkar ju vara fortsatt usel så den biten får jag ta itu med när det går. Nån natt emellanåt får jag ju ändå lite sömn.

Och efter snart ett halvår som zombie börjar man vara van att inte sova. Inte undra på om man verkar lite trögtänkt . För som sagt , hjärnan blir dum av både smärta och sömnbrist så då är det lätt fatta varför man är som man är.

Usel kväll, ännu uslare natt och morgonen ska vi inte ens tala om. Det var en ren plåga ta sej upp i morse. Det tar så ont i ryggen och det strålar ut både här och där. Inte bara ut i högra benet utan även det vänstra får sin släng av sleven.

F****N också. Jag som så ville ut idag med.

Men det går bara inte. För det är fortfarande oplogat efter villakvarteren och då det nu är 4 plusgrader rullar det ännu tyngre än det gjorde igår.

Så idag får tanten vackert stanna inne. Orkar helt enkelt inte ta mej runt. Bläääää.

Hur sjutton ska jag komma till rätta med allt om jag inte ens kan ta den obligatoriska rundan som är det enda fysiska som funkar någorlunda, om det inte är fel före vill säga.

Och får jag inte mina rundor blir jag inte på bra humör kan jag säga.

Jag avskyr det här.

Har det inte regnat och blivit halt så har det snöat och det inte blivit plogat. Vinter gillar jag annars då det kan vara rätt härligt men då föret ställer till det avskyr jag vintern istället.

Nu har det ju varit så några dagar med först regn och sen snö. Var dom som ska sanda och sen ploga

håller hus kan man fundera över.

Inte här i Sunderbyn i alla fall.

Gångvägarna är inte värst även om dom är knöliga och lite förrädiska då men inte ser var det är halt under snön och även om dom grusat med nått smått grus så ger det för dåligt fäste , borde varit sand också.

Sen då villavägarna som inte blivit plogade alls sen snöfallet i lördag utan där är det spårigt efter bilarna och moddigt nu då det är plusgrader. Och tyvärr kan jag inte enbart gå efter gångvägarna för då kommer jag inte så särskilt långt och måste i så fall ta mej runt i flera gångtunnlar vilket jag inte kan då jag inte orkar upp för backarna , känns som Mount Everest för mej, utan att ha nån som puttar på.

Så eftersom jag ändå tjurade och tog mej runt igår så är jag totalt däckad idag. Benen vill knappt röra sej och varje steg hugger i ländryggen. Bara ta sej ut på gården med vovven är ett helt företag.

Enda som känns bra är då jag kopplar på TENS på stark strömstyrka. Då kan jag få bort lite spänning och bensmärtan lättar lite.

Och att det sen strålar ut i ”fel” ben också känns inte alls bra. Har kommit mer och mer ggr då jag får ischias även i vänstra benet. Inte alls bra.

Det räcker mer än väl ha ständig ischias-smärta ner i hela högra benet.

Enda positiva med vänster ben är att smärtan ”bara” går en bit ner i låret. Om man nu kan se smärta som nått positivt.

Så idag blir det inte många knop.

Måste hämta mej så det går ta sej ut imorgon istället. Hoppet finns. Det måste bara bli så.

Men plogade vägar det får jag nog se i stjärnorna efter. Lär nog inte hända förrän efter nästa snöfall. För då måste dom väl ändå ut med traktorerna i kvarteren här också..ELLER?

 sån här kanske man skulle ha :)

Så var det måndag och ny vecka, inte för att mina veckor spelar nån roll då jag inte jobbar utan det är samma helg som vardag. Lite trist kan man tycka mellan varven men vad göra då kroppen sagt ifrån.

Helgen då. Ja den var inte så kul.

Smärtan har varit jobbig och nätterna likaså.

Inte för att det är nån nyhet precis. En nyhet vore nog om jag helt plötsligt kunde sova.

Undra om det kommer ske nån gång. Känns rätt avlägset.

Natten mot söndag så snöade det dessutom så då hade jag vädersmärta också, ovanpå allt annat.

Så jag satt väl uppe med TENS i flera timmar till klockan var närmare två-tiden utan att jag kunde lägga mej ner och slappna av. Gick bara inte.

Sen då jag väl la mej tog det säkert minst en och halv timme innan jag väl slocknade för att sova endast i två timmar. Så pigg ? Nä inte på lång väg.

Och sen då med den ilsknaste smärta man kan ha på det.

Då man sen tittade ut och såg att det kommit en hel massa snö och att det var helt oplogat blev inte heller nån höjdare. Ingen promenad alltså . Inte ens nån ide försöka då rullen inte rullar så bra i snön. Och sen så sa maken också att det blir ingen prommis så du vet det. Du får bara inte.

Så jag lydde rådet och gav sjutton i den. Men det sved. Jag behöver mina rundor varje dag. Abstinensen kryper i kroppen då jag inte får komma ut. Den känslan av instängdhet gör att jag blir väldigt frustrerad.'

Så då det inte blev nån tur ut så tog vi och åkte ut till pappa för lite adventsfika istället.

Vi blev sittande där en bra stund till jag kände att nu måste jag bara hem och lägga mej ner. För smärtan kom över mej som en käftsmäll och då är det enda som hjälper lägga sej ner.

Blev sen inte mycket mer den dagen utan det blev ryggläge som gällde. Tur nog hade vi en hel del restmat så jag slapp ställa mej laga mat.

Till TV-stunden blev det ha på TENS för att om möjligt störa ut bensmärtan och ibland lyckas det rätt hyfsat. Den tar inte bort smärtan helt men den tar ner toppen för en stund. Tyvärr kommer smärtan tillbaka direkt jag tar bor elektroderna.

Men då har jag åtminstone kunnat sitta och se lite TV ett tag.

Satt sen uppe till endast klockan tolv i går kväll och försökte sen få till lite sömn. Eftersom gubben jobbar natt kunde jag ligga och läsa utan att störa så jag låg och gjorde det i några timmar innan jag till slut lyckades hitta ett bra sovläge.

Blev väl ca 4 timmars sömn utan vakna så det var inte fy skam det. Kunde varit bättre men sämre också. Man får ta det lilla man kan få också.

Sen då jag klätt mej och käkat frukost så bestämde jag mej på försöka släpa mej runt på rundan.

Var ändå plogat lite grann. Åtminstone gångvägarna. Däremot var villagatorna oplogade och spåriga. Så det blev en tuff runda om än härlig på så sätt att jag ändå fick komma mej ut. Men fy så tungt det var. Sen då att det fastnade snö i hjulen och under vovvens tassar så jag var tvungen försöka ta bort det flera ggr. Hjulen gick lätt få bort men på vovven var det värre då jag måste krypa ner på knä och sen ska ta mej upp vilket inte är det lättaste. Tur ändå jag har rullatorn ta fast i och dra mej upp. Då kommer jag upp i alla fall men det är precis.

Så det var en slut tant som till sist kom hem och fick slänga sej på sängen för en liten vila innan jag orkade med en dusch. Hur det nu kommer sluta i natt efter den motionsrundan är ju lätt att gissa.

Men det blir en annan fråga. Just nu blir det en het dusch och sen lite ström i ryggslutet . Kanske kan jag få bort lite spänningar och smärta för en stund. Hoppet finns , jag slutar aldrig hoppas på bättre tider.

Nu ser jag också att det börjat snöa igen så det var tur jag tvingade mej ut. För nu blir det inget före igen för en halvinvalid.

Visst gillar jag snö på vintern men inte då det inte plogas efter snöfallet. Då blir jag bara sur och arg istället.