Lite ledsamt blev det igår kväll. Brukar titta på ett veterinärprogram som jag tycker är rätt intressant. Men det slutade i tårar.

Varför kan man undra. Jo det var en pudel där som hade cancer i käken och som dom skulle testa operera. Var en vit dvärgpudel som var så lik Tessan och som väckte mina minnen tillbaka. Såg bara Tessans sista dag i livet då hon låg där på bordet hos veterinären inför sista sprutan.

Gick inte hålla tårarna borta. Var tvungen stänga av Tv-n och kunde inte se hur det slutade. Gick inte.

Så då jag sen la mej så väckte jag maken för jag var så ledsen. Ingen av oss kunde sova sen. Han blev påverkad av min ledsenhet och mina tårar som inte ville sluta rinna nedför kinden. Var så jobbigt. Kunde sen inte blunda utan att jag såg henne ligga där på bordet helt orörlig.

Trodde inte jag skulle reagera så. Men då det var just en pudel och man såg dess ledsna blick så väckte det såna känslor.

Till slut tog jag fram mobilen och tog fram en bild på valpen♥ som ska komma till mej snart och kunde med den bilden få en annan bild då ja blundade. En bild som ger mej glädje och inte sorg.

Jag somnade till slut efter många långa timmar med mobilen i handen och Tessans filt i famnen.

Det är ju nu drygt två månader sen vi lät henne somna in för gott men tydligen så är det lätt få sorgen upp till ytan igen.

På morgonen då jag vaknade så tänkte jag mer på valpen♥ än Tessan och längtade så efter honom och hade helst av allt farit dit och fått pussa på honom direkt. Men då hon som har valparna hade besök under helgen får det vänta till på måndag eller tisdag.

Kan då få se honom igen och få lite pudelfeeling. Jag längtar så.

Vi gick sen ut på rundan och hade då sån tur att vi stötte på damen med två pudeltjejer så jag fick liten stunds pudelmys och pudelpussar. Då kändes det så mycket bättre inombords och det som fick mej rasa igår känns över för nu.

Men att det skulle komma så här två månader efter var jag inte alls beredd på. Tror maken blev lite chockad då jag kom in till sovrummet helt förstörd. Var nog inte han heller beredd på.

Men idag efter promenaden är allt som det ska igen och jag är på banan igen.

Och som sagt till veckan får jag ett nytt möte med min goa lilla pudelkille♥♥ och det ser jag fram

emot . För han är min framtid och det jag har se fram emot om knappt en månad. Då flyttar han till mej och jag har en go vovve i mitt hem igen.

En helt ny liten vovve med ny glädje och mycket kärlek. För en hund är den som älskar en för den man är oavsett vem du är. Människans bästa vän.

Och Tessan ska finnas i mitt hjärta på en speciell plats som ett varmt och trevligt minne.

 R.I.P goa Tessan ♥♥