Efter en seg natt med inte sömn alls ….kanske högst en timme om ens det... så var jag knappast alert på morgonen. La mej därför igen efter frukost för jag hade både ont och var sliten.

Eftersom maken då sov efter sitt nattskift tänkte jag att jag också kunde sova. Men det tog flera timmar innan jag väl somnade till slut....tror klockan då var runt 10. Och som jag sov. Vaknade först då jag hörde att maken stigit upp och trodde då att klockan då var ca 11 men den var 12,30. Helt otroligt. Jag hade sovit i 2,5 timme utan vakna. Oj så skönt det var. Kände mej helt klart mycket piggare. Så trots att jag tyckte det var hemskt att jag låg och sov mitt på dan så var det välbehövligt. Visst var det endast 2,5 timme men då natten bestod av nattvak så var det vad jag behövde. Inte optimalt men bättre än ingen sömn alls.

Varför natten blev så tuff beror ju helt klart på den snö-modds.-promenaden jag utsatte mej för igår och den sitter ännu kvar. Inte lika ilsket som igår kväll men det känns. Fast då vet man ju att man lever i alla fall … eller??

Eftersom det är den 6 november idag är det vår bröllopsdag idag. För 31 år sedan var det vi som stod inför prästen och lovade älska varandra i nöd och lust.

Och nöd har det blivit mer av ju längre åren går. Pga min ryggskada förstås. Maken får ta en stor del av den smällen och det gör han också med bravur. Vet inte hur jag skulle fixa det utan honom. Han betyder så mycket för mej och det hoppas jag han vet.

Är så glad och nöjd över att han står ut med mej efter alla år och framför allt dom sista 12 åren.

Han är ” the love of my life”.♥♥♥

Blev inte nått särskilt firande idag då vi firat i förväg i helgen men ett glas rött till middag blev det ändå så här mitt i veckan eftersom han är ledig nu till på lördag.

Men oj vad vinter vi fick nu helt plötsligt. Det har snöat hela denna natt också så minst en 15 cm har vi nog fått. Så nu väntar jag på plogbilen så jag kan gå ut igen. Måste få fart på promenaderna igen som legat i träda i tre dagar nu. Inte bra.

För nu kommer det kännas tungt igen som alltid då jag hoppat över nån dag. Jag har inte nått emot vinter i sej men då snön faller i flera dagar utan att det plogas alls blir jag frustrerad. Går helt enkelt inte ta sej fram i snön med en rullator. Förra vintern hade jag lust skaffa skidor till den så jag skulle kunna gå även om det inte är plogat så bra men hittade inget. Får väl uppfinna det själv.

Kvällen nu känns inte lika smärtsam som igår kväll så det är ju positivt att det redan lättat. Blev inte så illa som jag trott ändå. Visst har jag lite hugg i ryggen vid rörelse men om jag halvligger som nu framför TV.n så känns det rätt hyfsat. Har ju min TENS på som stör ut bensmärtan och den hjälper lite. Så värre än så blev det inte.

Som tur var är min smärttröskel hög, ibland för hög enligt min läkare och sjukgymnast.

Nu blir det säkert svårt att somna i natt också då jag sovit på fm som jag inte brukar göra. Men det var så skönt få den stunden att det var värt det. Ska ju ingenstans i morgon ändå så.

Min dotter sa till och med idag då hon kom från sin maskinutbildning att ”du ser ju hyfsat pigg ut idag mamma”.

Undra hur jag annars ser ut :)