Igår var en härlig dag full av spännande valpmöte och pudelpussar.

Vi var och tittade till lille Kasper och hans syskon och hela kenneln som består av mängder av härliga pudelkillar och tjejer.

 

Vi har ju inte sett honom på två veckor och oj så han hade vuxit. Och vilket energiknippen det blitt. Det var full rulle i valphagen med brottningsmatch mellan bröderna och lite mobbing av lilla systern. Hon är ju lite mindre än killarna men så otroligt söt. Man bara smälter i hennes vackra uppenbarelse. Och lilla killen är inte sämre han. Och så busig han blivit, slog med tassarna och bökade runt , släpade leksaker och tuggade på både fingrar och min kofta.

Och alla tre trängdes om vem som skulle bli klappad och gosad med. Även mamma-pudel ville gosa och bli omklappad.

Jag hade kunnat sitta där vid hagen hur länge som helst. Och hålla i lilla killen var helt underbart. En liten ullboll, mjuk som sammet och så gosigt ha honom tryckt mot sitt bröst. Jag hade helst stoppat han under jackan och tagit hem honom på stört. Han var så lätt att det knappt kändes att han väger nästan ett kilo nu. Lilla goa valp-Kasper ♥ ♥.

 

Det var verkligen en injektion av lycka att få möta alla hundar och framför allt få se lilla valpen igen. Nu är det inte alls länge till dess han blir min för alltid och jag längtar så .

 

Men nu så klarar jag mej de dagar som är kvar , tror jag men man vet aldrig , till han flyttar in hos oss . Det var det här jag behövde för att stilla min längtan och snart så är det ju dags. Nedräkningen fortsätter. 18-19 dagar nu.

 

Jag kände mej så glad och lyckligt tillfreds då vi kom hem efter mötet med all pudlarna att jag bara gick omkring och myste hela kvällen. Tänkte hela tiden på vilken mysig stund jag hade med dom och det var som om jag kunde känna hans varma kropp mot min kind om jag blundade.

Så det var lätt somna med dessa tankar och jag sov så gott. Sov länge utan ens vakna då maken for till jobbet runt halv 6 i morse.

 

Tänk att en sån liten liten valp kan ge en så mycket och väcka såna känslor.

Jag bara älskar ♥ honom redan nu.

Sen är inte Henrik mindre förtjust han heller. Han saknar också en vovve här hemma och ser också fram emot en litet busfrö i huset. Vi längtar efter honom alla tre.

 

Som det ser ut nu så verkar han då ha betydligt mer bus i sej än vad Tessan♥ nånsin hade. Hon var mer den försiktiga och lite skraja typen av hund. Hon älskade bara sina närmaste och inte några utomstående med några få undantag. Hon var en supergo hund med familjen men backade om en främling ville klappa eller om det var nån hon inte kände så väl. Och tuff var hon bara mot taxen som fick veta sin plats alltid.

Men hon var så fin och go med oss och visade alltid att hon gillade oss lika mycket som vi älskade henne. Älskade goa Tessan ♥♥-

 

Vad jag önskar med Kasper är att han inte är lika skraj och rädd utan att han är mer framåt och lite mer bus . Och som sagt det ser så ut just nu. Liten och tuff goa lilla Kaspervalp ♥.

 

 

Då jag sovit bra i natt så var det på pigga ben det bar iväg på rundan idag. Var soligt och fint ännu så det var hur skönt som helst. Man bara undrar hur länge det ska vara så här fint.

Solen det sken från klar himmel idag med och jag bara njöt av rundan och har nu sån lust plocka fram joggingskorna. Men det är förstås för tidigt och jag vet ju hur det brukar bli då man tror att det inte ska snöa mer. Så fort vårskorna kommit fram så blir det vinter igen. Vi är ju trots allt bara i mars ännu.

Än så är det långt till vår , långt till rönn i blomma står osv.... än så är det vinter !

 

Idag blev det en Kallax tur då Veronica lovat klippa sin morfar. Så vi åkte dit och hon fick det gjort. Sen blev det även lite klo-klippning på taxen Ruff som har så långa besvärliga klor och faktiskt brutit av två stycken. Så det fick hon också fixa medan pappa höll i Ruff och jag höll undan hans huvud för är det nått han hatar så är det klo-klippning. Man får inte säga klippa förrän han sticker och gömmer sej.
Men det gick fint idag då vi lyckades lugna honom genom att jag distraherade honom med att han inte skulle titta annat än på mej. Så nu är det gjort för denna gång.

Och då ingen annan hjälpt till med klorna så fick vi än en gång ställa upp. Pappa blev då nöjd och det var ju meningen.

 

 

Om det blir av i morgon så kanske jag får bytt gardiner i nått av rummen. För nu vill jag ha vårgardinerna fram. Det måste Veronica göra då jag inte kan klättra och så. Vi får väl se hur det blir med vädret men lite puts på insidan åtminstone. För nu ser fönstren allt annat än bra ut. Om man nu ens kan se ut vill säga i dimman efter allt regnande i vinter.

Väntar på lite nya gardiner i nått av rummen men i köket ska jag ha det som jag hade förra året. Så vi börjar nog där, eller dottern börjar kanske jag ska säga.