IKEA ...

Veckan som gått var rätt knasig. Snö, regn  och sol. Riktigt aprilväder med andra ord. Nåja det är väl det som ska göra att snön till slut smälter bort. Hoppas jag i alla fall. Är rätt trött på den nu.
Vädret gör ju också att min smärta ökar . Har såna vädersmärtor att det gör en tokig ( eller kanske tokigare). Vilket som .

Benet har smärtat så jag knappt kunnat sova. Blev väl 3-4 timmar per natt i några dar. Tur man inte ska iväg och jobba. Då hade jag inte pallat. För man blir rätt sliten av så lite sömn. Kroppen blir seg och knoppen trög. Hänger inte med alls och blir fumlig.



Var på rehabsamtal i torsdags och då tog jag upp den saken. Sa att jag rent av blir ”dum” av så mycket smärta och lite sömn.

Min terapeut menar då att det har att göra med min hjärnblödning för 6 år sen.

Att jag är känsligare för ”hjärntrötthet” pga den. Att det är ett restsymtom . Jag tappar också orden då jag har så ont. Får inte fram det jag vill i alla lägen. Tur nog vet dom här hemma att det blir så och hjälper mej på traven.

Speciellt Veronica är bra på det. Hon vet direkt att jag har mer ont då jag blir så. Men vi vet ju vad det beror på och bryr oss inte så mycket. Det tyckte terapeuten var bra. För hon sa att många blir rent av rädd då orden inte kommer som man vill. Jag var nog bara rädd den gång jag nyss kommit hem från sjukhuset efter hjärnoperationen och helt plötsligt inte kunde prata alls. Då var jag riktigt rädd. Trodde jag aldrig kunde prata mer. Som tur var så var det kortvarigt och det berodde på en till blödning efter operationen en liten komplikation.



På rehabmötet pratade vi också om hur vi går vidare och det som nu blir som nästa steg är att jag ska träffa sjukgymnasten i teamet.

Hon ska se om jag har nått behov av hjälp från henne. Min läkare ville jag skulle höra med henne angående min fot. Den som jag haft ont i hela vintern och som hade ”en avlång benkropp över fotknölen”. Se om hon kan ge mej nått stöd eller sånt till foten. Han misstänker att jag pga nedsatt känsel i högra ben och fot går lite fel med foten och att jag vrickar den utan att jag känner det.

 

 

Sen pratade vi lite om hur jag har det med min avslappning ”Mindfullness” mm.

Den går väl hyfsat. Inte alltid men bättre och bättre.

Inte den här veckan. För den har varit usel men annars så. Vi ska träffas mer efter jag varit hos sjukgymnasten och fått klart där.

 

 

Sen bad jag läkaren om nya recept. Han skulle fixa det men ack så besviken jag blev. Han skrev visserligen ut mina tabletter men en av medicinerna som jag har mot min nervsmärta skrev han endast ett uttag på. En ask på 100 tabletter räcker endast 4,5 vecka. Så nu måste jag tydligen ringa varje månad för att få nytt recept. Jag kollade varför. Och enligt sköterskan så får dom tydligen bara skriva ut ett uttag per recept på just den medicinen. Den har blivit så vanlig i missbrukskretsar att det kommit hårdare restriktioner. Men va fan. Ska vi som tar den i medicinskt syfte drabbas för det.

Kände mej rent förbannad. Sköterskan sa då att hon skulle höra om han kunde skriva ut 2 askar på ett recept istället så det räcker längre. Hoppas det-. För jag blir less om jag måste ringa varje månad och kanske till och med måste dit för att få ut min medicin .

Inte roligt att få känna sej som en ”knarkare” bara för att missbrukare använder just dessa piller. Snacka om att dra alla över en kant. De nya reglerna tar ju inte hänsyn till oss ”sjuka” då.

Nåväl han skriver nog ut ett nytt så får jag väl strida mer nästa gång jag behöver nytt recept.



Fredagen då blev det showtime. Vi var på Galenskaparna och After Shave.

En helt otroligt bra show. Gamla gubbar som firar 30 år på scen i full action. Dom håller helt klart ännu. Till och med så att dom fick igång publiken också. Inte så vanligt här upp i stela norr.

Jag njöt verkligen och det var värt varje krona det kostat.

Skitbra helt enkelt.

 

Natten efteråt blev mindre rolig. Jag var vaken till 3 tiden innan jag kunde slappna av. Men en sån här gång gör det inte så mycket. Då har jag ju haft skoj i alla fall. Och då är det lättare stå ut med smärtan.

 

Lördagen då skulle Veronica baka bullar till pappa. Jag försökte låta bli att lägga mej i. Men det var svårt. Jag som alltid bakat bullar vill bry mej. Till slut gav hon upp och lät mej kavla. Sa att det inte var nån ide att säga nått . Jag gör det ju ändå. Trots att jag inte borde göra just kavling då jag har så här ont i ryggen. Nåväl bullar blev det ca 100st och pappa slipper bjuda på torra ”köpesbullar”. Och jag kavlade ju ”bara” inte nått mer =).

 

Igår då var det Ikea som stod på schemat. Vi åkte dit med Sara och Andreas som också skull handla lite.

Fast direkt lite blev det inte. Innan vi var klar så var hela vagnen full. Blir alltid mer än vad jag tänkt . Men man måste ju passa på. Vem vet när jag får åka dit nästa gång.

Vad jag egentligen var ute efter var en TV-bänk av något slag. En som är högre. Vi hittade en sån och nu står den på plats och det blev ursnyggt. Nu måste jag bara byta ut hyllan i vardagsrummet också så det matchar. Har en ide om att jag ska ha nått med glasdörrar. Finns att bygga ihop i samma serie som TV-bänken så nästa gång blir det nog investera den. Har inte riktigt bestämt ännu hur den ska se ut men en ide har jag.


Sen blev det ju som sagt lite annat smått och gott. Finns så mycket skoj att handla på IKEA. Henrik håller visserligen inte med. Han har lite förståelse för varför man vill ha nytt. Men han höll faktiskt med om att det blev snyggt med nya tv-bänken.

 

 

Imorgon fyller mitt lilla barnbarn Molly 1 år. Sötaste tjejen i världen. Tänk vad tiden går. Redan ett år sen hon kom till världen.

Sen är det ytterligare en vecka till charmgossen Viggo fyller hela 4 år. Min favoritkille nr 1.

Finns nog inte mysigare kille. Inte i mina ögon i alla fall.

Så då ska vi på dubbelkalas på lördag och fira de små trollen. Blir roligt.



Så det är väl det som händer denna vecka .

Henrik jobbar ju eftermiddag och pysslar med badrummet på förmiddagarna. Det börjar ta lite form och till helgen ska Veronica hjälpa till med tapetseringen. Jag får väl vara arbetsledare eller nått. Ska försöka hålla mej i skinnet och inte bry mej för mycket.

Inte det lättaste då jag alltid hjälpt till förr då jag kunde vara med. Nu får jag bita i det sura äpplet och finna mej i att vara åskådare.

Längtar till det blir klart för jag är nu tvungen gå upp och duscha . Inte alla dar men just nu har han nyss spacklat så jag lät bli . Även om vi inte ska ha tapet i just duschhörnan så måste man nog låta bli nån dag just vid tapetseringen eftersom det blir rätt mycket fukt annars på väggarna.

Men det går ändå bra då jag vet att det inte blir så många dar. Hade vi rivit golvet hade det blivit tufft. Då Hade det nog tagit flera veckor innan jag kunde duscha nere igen.

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0