Tänk att få sova en natt …. i alla fall i dryga fem timmar i sträck utan vakna ….det är härligt det. Speciellt som man sovit runt 1-2 timmar sista nätterna. Så igår kväll då jag började få grus i ögonen så skyndade jag mej borsta tänderna och hoppade i säng. Tände inte ens lampan utan la mej ner utan läsa eller nått.

Försökte tänka trevliga saker och inte på det onda som ännu bråkade med mej i ben och rygg. Och faktiskt så lyckades det. Jag somnade och sov , jag sov helt utan att jag hört när gubben la sej, och då brukar det ju vara han som kryper till kojs flera timmar före mej, och utan att jag hörde då han var ut med hunden på morgonkvisten. Jag sov och snarkade , enligt gubben, och vaknade sen inte förrän det faktiskt var morgon.

Det var skönt. Jag var nog tillräckligt utmattad och trött igår kväll att det faktiskt inte spelade nån roll att bensmärtan var så ilsken. Visserligen fuskade jag lite med en stark tablett timmen innan jag la mej så det bidrog nog men det fick bli så för jag var så seg och sliten igår att jag inte funkade alls.

Trög och trögtänkt och ibland rent av dum. Sa dumma saker och som att jag menade en sak men sa en annan. Brukar bli så då jag är så sliten och har sån smärta. Man blir ju dum av smärta och ännu dummare av sömnbristen och dessa båda i kombination kan man ju tänka är dubbelt upp.

Men nu är jag betydligt mer alert. Inte superpigg på endast en natts sömn men bättre än igår i alla fall. Och det är alltid något.

Fortfarande är bensmärtan tuff och ilsken , väderkänningar förstås i kombo med den vanliga.

Funkade något bättre även promenera idag med mindre hugg och lättare ben. Tänk vad lite sömn kan bota.

Nu får jag hålla tummarna för att det inte var en engångsgrej . Behöver nog mer än en natt för att komma ikapp den sömnbrist som varat i flera månader. Behöver komma på rätt köl och ett steg i den riktningen är att få sova ut. Men om det inte blir varje natt så pallar jag men det måste bli mer än en gång per vecka som det hittills varit för det mesta. Om jag får sova varannan dag skulle vara ett stort steg. Men där är jag nog inte ännu . Men hoppas kan man ju.

Om jag bara får vädrets makter på min sida med mindre väderkänning så är det lättare hitta orsak till smärtan. För m jag gjort nått speciellt vet jag ju varför jag har mer ont och finner mej i det.

Men att ha superilsken smärta bara så där är svårt acceptera.

För det är en sån jobbig smärta att inget hjälper.

Och proppa sej full med smärtstillande bara för att kunna ”vara” är inget kul. Då det kryper och drar och smärtar i ben, rygg , höft och fot. Blixtrar ner i benet som en åskblixt. Hugger vid minsta felsteg och fel-rörelse.

Då är livet ett rent HE***TE

Då vill man bara hugga av benet med en yxa för att bli av med smärtan.

Det är sånt ingen annan kan förstå. Ingen som inte har haft nervsmärta vet hur dj***la ont det tar. Hur fruktansvärt jobbigt det är och hur det tär på både kropp och knopp.

Det önskar man inte ens sin värsta ovän.

Men nu nog gnällt för idag. För idag är ändå en bättre dag.

Inte bra dag men bättre än igår och det är bra.

Och imorgon hoppas jag på ytterligare förbättring. Man måste ju tro på det i alla fall,