Valborgsmässoafton....och "pärlbröllop" i år.
Så var det valborgsmässoafton. Snön ligger kvar och kyler men vädret ser just nu ut att bli fint. Solen skiner och det är redan +7 grader.
Valborgsfirandet blir stillsamt då maken ska iväg och jobba natt. Dom har minsann inte ledigt varken idag eller imorgon. Ingen arbetarnas dag där.
Vi ska väl ändå grilla lite och ha en god middag. Första grillningen för säsongen då grillen precis tinat fram.
Helgen som gått har varit rätt intensiv. Då vi rivit i badrummet var det tapetseringen som stod på tur. Henrik och Veronica började tidigt på lördag morgon. Första våden skulle sättas bakom toalettstolen och då var jag tvungen rycka in. Jag som knappt kommer ner på golvet. Men eftersom jag är minst så var jag tvungen. Gick bra men svårt ta sej upp. Skulle behöva lyftkran då jag tagit mej ner eftersom det är så svårt resa sej från det läget. Veronica fick vara min ”lyftkran”. Så upp på fötterna kom jag till sist och första våden satt på väggen. Såg snyggt ut.
Sen fick dom försöka klara tapetseringen själv och jag tog på mej att skära upp våderna. Det är jag bra på. Vill ju bidra med nått då det är jag som hittat på att renoveringen var nödvändig. Om maken fått bestämma hade det nog inte blivit av. Sen är det alltid jag som skurit tapeterna då vi tapetserat förr....innan ryggen sa stopp. Men det gick hyfsat. Visst det känns i ryggen nu. Blir ju lite ovana rörelser och inte helt arbetsvänliga rörelser för en skadad rygg. Jag försökte hålla ryggen så still som möjligt och inte luta mej allt för mycket. Inte helt lätt men då man känner att ryggen protesterar
vid för mycket lutning så stannar man automatiskt upp.
Kändes i alla fall bra att kunna hjälpa till lite grann.
Vi avbröt sen ett tag och for iväg på nått som var roligare.
Våra söta fina barnbarn Viggo och Molly skulle ha kalas. Molly har ju fyllt 1 år och Viggo fyller 4 år i morgon så nu skulle det firas ordentligt. Viggo i sitt esse som vanligt. Full rulle och glad över alla paket han fick. Tänk att det redan gått 4 år. Och Molly som blivit en riktigt glad liten tjej redan 1 år. Åren går fort då man har roligt eller vad man nu brukar säga.
Efter det fortsatte tapetseringen en stund till. Så till slut var det bara lite småbitar kvar ovan och under fönstret. Nu ska vi bara vänta på väggskivorna som ska vara där duschen är och duschväggen. Det blir riktigt fint kan jag säga. Tror till och med maken är nöjd nu trots att han var motståndare till renoveringen. Men då vi inte gjort nått alls i badrummet sen vi flyttade in i augusti 1988 så var det nog dags.
Har nu även bokat in en resa den 2-4 november. En liten helgtripp till storstaden för att fira vår 30 -åriga bröllopsdag som kommer i november . Den 6 november närmare bestämt.
Vi ska då bo på hotell och sen gå på en show och se Tomas Ledin. Det ska bli roligt. För 5 år sen , på vår 25-åriga dag var vi också ner till Stockholm och då var vi på Orup och Lena PH.
Biljetterna till showen blev det strul med. Ticnet la av och det gick inte få ut några biljetter alls. Man var ju tvungen lösa ut dom senast söndag men som tur var fick dom igång det i lördags så vi fick våra biljetter till slut. Så nu är allt bokat och klart. Showen ,hotellet och flygresan-allt klart.
Ska bli jätteroligt. Ser fram emot det även om det är långt till dess.
Minns faktiskt exact vår bröllopsdag. Det var lite småkyligt och endast lite lätt snö på marken. Richard var då 4 månader gammal. Vi gifte oss på allhelgona som inföll just då det året.
Maken var rätt nervös så då vi stod där framme och han skulle säga efter prästen började han stacka sej och sa ”extra hustru” istället för ”äkta”. Gissa om jag höll på börja skratta då. Vi hade övat på just detta moment och han sa fel för det mesta. Har sett på kort som blev fotat att vi ser ut att hålla på explodera is skratt just vid det tillfället. Men det blev ju bra ändå. Trots ”extra” =)
Festen efteråt hade vi i Kallax bygdegård. Vi var väl ca 40 personer och det var en rolig tillställning.
Richard blev väl ompysslad av alla gäster som ville hålla honom. Så vi fick njuta av vår dag.
En dag att minnas.
Då vi sen efter festen kom hem blev det en överraskning. Genom brevinkastet, vi bodde i lägenhet då, hade någon ( vi vet ju vem =)) häll in massor med frigolit i småkulor. Halva hallen var full.
Sen låg det även några långa brädor som förmodligen varit det dom använt för att hålla upp brevinkastet med. Vilken tur dom inte kommit in i lägenheten för att busa. Det räckte så bra med det. Maken var inte så brydd över det utan klev bara över det. Jag blev nog lite förbaskad först men sen brydde jag mej inte så mycket. Det fick bli att städa upp det dan efter. Tror det blev hela två stora sopsäckar med frigolit.
Så minnet av bröllopsdagen är färskt fortfarande efter så många år. Ska ju vara ett minne för livet och det var det. Minns känslan av lycka och glädje över den nya lilla familj vi startat. Jag , Henrik och Richard som är vår förstfödde.
Nu så här nästan 30 år senare har vi 3 barn och 2 barnbarn . Så visst är det nått vi måste fira. För det har inte bara varit glädje alla år. Även mycket sorg. Men hinder är till för att övervinnas och man väljer ju att leva i ”både glädje och sorg” då man gifter sej. Och stötta varann då nån har det svårt.
Och ska man räkna ordentligt så blev vi tillsammans i januari 1980 så det är faktiskt 32 år drygt nu som vi varit ett par.
Fy sjutton vad det låter som om vi är ”urgamla” nu.
Men man är inte äldre än man gör sej. Ibland är kroppen 80 år men så kravlar man sej upp på ytan och man är 25 år ( ja i fantasin åtminstone) igen.
Livet har inte alltid varit en dans på rosor men i det stora hela så har det varit härligt. Vi står ju ut med varann fortfarande trots både med- och motgångar. Livet är en bergochdalbana ibland. Men huvudsaken är att huvudet kommer upp på ytan igen.
Så nu ser jag fram emot att få fira med min älskling i ”the big city” och ha en riktigt härlig myshelg där.
30 år ,PÄRLBRÖLLOP heter det visst så fint, som gift är verkligen nått att fira tycker jag.
6 november 1982
IKEA ...
Benet har smärtat så jag knappt kunnat sova. Blev väl 3-4 timmar per natt i några dar. Tur man inte ska iväg och jobba. Då hade jag inte pallat. För man blir rätt sliten av så lite sömn. Kroppen blir seg och knoppen trög. Hänger inte med alls och blir fumlig.
Var på rehabsamtal i torsdags och då tog jag upp den saken. Sa att jag rent av blir ”dum” av så mycket smärta och lite sömn.
Min terapeut menar då att det har att göra med min hjärnblödning för 6 år sen.
Att jag är känsligare för ”hjärntrötthet” pga den. Att det är ett restsymtom . Jag tappar också orden då jag har så ont. Får inte fram det jag vill i alla lägen. Tur nog vet dom här hemma att det blir så och hjälper mej på traven.
Speciellt Veronica är bra på det. Hon vet direkt att jag har mer ont då jag blir så. Men vi vet ju vad det beror på och bryr oss inte så mycket. Det tyckte terapeuten var bra. För hon sa att många blir rent av rädd då orden inte kommer som man vill. Jag var nog bara rädd den gång jag nyss kommit hem från sjukhuset efter hjärnoperationen och helt plötsligt inte kunde prata alls. Då var jag riktigt rädd. Trodde jag aldrig kunde prata mer. Som tur var så var det kortvarigt och det berodde på en till blödning efter operationen en liten komplikation.
På rehabmötet pratade vi också om hur vi går vidare och det som nu blir som nästa steg är att jag ska träffa sjukgymnasten i teamet.
Hon ska se om jag har nått behov av hjälp från henne. Min läkare ville jag skulle höra med henne angående min fot. Den som jag haft ont i hela vintern och som hade ”en avlång benkropp över fotknölen”. Se om hon kan ge mej nått stöd eller sånt till foten. Han misstänker att jag pga nedsatt känsel i högra ben och fot går lite fel med foten och att jag vrickar den utan att jag känner det.
Sen pratade vi lite om hur jag har det med min avslappning ”Mindfullness” mm.
Den går väl hyfsat. Inte alltid men bättre och bättre.
Inte den här veckan. För den har varit usel men annars så. Vi ska träffas mer efter jag varit hos sjukgymnasten och fått klart där.
Sen bad jag läkaren om nya recept. Han skulle fixa det men ack så besviken jag blev. Han skrev visserligen ut mina tabletter men en av medicinerna som jag har mot min nervsmärta skrev han endast ett uttag på. En ask på 100 tabletter räcker endast 4,5 vecka. Så nu måste jag tydligen ringa varje månad för att få nytt recept. Jag kollade varför. Och enligt sköterskan så får dom tydligen bara skriva ut ett uttag per recept på just den medicinen. Den har blivit så vanlig i missbrukskretsar att det kommit hårdare restriktioner. Men va fan. Ska vi som tar den i medicinskt syfte drabbas för det.
Kände mej rent förbannad. Sköterskan sa då att hon skulle höra om han kunde skriva ut 2 askar på ett recept istället så det räcker längre. Hoppas det-. För jag blir less om jag måste ringa varje månad och kanske till och med måste dit för att få ut min medicin .
Inte roligt att få känna sej som en ”knarkare” bara för att missbrukare använder just dessa piller. Snacka om att dra alla över en kant. De nya reglerna tar ju inte hänsyn till oss ”sjuka” då.
Nåväl han skriver nog ut ett nytt så får jag väl strida mer nästa gång jag behöver nytt recept.
Fredagen då blev det showtime. Vi var på Galenskaparna och After Shave.
En helt otroligt bra show. Gamla gubbar som firar 30 år på scen i full action. Dom håller helt klart ännu. Till och med så att dom fick igång publiken också. Inte så vanligt här upp i stela norr.
Jag njöt verkligen och det var värt varje krona det kostat.
Skitbra helt enkelt.
Natten efteråt blev mindre rolig. Jag var vaken till 3 tiden innan jag kunde slappna av. Men en sån här gång gör det inte så mycket. Då har jag ju haft skoj i alla fall. Och då är det lättare stå ut med smärtan.
Lördagen då skulle Veronica baka bullar till pappa. Jag försökte låta bli att lägga mej i. Men det var svårt. Jag som alltid bakat bullar vill bry mej. Till slut gav hon upp och lät mej kavla. Sa att det inte var nån ide att säga nått . Jag gör det ju ändå. Trots att jag inte borde göra just kavling då jag har så här ont i ryggen. Nåväl bullar blev det ca 100st och pappa slipper bjuda på torra ”köpesbullar”. Och jag kavlade ju ”bara” inte nått mer =).
Igår då var det Ikea som stod på schemat. Vi åkte dit med Sara och Andreas som också skull handla lite.
Fast direkt lite blev det inte. Innan vi var klar så var hela vagnen full. Blir alltid mer än vad jag tänkt . Men man måste ju passa på. Vem vet när jag får åka dit nästa gång.
Vad jag egentligen var ute efter var en TV-bänk av något slag. En som är högre. Vi hittade en sån och nu står den på plats och det blev ursnyggt. Nu måste jag bara byta ut hyllan i vardagsrummet också så det matchar. Har en ide om att jag ska ha nått med glasdörrar. Finns att bygga ihop i samma serie som TV-bänken så nästa gång blir det nog investera den. Har inte riktigt bestämt ännu hur den ska se ut men en ide har jag.
Sen blev det ju som sagt lite annat smått och gott. Finns så mycket skoj att handla på IKEA. Henrik håller visserligen inte med. Han har lite förståelse för varför man vill ha nytt. Men han höll faktiskt med om att det blev snyggt med nya tv-bänken.
Imorgon fyller mitt lilla barnbarn Molly 1 år. Sötaste tjejen i världen. Tänk vad tiden går. Redan ett år sen hon kom till världen.
Sen är det ytterligare en vecka till charmgossen Viggo fyller hela 4 år. Min favoritkille nr 1.
Finns nog inte mysigare kille. Inte i mina ögon i alla fall.
Så då ska vi på dubbelkalas på lördag och fira de små trollen. Blir roligt.
Så det är väl det som händer denna vecka .
Henrik jobbar ju eftermiddag och pysslar med badrummet på förmiddagarna. Det börjar ta lite form och till helgen ska Veronica hjälpa till med tapetseringen. Jag får väl vara arbetsledare eller nått. Ska försöka hålla mej i skinnet och inte bry mej för mycket.
Inte det lättaste då jag alltid hjälpt till förr då jag kunde vara med. Nu får jag bita i det sura äpplet och finna mej i att vara åskådare.
Längtar till det blir klart för jag är nu tvungen gå upp och duscha . Inte alla dar men just nu har han nyss spacklat så jag lät bli . Även om vi inte ska ha tapet i just duschhörnan så måste man nog låta bli nån dag just vid tapetseringen eftersom det blir rätt mycket fukt annars på väggarna.
Men det går ändå bra då jag vet att det inte blir så många dar. Hade vi rivit golvet hade det blivit tufft. Då Hade det nog tagit flera veckor innan jag kunde duscha nere igen.
Tessans födelsedag ... badrum,IKEA mm.
Så har vovven blivit hela 6 år gammal. Det trodde vi inte först då hon var sjuk redan som valp. Efter 4 månader så var vi hos veterinären nästan varje månad i ett halvår. Hon kräktes i stort sett varje dag och åt väldigt dåligt. Diarre och feber var vardag. Då hon var 9 månader gammal gjordes en operation med biopsi på mage , tarm och lever som visade leverinflammation, tarminflammation och bukspottkörtel-inflammation. Vi fick då medicin mot dessa saker och då vände det till slut. Vi fick en piggare vovve som visserligen blev tvungen äta medicin dagligen och fick specialfoder. Men enligt veterinären skulle hon få ett bra liv trots det med mindre bakslag ibland.
Bakslag har vi minst sagt haft. Varje sommar blev hon lätt uttorkad då hon varit dålig på att dricka vatten. Några ggr blev hon inlagd med dropp.
Leverinflammationen hålls i schack med daglig dos cortison så numera har hon bra levervärden. Magen hålls i schack med medicin mot magkatarr. Äter specialfoder och mår bra . Sen vi kastrerade henne har hon fått bättre aptit, för att vara Tessan vill säga, och har börjat dricka vatten. Så nu hoppas vi sommaren ska gå utan inläggning på djursjukhuset.
Hon har alltså haft det lite tufft emellanåt men mått bra för det mesta med medicinens hjälp.
Hon är en tillgiven vovve som ger oss så mycket glädje och vi skulle inte vilja vara utan henne.
Vi vet att hon förmodligen inte kommer att bli lika gammal som en ”frisk” vovve då cortison-behandling förkortar livslängden. Men vi hoppas vi får ha henne i många år till och att hon får må så här bra som hon gör nu.
Min älskade fina Tessan , min bästa tillgivna vän som troget ligger vid mina ben hela dagarna och sover bakom min rygg på nätterna.
Helgen som gick började Henrik att riva lite i badrummet.
Vi ska nu efter lite övertalning från min sida ( tjat skulle nog Henrik säga ) göra en liten renovering av badrummet. Behövligt efter snart 24 år utan att vi gjort nått alls. Vi ska inte göra nån ”lyx” renovering utan mer en ”light” renovering.
Vi ska inte byta golv då det faktiskt inte är så illa. Jag kan inte vara utan dusch här nere då jag har svårt gå i trappan. Så om man byter golv blir det alltså upp att duscha och det är inget alternativ just nu. Så vi ska endast tapetsera om , kakel vill jag inte ha då jag inte städar själv. Vi ska sätta en sorts väggskiva i duschdelen som ser ut som en glasvägg i svart med en stor blomma på.
Sen blir det en ljus tapet med lite inslag av rosa som ser ut som kakel i resten av rummet. Det fasta skåpet ska vi måla svart och sätta den ljusa tapeten på dörren. Henrik har spraymålat alla mässingkrokar i svart , blev jättesnyggt. Sen har vi köpt ett nytt tvättställ, ska köpa nya blandare och en duschvägg. Även ett nytt badrumsskåp med spegel och belysning blir det.
Ny badrumsmatta i ljus rosa och nya duschdraperier i vitt med stort mönster i rosa och svart är beställt. Tror det blir riktigt fint och Henrik och Veronica ska hjälpas åt att fixa det.
Till helgen har vi en resa till IKEA inplanerad. Vi ska åka dit med Andreas och Sara som också behövde nått därifrån. Vi ska köpa en TV-möbel som jag vill ha i vardagsrummet. Den vi har nu äTill r för låg. Då jag sitter bakåtlutad i soffan så ser jag inte så bra på TV-n med mina nya glasögon. Synfältet hamnar fel. Blir ju så med progressiva men tidigare har det gått bar då jag hade för svaga glasögon så jag tittade i läsfältet på långt håll. Nu blir läsfältet som ju är längst ner för starkt med dom nya att se på håll. Så då har jag fått ont i nacken av att luta fram huvudet för att se klart. Har hittat en TV-möbel på IKEA som är nog hög så jag får TV-n i bättre höjd. Bara hoppas den finns hemma så vi får med den hem direkt. Sen blir det säkert lite annat smått och gott också som det brukar då jag åker till IKEA. Kanske lite mindre nu då maken följer med ;-).
Mer denna vecka är ett rehabsamtal på VC med sjukgymnast, arbetsterapeut, ACt-terapeut, kurator och läkare. En sammanfattning av vad jag gjort sen ACT-terapin startade i januari. Jag jobbar på med de verktyg jag fått och lite , lite bättre kan jag nog tycka det är ibland. Jag är inte mer smärtfri men jag har hittat lägen som gör att jag klarar av den bättre. Inte alltid men ibland.
Hade ju inte väntat mej nått under och att jag skulle bli smärtfri var ju inte tanken heller då terapin inte botar nått. Terapin ska ge mej styrka och ork att klara av vardagen trots smärtan och inte låta den styra hela mitt liv. Låter enkelt men det är det då inte.
Då man som jag levt med kronisk nervsmärta i drygt 10 år så är det svårt komma ur den onda cirkeln man hamnat i. Men jag försöker komma igen och försöker vända den dåliga trenden.
Idag är en dålig dag men jag ska ändå försöka ta mej ut på promenad med Tessan. Vet att då jag väl kommer ut så går det, smärtan till trots. Bita ihop och tänka på nått kul. Och tänka att jag gör det jag vill för att jag kan. Smärtan får vara där men inte hindra mej . Inte idag , inte imorgon . Försöka i alla fall.
Fredag då ska vi på Kulturens Hus igen. Då ska vi se Galenskaparna och After Shave. Det ska bli jättekul och det ser jag fram emot. Att sitta i stolarna på Kulturens Hus är väl inte det bästa för min rygg men som sagt. Smärtan ska inte hindra mej från att göra det jag vill. Jag måste få ha kul ibland jag också .
Påsk mm.
Påskvecka.
Så var påsken över för i år och nu är det aprilväder i dubbel bemärkelse. Snö, regn och sol om vart annat....aprilväder som sagt.
Påsken förflöt lugnt i familjens anda.
Långfredag hade jag den stora äran att få låna Molly en stund då maken for med sonen och Viggo ut med skotern till stugan för att ta hem våningssängen som dom behöver. Molly behöver ju snart få en större säng och Viggo också. Så då passar det bra med vår gamla våningssäng som stått i stugan sen pojkarna var små.
Molly och jag lekte en bra stund tills hon blev sömnig och sen stilla somnade i min famn. Kan man ha det mysigare så säg.
Då hon sovit klart vaknade hon och såg ut som en solstråle direkt...söta lilla Molly♥.
Viggo kom sen tillbaka och var väldigt uppspelt och glad efter att fått åka skoter. Ville ha glass och det fick han såklart. Vad annars då man är hos farmor. Han hade så mycket att berätta och verkade glad över att få den ”nya” sängen.
Påskaftonens morgon kom Sonen och Viggo och bytte till sommardäck.
Viggo vill som vanligt hjälpa till men ledsnade sen och kom in för lite glass ;-)
Jag hade fullt upp med maten till påskmiddagen så faster fick roa honom en stund sen. Dom kommer så bra överens och har så roligt ihop. Härligt att se.
Middag blev det sen i Kallax hos pappa. Vi var många. Bara min familj består ju av 9 personer och sen pappa och mina syskon med respektive blev vi totalt 15 personer.
Trångt men härligt.
Vi rymdes faktiskt inte alla vid bordet trots att pappa har två utdragsskivor till bordet så jag och Molly satt vid köksbänken och hade skärbrädan som bord. Gick utmärkt det också. Vi två hade det mysigt och hon fick dela limpa med mej. Det gillade hon.
Viggo var i sitt esse och hade fullt upp. Fick ut Andreas på en runda ner till hamnen och fick springa av sej en stund. Sen var det full rulle inne igen. Pappa vek sen ett pappersflygplan till honom och det gillade han skarp. Roade sej länge med det och fick sen med sej ett sånt hem också. Han tackade Olle som han kallar pappa för planen och sa att det funkade ”jättebra” . Tänk vad ett litet pappersflygplan kan roa.
Dom åkte hem tidigare än vi andra då barnen började bli trötta.
Vi blev kvar ända till kl 23 så det blev en lång kväll.
Då hade jag varit på benen i 12 timmar och det kändes. Ryggen och benet värkte men det hade varit trevligt så det var värt det. Man får offra sej ibland och vila efteråt. Natten blev förstås inte så rolig då jag till slut var tvungen ta en ”stark”tablett för att kunna sova.
På påskdagen kändes det tungt men jag bet ihop och vi gick ut på promenad. Solen sken och det var härligt ute. Då solen skiner går allt lättare och då vi väl kom iväg så gick det av bara farten. Smärtan ska inte hindra mej från att göra det jag vill har jag ju fått lära mej. Och det ska den inte få.
Jag vill gå på promenad …. och då gör jag det. Smärtan tar jag itu med sen.
Efter promenaden blev det lite avslappning med mindfullness och det kändes skönt. Börjar hitta avslappningen bättre och bättre men är inte i mål där ännu. Tar tid att hitta rätt men det går framåt i alla fall.
Foten som smärtat hela vintern tar inte lika ont nu då jag skippat kängorna. Då det inte trycker direkt på fotknölen smärtar det mindre. Så det blir nog till att skaffa andra kängor till nästa vinter. Ett par som inte trycker så hårt på min stackars fotknöl.
Annandag påsk var lika fint väder så prommenaden var lika härlig . Smärtan lika ilsken men då man kommer iväg så går det ändå.
Richard och Helena kom hit med barnen då dom skulle iväg och köpa ny TV. Så jag fick en ny chans att mysa med barnbarnen och det jag gjorde.
Man får passa på då man får låna dom små liven. Molly♥ är en så glad tjej numera och inte alls rädd mer. Viggo♥ är ju alltid som en solstråle så det är roligt att hon också är det. Mina älskade små barnbarn.
Så blev det ny vecka och jag och Veronica tog med Viggo till badhuset.
Vi for och hämtade upp honom hemma hos dom och han kom glatt skuttandes för att åka iväg.
Väl där så duschade han med Verran och jag som bara skulle vara åskådare väntade vid sidan om. Han var väldigt uppspelt över vad som väntade. Viggo och Veronica hoppa i vattnet i den lilla bassängen först. Viggo klamrade sej först fast runt Veronicas hals då han var lite rädd först. Men det gick fort över efter lite lek i vattnet. Sen for han som en skottspole upp och ner i alla bassänger och Veronica hade fullt upp att hänga med.
Tur nog så stod jag bara på sidan om . Hade inte hunnit med den lilla spjuvern.
Vi blev kvar i badet i över en timme. Då var han så kall att det blev bastu för dom.
Efter det fick jag värma honom i en handduk en stund innan jag hjälpte honom med kläderna. Han verkade ha gillat badet för han sa direkt efteråt att hit vill han fara igen .
Efter badet tog vi en tur till COOP för att panta lite burkar och handla lite. Han fick hela 79 kr från burkarna, mycket pengar för en 4 åring.
Han var rätt mör efter badet så han fick sitta i kundvagnen medan vi handlande.
Han fick youghurt, risifrutti, munkar, kex och en dricka i en egen påse att ta med hem. Inte ofta han handlar med farmor så då får han välja vad han tycker om.
Vi skjutsade sen hem honom och han verkade nöjd med sin dag.
Vi också, hade haft det roligt och bara få se ett barns glädje i leken är nått man lever länge på.
Så jag kan verkligen säga att de senaste dagarna varit intensiva men roliga.
Smärtsamt nu men vad gör det en sån här gång.
Man måste offra sej för att få ha roligt och putta bort smärtan för en stund. Det går om jag vill och jag kan om jag vill.
Jag måste inte men jag vill.... det är det som är skillnaden mellan att må bra och må dåligt. Inga måsten utan bara ”Jag Vill”.
Just idag är ju inte vädret så bra så då blir humöret därefter. Ingen promenad med vovven då hon blir så smutsig att hon då måste in i duschen och den biten klarar jag inte då jag är själv.
Så idag blir det gåbandet istället...var några veckor sen då jag kunnat gå ute i flera veckor nu. Men röra sej måste jag, nej jag VILL röra mej var det ju. Så på med TV-n, MP3 i ena örat och trava på. Jag mår så mycket bättre då.
April, april =)
Och runt kom jag utan problem men det gick inte fort precis. Tur jag hade gubben med som pratade så man glömmer lite smärta. Det är alltid roligare gå med sällskap än ensam för då glömmer jag smärtan en stund. För gå det måste jag, nej just det inte ”måste”, jag vill heter det ju. =) Inga måsten utan bara göra det som känns bra.
En bidragande orsak till smärtan , till den ökade smärtan är förstås hundtrimningen som vi utförde igår, jag och Veronica. Och eftersom det är pappas envisa tax vi har att göra med är inte det så himla lätt, Jag blir tvungen klippa för jag orkar inte hålla kvar honom på bordet. Han försöker hela tiden hoppa ner så det är en kamp varje gång. Riktig brottningsmatch. Så jag höll i klippmaskinen och Veronica höll i hunden. Fin blev han. Han var så lurvig och smutsig i pälsen att det var hög tid.
Och då vi ändå hade honom uppe på bordet tog vi en dust med klorna också. Det är en annan sak han avskyr. Han är så rädd om tassarna att vi numera sätter munkorg på honom för att slippa bli bitna. Han biter inte särskilt hårt just på mej men har nafsat några ggr vid just klo-klippningen. Men han menar inget illa han är bara rädd och då är det onödigt att han får tillfälle bita, för oss båda. Jag är ju inte rädd för hundar så det går rätt bra. Vi måste även då vara två för en måste hålla fast honom så han inte smiter. Men nu är han påskfin med klippta klor och nytrimmad päls.
Vi hann med ett födelsekalas igår också. Henriks brorsdotter Liza fyllde 14 år, eller fyller egentligen idag men kalaset var igår. Trevligt och gott med fika. Roligt träffa alla på den sidan av släkten. Fick även träffa lille Mattis som är svägerskans barnbarn.
Ett riktigt litet charntroll 2,5 år gammal och sååå förståndig och lite lillgammal. Pratar jättebra för sin ålder och lätt att förstå. Så mysig och söt. Barn , speciellt dessa små är ju världens mysigaste.
Vi blev sittandes där rätt länge men det var roligt att få surra lite om allt och inget. Vi träffas ju inte så ofta så man får passa på då det blir av.
Så söndagen var intensiv men rolig. Och idag kommer straffet. Nå kanske fel uttryckt men det kändes så i morse. Bara ta fram starkpillret och hoppas på lite lindring. Nu så här på em har det lugnat sej och jag är mer i fas. Och jag hade ju roligt igår så det var värt det onda trots allt.
Och då klippte jag även maken idag också. Men det gick fort. Bara köra med maskinen över hala huvudet och snagga det kort. Blev bra . Var behövligt .
Lite ACT-avslappning har jag kört för att slappna av fast idag gick det inte. Får nog göra det igen innan sängdags så kanske jag kan sova. Blev lite si och så med det i natt.
Förra veckan i övrigt var rätt lugn. Vi var mest hemma och jag promenerade varje dag ute och det kändes så skönt. Slippa gåbandet och får vara ute i friska luften. Enda dagen jag skippade promenaden var faktiskt igår eftersom jag visste att det skulle bli en lång söndag borta. Vädret var ju härligt också så då känns det ännu bättre. Sol och värme skulle jag vilja ha nu. Less på täckbyxor och täckjacka.
Enda dagen jag var iväg annars var i lördags då vi for en sväng till MediaMarkt. Jag hade nämligen köpt en tandborste där en vecka innan som dom nu satt ner i pris och då tänkte jag utnyttja prisgarantin. Gick bra och jag fick mina 70 kr tillbaka.
Fast en vinst blev det kanske inte då vi sen köpte en förhöjningshylla till tvättmaskinen.
Den kostade 849 kr och höjer upp tvättmaskinen 40 cm. Blev helt perfekt. Nu slipper jag sätta mej på golvet för att tömma tvättmaskinen.
Veckan som nu är blir lite mer aktiv. Vi måste påskhandla inför påskaftonens traditionella middag i Kallax. Det ska vi nog göra på onsdag på dan.
Sen har vi även klippning på onsdag eftermiddag och då ska både jag och Veronica klippas. Jag ska se om jag behöver färga nått den här gången. Har ju tänkt låta min naturliga ”gråa” färg komma fram och se hur det blir. Är ju just nu lite blond men det var egentligen bara för att få bort det rödbruna och för att det skulle se någorlunda ut medan det växer ut.
Just nu syns utväxten rätt mycket så få se om jag behöver piffa upp det med lite slingor ändå. Min frisör får bestämma , jag litar på hennes omdöme.
Min ”riktiga” hårfärg är alltså rätt grå, nästan lite vit i tinningarna. Så det blir intressant och se hur man ser ut då. Går ju alltid färga det sen om jag inte känner mej nöjd. Men vill i alla fall testa. Om inte annat blir det lite billigare gå till frissan om man bara ska klippa sej och inte färga. Alltid något.
Sen kommer ju påsken på lördag och då ska vi vara hos pappa och äta en påskmiddag tillsammans. En tradition som vi haft i många år så det blir trevligt.
Vi blir rätt många med alla barn , barnbarn och hundar. Så livat och glatt lär det bli.
