Igår blev det en sväng in på VC. Har fått en infektion i nagelbandet på långfingret på vänster hand. Fy F**N vad ont det är. Går inte nudda i fingertoppen. Har haft det några dagar nu. Såpvatten och Alsollösning har inte hjälpt.

 

Läkaren klämde försiktigt, ja det var försiktigt och ändå höll jag flyga i taket. Jag som annars går med ständig smärta borde ju tycka det är en bagatell men inte. Även om han var försiktig tog det riktigt ont. 

Han konstaterade snabbt att det behövde skäras i fingret. Så det blev till att byta rum och slänga upp fingret på ett bord. Han bedövade först med två sprutor. Och dom tog minsann ont dom med. Bedövningsspruta är då inte smärtfritt ta. Det sprängde i hela fingret.

 

Då bedövningen verkat ett tag testade han. Det kändes fortfarande men då sa jag att "skär du" . Bedövningen tog inte så bra pga inflammationen. Han skar då ett snitt och jag kände det. Det tog ont fast inte värre än jag klarade av det. Har ändå rätt hög smärttröskel så det gick. Det var ju bara ett litet snitt för att få ut varet. Fick beröm för att jag var så "tålig" som han sa. Det blödde rejält som fingrar gör men ut kom varet och smutsen som kapslats in. Han såg då  att det var jord, har ju varit och stoppat fingrarna i blomkrukorna och då fått in jord i såret vilket förmodligen gjort det så inflammerat.

Eftersom det var jord så skulle jag då också få en stelkrampsspruta. 

Den tog då ont den med men inte lika ont som bedövningssprutan. Sved mer. 

Sen gjorde sköterskan ett snygg paket av fingret som jag inte skulle ta bort förrän idag. Så idag har jag såpbadat fingret igen och sen slagit in den fast inte lika snyggt som på VC. 

Ömmar ännu men då han skar bort den överflödiga huden , det sk svällköttet, så minskade smärtan lite. Är fortfarande lite inflammerat men ska väl förhoppningsvis läka nu. Man ska nog passa sej för att få in jord i trasiga nagelband. 

Det kändes faktiskt rätt banalt att åka till VC för ett litet finger. Men då det nu blev en mindre operation eller vad man nu ska kalla det så kanske det var nödvändigt trots allt. 

 

Nu blir det till att fortsätta med såpvatten några dar till och sen förhoppningsvis slippa mer besök på VC. Fick ingen antibiotika då han ändå tyckte det såg fint ut trots allt. Det var ju bara just vid såret det var rött och inflammerat så han trodde det skulle läka nu då varet kommit ut. Men om jag får mer inflammtion skulle jag komma tillbaka och då få penicillin.

 

Idag är det min äldsta sons födelsedag. Han blir hela 30 år. Hur det nu gått till. Han som nyss var en lite kille är nu en stor kille med egen familj , två små barn har han . 

Blir inte mycket till kalas då dom precis är mitt i flytt till ny lägenhet.  

Men tänk ändå vad åren går. man tycker man inte hinner med allt så fort rullar det på. 

Jag minns än den dagen han kom till världen. Efter en utdragen och smärtsam förlossning hade vi måndag den  5 juli 1982 klockan 19,12 fått vårt första barn. Det var stort. Jag var bara 21 år gammal då, så visst är det länge sedan. Och nu får man titulera sej som både mamma och farmor. 

 här är sonen 1,5år hans son Viggo1,5 år som nu är 4 år

 hans dotter nu 14 månader gammal