Så var det nattskift igen. Alltså makens nattskift och mitt nattvak.

Helt omöjligt sova då jag är ensam i sängen. Löjligt visst men dock ett faktum. Varje nattskift sen min älskade lilla Tessan somnade in för gott har varit en mardröm. Jag kan helt enkelt inte sova. Mörkrädd har jag alltid varit sen lång tid tillbaka men då jag hade vovven vid min sida sov jag gott även då gubben inte var hemma och vaktade huset.

Otroligt löjligt men vad göra då hjärnan spelar en ett spratt.

Men nu är det snart slut med dom ensamma nätterna.

Snart snart har jag en vaktvovve vid min sida igen. Och nu är det inte långt borta.

Så nästa gång han jobbar natt skift har jag lille Kasper här som ser till att matte kan sova tryggt.

Han må vara liten och ändå fylla mitt behov av trygghet och värme. Bara tanken på hans ankomst in i mitt liv gör mej varm om hjärtat och jag ser han framför mej då jag blundar. Jag känner hans mjuka varma päls mot min kind. Minnet av den känslan sitter som klistrat i mitt inre sen sist jag fick hålla honom i min famn. Och snart så är han min . Bara min och jag blir hel igen.

Efter tre månader av saknad och längtan så blir det äntligen dags. På måndag ska det ske eller ev. Tisdag men jag hoppas innerligt på måndag. En dag hit eller dit spelar kanske ingen roll i det hela men det är en dag för länge för min smak. Jag skulle kunna ta hem honom nu idag eller igår.

Nu ska han veterinärbesiktas på fredag och då ska jag sen prata med Maria igen och bestämma tid och dag för att hämta hem guldklimpen ♥-

Hon vet hur otålig jag är och förstår mej så i min saknad efter en vovve i huset.

Vi pratade lite igår kväll och hon berättade att han äter bra och verkar må helt utmärkt och är redo för flytt.

Idag blev det en tripp till frisören för att fixa till frissan innan påsk och innan Kasper kommer. Inte har jag tid med sitta där då jag har honom . En valp ska ha sin matte hos sej och inte sitta flera timmar hos frisören. Så nu har jag lite mindre grått i håret då jag lät bleka lite ljusa slingor inför vårsolen.

Eftersom vädret var fint så tog jag och promenerade hem från Gammelstad fast det blåste lite kalla vindar ändå Var skönt att testa nya joggingdojjorna som jag tagit på för första gången. Gick faktiskt utan problem gå med dom trots att dom var helt oanvända. Jag brukar oftast gå in dom kortare sträckor först men då jag var less trava runt i kängorna så tog jag chansen. Och det gick utan skavsår. Bara lite öm i vaden av att det blev liten annan fotvinkel men det var mer som träningsvärk.

Så nu hoppas jag att kängorna får ligga kvar hemma och att dom kan åka upp i garderoben till nästa vinter. Men man vet aldrig, vips så är det snö igen.

Nu har också gardinryggen ( alltså ryggsmärtan av gardinupphängning och stryka gardin ) gett med sej. Endast ena armbågen bråkar fortfarande. Men jag har varit flitig med armrörelsen jag ska göra för mina armbågar och det har hjälpt. Är visst en nerv som kommer i kläm som lossnar då jag gör mina rörelser.

Däremot knäna bråkar fortfarande som vanligt. Svårt också få det släppa då jag inte alltid kommer iåg plocka på knäskydden. Som idag till exempel. Då jag skulle till frissan tänkte jag att det blir så svettigt sitta med knäskydden på i två timmar för att sen gå hem vilket ju inte var särskilt klokt då knäna blev väldigt sura på mej. Så ikväll har jag väldigt smärta där just av den anledningen.

Som alltid, är huvudet dumt får kroppen lida.

Men i morgon eller rättare sagt idag för klockan är nu 01.19 så ska knäskydden på under rundan som vanligt.

Fick ta flytta på plåstret idag från överarmen. Har under de tre månader jag använt plåstret haft det på varannan överarm, bytt varje vecka , men nu fått irritation i huden där så då blev det hitta ny plats. Nu blev det på yttersidan av låret . Där får jag ha det några veckor nu . Byta lår som jag gjorde med armen varje vecka. Dom sa ju på apoteket att jag skulle byta efter fyra veckor men då jag bytt arm så har jag kunnat ha det lite längre. Man byter ju plåster efter 6-7 dagar.

Och den enda biverkning jag haft är just att det nu blivit lite irritation i huden där jag haft det.

Annars är jag så nöjd med plåstret och så glad slippa mina piller som ändå inte gav mej nån smärtlindring.

Nu ska jag ändå försöka få mej lite sömn , om det nu går, för nu är det bara i natt och nästa natt som jag behöver vara ensam. Nästa gång han jobbar natt har jag min lilla vakthund här och då sover vi som en stock båda två, hoppas jag.

Jag är redo och Kasper också snart. Bara bara dryga 4dagar nu. Måndag kväll så hoppas jag min vovve sover i mitt sovrum vid min säng. Och jag sover vid hans sida på golvet om det behövs. Är redo till 200 % och beredd ta emot honom i min öppna famn. Längtar så efter dej goa Kasper ♥