Underbart är kort...eller?

Tredje natten jag sovit mer än 2 timmar. Jippi kan man väl säga. Vaknade då jag sovit , håll i er nu, i hela 7 timmar. Inte illa helt klart. Kan konstatera att jag är mycket piggare än jag varit på mycket länge. Positivt förstås .

Vad som känna negativt är ju hur det kunnat bli så jag helt plötsligt får min nattvila. Vad är det då?

Ja enkelt uttryckt, vila och åter vila. Inget annat än vila.

Men det är inte enbart positivt med vila. Då jag inte får min dagliga motionsrunda så tappar jag mer och mer styrka och ork för var dag som går. Och med den följden att det blir ännu tuffare komma igång igen.

 

Och nu då det blev fyra dagar på rad som jag inte av olika anledningar kom mej iväg på rundan så blir det tufft få fart på gamla benen igen. Inget är så lätt tappa som muskelstyrkan, och för mej går det väldigt fort då jag redan innan tappat så mycket muskler.

Men visst , det är rätt skönt få sova ut och få slippa den ilskna smärtan som rivit och slitit i mej . Nu är det mer ”normalontläge” för en stund. Eller kanske jag ska säga var.

För nu var det roliga slut igen.

 

 
 

Hur kunde det bli så?

Enkelt , jag gav mej ut idag trots att det såg ut vara halt före. Men jag stod inte ut med sitta inne mer.

Och det var ett eländigt före. Även om det var välgrusat efter gångvägarna så var bilvägarna superhala och spåriga . Så man går på helspänn för att inte halka till och även om jag har rullatorn hålla i så var det lätt halka till.

Men jag kunde bara inte sitta inne en dag till. Klättrar nästan på väggarna av frustration och tristess.

Var helt enkelt tvungen ut.

 

Blev så glad igår kväll då jag såg att dom var ute med traktorer och plogade både vägar och gångvägar så dom såg släta och fina ut. Hoppades då att det föret skulle förbli så men då kom plusgraderna. Skit också. Aldrig har jag vädret på min sida. Vad har jag gjort för ont måntro.

 

Så om smärtan i rygg och ben varit lindrig sista tre dagarna så är den knappast det just nu. Är stel och det drar och hugger i hela ländryggen och ner i benet och faktiskt ner i ”fel” ben också.

Inte första gången jag känt att det strålar ut i vänster ben också. Stör mej . Varför vet jag inte för så har det inte gjort tidigare. Så nått är det som är fel där med. Det är inte lika illa som i högra benet där smärtan är mer konstant ner i foten/tårna. Hela tiden och släpper aldrig.

I vänster ben strålar det ner en bit på låret och vandrar sen uppåt igen. Hoppas bara det är en tillfällighet och att det går över, för jag vill inte få lika illa som i högra benet. Räcker mer än väl med ett ben.

 

Under rundan vi nu gick idag så kände jag ganska snart att det tog väldigt ont i rygg och ben. Och då vi sen var tvungen hålla oss efter gångvägarna så var det tungt ta sej upp efter gångtunnlarna som vi passerade. Tur gubben var med och kunde knuffa på så jag orkade upp.

Vi gick bara en kort sväng idag och det var kanske tur. Fick nog ont av det ändå. Till och med gubben kände av i sina ljumskar av att han gick och spände sej för att inte halka.

 

 

Så få se nu hur detta slutar. Slutar det med en vaknatt nu eller håller den goda sömnen i sej?

Just nu känns det åt skogen men det kanske släpper. För om jag ska jämföra med förra veckan då jag höll på bli galen på smärtan så är det inte alls lika illa även om det är mycket mer smärta idag än igår. Kanske har det göra med att jag trots allt fått mej lite sömn och faktiskt orkar med lite mer smärta då. Hjärnan är inte lika trött och pallar med mer.

Dottern tyckte faktiskt att jag såg piggare i ögonen än på länge. Men kan ju undra hur jag sett ut innan. Det vill jag nog inte veta.

 

Jag har ju klarat mej utan använda TENS i två dagar nu men nu blir det sätta på plattorna igen. För det funkar bra mot just bensmärtan speciellt då jag ska sitta framför TV-n. Då är det lättare halvligga där och kunna se TV utan behöva sitta med benet i luften.

Sen har jag även legat länge på värme för att få till lite avslappning då det är väldigt spänt i ryggslutet.

Fingrarna i kors nu så jag inte behöver sitta uppe hela natten.

Om jag inte får sova 7 timmar så är jag rätt nöjd med 5 också, Det klarar jag mej gott och väl på.

Men 1-3 timmar , det är klart för lite.

För nu då jag faktiskt fått sova lite mer så märker jag att det gör en väldig skillnad. Man klarar allt , till och med smärtan , om man är utvilad.

 

Så nu håller vi tummarna för att jag får sova.

 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0