Så var det då slut på äventyret med tax-sällskapet för denna gång. Skönt. Känner att kroppen är slut nu. Ont i ryggen och benet av allt dragande med en stark hund i koppel som bara vill markera revir just där.

Men skämt åsido så har det gått bra. Han är ju en snäll vovve trots att han är lite väl skällig ibland. Kvällarna har varit lugna och han har haft två sovplatser att växla mellan. En säng uppe i Henriks nattjobbs rum. Och en fåtölj i Henriks TV-rum. Så han har valt den ena ibland och sen den andra när han haft lust.

Även promenaderna med två hundar har gått över förväntan och jag har fått mina rundor . Visst har det varit lite strid i början men sen insåg han att mej bråkar man inte med. Om jag säger att han ska gå på sidan och inte pissa i varje buske eller stolpe så gör han inte det. Jag bestämde när och om han fick stanna och markera.

Men igår då pappa ringde och sa att han kommit hem blev Ruff olycklig. Han hörde hans röst i telefonen och ville först inte äta. Åt till slut men inte med nån glädje . Han har nog fått hemlängtan och tror väl jag det. 12 dagar har han varit här och det är längst hittills under alla år.

Men som sagt det gick bra och han är ju snäll.

Men samtidigt är det skönt nu....både för mej och för Tessan att han åkt hem. Hon slipper konkurrensen och jag slipper klättra över skivorna vi haft i dörröppningen till sov- och vardagsrum. Vi ville inte få hundhår i alla rum då jag är allergisk.

Och igår så började mina ben protestera över klättringen . Foten slog i ehela tiden. Var som om jag inte orkade få den över skivan mer. En gång höll jag rent på åka omkull ordentligt.

Men nu är skivorna borta , golvet skurat och möbler och filtar Ruff legat i dammsugna och klisterrollade. Vill ju få bort hundhåren snabbt så man slipper ta tablett varje dag.

Och Ruff är nog lycklig att få komma hem till husse och mysa. Han blev helt vild då pappa kom. Skällde bara och ställde sej i dörren beredd att direkt åka iväg. Ville hem fortast möjligast.

Även vovvar tycker nog hemma är bäst.

I fredags blev det ju dubbelvakt för oss. Stefan som skulle sitta kunde inte så Henrik for iväg tillsammans med Veronica. Man ville ju ställa upp då Stefan är en fd ingift släkting. Och en vi känt i alla år. Sen är han inte frisk så det var väl självklart att Henrik tog hans vakt då Veronica ändå skulle dit för mej. Få se nu om det blir samma gorm som med pappas båtvakt. Det hade kommit dit en gubbe och snokat och han hade nämnt att det kommer bli många som får böta i rå på grund av fel i vaktningen. Vad han menade sa han inte rent ut men Henrik sa att han då sagt att dom som uteblir helt ska väl ha böter inte dom som byter och ordnar ersättare. Idioti bara. Som pappa sa ” det är några uppkomlingar som tror dom är nått” Inget vi kommer bry oss i men det är störande ändå då man inte gjort nått fel.

Nu blir det några stilla dagar för mej så jag hinner hämta mej efter tolv dagars intensivt ”arbete”. Att ha två hundar är då inte lättare som många säger utan dubbelt så jobbigt. I alla fall om man som jag är en ”halvinvalid”

Tur så dröjer det ett år till nästa älgjakt.

Synd bara att utdelningen varit usel i år också vad gäller antal skjutna djur. Hittills endast ”1” kalv. Inte mycket att dela på sex personer.

Hoppas dom får fler för dom ska ju fortsätta jaga enstaka dagar nu så tummar och tår för att det blir resultat. Jag vill så gärna ha lite kött som lön för det jobb jag gjort. Jag är ju den som haft mest med Ruff då dom andra jobbat och gått skola. Så nu blir det vila för hela slanten förutom mina rundor som inte går att hoppa över. Måste röra mej även om varje steg tar ont just nu.

Blir stel annars och då blir det så tufft komma i form efteråt. Så bit ihop och gå och hoppas jag kommer i form inom en snar framtid. Nu då bara Tessan är med mej så går det lugnare tillväga .

Normalontläge eftersökes så jag hoppas snart var där igen.