Så är det söndag kväll och maken har åkt till jobbet och jag ligger här och funderar.

Har kommit ur den svacka jag hade natten till lördag och ser åter ljuset i mörkret.

Tror lite jag hade uppdämda känslor som svämmade över vid åsynen av en sjuk pudels ögon som bedjande bad om nåd. Väckte mina känslor upp till ytan och svämmade över som en syndaflod.

Och nu ser jag bara framåt till vi får möta lille Kasper♥♥ och se att det finns ett litet lurvigt gosigt litet troll som väntar på växa till sej så han får flytta hem till mej och in i mitt hjärta han med.

Och det ska ske redan i morgon kväll är det bestämt. Jag chattade med Maria (kennelägaren) igår kväll och hon lovade att jag skulle få komma då. Nämnde ju för henne om hur jobbigt jag känt det då jag tittat på det där programmet och hur mycket jag längtade efter lilla valpen. Tror hon förstod mej.

Så nu har jag det se fram emot i morgon , längtar sååååå.

Har ju nu min nedräkning som jag kryssar i för varje dag som går. En dag närmare , ett steg till lyckan. Fick det till 25 dagar nu om allt går som det ska och vi får hem honom precis innan påsken börjar. Han är 10 veckor på påsklördag så jag hoppas det blir så och jag håller alla tummar och tår för det.

Tänk att en liten fyrbent varelse kan väcka såna känslor som just en hund gör. Inte ens maken trodde på det förrän vi skaffade Tessan. Han trodde det bara skulle vara min hund men det blev även hans efter ett tag. Det blev också hans bästa vän som skuttade av glädje varje gång han kom från arbetet.

Så även han sa att visst måste vi ha en ny hund då Tessan inte fanns mer.

Och nu är det snart så. Snart är vi husse och matte igen .

Även dottern blir ju involverad precis som med Tessan då hon ännu bor hemma . Hon blir den tredje personen i valpens♥ liv . Matte nr två.

Kommer ihåg då vi kom hem alla och Tessan♥ fått vara hemma en stund själv, vilket inte var ofta för hon var alltid med då det gick. Då hade hon en rangordning hur hon hälsade på oss. Jag kom alltid först, sen Henrik och sist dottern.

Och minns också hur hon alltid skulle kolla vilka byxor jag satte på , om hon skulle få gå med eller inte. Tog jag fel byxa blev hon♥ putt och visade tydligt att hon förstod vad som var på gång. Att jag skulle nånstans utan henne. När jag då sen kom tillbaka om jag varit iväg en stund så lämnade hon♥ inte min sida för att vara säker på att jag höll mej hemma med henne.

Och sen sov hon ♥ ju förstås alltid med mej , under täcket till och med . Tätt intill bakom min rygg med sin mjuka goa päls.

Just detta saknar jag som mest då maken som just ikväll åkt till jobbet för nattskift. Då har jag svårt att sova för jag har alltid varit mörkrädd men då jag hade Tessan med mej var jag aldrig det. Hon var då min trygghet då maken jobbade.

Men nästa gång det är tre nattskift hoppas jag att lille ♥Kasper♥ finns hos mej och ger mej den tryggheten jag nu saknar.

Nu ska jag försöka drömma fina drömmar om valpar och hundar . Har min bild på Kasper och hans syskon intill min säng som jag kan titta på innan jag släcker. Och imorgon möter jag dom igen.

Ljuvliga små valpar ♥