Lycka ♥ en liten valp sett dagens ljus.

Nu är det lycka och glädje. Känner mej glad och förväntansfull.

Äntligen så kom då lilla valpen till världen.

Natten mot lördag så blev det tre små valpar som såg dagens ljus. Som jag längtat på få höra nyheten.

Har mailat och mailat kennelns ägare var och varannan dag för att höra om det inte blivit nått.

Men till slut kom dom alltså. Och en liten liten kille ska bli min♥♥, en liten Kasper som vi tänkt kalla honom.

Jag har kollat min mail varje morgon för att se om det hänt nått och lördag morgon så hade hon skrivit till mej. Jag väckte allihopa bara för att berätta. Blev så glad och lycklig.

 

Nu kan jag gå vidare och komma framåt igen.

Och Tessan får vara det vackra minne hon förtjänar. Hon har det så bra nu , det har jag sett i drömmen , och vill att jag ska bli glad igen. Men jag kommer aldrig att glömma henne.

 

 TESSAN SOM LITEN VALP ♥♥♥ 
 
 

För jag vill inte vara utan hund.

Jag vill ha ett sällskap och en god fin trogen vän vid min sida igen. Och om drygt två månader har jag det igen . Då lilla Kasper får komma till oss.

Längtar så. Och så spännande det ska bli och få se honom och hans syskon och mamma. Om tre fyra veckor ska vi få komma och titta och hälsa på.

 

Igår hade vi kalas för dottern som fyllde år i torsdags . Hela familjen var samlad utom Helena som tyvärr jobbade delad tur och inte kunde vara med. Men alla andra var och det var hur roligt som helst. Och då man nu var extra uppåt pga valpens ankomst så blev det som dubbelt firande.

 

Molly hon förstår inte ännu vart Tessan tagit vägen utan frågar var vovve är. Och då hon var ute så såg hon där Tessan kissat och ropade till mej att ”Vovve kissa dä” och pekade. Inte lätt för en tre-åring förstå att vovven inte finns mer.

Hon har ju erbjudit mej att hon ska leta reda på henne , lilla goa Molly ♥.

Och Viggo han tappade ett mariekex på golvet och sa då till mej ” farmor Tessan tyckte om såna kex eller hur?” , hon älskade det sa han. Goa Viggogossen♥ . Han förstår ju att hon inte finns mer och då jag berättade om nya valpen som skulle bli en kille så sa han att ”Tessan var ju en tjejvovve och nu blir det en killvovve”. Blir du glad då farmor? ♥♥

 

Det blev en rolig lördag och Veronica hade gjort en smörgåstårta som var väldigt uppskattad.

Alla åt med god aptit.

Sen blev det lite babyprat också då vi har ett till barnbarn på gång i sommar. Ska bli så roligt med ett till litet underverk som man kan skämma bort. Så Viggo och Molly får sin första kusin.

Spännande ska det bli. Längtar.

För barnbarn♥ det är verkligen livets efterrätt som alla säger. Nått man bara njuter av och kan göra roliga saker med. Och framförallt nått man kan skämma bort hur mycket man vill.

 

Så nu kommer det bli mycket se fram emot framöver.

 

Och hur går det med sömn och allt nu då kanske nån undrar.

Helt otroligt bra kan jag säga. Nu har jag haft plåster i 10 dagar och jag har sovit mellan 5-6 timmar VARJE natt sen dess. Är lika förvånad varje morgon då jag inser att jag lyckats sova en gång till.

Det är nästan så man tror det inte är sant.

Smärtan är också så hanterbar att jag kunnat ta bort ett till piller sen i torsdags. Så nu har jag bara ett kvar. Var inte lika lätt plocka bort andra pillret som det första. Haft lite mer utsättningssymtom denna gång men inte så jag fallit tillbaka och tagit pillret. Är lite för envis för det. Men jag kanske måste låta det gå lite längre innan jag tar bort sista.

Tror inte det går ännu.

Däremot tror jag att jag behöver lite högre styrka på plåstret då väl pillrena är borta helt för jag känner mer smärta nu då ett piller till togs bort. Ännu hanterbart men lite mer än innan det rök.

Har fått lägga till ett annat piller två ggr för att smärtan varit för stark men inte fallti till föga och tagit det jag försöker bli av med utan ett annat som jag annars haft i nödfall. Det var den rekommendation jag fick av läkaren då jag skulle trappa ner.

 

Sen tror jag nog att smärtan är betydligt mer hanterbar nu då jag fått sova för nu orkar hjärnan ta den då den inte är helt slut.

Och positivt är också att dom runt omkring mej märker att jag är mer alert än på många månader.

Har ju varit som en urvriden trasa en lång tid nu. Och nu hoppas jag det stannar vid det .

Har äntligen kommit upp ur den djupa svackan igen och kan gå framåt .

 

Så nu kan jag säga att det är på rätt bana med mycket för tillfället.

Det kommer en ny vovve i vårt hus. Det kommer en ny baby i familjen. Och jag får sova igen.

Ser ljuset i mörkret och mår så mycket mycket bättre än på jättelänge.

 

 

 

 

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0