Efter flera nätter utan nån sömn som är att räkna med så tog till slut tröttheten över och jag slocknade. Jag har ju inte varit särskilt alert senaste dagarna då det inte blivit mer än ca 1,5-2 timmars sömn om nätterna så man har varit zombielik på dan. Inte har det hjälpt att försöka med avslappning och annat som sägs hjälpa till heller.

Men igår kväll då tog till slut tröttheten överhanden och jag knoppade in redan vi halv 12 tiden, jag som brukar sitta uppe till tre-tiden...minst.

Men jag hade då suttit och tittat på en film men mindes inte vad jag såg på så då tänkte jag att nu skulle det kanske gå att somna in. Så jag gick till sängs och tände inte ens sänglampan utan la mej direkt och försökte somna. Och somnade gjorde jag relativt fort....för att vara mej vill säga. Låg väl en dryg halvtimme och försökte hitta bästa läget innan jag inte minns mer.

Vaknade sen upp redan kl 2 men då ar jag endast upp på toa utan att tända och kröp sen ner under täcket rätt snabbt igen. Och faktiskt lyckades jag somna om.

Sov sen till klockan var halv 7 utan att vakna ens då gubben steg upp och skulle iväg till jobbet.

Gissa om det kändes konstigt.

Och vilken smärta i ben och rygg. För nu hade all smärtlindring gått ur kroppen helt så det blev upp och ta sina piller direkt och sen vänta en stund på effekten innan det ar dags för frukost.

Blir ju lite för länge mellan tabletterna då jag sover längre men samtidigt så gör ju sömnen mej mer vaken och rappare i tanken så det var bra. Mindre zombie alltså.

Helgen har förflutit i lugnets tecken med inte särskilt stora utsvävningar. Promenader och Tv-tittande och god mat är väl vad man kan säga.

I lördags lyxade vi till med en älgstek och en god rödvinssås gjorde jag till den. Var väldigt gott.

Igår var gubben en sväng och kollade då Viggo skulle testa lite skridsko-åkning. Jag orkade inte följa med denna gång tyvärr men en annan gång ska jag gå med och titta också. Gick bra åka för honom efter en stund så nu verkar han taggad och börja åka. Tidigare har han inte velat kämpa då han ramlat så har han gett upp. Men nu verkade han tydligen mer sugen på lära sej så jag måste bara med nästa gång. Minns ju hur vi själva stått vid isen i många år och tittat på dom dom först lärde sej åka och sen började med hockey. Man har stått och frusit häcken av sej många ggr under dessa år.

Blir skoj nu följa barnbarnets bana .

Idag väckte jag upp dottern för att hon skulle gå med på rundan då maken jobbar fm. Hon väntar ju ännu på besked om när hennes nya utbildning börjar.

Tur var det att hon gick med för Tessan vägrade till slut gå alls. Vi började då kolla om hon hade nått i tassen för det har verkat så tidigare några gånger att höger framtass tar ont. Men då har vi inte sett nått men nu hittade vi en konstigt klump mellan trampdynan på tassen i störlek med en ärta. Inte undra på att hon inte ville gå. Vi visste då inte vad det var men dottern fick bära henne sista biten för hon rent vägrade gå. Väl hemma undersökte vi tassen och såg då att det var en tova inkletad i kåda som låg tajt inklämd mellan trampdynan. Veronica lyckades till slut få lös den med hjälp av klippmaskinen. Tur att det var en kådaklump och inget annat. Den satt väldigt hårt fast i hennes lurv mellan trampdynorna så det har säkert slitit i håret då hon gått. Inte undra på att hon ibland velat stanna upp.

Nu verkar det ändå som om allt är borta men hon är samtidigt lite öm där. Så det blir nog plocka fram en socka i morgon så det inte far smuts och grus där nu då allt hår också är bortrensat med klumpen.

Efter en sväng till affären idag så är nu tanten slut i rygg och ben. Så få se om det blir nån sömn i natt. Brukar inte ha sån tur att det blir mer än en natt i taget och nu då benet värker mer igen så lär det bli tufft. Men jag ska försöka tänka positivt och inte tänka att det INTE går.

För säkert är att sömn ger mej mer energi orka med smärtan och allt än då jag är trött. För smärtcentrum sitter i knoppen och är knoppen slut blir smärtan mer svårhanterlig.
Så även om jag idag har lika mycket smärta som igår är det lättare hantera då jag känner mej pigg. Och så får jag hoppas det blir fler dagar. Om det nu inte kommer lågtryck igen.

Om onsdagen bjöd på härligt höstväder så kan man inte säga detsamma om torsdag-fredag. Då har det varit rent ut sagt ett skitväder.

Regn, kyla , storm och allt annat som en ruggig höstdag i slutet av september kan bjuda på.

Och med det så mår ju min kropp därefter.

Den mår också rent s.k.i.t . Nervsmärtan som påverkas så av oväder och sen då den vanliga på det kan inte kalas för annat än just det.

Nätterna har ju också varit usla men det är ju knappast en nyhet mer. Det är mer standard än nyhet. Har nog knappt sovit alls i natt och natten innan blev det väl 2,5 timme totalt trots att det då inte var oväder men väl på G.

Går bara inte ligga still då smärtan river och sliter i benet.

Igår morse tänkte jag också skippa rundan då det regnade och var endast + 2 grader men efter ett noga övervägande en timme eller så så klädde jag mej ändå och gav mej ut på rundan som jag brukar . Det duggade just då så det var inte så farligt med regn men det stormade ordentligt från norr så jag blev väldigt kall om ben och rumpa trots långkalsonger. Vilket då gjorde mej extra stel i benen så det var som gå med träpinnar till ben.

Tog mej runt ändå ….hela långa rundan ….så jag var ändå nöjd trots att jag hade jätteont i rygg och ben då jag var hemma igen. Även vovven tyckte det var kallt och hon var iskall om magen .

Så hon fick krypa in i en filt efteråt och tina upp och det gillade hon.

Jag själv tog en lång het dusch för att värma upp dom stela lederna och det kändes skönt.

Men smärtan ….den släppte inte ….inte oväntat förstås.

Så sen efter duschen blev det en stund på värmedyna och då till slut lättade det lite.

På eftermiddagen skulle vi sen iväg till ett paltkalas som Henriks systrar hade ordnat för deras äldsta bror som fyller 60 år idag. Han skulle inte ha nått kalas var det sagt men en vardagsmiddag passade ju bra då. Var trevligt även om det var lite dåligt sitta för mej. Stolarna var inte allt för bekväma för en med dålig rygg. Vi blev väl där i dryga tre timmar innan jag var tvungen ge upp för då pallade jag inte sitta mer och armarna var slut av att hänga på kryckorna.

Men det var ändå skoj komma ut och träffa alla en stund i alla fall.

Resten av kvällen och sen natten var som vanligt inte kul men det får man offra ibland för att träffa lite folk. Sen var ju jag ensam hemma med vovven i natt då dottern satt båtvakt åt pappa och Henrik jobbade natt så ingen blev ju störd av att jag inte kunde sova.

Slumrade väl till en timme eller så mot morgonsidan men väcktes då av vovven som ville ut så det blev inte mer av den nattsömnen. Försökte sen somna om efter frukost då dom andra gått och lagt sej men gav upp då jag såg att det till slut slutat regna och tog ut vovven på vår dagliga tur.

Var inte lika kyligt så idag blev jag inte lika kall och stel så det gick lite lättare .

Men den sköna duschen efteråt var bäst. Hett vatten spolande på en värkande ländrygg och bröstrygg gör under mot smärtan. Släpper lite för en stund även om den inte försvinner. Bu hoppas jag på bättre väder så jag kan bli av med vädersmärtan åtminstone. Den andra får jag ju ändå dras med.

Var förresten igår och införskaffade en till mjuk varm filt enbart till Tessan. För vi har ju slagits om den sista tiden så jag tänkte hon får en egen. Och det gillade hon skarpt. Hon har legat och myst i filten hela natten nu nu ligger hon också och sover på den. Min lilla bortskämda söta vovve. ♥♥

Fin morgon idag med klar himmel och solsken . Dock kyligt med iskall nordanvind.

I natt....ja jag var vaken då om nån undrar....var det ner till + 2 men ingen frost ännu. Men det är nog inte långt borta nu.

Skönt i alla fall med sol . För annars är det ju bara klä sej om man ska vara ute och gå. Skönt med långkalsonger och sen åkte även vantar och pannband fram för igår hade jag inte det och frös ordentligt om öronen.

Igår fm var Veronica med pappa och Ruff till djursjukhuset för en till röntgen , nu med kontrast och han blev friskförklarad. Oj vad skönt. För hade pinnen varit kvar är det stor risk att det blivit sprätta upp honom och det var ju skönt att pinnen kommit ut av sej själv. Förmodligen den gång han kräktes upp all mat även om inte pappa såg nån där.

Och en op på en gammal hund är ju inte att föredra så det var skönt det löste sej utan.

Och en lättnad både för pappa och Ruff.

Vi var en sväng in till stan igår på em för att shoppa lite. Det var kallt och kyligt på stan så det var tur jag plockat fram höstjackan. Hittade inte riktigt det jag tänkt men det blev lite annat istället.

Veronica investerade i en ny jacka i skinnliknande material. Snygg var den i kortare modell.

Jag köpte ett par nya leggings att ha till klänningen då vi ska på Ferruform festen i oktober.

Sen var vi även in på Fritz Ohlson för att titta på vad man kan göra av gamla guldsmycken. Har en del guld och guldsmycken jag inte använder som jag tänkt göra nått användbart av. Hon tipsade om att i oktober blir det 20 % rabatt på omarbetning så jag kanske går in och beställer nått då. Har tänkt göra ett nytt halsband och ev. Ett armband beroende på hur mycket det går till halsbandet. Har redan sett ut vad jag vill göra för halsband men inte bestämt armband ännu.

Efter stadsturen var jag helt slut i rygg och ben. Hade en knix på knäet då vi var på stan och det tog väldigt ont. Hade inte på knäskydden så det var därför det vek sej fel.

Sen var det svårt hitta avslappning och därför blev det åter lite nattvak. Inget nytt numera utan mer vana kan man nog säga. Somnade väl runt halv 3 och vaknade vid 7-tiden. Natten innan var ännu kortare då jag var vaken ändå till runt 4 och ändå vaknade vid halv 7 -tiden.

Känner även att jag blir stel i ryggen och får kramp i rumpan då jag är ute och promenerar så nu är det bäst inte gå utan långkalsonger. Blir jag kall så tar det ännu mer ont. Brukar tina upp rumpan och ryggslutet i duschen sen. Då brukar det släppa lite.

Även vovven känner av kylan och har haft lite problem med att hon vägrar gå mot slutet av rundan. Så idag tog vi fram hennes sticki-tröja och nu gick hon utan problem. Vet inte om hon har nått fel i lederna men det skulle inte förvåna mej,. Hon har ju allt annat så. Och vi har ju alltid märkt att hon är rätt frusen av sej. Kryper gärna under täcket på natten nu och ligger kvar där också, Sen på kvällarna framför TV- slåss hon och jag om en mjuk gosig filt som jag har där och hon helst vill ligga och mysa i. Min gosiga mysvovve♥

Jag har själv också blivit mer kall av mej trots att jag sista åren haft problem med att jag kokat över . Kanske ändå den perioden börjar avta nu som man slipper ha fläkten på .

Har kanske blivit nog gammal för det nu.

Måste nog leta fram benvärmarna också för nu är det kramp i vader och fötter igen. Och nederdelan av benen , under knäna, är iskalla och fötterna likaså.

Och då krampen i vaden kommer gäller det ju snabbt ställa sej upp och det är inte det lättaste för mej som är allt annat än vig.

Blev investera nu kaffebryggare idag också då vår gamla gett upp och inte håller kaffet varmt. Blev bara ljummet och då smakar det inte gott. Och utan kaffebryggare kan man ju inte vara . Hur skulle man då överleva.

Efter en lååång helg med regn och rusk och nattvak och smärta och elände mm mm så kom så solen åter. Det behövde jag. Är så less på survädret och min kropp hatar verkligen lågtryck. Den smärta jag haft senaste dagarna och nätterna för den delen är inget roligt alls.

Har väl blivit 2 max 3 timmars sömn sista tre nätterna och det är allt annat än bra. Men smärtan i rygg och ben har varit så ilsken så.

Gick bara inte slappna av.

Och även promenaderna har varit jobbiga då det huggit rätt rejält i ländryggen och ut i höften vilket gjort att jag fått stanna upp flera ggr.

Är förstås det att det blivit kallare och jag blev rätt så kall om rumpan och det är aldrig bra . Då får jag som kramp i ryggsluten och smärtan blir ännu värre.

Så idag åkte långkalsongerna fram. Gick något bättre då även om jag ännu har mycket hugg.

Så sammantaget var denna helg den var inte rolig. Bara smärta och sömnlöshet och rent ut sagt SKIT.

Men i lördags var det ändå rätt trevligt på dan då vi åkte ut till pappa en sväng för att fira hans flödesdag som var den 22 sept. Jag hade fixat tårta och vi var alla där för att fira. Alla mina barn och barnbarn också så det var fullt hus.

Tror han gillade det speciellt som han inte träffar småttingarna så ofta.

Vad som var lite tråkigt var att höra att Ruff inte mådde så bra. Han hade ju ätit upp en glasspinne då han var hos oss för drygt en vecka sen och nu börjat kräkas.

Så jag sa till pappa att vi nog måste ringa veterinären.

Så i morse ringde jag och vi fick komma idag .
Blev en röntgen men där kunde dom inte se annat än aatt han hade mycket gas i magen och tarmen så han fick då kontrastvätska som han fick svälja.....dom blandade det i lite mat och han åt upp det utan problem.....äter man glasspinnar så varför inte. Så i morgon ska pappa tillbaka med honom för en ny röntgen så dom får se om det syns nån pinne då,. Om inte har den nog passerat så vi får hoppas på det så han slipper en operation.

Veronica var den som var med in till röntgen så hon ska dit och hjälpa pappa i morgon också.

Han fick så beröm för hur fin och hur slimmad han var trots sin ålder då tax inte bör vara för tjock. Och Ruff har ju inte ett uns fett på sej.

Han hade heller inget emot personalen där som Tessan har. Hon avskyr det där stället och går aldrig in där frivilligt.

Och henne hade dom då aldrig fått i kontrastvätska så där lätt .

Nu blir det slappa resten av dagen så kanske jag kommer från hugget jag haft sista tiden.

Fast helt vila blev det inte då jag ju bytt i sängarna idag då det nu var fint väder. Så det blev bädda rent och det var väl inte det bästa för ryggen precis. Nu känns det . Blir väl ligga på en tennisboll i natt också som jag gjort senaste nätterna. Är rent av öm utanpå skinnet av bollen och har ett stort blåmärke där men det är det som funkar då bensmärtan är som värst. Hellre ont i ryggen än ner i benet. Låter tokigt men den smärtan är lättare ta än nervsmärtan som strålar och pulserar ner i benet.

Men nu luktar det fräscht i sängen så det var det värt. Måste ju passa på när det inte regnar en dag.

Eftersom vi har vår fastedag idag blir det ingen matlagning så det är skönt. Maken jobbar eftermiddag så han får ta med en matback från frysen i morgon istället. Vi är nu inne på fjärde veckan med 5-2 dieten och det går enkelt. Inte särskilt hungrig känner man sej heller. Enda som jag tycker är jobbigt det är att man får springa på badrummet hela tiden för man är konstant pinknödig.

Sen märker man att dagen efter en fastedag så blir man fortare mätt då man äter. Så det är ju bra.

Har inte koll på om jag gått ner då vågen pajat men det känns som om nått litet kilo har försvunnit.

Så här kan jag nog tänka mej köra en längre tid då det inte var så jobbigt. Är mer en livsstil än en diet säger ju experterna.

Nu ska jag försöka få den spända värkande stackars gamla kroppen slappna av. Hur det nu ska gå till?????

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så kan man sammanfatta dygnet. Började bra igår morse med rätt utvilad tant men slutade som väntat med en helt uttröttad kärring som inte kunde få en blund i ögonen pga ilsken besvärlig bensmärta.

Satt upp i princip hela natten för att inte störa maken som ju måste få sin sömn . Provade lägga mej några ggr men gav upp då jag inte fann nått viloläge som funkade. Så det vänder lika snabbt från lite bra till helt åt skogen.

Kände redan efter vi varit och handlat att det här slutar inte väl. Bara handlingen tog runt 1,5 timme då vi skulle storhandla och sen då packa upp allt och förpacka grejerna tog också en bra stund. Sen tog jag mej för att baka en tårta också då jag lika var igång för va F*N värre kunde det väl knappast bli.

Skulle ha en tårta till på lördag då vi ska fira pappa som fyller 84 år på söndag. Ville baka en då jag alltid brukat göra det .

Så sammanlagt förblev jag uppe på benen i drygt 3 timmar innan jag kunde lägga mej och få lite vila för ryggen. Var då helt slut i rygg och benet värkte ilsket som bara den. Så jag visste redan innan det blev sängdags att det skulle bli en lång natt med lite sömn. Kände bara att det inte skulle gå sova. Och mycket riktigt blev det så.

Rådde jag för det?? Ja till viss del. Sen då att jag ännu har svåra vädersmärtor gör ju inte det hela bättre.

Men jag kunde ju skippat baket förstås. Fast det ville jag inte då jag verkligen gillar att baka. Kan inte alls baka lika mycket som förr då jag helt enkelt inte orkar stå på benen så länge. Förr bakade jag ibland en halv dag och numera får jag nöja mej med högst en timmes bak. Och ibland är till och med det för mycket.

Så i natt blev det alltså endast 1 timmes sömn på sin höjd. Inte mer .

Var inte pigg precis då det var dags för rundan men det var bara bita ihop och ge sej av. Hunden rastar inte sej själv.

Väl ute går det ju som alltid men med mycket sega tunga ben.

Sen var det lite tur ändå att vi gick iväg tidigt så vi hann innan regnet började vräka ner.

Nöjd ändå att jag orkade gå trots att jag var jättetrött och gäspade nästan hela vägen.

Och efter att sen vilat och kört lite Mindfullness så kändes det ändå lite bättre. Seg visserligen och trögtänkt men men ändå vid gott mod trots en ilsken och tuff bensmärta.

Så då smärtan ändå var så jobbig blev det lite bakning idag med.

Skulle göra lite av pappas favoritkakor till present. Blev två sorter och det var helt lagom . Mer hade jag inte pallat då jag inte orkade stå mer.

Men nu är det jag tänkt och planerat fixat så jag är nöjd att jag gjort det trots att det varit en pärs.

Det är tur man är en envis dj**ul som vägrar ge upp och som kör sej in i kaklet varje gång.

Utan den viljan hade jag nog varit helt kringliggande och hur kul skulle det vara??

Ibland har jag kanske lite för mycket vilja men hellre det än ingen vilja alls.

Nu får jag hoppas jag får lite vila i natt och kan sova lite mer än en timme. För i morgon ska jag palla med sitta en stund då vi är hos pappa. Går säkert bra för det brukar det göra. Hur det sen känns efteråt det är en helt annan femma.

Tänk att få sova en natt …. i alla fall i dryga fem timmar i sträck utan vakna ….det är härligt det. Speciellt som man sovit runt 1-2 timmar sista nätterna. Så igår kväll då jag började få grus i ögonen så skyndade jag mej borsta tänderna och hoppade i säng. Tände inte ens lampan utan la mej ner utan läsa eller nått.

Försökte tänka trevliga saker och inte på det onda som ännu bråkade med mej i ben och rygg. Och faktiskt så lyckades det. Jag somnade och sov , jag sov helt utan att jag hört när gubben la sej, och då brukar det ju vara han som kryper till kojs flera timmar före mej, och utan att jag hörde då han var ut med hunden på morgonkvisten. Jag sov och snarkade , enligt gubben, och vaknade sen inte förrän det faktiskt var morgon.

Det var skönt. Jag var nog tillräckligt utmattad och trött igår kväll att det faktiskt inte spelade nån roll att bensmärtan var så ilsken. Visserligen fuskade jag lite med en stark tablett timmen innan jag la mej så det bidrog nog men det fick bli så för jag var så seg och sliten igår att jag inte funkade alls.

Trög och trögtänkt och ibland rent av dum. Sa dumma saker och som att jag menade en sak men sa en annan. Brukar bli så då jag är så sliten och har sån smärta. Man blir ju dum av smärta och ännu dummare av sömnbristen och dessa båda i kombination kan man ju tänka är dubbelt upp.

Men nu är jag betydligt mer alert. Inte superpigg på endast en natts sömn men bättre än igår i alla fall. Och det är alltid något.

Fortfarande är bensmärtan tuff och ilsken , väderkänningar förstås i kombo med den vanliga.

Funkade något bättre även promenera idag med mindre hugg och lättare ben. Tänk vad lite sömn kan bota.

Nu får jag hålla tummarna för att det inte var en engångsgrej . Behöver nog mer än en natt för att komma ikapp den sömnbrist som varat i flera månader. Behöver komma på rätt köl och ett steg i den riktningen är att få sova ut. Men om det inte blir varje natt så pallar jag men det måste bli mer än en gång per vecka som det hittills varit för det mesta. Om jag får sova varannan dag skulle vara ett stort steg. Men där är jag nog inte ännu . Men hoppas kan man ju.

Om jag bara får vädrets makter på min sida med mindre väderkänning så är det lättare hitta orsak till smärtan. För m jag gjort nått speciellt vet jag ju varför jag har mer ont och finner mej i det.

Men att ha superilsken smärta bara så där är svårt acceptera.

För det är en sån jobbig smärta att inget hjälper.

Och proppa sej full med smärtstillande bara för att kunna ”vara” är inget kul. Då det kryper och drar och smärtar i ben, rygg , höft och fot. Blixtrar ner i benet som en åskblixt. Hugger vid minsta felsteg och fel-rörelse.

Då är livet ett rent HE***TE

Då vill man bara hugga av benet med en yxa för att bli av med smärtan.

Det är sånt ingen annan kan förstå. Ingen som inte har haft nervsmärta vet hur dj***la ont det tar. Hur fruktansvärt jobbigt det är och hur det tär på både kropp och knopp.

Det önskar man inte ens sin värsta ovän.

Men nu nog gnällt för idag. För idag är ändå en bättre dag.

Inte bra dag men bättre än igår och det är bra.

Och imorgon hoppas jag på ytterligare förbättring. Man måste ju tro på det i alla fall,

Efter en fullkomligt urusel natt med lite eller ingen sömn så är jag allt annat än pigg och glad. Det blev en sån smärtsam natt med bensmärta så ilsken att det endast hjälpte med att trycka in en hård tennisboll i ländryggen på en särskild punkt. Endast då lättade bensmärtan för en sekund eller två.

Sen bråkade även armbågen med en ilsken nervsmärta så armen hittade inget viloläge alls.

Så humöret är knappast på topp idag.

Sen då mulet , regn och blåst gör ju inte saken vidare bättre. Snarare tvärtom och en av anledningarna till nattens plåga är förmodligen vädret. Mina vädersmärtor spökar varje gång det blir lågtryck så det var ju väntat. Men icke desto mindre plågsamt.

Så natten bestod av tv-tittande , läsande och lite spelande på ”paddan”. Allt för att sysselsätta mej då det inte gick fina nått viloläge . Det kröp och slet i kroppen och gick inte ligga still. Med bollen hårt intryckt i ryggen så rullade jag runt på den för att om möjligt rulla bort lite smärta.

F*N så less jag blir. Ska det aldrig ge med sej.

Börjar bli trött på denna intensiva smärta. Och då är jag ändå en som tål väldigt mycket smärta . Brukar få höra det av både sjukgymnast och läkare att jag är otroligt smärt-tålig trots allt. På gott och ont.

Men det tär på en helt klart.

Men det blev ändå en runda med vovven på morgonen . Trots regn och trots smärta och trots att jag egentligen inte orkade. Gick inget vidare men viljan är stark så runt tog jag mej med mycket möda och stort besvär. Det nöp ordentligt i rumptrakten där ischiasnerven har sin bana. Klarade mej ändå utan missöden och tog mej hem. Men det var inte mer än att det gick.

Igår kväll hade jag två tillfällen då benet gav med sej och jag höll på stupa. Men hann ta fast i väggen så jag inte föll.

Det är bara skrutt och elände med den gamla kärringen. Redo för soptippen känns det som.

Nä skämt åsido så illa är det ju inte men efter den tunga natten så är jag inte på humör.

Tur att man har sin livlina att skriva av sej. Så behöver ingen fysisk person ta all frustration och gnäll.

Nu har jag fått ur mej lite så nu lägger jag det bakom och ser framåt. Försöker i alla fall. Kan ju inte annat . Annars överlever man inte. Ingen vits gräva ner sej utan ta nya tag och hoppas på en bättre natt och bättre dag i morgon. Hoppet det sista som överger en heter det ju.  

Natten mot måndag sov jag ….hör och häpna och ramla inte baklänges nu.....i hela 5 timmar i ett sträck. Var förstås med hjälp av ett starkt piller men skönt ändå. Var nästan vimsig då jag vakande. Man är ju inte precis van vid sån lång sömn i ett. Men det var behövligt och skönt . Sen var det tur också då jag hade frisören på schemat på morgonen och var tvungen klara av sitta i upprätt läge i 1,5 timme. Hade bestämt mej för måla över lite grått och sånt .

När jag kom tillbaka från frisören så sa till och med maken att han tyckte jag såg yngre ut och det sög jag åt mej som en svamp. Inte illa få en komplimang av nån man levt med i 33 år :)

Hade rätt ont efter besöket men det var väntat och som man säger …..vill du bli fin får du lida pin ….och det får jag alltid. Men det kändes fräscht och jag blev nöjd med resultatet. Är minst 4 – 5 månader sen jag gjorde slingor i håret så .

Vill ju inte se ut som en helt grå mus då vi ska på fest. Är ju bara en gång per år så du vill man få känna sej lite fin.

Eftersom det var en tidig frisörtid så blev det ingen morgonrunda. Det blev en senare istället. Kunde bara inte hoppa över även om det hade varit enkelt göra det. Går bara inte skippa den.

Fick i alla fall samtal från min sjukgymnast idag innan vi åkte till frissan. Hon hade fått mitt meddelande och även läst på vad min läkare skrivit om mina problem just nu.

Hon kunde konstatera att jag haft det tufft och förstod precis hur det var. Vi har ju träffats flera ggr tidigare så hon är väl medveten om min situation.

Tyvärr hade hon ingen tid förrän om 3 veckor och hon undrade om jag kunde stå ut så länge. Och jag sa då att har jag stått ut hela sommaren så spelar inte nån vecka mer nån roll.

Jag fick då en tid den 7 oktober för konsultation.

Få se om hon kan utröna vad som strular och om hon kan hjälpa mej komma i fas igen.

Även hon sa ,precis som läkaren , att sömnen spelar en stor roll i att smärtan blir mer påtaglig. Som hon sa ...att då jag sover för lite så blir hjärnan mer trött och känner av all smärta betydligt starkare.

Sen då varför smärtan ökat och påverkat sömnen innan det blev så här tokigt måste ju kollas och se om det är nått galet i kroppen som gör att det hamnat helt åt skogen.

Så då får jag kämpa på och försöka finna bra lägen och vila innan jag får träffa henne. Blir ju inget nytt då jag haft det jobbigt i dryga 3 månader nu.

Men det kanske kan bli bättre. Hoppet lever i alla fall.

I natt var det återigen en urusel natt. Somnade först efter kl. Halv 2 och vaknade sen igen vid halv 4.

Sen var det i stort sett kört. Benet värkte ilsket och hitta viloläge var helt omöjligt.

Lyckades sen mot morgonsidan få en timme till av lätt sömn. Men utvilad....nä knappast.

Förstår att det var sittandet i frisörstolen igår som spökar då jag inte sitter så normalt. Vill alltid sitta bakåtlutad eller åtminstone få hänga ner höger ben i sidan för att inte påfresta ryggen. Sitta med benen i 90 grader är nått som inte min rygg gillar. Därför sitter jag aldrig så annars.

Sen har jag även sån smärta i arm/axel sen Ruff-frisering och kloklippningen. Och sen då gå med kryckor på det och det är kört. Så just idag och då även i natt så är det allt annat än roligt.

Men trots all smärta så var det inte tal om hoppa nån prommis utan det var bara på med alla stödbandage jag har för knä och rygg och ta rullatorn och hunden och ge sej ut. Väl ute är det som om jag glömmer all trista värk. Solen sken , det var varmt och skönt och det gick utmärk gå trots smärtan i benet. Det är alltid bättre då jag går . Det är som det släpper lite eller som om det är lättare tänka bort den då. Leva här och nu och fokusera på njuta av promenaden och solen och inte tänka på det onda.

Det är inte lätt men det går.

Försöker även det på natten men det lyckas bara ibland, oftast inte .

Positiva tankar ska förskjuta det onda men det är svårt och ibland omöjligt hitta nått positivt då hela kroppen skriker av smärta.

Men det är bara försöka, nån gång ska det vända det tror jag. Smärtfri det blir jag aldrig men kanske det kan bli lättare acceptera om den lindras något. För det jag haft denna långa period det har slitit otroligt på mej. Ingen tror det då dom ser mej då jag håller det mesta för mej själv. De enda som vet är maken och dottern som ser mej dagligen.

Men inte ens dom vet allt jag känner.

Därför är min självterapi skriva av mej lite ilska och frustration här och vill då nån läsa är det ju upp till var och en. Inte särskilt intressant kan jag tänka men det är mest för min egen skull ändå.

Måste få ur mej det och då är det bästa sätta det i pränt och efteråt känner jag mej alltid tillfreds.

Så slipper nån här hemma ta den biten.

Usch och fy vilken tråkig text det blev. Bara smärta och elände.

Nu tar jag nya tag och hoppas på en bättre natt och en bättre dag i morgon.

Efter ha haft två hundar i 11 dagar så åkte Ruff hem igår till husse. Tror taxen hade riktigt hemlängtan för då pappa ringde och sa han var på väg la sej Ruff i hallen vid dörren och väntade. Och han hade bråttom sen då han kom och ville inte stanna en sekund längre.

Så nu har lugnet kommit och det är tyst och stilla igen. Ruff både hörs och syns betydligt mer än Tessan då det låter då han går av klorna och sen hans skällande som skär i öronen. Men han är en snäll vovve om än högljudd.

Vi hann med klippa i klorna en gång till innan han åkte hem men dom behöver fortfarande kortas mer. Måste säga åt pappa att dom måste klippa dom oftare, helst varje vecka för att få dom lagom.

Men nu är rutinerna som vanligt igen och det är skönt. Tror inte jag skulle orka med ha mer än en hund. Räcker gott och väl med det.

Sviterna efter tiden med dubbla hundar sitter nu hårt i ryggen men det ger väl sej så småningom.

Mest jobbigt för ryggen tror jag det varit att kliva över skivorna vi haft för att begränsa taxens framfart och hårande. För han fäller otroligt mycket och det gör ju inte Tessan alls. Hon fäller inget då hon har hår och inte päls.

Så nätterna dom är ännu usla om än lite bättre då jag ju försöker med det där positiva tänkandet.

Det går nån natt men nu har jag haft två usla nätter igen med yttersr lite sömn. Igår natt blev det också väldigt hattigt då jag vaknade flera ggr efter bara en timmes slumrande. Den natten blev det endast tre timmar totalt.

I natt blev det lite bättre med mer sammanhängande sömn . Somnade visserligen väldigt sen , runt 3-tiden men sov sen ca 3 timmar i sträck utan vakna.

Mer blev det inte för somna om idag var omöjligt. Benet bråkade och smärtade så ilsket att det bara var kliva upp och vandra runt en stund.

Så jag klädde mej och tog rundan med Tessan istället. Var så härligt ute och riktigt varmt.

Hade ändå rätt bra tempo tyckte jag och efter ca en kilometer pinnade benen på i raskt tempo. Blev väl inget ”rekord” men ändå inte överdrivet sakta. Var nog det fina härliga vädret som satte sprutt på gammelbenen.

Nu blir det vila för hela slanten och försöka få till lite avslappning då det känns att det drar i ryggslutet efter vi klippte klorna på Ruff igår. Var väl inte den bästa arbetsställningen för min rygg som redan var uppretad efter benlyften över dörrskivorna.

Men nu är det gjort och nu gäller det få krampen och spänningen släppa.

Ska ju till frissan imorgon och ”måla ” lite slingor så det ser mindre asfaltgrått ut. Hade inte tänkt göra det förrän senare i oktober men det blev ändring då vi ska på fest den 5 oktober och då vill man ju vara lite ”fin” i håret.

Blir roligt gå ut en gång eftersom vi endast gör det en gång per år.

Är Ferruform som bjuder till middag på Kulturens Hus och det brukar vara trevligt . Bara det nu blir godare mat än förra året för då bjöds det på kokt lammlägg och det var inte gott. Jag kunde inte ens få ner det. Urk.

Efter som vi har fastedag idag behöver vi inte laga mat annat än till maken och han får äta rester . Vi har nu kört 5-2 dieten i två veckor och det funkar bra. Fastedagarna är inte jobbig alls då man ju äter även om det bara är lite. Ska vara 500 kalorier den dagen. Andra dagar äter vi som vanligt.

Har faktiskt minskat med 1,5 kilo under till nu. Inte helt fel.

Så det verkar som det fungerar och att det inte är så ansträngande heller är helt klart ett plus.

Enda minuset är att man måste springa på badrummet flera ggr per timme då man dricker så mycket. Speciellt jag som är en gammal tant som inte kan hålla mej allt för länge.

Nu drar det så mycket i ryggen igen att jag måste upp och gå och försöka stretcha till det lite.

Måste ju kunna sitta i morgon hos frissan så det är bäst det släppt till dess.

Kan ju inte hoppa upp mitt i allt. :)

Allt går om man vill. Är det inte så??

Tänk att nu i två nätter lyckats med bedriften sova mer än två timmar. Det är stort det :)

Gav mej sjutton på att om jag vaknar till inte tända, inte stiga upp, inte tänka på att jag ”måste” sova.

Och faktisk har jag lyckats. Jag har visserligen inte sovit mer än två timmar i sträck men ändå kunnat somna om och få nån timme till. Har jag inte lyckats med tidigare.

Och det trots att smärtan inte minskat ett dugg och att det fortfarande är svårt hitta avslappnat sovläge.

Men sova två ggr två timmar är ändå mer än två timmar totalt så jag är rätt nöjd. Kanske det går förlänga så jag snart är framme vid sex timmars nattvila. Inte där ännu men nån gång kanske.

Såg ett reportage på Tv om just sömnsvårigheter och där tog dom upp bl.a att man ska tänka positiva tankar då man ska sova. Det påverkar sömnen mer än man tror att tänka negativt.

Så det ska jag nu anamma och försöka mota Olle i grind .

För jag måste ur det här på nått sätt. Tror det är det enda som kan få min envisa nervsmärta minska.

Väntar ännu på sjukgymnastens samtal. Har inte fått tag i henne ännu. Vet att det kan ta tid då hon jobbar som enda sjukgymnast på VC och har massor med patienter.

För enligt min läkare så tror han det vore en bra ide få ett utlåtande från henne om min fysik för att utröna varför smärtan varit så jobbig just denna sommar. Kolla om jag blivit sned eller nått annat som gör att smärtan ökar. För smärta har jag ju alltid men just denna sommar har den varit värre än ”normalont” och intensivare men hugg i ryggen och kramp i fötterna mm.

Då jag vakande i natt var det också just för att jag fick kramp i höger fot. Tån ställde sej rakt upp och jag fick stå en bra stund innan det släppte. Men sen kröp jag ner under täcket igen och efter en dryg halvtimme-45 minuter lyckades jag till sist somna om och sov hela två timmar till.

Känner ju nu att jag behöver dessa timmar. Hjärnan blir mer med och jag känner mej mindre sliten. Inte helt pigg men bättre.

Även promenaderna går lite lättare då jag fått lite sömn. Fats än hugger det lite för mycket fäör att det ska vara riktigt ok.

Och gå dubbel runda är inte tänka på. För det gjorde jag tidigare i veckan och det blev ett rent He***te. Det gör jag inte om ännu. Tror jag i alla fall. Man kan ju få för sej ändå att man ska gå.

Men då vet jag ju hur det slutar och det var inte kul.

Men minnet är kort ibland och jag utmanar mej själv. Dumt?? J givetvis men jag måste det nån gång om sänder. Se om det funkar .

Det gick ju i våras efter ett tag tills det rasade ihop.

Om jag får lite hjälp av sjukgymnasten kanske jag kan det igen.

I helgen blir det inte nått särskilt som händer. Henrik jobbar hela helgen så då blir det jag och dottern som tar hundarna på rundan. Har ju haft tur att nån alltid kunnat ta Ruff då vi ska ut och gå. För han är lite för stark och för envis för att jag ska klara honom. Visst går det om jag måste men nu har jag hela tiden haft nån med mej och det var skönt.

Ruff blir här till söndag sen är den vistelsen klar för iår. Tyvärr verkar det inte som om vi får nått kött då dom inte fått nått djur ännu. Trist för jag såg fram emot fina älgstekar.

Idag är det ju fredagen den 13 . En otursdag eller? Hoppas inte det. Har nog otur som det är. Inte för att jag är särskilt vidskeplig men ändå.

Ingen sol heller så det är riktigt trist väder som inte lockar till nått ute.

Kanske bra det så det blir lättare hålla sej i skinnet för kroppens välbehövliga vila och avslappning.

Inte göra nått dumt idag , kan sluta hur som helst.

Efter två rent he****tiska nätter med lite sömn eller ingen sömn alls så är jag allt annat än på topp. Smärtan i ben och rygg är inte kul . Enda lindringen är en tennisboll hårt intryckt på en punkt i ryggslutete för att på så sätt störa ut den värsta nervsmärtan.

Funkar det ? Ja lite men inte särskilt lång stund.

Varför nu då?

Ja det kan man undra. Men jag vet ju.
Varit lite fröken eller rättare sagt tant duktig igen.

Först hade jag ju rätt ont sen hundfriseringen förra veckan och det satt som vanligt i flera dagar.

Sen då att vi har skivor ställt för vissa delar av huset som inte Ruff får vara i som ska klivas över stup i kvarten . Vi vill inte ha honom i alla rum eftersom jag är allergisk och han hårar väldigt mycket för tillfället. Så därför får han inte vara i sovrummet och vardagsrummet.

Och då blir det lyfta benet och sånt som min rygg inte alls gillar.

Sen blev det inte bättre av att jag igår , trots att jag hade väldigt ont då också, fick för mej att jag skulle ta en dubbel runda då det blev så skönt ute på eftermiddagen.

Inte särskilt smart kan man tänka men än en gång ” vem har sagt att jag är smart”.

Så i förgår natt så somnade jag väl runt 2 och vaknade av smärtan klockan halv 5.

Somna om sen gick förstås inte som vanligt.

Sen i natt då jag var väldigt trött och sliten så tänkte jag att nu då. Men eftersom bensmärtan av dubbelrundan blev starkare och starkare för varje timme så blev det int emycket till sömn i natt heller. Blev väl 2 kanske 2,5 timme totalt.

Nu skulle jag ju kunna sov en stund på dagen men det tar emot.

Känns inte okej det. Vill ha min nattsömn …. inte för att jag har nån.....och då kan man inte sova på dagen. Möjligen att jag tar en liten Powernap i nån minut eller så då tröttheten tar över men inte mer.

Jag har trots smärtan inte hoppat över nån morgonrunda utan har troget gett mej av varje morgon runt halv 9 . Väl igång är det skönt även om varje steg hugger och drar . Men då jag går tänker jag inte lika mycket på det som då man ligger här och känner smärtan pulsera ner efter benet ut i foten .

Så det är faktiskt en större plåga ligga ner än gå. Hur galet är inte det.

Man går och får smärta som sen gör att vila inte går. Man går inte och får smärta ändå. Snakca om pest eller kolera.

Har lämnat meddelande nu till sjukgymnasten så jag hoppas få kontakt snart med henne. Eftersom hon jobbar ensam på VC brukar det ta lite tid innan man får träffa henne men nu har jag i alla fall lämnat meddelande så hon vet att jag vill ha kontakt. Hon brukar vilja att man lämnar ett meddelande så hon kan höra av sej då hon bara har en halvtimmes telefontid tre dagar per vecka och det är omöjligt komma fram då. Tro mej …. jag har försökt.

Ruff har nu varit här i en vecka och än blir han kvar några dagar. Jägarna har inte lyckats nått vidare och dom har ännu inte fått nått djur. Så nu hoppas vi på bättre tur dagarna framöver så vi får nått kött. Lite lön för mödan vill man ju ha.

Hundarna håller ifrån varandra för det mesta och det är rätt lugnt dom emellan. Brukar bara var första dagen som dom bråkar lite sen går dom undan för varann .

Ruff har fått en fåtölj som sin och där sover han hela natten. Gammal gubbe som han är.

Dom ska väl jaga på ön nu till på söndag och då hoppas vi på utdelning. Nån liten älg ska dom väl ändå lyckas locka fram.  

Idag ...eller rättare sagt igår för klockan är över midnatt, närmare bestämt 01.15.....så fick jag ett telefonsamtal från min läkare som börjat jobba igen efter lång sommarledighet.

Hade ju lämnat ett önskemål om att få kontakt då han kom tillbaka men hade inte väntat att han skulle ringa redan första arbetsdagen.

Men han brukar alltid höra av sej så jag visste att jag kunde lita på honom. Och då är han ändå en stafettläkare , men en engagerad sådan.

Man känner att han bryr sej och verkligen vill hjälpa mej.

Nu gällde det ju mina sömnsvårigheter och min ökade smärta. Precis som jag själv förstått så menade han att det hör ihop. Sömnbristen bidrar till mer smärta och smärtan bidrar till mer sömnbrist. Enkelt , men en svår nöt att knäcka.

Vi diskuterade hit och dit och han ville helst inte ge mej sömntabletter men om jag verkligen ville skulle han skriva ut. Men jag vill inte. Tar redan nog mycket piller som det är.

Vi bestämde till slut att det nog var läge att sjukgymnasten går igenom min rygg och ser om det finns nått där som kan förklara den ökade smärtan. Nån låsning eller snedställning. Han tyckte vi skulle börja där och sen återkomma till honom om det behövs.

Han säger att visst kan han ge mej några cortison-injektioner för att bryta mönstret med smärtan men det skulle vara svårt träffa just rätt då smärtan är så utbredd.

Och sen har jag anlag för benskörhet och då är det inte läge för det.

Sen ville han att jag skulle försöka med avslappning mer och försöka ta sista tabletten lite senare på kvällen för att vara mer smärtlindrad vid sängdags. Och på så sätt hjälpa till att få både avslappning och förhoppningsvis lite sömn. För 2-3 timmar i flera veckor/månader är absolut inte okej.

Nåja jag får försöka på den banan och inte som nu ligga vaken fast klockan tickar på mot natten.

Har tagit tabletten senare men inte hjälpte det idag .

Har lite för ont för att den ska hjälpa och vill inte ta den starka. Har haft för mycket av den varan i sommar. Den talade vi också om och han vet att jag försöker och som han sa han litar på att jag vet hur jag hanterar den starka. Han menar att jag är en sån som inte ger upp och kämpar på trots allt och gav mej en eloge för det. Som han sa. ” du känner din kropp så väl , behöver bara en putt i rätt riktning för att komma på fötter igen, du kan det vet jag”. Kändes bra höra att mina tankar om det hela är riktiga och att jag nu vet i vilken ända vi ska börja nysta.

Är förhoppningsvis bar en svacka som går att kravla sej ur så småningom. Inte ge sej utan vara den envisa åsna jag är .

Nu ska jag släcka och ta mej lite avslappning med Mindfullness och se om John Blund kan dyka upp och slänga sina sömnstjärnor.

Behöver det så väl.

Bara att få samtalet kändes bra och få prata ut lite . Behövde lite push och få veta att jag inte är helt fel ute i mina antagande.

God natt …..hoppas jag :)

I natt trodde jag i min fantasi att jag skulle få en god natts sömn. Men tji fick jag. Trots att jag var trött i både knopp och kropp efter gårdagens hundvård med klipp av Tax och bad och kloklipp så blev inte natten så lång. Somnade i och för sej rätt tidigt ….för att vara jag …. men vaknade redan efter 3 timmar så det blev ingen lång sovtid i natt heller. Vaknade av att benet värkte och foten krampade plus att det blivit helt täppt i näsan. Är ju väldigt förkyld till på köpet så en kombination av smärta och nästäppa är inte rekommendera för en god natts sömn.

Har varit vaken sen 4 och det känns. Tror det tar ont i varje del av kroppen.

Men det blev ändå en runda med vovvarna på morgonen och väl igång så funkar jag. Veronica var med så hon fick ta Ruff och jag Tessan.

Var skönt ute trots att det var mulet och rätt fuktigt. Var ingen sol men den kom senare .

Väl hemma så var det en slut tant som klev in i duschen. Duschade riktigt varmt för att mjuka upp den stela värkande kroppen lite. Kändes lite bättre efteråt.

Men det är allt annat än bra så här dagen efter taxfriseringen och den biten var ju väntad. Alltid svårt hitta en bra arbetsställning då man ska frisera en vovve. Och just taxen måste jag frisera då Veronica måste hålla fast honom så han inte får för sej hoppa ner från trimbordet. Han är för stark för mej och därför blir det jag som klipper.

Däremot fick jag Henrik hjälpa till med kloklippet och det gick otroligt fint. Vi hade honom liggande på sida på trimbordet och Henrik höll fast honom och pratade lugnt med honom medan Veronica klippte.

Så nu är han helrenoverad när han hämtar honom då jakten är klar.

Nu blir det en vilodag med inte många knop resten av dagen så kroppen hinner hämta sej lite . Har så ont i armen och armbågen också nu . Den som annars hade blivit lite bättre med dom övningar jag fått . Men så fort jag anstränger arm/armbåge för mycket så kommer det tillbaka.

Ryggen den hugger i höger sida och benet är ilsket och argt. Foten har kramp/sendrag hela tiden så det blir att skutta upp och ur sängen med jämna mellanrum.

Men det ger väl med sej. Hoppas jag. Vet ju att vad som orsakat det och att det kommer gå tillbaka. Det värsta i alla fall.

Sen sömnen den är en helt annan fråga. Det hoppas jag också ska lösa sej bara jag får ett snack med min läkare. Nu är det ju på måndag han ska vara tillbaka så jag hoppas han ringer mej då.

För jag tror eller jag vet att en stor del av smärtan beror på min usla sömn i sommar. Att sova 2-3 timmar per natt i flera månader kan inte vara bra. Kroppen protesterar ju vilt och argt det känner jag ju.

Så hoppet står till nästa vecka. Då kanske jag kan få nån hjälp.

Eftersom det nu är helg och fredag blir det fredagsmys med Taco till middag. Kanske ett glas rött till så kroppen får lite avslappning.

Vad det vad det var jobbigt skriva idag. Allt blir felstavat och bokstäverna lever sitt egna liv. Tur än en gång det finns rättstavningsprogram. För idag är inte knoppen med alls. Huvudet under armen eller nått liknande. Jag vet vad som jag tänkt skriva men bokstäverna kommer som dom själv vill och det är rött understruket hela vägen.

Skyller på sömnbristen. Fast man blir ju även ”DUM” av smärta så.

Så har då årets älgjakt startat och sen igår har vi taxfrämmande. Ruff är ju här alltid under jakten då han ju inte kan vara med i skogen.

Blir alltid lite livat först då Tessan ska sätta honom på plats så han vet vem som är bossen. Sen lugnar det sej och dom håller sej på var sitt håll.

Då han kom redan igår fm fick han åka med till syster som vi skulle hälsa på då vi inte ville lämna honom då han just kommit. Gick bra och han lugnade ner sej efter ha fått nosat runt lite hos henne.

Väl hemma igen tog Veronica med honom på en promenad så han skulle få göra sina behov ordentligt. Jag stannade däremot hemma då jag inte orkade gå. Hade alldeles för ont i ryggen för det.

Sen på kvällen var Ruff väldigt snäll och gick tidigt och la sej i den fåtölj han fått till sin. Han var väldigt stillsam för att vara första kvällen. Brukar vara mer orolig men nu fann han sej direkt. Sov upp och ner i stolen och såg rätt roligt ut där han låg med tassarna i vädret.

Han sov hela natten . Märks att han börjar bli en gammal herre på dryga 9 år.

Han sov liksom resten av familjen och hund men inte jag. Hade för ont så jag var uppe till runt 2 -tiden igen. Lyckades sen somna och sov till 5.

Var då så täpp i näsan att det bara var upp och ta lite nässpray. Har fått en rejäl förkylning.

Så eftersom jag är allergisk blev det fixa Ruffens päls så jag inte skulle känna så mycket av det.

Vi klippte med maskin för annars tar det alldeles för lång stund och då blir han sur.

Vi stod ute och klippte för att slippa få allt hundhår inne. Och det gick helt utmärkt. Ruff stod snällt stilla och Veronica höll fast honom så han inte skulle hoppa av bordet.

Fin blev han och kändes redan renare och luktade mindre.

Men för sakens skull tog Veronica in honom i duschen också för att få bort det sista lösa håret. Inget han gillar precis men även det gick bra.

Så nu har vi en ren och nyklippt tax som inte luktar så mycket och det gör att min nästäppa lättar. Jag tar ju även allergitablett då han är här men då jag är förkyld känner jag ändå av honom. Men nu märker jag det mindre.

Nu är det bara kloklippningen kvar. Det är också nått han verkligen avskyr. Vi har ju skaffat en munkorg just för det så han inte räkar bita nån. För han är så rädd för klotången och man vill inte riskera att han biter i rädsla. Men kloklippet får Veronica och Henrik sköta för nu är jag inte form för det efter klippningen.

Ryggen vill inte mer. Så nu behöver jag få vila och ta det lugnt nån timme och det verkar hundarna också tycka att dom behöver. Ruff ligger i sin fåtölj och sover och Tessan ligger i sängen vid mina fötter och sover. Dom är trött av all uppståndelse med taxens frisering.

Och då är det ju jag som jobbat :)

Eftersom det är vår fastedag idag så slipper jag laga mat idag . Endast maken ska ha middag för jag och Veronica ska äta sallad och grillad kycklingfile som vi redan har färdig.

Passar bra just idag då jag behöver vila lite extra.

Sen får jag hoppas på en nattsömn som är nått mer än bara 2-3 timmar . För nu då jag även är förkyld känner jag mej mer sliten än annars.

Nu hoppas jag bara att min läkare som skulle vara tillbaka på måndag hör av sej så jag kan få nån bättre medicin mot smärtan och mot sömnlösheten.  

Efter en näst intill sömnlös natt så var jag allt annat än pigg i morse.

Har väl slumrat till ca 1,5 h som mest.

Och det var först på morgonkvisten och blev då förstås väckt av telefonens signal.

Vi väntade ju våra nya vitvaror idag och givetvis ringde han upp just precis då jag äntligen somnat.

Så det var den sömnen. Ingen ide lägga sej ner sen utan bara bita ihop och ge sej ut på rundan.

Att jag sovit så illa i natt tror jag var dels min dubbla promenad i förrgår och sen vädersmärta på det. Ingen bra kombo.

Slutade därför med en hel natt utan att jag hittade ett läge som tog mindre ont. Tessan märkte att jag var vaken så hon låg och sparkade på mej mest hela natten som om hon tyckte jag skulle stiga upp då jag ändå inte sov.

Gjorde det till sist men försökte sen mot morgonsidan att få lite lite sömn.

Så idag är ingen bra dag. Ingen bra dag alls. Rent en usel dag. Tar nog ont precis överallt.

Vad hittade jag då på idag??? Vila??? Knappast.

Ligger inte ner då jag har så här jobbigt för då känner jag bara av det mer. Så det var bara ge sej ut på den obligatoriska rundan och väl igång så går det alltid.

Visst det tog helsikes ont i varje steg men runt kom jag....hela rundan på 5 km.

Sen då??? Vila???

Inte det inte. Hade tagit fram grytbitar av älgkött som var från förra året och som jag tänkt koka en stor gryta av. Så det blev skära kött i tärningar och bryna det för att sen koka det länge....

Sen skiva mängder med lök och morötter och bacon och bryna på för att efter köttet blivit mört slänga i grytan och sen koka dessa mjuka. I med grädde lite redning och sen vinbärsgele och rödvinsvinäger.

Oj så gott det blev. Men det tog tid. Tog några timmar och under den tiden blev det ingen vila. Så jag har stått upprätt i säkert 6 timmar idag om jag räknar med promenaden.

Bara gissa hur det känns i ryggen nu.

Inte alls okej. Långt därifrån.

Men det var lika bra göra det då jag ändå hade så ont idag.

Kan ju inte bli värre än så här ….. eller???

Så nu har vi i alla fall gott om mat att fylla i nya frysen. Blev gryta för ett helt kompani.

Nu är det nog bäst ta det lugnt resten av dagen om jag ska orka med ett besök hos storasyster i morgon som fyller år idag.

Nån mer runda lär det då knappast bli.

Sen bara hoppas att tröttheten vinner över smärtan i natt så jag får lite sömn. Kanske jag då får lite mindre smärta.

Men nog kan man säga att man stångar sej blodig varje gång. Spelar nästan ingen roll vad jag gör eller inte gör .

Det går åt He***te i alla fall.   

Så var det dagen efter bio. Dagen efter i dubbel bemärkelse eller vad man ska säga.

Ryggen var förstås inte glad efter stillasittande i en biofåtölj i drygt två timmar och sen då upp för den branta långa trappan . Inte glad alltså. Så i natt blev det ett nytt nattvak. Sov från 3 till 5 då jag vaknade av smärta och kramp i ben och fot. Upp och ställa sej så snabbt det går. Och det går inte snabbt då jag ska upp minsann.

Som att få en flodhäst resa sej på två sekunder. Eller nått.

Sen jag väl var på fötter så var den sömnen förstörd. Inte kunde jag somna om. Men jag försökte.

Låg i alla fall till klockan var 7 men då gav jag upp.

Då var det bara kliva upp och äta frukost.

Men filmen igår var väl värd att se. Kanske inte den bästa i triologin men klart sevärd. Vad jag saknade mest var skådespelaren Joel Kinnaman som hade en liten roll denna gång. Var inte med så mycket mer än i början och sen i slutet även om det handlade om hans hämnd. Han var som bäst i första Snabba Cash.

Idag skulle vi börja en ny diet , jag och dottern. Både hon och jag har kilon vi vill bli av med så vi har tänkt testa det nya med 5-2 dieten.

Så idag var första dagen med halvfasta. Bara äta 500 kalorier.

Tänkte ge det en chans även om jag egentligen inte är mycket för olika dieter utan brukar tycka det går med att minska på sånt som man inte borde sätta i sej som kakor och bullar, godis och glass.

Men man läser så mycket om det så jag blev sugen testa och då vi är två kanske det går lättare. Idag började jag med havregrynsgröt och frysta bär. Blev väldigt mätt då jag annars mest äter smörgås och kaffe på morgonen.

Sen att komma ihåg dricka mycket vätska är inte heller helt lätt då jag inte är världsbäst på det.

Till middag åt vi grillad kycklingfilé och en tomat plus sallad på vitkål och morötter.

Har faktiskt tyckt det gått bra idag och inte känt allt för mycket sug efter mat.

Så nu är det äta mat som vanligt till nästa fastedag.

Tog även tjuren i hornet och utmande mej själv med att ta en extra runda med vovven. Har ändå så ont att lite mer eller ännu mer spelar liten roll. Är åtminstone varmt nu på em så solen lockade och då var det svårt låta bli. Och sen så känns det bättre gå än ligga still då man har sån smärta som efter att ha suttit för länge.

Vi gick inte hela långa på 5 km utan vak av så rundan blev väl 3 km istället. Bättre det än ingenting alls. Så nu får jag se om jag förstört denna natt också. Kan ju knappast bli värre än hela sommaren varit. Får jag en tre timmar så är jag åtminstone inte helt utmattad.

Sen blir det ladda batterierna till på onsdag kväll då vi har älgjakten som börjar. Ja inte för att vi jagar utan för att vi har hand om Ruff, pappas tax då.

Han ska vara här under tiden pappa är på ön och då blir det livat i huset. Men han är snäll. Snällast då då jag är ensam hemma. Han vill ha lugn och ro och brukar finna sej väl till rätta efter första natten som han brukar ha lite jobbigt med hitta var han vill sova.

Sen blir det lite taxfrisering också. Han ska både klippas och badas- Bada gör vi för att jag inte ska känna av hans päls så mycket då jag ju är allergisk. Men det funkar med bad och trimning och en allergitablett varje dag.

Den enda som egentligen inte gillar ha taxen här är Tessan. Hon vill vara ensam herre på täppan så hon börjar alltid med att visa vem som bor här och vem som bestämmer. En liten bitsch blir hon.

Så i veckan blir det alltså få två hundar gå vid sidan om rullatorn. Brukar krångla lite först men sen finner dom sej vid att gå på samma sida bakom varandra. Oftast Tessan först....vad annars.

För Ruff är trots allt en lydig gammal herre fast han är en tax. Lite tjurig ibland men lydig. Bara det inte dyker upp en igelkott , för då blir han inte glad. Han ska bara ta den. Har väl tagit två stycken .

Men annars brukar det inte vara nått problem.