Äntligen gick det ta sej ut utan att ha andan i halsen för att vara rädd för att halka.

Äntligen fick jag lite frisk luft och lite vintersol i ansiktet. Lite energi till den värkande kroppen och knoppen.

Sömnen i natt var det förstås lite si och så med. Somnade rätt tidigt , i mina mått mätt alltså, men vaknade redan efter 1,5 timme av att jag hade så fruktansvärt ont i benet. Och sen då började Tessan böka och ha sej och skulle prompt ut mitt i natten trots att klockan bara var halv 3. Henrik tog ut henne men sen var det rena brottningsmatchen hålla henne kvar i sängen för hon fick för sej att hon skulle ha sin morgonmat. Men jag var envis och höll henne i sängen till klockan var halv 5 men sova det gick inte . Benet var så smärtsamt att jag inte kunde ligga i nån bra ställning. Och sen då han en sprattlande pudel intill sej var inte det skönaste kan man väl säga. Men jag var tvungen hålla henne så gubben skulle få sova i fred då han skulle upp klockan 5 .

Och släppa ner henne på golvet funkade inte heller för då ställde hon sej på hans sida och krafsade för att få upp honom.

Men efter två timmar gav även jag upp och vi steg upp jag och vovven och hon fick sin mat.

Trött var jag . Efter att sovit så kort stund var det inte konstigt.

Men då jag än en gång bröt mot mina principer att inte sova på dagen så lyckades jag till slut slumra till och fick tre hela timmar till.

Hade kanske sovit längre men hade klockan på ringning för att inte sova för länge så klockan 10 var jag upp och på väg ut.

Väl ute så kvicknade man till ordentligt och det var så härligt komma iväg.

Vovven har problem med snuva så jag hade tagit med papper för att kunna torka bort snoret som sprutade ur ena näsborren då hon nös . Brukar göra så just då det är kallare men inte så här mycket. Vitt segt snor hängde ur nosen. Men i övrigt så är hon ju pigg och helt klart också villig ta en runda .

Så vi gick och vi gick. Tog hela långa rundan för nu tänkte jag passa på då jag haft promenad-abstinens i flera dagar nu. Gick både tungt och segt men ändå så härligt. Låter kanske knasigt säga härligt men det var det. Jag älskar verkligen mina m promenader för det är vad som ger mej mest energi av allt. Och det enda fysiska som funkar någorlunda.

Tyvärr lyckades jag halka till lite just då jag nästan var hemma och gick efter bilvägen sista biten och det var inte bra. Högg till rejält i ländryggen så nu har jag väldigt ont i benet. Lika illa som igår så det är väl inget nytt. Men jag pallar det lite bättre idag då jag fått mej lite frisk luft än igår då jag bara kände mej instängd.

Fast nu blir det nog lite tufft sitta , eller halvligga kanske är mer rätt ord, framför TV-n ikväll. Så det blir ta till lite TENS för att kunna ha en stunds avkoppling. Sen får jag väl se om jag lyckas få bort så pass att jag kan få en stunds nattvila. Annars får jag väl göra som idag , sova på morgonkvisten en studn. Det är ju ingen som hindrar mej göra det mer än jag själv. Och jag känner ju att då jag fått sova lite orkar jag med smärtan bättre. Vilket också både läkaren och sjukgymnasten sagt. Att sömn är A och O för att man ska orka leva med den kroniska smärta jag ändå har . Hjärnan måste få vila för att inte uppleva smärtan så jobbig. För även om det är samma intensitet på smärtan så känns den mycket värre då hjärnan är trött och sliten, om man nu har nån kvar vill säga. Börjar bli tveksam då jag läst att men blir avtrubbad redan efter nån missad nattsömn och jag som inte sovit ordentligt på ett halvår.

Skulle egentligen haft en stund med mina söta barnbarn idag men det blev inte av då dom är sjkua igen. Dagisbarnens dilemma. Så det får bli en annan gång då jag inte vill bli sjuk själv för jag får allt dom har. Har lite dålig motståndskraft mot barnbaciller.

Men jag fick åtminstone ge dom sina adventskalendrar så dom har dom till på söndag.

Nu blir det julpynta lite i fönstren med lite adventsstjärnor och ljusstakar. Även lite julfina gardiner till köket ska upp. Det ska jag ha dottern till hjälp fixa då jag inte kan klättra själv. Är alltid skoj plocka fram lite julpynt men då det varit nyår så är det lika skoj plocka bort det igen. Men nu i mörkret så gör det en lite gladare och piggare med lite extra ljus.

Om gårdagen var deppig så är det lite bättre med humöret och kroppen idag.

Fick mej lite sömn i natt , blev väl nästan 3,5 timme och sen en timme till på det så ja jag har lite mer energi och ork idag.

Då jag ändå tog mej genom gårdagen som nog var den längsta dagen i veckan kändes det som så var jag fast bestämd att jag bara måste gå till sängs i bra tid. Oavsett om det känns smärtsamt eller ej. Så redan klockan 23,30 var jag i säng och försökte hitta ett bra sovläge. Jag bökade väl hit och dit med alla kuddar i nån timme innan jag till slut lyckades med bedriften att sova.

Vaknade till efter bara en timme av att vovven skulle ut av nån anledning men var så trött att jag bara inte orkade bry mej. Så då maken steg upp och tog ut henne somnade jag om rätt snabbt och sov redan då dom kom in. Kroppen och ännu mer knoppen var väl slut som artist kan jag tänka.

Sen blev det visserligen inte helt optimalt med sömn men bättre än dagen innan i alla fall.

Inte heller idag gick det ta nån runda då det än är så halt och nu till på köpet kommit lite lätt snö ovanpå isen så det är rent förrädiskt ge sej ut . I alla fall om jag är ensam . Lovade maken och dottern innan dom for att jag skulle hålla mej inne.

Frustrerande att inte få den friska luft och motionsrunda min stackars värkande kropp så väl behöver. Men som sagt idag var jag lydig och tog inga risker.

Tur nog var vädret inte så lockande med väldig snålblåst. Trots att det är nära nollgradigt var det isvindar ute.

Så istället för en runda så tog jag och fixade till lite ljusslingor runt bro- och rampräcket. Dom andra får klättra och sätta slingan som ska sitta under brotaket. Det vågade jag mej inte på då balansen ju är usel.

Var lite trixigt som vanligt få till det med konstbarret och ljusslingan. Fick hålla på en stund innan jag blev nöjd och då frös jag ordentligt. Hade endast tagit på en jacka så det var inte så konstigt.

Nu får resten av julpyntet vänta till lördag då jag kan få dottern till hjälp med gardiner i köket. Har även där lovat att vänta. Och jag kan lyda ibland, men bara ibland.

Man kan inte alltid ha dumstuten på.

Sen då klockan närmade sej tolvsnåret gjorde jag nått jag inte brukar göra. Jag tog en tupplur. Kände att jag nog måste ta en då jag blev tvärtrött. Men då jag har som princip att inte sova på dagen , sover ju nog illa på natten som det är, så ställde jag väckare att se till att det bara blev en liten tupplur. Och jag måste ha slocknat direkt jag la mej för då klockan ringde tänkte jag att det kan väl inte redan ha gått 45 minuter men det hade det. Så då hade jag fått en stunds vila och det kändes riktigt bra. Var nog nått jag behövde. Nu hoppas jag inte jag sabbat hela natten för detta.

Men för stunden kändes det åtminstone bra i kroppen och knoppen.

Nu blir det åka en sväng till affären då gubben kommer hem och handla för veckan. Måste alltid ha skjuts dit då det är så besvärligt handla och sen ta allt på bussen. Speciellt som jag måste byta buss för att ta mej till Storheden från Sunderbyn. Så därför får alltid nån av dom följa med och handla.

Egentligen skull dottern fixat det redan igår men då jag fått nytt VISA-kort och inte fått koden måste jag med själv och igår orkade jag inte det.

Så nu får jag hoppas på en bättre kväll och sen en hyfsad natt på det och sen om möjligt en runda utomhus i morgon. Nu är jag så trött på halkan att det måste bli nån bättring där . Vädret kan väl inte alltid vara emot mej, eller?

För nu är det andra dagen utan att jag kommit ut och jag avskyr det. För nu blir det tungt som vanligt komma igen. Tappar orken redan efter nån enda dags uppehåll.

Så håll tummarna nu för RIKTIG vinter, inte regn och isgator.  

För att göra en lång historia kort så ….sova vad är det???? Vet då inte jag. Efter en natt helt utan sömn så kan det vara rätt ordet.

Lite sömn på morgonkvisten blev det trots allt men inte mer än 2,5 timme med avbrott. Så pigg är jag inte . Har visserligen inte varit pigg på sista halvåret så det är väl S K I T samma.

Och inte kunde jag ta nån uppiggande runda heller då det är rena isgatan ute med plusgrader och regn igår. Just nu +3 grader så gruset har tinat ner och gör föga nytta. Så här ligger jag nu inlåst i mitt fängelse för vilken gång vet jag inte . Sur och arg och ledsen känner jag mej. Fy vad allt känns trist.

Jag vill ha riktig vinter med vit snö och gnistrande sol och några minusgrader och sen välplogade gångvägar med frostig backe så halkan försvinner. Önsketänkande ? Ja kanske men drömma kan man ju.

Men smärtan jag känner just nu är tuff. Jag vet inte ut eller in.

Och då jag inte kan komma mej ut som faktiskt är det enda som får mej glömma allt för en stund är det ännu svårare hantera. Sen då ingen sömn på det och allt är kaos.

Men två dagar denna vecka har jag i alla fall fått mej mina motionsrundor. Igår var riktigt riktigt härligt med nollgradigt och sol och bra fäste under fötterna.

Gick så bra att det blev en tid närmare min rekordtid på 58 minuter för 5 km, tog ”bara” 65 minuter igår och det är det länge sedan. Så det var rätt hyfsad sprutt i benen på trasiga tanten.

Så efter den rundan var jag på G och efter en het dusch för att få kroppen slappna av lite så bestämde jag mej för att göra några kakdegar. Tänkte bara göra degarna och sen kanske baka ut dom en annan dag. Men då jag väl satt igång så gick allt av bara farten. Det blev tre sorters kakor och eftersom det var degar som jag gjorde i matberedaren så gick det snabbt. Sen var det bara knåda ihop dom och göra rullar som jag sen gräddade och skar i snittar. Snabbt , enkelt och gott. Särskilt ”tupprumporna” var goda. Min farmor och min mamma kallade alltid ändbitarna på rulllarna för just tupprumpor. Såna som vi alltid fick äta upp för dom kunde man ju inte bjuda på ;)

Det blev saffranssnittar, pepparkakssnittar och kolasnittar. Nu var ju tanken att jag endast skulle göra lite men då jag ändå höll på gjorde jag allt färdigt och sen var jag lika färdig som kakorna. Men skoj var det då jag verkligen älskar att baka. Visserligen är det inte så många som fikar här så det blir väl ge bort en del. Men det var kul att göra dom. Eventuellt blir det några fler sorter men inte idag.

Idag orkar jag bara inte.

Då jag varit vaken hela natten så säger kroppen helt enkelt stopp och belägg. Funkar inte helt enkelt. Det tar ont i varje fiber i kroppen både för baket och för sömnbristens skull. Sen då vädersmärtor på det och då kan ju vem som helst räkna ut att inget funkar.

Inte för att nån kan sätta sej in i hur det känns.

Då smärtan far i hela kroppen som blixtar lite hit och lite dit. Sen en ihållande ilsken smärta från ländryggen ut i höften ner efter benet och ut i tårna . Vem vill ha det så ???

Skulle byta med vem som helst..

Men det blir en ny dag i morgon och då hoppas jag på lite bättre ork och lite lite mindre smärta . Helst lite sömn på det och jag är med i matchen igen.

Igår kväll fick vi trevligt besök av Sara, Andreas sambo som kom förbi med en krans hon gjort till mej. Den var superfin. Hon vet precis vad jag ville ha och den passade perfekt på platsen jag tänkt ha den. Hon är så kreativ och duktig på sånt här. Som jag själv var en gång i unga år. Nu har jag inte samma energi att göra såna saker så det är bra det finns nån som kan göra det åt en.

Och då även Veronica är väldigt kreativ och konstnärlig av sej behöver jag bara beställa så fixar dom det jag vill ha.

Så dom yngre får ta över och hjälpa gamla tanten.

När jag var yngre höll jag på med en massa olika projekt.

Jag broderade, jag gjorde tennbroderi, jag sydde i skinn jag sydde kläder och massvis med gardiner, jag målade korgar och sydde lampskärmar. Så visst har jag också haft en kreativ sida men den finns inte mer. Har ingen ork över till det.

Nu går all energi jag har åt till att att mej genom dagarna och övervinna smärtan. Och det är inte det lättaste. Och nu sista halvåret har det varit värre än vanligt och svårare att orka.

Livet är en fest finns det en låt som heter , jag skulle vilja kalla det ”livet är en PEST”.

Nu blir det ligga på värme ,sen lite TENS och försöka få bort den värsta toppen.Få udden av smärtan så jag kan slappna av. Kanske få mej en stunds vila också.

Hoppas kan man ju.

För denna dag är en S K I T dag . Men imorgon är en annan dag, hoppet står till det.

Om jag tyckte jag sov bra eller hyfsat bra tog det slut lika fort som det började. Nu tre nätter på rad med endast 1,5-3 timmars sömn.

Så man känner sej som en urvriden trasa. ( Bästa jag kunde komma på )

Ont i hela kroppen och ont i huvudet.

Men jag har ändå kört på med det som planerats.

Började lördag morgon med den obligatoriska rundan och nu då det var mindre kallat rullade det på lite lättare. Var visserligen väldigt tung i benen men skam den som ger sej. Och det är inte jag det.

Tog väl sin tid kämpa sej runt men utan för mycket hugg även om varje steg var smärtsamt.

Hemma igen stod nästa projekt på kö. Jag skulle baka saffransbulla. Och det gick inte skjuta på då jag behövde assistans av dottern och hon endast är hemma på helgen.

Så fast kroppen skrek efter ryggläge och vila ignorerade jag det för här skulle bara bakas....så det så.

Väl igång så gick det ändå hyfsat och jag kunde ligga ner kortare stunder under jäsningen och sen under gräddningen.

Blev både lussekatter , saffransbula med mandelmassa och äpple plus saffransbulle fylld med en klick smörkräm. Så nu har jag bula till advent.

Men gissa om ryggen var sur efteråt för att inte säga rent av ilsken.

Gick knappt ligga ner. Allt tog ont.

Och då hade jag inte ens lagat middag ännu. Så vilan blev kort för en stek skulle in i ugnen , som tur var sköter den sej själv där och sen tog dottern och fixade lite potatisklyftor.

Så det enda jag sen behövde fixa var såsen och den tog inte så lång tid . Men det var ändå kämpigt då jag hade så ont att benen nästan inte bar.

Hur sen natten mot söndag var kan ju alla gissa. Sömnlös är väl ordet.

Sov kanske en timme totalt för det var helt omöjligt slappna av.

Sen då det ljusnat så var det bara klä sej och ut i kylan. För strunta i promenaden var inte en tanke på. Det är det enda jag kan göra och det enda jag inte lider av även om det är tungt mellan varven. Men väl där ute går det av bara farten oavsett tillstånd. Tar olika lång tid och varje gång jag kommer mej runt är en seger för mej själv. Jag klarade det idag också.

Efter en varm dusch för att tina upp stela muskler så blev det åka till Kallax en tur för lite söndagsfika. Tog med mej lite saffransbulla till pappa med så han har lite gott bjussa på.

Var sen helt slut efter den turen så jag höll faktiskt på somna flera ggr. Var så trött. Så då klockan var 23,30 försökte jag gå och lägga mej för nu tänkte jag att tröttheten skulle vinna över smärtan. Tyvärr blev det inte så utan jag låg vaken till klockan var närmare 3 , som vanligt .

Men sen lyckades jag sova och jag sov så pass hårt att jag inte hörde maken åka iväg till jobbet vid halv 6 tiden men jag hörde då dottern stängde dörren och for till sitt grävarbete och då var klockan strax över sju. Så jag hade alltså fått hela fyra timmars sömn ungefär. Men var jag pigg??? Nä inte ett dugg. Steg upp och tog frukost och läste tidningen men hade sån huvudvärk att jag la mej igen . Och faktiskt lyckades jag somna en stund till Blev väl 1,5 timme innan jag till slut orkade mej upp och kunde ge mej av ut.

Och faktiskt var benen inte lika tunga nu som dom var igår. Och väl ute så kom även huvudet på rätt köl och huvudvärken släppte.

Så det blev en riktigt välgörande skön runda. Solen sken vilket var ett plus och det var bara -3 grader ute och bara lite vind. En underbar novemberdag som gav mej den energi jag behövde.

Visst värker det fortfarande ilsket i rygg och ben men då humöret är bättre gör det inte lika mycket. För baket lär sitta kvar i ryggen ett tag till då jag tänkt fortsätta med lite mer bak under veckan. För baka är det roligaste jag vet och så här till jul är det alltid skoj baka lite . Bra presenter ge bort.

Och jag kan väl ändå inte få mer ont än jag redan har så det är bara köra på.

Lite skoj måste även jag få ha. Även om det blir surt efteråt.

Igår mådde jag verkligen rent ut sagt S K I T.....

Ont överallt , tryck i bröstet , svårt att andas, ont i huvudet och massor med hjärnbrus.

Blev varse att kroppen verkligen började säga stopp och belägg . Var bara tvungen få mej lite sömn.

Så då kvällen kom var jag väldigt inställd på att jag bara skulle sova lite i natt.

Så jag la mej redan vid 23-tiden , väldigt tidigt för en som annars sitter uppe hela eller halva natten.

Behövde bara se mej själv i spegeln för att inse att det var ett måste gå till sängs.

Gjorde både Mindfullness och andningsövningar för att få kroppen att slappna av så jag skulle ha en chans komma till ro.

Tog ändå sina timmar innan det lyckades men under tiden jag inte sov hade jag ändå lampan släckt och försökte tänka positivt, som ju ska vara bra just då man ska sova.

Runt halv 2 tittade jag sista gången på klockan och försökte än en gång somna. Till slut så sov jag.

Jag sov så hårt att jag inte hörde när dottern for iväg eller då gubben kom hem från sitt nattskift.

Vaknade först vid halv 9 -tiden och trodde inte mina ögon att klockan var så mycket.

Jag hade alltså sovit i 7 timmar utan att jag vaknat upp. Helt otroligt.

Men pigg då jag vaknade är fel att säga. Jag var om möjligt ännu tröttare kändes det som. Orkade knappt ha ögonen öppna så trött var jag. Så jag gick bara upp och tog min medicin, för nu hade jag dragit över den tiden med 2 timmar så det var hög tid fylla på, det kändes.

Sen kröp jag ner i bädden igen och drog upp täcket under hakan för det var kallt ute. - 15 grader så jag tänkte det var inte så lockande ge sej ut .

Låg väl i två timmar till och bara slappade tillsammans med vovven . Sov inte men vilade. Inget läsa eller dator.

Efter det kände jag mej redo för utegång.

Då först var jag riktigt vaken.

Så jag pälsade på mej ordentligt och tog tossar på vovven som har ont i tassarna och så gav vi oss ut. Idag var det bara hon och jag och jag kände mej helt redo för det.

Tänkte att jag har ju gubben hemma sovande om det skulle bli problem.

Otroligt lätta ben idag. Minns inte när det kändes så, men så har jag uselt minne också.

Jag var så pass tuff och alert att jag tog långa rundan.

Det var så skönt trots kylan. Hade varma kläder så frös gjorde jag inte.

Sen kom solen fram en stund också som ren bonus.

Rundan tog tid men vad gjorde det. Inget rekord precis men jag tävlar ju inte med nån annan än mej själv. Kändes ändå som en vinst att jag kom runt hela sträckan på egen hand. Utan missöden och utan bärgning.

Konstaterade att det väl tog 20 minuter längre än mina riktigt bra dagar men vad gör det då jag kom fram. Kände mej så mycket piggare och gladare då jag gjort det och nu mådde jag mer som man ska göra.

Nu mår jag helt klart bättre även om jag inte är helt pigg. Självklart så räcker inte en natt då man inte sovit på så länge , sovit uselt i ett halvår nu. Det behövs mer än så.

Men just idag känns det bra och till och med så att jag känner att huvudet är med och det är inte lika luddigt .

Nu får jag väl se hur det blir i kväll och natt men jag ska åtminstone försöka göra som igår. Försöka ge det en chans till att få en till natts sömn. Tänka positivt och försöka med avslappningen. Har tappat den nånstans på vägen och måste hitta dit igen.

Sen var det nog lite så att jag blev lite fundersam igår då jag fick sånt tryck över bröstet också. Det har jag inte haft tidigare och det kändes inte alls okej. Ett litet Wake Up Call kan man säga.

Sen då dottern kom hem idag så sa hon att det faktiskt syntes på mej att jag sovit.

Så det var positivt.

Har ännu lite huvudvärk kvar sen igår men den är inte lika jobbig som igår. Och jag har inte lika mörkt runt ögonen. Det bidrar till att jag inte ser lika zombielik ut idag. 

Den ”vanliga” smärtan finns också där men den vet jag vad den är så . Huvudsaken är att inget nytt kommer för det var lite läskigt.  

Nu fattar jag ju att det förstås inte är så enkelt att nu är allt löst. Men jag har i alla fall haft EN bar dag. Det behövde jag , helt klart.

Efter en ny natt utan sömn eller egentligen dygn utan sömn så är jag som en total zombie.

Ont överallt och tung i huvudet och i benen.

Konstaterar att jag på sista 72 timmarna endast sovit ca 5 timmar. Hur illa är inte det.

Och det både syns och märks.

Jag är fumlig , jag hänger inte med och jag är alldeles blek och glåmig med mörka ringar under ögonen. Ser ut som ett spöke.

Kanske jag gör annars också men nu är det bokstavligt talat ett spöklikt utseende.

Varför ??? Ja det kan man ju undra. Jag undrar. Vet att smärtan påverkar men det är inte bara det. Oron i kroppen frö om det ska bli nån sömn eller inte gör sitt till. Hur jag än försöker ha en positiv inställning funkar det uselt.

Hur jag ska vända det står skrivet i stjärnorna eller nått.

Blev ändå en tur i friska luften trots att kroppen skrek efter sömn . Men då den inte ville innfinna sej var det bara stiga upp. Sen hoppas på få lite sömn under dagen istället. Vilket aldrig brukar hända men tanken är god.

Prommisen gick faktiskt bra , i alla fall bättre än igår så det var positivt.

Benen var tunga men det högg inte till lika tidigt som igår. Gubben ville förstås vi skulle korta rundan för att inte äventyra nått men envis som synden så vägrade jag vika mej. Jag SKULLE gå mina modiga 5 km, så det så.

Var en härlig vinterdag med -10 grader och vindstilla.

Solen stod lågt på himlen och lyste rakt i ögonen , men det var så härligt vara ute. Jag njöt i fulla drag.

Väl hemma så blev det till tina upp sej i duschen och sen var tanken vila en stund.

Men då hade vi veckohandling på schemat så det blev inte mycket av den varan.

Eftersom vi inte handlat ordentligt på två veckor var det mycket som skulle fyllas på. Tog en bra stund få ihop allt som stod på listan. Sen hemma skulle allt plockas upp och paketeras.

Då började kroppen protestera. Fick ett tryck över bröstkorgen och tungt att andas. Försökte nonchalera men det var svårt då även rygg och ben började svika mej.

Till slut var jag tvungen pausa en stund och lägga mej ner . Hjärtat slog snabbt och jag blev kallsvettig. Tror det var kroppen som försökte säga mej nått.

Maken erbjöd sej försöka plocka ihop det sista men jag skickade iväg honom med vovven istället som också behövde gå ut.

Till slut hade jag allt på sin plats och fick äntligen lägga mej ner. Han tvingade mej då att efter legat en stund ta mitt blodtryck och visst det låg högre än annars men det kände jag ju. Och pulsen var också hög. Tog säkert en halvtimme eller så innan trycket över bröstet lättade.

Maken höll inte på våga gå ut i garaget som han tänkt då han skulle tvätta bilen så jag fick tvinga honom gå. Han gick men kom in efter endast en kvart för att se att jag normaliserats.

Det hade jag också, nästan , inte helt men nästan.

Tog ytterligare en stund innan jag kände mej med igen.

Var rätt otäckt och det var en smärta jag normalt inte har så visst undrar man vad som sker. Men jag tror eller egentligen jag vet att det har med sömnen eller rättare sagt bristen på den som spökar. Ingen normal människa sover en till två timmar per dygn.

Har även ont i huvudet och ont runt ögonen som jag också tror hör samman. Så nu ikväll ska jag försöka komma mej i sömn tidigare än nånsin. Då maken jobbar natt nu så har jag sovrummet själv och kan ligga och läsa mej trött. Är alltid svårt då han är hemma för han blir störd då och jag vill inte förstöra hans sömn också. Räcker med en zombie i huset.

Så därför ligger jag redan nu i säng och klockan är 23,24. Så tidigt har jag inte lagt mej på ett halvår tror jag. Ska efter jag präntat klart släcka och ligga och blunda. Försöka med lite mindfullness och sen hoppas på det bästa. Nu är jag så tröttt att jag borde somna av rena utmattningen.

Håll tummar och tår nu för att det blir så.

GONATT …..

Nu fick det vara nog med innesittande. Trotsa halkan och strunta i följderna. Nja kanske inte riktigt så illa men nästan.

Efter att inte fått nån sömn alls då klockan var runt 4 på morgonen så gjorde jag frukost. Ingen ide ligga och rulla runt i sängen för att hitta ett bra sovläge.

Var trött så det värkte i hela kroppen.

Men efter en god frukostmacka och lite kaffe på det så mådde jag bättre.

La mej sen igen och gjorde nytt försök somna. Och faktiskt , efter en stund sov jag. Men inte länge, efter två timmar var jag uppe igen.

Benet bråkade då så jag var tvungen upp fylla på med morgondosen i medicinväg.

Vill inte ta den före klockan sex för att komma i fas med dom övriga fyra doserna. Lättast komma ihåg när jag tagit om jag håller samma tider varje dag. För att inte ta för tätt. Det är jag noga med.

Sen lyckades jag somna om efter nån timme igen och fick en och en halv timme till. Var välbehövligt. Men trött var jag ändå. Känns som bomull i huvudet och hjärnan hänger inte med.

Så då bestämde jag mej för att gå ut. Måste få lite frisk luft för att kvickna till och komma igång .

Gubben undrade om det var en bra ide men jag sa att jag bara MÅSTE ut. Så då hängde han med för att se att jag kom mej hem. Han går som tur var eftermiddagsskift idag så han är hemma på fm.

Det var så härligt komma ut. Andas frisk kall vinterluft och se en blek novembersol försöka titta fram.

Det var hyfsat bra fäste under fötterna då dom faktiskt hade grusat ordentligt. Och eftersom det blivit några minusgrader hade isen frostat på lite och gjort att det blev mindre halt. Men man fick hålla sej där det var grusat. Inte alls gå utanför det. För där var det halt och maken höll på halka till. Jag har ju som tur var min rullator hålla fast i och då har man bättre styrsel på ben och fot. Fats höger fot lever som vanligt sitt egna liv och under den var det lite halt mellan varven. Är väl för att jag släpar den lite. Men jag klarade mej runt utan halka i alla fall.

Fast tungt var det. Benen vägde minst ett ton kändes det som.

Och då vi hade ca 1,5 km kvar blev det väldigt tungt. Benet började ge vika och jag höll på niga flertalet ggr. Föll inte som tur var men de ggr jag neg så högg det rätt rejält i ryggslutet.

Så den sista biten tog länge. Gubben tyckte jag skulle sätta mej på rullen och han skulle då skjutsa mej hem sittandes där. Inte en chans. Så långt har jag inte sjunkit.

Om jag så ska krypa hem så ska jag ta mej själv. Envis som jag är.

Nåväl , jag kom hem till sist och det var skönt. Jag hade kanske inte skulle ha gått hela långa sträckan idag men det var lätt vara efterklok. Och visst poängterade maken efteråt att vi ”borde kanske inte gått långa idag” men inte hade det funkat om han sagt det tidigare. Jag hade ändå gått långa, var så säker.

Blev sen en lång stund med TENS fastsatt bak på ryggslutet och den hade jag på i dryga två timmar. Var skönt så länge den satt för då försvann värsta bensmärtan för en stund. Kom visserligen tillbaka direkt jag stängde av den men jag får väl köra en omgång till i kväll framför TV-n.

Sen får jag väl se om det blir nån sömn. Inte så säkert då jag sov på morgonkvisten. Om man har svårt somna är det ingen bra ide sova just då . Men jag måste ju få den sömn det blir oavsett tid på dygnet. Det är ju inte så att jag har nån tid att passa direkt.

Hoppas nu bara jag kan få mina dagliga rundor nu utan att det blir nått som förstör. Känner ju nu att det varit uppehåll och det är aldrig bra. Om det blir en dag då och då men inte så här flera dar på rad. Håll tummarna nu för att vädret inte ställer till det.

För smärtan den har inte hindrat mej hittills. Inte helt i alla fall.

Fick jag sova i natt ??? Nä tror inte det. Sån tur hade jag inte att jag fick sova två nätter på rad. Somnade till nån gång efter klockan 3 i natt och vakande redan efter knappa två timmar. Värken satte in då tabletterna slutat verka så det var bara stiga upp och fylla på med mera.

Försökte sen som vanligt somna om men det gick dåligt. Slumrade till efter nån timmes läsande i en dryg timme till. Så pigg....nä inte ett dugg.

Men det var bara klä sej ändå och ge sej ut på rundan även om regn och rusk hängde hotande i luften. Det kom ett fint dis under rundan men då det var runt noll bev man inte blöt direkt. Därempt hårdnade den oplogade gångvägen vilket var positivt. Gick lättare rulla sej fram med ”Karl-Oskar”.

Knöligt visserligen men inget som störde direkt då man inte sjönk ner. Så nått positivt i kråksången.

Rundan gick utmärkt utan minsta hugg och det kändes bra. Tar visserligen ont ändå men det är jag ju van vid. Det är just hugget som kommer och förstör min framfart då det till slut gör så jag håller på tappa benet.

Så idag slapp jag hugget helt och höll mej varm om rumpan med lång stickad tröja vilket hjälpte bra. För blir jag kall så går benen trögare och sen drar de få muskler jag har ihop sej och klämmer till på nerven extra mycket.

Så även fats jag nu inte var i piggaste laget så var det en skön runda. Fast visst saknades solen som var igår. Enda fördelen idag var att det var varmare.

Bara det nu inte kommer riktigt regn för då blir hela föret förstört. Då kommer det bli blankis och mitt före är borta. För då det är halt kan jag bara inte gå. Vill inte riskera falla med allt det innebär och då det är halt går man och spänner sej vilket sen leder till än mer smärta. Det vill jag inte. Smärtan är nog stark utan det.

Så nu håller jag tummarna för att turen är på min sida och det INTE kommer regn.

Då rundan var avklarad så blev det som vanligt en skön het dusch. Så jag mjuknade lite.

Efter det nån timme med TENS som jag faktiskt tycker hjälper hyfsat bra. Fast jag har fått öka strömstyrkan ordentligt för att känna att den stör ut smärtan. Man ska öka styrkan så den ligger snäppet högre än den smärta man har. Sen vänjer sej kroppen snabbt vid styrkan och då får man öka på igen. Men än har jag en bit kvar till den inte går öka mer.

Eftermiddagen sen blir stillsam då Henrik åkt till jobbet och det bara är jag och vovven hemma. Sen kommer dottern hem och då tänkte vi vara lat och käka pizza till middag. Brukar vara lite så då han jobbar och vi inte behöver tänka på nån matback eller så.

Blir väl sen en stilla TV-kväll med Doobidoo . Hoppas nu smärtan stannar på en lagom nivå så jag slipper ha benet i luften och tennisbollen i ryggslutet. En kväll vore skön slippa det. Och så hoppas jag på lite sömn vad det lider. Kanske före klockan tre , hoppas kan man alltid.

Nån gång ska jag väl ändå få till min sömn och en mer human dygnsrytm. Skulle nöja med med 4 timmar per natt om det vore i ett sträck. Tror det skulle hjälpa mycket. Två är i kortaste laget.

Men man lever på hoppet. Kan inte annat . Och hoppas på ett ljus i mörkret. Nån gång ska väl även jag ha turen på min sida....ELLER??????

Efter att i tre dagar varit som en blind höna så har jag äntligen fått tillbaka mina glasögon.

Har visserligen gamla glasögon jag använt under tiden men dom duger bara se på håll med . Läsa är helt uteslutet.

Så nu kan jag läsa igen och morgonkaffet slipper bli torftigt då jag vill läsa tidningen samtidigt vid frukost.

Även då jag lägger mej på kvällen ….eller snarare natten kanske jag skulle säga.....så vill jag också läsa en stund . Och det har jag inte heller kunnat göra. Enda som gått är läsa lite via datorn då jag kan få den på lagom avstånd att jag ser texten hjälpligt då mina armar är för korta annars :).

Men nu är dom sagt fixade igen ….. hoppas det håller nu.......och dom lovade att det skulle vara helt genomgånget nu. Så nu får jag väl se om det är så eller om det är som hittills då jag fått gå tillbaka efter bara nån vecka.

Dagar som gått sen sist är nu många . En liten sammanfattning kan väl vara på sin plats så jag kommer i fas med mina inlägg. Min terapi vill säga.

I söndags så var det farsdag och då skippade jag prommisen . Var inte så fint väder då det kommit snö, inte mycket men tillräckligt för att det skulle rulla tungt. Sen så hade jag ju tänkt ha en middag för att fira farsdag. Andreas och Sara skulle komma och äta med oss. Blev en trevlig stund med dom och Andreas hade med en Whisky till sin gamle far. Mycket uppskattat förstås.

Så det var nog tur vädret spelade mej ett spratt och höll mje inne för ryggen var helt slut efter att stått och donat med maten i flera timmar. Så är det då man vill göra allt själv. Hade kunnat be dottern om hjälp men jag ville hon skulle skotta så Henrik skulle slippa då han ju jobbade och kom hem först till middag.

Natten sen den ska jag inte ens nämna. Det förstår nog var och en hur den blev.

Inte mycket till sömn alltså.

Morgonen på måndag var det fint ute så då ville jag bara gå en runda. Eftersom maken var ledig efter sitt helgjobb så gick han med. Även han vägrade gå långa rundan med mej. Och än en gång var det nog bra. För det var ju som vanligt inte plogat utan det låg lös-snö på vägarna som gjorde att rullatorn gick tungt.

Man kan ju undra var F*N dom är dom som ska ploga gång- och cykelvägarna. Samma visa som alla andra år vill säga.

Så vi gick alltså endast halva sträckan och innan vi väl kom hem var jag helt slut. Hade ingen ork kvar i varken armar eller ben.

Så kvällen blev ett rent He***te . Benet tog fruktansvärt ont och sen i axeln /skuldran efter att fått skjuta på rulllen i snön. Får nog skaffa skidor till den , om det nu fanns få tag i.

Natten sen …..ja vad ska jag säga. Sov jag en timme är det bra.

Så hela tisdag var jag som en zombie.

Jäspade hela dagen .

Men eftersom det var ytterligare en fin dag så ville jag ut och gå. Och då blev det den långa rundan. Första gången på flera dagar. Oj så skönt det var . Men tungt då det ännu inte blivit plogat.

Lite bättre ändå då det blivit lite nedtrampat så rullen rullade inte lika tungt.

Men det var på vippen jag inte orkat. Då det var ca 1 km kvar blev det jobbigt. Benen tunga som bly och smärtan i rygg/ben var blixtrande. Vågade inte stanna upp för då hade inte benen gått få fart på nått mer. Kom hem men det var precis.

In i en varm dusch och sen på värmedynan. Då lossnade det lite och sen TENS på det. Då var man människa igen.

Kvällen däremot var inte kul. Satt med benet högt upp i luften mest hela kvällen för det var enda läget smärtan i benet dämpades. Satt väl sen upp till runt tre-tiden innan det blev dags för att försöka få lite sömn. Tog sen ytterligare nån timme innan det lyckades men då sov jag också rätt tungt i runt 2 timmar, inte mer.

Försökte sen få lite mer sömn men det var lönlöst.

Vi tog sen en till lång runda på onsdagsmorgonen och det var välgörande. Piggnade till ute i det vackra vädret och det gick lättare och lättare. Var som om benen vaknat till liv efter trädan då jag inte kunnat gå. Kom runt utan missöden och med hyfsat tempo också.

Och det trots att jag var så trött. Men efter rundan så var jag inte så trött mer. Man behöver lite frisk luft och lite sol så här i november mörkret.

Då Henrik skulle iväg på jobb på eftermiddagen så hann jag inte få mina glasögon igår. Fick besked om att dom var klara runt tre-tiden och då var han redan på jobbet. Hade kunnat ta bussen in men då jag haft så ont sista tiden ville jag inte utsätta mej för mer utmaningar. Dotter kom hem vid halvfemtiden men då ides jag inte jäkta iväg så jag sparade det till idag. En dag mer eller mindre som blindstyre spelar inte så stor roll.

Natten som varit var inte helt usel. Körde länge med TENS och nu med nya elektroplattor som satt fast ordentligt.....man ska ju byta dom då dom börjar lossna …. så fick jag ner bensmärtan ordentligt. Somnade redan runt tvåtiden , det tidigaste denna vecka och sov …..håll i er nu …..till klockan var nästan 7. I hela fem timmar alltså. Antligen berodde det på att jag var helt utmattad eller så var det för att jag lyckades trolla bort den värsta bensmärtan för en stund.

Vilket som så var jag väldigt pigg då jag vaknade.

Så det blev en till lång runda, tredje dagen på rad nu, och det gick utmärkt.

Ännu en morgon med vackert vinterväder så det är bäst passa på dom dom hotat med plusgrader och regn framöver.

Benen var väldigt pigga idag och det tog inte alls lika ont som tidigare dar. Så nu får jag passa på njuta en dag att jag klarat rundan utan missöden och utan att det känts jobbigt och tungt. En dag får man vara glad ändå. Bäst inte ta ut för mycket för då jag gör det faller jag platt igen. Men för stunden känns det helt okej. Ont visst men inte ilsket ont.

Var sen och fick glasögongen så nu har jag mycket ta igen. Tre morgontidningar bl.a. Ids nog inte läsa alla men skumma igenom blir det nog.

Så det var en sammanfattning av sista tiden då jag inte sett varken läsa eller skriva.

Nu ska jag bara hoppas på en till natt med god sömn men inte hoppas för mycket. Men få sova var otroligt skönt och jag skulle önska varje natt var så. För man blir dum av för lite sömn har jag läst.

Det stod i en artikel i NSD härom dagen och där menade dom att sömnbrist kan ge samma symtom som en hjärnskada. Hur min hjärna då mår vill jag inte veta. Har nog ingen kvar efter att inte sovit på ett halvår nu. Och sen blir man ju dum av smärta också. Dubbla dumstrutar alltså.

Då jag haft problem med mina glasögon nu i tre dagar , glaset lossnar och dom sitter snett och trycker på näsan, så har jag inte kunnat varken läsa eller skriva. Dom gamla glasögonen är helt enkelt för svaga.

Nu är dom inlämnade hos Synsam för en riktig översyn om varför glaset lossnar hela tiden.

Har gjort så i ett år nu och glasögonen är endast 1,5 år gamla..

Nått galet är det med dom . Har sprungit in dit med dom minst en gång varje månad för att glaset lossnat och dom har då endast skruvat fast det plus att dom tre ggr fått byta ut hela mittenstödet som rent av gått av trots att det är titan.

Måste vara nån felkonstruktion.

Så jag får vackert vänta nu en dag till verkar det som innan jag kan läsa igen.

Var riktigt svårt skriva dessa rader bara.

F*N så dåligt jag ser .

Tur nog är det mest läsa och skriva som inte funkar.

Hoppas jag får tillbaka dom i morgon. Har flera tidningar som jag inte kunnat läsa.

Efter en hemsk kväll med fruktansvärd bensmärta så lyckades jag till slut få lite sömn . Visserligen med lite hjälp av den starka medicin jag har ta till men ändå. Så runt 2 – halv 3 tiden sov jag tungt.

Hörde inte ens då maken steg upp för att gå till jobbet vid femtiden.

Vaknade först då klockan var halv 7 och vovven ville ut.

Kändes skönt fått lite vila ändå . Även om den var med medicinens hjälp.

Efter frukost var jag så pass alert att jag tyckte det var dags för en utmaning . Ge sej ut på den dagliga rundan som legat i träda denna vecka.

Väckte dottern för säkerhets skull då jag inte vågade ge mej ut själv. Utifall att.

Gick hyfsat att gå trots att föret inte var perfekt. Var lite moddigt och halt på sina ställen. Men min nya rullator kändes otroligt stabila och rullade lättare än den gamla.

Min gamla var nog rätt slut ändå.

Promenaden blev skön men inte hellång då dottern vägrade låta mej gå hela vägen. Hon påpekade hur det skulle sluta så vi vek av och gick den kortare som blir ungefär halva den långa sträckan .

Och tur var då det. Då vi kom till skolan som ligger några hundra meter från vårt hus kände jag att det var precis jag skulle orka hem.

Så visst hade hon rätt i att det räckte med den kortare rundan. Även om det kändes som ett litet nederlag. Men positivt var ändå att jag nu orkade rundan lättare och utan missöden-. Ibland får man erkänna att andra vet bättre.

En tur till affären blev det sen efter en stunds återhämtning. Var intressant gå på en annan affär och kika runt lite och vi hittade lite smått och gott.

Måste ju sätta igång med adventskalendrarna till Molly och Viggo. Iår ska dom få varsin kalender. Tidigare har dom fått en med dubbla små paket på men nu ska vi ge dom varsin som dom lättare kan hitta sina paket på.

Vila med TENS sen gjorde mej lite bättre till mods och jag kunde fixa till middagen innan maken kom från jobbet utan dotterns hjälp. Stolt blir man då man fixar det utan assistans.

Blev en taco middag med många tillbehör och sen ett gott glas rött till. Det var precis vad jag behövde idag för att kunna slappna av min stackars värkande kropp.

Få bort toppen av smärtan så man kan få till lite avslappning.

Sen bara hoppas det håller i sej en stund så jag kan se TV utan ha benet i luften och tennisbollen i ryggslutet.

Lite lagom sömn på det vore heller inte helt fel.

Hoppas kan man alltid .

Men för stunden känns allt avslappnat och mjukt.

Blir en stilla kväll med lite ”Så mycket bättre” och Dowton Abbey” på TV-agendan.

Henrik ska ju upp tidigt då han jobbar i morgon också.

Ska försöka komma mej i säng jag med i rimlig tid. Om det går vill säga. Kan inte ligga där och snurra och ha mej då han ska sova. Vill inte störa så då sitter jag hellre uppe om jag ändå inte kan sova. Jag kan sova sen jag....förhoppningsvis.

Efter två urusla nätter och två lika illa dagar så är man sliten. Huvudet hänger inte med som det ska.....fast det gör det kanske aldrig annars heller :)

Smärtan är på topp om man kan kalla nått så illa för topp. Men den är ilsken och vass. Hugger och sliter och drar. Fötterna har sendrag mest hela tiden så det är upp och ner för att få det släppa.

Natten mot onsdag som jag inget alls då smärtan var helt åt skogen. Var som en urvriden trasa så morgonen kom. Men skam den som ger sej. Eftersom det blivit dåligt med promenader på sista dagarna så kröp det i kroppen efter ge sej ut.

Men då det inte var plogat ännu så blev det låta bli. Hur jag nu lyckades med den biten.

Så istället blev det hitta på annat pyssla med som också behövdes göra. Bl.a ta en tur till affären för veckans handling. Tog en bra stund då vi behövde en hel del. Tog med rullatorn så jag skulle orka gå runt. Tur det för ryggen och benet gillade inte idéen med affärsbesök.

Sen packa upp allt man handlat tar en bra stund så när allt var färdigt var jag ännu mer trasig än innan.

Så alltså blev kvällen smärtsammare och smärtsammare vilket ju förstörde nattsömnen igen. Inget nytt förstås men sånt är livet .

Var om möjligt ännu segare igår morse men då bestämde jag att nu ska jag ut. Bära eller brista.

Det var nyplogat och grusat så föret var perfekt för en runda.

Då det som sagt blivit dåligt med det denna vecka var det tunga och stela ben.

Tog en bra stund få fart på gamla damen .

När vi gått halv sträckan....ja jag ville gå långa förstås.....så blev dety tvärnit. Benen ville inte vara med mer. Varje steg var en pärs.

Det högg och strålade ilsket ner i benet och det var flera ggr nära det vek sej. Tur nog hann jag stoppa upp precis då jag kände att det var på G.

Maken var med så han trodde han skulle behöva gå i förväg och hämta bilen. Men tjrutanten envisades att ”jag kan själv”....som en unge i trotsåldern.

Till slut tog vi oss hem . Ett under bara det. Vi hade stannat flera ggr för att få fart på benen men inte för länge för då ville dom inte alls gå.

Gissa om det var ont sen . Så ini HE****te.

In i duschen för att tina upp och bli mjuk igen. Var rätt kall om rumpan så det bidrog säkert till att smärtan ökade. Vet att jag inte ska bli kall.

Vilade sen en stund på värmedyna och till slut kunde jag gå igen.

Ställde sen igång med att fixa veckosallad som bl.a består av 1,5 morötter. Tog en bra stund stå och skala dom så jag var helt slut efteråt . Var tvungen slänga mej på soffan en stund innan jag kunde ta itu men köra morötterna i maskinen.

Efter salladen fick jag för mej baka.

Listigt eller hur??

Gjorde en sockerkaka med lingon och vanilj . Den var lite pyssel med då den efter gräddningen skulle delas i två bottnar som sen ska dränkas med vaniljfyllning. Varför jag ställde mej baka så där en dag då jag redan hade så ont är en bra fråga som inte finns nått bra svar på.

Dum kanske eller bara som det brukar vara .

Så kvällen kan ju vem som helst räkna ut att blev åt skogen. Satt med TENS i drygt två timmar för att minska den vidriga bensmärtan lite. Funkar så där men den tar åtminstone bort toppen av smärtan. Satt upp till vid två-tiden och gjorde då en ansträngning för att somna. Tog nog minst en och en halv timme innan jag till slut slocknade av ren och skär utmattning.

Så till slut fick jag hela fyra timmars vila . Inte var jag pigg då jag vaknade men inte lika trött som igår.

Smärtan däremot den är ilsken och arg fortfarande. Så jag skippade rundan då det blivit lite halt så jag inte skulle förvärra den ännu mer ….om det nu går .

Vi for istället ut till Kallax en sväng och jag hade med lite av min kaka så vi fikade den. Den blev riktigt god med lingon i.

Till och med Verran som inte gillar tyckte det.

Där hos pappa hjälpte sen Veronica och Henrik han få ner en frysbox från övervåningen och bar även ut en gammal kyl han hade. Han var helnöjd och lite imponerad att Veronica var så stark.

Som han sa....Dej får man passa sej reta upp om du är så stark”.

Nöjd var han då han själv slapp bära och ha sej med sin onda rygg.

Dagens goda gärning gjorde dom.

Idga fick jag till slut min halskedja och mitt armband som jag jag väntat på . Så snyggt det var. Precis som jag tänkt mej. Så nu har jag nytt armband och ny halskedja och två nya guldhjärtan. Känns lite lyxigt ha så många fina nya smycken.

Middagen idag tog tid fixa . Jag gjorde en mexikansk chiligratäng som jag inte gjort på länge och det var lite pyssel med den. Det skulle strimlas och stekas och joxa innan den till slut skulle in i ugn för gratinering.

Passade ju bra då jag ändå hade så ont. Lite mer eller mindre spelar knappt nån roll.

Och som grädde på moset så ställde jag mej och bytte sängkläder också då jag lika höll på.

Så hur det känns just nu kan ju vem som helst ana. Inte roligt kan jag säga.

Men jag är så trött på att alltid måste tänka efter om jag ska göra saker eller inte . Om jag ska göra sånt jag vet ger mej mer och mer smärta.

Men va F*N , ska jag lägga mej ner och vänta på bättre tider får jag ligga resten av livet. För bättre tider kommer aldrig.

Inte så bra som jag skulle vilja ha i alla fall.

Så hur det blir resten av kvällen efter allt idag det vet jag och det skiter jag i. Jag har gjort sånt jag vill och jag har klarat det själv. Visst är allt åt skogen just nu men jag har haft det roligare aän bara ligga där och stirra i taket..

Lite TENS nån timme och lite värme på det kan nog göra susen för ta ner toppen av smärtan.

Natten sen den blir vad den blir. Jag ska ju ingenstans så sova det får jag göra då det går.

Fast nog skulle det vara skönt komma i fas med nätterna nån gång så jag får ork klara av smärtan lite bättre. För jag vet ju att det blir jobbigare och jobbigare med smärtan då hjärnan är trött och sliten. Den orkar inte hantera smärtan som den brukar just nu. Jag som annars har sån hög smärttröskel. För jag tror eller jag vet att smärtan bara kommer öka om jag inte får den vila jag behöver. Den onda cirkeln måst brytas. Hur ??? Ja vem vet , inte vet då jag.

Nått bra idag var att jag fick min nya rullator. Nu har jag en som är stadig och inte lika vinglig som den andra blivit .

Så om vädret tillåter kan det kanske bli en runda i morgon. Kan inte ge upp bara för att det känns tungt.

Henrik jobbar hela helgen så det blir bara jag och vovven. Och då gäller det inte gå för långt. Hålla sej i skinnet så att säga. Hur det nu ska gå???

Slut på gnällbloggen för idag för det var så svårt stava idag att om inte rättstavningsprogrammet funnits hade ingen förstått vad som stod. Alla bokstäver lever sitt eget liv idag och hamnar huller om buller. Så verkar det konstigt så vet man att det är huvudet under armen idag. Trött och smärtpåverkad som är.

Efter en seg natt med inte sömn alls ….kanske högst en timme om ens det... så var jag knappast alert på morgonen. La mej därför igen efter frukost för jag hade både ont och var sliten.

Eftersom maken då sov efter sitt nattskift tänkte jag att jag också kunde sova. Men det tog flera timmar innan jag väl somnade till slut....tror klockan då var runt 10. Och som jag sov. Vaknade först då jag hörde att maken stigit upp och trodde då att klockan då var ca 11 men den var 12,30. Helt otroligt. Jag hade sovit i 2,5 timme utan vakna. Oj så skönt det var. Kände mej helt klart mycket piggare. Så trots att jag tyckte det var hemskt att jag låg och sov mitt på dan så var det välbehövligt. Visst var det endast 2,5 timme men då natten bestod av nattvak så var det vad jag behövde. Inte optimalt men bättre än ingen sömn alls.

Varför natten blev så tuff beror ju helt klart på den snö-modds.-promenaden jag utsatte mej för igår och den sitter ännu kvar. Inte lika ilsket som igår kväll men det känns. Fast då vet man ju att man lever i alla fall … eller??

Eftersom det är den 6 november idag är det vår bröllopsdag idag. För 31 år sedan var det vi som stod inför prästen och lovade älska varandra i nöd och lust.

Och nöd har det blivit mer av ju längre åren går. Pga min ryggskada förstås. Maken får ta en stor del av den smällen och det gör han också med bravur. Vet inte hur jag skulle fixa det utan honom. Han betyder så mycket för mej och det hoppas jag han vet.

Är så glad och nöjd över att han står ut med mej efter alla år och framför allt dom sista 12 åren.

Han är ” the love of my life”.♥♥♥

Blev inte nått särskilt firande idag då vi firat i förväg i helgen men ett glas rött till middag blev det ändå så här mitt i veckan eftersom han är ledig nu till på lördag.

Men oj vad vinter vi fick nu helt plötsligt. Det har snöat hela denna natt också så minst en 15 cm har vi nog fått. Så nu väntar jag på plogbilen så jag kan gå ut igen. Måste få fart på promenaderna igen som legat i träda i tre dagar nu. Inte bra.

För nu kommer det kännas tungt igen som alltid då jag hoppat över nån dag. Jag har inte nått emot vinter i sej men då snön faller i flera dagar utan att det plogas alls blir jag frustrerad. Går helt enkelt inte ta sej fram i snön med en rullator. Förra vintern hade jag lust skaffa skidor till den så jag skulle kunna gå även om det inte är plogat så bra men hittade inget. Får väl uppfinna det själv.

Kvällen nu känns inte lika smärtsam som igår kväll så det är ju positivt att det redan lättat. Blev inte så illa som jag trott ändå. Visst har jag lite hugg i ryggen vid rörelse men om jag halvligger som nu framför TV.n så känns det rätt hyfsat. Har ju min TENS på som stör ut bensmärtan och den hjälper lite. Så värre än så blev det inte.

Som tur var är min smärttröskel hög, ibland för hög enligt min läkare och sjukgymnast.

Nu blir det säkert svårt att somna i natt också då jag sovit på fm som jag inte brukar göra. Men det var så skönt få den stunden att det var värt det. Ska ju ingenstans i morgon ändå så.

Min dotter sa till och med idag då hon kom från sin maskinutbildning att ”du ser ju hyfsat pigg ut idag mamma”.

Undra hur jag annars ser ut :)

Efter en till natt med hyfsad sömn så var jag rätt så pigg då jag skulle upp. Sovit dryga 4 timmar så det var inte illa pinkat.

Så två nätter på rad är nästan för bra för att vara sann.

Då jag skulle till sjukgymnasten på morgonen så var jag mindre glad då jag kikade ut och såg hur vädret såg ut. Det hade snöat hela natten och nu låg det minst en dm blötsnö på vägarna. F*N också. Jag som hade tänkt ta mej en promenad till Gammelstad .

Henrik låg och sov då han jobbat natt så jag hade inte hjärta väcka honom för att få skjuts så jag klädde mej och gav mej av till bussen istället.

Har inte så långt till busshållplatsen men idag kändes det som en mil allra minst. Det var skittungt.

Djupa spår efter bilarna och snömodd som jag var tvungen forcera med rullatorn. Inte lätt kan jag säga. Kände direkt i ryggen att det här inte kommer sluta bra.

Men det var bara kämpa på för jag hade tid att passa.

Då sen bussen kom var busschauffören bussig och kom och hjälpte mej på då han inte kunde komma nära pga allt snöslask.

Tacksam för det. Det hade aldrig hänt om jag bott i Stockholm kan jag säga.

Lika mycket snöslask var det i Gammelstad så då jag skulle ta mej fram till VC fick jag kämpa.

Träffade där min terapeut som jag gick hos ifjol och hon undrade just hur jag hade det och vad jag tyckte om vädret. ”För du gillar inte det här eller hur? Sa hon” . Hon kom ihåg att det var nått jag ogillade med vinter. Oplogade vägar.

Hos sjukgymnasten sen hade jag ett givande samtal om hur det funkar med TENS och så.

Jag fick lite tips om hur jag kan sätta den på andra punkter än jag gjort hittills och det ska jag testa.

Sen pratade vi om vidare träning och vi var rörande överens om att det som är bäst är att jag kan ta mina dagliga promenader och att vi stannar vid detta. Ingen ide hitta på nått ytterligare då det alltid blir värre av det.

Hon kollade också upp min rullator som börjat bli lite ranglig och Henrik har försökt skruva ihop den men den blir snabbt ranglig igen. Då bestämde hon att hon beställer en ny rullator åt mej och att dom kommer hem direkt till mej med den och byter ut den gamla mot en ny.

Jätte skönt. För min är verkligen sliten , kan man se tydligt.

Som hon sa … det syns att den är välanvänd.....

Nu då i natt ligger jag här och kan inte sova. Varför i herrans namn då?? Ja inte svårt räkna ut.

Snömoddspromenaden idag sitter i ben och rygg och det värker så jag blir galen...eller galnare om man så vill.

Det sprättar och blixtrar ner i benet och ut i tårna .

Väntat? Ja givetvis.

Maken han jobbar som tur är för annars hade jag inte kunnat ligga här och muttra utan att störa.

Sen hade jag nog fått höra att ”skyll dej själv då du skulle vara så envis och ge dej ut trots att jag lovat skjutsa dej ””

Det vill jag inte höra trots att jag vet att det var så. Han sa ju att jag fick väcka honom men jag hade som sagt inte mage göra det då ha jobbat hela natten.

Nåväl det går inte gör ogjort så nu får jag stå mitt kast.

Får väl bara hoppas det inte tar flera dagar att komma i bättre dager . För jag är rätt less på alla bakslag nu. Ett steg fram och två tillbaka verkar vara det som gäller.

Inte undra på att man aldrig kommer fram.

Igår på dan efter maken vaknat åkte vi in till stan för att hämta ut mina nya smycken jag låtit tillverka av gammalt guld som jag ärvt. Fick inte allt då det inte hade kommit. Men fick mina två hängsmycken som jag beställt . Nu saknas bara en halskedja och ett armband .

Blir nog fint då det kommer så jag får ett komplett halsband och sen har jag ju gjort två olika hängsmycken som jag kan variera med. Tycker det var bättre göra nått som jag vill använda än låta det ligga i byrålådan .

Sen hade dom just nu 20 % rabatt på just omarbete . Och då jag hade eget guld blev det endast arbetskostnad.

min nya guldhjärtan 

I morgon eller rättare sagt idag då det är ny dag redan , klockan är ju 01,26 just nu, så har dom lovat mer snö ochh tittar man ut så snöar det för fullt redan. Så då blir det ingen promenad då heller. Ger mej inte ut i snömodd en dag till. Inte på raken i alla fall. Så dum är jag faktiskt inte....bara nästan.

Som maken och dottern brukar säga.....vad spelar det för roll vad som är logiskt då du ändå gör som du själv vill, hur dumt det än är.

Sant , helt klart. Men smart ? Nej absolut inte. Men jag kallar mej inte för smart heller :)

Efter ha legat helt däckad igår i feberfrossa och huvudvärk så börjar jag komma till sans igen.

Natten mot söndag satte det igång med frossa efter vi varit in till stan på en ljusfestival i ruggigt väder , kallt och regnigt.

Festivalen i sej var en besvikelse. Inte var det särskilt häftigt.

Trodde det skulle vara mer då jag sett bilder på hur det var förra året.

Så vi blev inte kvar nån lång stund utan vi for hem till värmen istället. Frös om händer och fötter trots både vantar och vinterskor.

Så kanske inte konstigt att jag blev sjuk. Sen hade jag väl förmodligen nått på gång som startade ordentligt av att jag blev kall.

Så gårdagen blev en dag då jag låg och sov mest hela dagen. Hade sån värk i hela kroppen och då inte bara den ”normala” värken utan riktig febervärk. Även magen var i uppror och jag var illamående hela dagen. Mot kvällen lugnade det ner sej i magen som tur var. Trodde ett tag det var magsjuka men tror mer på att det var febern som gjorde mej illamående.

Och fast jag slumrade till flera ggr under dagen somnade jag rätt tidigt på kvällen. Somnade redan före kl 01 och det är tidigt för en som annars sitter uppe halva eller hela natten.

Låg med dubbla täcken pga frossan och vaknade sen runt 4 snåret helt svettig och varm.

Gick då ut med hunden och tog in tidningen och gjorde mej frukost fast det var så tidigt.

Efter det så kändes det mycket bättre och jag hade inget ont i huvudet idag ….skönt.

Somnade sen om igen ….otroligt nog fast jag sovit så mycket.....och sov till runt halv 9. Så här mycket har jag inte sovit på flera månader.

Synd att man måste bli sjuk för att kunna sova.

Nu då febervärken och huvudvärken är borta får jag tillbaka den ”normala” smärtan som är mitt signum. Den har förstås aldrig varit borta utan endast legat i bakgrunden då den andra värken tog över.

Så nu har jag fruktansvärt ont i ben och rygg och det är smärtsamt röra sej överhuvudtaget.

Vädret visar också upp sej från den sämsta tänkbara sida och vädersmärtan är olidlig i benet.

Har dåligt med ork efter gårdagen så det blir inte ta sej ut mer än på gården med vovven.

Nog för att det skulle behövas. Vet hur jobbigt det blir då jag hoppat över nån dag men måste nog vila idag också.

Febertoppen har tagit ut sin rätt och kravla sej upp på ytan tar sin lilla tid.

Men trots att jag nu sovit mer än nånsin så är jag inte så pigg. Fortfarande känns det som det saknas sömn och smärtan är inte ett dugg mindre. Är väl för att man inte sovit på naturlig väg utan pga feber. Och den tog musten ur kroppen.

Nu hoppas jag det är över och jag kan komma igen i morgon.

För i morgon har jag sjukgymnasten och om vädret tillåter tänkte jag promenera dit. Om jag känner att jag har ork i benen igen vill säga. Annars får det bli bussen.

Vi ska diskutera vidare om hur det går med TENS och om det ger mej nått.
Det tar ju inte bort smärtan helt med TENS men för stunden kan det lindra bensmärtan så jag kan vila från den för ett tag. Det tar ner värsta toppen så länge den sitter på men kommer tillbaka med full kraft direkt jag slår av den.

Men den funkar i alla fall bättre än ingenting alls och gör att jag ändå får lite lindrign en stund emellanåt.

Så jag tror nog jag ska behålla apparaten som jag ju endast lånat . Jag får köpa den rabatterat efter tre månader så det kommer jag nog göra också. Normalt kostar den 2500 kr men jag skulle få köpa den för 1000 kr och då blir den min.

Lördagen börjar med dimmigt ute och luddigt i huvudet. Trött som en seg gubbe då två nätter på rad nu varit usla och trista. Värken i benet har förstört allt vad nattsömn heter och det har inte blivit mer än en 1,5-2 timmar per natt.

Så den tur jag jag hade och fick en natt med drygt 4 timmar är ett minne blott.

Nåväl inget gräva ner sej för det . Inget blir bättre för det.

Så igår så tog jag den långa rundan trots allt då jag hade gubben hemma som följeslagare och då vågade jag ge mej i kast med det . För om jag inte orkar har jag ju han som stöd och som kan se till att jag kommer runt ändå.

Det gick vägen även om benen var stumma och mot slutet var det knappt dom ville gå framåt. Väl hemma så blev det slänga sej på värmedyna en stund innan duschen då jag hade blivit rätt kall om baken och fått sån kramp ut i höften.

En het dusch på det och jag var rörlig igen.

Så pass rörlig att vi kunde ta svängen till hantverksmässan som planerat.

Måste ju utnyttja min vinst.

Där fanns det lite smått och gott titta på och jag hittade mej ett par mjuka sköna varma skinnhandskar som jag ska ha då jag promenerar för endast 200 kr. Hppas dom är lika varma som dom var sköna.

Hittade även en fin liten skinnväska som jag blev förtjust i och den köpte då maken åt mej. Gulligt♥

Efter mässan for vi och tände ljus på kyrkogården , både till mamma och till Henriks pappa. Är ju allhelgonahelgen nu så.

För 31 år sedan var det allhelgonahelg just den 6 november och det året ( 1982 ) gifte vi oss.

Fick därför två urtjusiga orkidéer av maken ♥ igår . Han brukar alltid köpa mej blommor då och just orkidéer då han vet hur mycket jag tycker om dom.

Jag köpte då en tårta på kondis eftersom jag inte hade ork baka nån så vi skulle ha nått gott till kaffet också. Måste ju fira lite även om det inte är precis rätta dagen , även om det är rätta helgen.

Och sen idag ska vi äta ungstekt kalkonbröst med potatisgratäng och whiskey/pepparsås till.

Även i morse tog vi den långa rundan och den gick även om det höll på ta stopp då det var en km kvar. Vet inte om det är psykologiskt men på nästan exakt samma ställe varje gång börjar benen bråka och nästan vägra gå. Känns som om dom går i strejk .

Och då gäller det gå på till det lossnar igen och visa att jag minsann inte tänker stanna förrän jag är hemma. Tjurig som man är och ibland är det nog tur det.

Hade sen väldigt ont men det gick inte känna efter då hunden var så smutsig och måste badas. Henrik badade henne och sen blåste jag och kammade henne torr. Ingen bra arbetsställning men fin blev hon och luktade gott igen. För en pudel med smutsig päls luktar inte mumma precis.

Blev sen ett hett bastubad för att få stelheten släppa greppet och på det en het dusch. Värme är det som funkar bäst på min stela, styva, värkande kropp.

Lite TENS på det och kanske jag är alert nog för kvällens nöje.

Vi har då planerat ta oss en tur in till stan för att se på Ljusfestivalen som är i stan. Ett ljus i mörkret kan man säga. Vill gärna se det då vi inte kom oss för det förra året. Om nu inte regnet öser ner vill säga, då skipar vi nog det. 

Sen får jag hoppas att smärtan inte blir ännu värre för det kan den väl ändå inte bli.....eller?

Igår kväll var det olidligt så jag knappt kunde sitta och se Tv utan var tvungen stå upp mellan varven. Och då jag inte stod upp fick jag ha tennisbollen intryckt hårt i ryggslutet och benet rakt upp. Endast då kunde bensmärtan lätta.

Fick till slut ge mej och stoppa i mej den starkaste tablett jag har

Just nu ligger jag med TENS och försöker få till lite avslappning i den spända ländryggen.

Går sisådär med det men skam den som ger sej. För ge upp den kan jag inte . Den dagen jag ger upp då kommer jag inte upp på benen igen. Därför är det bra gnälla av sej och sen gå vidare .

För livet blir inte bättre än så här .

Bara acceptera och gilla läget. Och hoppas på bättre tider och väder för vädersmärtan just nu är hemsk.