Drygt en vecka kvar ♥♥

Oj oj så nära nu. Endast dryga veckan kvar. Nån dag nästa vecka så är det stora dagen D.

Lilla söta Kasper blir min ♥ ♥.

Hur ska jag få veckan gå fortare??

Är som ett barn inför julafton känns det som. Mina tankar är på lilla vovven och jag tittar på hans bild varje gång jag ska sova. Så det är det sista jag ser innan jag stänger igen dom blå.

Allt är nu fixat och nu saknas bara den lilla själv. Jag är redo till 100 %.

 

 
 

 

Helgen gick fort denna gång då vi fick besök av sonen och hans flickvän och jag bjöd dom på lite mat. Så det var trevligt få surra bort en stund och fokusera lite på annat än längtan .

Dom har ju sin lilla längtan dom med. Dom ska ha en liten i augusti så dom har lite längre väntan än vad jag har. Men jag tror att deras längtan minst lika stor efter sin lilla baby som min efter vovven.

Fast som sagt dom har några månaders väntetid kvar.

 

Men det var en trevlig lördag med mycket trevligt sällskap . Alltid roligt då ungarna vill komma förbi och hälsa på sina gamla föräldrar.

 

Blev sen lite TV-tittande och det blev en lång kväll/natt då min rygg var supersur efter alla gardinuppsättningar som varit under veckan. Ryggen var inte alls glad och jag hade väldig värk ner i hela benet.

Så sova , nej inte alls kan man nog säga. Hittade inget läge att ligga bekvämt på så jag blev uppe halva natten. Var ett tag sen sist så inte kände jag mej pigg och alert på söndagsmorgonen precis.

Nu då jag faktiskt sover hyfsat om nätterna så var det väldigt frustrerande att inte få sin sömn.

 

Men då det väl blev morgon och jag kom mej ut på rundan så kändes det bättre på en gång. Jag får då bort en hel del stelhet och smärtan lättar då jag rör mej.

Visst var det lite mer motstånd i benen under rundan men lossnade eftersom.

Och lite fin vårsol gör alltid under med humöret och man glömmer hur eländig natten var.

Nu vet jag ju också vad orsaken till den ökande smärtan är då det inte är en bra rörelse stryka gardiner i parti och minut. För mycket vridningar .

 

 

Men det går över . Har varit så ståndaktig att jag inte tagit till nån extra tablett trots att jag har att ta till. Vill inte tillbaka dit . Plåstret ska räcka. Gör det inte fullt ut såna här gånger men annars funkar det. Bytte plåstret en dag tidigare för att få bättre effekt och jag tror det funkade. För i natt har jag sovit hyfsat . Vaknade visserligen några ggr under natten av att benet inte ville ligga som jag ville men det blev ändå bättre sömn än dagen innan.

 

Och även idag så blir det så bra, så bra då jag kommer ut. Promenader är det som funkar allra bäst mot smärtan och stelhet.

Även om det var lite mindre sol idag då vi gick så var det så härligt ute. Vårfåglarna spelade överallt. Det var svanar, måsar, bofink, sånglärka och tofsvipa och många jag inte ens vet namnet på. Nu väntar jag bara på storspoven för att det ska kännas som riktig vår. När den kommer vet man att det blir sommar i år med.

 

Däremot tinar det väldigt sakta nu. Kalla nätter gör att det stannat upp. Hade hoppats på att snön på baksidan skulle vara borta till Kasper♥ kommer. Så det är bättre och torrare där han ska rastas. Inte kul för honom om det är blöt och eländigt där ute. Han som bara varit ute lite grann ännu. Nåja vi får försöka hålla oss där det torkat upp på solgaveln, som för övrigt var Tessans♥ favoritställe att göra sina behov på. Där är det upptinat helt och gräset är framme eftersom vi alltid skottade undan snön där medan hon fanns hos oss.

Och snart så är det som sagt dags. Jag blir hundägare igen.

 

Denna vecka så har jag tänkt klippa och måla håret lite så att det är gjort innan han kommer. För sen har jag inte tid med sånt mer. Då ligger fokus på honom och han kommer före allt annat. Det betyder så mycket för mej att få valpen att ingen kan förstå. För saknad efter en vovve i huset är så stark. Skulle inte vilja vara utan vovve och snart så är jag inte det mer.

Kasper ♥ min goa lilla valp.

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0