Grodögon ... fredagsmys....30år♥♥
Aldrig får man vara riktigt glad....igen. Tro inte att jag känner mej utvald eller så. Men det verkar som all världens baciller och virus hittar mej . Nu är det röda ögon som gäller. Ser ut som en rödögd trädgroda =) Ja när jag sökte på just röda ögon så var det vad som dök upp. Så det är alltså det jag är =)
Har inte särskilt ont i ögonen men det svider lite så jag tog antihistamin tablett och då dämpades klådan. Dock inte rödögdheten. Ser ut som jag inte sovit eller att jag supit i en vecka eller nått liknande. Tror det har med förkylningen att göra då jag förra veckan drogs med en sån ...för vilken gång i ordningen vet jag inte.....
Igår blev det ingen runda då regnet vräkte ner så idag steg jag upp och skyndade mej iväg innan det kom regn. Det blåste rätt kyligt så ögonen rann som på en gammal tant. Kanske jag fått kärringögon som dom sa till dottern då hon var i 10-12 års åldern och hade rinnande ögon. Kul höra att man har gammaltant-syndrom då man är i den åldern. Jag är ju snart i den åldern så det kanske inte är mer än rätt....elller?
Fast lite mindre röd tycker jag nog att jag är idag så kanske, kanske jag är på rätt spår.
Glasögonen blev i alla fall snabbt fixade så igår em fick vi hämta dom. Tur nog kom jag ihåg fråga vilka kuddar dom satt som nässtöd för jag vill ha dom mjuka och inte standard som är för hårda för min lilla näsa. Och då fick hon byta till det innan jag tog dom så då slapp jag åka tillbaka för att byta. Eftersom glasögonen är så nya så gick det här på garantin men det är trist att så dyra glasögon ska gå sönder bara så där. Nu hoppas jag det var en engångshändelse så dom håller till dess det är dags för nya igen.
Fredag idag och då blir det fredagsmys. Veronica ska göra Flygande Jakob till middag och sen har vi glass till efterätt ( Vienetta) . Vi får passa på för snart börjar Henrik jobba 5-skift och då blir det abndra bullar som gäller. Han kommer jobba helger med 12 timmarsskift , antingen från 06,00-18,00 eller från 18,00-06,00.
Han har ju jobbat helg förr men inte natthelg så det är nytt.
Sen 5-skift är ju också nytt och det blir visserligen fler lediga vardagar i och med helgskift men det blir ibland tuff vecka med endast en ledigdag på 7 dagar.
Hoppas bara han pallar med den omställningen i skiftbyte . Han är ju ingen ungdom mer så jag hoppas det funkar. Han tror då själv att det blir bättre än det 3-skift dom har nu. Vi får väl se .
Sen har jag ju börjat lite med planering av vår weekendresa i november. Vill ha klart redan innan vilka bussar vi ska ta och sånt. Vill ha lite kontroll så man inte irrar runt som en yr höna. Jag som är så dålig på hitta vill ha det så för då går det lättare. Och Henrik tycker inte om leta och gissa vilken buss som går hit eller dit så det blir mitt jobb fixa det. Så det håller jag på med nu. Och sen titta lite på vad vi ska göra förutom se Ledin på cirkus.
Jag ser verkligen fram emot få åka iväg. Ska bli skönt komma hemifrån en stund och se nått annat om än för nån dag. Sen att vi firar 30 år som gifta är ju inte helt fel heller.
Vem trodde det skulle bli så då vi såg varann första gången på Kungsgatan i Luleå i november 1979.
Då tittade vi mest på varann och pratade lite och det dröjde till i början av januari 1980 innan vi blev ett par. Och nu är vi både gifta , har tre barn och två barnbarn. Vad det känns som om det är länge. Och ändå som igår.
Vart har åren flygit iväg?
Glasögonstrul och receptstrul !!
Förbaskade....här står man och putsar dom och nått flyger iväg. Då jag inte ser utan glasögon fick Henrik komma och leta reda på det som for iväg. Det var hela nässtödet som helt enkelt gått av. Glasögonen är endast 6 månader gamla och kostade nästan 11 000 kr och så stpår man här med trasiga glasögon . Vad är det för kvalitet. Jag har aldrig haft sån otur förut med glasögon och då har jag ändå haft glasögon i drygt 40 år.
Lite besviken blir jag ju. Så man undrar om det varit lika bra ta billiga glasögon istället.
Nåväl nu är dom inlämnade och dom skulle byta hela nässtödet och jag skulle få tillbaka dom redan i morgon så det var bra. Ser så dåligt läsa bl.a med mina gamla som nu fick komma fram ur gömmorna. Tur man har dom kvar.
Nu då jag ändå åkt i till stan med bussen passade jag på strosa runt lite i affärer . Nått som sällan blir av om jag får skjuts in. Så det var roligt men jag tittade mest. Hittade inte nått speciellt och var väl egentligen inte ute efter nått heller.
Det jag däremot hittade var fuskskinn till köksstolarna som behöver kläs om. Dom har börjat bli nötta och lite spruckna så det är dags. Det är redan fuskskinn på dom så det blir samma nu. Fast jag tror det är lite slitstarkare det jag nu köpt. Inte så dyrt faktiskt. Endast 250 kr för tyg till 6 stolar.
Var även på apoteket idag och hämtade min medicin som inte är allt för lätt få numera. Den har sen maj blivit narkotikaklassad vilket innebär att jag endast får ett uttag varje gång. Nu lyckades jag i alla fall få 200 tabl. På uttaget så det räcker en 9-10 veckor.
Känns inte roligt ringa vårdcentralen varje månad för att få nästintill tigga till sej ett recept.
Det verkar som om , speciellt sköterskorna , har fått för sej att det är dom som ska avgöra om jag får recept eller inte. Man blir i princip kallad för en narkoman även om dom inte säger så. Men behandlingen blir den samma. Jag som ätit dessa tabletter i snart 10 år måste nästan be på mina bara knän för att få nytt recept. Vissa sköterskor svårare än andra. Och då är det ju ändå min läkare som skriver receptet. Och han gör det utan knussel. Men jag kan ju inte gå på vårdcentralen varje månad för att få nytt recept. Det brukar räcka med ett årligt besök med provtagning och sånt sen att jag ringer om nya recept.
Så nu är man klassad som knarkare också.
Ja inte så illa förstås men ibland känns det så och jag blir väldigt frustrerad varje gång.
Nu har jag ju fått medicin så jag inte behöver ringa förrän om ”två ” månader så det känns skönt. Diskuterade det med apotekspersonalen också och hon höll med om att det blivit besvärligt för oss som har behov av medicinen som medicinsk behandling.
Men nu är reglerna såna och det är läkemedlesverket som bestämt det och dom har inget val än att följa det. Tyvärr. Det har blivit så att alla har blivit dragna över en kant , Trist.
Om jag kunde skulle jag sluta men då blir jag sängliggandes och kommer inte upp pga smärtan. Måste ha nått som dämpar den så man åtminstone kan vara i farten lite grann.
Nä nog gnällt nu. Positiva tankar och allt det där.
Tog förresten och bakade två snabba sockerkakor då jag varit på stan. Var ändå på G och då kändes det som det bara var köra på. Roligt för jag gillar att baka och vispa ihop sockerkaka tar inte mycket tid. Veronica hjälpte till så då gick det extra fort.
Hon studerar hemma den här veckan och har nu en Hemtenta som ska var inlämnad på fredag. Och hon satt med den i tre timmar i sträck och behövde komma ifrån och rensa hjärnan en stund så då passade det bra med lite bak.
Så nu har vi kaka till kaffet. Mums.
Måndag ... kyligt men härligt!
Måndag och ny vecka med nya utmaningar ….eller??
Kyligt idag...+0,2 grader kl. 06.25.... nu är hösten här.
Bara klä sej ordentligt så är det inte så farligt. Kan t.o.m vara riktigt skönt ute .
Efter helgens , eller kanske lördagens smärtsamma tillvaro så fick jag en armbåge ….bokstavligt talat...i ryggen som fick min kramp i ryggen att dämpas något.
Henrik masserade med sin armbåge och det tog ont....så in i he***te ont. Men efter den mangligen så kändes det genast lite rörligare. Krampen minskade och smärtan med den.
Det var inte skönt men massage som ska fungera är inte skönt. Inte förrän efteråt. Och det är sån massage som fungerar mot muskelkramp. Fick även lite massage söndag och det känns bättre för var dag.
Vi tog en runda igår em och det gick utan problem bara jag inte tar får stora steg så. Så massagen kanske funkar ändå =).
Igår blev det en tur ut till pappa som fyllde 83 år i lördags. Veronica och Henrik hade gjort en smörgåstårta. Både Richard och Andreas och Sara kom också dit. Viggo och Molly förstås vilket gör pappa riktigt glad. Sen både brorsan och syrran med makar . Så det blev fullt hus.
Och så två hundar som skällde och visade att dom också var där.
Var trevligt och tror pappa uppskattade uppvaktningen.
I helgen så har vi ….eller rättare sagt Veronica ….bytt gardiner i två rum. Nya gardiner också. I vardagsrummet blev det plommonfärgade gardiner och i sovrummet lila. Nu vänatr köket och lilla TV-rummet och där blir det inga ”nya” i år. Har dom jag gillar där och i köket har jag inte hittat nått som jag var sugen på så där får dom gardiner jag haft i två år duga.
Tycker om att ha nya gardiner då det känns roligt att få nytt i fönstren då man som jag går hemma hela dagarna och ser dom.
Förr ...då jag jobbade och var mer alert så hände det att jag sydde nya gardiner varje år. Nu då jag inte klarar av sitta och sy blir det inte lika ofta.
Har visserligen Sara , Andreas sambo, som kan hjälpa mej sy om jag vill. Så det känns bra men i år har jag inte hittat nått jag fallit för just till köket så det får bli dom gamla.
Dom jag har nu duger också som julgardiner och det är bra för då behöver vi inte byta till jul. När man inte kan göra sånt själv så är det lite jobbigt be om det hela tiden.
Blir ju Veronica som gör det åt mej och i och för sej klagar hon inte. Men det känns ändå jobbigt att hela tiden be om hjälp. Hon gör ändå så mycket åt mej.
Hon ska i alla fall få putsa resten av fönstren och det vet jag att hon gör utan tjat. Fast jag kan inte neka till att jag ibland känner mej som en gammal tjat-kärring. Som vill ha saker gjorda och gjorde på mitt sätt.
Borde vara van vid be om hjälp men jag tror aldrig det blir lätt. Kommer nog alltid kännas som jobbigt även om jag haft det så här i snart 11 år.
Idag måndag känns det riktigt bra faktiskt. Nu ska jag inte säga för mycket för då får jag nog äta upp det men rörligare är jag och jag tog min promenad som vanligt.
Under promenaden idag träffade jag två positiva glad människor som ger en positiv energi och jag kände mej så glad och nöjd efteråt.
Anita som jag träffade är en sån som ger mej mycket att tänka på i rätt riktning då hon vet precis hur det kan kännas. Jag får alltid energi då vi pratat och allt känns mycket lättare igen.
Positiva tankar som jag ju lärt mej själv redan i våras är nått som kommit i skymundan, då allt hopats sej i sommar. Så nu ska jag försöka komma i fas igen så kanske sjukdomar och elände lämnar mej ifred ett tag. Kroppen och knoppen behöver en frist att läka så man kommer framåt till det jag var på väg i våras. Svackor kan man ju alltid få men nu får det räcka. Svackan har varit så länge nu.
Aldrig får man vara riktigt glad =(
Förkylningen och hostan har gett med sej och jag har sovit hela natten YEAH....
Men får man vara glad för det ...NEJ....
Vaknar utvilad men totalt stel och allmänt ledbruten. Smärtan i ryggen är olidlig. =((
Nu då jag äntligen blivit av med en grej dyker genast upp nått nytt. Ingen vila ingen ro.
Jag som kände mej så glad igår . Glädjen varade kort.
Nu får jag äta upp min stolthet att gå och handla i 2,5 h med kryckor som stöd. Hur jä***la dum får man vara?????
Vet ju att jag borde haft rullatorn med. Men tog jag med den NEJ....jag KAN ju gå utan den ELLER?
Nu två dagar efteråt kommer svaret. Jag KAN INTE.
Att ta sej upp ur sängen var ett helt företag.
I med en näve tabletter och sen ligga en stund på soffan så dom börjar verka. Sen en panna kaffe och stående vid bordet blev det frukost. Sitta det var bara glömma.
Sen värmedyna en stund .
Henrik trodde jag skulle skippa promenaden då jag knappt kan ta ett steg. Men jag kände att det var bättre gå än ligga och känna smärtan som sliter i rygg och ben. Upp och gå var vad som gällde.
Skorna fick jag hjälp med då jag inte kom ner till skosnörena.
Och ut vi gick. Efter ett tag så gick det faktiskt bättre och med myrsteg så kom jag till slut runt HELA rundan. Tänkte att då jag har sällskap kan jag utmana ödet och det kändes helt okej efteråt.
Mindre stel åtminstone. Men minsta felaktiga rörelse högg det direkt.
Kan ju inte skylla på annat är dumhet. Och kanske lite stolthet också. Borde räknat ut med stortån att jag skulle få äta upp det. Vet att om vi går och handlar en snabbis går det med kryckor men storhandla ICKE:
Men som Veronica sa / ingen ide protestera ...jag gör ändå som jag vill /
Men jag var så sugen komma ut på affären då jag inte varit hemifrån på tre veckor mer är en gång och då till tandläkaren. Kände för att få komma ut och shoppa och se lite folk.
Men jag kunde ju tagit rullatorn.
Lätt säga nu men kanske nästa gång. Eller inte ??
Sen skulle nu Veronica fixa gardiner i vardagsrummet också. Kunde jag låta bli var och kliva upp på stol. Tror inte det. Jag var upp ett antal gånger och Veronica bara suckar. Hon vet att det inte hjälper säga nått så jag har mej själv att skylla.
Men jag tänkte att värre än jag redan har kan det knappast bli. Det är redan olidligt ont så .
Jag vad kan man kalla det?
Idiotiskt ?
Knäppt?
Dumt?
Galet?
Ja det finns många ord på en som inte lyssnar på sin kropp när den skriker av smärta.
Jag är bra på säga åt andra hur dom ska göra. Men lyssna på mina egna råd....NEJ.
Finns egentligen inget säga utan som vanligt.....Är huvudet dumt får kroppen lida …
Nån gång....i en avlägsen framtid....kanske även jag lär mej.
Men nu tyckte jag det redan var pest så det vara bara fortsätta på samma stig.
Nu ska jag ta igen mej och låta Veronica fixa middagen. Utan bry mej....kanske?
Ta det lite lugnt och inte utmana mej mer idag åtminstone.
I morgon är en annan dag med nya ta och utmaningar för en envis , dum , gnällig tant.
Blev i alla fall fint med nya gardiner och putsade fönster. Så man blir glad att se det i alla fall.
Ibland får det ta ont för att få vara glad. Eller hur?
ÄNTLIGEN =)
Nu känns det äntligen som om det vänder....börjar känna mej piggare .
Gör väl mycket att jag fått sova hela ”4” timmar i natt utan att hosta. Helt hostfri är jag inte men mycket, mycket bättre idag. Vilan i dagarna två kanske var behövligt.
Sen att det är sol idag gör ju inte saken värre precis.
Så idag tog jag och gick iväg på min vanliga runda och det kändes uppfriskande. Inte tungt som i tisdags utan bara skönt. Inget tempo ännu men det gick bra trots allt och det är huvudsaken. Är så less på alla sjukdagar nu att jag skulle behöva få vara lite fri från det ett tag nu. Eländet har ju varat sen i midsommar med alla olika krämpor som dykt upp. Så nu får det räcka för ett tag.. TACK.
Nu gäller det bara återfå orken och komma i fas med promenader och annat. Jag måste få komma igång så jag är ”fit for fajt” till den 2 november då vi åker till Stockholm för en weekend där. Måste ju orka gå runt där . Har börjat planera för vad vi ska hinna med förutom att vi ska på Cirkus och se Ledins show. Vill ju hinna se lite annat också då vi är där 2,5 dag.
Nått museum kanske och Gamla Stan förstås.
Måste ju vara sånt som Henrik gillar också och det är väl inte shopping precis.
Sen ska vi ju äta nån lyxig middag en dag då vi faktiskt åker iväg för att fira vår 30-åriga bröllopsdag. Rätta dagen är ju 6 november men det är ju mitt iveckan det så firandet får bli den här helgen i Stockholm. Ska bli riktigt roligt.
Ser fram emot det och hoppas nu jag får var frisk då.
Nu ska jag bara ta reda på vad som funkar då man går med rullator och var man kommer fram med den. Det gick ju bra i London så det borde gå bra i Stockholm också.
Helgen blir stillsam förutom att vi ska fira pappas födelsedag på söndag. Han fyller på lördag men vi tar det på söndag då alla kan komma. Veronica ska göra smörgåstårta så det får det bli den här gången. Alla gillar ju det utom jag som inte kan äta det. Jag kan inte med majonnäs så jag avstår.
Sen om det är fint väder i morgon ska jag försöka få Veronica att putsa nått fönster så jag får bytt gardiner i nått rum. Då man inte kan göra det själv måste jag vänta till nån har tid ställa upp.
Skulle göra det själv om jag klarade av det men det går inte. Har inte gjort det på flera år nu och jag är glad jag har dom som kan göra det. Men jag gillar inte be om det fast är så illa tvungen. Och då får jag vackert vänta till hon har tid . Så nu hoppas jag på solsken så det åtminstone blir nya gardiner i ett rum.
Förbannade hosta =((
Vilken natt....var tvungen sitta uppe sen kl 3 i natt då jag hostade och hostade. Så fort jag la mej ner kom en ny attack. Jag har så ont i hela kroppen....ont i bröstet och bakom skuldrorna. Rena träningsvärken efter allt hostande. Det är en sån där envis rethosta som inget biter på.
Och maken var ju tvungen få sin sömn så jag steg upp och satt i soffan hela natten och tittade på TV.
Blev väl ca 1,5-2 h sömn.
Så nu är jag sliten.
Jag börjar känna mej utvald av alla baciller och virus. Alla hittar dom just mej. Och denna gång kan jag nog inte skylla på barnbarnen även om deras hela familj också är sjuka. Jag blev ju sjuk nästan en vecka efter jag träffat dom så det kommer nog från nån annan denna gång. Om nu inte inkubationstiden var så här lång vill säga.
Men jag börjar bli trött på allt nu.
Är det inte halsen så är det tänderna och sen blir det hosta. Som om jag inte har nog med mitt övriga bekymmer.
Men än en gång kan jag väl säga att ben och rygg tar mindre ont då andra krämpor gör sej påmind. Enda glädjen i det hela om man nu kan kalla det för det.
Munnen har äntligen slutat värka men det blöder ännu rätt lätt om jag råkar tugga på den sidan. Hålt där tanden suttit har slutit sej men tandköttet är ännu skört. Men det har blivit bättre men jag får än hålla mej till mjukt bröd som inte är så vasst.
Jag hade tänkt ge mej ut idag också men insåg att det inte var helt smart. Måste nog ge kroppen en chans till återhämtning först för i natt var nog värsta natten hittills. Borde nog tagit det lite lugnt med promenaden igår då jag ju kände att det var super tungt. Men envis som jag är så gick jag och natten visade att det var för tidigt.
Så idag blir det vila och kanske fredag är en lämplig dag att testa igen.
För jag blir tokig om jag måste stanna inne mer än så.
Jag var ju så flitig då jag hade två hundar och då gick det . Men infektionen kom två dagar efter Ruff åkt hem. Var väl lite sliten efter att ha haft honom i 12 dagar så kroppen protesterade .
Man blir ju mer mottaglig då.
Men nu ska jag som en vän♥ så snällt påpekade....fokusera på att bli frisk. Och hon har helt rätt.
Positiva tankar och se framåt. Med lite sömn och hostdämpande tabletter samt låta kroppen få en chans till återhämtning så borde jag vara på banan igen. Låta det ta den tid det behöver så att jag inte får bakslag.
Inte riktigt min grej lyssna till kroppen. Jag har en förmåga försöka skynda på allt.
Om jag frågar familjen så skulle dom nog säga att jag är bra på tala om för andra vad som är rätt och att man ska lyssna på kroppen. Man att jag inte följer mina egna råd särskilt väl.
Måndag...förkylt och regn =(
Förkylning har riktigt slagit klorna i mej nu. Hes , hosta , snuva och lite feber på det. Kan det bli sämre. Nu då jag äntligen börjar bli bättre i min munvärk efter två veckors pina sen utdragningen av tanden. Inget slut på eländet.
Får väl skylla på att kroppen är slut efter hundpassandet och att det nu slog till då jag slappnat av . Brukar ju bli så. Började egentligen redan fredag med nästäppa och snuva men nu har det blivit än värre och jag har tappat rösten. På gott och ont kanske dom skulle säga här hemma =)
Hade feber i morse med värk i ryggen och frossa. Känns lite mindre nu men inte helt okej.
Sen att regnat öser ner ute gör ju inte att humöret är på topp precis.
Sen ringde Viggo och berättade en sorglig nyhet. Hans morfars hund Vimla hade fått åka till hundhimlen. Hon hade cancer. Så tråkigt. Jag lider med honom . En hund är ens bästa vän och det är aldrig lätt att ta beslut om att ta bort dom...sjuk eller inte.
Han är ju liksom jag sjuk och är hemma hela dagarna så hon har betytt jättemycket för honom .
Jag lider med honom och vet hur det känns. Ens bästa vän är borta. Kanske dom skaffar en ny men inte säkert. Blir ändå aldrig samma hund. Man kan aldrig ersätta en med en annan men man kan få en nystart med en ny och alert kompis . Fast jag tror nog dom avvaktar ett tag och ger sej tid att sörja sin lurvig vän.
Vila i frid Vilma ♥
Då Henrik jobbar eftermiddag idag och Veronica är på universitetet hela eftermiddagen så är det bara jag och Tessan hemma. Tyst då vi haft Ruff så länge. Och stillsamt.
Inga strider om vem som ska ut först eller så.
Sen är det skönt också att slippa kliva över skivorna som vi haft för dörröppningen in till sovrummet. Mitt ben började protestera och jag till och med snubblar på tröskeln nu. Så tungt är benet efter två veckors klivande.
Ryggen är också rätt sur och nu då jag ändå blev förkyld får jag väl passa på vila upp mej . Ingen promenad idag . Orkade bara inte. Vet att det kommer bli bättre i ryggen utan rundan men jag ska ut på den så fort det bara går. Kan inte ge upp det jag påbörjat. Har nog med muskeltapp som det är.
Behöver få tillbaka lite muskelpaket runt mage och rygg och det enda sätt jag kan träna det är genom mina promenader då jag försöker hålla ryggen så rak som möjligt och mellan varven dra in magen. Det lärde jag mej hos sjukgymnasten då inget annat funkar. Men så mycket muskler har jag nog inte fått tillbaka men jag kämpar på i uppförsbacken. Skam den som ger sej.
Men som sagt i veckan blir det stiltje och försöka bli av med förkylningen. Och sen börjar vi om. Kanske inte på ruta ett igen , kanske på nr 2 =)
Lugnet har lagt sej =)
Så var det då slut på äventyret med tax-sällskapet för denna gång. Skönt. Känner att kroppen är slut nu. Ont i ryggen och benet av allt dragande med en stark hund i koppel som bara vill markera revir just där.
Men skämt åsido så har det gått bra. Han är ju en snäll vovve trots att han är lite väl skällig ibland. Kvällarna har varit lugna och han har haft två sovplatser att växla mellan. En säng uppe i Henriks nattjobbs rum. Och en fåtölj i Henriks TV-rum. Så han har valt den ena ibland och sen den andra när han haft lust.
Även promenaderna med två hundar har gått över förväntan och jag har fått mina rundor . Visst har det varit lite strid i början men sen insåg han att mej bråkar man inte med. Om jag säger att han ska gå på sidan och inte pissa i varje buske eller stolpe så gör han inte det. Jag bestämde när och om han fick stanna och markera.
Men igår då pappa ringde och sa att han kommit hem blev Ruff olycklig. Han hörde hans röst i telefonen och ville först inte äta. Åt till slut men inte med nån glädje . Han har nog fått hemlängtan och tror väl jag det. 12 dagar har han varit här och det är längst hittills under alla år.
Men som sagt det gick bra och han är ju snäll.
Men samtidigt är det skönt nu....både för mej och för Tessan att han åkt hem. Hon slipper konkurrensen och jag slipper klättra över skivorna vi haft i dörröppningen till sov- och vardagsrum. Vi ville inte få hundhår i alla rum då jag är allergisk.
Och igår så började mina ben protestera över klättringen . Foten slog i ehela tiden. Var som om jag inte orkade få den över skivan mer. En gång höll jag rent på åka omkull ordentligt.
Men nu är skivorna borta , golvet skurat och möbler och filtar Ruff legat i dammsugna och klisterrollade. Vill ju få bort hundhåren snabbt så man slipper ta tablett varje dag.
Och Ruff är nog lycklig att få komma hem till husse och mysa. Han blev helt vild då pappa kom. Skällde bara och ställde sej i dörren beredd att direkt åka iväg. Ville hem fortast möjligast.
Även vovvar tycker nog hemma är bäst.
I fredags blev det ju dubbelvakt för oss. Stefan som skulle sitta kunde inte så Henrik for iväg tillsammans med Veronica. Man ville ju ställa upp då Stefan är en fd ingift släkting. Och en vi känt i alla år. Sen är han inte frisk så det var väl självklart att Henrik tog hans vakt då Veronica ändå skulle dit för mej. Få se nu om det blir samma gorm som med pappas båtvakt. Det hade kommit dit en gubbe och snokat och han hade nämnt att det kommer bli många som får böta i rå på grund av fel i vaktningen. Vad han menade sa han inte rent ut men Henrik sa att han då sagt att dom som uteblir helt ska väl ha böter inte dom som byter och ordnar ersättare. Idioti bara. Som pappa sa ” det är några uppkomlingar som tror dom är nått” Inget vi kommer bry oss i men det är störande ändå då man inte gjort nått fel.
Nu blir det några stilla dagar för mej så jag hinner hämta mej efter tolv dagars intensivt ”arbete”. Att ha två hundar är då inte lättare som många säger utan dubbelt så jobbigt. I alla fall om man som jag är en ”halvinvalid”
Tur så dröjer det ett år till nästa älgjakt.
Synd bara att utdelningen varit usel i år också vad gäller antal skjutna djur. Hittills endast ”1” kalv. Inte mycket att dela på sex personer.
Hoppas dom får fler för dom ska ju fortsätta jaga enstaka dagar nu så tummar och tår för att det blir resultat. Jag vill så gärna ha lite kött som lön för det jobb jag gjort. Jag är ju den som haft mest med Ruff då dom andra jobbat och gått skola. Så nu blir det vila för hela slanten förutom mina rundor som inte går att hoppa över. Måste röra mej även om varje steg tar ont just nu.
Blir stel annars och då blir det så tufft komma i form efteråt. Så bit ihop och gå och hoppas jag kommer i form inom en snar framtid. Nu då bara Tessan är med mej så går det lugnare tillväga .
Normalontläge eftersökes så jag hoppas snart var där igen. 
Stormig fredag !!
Idag vaknade jag tidigt trots att jag somnat sent. Blev väl inte mycket till sömn då både benet och munnen värkte plus att jag blivit förkyld och kunde knappt andas så det blev nässpray och smärtstillande som förrätt.
Försökte sen somna om då klockan bara var 04,15 men det gick dåligt.
Så redan klockan 8 gick jag iväg med hundarna på promenaden.
Tänkte att då kanske jag hinner innan regnet dom hotat med. Stormigt värre var det och då menar jag vinden inte hundarna.
Dom går så snällt nu och Ruff har fattat att det är jag som bestämmer om han får vattna gräset eller stolpen. Han är ju hanne och tror man måste markera varje stolpe eller tuva var och varannan meter. Men jag håller mej lite i mitten på vägen eller gångstigen där det går så då kan han inte stanna .
Måste göra så då han är ett 10 kilo starkt muskelpaket som blir blytung om han inte vill gå.
Men som sagt , jag är en envis fd Öströmare som man inte vinner så lätt över.
Vi kan t.o.m möta andra hundar nu utan att det blir ett herrans liv. Dom går båda bara snällt förbi tätt intill rullatorn.
Det är jag nöjd med annars hade jag inte kunnat få mina rundor som jag så väl behöver.
Det var en chansning att försöka som gick hem. Ruff är trots att han är en envis tax rätt lättlärd och det är ju bra.
Så vi har haft fina promenader och dom båda går fint bredvid mej och min rullator.
Munnen bråkar fortfarande men nu håller ändå hålet där tanden suttit på att växa igen så nu fastnar det inte lika mycket i det. Och då behöver jag inte gräva där och peta så det blir irriterat och rött.
Kör ännu med munsköljet morgon och kväll men vet inte om det hjälper så mycket. Ska göra det idag och i morgon men sen får det räcka. Vill ju inte få svamp i munnen heller. Med min tur eller otur kan man nog räkna med att det kan hända. Så bäst sluta i tid. H Tandläkaren sa ju en vecka högst men jag tror 4 dagar får räcka.
Är båtvakt i natt och Veronica har lovat ta den som hon gjorde åt pappa. Men den här gången anmäler jag inte ersättare då det blev total strul förra gången. Fick då mail i efterhand att hon inte var godkänd som vakt åt pappa trots att det klart och tydligt står att annan familjemedlem får ersätta det som ska vakta. Och om inte Veronica räknas som familjemedlem åt så vet jag inte vad.
Nåja sista ordet i den tvisten är knappast sagt . Pappa blir nog förbannad om dom bråkar med honom om det. Han som är byns näst äldsta och som varit hamnmedlem i alla år.
Helgen annars blir lugn . Henrik är ju ledig och sen blir det em och sen natt .Sen byter dom skiftform veckan därpå till 5-skift så då åker han på en nattvecka till och sen blir det jobba helger igen. Långa såna. Tolvtimmars-pass 06-18 eller 18-06.
Blir nog tufft i början då han sluppit helger rätt länge nu. Och jobba tolv timmar är ingen höjdare heller så jag är lite rädd för att det kan bli lite slitigt för honom. Han är ju trots allt ingen 25-åring mer.
Nåväl det är bara bita i det sura äpplet och hoppas det går bra ändå. Blir väl en inkörningsperiod innan det faller på plats och man lär sej ställa om. Blir trots allt lite mer ledigt än med treskift och aldrig mer än 4 dagar i streck.
Det löser sej säkert bara han tar det lugnt och tänker på hälsan.
Inget jobb är värt sätta den på spel.
Tandläkarebedövning....YEAH !!!!
Tandläkarbedövning ….. YES så skönt. !!!!!
Blev färdig idag med rotfyllningen av andra tanden. Har lite infektion i tandköttet och gommen sen utdragningen förra veckan men slapp penicillin ( som jag för övrigt inte tål ) utan fick nått bakteriedödande att skölja munnen med morgon och kväll i en vecka.
Då trodde hon infektionen skulle ge med sej. Den var ju ytlig men jag hade svullna lymfkörtlar och det var därför jag har så ont.
Då jag fick bedövning så var det så OTROLIGT skönt. All smärta i munnen försvann så nu slipper jag åtminstone ha ont närmsta timmen. Pust.
Brukar egentligen tycka bedövningen är jobbig då den sitter i så länge. Men idag var det rena lättnaden då jag kände hur smärtan försvann. Den lär ju komma tillbaka men för stunden slipper jag den.
Sen är det bara hoppas infektionen ger med sej med munsköljet jag fick. Får verkligen hoppas det. Är så evinnerligt less på ha ont i munnen nu. I 10v har jag ju haft det så nu får det banne mej vara nog!!!
Middag idag blir nog ytterligare en dag med flytande då jag inte kan tugga så bra just nu. Igår var lika dant men dom andra får ”riktig” mat. Tänkte om jag ger sjutton i att tugga så mycket kanske det ger med sej fortare.
Men det är trist laga mat då man inte själv kan äta. Igår fick dom äta rester och jag varma koppen- soppa.
Kunde äta tidigare men nu går det inte tugga så det blir ”tuggvila” nån dag.
Till helgen hoppas jag det har vänt. För nu får det banne mej var slut på eländet. Sa just åt tandläkaren att jag inte ville träffa henne mer nu. Hon skrattade och sa att det hoppades hon med och att det skulle hålla sej nu till jag har återbesök om ett år.
Men den som lever får se.
Nån gång måste väl min otur vända. ELLER ???????
Trist väder idag med så få se om jag kan komma mej ut på en runda med vovvarna. Vill inte ha två blöta hundar så jag väntar nog ett tag och ser om det slutar regna först. Dom lär bli smutsiga ändå.
Men jag är så trött på att bara ligga här så om det bara slutar regna så tar jag mej nog ut.
Nu börjar också bedövningen avta så då behöver jag distraheras. Prommis får det bli.... man är ju inte gjord av socker precis !!
Regn och ont i munnen =(
Regn ute och regn inne ….=((
Ja just nu känns det så. Har så ont i munnen där tanden satt. Har ju gått en vecka nu sen tanden drogs ut men ont är det ännu. Verkar inte ge med sej.
Trodde jag skulle slippa värk då tanden som sprack och blev inflammerad togs bort men icke.
Fats jag var ju förvarnad. Tandläkaren som drog ut den sa att det kunde ta ont i två veckor så i så fall är det en vecka kvar. Och med min tur säkert ännu längre.
Ska in till tandläkaren i morgon för att göra färdigt den andra rotfyllningen så få se vad dom säger. Kanske jag måste få nått för inflammationen. Är ju inte säkert att det går att göra färdigt då det är så irriterat . Men jag hoppas det. För jag är rätt less springa till tandläkaren nu.
Det blir 8.de gången nu.
Måste väl ta slut nån gång.
Igår var jag ensam med vovvarna ( Tessan 0ch Ruff ) så jag funderade hur jag skulle göra med promenaden. Först tänkte jag att jag tar en i taget. Men då blev dom bråkiga om vem som skulle få gå med först så jag bestämde mej för att testa ta båda på en gång.
Gick lite vilt till i början då Ruff var lite rädd för rullatorn och Tessna inte ville ha honom bredvid sej. Men jag envisades och till slut vann jag.
Fick båda att gå snällt bredvid rullatorn på vänster sida. Ruff lite framför och Tessan lite längre bak vid mina ben. Gick faktiskt otroligt bra .
Jag gick en bit in på stigen så inte Ruff skulle stanna hela tiden för att pinka. Jag som är van vid en tik blir galen på det där småpinkade som hannar gör.
Han blev frustrerad med till slut insåg han att jag är envisare än han.
Väl hemma så låg båda två sen lugnt och stilla och gjorde inte mycket väsen av sej. Ruff i fåtöljen i lilla rummet och Tessan vid mina fötter som vanligt. Märktes knappt att det var två hundar förrän dom andra dök upp här hemma.
Ruff är ju van vid att vara med endast en person så då man är ensam hemma är han lugnast och trivs bäst. Men i det stora hela är han väldigt lugn och snäll. Nog bästa gången hittills under alla år vi haft honom. Skönt. Är nog för att han börjar bli gammal och inte ids strula.
Idag då struntade vi i att ta en promenad då det regnar och blåser. Varken Tessan eller Ruff har nån större lust gå ut heller i det ruggiga vädret. Så idag tar vi en vilodag och bara slappar.
Jag jobbar på med mina bilder som jag påbörjat. Scanningen tar tid och sen att redigera bilderna ännu längre. Jag gör så att jag först scannar in en massa negativ och sen gör jag redigeringen . Igår scannade jag in 157 bilder !!! Håller nu på att fixa till dom och det är rätt skoj. Använder Photoshop för att redigera. Kul men inte alltid helt lätt. Färgerna och skärpan är inte alltid det bästa. Men det blir ändå hyfsat bra. Vi hade ju ingen särskilt lyxig kamera på den tiden men bilderna är ändå rätt fina. Jag blir i alla fall nöjd med dom flesta bilderna. Vissa går inte göra nått åt så dom struntar jag i.
Har nu scannat in nästan 400 bilder !!! Och än finns det massor kvar.
Och inte har jag nån ordning på negativen heller. Blandat och oreda kan man nog kalla det. Igår så var det negativ från 1983-1988 blandat i samma förpackning. Nåja gör väl inget då jag ändå ska scanna in alla jag kan. Men det hade varit lättare sortera om dom varit i åldersindelning. Men man kan ju inte få allt. Och det är ju jag själv som satt dom i sån oordning så jag kan inte skylla på nån annan.
Idag blir det nog bara fixa till bilderna som jag scannat in så det blir klart.
Tar så lång tid men jag hoppas bli klar idag eller i morgon. Sen är det bara fortsätta med resten av negativen. Undra hur många hundra det är kvar. ???
Söndagsvila....eller??
Söndag idag och vilodag eller nått.
Helgen har varit aktiv på många sätt. Fredag var ju Andreas och Sara här och bjöd på middag. Jättegott och trevligt förstås.
Igår kom äldsta sonen Richard med sina barn och då blev det livat och glatt.
Två hundar var av en skäller högt och ljudligt och två barn ….då blir det full rulle.
Richard kom med lite ingredienser till middagen som Viggo bestämt. Tacolasange.
Men det blev förstås jag och Veronica som kockade då Richard inte är den matlagande typen. Bortskämd med nån som gör det åt honom =)
Nåja trevlig med middagsällskap är det alltid.
Även om jag nu fick fixa den själv.
Det är alltid skoj då barnen är här men lite besvärligare då vi har Ruffen här som älskar alla människor, stora som små. Viggo är lite hundrädd så vi fick hålla honom borta men efter ett tag så accepterade dom varann. Molly var då inte det minsta rädd . Hon lät Ruff nosa och slicka lite på handen.
Ruff är ju snäll så. Lite närgången kanske men säger man till honom så lyder han.
Molly har äntligen lärt sej gå med stöd så nu dröjer det nog inte länge förrän hon springer med Viggo. För Viggo han springer mest....går sällan. Har gjort så sen han började gå och än är det full speed i benen. Hans far var likadan i den ålder men det har tyvärr tagit slut. Han skulle behöva få lite spring i sina ben också =)
Ruff trivs rätt bra hos oss och har funnit sej väl i situationen. Sover i en fåtölj hela natten.
Han har ju varit 5 dagar nu och egentligen kom pappa hem från jakten idag och ska vara hemma i två dagar men jag sa att Ruff får vara kvar till dess dom jagat färdig nästa söndag så han inte blir så olycklig om han får åka hem och sen måste hit igen. Nu då han funnit sej hemma här är det nog bäst så. Och han verkar då nöjd med läget och finner sej väl.
Tessan har också accepterat att han nu är här fast hon sätter honom på plats om han är för närgången. Svartsjuk som hon är.
Nu i veckan blir jag själv med båda hundarna och det går nog bra. Ruff brukar var lugnast då jag är själv med honom. Tessan ligger i sängen med mej och Ruff i fåtöljen i rummet bredvid.
Idag blev det en tidig morgonrunda...vi var ute redan kl 8. Skönt bara man tar vantar på sej. Det känns tydligt att hösten är igång på allvar nu. Kalla nätter och hyfsat varmt på dagen i solen men kyligt i vindarna. Men vi är ju i september så vad kan man vänta sej.
Hundarna gillar morgonpromenaderna , båda två. Nästan lite för mycket =).
För redan vi 7 – tiden tyckte Ruff det var dags stiga upp och gå ut. Men vi lyckades få honom lägga sej en stund till så vi fick vila en stund till.
Nu till veckan då jag är ensam på morgnarna blir det lite svårt med promenader. Jag kan ju inte gå med båda hundarna själv. Att gå med två hundar som drar åt var sitt håll och rullator är ingen bra kombination. Så det får jag se hur det blir med det. Får väl vänta och gå på em. istället då nån av dom andra kommit hem.
Blir nog bra med det. Om en vecka så är ju allt tillbaka till det normala igen med en hund så.
Hoppas bara dom kan få nån älg nån gång. Än har det inte lyckats så.
På onsdag morgon ska jag till tandläkaren igen. Har ju den andra tanden kvar att rotfyllas färdigt.
Hoppas bara det nu går bra och att jag får ha den tanden kvar. Annars blir det problem att tugga.
Har ännu väldigt ont i munnen trots att det gått en hel vecka sen jag drog min tand. Äter extra smärtstillande för just det.
Enda positiva i kråksången är väl att jag inte har så ont i benet då munnen värker. Mellan varven känner jag av benet speciellt nu då jag ska kliva över an skiva varje gång jag ska in i sovrummet eller vardagsrummet eftersom vi stängt för så inte Ruff ska håra ner i alla rum . Måste ha nått rum som är hårfritt eftersom jag är allergisk.
Nu ska vi idag till svärmor och äta pizza tillsammans med Henriks bror och fru. Så det blir en annorlunda middag idag också.
Snacka om att helgen rusat iväg . Går fort då man har roligt. Skoj har det varit nästan hela veckan. Enda trista var förra måndagen då tanden rök.
Länge sen jag haft sån rolig vecka.
Den lever jag länge på.
Taxtrim och fredagsmys!!
Äntligen fredag kan man väl säga. Alla blir ledig och jag får hjälp med hundarna.
Vi har ju två stycken nu i några dagar då det är älgjakttider. Ruff är här till dess dom jagat klart ute på ön. Men han är snäll om än lite skällig ibland.
Han har hittat sin plats och myser i fåtöljen om nätterna. Sover riktigt snällt. Fann sej till rätta väldigt snabbt denna gång . Han börjar väl bli gammal och ids inte bråka .
Igår tog jag och Henrik itu med trimningen som vi brukar göra vid den här tiden. Han var väldigt lurvig och lockig i pälsen. Luktade också rätt mycket ”hund” och det ville vi ha bort då både jag och Henrik känner av det. Jag är ju allergisk sen jag var liten men Henrik har börjat känna av det nu de senaste åren. Tur det finns allergitablett.
Henrik höll honom stilla på trimbordet och jag rakade honom. Vi kör med Tessans klippmaskin på honom för rycka tar allt för lång tid och då hinner han inte bli sur på oss. Gick otroligt bra den här gången. Han stod still hela tiden så det var smidigt. Vi var klar inom en timme och det var rekord.
När sen Veronica kom hem tog hon och badade honom. Inget han gillar men det går ändå. Nu går det bättre för oss ”allergiker” då han inte fäller så mycket då den gamla pälsen är väck.
Fin blev han. Och Ruff blev som vanligt överlycklig då vi var klar. Han får lite ”tokryck” just då man är färdig och springer runt och skäller och hoppar av glädje för att det jobbiga är över. Som den hund han är så har han snart glömt bort att vi gjort jobbiga saker med honom och han är glad igen.
Egentligen är det nog Tessan som surar mest då han är här. Hon gillar inte konkurrensen men det går och dom är inte i vägen för varann. Tessan i ett rum och han i ett annat.
Enda jobbiga är då jag är ensam med båda hundarna och Ruff ska ut. Han är för stark för mej så dom andra brukar ta ut honom innan dom åker till jobb och skola så han ska klara sej ett tag. Oftast räcker det med det och jag brukar bara behöva ta ut honom en gång. Han är ju en gammal hund som klarar sej länge. Fina gamla Ruffen.
Tur jag har rullatorn för annars hade han dragit omkull mej. Har t.om fått honom gå på rampen , nått han först vägrade. Han har gett med sej och går med mej där då jag är själv.
Idag så ska Andreas komma hit och bjuda oss på middag. Han skulle göra det som en försenad födelsedagspresent till mej och Henrik. Det blir trevligt och spännande se vad som bjuds.
Det blir fredagsmys det. Vi fick välja mellan att gå ut och äta eller att han skulle komma hit . Vi valde att äta hemma då det är mysigast. Så nu väntar vi spänt på att se vad vi får för mat.
Igår var det nog värsta dagen sen jag drog min tand. Det skulle ju bli så hade tandläkaren varnat för.
Hon sa ju att det i tre dagar skulle bli värre och värre innan det sen skulle börja klinga av.
Som om jag inte haft nog ont i tanden hela sommaren och nu ännu värre då tanden är borta. Sjukt men det blev precis som hon sagt. Värre och värre för var dag. Nu hoppas jag kulmen är nådd och att det vänder. Igår kväll satt jag med en isbit mot kunden för att avleda smärtan.
Även om jag är van vid smärta och tål rätt mycket smärta så är det skit-jobbigt ha ont i munnen. Och ingen smärtstillande hjälpte. Men lite bättre är det idag så nu får jag hoppas det går åt rätt håll.
Blir ingen morgonrunda idag då jag inte kan gå med båda hundarna själv. Får vänta till dess Henrik vaknat ( han har jobbat natt) så kan vi ta varsin hund. Om dom hade varit sams hade det gått att gå själv men det är Tessan som inte vill ha Ruff med och inte tvärtom. Min lilla ego vovve.
Dagen efter och älgjakt.
Idag är det en riktigt ”dagen efter” dag. Inte så jag är bakis eller så....var bara lite vin till maten så det är lugnt. Men kroppen protesterar.
Vaknade redan 04.15 av att benet värkte. Sen även i munnen efter tandutdragningen.
Men det var bara stiga upp och ta lite smärtstillande och sen lugnade det ner sej lite. Jag inte helt men till det bättre. Då det inte gick sova steg jag upp och tittade lite TV istället. Lite kaffe och sen kändes det bättre.
Men vad gör det om man har lite ont då man äntligen fått komma ut lite och träffa mina vänner. Det var så trevligt....som alltid då vi ses....få surra lite och skratta .
Det är de bästa endorfiner jag kunde få. Vi har så roligt tillsammans och det betyder så mycket för mej att få vara med trots att det är tufft ibland. Visst får jag ont. Men vad gör det då jag har skoj.
Jag behöver dessa träffar och jag lever länge på det. Jag som knappt träffar folk annars utan bara är hemma behöver det nog mer än nån annan. Och dom är dom enda vänner jag har kvar sen jag blev skadad. Annars umgås man ju mest med familjen för dom tar en för vem man är.
Och det är just det mina kära arbetskolleger också gör. Dom bryr sej om mej och tar med mej trots att man är en krympling numera. Det betyder allt och jag mår så mycket bättre efteråt trots att smärtan ökar pga sittandet.
Jag är så glad idag trots sömnbrist och smärta. Det märker dom hemma också att jag är på bättre humör då jag fått vara på såna här sammankomster.
Vi gick tidigt ut på morgonrundan idag då vi väntade hundfrämmande. Pappas tax Ruff var på gång då älgjakt står på tur. Iår åker dom ut till ön redan ikväll så han fick komma hit redan nu. Men det går nog bra. Då han funnit sej till rätta efter ett tag så brukar det inte vara nått problem. Visst är han lite olycklig först men efter nån timme finner han sej i det och det går hur bra som helst. Han är ju en snäll vovve om än lite skällig. Men det löser vi med en blomdusch.
Blir nog hundtrimning i morgon då vi brukar göra det då han är här. Sen ska han nog få ett bad också så han luktar lite mindre då jag faktiskt är allergisk mot just strävhåriga hundar.
Men nån måste ju ta hand om honom så pappa kan jaga. Och vi får ju älgkött som belöning. Nu får man bara hoppas dom har bättre jaktlycka i år . För förra året fick dom endast 1 älg på hela säsongen. Inte mycket kött det då dom är 6 att dela på.
Fick bli lite förbannad idag också. Fick ett mail från hamnstyrelsen som gjorde mej arg. Min pappa skulle ha vakttjänst i fredags men Veronica satt i hans ställe så han som är gammal skulle slippa. Vi gjorde då en bytesanmälan som det skulle . Det borde vi inte gjort. För igår kom mailet som sa att hon inte var godkänd som vakt. Hon stod inte på vaktlistan enligt den som skickade mailet.
Och då står det ändå i deras stadgar att //Om nära anhörig eller annan familjemedlem ersätter dig bedöms även det som en godkänd vakt.//
Jag blev så förbannad. Kan dom inte läsa sina egna stadgar. Man är väl ”Nära” anhörig som barnbarn.
Nåja sista ordet är inte sagt i den frågan. Jag sa till pappa att kjag svarat på mailet och han skulle kontakta dom också. Vilka idioter. Så nästa gång Veronica ställer upp för sin morfar blir det ingen anmälan om byte. Hon sitter i alla fall.
Oturen förföljer =)
Skit också =(( min envisa kindtand som bråkat hela sommaren är nu ett minne blott.
Fick en akuttid idag och då rök den. Den har ju jävlats med mej hela sommaren så det var inte helt oväntat. Den sprack ju i juni och fick sen inflammation i den som gjorde att det blev försök till rotfyllning. Men tyvärr gick det inte …. tanden fortsatte spricka och hade nu delat sej helt. Inte undra på att jag haft ont .
Tandläkaren tyckte jag stått ut länge....hela tre veckor sen hon började med rotfyllningen.
Men nu fanns ingen återvändo. Tanden måste bort.
Denna gång var jag lika svårbedövad så hon fick ge mej 4 eller 5 sprutor innan jag blev bedövad tillräckligt. Kände ändå lite grann men inte mer än att jag stod ut.
Till slut ….efter nästan 45 minuter var den ute och jag fick en stor sudd att bita på då det blödde rätt mycket.
Så nu är men en tand fattigare. Men vad göra . Tanden var sönder så nu kanske det slutar bråka. Det var tanden längst in så det kanske inte kommer märkas så mycket. Förhoppningsvis.
Hoppas nu bara att det inte blir nån komplikation av det hela. Infektion eller så. Med min tur eller man kanske ska kalla det otur så vet man aldrig hur det slutar.
Nu blir det till att äta flytande idag och sen får jag se hur det går i morgon . Jag ska ju på surströmmingsparty då. Får väl i värsta fall ta med mej nån soppa om det inte går tugga. För stanna hemma det gör jag inte. Har väntat på det här så en liten tandborttagning ska inte hindra mej. Flytande går ju så det löser sej.
Det viktiga är ju inte maten utan sällskapet. Det är ju för att träffas jag går. För surströmming äter jag ändå inte.
Och smärta är ju trots allt inget nytt för mej. Om det sitter i munnen eller ryggen spelar ingen roll.
Tandläkaren varnade ju för att jag kommer att få ont ….och ännu värre under två dagar framöver. Men som sagt. Jag är härdad. Lite mer smärta spelar nog ingen roll. Om inte annat så kanske ryggen och benet som bråkat så sista veckan inte känns lika mycket om jag får ont i munnen. För det är ju den starkaste smärtan som vinner. Kroppen känner bara den. Den andra finns där men känns inte förrän den andra gett med sej. Låter lite flummigt men så fick jag det förklarat en gång.
Annars har jag nu börjat med mina negativ och har scannat in 50 st nu. Tar ju tid ...inte scanna det går fort. Men att sen finjustera bilderna så dom bra....det tar tid. Har hållit på både igår och idag med dom bilderna och det börjar snart vara klart. Så nu är det bar resten kvar....en sisådär 1000-2000 bilder kan det nog vara. Har hur mycket negativ som heölst. Främst då sen ungarna var små. Bilderna är tagna 1982-2006...2007 vet inte exakt. Är ju mest från det dom var under 6-års ålder. Sen slutade dom vilja vara med på bild.
Men det känns skoj. Har ju hur mycket tid som helst på mej. Jag kommer ju ingenstans så varför inte ligga här och pyssla lite med bilderna. Går inte hålla på för länge då det tar lite på armarna att redigera och klippa i bilderna. Men nån stund varje dag och jag kanske får in dom. Kul var det i alla fall.
Det värsta är bara att jag känner mej väldigt gammal då jag ser på bilderna. Hittade bilder där man själv är med och oj vad jag såg ung ut. Det var bara inse att åldern har tagit ut sin rätt. Man är gammal. =)
Här är några av dom jag scannat in...endast å pojkarna än så länge....kommer på Veronica också men än är jag bara på år 1983-1984
Richard är på dom tre första och Andreas på dom tre sen.
Endorfiner , scanner och mus!!
Igår fick jag en injektion endorfiner i form av 2 söner och 2 barnbarn =)
Dom kom alla på besök och livade upp tillvaron för gamla mamma/farmor.
Smärtan är fortfarande tuff men då man får sällskap glömmer man bort det för en stund. Tur är väl det.
Andreas skulle fixa min negativ-scanner som jag tänkt använda men tyvärr fungerade det inte. Så det blev till att investera en ny sådan då jag nu bestämt mej för att jag ska jobba med negativen från ungarna var små.
Andreas är ju i Kaunisvaara på veckorna så det var ett tag sen han var hit.
Richard kom med sina barn så jag fick mysa lite med dom en stund. Han var ledig från sitt jobb då han ska börja på ett nytt på måndag som elevassistent på särskolan.
Viggo var extra kramig igår och ville gärna sitta i farmors knä och mysa. Precis vad jag behövde. Han var sååå go ♥♥
Var som om han visste att farmor behövde en kram. Favoritkillen ♥
Molly var det full rulle på men lite mys med farmor blev det också. Hon är så mysig då hon sträcker sina armar och vill komma i famnen...sötungen♥♥
Vi hade också lite kul med klossar som vi brukar pyssla med då hon kommer hit. Hon har nu äntligen börjat gå lite med stöd och det dröjer nog inte länge till hon också springer omkring själv. Dagis har nog fått henne lite mer framåt. Där vill hon nog göra som dom andra barnen.
Blev så tyst då alla for iväg men jag mådde betydligt bättre och humöret med trots regn och smärta .
Endorfiner som det heter i form av barn och barnbarn.
Ibland behövs inte mer för att man ska kravla sej upp ur svackan och kämpa .
Då Veronica skulle sitta båtvakt åt pappa så gick hon och la sej en stund på em för att få lite sömn inför natt vaket. Därför blev det jag som fixade middagen.
Helt själv , bortskämd som jag varit då Veronica hjälpt mej så mycket, och det gick med lite planering. Lite i taget och vila emellan.
Jag kände mej både stolt och nöjd då jag klarat det utan hjälp. Och det trots att jag har det tufft med smärtan så fixade jag det YES vad jag kan =).
Jag har ju gått hela våren på en sorts terapi för att just komma dit. Till att lära mej hushålla med det jag kan för stunden och göra det bästa av situationen . Gilla läget helt enkelt.
Acceptera den jag är och göra det jag kan ,med det jag har. Trots smärtan. Min följeslagare här i livet.
Idag åkte jag och Henrik in till stan och köpte en ny negativ-scanner. Blev en ny datamus också. En med en sladd som dras in av sej själv. Kanske jag slipper tappa den i golvet nu. Min gamla har åkt i golvet många gånger. Lätt hänt då databordet jag ha lutar.
Så bara nu Andreas installerat scannern åt mej ska det bli digitalisering så det står härliga till. =) Jag har massor med negativ som jag tänkte ordna och lägga på USB åt alla tre med bilder från dom var små. Tänkte ha det som ett litet projekt så dagarna blir lite roligare. Henrik har lovat försöka konstruera ett extra bord som jag kan ha fäst i mitt data-sängbord. Har ju ett som typ dom har på sjukhus som man kan dra över sängen. Men behöver en extra skiva att ställa scannern på så jag slipper ha den i sängen .
Blir spännande och se om det går och om jag kan få till bilderna.
Blir less på att bara ”Facobooka” hela tiden. Behöver nått som jag kan sköta liggande och som jag kan göra utan hjälp av andra. En sysselsättning så smärtan blir lättare stå ut med.
Promenaderna är en sån sak och om jag nu kan fixa fotona så hoppas jag det är en andra sak.
