På G ... nu rullar det igen
Kvällen igår var lite besvärlig då ryggen bråkade och benet sprätte. Fick joxa lite med både värme och TENS för att få det sluta sprätta.
Till slut lyckades jag få det slappna av och benet slutade upp med ”sprättet” , ( finns nog inget ord som heter så men det var vad jag kom på ;) )
Var så skönt då det släppte för allt hänger ju ihop med halkpromenaderna då man ju spänner sej för att inte halka.
Och i och med att jag till slut fick avslappning så blev det bra.
Skönt.
För nu kunde jag sova också . Var rätt trött och somnade väldigt tidigt för att vara mej. Sov som en stock redan halv 1 och sov ända till klockan var 7. Oj så skönt det var.
Kände mej som en ny människa och det var lätt kliva upp.
Vi var ute på rundan redan vid 9-tiden idag och idag blev det hela rundan igen. Och den gick heöt utan hugg och benet var helt med på noterna idag. Tror att det som halkan ställt till med gett med sej nu. Härligt.
Så rundan gick som en dans fast Henrik undrade om vi inte skulle gå halva idag också men jag tjurade och det gick vägen . Så nu är det på rätt köl på riktigt igen.
Men lite solsken hade ju inte varit helt fel. Ännu är det grått och trist väder även om det var ett tappert försök av solen kika fram nån minut under rundan men den försvann lika fort.
Lite less på gråvädret nu. Vi ska ju ha vintersol nu med gnistrande snö och lite lagom kyla. Inte plusgrader och grått och trist.
Men vädrets makter rår man inte på . Men gnälla får man väl ???
Fick även idag lite bilder på min söta valp och hans syskon. Dom är ju bara för söta. Blir helt kär i dom all tre. ♥♥
Är så roligt få se hur dom utvecklas och längtan blir bara större för varje dag som går. Men varje dag är ju ett steg närmare också.
Närmare till han får komma hem till oss och blir vår lilla ”killvovve” som Viggo sa.
Han nämnde också då jag sa att vi tänkte kalla honom för Kasper ”att det är ju ett spöke”.
Han tänkte då på snälla spöket Casper som är en saga. Och det stämmer ju.
Jag drömmer om hundar nästan varje natt och har ju som sagt valpens bild vid min säng som jag ser på innan jag ska sova. Och sen har jag ju Tessans filt ännu i sängen som jag rullar ihop bekom min rygg som ger mej lite tröst i saknaden efter en vovve i min närhet.
Har ju köpt en bädd till valpen men vi får väl se om han kommer sova där. Tessan sov inte alls i nån bädd utan hon hamnade i sängen redan efter en vecka .
Bädden ska åtminstone stå bredvid min säng så jag kan ha honom i min närhet och sen f¨år vi väl se var han hamnar till slut. Kanske det blir under mitt täcke som med Tessan :)
Blir en lugn helg då Henrik jobbar hela helgen . Kanske lite baka om lusten faller på.
Blir kanske åka in till stan också en sväng med dottern på bokrea som jag tänkt hela veckan men inte kommit iväg.
Sötaste valpen i stan ♥♥♥
Så var ordningen återställd :)
Ordningen återställd....fått sova gott igen i natt. Behövde ha gubben hemma tydligen ;)
Nä riktigt så kanske det inte var men nästan. I alla fall så har jag sovit i natt och gubben har varit hemma så.
Och då hade jag ändå rätt ilsken smärta igår.
Gick ju min promenad som vanligt igår men fick ge upp och vända efter halva då benet tog för ont. Nu kommer det för att jag gått i halka som jag inte ska göra.
Och då var det ändå inte lika halt igår som dagarna innan. Det var bra grusat och rätt hyfsat plogat bort slasket.
Men det kommer ju alltid surt efteråt då man gjort nått man inte borde. Blir för spänd och stel och då bråkar min nerv mer än nånsin.
Men jag var ju klok och vände , vilket jag sällan brukar göra då jag kände att det nog skulle sluta illa om jag fortsatte.
Trist då jag inte vill ge mej men denna gång var det bara göra det för att inte förvärra smärtan mer.
Efter rundan blev det värmedyna och sen en het lång dusch för att få spänningen i ryggen släppa. Funkade hyfsat och det kändes genast mycket bättre.
Lite TENS på det och det blev riktigt bra.
Körde till och med lite Mindfullness som jag slarvat med länge nu, var nog säkert två månader sen sist och det var otroligt skönt . Tankarna var väl lite röriga och gjorde väl inte riktigt som det ska men jag tyckte jag blev hyfsat avslappnad i alla fall.
Och med det också mindre smärta i benet. För om jag bara får bort stelheten så minskar trycket på nerven som ju bråkat med mej sista två dagarna. Och med ökat tryck så hjälper inte plåstret fullt ut.
Men som sagt det lättade och jag kunde sova i natt.
Och jag sov länge....vakande visserligen vid 5 men somnade om efter frukosten och sov till nästan 10, så totalt blev det nästan 8 timmar och så länge minns jag inte när jag sovit. Behövde den sömnen efter två dåliga nätter så jag kände mej verkligen pigg i huvudet igen.
Jag hade till och med en massa drömmar , om hundvalpar förstås med både Tessan och valpen inblandad. Var omgiven av en hel hög med olika hundvalpar, pudelvalpar, och hade hela sängen full. Ville inte vakna nästan för att inte förstöra drömmen, ville drömma klart. Brukar drömma just mot morgonkvisten om jag lyckas somna om. Man sover väl lite lättare då. Så det var väl därför jag sov så gott.
Morgonrundan ,eller kanske förmiddagsrunda låter bättre då vi inte kom iväg förrän klockan var närmare 11, jag som annars är ute före klockan 9 senast, blev idag också den korta varianten. Benet är inte med på noterna riktigt än utan halkan sitter fortfarande kvar som en påminnelse i benet.
Så det blev bara halva idag med men den gick åtminstone bra att gå idag då det kommit lite snö som lagt sej ovanpå isen och tagit bort det blanka. Man kunde gå ”normal” utan gå och spänna sej så det var ju bra.
Visserligen tog benet väldigt ont mellan varven men inte lika illa som igår så det var ju bra. Ett steg åt rätt håll igen.
Synd bara att solen lyser med sin frånvaro igen. Var ju så härligt i två dar med solen som värmde och som lyste upp tillvaron. Nu är det bara grått och trist igen. Det gör ingen glad.
Nog hade vi väl kunnat få ha lite mer sol än så.
Efter prommisen blev det värme och sen Mindfullness idag med. Kändes riktigt bra idag och lättare slappna av. Lite mindre snurr på tankarna och jag kunde fokusera mer på det jag skulle göra. Men lite for tankarna iväg och då var det lilla valpen jag tänkte på. Den söta goa lilla valpen som precis fått upp ögonen. Jag har en bild vid min säng av honom som jag tittar på varje dag och kväll då jag jag sova. Längtar så till jag får se honom och hålla honom i min famn. Snart så. Längtar.
Lite sömn utan make och vovve.
Efter ha haft två fina soliga dagar som lockat till sköna promenader så protesterar kroppen vilt. Stel och ledbruten då det också varit väldigt halt.
Jag ska egentligen inte gå långa promenader enligt sjukgymnasten då det är halkigt. Just pga man inte går ordentligt då.
Man går och spänner sej hela tiden för att inte ramla vilket leder till muskelspänning och felgång.
Men vem kan låta bli då solen skiner och det är 7 plusgrader ute i februari??
Man bara ”måste” gå.
Så nu känner jag det . Med besked kan man säga. Ont både här och där.
Provade även ta på broddar igår för att se om det skulle vara bättre men det var precis tvärtom.
Jag tog av dom efter bara en stund då jag kände att det inte alls kändes bra i rygg och ben ha på dom. Bättre gå försiktigt och försöka gå så ”normalt” det bara går.
Så nu är jag stel, riktigt stel och har haft två usla nätter.
Som träningsvärk fast med kläm på nerven som gör det lite mer än träningsvärk.
Nåja det ger väl med sej bara jag kan gå normalt igen. Tack vare mitt plåster är det inte lika ilsket som det brukar bli vid felgång.
Sömnproblematiken beror inte bara på smärtan denna gång. Utan än en gång på att maken jobbat natt och ensamheten gör att jag har svårt för sova. Har blivit så sen Tessan inte finns vid min sida nu. Förr, då jag inte hade Tessan , innan ryggproblemen var det likadant. Så fort han jobbade natt så kunde jag inte sova. Och då hade jag ändå alla barnen hemma men vad hjälpte det.
Sen då vi skaffade hund och jag fick en kompis i sängen som vakade över mej då han var på jobbet så var det inte lika jobbigt var ensam i sängen. Då hade jag ju min goa vovve som låg bredvid och var min trygghet.
Nu har jag haft svårt varje gång han jobbar natt oavsett smärtan.
Måste upp och kolla dörren , att den är låst flera ggr. Är nog lite svamlig men så är det. Bara konstatera. Och sen då mer smärta pga halkan gjorde inte saken bättre.
Tur nog så är det sista natten han gjort för veckan så nu blir det lugnt igen.
Då hoppas jag få sova mer och komma tillbaka till det som jag kommit i fatt med sen jag fick mitt plåster. För nog känner jag nu att då jag fått sova om nätterna så blir jag mer påverkad av sömnbristen nu än då jag knappt sov alls. Blir mer trött och sliten och irriterad nu då jag sovit illa.
Tänk vad fort sånt kan ändras.
När jag väl får hem min ”nya” lilla vovve hoppas jag att det ska gå sova fast han jobbar natt. För han jobbar ju skift och nätter kommer några ggr per månad. Och om jag har en ny liten kompis som blir min trygghet precis som Tessan var så borde det gå bra sova även fast jag är ensam.
Igår hade jag egentligen tänkt mej in till stan för att gå på bokrea. Men då jag var så ledbruten av halkan så bestämde jag mej för spara det till en annan dag.
Blev istället följa med då maken skulle till Storheden , han skulle bl.a på Biltema . Jag tog då och gick iväg till djurmagasinet istället då jag inte hade nått intresse av gå på Biltema.
På djurmagasinet skulle jag kika på ett fint halsband till valpen.
Jag vill att han ska få ett eget då jag inte vill ge honom Tessans. Och sen hade ju Tessan ett rosa halsband och det kan jag inte ha på kill-vovven tycker jag.
Eller kan och kan , men jag vill ha ska få ett nytt . Tessans ska sparas som ett minne.
Nu hittade jag inget som jag tänkt, tyckte dom verkade så stora .
Pratade med en expedit där och hon tyckte jag kunde ta med honom dit och prova ut ett lagom stort halsband sen istället för att få rätt storlek. Kan också bli en sele istället , det hade vi när Tessan var valp men hon lärde sej krypa ur den genom att stanna upp och backa , så på henne gick det inte ha då hon blev större.
Så det blev inget igår. Tittade även på lite tuggleksaker men köpte inget då jag inte visste vad jag ville ha. Det hinns med sen. Jag har ju ändå bädden redan och ett koppel och ett valphalsband.
Resten får komma senare.
Han kommer ju inte till oss förrän i april så det är länge dit. Men det är så spännande gå runt och titta på hundsaker igen. Ger mej sån glädje . Gör att jag har nått roligt och härligt att längta och vänta på.
Ska bli så härligt med en hund i huset igen som far omkring kring benen och som håller en sällskap då jag är ensam om dagarna och om nätterna då maken jobbar.
En hund är verkligen människans bästa vän. Och jag som alltid varit hundtokig ända sen jag var liten är nog den som längtar mest men även maken som inte var en hund-människa innan Tessan kom saknar och längtar efter en vovve. Och så Dottern också som liksom jag är rätt hundtokig.
Hon har sagt att då hon väl får jobb och eget boende också ska ha en egen hund.
Fast hon vill inte ha en liten hund utan en större.
Jag däremot älskar just pudel. Min farmor och farfar hade det då jag var liten och jag sa alltid att jag skulle ha en pudel då jag blev stor. Och då jag sen blev hemma på heltid pga ryggproblemen så bestämde jag mej för skaffa just en pudel.
Kan inte tänka mej en annan ras. Jag bara älskar pudeln som ras och den mentalitet och fina vackra utseende. Den är så söt och så vacker.
Så nu hoppas jag veckorna rullar på rätt fort så jag får hem min nya lilla pudelkille . Och kanske nästa helg jag får komma och träffa honom för första gången. Det ser jag fram emot enormt mycket. Så spännande.
Idag är det ingen sol men ut ska jag ändå. Hoppas bara dom hyvlat bort lite slask och halka så man kan gå lite mer normalt. Så spänningen i kroppen blir mindre. För även om jag är ledbruten och har smärta så är det inget som hindrar mej gå. Det har det nästan aldrig gjort. Sån är jag.
Och som min sjukgymnast brukar säga så är det bättre röra sej lite än bara ligga och att just min vilja är min styrka. Jag ger inte upp för lite smärta. Och nu med plåstret är ändå smärtan mer hanterbar än den varit på länge. Även nu då den är lite mer pga stelheten i musklerna.
Så nu ska jag ge mej ut i friska luften.
Piggnar till då och i natt är maken hemma så då kan jag nog sova igen.
Sol .... äntligen och nya valpbilder♥♥♥
Så var det måndag igen och helgen tog slut lika fort som den kom. Ja för mej är det ju det samma då jag har helg så att säga hela veckan men för dom andra.
Maken började jobba redan igår kväll då han har nattskift i tre nätter.
Helgen har varit lugn och skön med lite av varje.
Snöfall natten mot lördag gjorde att maken hade snöskottning hela förmiddagen då det kommit rejält med snö.
Med efter det kunde vi ge oss ut på en promenad då dom för en gång skull hade plogat tidigt på morgonen , kors i taket.
Under rundan träffade vi några som saknade vår vovve och undrade vad som hänt. Vi fick då än en gång ta upp hennes sjukdom. Var lite lättare prata om det nu då det gått lite längre och sen då vi kunde berätta om nya vovven också.
Eftersom den vi pratade med också har hundar så är det lättare förstå vad vi gått igenom då alla djurägare en dag står inför detta svåra beslut.
Men då vi nu har nått glädjande se fram emot så går allt lättare nu.
Resten av lördagen var lugn och skön med god mat och lite Tv-tittande.
Somnade rätt tidigt på lördagskvällen då jag var rätt trött och lite sliten eftersom jag inte sovit helt bra natten mot lördag.
Men denna natt sov jag som en stock och sågade visst stockar också enligt maken :)
Då det var skidåkning på Tv tidigt på morgonen blev det ingen morgonrunda för vi ville se det. Och sen skulle vi även en tur ut till pappa och hälsa på och då for vi dit innan det var dags för hockeyfinalen som Henrik skulle se, inte jag .
Då vi kom hem så kom mina barnbarn till oss med sin pappa och så fick vi en rolig söndagseftermiddag.
Jag och Molly hade fullt upp med alla lekar som hon skulle ha mej till. Goa lilla Molly ♥♥.
Vi lekte med en barbiedocka , vi byggde med klossar, vi snurrade karusell med en snurrstol, vi åkte rutschkana med dockan efter mina ben , ja säg vad vi inte gjorde. Hon är så full av energi och det spritter i henne hela tiden. Hon är precis som sin storebror i den åldern om inte ännu mer energisk. Man skulle behöva lite av den energin själv, det vore nått det.
Viggo storkillen älskar vara med sin bästa faster och dom har så mycket gemenskap . Härligt se .
Jag visade Viggo bilden jag hade på valparna och han var helt förundrad över att , som han ropade ”pappa kolla valparna har inga ögon”.
Han kunde inte se dom då valparna ju inte hade öppnat ögonen på den bilden.
Jag förklarade det men han var inte säker på om han trodde mej.
Molly hon letar fortfarande efter Tessan för hon förstår inte vart hon tagit vägen.
Hon brukar kolla runt och söka om hon ska hitta henne. Då hon såg valpbilden sa hon bara ”inte Tessan”.
Nu då jag har en bild på valpen där ögonen syns så skickade jag den till Viggo så han kunde se att ögonen finns. Vilken tur att den har ögon som han sa.
Fick ju nya fina bilder igår som vi beundrade hela kvällen allihopa.
Speciellt en bild där han gäspar. Han är så söt och ser så gosig ut och jag längtar ännu mer efter få ta honom i famnen och pussa på han.
Har skrivit ut en bild på honom som jag har vid sängen så det är det sista jag ser innan jag somnar nu.
Speciellt nu då maken jobbar natt och jag känner mej mer ensam . Då är det mysigt ha bilden som ger mej sån glädje och hopp igen efter den tunga tiden som gått.
Han är bara för söt ♥♥
Då jag vaknade i morse och såg solen så var det inte svårt ta sej ut på rundan. Trots att jag hade lite mer ont idag efter barnbarnsleken igår så var det inget som kunde stoppa mej då jag såg solen. Solen har man knappt sett sista veckorna så det var så härligt. Enda smolket i bägaren var att det inte var grusat efter gångvägarna. Dåligt då klockan var efter 9 då jag gick iväg.
Så det blev trängas med bilarna efter bilvägen istället då jag inte ville risker halka till .
Rundan var så härlig och jag var till och med tvungen ta på solglasögonen för att inte bländas. Man är ju knappast van vid det då solen lyst med sin frånvaro så länge.
Då jag var nästan hemma kom så traktorn för att grusa. Det var så dags det.
Hade lust stoppa han och skälla lite för att han var så sent ute men det var bara som jag tänkte. Men lite lust hade jag.
Men jag hade ju ändå klarat av min timmes runda så jag var rätt nöjd ändå. Hoppas det nu förblir lite sol ett tag. Det gör att man ser lite framåt och humöret kan inte bli annat än gott.
Nytt plåster satte jag på sen då jag känt att det avtagit så då är det dags. Som tur är svarar det rätt snabbt då jag sätter på ett nytt i tid innan hela effekten avtagit. Tar bara några timmar så känner jag att det fungerar igen.
Ännu bättre nu då jag har dubbelt så starkt plåster.
Tar inte bort all smärta men betydligt mer än tabletterna jag ätit gjorde, flera ggr bättre. Och det bästa av allt. Jag får min nattsömn och jag slapp ta till sömntablett. Har haft bra med sömn sen jag började med plåstret så jag har brutit den onda cirkeln till sist.
För numera sover jag runt 5-6 timmar ibland till och med 7 timmar och vaknar utvilad. Det är helt underbart. För visst har jag haft svackor förr men inte som varat i flera månader.
Nu ser jag fram emot en vår med solsken då valpen kommer i april och jag får en vän för livet igen. En liten go vovve som blir min kompis i vått och torrt. Som får mej må bra och ger mej glädje och lycka. Jag längtar så tills dess han kommer i min famn ♥
Lilla goa valpen 2 veckor gammal
Precis som Tessan ♥ gjorde en gång då hon kom till oss och fick mej se framåt igen efter en tuff tid då jag legat på sjukhus i flera veckor . Hon fick mej på benen igen och blev sen den bästa vän jag kunde ha. Den som fanns där då jag mådde sämre en dag och som fick mej ut hur eländig jag än kände mej.
Älskade goa Tessan ♥ jag glömmer dej aldrig du finns i mitt hjärta ♥♥
Lite dagen efter idag....
Igår var en hektisk dag. Hade mycket för mej hela dagen.
Vaknade redan klockan 5 på morgonen och kunde sen inte sova mer. Hade ju sovit sen tolv på kvällen så mina fem timmars sömn räckte tydligen.
Gick då ut på en runda redan klockan kvart i 8 eftersom jag ändå var uppe. Var bra före och några minusgrader men inte nån sol tyvärr. Såg att den kämpade bakom molnen men ville inte tränga igenom.
Rundan gick bra trots att jag haft lite mer ont i benet sista två dagarna. Var ju lite moddigt häromdan och då fick jag ta i mer vilket gör att det känns mer i ryggen och benet.
Sen är det ju nu helt slut på pillren och plåstret som jag nu fått får inte full styrka förrän efter tre dagar.
Hem och duscha och sen tänkte jag vila lite innan nästa projekt.
Hade planerat ta bussen till Storheden för lite shopping där och just åka buss dit har jag inte gjort förr då det är bussbyte i Gammelstad som gäller då.
Men nu hade jag tänkt testa .
Hade förstås kunnat vänta till maken slutat och han skjutsa mej dit men jag ville se hur det var åka bussen dit och hur lång tid det tar.
Att åka buss in till stan tar bara runt 20 minuter och nu åka till Storheden tog faktiskt längre trots att det är kortare. Jag åkte hemifrån klockan 12,15 och var inte där förrän klockan var 12,50. Så åka 7 km tog 35 minuter och då åker jag in till stan dit det är 1,1 mil på 20 minuter.
Nåja det gick ju men tog onödigt lång tid.
Och besvärligt också böka upp rullatorn på bussen två ggr.
Positivt var ändå att dom monterat upp kortläsare vid bakdörren där jag kliver på så man slipper gå fram och betala. Bra gjort LLT.
Väl framme blev det strosa runt i alla affärer som låg runt centrum där. Hittade inte mycket men det var roligt bara titta. Synd bara att det är rätt stora avstånd mellan vissa ställen . Det blir rätt långt gå om man ska besöka alla affärer där. Då är det enklare om man har bil .
Men då jag inte kör bil så är jag tvungen använda benen.
Men jag hann med en hel del och sen kom maken och mötte upp för det var även dags fylla på matförråden. Bara det tog ett bra tag då vi hade väldigt tomt och brukar försöka köra en storhandling en gång i månaden. Förr då jag körde bil kunde jag ju åka iväg själv och handla då och då men nu kör vi månadshandling. Faktiskt skönt för då har man hemma basförråd och behöver bara handla smått sedan.
Fast Henrik är inte överförtjust då han måste gå med och handla då vi ska storhandla, Lite suck och stön blev det allt. :)
Efteråt var det jag som hade suck och stön. Min rygg var inte överförtjust heller över det jag gjort. Jag hade ju varit i farten i flera timmar och det blev mycket gå och stå . Så på kvällen blev det ta fram TENS igen och köra en bra stund, blev flera timmar. En extra tablett blev det också innan sänggåendet för att jag skulle kunna slappna av.
Men som man säger , är huvudet dumt får kroppen lida. Hade ju inte behövt göra allt på samma dag . Men vem har sagt att jag är klok??? Inte klok är nog mer rätt.
Men jag fick hyfsat med nattsömn ändå tack vare tabletten så jag vaknade rätt så utvilad efter 4 timmar.
Då vädret inte lockade till uterunda , snöstorm, och jag ännu har rätt ont i ryggen efter gårdagens bravader så stannade jag inne och bakade lite istället.
Bakade en rulltårta och en vaniljfylld sockerkaka. Lagom sysselsättning idag då jag behöver vila ryggen. Och vila med bakning är ju en riktigt bra ide eller hur :)
Sen kom ett SMS från dottern att han halkat omkull och slagit i ryggen i ett trappsteg och nu hade ont och inte kunde sitta. Ja det vet jag ju allt om.
Som om det inte räcker med att jag har ont i ryggen så ska hon också bängla till det.
Sa att det är ju min grej det där med ryggont.
Nej skämt åsido det är inte kul men som tur var inte värre än att hon kunde köra hem själv. Nu ligger hon på värmedynan för att få musklerna mjukare och slappna av.
Sa just att nu vet du hur ont i ryggen känns.
Tur nog verkar det som om det är musklerna som fått en törn , ibland ska man ha tur då man faller också.
Talade via chatt lite med kennelägaren idag för att höra om valparna öppnat sina ögon ännu. Brukar ju vara runt två veckor men ännu hade dom inte gjort det.
Ska bli så roligt få se dom igen på bild då hon lovat fota dom så jag får mer bilder.
Sen blir det en otålig väntan i två veckor till innan vi får komma och hälsa på. Då är dom u fyra veckor gamla och tiken går med på att man kommer dit.
Ska bli jättespännande se valpen på riktigt. Och så tidigt som vid endast fyra veckor.
Tessan såg vi bara på bild innan hon skulle hämtas hem då hon var 9 veckor gammal eftersom det var 30 mil dit. Och vi kunde inte heller få se hennes mamma heller då hon åkt tillbaka till sin ägare redan.
Är ju roligt få möta mamman också. Ser verkligen fram emot detta. Sett henne på bild och hon är så vacker. Och vackert namn har hon också Prinzess Diana, riktig prinsessa alltså.
Blir intressant få höra vad hon ska ha för namn på valparna i stamtavlan.
Vi har själva tänkt vår lilla silverprins♥ ska kallas för Kasper. Svårt hitta andra namn då man hittat ett som man gillar.
Längtar så . Tittar på valpbilder varje dag . Valpar är ju för söta. Hjärtat smälter.
Ska bli så härligt med en vovve kring benen igen, så tomt är det nu. Längtar och väntar, tiden går
Näsan ovanför ytan igen ♥
Efter en liten dipp igår så har jag näsan ovan ytan igen.
Fått komma på fötter efter en deppig stund med lite mycket sorgliga tankar och tårar.
Och fått sova i natt. Guld värt.
Så nu kan jag se framåt igen och bara minnas min vovve med glädje om vilken underbar hund hon var. Var datumet som fällde mej då jag började grubbla och sorgen kom över mej som en ångvält.
Men nu då jag fått mina , först 4 timmar sömn och sen 2 till efter frukost. Så då klockan slog 9 på morgonen var det en alert gammal tant som steg upp och klädde sej för obligatoriska rundan. Och då solen gjorde ett tappet försök tränga fram genom molnen så kändes det som jag var på banan igen. Ljuset tränger undan sorgen lite och jag ser framåt med glädje till det som komma skall.
Då jag igår kväll fick packa upp lite nya valpprylar så var det som om jag fick ny energi och det var med glädja man fick öppna paketet med grejerna. Det var en ny bädd i mjuk plysch som lillprinsen ska sova i, om han nu inte hamnar i sängen som Tessan gjorde :) , ett nytt koppel och halsband och sen en ny stickad hundtröja att ha vid ruggigt väder.
Tessan hade såna grejer men jag vill att valpen ska ha egna grejer och inte ärva hennes.
Känns roligt köpa hem lite prylar redan nu fast det dröjer till han kommer hem till oss.
Då jag igår fick högre styrka på mitt plåster så blev smärtan betydligt mindre redan under kvällen. Nu då jag inte tar nått piller med så var det nått jag kände behövdes.
Blev lite för lite med det första plåstret då jag tog bort piller efter piller.
Jag klarade av få bort alla tre piller på bara tre veckor och det känns helt okej. Det sista pillret kände jag mest av men tjurskallig som jag är så lät jag inte det hindra mej från få bort det. Är lätt bara ta ett då man känner att kroppen skriker efter piller men jag bet ihop och nu kan jag stoltsera med att vara pillerfri vad gäller smärtstillande. Plåstret har bättre effekt och nu hjälper även mitt kvällspiller till att jag får den vila och sömn jag behöver.
För jag har ju faktiskt kunnat sova ända sen jag fick mitt första piller med några få undantag. Får lättare avslappning och kan hitta bra sovställning lättare nu då jag är bättre smärtlindring.
Men som igår då jag inte sovit så bra under natten då kände jag mej otroligt slut. Verkar som jag märker av mer nu då jag faktiskt sover om jag inte fått min sömn.
Då jag under drygt sju månader knappt sov mer än 1-3 timmar så var det som jag hamnat i ett läge att det inte spelade nån roll , jag var jämntrött hela tiden kan man nog säga.
Idag på rundan mötte jag lilla goa pudelkillen Bosse ,som är en grå dvärgpudel liksom min lilla prins kommer vara. Han är så fin och jag måste bara krypa ner och gosa lite med honom. Vi pratade ett tag jag och hans matte och jag kunde visa bilden på min lilla valp . Dom har ju inte haft Bosse sen valp utan han var 3 år när dom tog över honom efter en annan så hon hade svårt föreställa sej hur små dom faktiskt är i början.
Så efter pratstunden var det med lätta ben jag gick resten av rundan. Och att då solen kikade fram lite grann gjorde inte saken sämre.
Så idag har jag kommit i fas igen efter deppdagen igår.
Lite sömn och sol ger mej mer energi.
Nu längtar jag bara till att veckorna ska gå och jag får min lilla valp ,en hund som håller mej sällskap och glädjer mej varje dag . En ny vän att älska och gosa med.♥♥♥
Lite ledsen i natt :(
Usch vilken dålig natt. Gick inte bra alls sova.
Anledning???
Ja det kan ju vara många orsaker men en var att jag kände mej så ledsen igår kväll.
Det bara kom över mej .
Kom tänka på vilket datum det var ( 17feb.) och kom då ihåg att det var för exakt en månad sen , den 17 januari som vi sa hej då till Tessan.
En sorgens dag som gjorde sej påmind.
Så fort jag blundade såg jag henne och hur hon låg där på undersökningsbordet då vi lämnade henne.
Det gjorde så ont.
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville inte blunda.
Satt i vardagsrummet och tittade på fotoramen där det snurrar bilder på bl.a Tessan.
Försökte sen till slut lägga mej ner men sömnen var svår att finna.
Minnena fladdrade framför mej och jag såg henne och hennes sista plågade blick och det gjorde mej ännu mer ledsen.
Hennes blick som sa att ”jag orkar inte mer matte”. Hjärtskärande.
Älskade goa fina mjuka Tessan♥♥♥. Jag saknar dej så .
Till slut lyckades jag få bort bilden för mina ögon och kunde fokusera på bilden i mobilen på de små valparna. Det som ger hopp om att få glädje och lycka igen.
Att livet går vidare och vad kan visa det bättre än se bilden av det nya som ska komma.
Vet att Tessan unnar mej all lycka och att hon har det så mycket bättre nu. Lider inte mer.
Att jag lider är inget mot vad hon gjorde .
Och nu ska jag försöka se framåt och tänka på lilla silverprinsen♥ som snart kommer in i mitt liv och ger mej glädje och lycka igen. Som får mej le och skratta och jag får en ny vän för livet.
En liten vovve kan ge så mycket och jag längtar så efter få gosa och mysa med en go vän igen.
Då jag till slut fick lite sömn var det med tankar på lilla valpen som hjälpte till. Längtar ännu mer till jag får hem honom.
Blev väl till slut bara 3 timmars sömn i natt men det gör inget om det bara var för inatt.
Nu så här på morgonen så känns det inte lika tungt som igår kväll. Tror det var datumet som spökade som som gjorde mej så sorgsen.
Var inte riktigt beredd på min reaktion men vet att även maken känt samma. Det berättade han då jag sa hur jag kände och tänkt.
Han saknar henne lika mycket och det gör även dottern.
Och vi alla ser nu fram emot den lilla valpen och hans inträde i vår familj.
Ska bli så spännande då vi får möta honom första gången. Vilken lycka det ska bli. ♥♥
Fick i morse ett samtal från min läkare som utlovat. Vi förde en diskussion om mitt plåster och nu ska jag få en starkare styrka. Han var otroligt nöjd med min nedtrappning av mitt piller som jag klarat av helt på egen hand och väldigt snabbt enligt hans mening.
Så nu ska jag testa ett dubbelt plåster tills jag använt upp dom jag redan tagit ut för att se om effekten blir bättre. Tyckte att den styrkan borde bli optimal nu då pillret är ute ur bilden.
Kände mej rätt stolt över att jag klarat nedtrappningen även om det inte varit helt lätt alla dagar. Men envis som jag är så ville jag klara av det fort då jag ändå inte hade nån smärtlindring mer av pillret.
Men det kändes bar få lite beröm för vad jag klarat av. Så nu får jag hoppas jag slipper ta till mitt reservpiller som jag fått ta till några ggr under nedtrappningen. Ett piller som jag alltid haft som reserv då inget annat hjälpt.
Nu ska jag ge mej ut i friska luften och då mår jag som allra bäst. Ut på rundan och jah hoppas på nytt möte med dom fina pudeltjejerna som jag brukar möta. Behöver lite pudel pussar idag med.
Då mår jag som en prins igen och kan stå ut med längtan efter min nya goa valp som komma skall.
Nackspärr och valpbilder ♥
Igår var det stelt värre.
Nacken var värst. Nästan nära nackspärr.
Allt kom från det jag ramlade i fredags och som alltid är två dagar efter det som känns mest.
Och då det kommit blötsnö hela natten och var helt oplogat så var det inte ens nån ide försöka ta sej ut. Hade behövt det för att få fart på gammelkroppen men nu blev det inte det.
Sen fick jag ta det väldigt lugnt med nacken så jag inte skulle fastna i nått olämpligt läge. Var så nära så nära.
Så det blev en innesittardag helt och hållet.
Vi bara var hemma och tittade på OS-skidor istället. Var så spännande se stafetten igår med. Lika spännande som i lördags och lika mycket glädje då det även blev guld denna dag. Härligt och rätt åt norrmännen som varit så sturska.
Eftersom det snöade på hela dan så blev det inte att åka nånstans alls igår. Henrik skottade inte förrän på kvällen då det slutat . Då hade det blivit mer regn än snö så det var riktigt kompakt snö. Tur det inte är jag som skottar :)
I lördags så fick jag en första glimt av valpen och hans två syskon. Maria från kenneln skickade två bilder via MMS så jag skulle få se hur dom såg ut nu. Dom var precis en vecka gamla i lördags.
Eftersom min telefon vägrade ta emot MMS så bad jag henne skicka till Henriks telefon istället och nu kunde vi beundra de små underverken.
Så små och sååååå söta ♥♥.
Dom låg och käkade på mamman och var hur goa som helst. Blev så kär i dom alla tre.
Vet inte vilken som är vår lilla gosse men vad gör det, dom är lika fina alla tre.
Lyckades sen till sist luska ut hur jag skulle få min telefon ta emot MMS så jag kunde överföra bilderna till datorn och där se och beundra dom ännu mer. Kan inte låta bli glutta på dom hela tiden.
Då nacken i morse kändes lite mindre stel och ländryggen mer som innan fallet så bestämde jag mej för en runda i morse trots att vädret inte lockade det minsta. Mulet och disigt och lite lätt nederbörd i form av regndroppar och plus 2 grader, inte det roligaste vädret precis.
Men det sög i kroppen efter att få komma ut så det var bara kliva i kläderna och ge sej av.
Var som tur var inte halkigt så det gick hyfsat lätt ta sej fram om än lite moddigt på sina ställen.
Men för en gång skull var faktiskt gångvägen bra plogad. Vägarna var det värre med som var spåriga och moddiga. Tur nog kan jag gå mestadels på gångvägen under min vanliga runda så det gick bra.
Träffade idag med pudeltjejerna , där den ena är en Tessankopia så då fick jag lite vovvemys idag med. Särskilt den som ser ut som Tessan gjorde är en favorit. Kan inte låta bli gosa med henne. Men den andra är inte dum den heller och den är så glad och sprallig och kommer alltid direkt fram till mej då vi möts. Pudelpussar det bästa som finns ♥♥
Oj så jag längtar till vi får hem vår lilla valp.
Längtar så efter få ha en hund i huset igen. Ha en kompis och go vän att gosa med och pyssla om.
Ska bli så härligt framåt påsk att få honom hem. Lilla goa silverprinsen Kasper ♥♥. Längtar.
Idag fick jag ett paket med lite vovvesaker jag beställt. En ny bädd till nya valpen och ett nytt koppel och halsband. Vill att han ska få egna nya grejer och inte ärva Tessans som jag ska spara som minne efter henne ♥♥ vår älskade goa vovve ♥♥ som nu är en änglahund i hundhimlen.
Nu vill jag veckorna ska gå fort så jag snart får hälsa på lilla prinsen för första gången om ca tre veckor. Spännande få se honom så tidigt som vi inte kunde göra då vi skulle ha Tessan som valp eftersom hon kom från Umeå . Henne såg vi bara på bild innan. Och att sen få möta valpens mamma och syskon också blir roligt.
Lite ledbruten, inte så farligt ändå.
Efter min vurpa igår så blev det väldigt stelt och smärtsamt ju längre kvällen led.
Fick svårare svårare resa mej upp då det tog ont i varje muskel bak på ryggen .
Var ju en praktvurpa så vad annat vänta.
Tänkte att nu blir det inget sova i natt men det gick trots allt.
Tog väldigt lång tid innan jag kunde somna då det var svårt hitta ett läge som kändes bra allt som drog och slet.
Fick i alla fall en hyfsad natt med 5 timmars sömn så jag ska inte klaga.
Då jag sen skulle stiga upp var det värre. Var så stel och det drog och slet i ryggslutat av minsta rörelse. Väl på benen så fick jag gå igång mej så benen ville vara med på noterna.
Efter ett tags innepromenerande kunde jag röra mej ordentligt igen.
Men oj vad det kändes tungt med smärtan. Det högg ordentligt i ländrygg och ben. Inte konstig med tanke på hur jag flög igår och det slet förmodligen till rätt bra i ryggen också förutom att jag har ont i svanskotan som jag ju landade på.
Henrik undrade om jag ändå skulle ut på rundan och givetvis skulle jag det. Var visserligen väldigt sega tunga ben i början men i takt med att jag blev varm så fick även benen bättre fart.
Var bara skönt röra sej så stelheten i musklerna släpper och smärtan i ryggen lättar.
Var bra fäste i deg då det var borta det hala som blev igår då det var nyplogat . Nu var det mer lite frostig yta och det kändes som om man hade väldigt stadigt under fötterna. Tur det för en vurpa till hade inte varit kul.
Trist bara att det bara ska vara mulet och grått. Hade velat ha lite solsken då det bara varit mulet nu så länge. Endast en dag i veckan har solen tittat fram en liten liten stund.
För annars så är det ju varmt och skönt ute.
Då vi kommit halvvägs så dök lilla pudelkillen Bosse upp med sin matte och då var jag bara tvungen få klappa honom lite. Han är hur söt som helst . En grå/silver dvärgpudelkille är han.
Undrar om den lilla killen vi ska få blir i den färgen? Blir bara mer och mer nyfiken på hur han kan se ut då jag ser lilla Bosse. Han har sån fin färg och är så charmig.
Bosse han är 4 år och vår kommande valp♥♥ en hel vecka gammal just idag.
Då vädret är rätt trist så blir resten av dagen en innesittardag med lite OS på Tv.
Nyss sett skidåkning och det var så spännande se hur tjejerna åkte och då framförallt Kalla som gjorde det igen, en riktig bragd och såg till att dom fick en guldmedalj. Härligt att se.
Nu blir det köra avslappning en stund för jag känner att jag styvnar ihop igen. Speciellt i ryggslutet och höger sida av bröstryggen då det var den sidan som tog emot mesta fallet.
Tror det kan kännas ännu mer i morgon då det oftast brukar bli värst två dagar efteråt.
Som en vass träningsvärk fast det är en skada istället.
Har faktiskt tänkt på en sak som jag sluppit nu sen jag börjat med plåstret. Det är vädersmärtan. Den har inte alls varit så påtaglig som tidigare. Förut kände jag av varje oväder som var på G men nu då jag tänker efter så har jag inte känt det de sista två veckorna som gått sen jag satte på första plåstret. Nu är jag ju inne på tredje plåstret och det känns otroligt att det funkar så bra. Och nu har jag även plockat sista pillret för två dagar sen. Känner mej så duktig. Måste berömma mej själv , ingen annan gör ju det. :)
Och med några få undantag så sover jag bra om natten. Till och med efter en vurpa.
Inte illa pinkat om så säger.
Platt fall på rumpan.
Blev lite si och så med sömnen i natt då jag hade rätt ont efter gått i snömodd igår.
Fick till slut falla till föga och ta ett piller ( inte det som ska bort utan ett som jag har i nödfall) som tillägg till plåstret .
Gick inte slappna av förrän jag gjort det.
Sen hade jag lite mycket som snurrade i huvudet på mej sen jag mött pudelflickorna igår. Var ett mysigt möte men det fick mitt ännu inte helt läkta sår att öppna sej lite igen.
Så fort jag blundade såg jag Tessan och min saknad var större igen .
Tänk att en liten vovve kan ge en sån sorg och längtan. Nästan mer än då en människa gått bort.
Som tur är har jag ju nått se fram emot i vår då lilla pudelkille får komma hem men det dröjer ju ännu många veckor till detta.
När jag till sist kunde somna så drömde jag om en blandning av Tessan och lilla silverprinsen. Sov inte så bra utan det blev endast tre timmar innan jag vaknade av en hostattack och en ilsken smärta i benet.
Gör förstås till att jag plockat bort sista pillret igår också. Tar lite tid innan kroppen vant sej klara sej utan .
Då jag vaknade så tidigt så bestämde jag mej för att ge sömnen en chans till efter jag ätit frukost och döm om min förvåning då jag faktiskt slumrade till i två timmar till.
Jag som inte brukar kunna somna om. Så jag var hyfsat pigg då jag klev upp ändå.
Eftersom det snöat blötsnö i natt så tänkte jag först inte gå nån promenad men då jag såg att gångvägarna var plogade så bestämde jag mej för att göra rundan in till Gammelstad som jag planerat för redan igår. Det var så skönt ute. Rena rama vårvädret med 2 plusgrader. Och det var fint plogat så det gick lätt att gå.
Synd bara att det var mulet igen och inte sol som det var en stund igår.
Gjorde mina ärenden och tog sen samma väg tillbaka. Var lite seg i benen sen igår men det var inte värre än att det gick rätt bra ändå.
Det gick bra en bit i alla fall. Sen då jag kommit en bit på vägen så halkade jag . Och pladaks så satt jag där på rumpan med ena armbågen i marken.
Rullatorn välte och allt jag handlat for all världens väg.
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta där jag satt som en slagen hjälte. Hur i he***te kunde det gå så här. Hann inte med .
Och vad gör jag då?? Jo jag ser mej omkring för att se att ingen sett mej men det var försent för det kom två äldre damer med spark just då. Hur dum får man vara. Varför vill man inte nån ska se det?
Var ju bara bra. Men man skäms ju lite då man sitter där på marken.
Dom hjälpte mej upp och plockade upp mina grejer och ställde upp rullatorn. Jag som säkert var minst 20 år yngre än dom .
Gick ju bra ändå förutom att jag fick ont i svanskotan då jag landade rakt på rumpan, tur man har lite vaddering där bak :) och lite i armbågen , min redan onda armbåge förstås som jag tog emot mej med.
Men inte värre än att jag kunde ställa mej upp , med hjälp av tanterna, och gå iväg hemåt.
Men jag lär nog få känna av det i natt och sen i morgon. För det brukar ju komma surt efteråt speciellt då man ramlat på svanskotan.
Men det går ju över .
Sol och lite pudelmöte.
Idag var det en härlig promenad med lite sol som kikade fram bakom molnen.
Benen kändes piggare än igår även om det var lite tungt på sina ställen där dom inte plogat sen snöande inatt. Låg väl några cm på ställen där det inte hunnit bli upptrampat.
Men då jag sovit gott i natt så var benen med mej .
Valde gå ut på bilvägen där det var för mycket modd.
Synd att det inte funkar med snösvängen. Är alldeles för sent ute och plogar efter snöfall. Är väl inte tillräckligt med snö-cm förstås.
Annat var det förr då dom alltid var ute tidigt på morgonen och tog just gång- och cykelvägar.
Men det gick ändå tack vare solen . Var så fint och vitt med nysnön som kommit .
Synd bara att solen försvann sen lika fort.
Men då hade jag ändå gått min runda så.
Träffade en dam som har två stycken fina härliga pudeltjejer som jag inte träffat sen Tessan fick somna in.
Ena pudeln är en exakt kopia av henne så det blev lite känslosamt. Som titta på Tessan♥♥.
Samma färg, samma ögon och samma mjuka goa päls. Var bara tvungen gosa lite.
Hon hade förstått att vi inte hade kvar Tessan då hon saknat oss på promenaderna.
Vi brukade ju mötas innan men har inte setts på sista tiden då jag gått andra vägar för att det varit för tufft möta just Tessan-kopian.
Men det var mysigt få gosa lite och få lite pudelpussar av dessa fina tjejer.
Och nu då det mötet var avklarat så känns det som om jag inte behöver undvika det mer.
Hon förstod precis hur det är och vilken sorgsen tid jag haft då hon själv haft många pudlar före dom här. Hon har haft just pudel i säkert 30 år om inte mer.
Nu längtar jag ännu mer efter min lilla pudelprins . Tiden går så sakta.
På lördag är han 1 vecka så då är det bara 8-9 veckor kvar. LÄNGTAR sååå!!
Igår bytte jag ju plåstret en dag tidigare och det var nog bra det. För nu kunde jag sova utan vakna och det trots att maken jobbar natt. Kändes ensamt i sängen igen då det bara är andra gången han jobbar natt sen vi tog bort Tessan. Så jag pallade upp min stora kuddar som jag använder på dagen som stöd i sängen bakom ryggen för att inte sängen skulle kännas så tom och sen förstås Tessans mysfilt som ännu ligger tryggt hoprullad bakom ryggen under täcket. Den har jag haft där hela tiden och den får mej somna så gott. Är lika mjuk som hon var och doften av vovve finns kvar. Kan inte tvätta den.
Så ännu är jag nog lite blödig vad gäller saknaden. Den gör inte lika ont men den kommer då och då över mej och jag bara ser henne.
Var en sån kväll och natt just i natt.
My beautiful dog Miss You ♥♥Men som sagt jag somnade och sov mina 5 sköna timmar och hade mindre ont än igår morse.
Tror nog att det skulle behövas lite starkare plåster nu då pillren nästan är helt ute.
Men en sak är då säker, plåstret fungerar och jag är piggare än på mycket länge.
Glasögonkrångel....igen :((
Äntligen kan jag läsa och skriva igen.
Hur så kan man undra.
Ja tyvärr så är det mina sorgebarn till glasögon som gått sönder igen för vilken gång in ordning. Kan snart inte räkna de otaliga ggr jag fått lämna in dom. Senast var i december.
Och då jag inte har dom ser jag inte läsa. Dom gamla som visserligen är hela och fina till skillnad mot dom nyare är för svaga just då jag ska läsa så det är så jobbigt försöka anstränga sej att se text. Går bra på håll men läsa, icke.
Då glasögonen inte är mer än knappt två år gamla så är det väldigt frustrerande då dom går sönder.
Det är mittenbiten, som ligger över näsan och näs-stöden som går utav.
Och då ska det ändå vara av titan, påstår dom i alla fall.
Fick lämna in dom i måndags och fick tillbaka dom igår kväll.
Jag var heligt förb****d då jag åkte in dit i måndags. Är så less på eländet och tycker inte jag blir bemött på bra sätt. Första gångne dom gick sönder var dom inte ens ett år. Och sen har jag sprungit dit var och varannan månad för att få både glas fastskruvat som lossnat hela tiden och sen då näs-stödet som gått av minst fyra ggr på ett år.
Och det ska kallas kvalitet. Har försökt få nån sorts ersättning men inte lyckats få gehör för det nån gång utan bara fått lämna in dom för lagning, visserligen kostnadsfritt, dom skulle bara vågat be om betalt, men inget annat.
Nu i måndags så fick jag först prata med en ung ny tjej som inte verkade alls förstå så då bad jag om en som var mer erfaren. Men vad hjälpte det. Fick lämna in dom och hon skulle nämna åt dom som lagade om vilka problem det varit men tal om ersättning...icke det.
Skrev även ett brev till tillverkaren men fick aldrig nått svar därifrån. Dom vill inte kännas vid nått problem.
Jag har haft liknande glasögon sen början av 80-talet och aldrig nånsin haft detta bekymmer.
Igår då jag skulle hämta dom så hade tillverkaren lämnat en ”stor” present till mej som plåster på såren. Vad ??? Ja gissa. Jo två st biobiljetter. Vilket jäkla hån.
Hade lust bara slänga dom på hon i butiken men det var ju inte hennes fel.
Men glad? Nä inte det minsta.
Så när jag gick därifrån så sa jag till henne att nu var det sista gången jag kom dit, för alltid. Där kommer jag inte sätta min fot mer.
Om man köper glasögon som kostar 11 000 kr förväntar man sej kvalitet. Inte att man redan efter ett år måste in för att dom gått sönder. Och det är inget jag gjort för att dom gått sönder heller. Jag har bara haft dom på näsan. Kanske det var meningen dessa glasögon skulle ligga i fodralet och inte användas. Inte vet jag. För dom verkar inte tåla normal användning i alla fall.
Men nu går jag nån annanstans då det är dags för nya och om dom går sönder igen.
För så här går det inte fortsätta.
Så Synsam har sett mej för sista gången och där har jag gått sen slutet av – 70 talet och varit hur nöjd som helst med. Men nu är det slut med det.
Finns ju andra optiker som kanske har bättre kundbemötande och mer kvalitet på glasögonen.
Vädret har varit trist sista dagarna. Blev superhalt igen. Och det som var så fint före. Så nu har man varit tvungen hålla sej inne i två dagar då det inte gått ta nån runda.
Igår hade jag frisörbesök men då det var för halt fick Henrik skjutsa mej dit. Jag hade tänkt gå men det var bara glömma.
Efter klippningen så blev jag väldigt silvrig i håret. Mina ljusa slingor som jag haft klipptes bort och fram kom mina silverfärgade naturliga slingor.
Som maken sa, nu är du lika silver som valpen blir.
Kan ju vara bra. Då matchar vi varann. Det heter ju sådan herre sådan hund så.
Vovven är nu endast fyra dagar gammal och jag har ännu inte sett hur han ser ut. Hon skulle fota honom lite längre fram då dom öppnat ögonen så jag får en bild på den lilla lurviga valpen.
Än så är dom ju rätt svarta , för även silver/gråa pudlar föds svarta men blir sen silver/grå.
Och hon trodde att hannarna blir just silver medan tiken såg ut bli det som kallas blå.
Är så spännande och jag ser så fram emot det. Hoppas veckorna går fort nu så det snart blir dags få hälsa på. Längtar så .
Annars rullar det på som vanligt men jag har haft lite tufft med avvänjningen just sista två dagarna.
Har ju tagit bort två tabletter hittills nu på bara två veckor så igår och idag känns det lite jobbigt med både smärta och abstinensen. Men jag bytte då plåster en dag tidigare än det ska och då kändes det lite bättre.
Vaknade i natt efter endast en timmes sömn då benet tog så väldigt ont. Men jag tjurade och låg kvar och försökte tänka på nått roligt och trevligt och efter 2 timmar somnade jag om till slut och fick ihop mina 5-6 timmars nattsömn ändå.
Drömde om hundar , massor av pudlar som sprang omkring runt om mej. Var väl därför jag sov så gott till slut.
Så egentligen hade jag tänkt försöka ta bort sista pillret från och med i morgon men det lär nog bli svårt.
Måste nog ta det lite saktare än jag gjort hittills.
Både smärtan och abstinensen blir för tuff annars.
Tror ju att det plåster jag har är lite för svagt nu då jag plockat bort två av tre tabletter. Så jag får höra vad han säger läkaren då vi ska ha telefonkontakt nästa vecka.
Den läkare som skrev ut plåstren trodde ju också att jag kanske måste öka styrkan på plåstren men hon ville ju att pillren skulle minskas först. Och nu är ju två borta så.
Känner mej rätt så nöjd då jag klarat den biten även om det inte känts helt lätt. Tur man har sån
vilja . Och plåstret har ju trots allt gett mej sömnen tillbaka, även om det var lite si och så just i natt. Och bara det gör ju att jag hanterar smärtan betydligt bättre.
Och nu då jag bytt det en dag tidigare så hann jag inte tappa effekten som jag tyckte det blev förra veckan då jag lät det gå exakt sju dagar. Då kände jag tydligt att effekten avtagit och smärtan kom tillbaka med full kraft.
Nu hann jag hejda det och om jag får ett starkare plåster kanske jag lättare får bort sista pillret också. För pillret gör ingen bra smärtlindring och då ska det bort.
Är så nöjd med den lindring plåstret ger , så lite smärta är länge sen jag haft. Inte lika nöjd som då jag hade två piller kvar men ändå mer nöjd än med tre piller och inget plåster. Och framför allt mer smärtlindrad och mer sömn.
Det är guld värd det för en silverräv som väntar på en silver valp.
Lycka ♥ en liten valp sett dagens ljus.
Nu är det lycka och glädje. Känner mej glad och förväntansfull.
Äntligen så kom då lilla valpen till världen.
Natten mot lördag så blev det tre små valpar som såg dagens ljus. Som jag längtat på få höra nyheten.
Har mailat och mailat kennelns ägare var och varannan dag för att höra om det inte blivit nått.
Men till slut kom dom alltså. Och en liten liten kille ska bli min♥♥, en liten Kasper som vi tänkt kalla honom.
Jag har kollat min mail varje morgon för att se om det hänt nått och lördag morgon så hade hon skrivit till mej. Jag väckte allihopa bara för att berätta. Blev så glad och lycklig.
Nu kan jag gå vidare och komma framåt igen.
Och Tessan får vara det vackra minne hon förtjänar. Hon har det så bra nu , det har jag sett i drömmen , och vill att jag ska bli glad igen. Men jag kommer aldrig att glömma henne.
För jag vill inte vara utan hund.
Jag vill ha ett sällskap och en god fin trogen vän vid min sida igen. Och om drygt två månader har jag det igen . Då lilla Kasper får komma till oss.
Längtar så. Och så spännande det ska bli och få se honom och hans syskon och mamma. Om tre fyra veckor ska vi få komma och titta och hälsa på.
Igår hade vi kalas för dottern som fyllde år i torsdags . Hela familjen var samlad utom Helena som tyvärr jobbade delad tur och inte kunde vara med. Men alla andra var och det var hur roligt som helst. Och då man nu var extra uppåt pga valpens ankomst så blev det som dubbelt firande.
Molly hon förstår inte ännu vart Tessan tagit vägen utan frågar var vovve är. Och då hon var ute så såg hon där Tessan kissat och ropade till mej att ”Vovve kissa dä” och pekade. Inte lätt för en tre-åring förstå att vovven inte finns mer.
Hon har ju erbjudit mej att hon ska leta reda på henne , lilla goa Molly ♥.
Och Viggo han tappade ett mariekex på golvet och sa då till mej ” farmor Tessan tyckte om såna kex eller hur?” , hon älskade det sa han. Goa Viggogossen♥ . Han förstår ju att hon inte finns mer och då jag berättade om nya valpen som skulle bli en kille så sa han att ”Tessan var ju en tjejvovve och nu blir det en killvovve”. Blir du glad då farmor? ♥♥
Det blev en rolig lördag och Veronica hade gjort en smörgåstårta som var väldigt uppskattad.
Alla åt med god aptit.
Sen blev det lite babyprat också då vi har ett till barnbarn på gång i sommar. Ska bli så roligt med ett till litet underverk som man kan skämma bort. Så Viggo och Molly får sin första kusin.
Spännande ska det bli. Längtar.
För barnbarn♥ det är verkligen livets efterrätt som alla säger. Nått man bara njuter av och kan göra roliga saker med. Och framförallt nått man kan skämma bort hur mycket man vill.
Så nu kommer det bli mycket se fram emot framöver.
Och hur går det med sömn och allt nu då kanske nån undrar.
Helt otroligt bra kan jag säga. Nu har jag haft plåster i 10 dagar och jag har sovit mellan 5-6 timmar VARJE natt sen dess. Är lika förvånad varje morgon då jag inser att jag lyckats sova en gång till.
Det är nästan så man tror det inte är sant.
Smärtan är också så hanterbar att jag kunnat ta bort ett till piller sen i torsdags. Så nu har jag bara ett kvar. Var inte lika lätt plocka bort andra pillret som det första. Haft lite mer utsättningssymtom denna gång men inte så jag fallit tillbaka och tagit pillret. Är lite för envis för det. Men jag kanske måste låta det gå lite längre innan jag tar bort sista.
Tror inte det går ännu.
Däremot tror jag att jag behöver lite högre styrka på plåstret då väl pillrena är borta helt för jag känner mer smärta nu då ett piller till togs bort. Ännu hanterbart men lite mer än innan det rök.
Har fått lägga till ett annat piller två ggr för att smärtan varit för stark men inte fallti till föga och tagit det jag försöker bli av med utan ett annat som jag annars haft i nödfall. Det var den rekommendation jag fick av läkaren då jag skulle trappa ner.
Sen tror jag nog att smärtan är betydligt mer hanterbar nu då jag fått sova för nu orkar hjärnan ta den då den inte är helt slut.
Och positivt är också att dom runt omkring mej märker att jag är mer alert än på många månader.
Har ju varit som en urvriden trasa en lång tid nu. Och nu hoppas jag det stannar vid det .
Har äntligen kommit upp ur den djupa svackan igen och kan gå framåt .
Så nu kan jag säga att det är på rätt bana med mycket för tillfället.
Det kommer en ny vovve i vårt hus. Det kommer en ny baby i familjen. Och jag får sova igen.
Ser ljuset i mörkret och mår så mycket mycket bättre än på jättelänge.
Och än funkar det, helt otroligt :)
Ytterligare två nätter med hyfsad sömn för att inte säga bra.
Somnar i hyfsad tid utan ligga och vrida mej för att hitta sovläge.
Vaknar relativt utvilad men känner av att det skulle behövas ännu mer sömn för komma helt på rätt köl
Men att få sova, sova flera timmar i sträck, det är så skönt.
Och då man som jag sovit uselt för att inte säga inte alls i minst ett halvår så har jag lite ta igen.
Tror det kommer om jag får fortsätta så här men än är jag orolig för att det endast ska vara tillfälligt.
Har nu gått en vecka med plåster och en vecka med ett piller mindre per dag. Visst känner jag ännu av att kroppen skriker lite efter det piller jag tagit bort men tjurig som jag är så ger jag mej inte. Har jag lyckats förr ta bort fem st piller per dag ska jag nog fixa det här också. Jag säger inte att det är lätt. Nej inte alls . För jag får lite utsättningssymtom mellan varven och då får man lite lust ta det där pillret men kommer på sej och tänker att jag ska fixa det.
I morgon ska jag testa om det går hoppa över ett till.
För då ska plåstret bytas till ett nytt och då tycker jag det borde gå.
Om två veckor ska jag ta snacket med läkaren om plåstrets styrka är tillräckligt då pillrena är ute ur bilden eller om jag ska få ett starkare.
Har bokat in en telefontid med honom .
Men slutsatsen av plåstret är då att det fungerar. Jag får mindre smärta och kan då slappna av och en följd av det sen sova. Bara plustecken alltså. Och sen hoppas jag det fortsätter.
Känner mej mer pigg än på mycket länge och då vi är ute och går så funkar det också bättre.
Jag blir inte lika påverkad av smärtan som visserligen inte är borta men som är mer uthärdlig. Helt smärtfri lär jag kanske inte bli men den här nivån är sån som jag orkar och klarar av hantera.
Både Henrik och Veronica är helt fascinerad att jag också sover , som vanligt folk gör. Var ju ett tag sen jag gjorde det som sagt.
Ännu är jag i väntans tider. Precis som då man ska ha barn så vill man att det ska ske helst igår.
Vad då kan man undra? Jo hundvalpen förstås.
Ingen valp har ännu sett dagens ljus men det närmar sej .
Och jag mailar till kennelägaren var och varannan dag så hon måste tro jag är desperat.
Men jag längtar så att få veta att jag har en valp se fram emot så att jag kan börja se framåt på riktigt. Och planera och fixa för detta nya lilla liv. Min nya bästa vän.
Längtar så♥♥
För nu då jag kan tänka på Tessan♥ och prata om henne utan bli ledsen så känner jag att nu är jag redo för en ny liten varelse som förgyller mitt liv. Precis som hon gjorde då hon kom till oss den sommaren för snart 8 år sedan.
En ny liten vän som håller en sällskap om dagarna och som får en tänka på annat än tråkiga krämpor och bekymmer. Som finns vid min sida och får mej att le och finna glädje i livet.
Då Tessan♥ kom till oss hade jag bara varit hemma i knappt tre veckor efter min hjärnblödning och behövde nått som pushade mej till att komma på fötter .
Och det gjorde rent underverk. Jag fick en vän som blev den bästa vän man kan ha. En som troget låg vid min sida och fanns som mitt sällskap då jag var ensam om dagarna.
Och nu så är det så ensamt och tomt men hon finns inom mej i mitt hjärta för alltid. Kommer aldrig glömma henne. Men nu har hon det bra och vill med all säkerhet att vi ska minnas henne med glädje och minnas de glada stunderna vi hade tillsammans.
Älskade goa Tessan♥♥♥ Jag kan ännu känna hur det var då hon låg tätt bakom min rygg och sov. Nu sover jag med filten istället, Tessans mysfilt.
Idag blev jag lite rastlös på eftermiddagen då Henrik åkt på jobbet så då tog jag och svängde ihop två rulltårtor. Veronica fyller ju år i morgon så då kan hon ta med en till sitt ”jobb” ( är ju en utbildning men jag kallar det jobb) och bjussa lite på fika.
Gick snabbt och lätt och var precis lagom mycket bak för idag.
Hade då nått annat tänka på än vänta på besked om valpar.
Sova, tänk att till och med jag kan det :)
Tänk vad ett litet plåster kan göra.
Sen jag fick plåstret i torsdags har jag sovit. Och jag har sovit både bra och lääänge.
Då jag sov redan torsdag natt och sen även fredag vågade jag knappt hoppas att det skulle fortsätta på detta spår.
Men döm om min förvåning då jag sovit två nätter till.
Jag till och med kommer i säng i bra tid. Sitter inte uppe till 3-4 tiden på natten utan blir så trött att jag är i säng strax efter klockan tolv.
Och behöver sen inte läsa länge förrän ögonlocken blir tunga och jag slumrar in.
Att sen få sova utan att vakna mellan 5-6 timmar istället för som innan bara sova 1-3 timmar gör rent av underverk.
Känner mej väldigt pigg då jag vaknar. Piggare än på länge.
Så jag tror blint på att det är plåstrets förtjänst. För plåstret tar bort så mycket av smärttoppen att jag har lättare slappna av och på sätt hitta ett bra sovläge .
Är som om jag blitt en ny människa på några dar.
Till och med maken och dottern är imponerad och säger att jag faktiskt ser pigg ut.
Man kan ju undra hur jag sett ut innan :)
Och nu känner jag att jag får mer energi och att jag hanterar smärtan bättre. Den känns inte lika jobbig och även om den finns där är den inte på länga vägar lika skarp som innan plåstret.
Bästa smärtmedicinen jag haft hittills. Bara då jag tagit mitt starkaste piller som jag inte tar annat än i nödfall har jag haft lika bra effekt fast detta plåster gör att effekten sitter i hela tiden. Inga dalar och inga toppar.
Och jag har inte behövt testa min insomningstablett som jag skulle ta till om inte plåstret skulle räcka till.
Så just för tillfället känns det väldigt positivt.
Jag mår bättre och jag orkar med mina promenader mycket bättre. Trots att det kommit snö och varit dåligt plogat har jag orkat runt och även om det varit tungt stundtals så har jag klarat det och det utan att smärtan satt stopp för min framfart.
Känns så dj**la bra.
I lördags så hade vi lite storbak på G. Vi , jag och Veronica , skulle baka årets semlor. Bakar såna endast en gång per år och gör då en stor laddning som räcker ett tag. Fryser in dom med fyllning och grädde så det är bara plocka fram eftersom.
Denna gång blev det 50 stycken.
Tog sin lilla tid . Inte själva baket men att gröpa ur och göra fyllningen och sen vispa grädde tog tid. Men med dotterns hjälp gick det smidigt.
Kändes skönt ha nått sysselsätta sej med då jag fortfarande känner mej lite vilsen utan min vovve. Gå promenader funkar nu men det känns fortfarande väldigt tomt vid min sida och jag saknar henne varje dag. Tar inte lika ont.
Jag har nu också kunnat möta andra hundägare och ta en pratstund som jag inte haft lust med förrän nu. Nu kan jag prata om det och det känns skönt få lätta sitt hjärta till dom som förstår.
Nu undviker jag inte dom utan stannar och pratar som vi gjort tidigare.
Igår så träffade jag för första gången en annan pudel. En liten kille som är en silver/grå pudel i toystorlek. Precis en sån som jag hoppas på. Han var så mysig att jag var tvungen gå ner på knä och gosa lite. Fick en riktigt blöt pudelpuss. Helt underbart. Och titta in i hans ögon var som se Tessan.
Vi pratade en bra stund och det kändes helt okej att möta en pudel. Visst var det lite känslosamt men ändå så mysigt se en likadan som Tessan. Få känna på pälsen och bara gosa lite.
Så nu har jag tagit det steget också och klarat det utan att bli ledsen. Var bara mysigt och gosigt.
Träffade sen en annan som jag ofta mött under mina rundor med Tessan och fick även där en lång pratstund om Tessan och fick berätta lite. Känns som om jag behöver få prata av mej lite så det inte blir så jobbigt möte nästa gång. Sen så är det ju så att alla hundägare förstår en så väl. Och alla bävar för den dag dom också står där och måste ta beslutet.
Är som om jag kommit upp ur det djupa hålet och ser ljuset igen.
Vet att Tessan har det bra nu och hon skulle vilja att jag också har det.
Nu finns hon bara i mitt hjärta på en alldeles speciell plats och där lär hon alltid finnas.
Världens finaste lilla goa vovve.♥♥
Idag så fick jag ett överraskande besök.
Låg på sängen och läste då det ringde på dörren och jag funderade vem som ringer på. Utanför stod då Vivan och Birgit. Mina gamla arbetskolleger.
Oj vad glad jag blev. Inte igår jag träffade dom precis.
Blev en riktigt glad och rolig eftermiddag med mycket surr och prat .
Alltid så roligt då vi träffas och då det inte blir så ofta är dom gångerna extra mycket värda.
Jag är ju själv inte så bra hålla kontakten av så jag blir så glad att dom inte glömmer bort mej.
Vi fikade och hade roligt i många timmar och tiden bara flög iväg. Det lever jag länge på.
Mår riktigt riktigt bra just nu och är glad inombords.
Det här var precis vad jag behövde och det får en inse att livet inte bara är mörker och elände trots allt.
Och då jag nu också fått lite bättre smärtlindring som gjort att jag får sova igen så finns det hopp.
Ljuset kommer åter och snart ser jag fram emot en vår med en ny hundvalp , väntar ännu på besked om vad det blir då den ännu inte blivit född. Kan bli vilken dag som helst. Längtar så.
Sova...det är ovanligt det!!!
Tänk att få sova.
Tänk att få sova mer än 1-3 timmar.
Tänk att få sova två nätter på rad.
Det är kanske en självklarhet för dom flesta. För mej är det ett under.
Jag har nu sovit , håll i er nu, i 6 timmar två nätter i rad.
Helt otroligt.
Och inte har jag tagit mitt insomningspiller heller som jag fick utskrivet.
Vill helst inte ta det men tog ut dom ändå utifall att.
Men eftersom jag även fick ny smärtmedicin utskrivet i plåsterform så ville jag avvakta om se om inte det hjälper i första hand. För det är ju smärtan som förstört sömnen totalt sen i somras. Och d jag inte kunnat sova så har smärtan ökat och sömnen blivit ännu sämre, smärtan ökat , sömnen sämre....osv. Ja ni fattar.
Började redan samma dag med att sätta på plåstret , vilket var i torsdags.
Redan på kvällen så tyckte jag att jag kunde känna mej mer avslappnad än på länge och att jag kunde sitta framför TV-n utan att behöva ha en tennisboll som tryckte bort värsta bensmärtan.
Visst hade jag smärta men den kändes mindre än på mycket länge. Och då hade det ändå bara gått tolv timmar sen jag satt på plåstret.
Tar visst upp till tre dagar innan man har full effekt men efter 24 timmar ska den vara en kännbar effekt. Och jag tar ju ännu mina andra läkemedel tillsammans med plåstret för att jag måste trappa ner den i några dar-veckor för att inte få utsättningssymtom.
Har redan börjat med att ta bort ett piller per dag , ska få bort tre stycken totalt så jag får se om det går ta bort en per vecka. Går inte göra för fort men jag har klarat det tidigare med att ta bort fem tabletter så tre till borde gå nu då jag fått en ersättningsmedicin.
Och tänk att det sen gått sova, utan sömnpiller.
Jag har kunnat somna efter bara läst lite ett tag och utan ligga och vrida mej i flera timmar.
Och jag har sovit hårt. Inte hört ett dugg då Henrik i morse åkte iväg till jobbet.
Och jag inbillar mej i alla fall att det är plåstrets förtjänst.
För smärtan är mer uthärdlig, inte borta men mer hanterbar.
Smärtan i bröstryggen/skuldran/axeln är i stort sett helt borta . Men i Ländrygg/ben är den ännu kvar förstås men mindre än på länge.
Nu hoppas jag det inte bara är en placeboeffekt, så att jag bara vill att det ska funka .
Skillnaden med plåstret och pillren jag haft är att det faktiskt är morfin i plåstret medan det i pillren är morfinliknande effekt.
Och att det nu ska vara en jämn dos hela dygnet.
Ska ha kontakt med VC om ca 2-3 veckor för att diskutera styrkan av plåstret för att se om det måste justeras då jag förhoppningsvis fått bort pillren och då kan avgöra om styrkan är tillräcklig. Fick börja med låg dos just för att jag inte kan sluta tvärt med pillren.
Läkaren trodde att jag nog måste öka dosen då pillren är borttagna.
Men än så länge, efter bara så få dagar är jag positiv och hoppas på lite tur för en gångs skull.
Och att jag får bukt med sömnen.
Nu har ju inte sömnproblemen inte bara varit pga smärtan sista månaden. Utan den har ju självklart påverkats av att jag haft jobbigt i samband med Tessans sjukdom och allt kring det och sen det jobbiga med att mista henne till slut.
Det tog jag också upp med läkaren och då hon själv var hundägare förstod hon precis vilken sorg det var. Fällde några tårar då vi pratade och även hon blev berörd.
Men då jag berättade om att jag ser fram emot en ny liten krabat att älska så sa hon ” helt rätt för även om en hund inte ersätter den andra så går ju livet vidare och man får fokus på glädjeämnen igen istället för sorgen. ”.
Och det är ju så jag också tänker.
Få en ny liten individ att älska och pyssla om.
Jag längtar så och ser fram emot våren då vi får ett liv med hund igen.
För just nu är det så tomt så tomt.
Men numera pratar vi mer om hur roligt vi hade med henne istället för prata om hur sjuk hon var sista tiden.
Igår träffade jag också för första gången en av de hundägare jag lärt känna under den tid vi haft Tessan och kunde prata med henne. Har undvikit det till nu då jag inte orkat möta nån utan gått andra tider och vägar till nu.
Kändes bra få berätta och nu är det första mötet avklarat.
Och att prata med andra hundägare är skönt för dom kan verkligen förstå hur det känns.
Och minnet av Tessan kommer jag alltid bära med mej i mitt hjärta. Hon var en speciell go vacker och gosig hund som jag bara älskade av hela mitt hjärta.♥♥♥
