Så blev det ytterligare ett besök hos tandläkaren. Mina tänder vill inte sluta bråka. En tand blev ju lagad förra veckan då jag hade en spricka i den. Nu var det dags för nästa tand. Den redan rotfyllda.

Den värker och ömmar vid tryck och kallt. Tar även ont i käken fortfarande.

Ringde därför tandvårdcentralen i morse som är där jag brukar gå. Fick en tid redan samma förmiddag så det blev bara en kort runda med vovven och sen hem och duscha.

 

Väl där kom hjärtklappningen som vanligt. Jag avskyr verkligen gå till tandläkaren. Går bra då jag väl sitter där men innan nej.

Tandläkaren denna gång bestämde att nu skulle rotfyllningen bort och rensas upp.
Bedövning JA TACK. Inte en gång till utan. Tror inte jag pallat det.

Tog en rätt lång stund borra upp kanalerna igen så jag var rätt trött i käken efteråt. Tog drygt en timme.

Så nu då bedövningen äntligen släpp ...efter drygt 3 timmar....så har jag testat äta lite. Än så länge känns det okej. Men det ömmar förstås av borrningen så det är nog för tidigt ropa hej.

Om inte smärtan jag haft går över nu väntar en rotfyllning av tanden som hade sprickan. För då tror hon den gick djupare än vad andra tandläkaren trodde. Visst att risken fanns men hoppas ändå att jag slipper.

Nu väntar ändå ett återbesök för att göra klart fyllningen och då hoppas jag att jag kan säga att det är okej.

Hoppas kan man ju. Med min tur är det kanske ett önsketänkande men ändå.

 

Fick även denna gång påpekande om bettskena som jag INTE har. Även denna tandläkare förespråkar en sån men den ingår ju som sagt inte i avtalet jag har.

Det gör ju däremot alla lagningar jag nu gjort. Jag betalar mina 108 kr i månaden och då ingår även sånt som rotfyllning. Tur att avtalet jag nu har räcker till mars 2015. Med mina tand-krascher så lär avtalet bli mycket dyrare nästa gång. Nu är jag i avtalsnivå 3 .

 

 

Veckan blir nog lugn nu då vi har Luleåkalaset på lördag och kanske även en sväng på fredag.

Måste ju ladda så ryggen och mitt stackars svaga onda högerben orkar med lite party.

Ser fram emot det då vi inte har så mycket annat för oss i sommar.

Bonnie Tyler framförallt … men även andra artister ska vi lyssna på. Rullatorn får komma med så gamla tanten har nått att hålla med och även att sitta på om benet inte orkar stå.

 

1 år äldre och 1 år klokare??? Ja klokare kan väl diskuteras men äldre....helt klart.

Tänk att det redan gått ett år sen man trillade över det magiska strecket 50. Åren går fort, fortare ju äldre man blir känns det som.

Inget fira direkt då det är så udda som 51.

Men Veronica hade bakat mej en god chokladtårta med jordgubbar och grädde. Mums. Min favorittårta helt klart.

Sen kom Andreas och Sara förbi också och då grillade vi lite kyckling och åt tillsammans. Alltid roligt då dom kommer förbi och då passade det bra att vi åt nått innan tårtan. Sen blev det förstås kaffe och tårta . Trevlig födelsedag precis som jag vill ha den.

Enkelt och inget mer med det.

 

Idag var det tidig morgon som gällde. Käkröntgen stod på agendan.

Skulle vara på röntgen redan kl. 8.00 så det blev att kliva upp i tid. Då man inte är van passa så mycket tider numera så är det alltid speciellt då jag ska upp en särskild tid.

Veronica steg också upp och skjutsade mej och rullatorn till sjukhuset.

Väl där gick det förvånansvärt fort. Fick till och med komma in före min tid. Röntgen tog int många minuter och sen var det bara promenera hemåt.

Solen sken så det blev en skön tur hem. Fick min motionsrunda på köpet.

Röntgenbesked får jag först då tandläkaren fått svaret och hon lovade ringa mej direkt.

Känns lite så där att inte veta. Ska man oroa sej eller inte???

En skugga i käken som hon inte kunde förklara och som hon ville ha svar på kändes lite oroväckande. Då jag sen läst på internet om allt det ”kan” vara kändes det ännu värre. Man ska nog inte läsa på innan man vet vad det är. En skugga kan vara allt möjligt enligt det jag läst.

Så nu hoppas jag på ett snabbt besked för det tar fortfarande ont i käken. Och ondare då jag börjar grubbla.

 

Får tänka på nått roligt istället. Igår så köpte vi oss biljetter till Luleåkalaset ( maken betalade min som present♥) som är nästa helg.

Vi , (jag , Veronica och Henrik) ska gå och se Bonnie Tyler på lördagen och det blir häftigt. Hon är en ungdomsidol som jag lyssnat på jättemycket på förr.

Vi har inte varit inne på Luleåkalaset på flera år nu så det blir skoj. Förr var vi nästan varje år på det som då kallades för Sjöslaget. Men det är många många år sen. Vi har brukat åka in till stan och lyssnat utanför på artisterna men det är ju inte riktigt samma sak som att se dom. Så därför bestämde vi oss för att iår skulle vi gå innan för grindarna. Ta en öl och titta på lite folk.

Då det är utomhus så går det ju bra att köra runt med rullatorn och då kan jag nog gå bärttre utan att vara rädd för att bli knuffad. Har ju så dålig balans att det inte går att gå i trängsel med bara kryckorna som stöd. Så rullator blir det som den gamla pensionär man är. =)

Idag ska vi ta oss in till stan och gå och käka lite kinamat. Var sugen på det och vi brukar ta en sån tur varje sommar då vi båda fyller år ( Henrik fyller 12 aug.)

Så då slipper jag laga mat idag och det blir lite variation på menyn.

 

Alltså, jag tror jag blir tokig. Det tar aldrig slut denna sommar. Vad då????

Ja med mina 100 krämpor förstås.

Det började med en infektion i ett finger pga av en avsliten nagel som fick skäras upp för att få bort varet.

Sen blev det halsont i 3 veckor. Två läkarbesök och sen stark antibiotika i 9 dagar.

Så var det dags för nästa. Fick värk i käken i samband med halsinfektionen som inte vill på ge sej.

Var i fredags till tandläkaren som då hittade en spricka i en kindtand som tog rejält ont. Trodde det skulle räcka med lagning av sprickan. Men nej. Idag så såg en annan tandläkare en skugga på röntgen som hon undrade vad det kunde vara. Så nu blir det käkröntgen på onsdag.

Hon tror det kan vara en visdomstand som ligger långt bak i käken som aldrig upptäckt tidigare. Och att det nu är den som tar så ont i käken.
Kändes inte kul att höra ”en skugga ” som ser skum ut. Inget jag var beredd på.

Så nu väntar röntgen av käken och förhoppningsvis får jag svar på vad ”skuggan” är. Om det är en tand som ligger gömd eller om det är nått annat.

 

Känns som om oturen förföljer mej.

Tänker tillbaka på när jag skadade ryggen och hur det slutade. En operation först som inte hjälpte ett dugg. Operation nr 2 som gjorde allt sju resor värre med ytterligare en operation som följd fast då i huvudet. Sen komplikation på huvudop. Med en mindre stroke som följd. Nervskada på ischiasnerven och kronisk smärta i rygg och ben sen dess. Muskelsvaghet och känselbortfall. Hjärntrötthet med talsvårigheter mellan varven med mera med mera.

Så nu det här i sommar.

Känns som jag är född med otur. Inget går som tänkt och det kommer alltid nytt då jag söker för nått annat.

Nä nån vidare tur kan man inte säga att man har. Så nu får jag se vad röntgen visar och hoppas på bra besked. Och snabbt besked. Hon , tandläkaren jag träffade lovade ringa då hon fått beskedet från röntgen.

 

Var förresten en jättebra tandläkare det här . En kvinna i min ålder kanske lite äldre men en väldigt lugn och brydd tandläkare. Hon fick mej tom att borra i tanden utan bedövning. Har aldrig hänt förr. Hon borrade försiktigt och då hon märkte att jag tyckte det var jobbigt slutade hon direkt. Hon hjälpte mej andas lugnt och sa alltid ”att nu borrar jag och räknar till tre” sen slutade hon en stund och så började vi om. Gick bra fast det tog gräsligt ont då hon spolade vatten. Ilade i hela käken. Men jag kände mej stolt att jag klarade av det. Första gången nånsin utan bedövning.

Hon var bra på berömma en också vilket hjälpte. Helt klart en tandläkare som kan sin sak.

Och hon är ändå inte min vanliga tandläkare utan jag fick komma akut hos en på Örnäset då tandvårdscentralen där jag går har semesterstängt.

Hon var också noggrann och verkligen brydd. Ville så hjälpa mej och förstod hur ont jag hade.

Så nu alltså röntgen på onsdag och sen hoppas jag hon har besked åt mej så snart som möjligt.

Sen hoppas jag att det hon  fixade med tanden hon borrade i räcker för annars blir det göra om det och då blir det en större grej med rotfyllning för då sa hon att sprickan nog går ända ner i roten. Hon kunde inte se att den gjorde det men säker kunde hon inte vara. Men hon menar att man väntar och ser om det räcker med att täta sprickan och i och med det slippa rotfyllning.

En sak med hela eländet är att jag har friskvårdsavtal. Betalar 108 kr i månaden och då ingår såna här akuta åtgärder. Även röntgen av käken ingår så jag behöver inte lägga ut nått.

Alltid nått att vara glad för i detta elände som aldrig har ett slut.

 

Så äter jag då min antibiotika … 3 dagar avklarade, 6 dagar återstår.

Sen får vi se om det blir nå bättre. Än så länge går det trögt. Endast smärtan i käken har släppt. Halsen svider fortfarande och halsmandlarna ser inte roliga ut. Men det har ju som sagt bara gått 3 dagar. Medicinen är ju en kur på 9 dagar så kanske det blir bra trots allt.

Känner mej rätt sliten i kroppen och har usel ork.

Igår var vi en sväng till Storheden för att träffa pappa så jag kunde hjälpa honom hitta ett nytt täcke. Det gick ju bra men sen var det bara hem och till sängen, jag var helt färdig och fick huvudvärk. Så kroppen protesterade mot utflykten.

Typiskt nog så har det blivit fint väder också. Riktigt soligt och fint. Efter regnet i sommar så borde man vara glad. Men då jag nu äter medicin som gör att man kan få en allergisk reaktion så är jag tvungen hålla mej inne. Kan det bli mer ironiskt.??

Här har man hoppats på sommarväder och sol och så får jag inte njuta av vädret.

Tur nog är jag ingen soldyrkare som ligger och pressar i solen i normala fall men att kunna ta en promenad och kanske sitta ute och fika gillar jag ju.

Men bara bita i det sura äpplet och hoppas att dunderkuren funkar . Hoppas verkligen det för nu är jag less.

 

Inte blev det nån tur till svågern och hans fru heller då jag bara inte orkade. Inte kul att åka bort och sen inte orka umgås ändå. Trist. Jag kände mej väldigt besviken men var tvungen säga bort det.

Det får bli en annan dag då jag förhoppningsvis blivit av med eländet.

 

Maken åkte till pappa idag för att hjälpa honom få in båtmotorn på lagning då pappas båtmotor inte går som den ska. Han hade tur att dom kunde ta emot dom så han kanske kan få motorn fixad snabbt. Maken som kan mycket om motorer , mest bilmotorer, kunde inte hjälpa honom. Så det var bara söka hjälp hos dom som kan.

Vi har ännu vår båt på land och så lär det nog förbli i år också. Lär ändå inte bli att använda den så mycket så det är lika bra låta den stå. Då slipper i alla fall pappa pumpa den och det regnar. Han brukar göra det åt oss då vi har så långt att åka för att enbart pumpa vatten ur båten.

Så nu står hans båt hos ”båtdoktorn” . Hoppas han kan få den tillbaka snabbt så han kommer iväg ut till stugan igen.

 

Annars är det en rätt trist dag med innesittande som väntar. Ute skiner solen och här ligger jag.

Hoppas , hoppa det ger sej snart . Vill inte må så här. Vill vara ute , vill umgås.

 

Hade lite tur i allafall ….sonen och barnbarnen kom förbi och gladde sin gamla mamma/farmor.

Lille Viggo frågade ”ammo ä du fiks nu” sötungen. Sa då att jag äter medicin så då tyckte han att då blir jag nog ”fiks”

Molly var också med så jag försökte klippa till hennes fjuniga hår lite. Inte lätt då hon verkligen inte gillar det. Men det blev fint till slut och farmor nöjd att få göra lite nytta trots allt.

 

Kände att jag inte har full ork men det var roligt att få umgås lite ändå. Jag smittar ju inte ( enligt läkaren ) så därför var det skoj att dom kom ändå. Man vill ju få umgås med de små då man har chansen. Även fast orken är lite si och så.

Kanske gör det att jag tillfrisknar lite fortare nu då jag fått lite barnbarn- endorfiner =)

Nu ska jag vila och bara vara en stund....tänka på hur skoj det var med besök och leva på det en stund.

 

Så blev det så att jag var tvungen åka till VC IGEN: Halsen vägrar ge sej. Tar så ont nu, i hela ansiktet. I käken , i tänderna och i öronen.

F**n ska det vara så här hela sommaren nu?????
Läkaren som jag träffade idag hajade verkligen till då hon tittade i min hals. ”Oj vilka halsmandlar” var vad hon sa. Hon tyckte dom var väldigt stora och ”fula”. Jag har ju rätt stora då jag alltid haft lätt för att få halsinfektioner. Men nu är dom ”väldigt” stora.

Hade även svullnad på sköldkörteln som hon sa jag skulle hålla kolla på. Äter ju redan Levaxin sen 6 år tillbaka så.

Nu skrev hon ut antibiotika åt mej som jag ska äta i 9 dagar. 2 tabletter idag sen 1 tablett resten av dagarna. Så nu hoppas jag det ska vara slut på eländet. Vill ju inte ligga inne hela sommaren.

Får förresten inte vara så mycket i solen dom här dagarna då medicinen kan göra att man är känslig mot sol. Tur nog är jag ingen soldyrkare som sitter och solar dagarna i ända utan jag föredrar skuggan.

Ta tabletter är jag ju van vid så det går nog vägen. Bara jag blir frisk nån gång så.

 

Idag skulle vi egentligen åkt till svärmor på fika och träffa Henriks bror med fru som är här nu, dom bor i Sigtuna annars. Men Henrik får åka själv då jag inte är så alert precis. Tror inte jag smittar men är för trött och sliten för att umgås idag.

Om det går ska vi istället åka till en annan bror till Henrik i morgon . Till deras stuga i Pultviken.

Hoppas jag är piggare då . Men det avgör vi nog i morgon. Kan ju vända fort om antibiotikan funkar. Så nu håller jag tummar och tår för allt vad det går.

 

Vill inte ligga här och må ”piss” längre.

Nu då man har chans att umgås som det brukar vara på sommaren . Då vill man ju inte vara sjuk. Jag är nog ”sjuk” som det är ändå. Och jag är i stort behov av att få umgås lite. Jag träffar ju knappt nån annan än maken och dottern normalt då jag mest är hemma .

Så sällskaps sjuk det är jag. Jag nog mer än andra.

Det är just den biten som är tuffast med allt . Att inte ha nån att prata med. Nån att skvallra lite med. Nån som man bara kan vara med och surra om allt och inget. Det är vad jag saknar mest av allt. Såna gånger längtar jag tillbaka till jobb och mina arbetskamrater. Visst har jag ju dottern och maken att prata med. Men det räcker inte alltid. Jag har ju inget berätta om. Mej händer det ju inget. Jag ligger ju bara här hemma och kan inte annat.

Därför ser jag alltid fram emot att få träffa andra och få surra bort en stund. Så jag hoppas verkligen vi kan åka i morgon för Sigtuna-borna åker hemåt sen.

Känner att jag behöver få komma hemifrån en stund. Men som sagt det får formen visa.

 

Var då hos läkaren med min onda hals. Virus precis som jag trodde. Inget man kan behandla. Lite besviken blev jag trots allt. hade hoppats få en dunderkur så jag blir frisk fort och snabbt. Nu blir det vila sej i form. Inte det lättaste. Jag har lite svårt för den biten. Tänker oftast att en liten promenad kan inte skada. Men läkaren ordinerade sängvila tills jag är säker på att feber är helt borta. Så bara lyda och lida =(

Tror att mitt bastubad i fredags gjorde saken värre då jag på lördagen kände mej mycket sämre. Sen en regnpromenad på det som grädden på moset. Inte det bästa med infektion i kroppen. 

Så nu blir det stilla vila och smärtstillande med inflammtionsdämpande istället för panodil i några dagar enligt läkarordination. Sen hoppas att halsen hämtar sej och att det är en virusbaserad halsfluss och inte körtelfeber. För är det det så tar det flera månader innan det blir bra. Håller tummar och tår för att proverna inte visar det. 

Läkaren trodde inte på körtelfeber men tog ett prov ändå. Snabbtestet på halsen visade inga streptokocker så därför sa hon att det var en virus som ska läka själv men det kan ta några dagar till. 

Pust och stön. Jag som är så less redan. 

 

Jobbigt vara så här krasslig då jag i och för sej är van vid ryggläge men då av andra orsaker än infektion. Att ligga pga ryggen är en helt annan femma och den är jag ju van vid. Har inte varit så här krasslig på många år. 

Man börjar nog bli gammal som inte tål barnbaciller. 

Minns att min mamma också ofta blev sjuk då mina barn var krassliga. 

Men vad göra. man vill ju umgås med de små och man vill pussa och krama dom. Helt omöjligt låta bli. 

 

Hoppas nu att det ger sej innan helgen så man kan äta igen och slipper den tråkiga dieten på soppa . Är ingen höjdare det. Men det tar för ont att tugga så bara lida och vänta. 

 

Vilket deppigt inlägg detta blev men ibland är det skönt få gnälla av sej lite. 

Nu en varm dusch och lite varm dryck och en Ipren. Så kanske man känner sej lite lite mer som en "normal" människa. Så normal jag nu kan vara =)

Hoppas kan jag ju alltid. Det är ju hoppet man lever på.

 

Nått bra med hela skiten är att ryggen gillar min stränga vila då den genast smärtar mindre då jag inte är i farten så mycket. 

Men så kan man ju inte leva. Måste ju få leva som andra också så gott det går. Kan ju inte tillbringa restan av mitt eländig liv liggandes i en säng och inget mer. 

Så det blir det inget av. Då infektionen lagt sej ska jag upp och kämpa med promender och annat som gör livet värt att leva.

Smärtan får komma i andra hand. Mitt välbefinnande i första hand. Positivt tänkande. 

 

Veckan börjar rent illa. Halsen är allt annat än bra. Ser inte kul ut då man kikar in i munnen. Jätte halsmandlar och ilsket rött och prickar. Ena sidan så stor att det är svårt få ner mat.

Har nu ätit flytande då det inte går tugga . Har ont i tungan och käken också.

Så här illa var det länge sen jag hade. Då barnen var små hade jag ofta halsfluss och liknande så då höll dom på ta mina halsmandlar men då barnen slutade ha streptokocker så slutade halsonda för mej med.

Hade tänkt vänta ut det men nu är smärtan så jobbig att jag suttit och sugit på en isbit för att lindra .

Har feberfrossa mellan varven också.

Så här har det varit sen lördag så nu är det bara ge upp.

Jag ringde VC i morse och hon gav mej en tid idag. Så då får jag väl se om det är bakterier eller virus. Är det virus blir det vänta ut det. Men då har jag iallafall fått utrett vad det är.

 

Inte trodde jag väl jag skulle behöva springa på VC för allt möjligt nu. Förra veckan inflammerat finger och nu inflammerade halsmandlar. Jag som springer där nog för ryggen och andra medicinska krämpor brukar inte behöva såna här akuta besök.

Får väl skylla på den usla sommaren vi haft hittills. Nått fel måste det ju vara.

 

Sen har jag ju varit mycket med barnbarnen också under tiden sonen och hans sambo flyttat och de små änglarna var rätt snoriga och hostiga. Så gamla farmor tålde visst inte dessa baciller.

Men det får man ta. Kan ju inte låta bli pussa på dom även om dom är snoriga. Går inte låta bli.

 

Nåja det ger väl med sej nån gång. Jag hoppas då det . Blir lite trist äta soppa hela tiden .

 

Igår tog vi ändå en tripp in på marknaden trots att jag var allt annat än frisk. Men jag blev less sitta inne .

Inga stora fynd men lite blev det . Fryspåsar , glasögonputs och munkar.

Resten var mest billiga kläder och annat skräp. Men det är kul titta runt. Vi tog och delade på en mjukglass också , jag och dottern. Fy sjutton så ont jag fick i munnen då. Trodde glass skulle lindra men icke. Det tog så ont i käken och tänderna. Så det var tur vi inte tog varsin. Jag hade inte kunnat äta en hel själv. Gott var det men det tog lite för ont för att äta.

 

Sen for vi och handlade lite soppa åt mej så jag skulle ha nått att äta. Blir rena bantningskuren det här då man får leva på soppa. Inget som skadar förstås men rätt trist. Kanske man kan gå ner nått kilo på kuppen. Då har jag ju vunnit nått på eländet . Vad brukar man säga ” inget ont som inte har nått gott med sej ” =)

Igår blev det en sväng in på VC. Har fått en infektion i nagelbandet på långfingret på vänster hand. Fy F**N vad ont det är. Går inte nudda i fingertoppen. Har haft det några dagar nu. Såpvatten och Alsollösning har inte hjälpt.

 

Läkaren klämde försiktigt, ja det var försiktigt och ändå höll jag flyga i taket. Jag som annars går med ständig smärta borde ju tycka det är en bagatell men inte. Även om han var försiktig tog det riktigt ont. 

Han konstaterade snabbt att det behövde skäras i fingret. Så det blev till att byta rum och slänga upp fingret på ett bord. Han bedövade först med två sprutor. Och dom tog minsann ont dom med. Bedövningsspruta är då inte smärtfritt ta. Det sprängde i hela fingret.

 

Då bedövningen verkat ett tag testade han. Det kändes fortfarande men då sa jag att "skär du" . Bedövningen tog inte så bra pga inflammationen. Han skar då ett snitt och jag kände det. Det tog ont fast inte värre än jag klarade av det. Har ändå rätt hög smärttröskel så det gick. Det var ju bara ett litet snitt för att få ut varet. Fick beröm för att jag var så "tålig" som han sa. Det blödde rejält som fingrar gör men ut kom varet och smutsen som kapslats in. Han såg då  att det var jord, har ju varit och stoppat fingrarna i blomkrukorna och då fått in jord i såret vilket förmodligen gjort det så inflammerat.

Eftersom det var jord så skulle jag då också få en stelkrampsspruta. 

Den tog då ont den med men inte lika ont som bedövningssprutan. Sved mer. 

Sen gjorde sköterskan ett snygg paket av fingret som jag inte skulle ta bort förrän idag. Så idag har jag såpbadat fingret igen och sen slagit in den fast inte lika snyggt som på VC. 

Ömmar ännu men då han skar bort den överflödiga huden , det sk svällköttet, så minskade smärtan lite. Är fortfarande lite inflammerat men ska väl förhoppningsvis läka nu. Man ska nog passa sej för att få in jord i trasiga nagelband. 

Det kändes faktiskt rätt banalt att åka till VC för ett litet finger. Men då det nu blev en mindre operation eller vad man nu ska kalla det så kanske det var nödvändigt trots allt. 

 

Nu blir det till att fortsätta med såpvatten några dar till och sen förhoppningsvis slippa mer besök på VC. Fick ingen antibiotika då han ändå tyckte det såg fint ut trots allt. Det var ju bara just vid såret det var rött och inflammerat så han trodde det skulle läka nu då varet kommit ut. Men om jag får mer inflammtion skulle jag komma tillbaka och då få penicillin.

 

Idag är det min äldsta sons födelsedag. Han blir hela 30 år. Hur det nu gått till. Han som nyss var en lite kille är nu en stor kille med egen familj , två små barn har han . 

Blir inte mycket till kalas då dom precis är mitt i flytt till ny lägenhet.  

Men tänk ändå vad åren går. man tycker man inte hinner med allt så fort rullar det på. 

Jag minns än den dagen han kom till världen. Efter en utdragen och smärtsam förlossning hade vi måndag den  5 juli 1982 klockan 19,12 fått vårt första barn. Det var stort. Jag var bara 21 år gammal då, så visst är det länge sedan. Och nu får man titulera sej som både mamma och farmor. 

 här är sonen 1,5år hans son Viggo1,5 år som nu är 4 år

 hans dotter nu 14 månader gammal

 

Ont, ja det är bara förnamnet idag. Har så ont att det är svårt stiga upp och sitta det kan jag glömma . Och sova, ja det har jag knappt gjort. Men jag ska ju inte nånstans så vad gör det.

 

Varför har jag så idag??? Ja det kan ju bero på min lekdag igår.

Men det är en bra anledning. Jag gjorde det jag tycker om och kände inte efter.

Att göra det man tycker om och sen få ont. Ja det kan man ta en sån gång. Jag älskar vara med mina barnbarn och dom är värt allt för mej. Att jag sen får lida pin för det är en helt annan femma. En sån gång kan jag ta smärtan. För under tiden jag är med mina barnbarn känner jag ingen smärta . Den kommer efteråt och då spelar det ingen roll. Jag har fått njuta och mysa med det bästa som finns .

Molly var med mej en hel dag igår. Vi hade så roligt och lekte, myste och bara var tillsammans. Det lever en gammal farmor på länge. Hon är en sån mysig tjej och i en ålder där hon är rätt lättsam att vara med. Glad och nyfiken. Världens finaste ♥.

 

Att det sen blir illa i ryggen. Ja det var ju inte oväntat. Bara bita ihop och tänka positivt på hur roligt jag hade. Det går över, den värsta smärtan ger sej och jag kommer i ”normalontläge” igen.

Smärtan ska inte hindra mej från att göra det jag vill....så är det bara. Punkt slut.

ACT-terapin har lärt mej att smärtan inte ska hindra mej från att leva. Den finns där men den går att skjuta undan ibland. Som igår . Då jag var med Molly hade jag inte en aning om hur ont jag hade. Jag bara var och njöt av att få leva här och nu.

Idag ska det bli Mindfullness och promenad för att komma i fas igen.

Skulle egentligen ställa upp idag med med barnpass men var tvungen tacka nej . Kan inte då ryggen strejkar som den gör idag. Men nästa gång...då vill jag göra det igen.

Får jag bara hämta mej lite och får hjälp av dottern så funkar det.

Jag VILL vara barnvakt. Jag KAN vara barnvakt. Så snart kan jag det igen. Bara inte idag. Men en annan dag.

   

Helgen var trist. Regn, regn och åter regn. Storm och kyla. Man har svårt tro att det är sommar. Kallt och snart är sommaren slut.

Hur sjunger han nu Ledin...”Sommaren är kort..Det mesta regnar bort”...

 

Vi var hundvakt i helgen. Hade Ruff här för pappa var och snickrade på Germandön i jaktstugan.

Gick bra då Ruff är en snäll vovve om än lite skällig. Men han är ju en tax så.

Vi tog ändå morronpromenaderna med hundarna trots det usla vädret. Har man hund finns inga dåliga väder. Fast Ruff hade nog gärna sluppit gå ut i regnet. Han är ju en mogen hund i sina bästa år, 8 år , och har inte lust bli blöt. Men så blev det ändå och då vi väl gjort det tror jag han gillade det. Tessan vill alltid gå på promenad. Hon älskar det. Min söta lilla pudeltjej.

Däremot gillar hon inte Ruff speciellt mycket. Gillar inte konkurrensen . Vill ha ensamrätt på oss. Så vi har dom alltid i olika rum då han är här. Ruff får inte vara i alla rum eftersom jag är allergisk så får han inte vara i sovrummet eller vardagsrummet. Måste ju äta medicin då han är här men det funkar. Vill ju ställa upp åt pappa så han kan åka med . Vem vet hur länge han fixar vara och jaga. Han är ju trots allt snart 83 år och har en dålig rygg han med.

 

Men jag är glad att han är så aktiv som han är. Tror det är bra att gamla håller igång. Och pappa är då inte den som låter smärta ta över.

Nått jag inte fixar helt ännu. Avundas honom som kan göra det han gör.

Jag är 32 år yngre och mer invalidiserad. Jag skulle aldrig fixa gå i skogen.

Och det bara för att jag gjorde ”ETT ” felaktigt lyft för 10 år sedan.

Och sen ”TVÅ” misslyckade operationer på det. Livet är inte rättvist .

Till och med min svärmor som är 88 år är mer alert än jag. Min kropp är nog mer än 100år jämfört med dom. Är så avundsjuk på dom som kan åldras och må relativt väl.

Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta öde??????? 

Bara kämpa och gå vidare med det jag kan och INTE låta smärtan vinna. Kanske inte idag men i morgon.