Så kom det då rikligt med regn. Det riktigt vräkte ner ett tag. Och fukten som följer är olidlig. Med rötmånad och regn så blir det dubbelt upp. Usch och fy.

Kände redan i natt att det inte bådade gott. Vaknade redan kl halv 4 av en fruktansvärd smärta i benet och armen och axeln och andra armen och och och.....

Var bara kliva upp för ligga ner och sova var bara glömma. Var även tvungen vänta på att det skulle gå fylla på med mer tablett innan det ens var lönt göra ett försök sova.

Nu var det ilsken vädersmärta som heter duga. Sen den vanliga smärtan ovanpå det .

Fy F*N så tufft det blev.

Var som en zombie hela fm. Efter att jag fått i mej frukost och en stark stark tablett vid 6-tiden lättade det något men inte så det gick sova....nej nej.

Först runt 9-tiden var jag så slut att ögonen inte orkade hålla sej öppna så till slut fick jag en och en halv timmes sömn till. Då kändes det lite bättre men smärtan den är kvar. Vädrets fel till stor del. Vad ska jag annars skylla på?

Jag har ju inte gjort nått......eller?

Nu var det även tid att handla mat för veckan. Så det blev till skriva en lång lista och sen packa in rullatorn i bilen och åka iväg. Var som sagt väldigt trist väder så det var en perfekt dag för handling.

Och idag var jag duktig och tog med rullen och skippade kryckorna. Hade inte klarat av gå med dom idag. Har alldeles för ont i axel/armbåge/arm för att det skulle gå. Och min sjukgymnast har ju sagt åt mej låta bli kryckorna då det går.

Gick bra gå runt i affären då jag har bra stöd om jag har rullen med. Men kul ? Nej inte alls. Tycker jag känner mej som en 80-åring då jag går runt där inne. Brukar inte bry mej men ibland känner jag mej lite uttittad. Och det är faktiskt fler äldre människor som stirrar än yngre. Som om dom aldrig sett en person som inte är riktig pensionär ha en rullator.

Fast varför ska man bry sej. ? Finns ingen anledning till det. Och egentligen så bryr jag mej inte heller. Men jag känner blickarna ändå.

För mej är det ett stöd i livet och det bästa hjälpmedlet jag har. För ryggen orkar inte hålla mej upprätt nån lång stund av sej själv att det är ett måste med stöd.

Eftersom det öste ner på morgonen blev det ingen runda med vovven . Inte ens vovven var sugen på gå ut. Hon låg och sov länge och hade ingen som helst lust gå ut i regnet.

Kanske det klarnar upp så man får en kvällsrunda istället. Vill inte bli helt utan även om det inte skadar vila en hel dag. Men det känns så jobbigt komma igång efter att ha skippat den även om det bara blir en dag. Min kropp behöver den dagliga dosen rörelse för att inte stelna ihop och inte vilja vara med alls. Sen är det även knoppen som behöver den avkoppling det faktiskt är att ta en promenad. Och om det endast är en normal promenad i maklig takt utan större bravader så är även kroppen rätt nöjd efteråt. Kvällssmärtan kommer oavsett. Den slipper jag inte undan vare sej jag går eller ej.

Idag då det är tråkigt väder så kanske det blir lite bak i em. Vi ska göra pizza till middag och då ugnen ändå är varm kanske det blir några små muffins. Har i alla fall planerat det. Få se om det blir av. Beror på om jag orkar eller inte . Men om inte jag orkar har jag ju dottern som gör det åt mej. Fast jag VILL baka själv för det är det roligaste jag vet.

Det enda nöja jag har och som går om jag inte gör för mycket. Inte baka hela dan som förr men en sort och sen får det räcka . Då brukar det gå.

Fick ett fint mail idag också. Från en kvinna som liksom jag lider av ständig smärta. Kände så igen mej i hennes situation och vet precis hur det är. Det är skönt höra från en som verkligen förstår hur det kan vara och hur det faktiskt känns. Det kan ingen som inte varit där veta. Medkännande kan alla vara men förstå....nej det kan man inte . Inte om man inte varit där själv.

Vilket väder nu …. fy så jobbig fukt och elände. Visserligen en vecka senare än normalt men likväl jobbigt. Jag avskyr gå omkring och känna mej svettig och sån hela dagen.

Vaknade på morgonen , efter en relativt bra natt då jag väl somnade vid 3- tiden.....av att jag var helt sjöblöt i nacken. Visst har jag kärringsvettningar men inte så här mycket. Sen då jag steg upp kände man att golven kändes rent ut sagt fuktiga dom med. Tittade på barometern och kunde konstatera att nu är rötmånaden här. Drygt 85 % luftfuktighet och mulet och lite duggregn. Allt som rötmånaden har.

Man behöver knappt röra sej utan att man känner sej svettig och klibbig. Inte kul alls.

Eftersom det kom lite dugg på morgonen så skippade jag rundan eftersom vi ändå skulle få finbesök idag. Viggo ringde mej igår och talade om att ” jag ska komma till dej i morgon farmor, kan jag få plättar till lunch då? ” Och självklar gör farmor lättar. Fattas bara annat då han ber så snällt.

Farmors favoritkille. ♥♥

Dom kom just efter jag duschat och det är alltid lika trevligt ha dom här. Liv i luckan och mycket rusch och skratt. Blev då förstås steka plättar till lunch som beställt och dom åt med god aptit . Självklart då farmors plättar är bäst :)

Viggo blev sen uppe hos Verran och fick sitt spelbehov stillat. Dom gillar båda det så då kunde man lugnt ägna sej åt det andra charmtrollet Molly♥♥ . Hon har blivit så energisk att gamla farmor har svårt hänga med i svängarna. Men jag försöker i alla fall.

Hon hinner överallt och älskar att klättra och hon gillar vara ute.

Så efter hon ätit sin mat så tog jag och Henrik med henne till lekparken vid skolan. Då vi går dit ska hon alltid sitta och åka på min rullator. Hon tycker det är skoj. Så det fick hon glra . Sen fick Henrik vara med henne och gunga och i klätterställningen då jag inte kan det. Skulle inte hinna med och orkar inte lyfta henne heller. Hon hade nästan inte tid gå därifrån trots att hon nästan somnade då hon gungade.

Efter ett tag fick vi henne hem ändå och trodde då att hon var nöjd och skulle stanna inne men icke. Så jag satte mej då på bron och hon sprang upp och ner för rampen och upp och ner för brotrappan. Inte still en sekund där inte. Gamla farmor blev helt slut bara titta på :)

Tänk om man hade sån energi.

Då dom sen skulle åka hem hade förstås farmor lite godis trots att det inte var lördag. Men dom brukar få godis då dom hälsar på och det är ju inte varje dag så.

Då dom åkt iväg så hade det klarnat upp och eftersom man ändå var svettig så gick vi då rundan som uteblev i morse. Har ändå så ont att det är bättre röra sej än försöka ligga ner.

Efter rundan så bestämde vi oss för ett bastubad. Tänkte att då slutar man svettas för ett tag.

Och det funkade. Visserligen kan jag inte sitta i bastu för länge då skallen inte är med på det men jag han bli riktig svettig och efter duschen var man faktiskt torr på huden igen. Härligt. Det varar förhoppningsvis över natten ….hoppas jag.

Sen blev det lite avslappning och stretching för att få ut dom muskler som är i kramp då det blivit lite vila under dagen.

Men då jag vet varför jag har det så idag så var det värt varje sekund. Vara med barnbarnen är det bästa som finns och då finns inte tid känna efter heller. Då går allt av bara farten och sen kommer smärtan som ett brev på posten med det är en annan femma.

Man får offra sej ibland. Och det gör jag så gärna då jag får rå om mina favoritbarn.

Den tiden är allt för värdefull för att slösas bort på känna efter. Det gör jag så bra då dom åkt hem istället. Men då har jag åtminstone haft skoj.

Så var det ett nytt år som gått och jag har blivit ytterligare ett år äldre …. fast det känns som jag är mycket mycket äldre än jag är. Minst 80 år....nä skämt åsido , inte riktigt så illa men nästan.

Kroppen är i alla fall äldre än vad knoppen är. Det kan jag lugnt konstatera.

Dagen igår var en fin dag på alla sätt och vis. Började med att solen sken från en helt klar himmel och varmt var det, riktigt varmt.

Så vi tog en väldigt tidig morgonrunda så inte vovven skulle bli så plågad i värmen.

Den gick bra fast det tog ont i benet och foten har sockerdricka under trampdynan. Konstig känsla.

Solen gjorde att man bara njöt och struntade i allt det onda och bara gick och gick.

Värmen är bra för en värkande kropp och det går lättare gå då solen skiner.

Sen efter duschen så blev jag sittande ute under markisen och drack kaffe med tårta. Härligt. Fats sitta i solstolen är inte det bästa för ryggen men man får offra sej. Provade även lägga mej på en dyna på gräset en stund då ryggen bråkade för mycket men det var inte så skönt då alla knott dök på mej.

Sen ta sej upp är också ett helt företag. Fick använda parasollet som stöd för att fdra mej upp.

På eftermiddagen kom Andreas och Sara förbi och det blev mer kaffe och tårta.

Dom har nyss varit nere i Skåne en sväng så vi fick höra lite om det. Vi uppvaktade även Sara som fyller 30 år nu på söndag med en liten present.

På kvällen for vi in till stan och gick på kinarestaurang och åt god mat.

Trevligt med middag ute då man fyller år så man slipper laga mat och disk.

Mätt blev man då minst sagt. Alltid gott med just kinamat för det gör man ju inte hemma så ofta. Förr gjorde jag nog det men inte numera.

Kvällen sen blev en TV-kväll med lite av varje.

Då började jag känna att smärtan som legat på lur hela dagen kom med full styrka. Det blev jobbigare och jobbigare. Benet, armbågen/axeln och fötterna . Allt tog ont. Sockerdrickan i foten blev mer och det var obehagligt känna att foten som bubblade som kolsyra.

Då det blev dags för sova så var det bara glömma. Jag testade en stund men det tog ont hur jag än la mej så för att inte störa steg jag upp igen och parkerade mej i soffan i vardagsrummet istället. Tog en stark tablett men det tog säkert 1,5 timme innan jag kände av att den verkade . Så runt klockan 3 gick jag till sängs och kunde till slut slumra in en stund. En kort stund blev det vaknade redan klockan 5 av smärtan som nu var värst i armbågen och axeln. Den var värre än bensmärtan så det kändes mindre där. Bara stiga upp igen och vid halv 8 kunde jag sen somna om en timme till, Men totalt blev det inte mer än dessa 3 timmar så pigg det är jag knappast idag.

Men skam den som ger sej, bara klä sej och strunta i smärtan och ta den dagliga runda. Solen skiner ännu så det är bäst passa på och njuta av den korta sommaren vi har. Inte känna efter för mycket. Tur man är en tjurskalle som struntar i att lyssna för mycket på kroppen. Ibland är det bra lyssna men om jag alltid gjorde det skulle jag nog ligga här och inte kunna annat.

Och det går inte . Man måste ha ett liv också. Så gott det nu går.

Tänkte lite på en sång min dotter sjöng åt mej igår då jag sa jag ville ha en födelsedags sång. Hon tog då Pessimistkonsulten som är väldigt passande. 

En rad går så här.....

Det är lika bra att sluta drömma

Det går åt helvete i alla fall

Passar exact in på mej .....för det mesta. 

Så kom äntligen sommaren tillbaka för en dag. Riktigt soligt och fint om än rätt blåsigt. Men det blåser ju å andra sidan jämt här i stan.

Efter en natt som var som vanligt rätt hattig med sömn två timmar, vaken tre, sömn två, så var det ändå en pigg gammal dam som gav sej ut på morgonrundan.

Lättare i benen och mindre ont i axel/armbåge. Så det gick faktiskt under timmen idag ta sej runt och det är ett tag sedan. Visst var jag helt slut efteråt och hade väldigt ont i ryggen men det kändes bra att det gick att spurta på i raskare takt än på länge.

Sen fick jag för mej att vädra sängkläderna och byta i sängen så det blev också dagens arbete. Att göra det är väl inte bästa för ryggen men om jag bara får hjälp med underlakanet går det bra. Nu hade jag ingen hjälp, bad visserligen inte om det heller, så jag gjorde det helt själv och det tog i ryggen trots att jag försökte vara försiktig. Men nu är det fräscht i sängen och jag bad faktiskt om hjälp hänga upp dom tvättade lakanen och bänglade inte med dom själv.

Så efter det var det ryggläge och vila som gällde.

Lite tennisbolltryck på min speciella punkt fick smärtan i benet lätta något. Så mycket att jag t.o.m trodde jag skulle kunna ta en extra runda på kvällen.

Så då dottern var på väg ge sej ut med vovven hakade jag på. Men ack vad jag bedrog mej. Jag var inte alls så alert som jag trodde. Efter endast knappa 500-600 meter fick jag se mej besegrad. Smärtan i ryggen var så intensiv att benen inte alls ville gå mer.

Och hör och häpna …..jag vände om. Jag som oftast kört på ändå oavsett hur ont det tar gav mej. Och tur var väl det. Jag trodde knappt jag skulle ta mej hem.

Det tog så ont att jag helst bara lagt mej ner på stället och inte tagit ett enda steg till.

Men det var bara bita ihop och gå så sakta hemåt. Dottern och vovven fortsatte rundan utan mej. Till vovvens stora protest. Hon ville gå med mej hem istället.

Väl hemma, för jag kom mej hem till sist. Så var det sängen och tablett så jag kunde försöka slappna av lite.

Har även fått en sockerdricks-känsla i högra foten som jag inte haft tidigare. Har haft dålig känsel men inte sån här konstig känsla som att det är bubblor under fötterna. Stortån och främre trampdynan är det som känns mest konstigt.

Förmodligen även det från ryggen, vad annars.

Så än en gång ett steg framåt och två tillbaka.

Jag lär aldrig komma framåt i den takten.

Nu blir det ta sej i kragen och komma upp till allsång i alla fall. Mer än så blir det inte idag. Kanske det blir en bättre dag i morgon och rundan går fint igen. Åtminstone en gång om inte två.

Man får nöja sej med det lilla ibland.

Vi ska även gå ut och äta på restaurang i morgon då jag fyller år och även om jag egentligen slutat fylla år så är det alltid skoj gå ut och äta och slippa laga mat en dag.

Annars är det inte mycket fira , man börjar bli alldeles för gammal för att det ska va kul fylla år.

Efter att sovit på en hård tennisboll intryckt i ländryggen, för att störa bort den ilskna bensmärtan , vaknade jag rätt mör i ryggen. Somnade med bollen där för jag hade så ont då jag la mej.

En fördel var att då jag tryckte bollen där slutade fötterna krampa. Behövde inte ställa mej upp en enda gång denna natt. Natten innan var det fem sex ggr.

Så klart är att fötternas kramp och sendrag beror på ryggen som läkaren mycket riktigt sa.

Är väl alla nervtrådar och dylikt som strålar ner i fötterna som kommer i kläm i ryggen då jag har mina sämre dar.

Gick att ta på skorna också utan att få tårna vika sej över varann som dom gjort senaste dagarna. Så fort jag vickat på foten har det blivit kramp under foten och tårna böjt sej.

Är faktiskt väldigt öm under trampdynan på framdelen av fötterna av all kramp. Tur nog känner jag bara av vänster trampdyna då känseln är borta i höger. Inget ont som inte har nått gott med sej.

Blev en lång vanlig runda med vovven på fm som gick riktigt bra för en gång skull. Hade lite sprutt på gammel-benen så lite åt rätt håll. Peppar pepper. Bäst inte säga för mycket för då ligger jag där igen.

Eftersom jag och dottern bestämt oss för en shoppingrunda på stan idag så gav vi oss iväg med bussen. Lättast ta bussen så slipper man gå så långt från parkeringen och det är enkelt ta med rullatorn också. Vi tittade runt på olika ställen och fönstershoppade lite plus att det blev lite smått och gott att handla också. Lite presenter då det är några som fyller år nu snart.

Sen då det gått ca två timmar orkade jag inte traska runt mer. Ryggen var trött och behövde påfyllning av medicin så då var det bara ta bussen hem igen. Men det var skoj gå runt på stan då det inte blir av särskilt ofta. Sen gillar även Veronica titta runt precis som jag så det är kul ha nån med sej. Maken går inte ha med sej på stan för han suckar bara över allt man vill se på och tycker det är tråkigt.

Så han fick vara hemma med vovven istället.

Nu blir det nog ingen mer runda idag för tanten är rätt trött och har väldigt väldigt ont i benet. Det vanliga benet .

Däremot har faktiskt axeln och armbågen blivit något bättre och tar mindre ont. <Det lönar sej låta bli kryckorna och använda rullatorn istället. Precis som sjukgymnasten sa. Påfrestar mindre och lättare hålla sej upprätt med.

Så resten av dagen och kvällen blir det ryggläge så smärtan kanske får en chans att avta. Kan inte ha en tennisboll i ryggslutet mer för nu är jag rätt öm där av trycket. Men blir det för ilsket i benet så är det bara det som funkar. Jag berättade om det för sjukgymnasten och hon sa att ibland måste man hitta sånt själv som kan störa ut den värsta smärt-toppen och att det kan funka bättre än metoder nån annan sagt är bra. Och som hon menade är jag nog rätt bra på hitta alternativ till att störa ut smärtan då den är som värst. Man lär så länge man lever och är sej själv närmast.

Om det bara går tillbaka till det som var före festivalen som knäckte mej lite så ja kan få till mina dubbla rundor igen. Inte där ännu då jag bara inte orkar det ännu. Men snart så. Om det inte blir nått mer som gör att det backar igen. Man vet ju aldrig då jag är lite mer i farten då det är sommar. Men va F*N sommaren är kort och folk är ledig endast några veckor så då måste det bli lite mer i farten. Ligga på sängen gör jag nog ändå. Och lite skoj måste man få ha även om det tar väldigt ont. Bara blunda och inte känna efter, alltid.

Så var det dags för ny vända med nack, skulder, arm, armbåge-smärta.

Gårdagens långa runda och sen hänga på kryckorna halva eftermiddagen, ja kanske inte halva men några timmar, gjorde att smärtan som börjat lägga sej sen festivalen förra helgen kom tillbaka med full kraft. Så var det roliga slut.

Så för att sova i natt blev det en stark tablett och jag som som en klubbad säl i HELA 6 timmar....utan att vakna en enda gång. Var skönt men nackdelen var att då hade pillret gått ur kroppen och smärtan var värre än nånsin.

Går det för länge mellan mina intag av smärtpiller blir det svårare bemästar den och mota bort den. Bäst är om det är 5-6 timmar mellan helst inte mer. Nu blev det ca 8 och då hade jag fruktansvärd smärta då jag vaknade. Tog sen hela fm innan jag kunde få den minska då jag kunde peta i mej dagens andra dos.

Så det är inte bra med för lång sömn heller.

Kommer ihåg då jag hade hjärnblödningen och hade sån fruktansvärd huvudvärk då läkaren sa att jag skulle ha väckarklocka så jag inte sov över medicintiden. För om man hinner få en smärttopp är det svårare dämpa den än om man hinner ta en tablett innan den anrdra slutat verka. Låter som en hel vetenskap men jag vet att det funkar bäst om jag hinner ta den i tid. Och normalt är det inget problem då jag inte brukar sova över medicin. Men nu var jag så trött att det blev så. Aldrig får man vara nöjd med nått :((

Hoppade rundan i morse och skickade gubben med vovven istället. Motvilligt men jag kunde bara inte . Tog alldeles för ont. Och sen skulle jag och Veronica iväg och handla också och det var jag tvungen orka med. Inte för att hon inte kan hanlda själv om jag ber henne utan för att jag VILLE åka med.

Blev en riktig storhandling idag då vi inte gjort det på snart två veckor. Brukar göra en riktig storhandling per månad och vad passar bättre göra det då pensionen kommit :)

Fast det är jobbigt gå runt då man ska storhandla så jag tog med rullatorn idag. Kryckor var inte ens fundera på. Går inte alls idag det. Och egentligen ska jag ju gå så lite som möjligt med kryckor fast ibland blir det ändå det då jag inte ids ta rullen med. Dumt , men så blir det ibland. Och då är det ändå inte jag som måste lyfta i och ur rullen, brukar dom andra påpeka så snällt.

Nu blir det en stilla lördag-kväll med gott grillat , lite rött i glaset och sen en lugn TV-kväll.

En skön semester är det. Inte för att jag har semester …. har inte bestämt om jag har det ännu så dåligt som vädret är.

Fördelen med pensionärslivet att man kan semester då man vill och då vädret är fint :))

Så kom regnet igen.... :( aldrig blir det nån riktigt sommar i år.

Kanske bra för mej om inte annat. Gör så att lusten inte finns ge sej ut och promenera då. Jag som borde vila ändå. För än är det långt långt kvar till ytan.

Sen då vädersmärtor ovanpå allt . Ingen drömsituation minsann.

Men sömnen har ändå varit hyfsad. Sov 3 timmar i sträck och sen efter några timmar uppe ( seg upp halv 3 ) så blev det väl två timmar till.

Nästan så man känner sej lite pigg.

Maken bestämde att han , bara han skulle ta vovven på en runda innan regnet kom igång på riktigt.

Jag låg kvar och funderade på hur jag skulle göra. Vi kom överens om att jag skulle vänta ett tag och sen möta honom och hunden från andra hållet. Så jag inte skulle gå så långt att jag inte orkar tillbaka.

Det gjorde jag då och sen gick jag också iväg. Benen var inte lika tunga idag men orken finns fortfarande inte. Kroppen vill bara inte vara med än. Så jag traskade på i sakta mak och hann inte så långt, vilket ju var meningen också , innan dom dök upp . Vovven blev så glad se sin matte och kom glatt springande till mötes. Men nu kom också regnet. Det började med lite dugg men innan vi var hemma, för jag går ju så sakta , så var vi helt dyngsura. Inte hade vi regnkläder heller.

Så det var bara slänga allt i tvättmaskinen då vi väl kom hem och tvätta upp alla kläder som redan var blöta.

Men det var ändå skönt fått komma ut en liten sväng och testa om jag börjar komma till ytan igen.

Börjar väl närma sej men än är det en bit kvar.

Men jag börjar se ljuset i tunneln . Men oj så segt det här . Fem dagar nu . Måste börja komma i form snart för jag vet att nu har jag tappat en hel del . Jag som var så energisk och flitig. Nu är jag varken energisk eller flitig.

Så jag räknar med att det tar tid att komma igång och komma dit jag var innan det brakade ihop.

Sen lite sol och värme hade inte skadat heller så hade det säkert gått än bättre komma på rätt köl igen.

Vad som ändå är skönt är att nu kan jag säga att smärtorna från bröstryggen, som strålat fram i bröstkorgen har släppt sitt grepp. Nu är det mer axeln och armbågen som känns och lite i nacken .

Sen då ländryggen och ner i benet men det är ju som det brukar så det är mitt ”normalt”.

Lite mer hugg och nyp förstås men konstant kronisk smärta där har jag alltid ändå.

Men sömnen är som sagt på väg att bli lite lite bättre steg för steg. Optimalt vore om man fick 4-5 timmar utan vakna istället för 2-3 timmar. Tror det skulle göra stor skillnad då jag sover så lite annars. Tror lite att det var sömnbristen i kombination med smärtan från den statiska belastningen jag utsatte mej för under festivalens tre dagar som gjorde mej så knäckt.

Kroppen sa helt enkelt ifrån på skarpen och det gjorde mej rent av sjuk. Kändes i måndag som jag åkt på en riktig influensa med 40 graders feber trots att jag inte hade nån infektion. Kroppen och för den del knoppen mådde skit och krävde sängläge och inget annat.

Men nu börjar jag komma i fas men inte riktigt än. Snart så är jag samma gamla ledbrutna tant som vanligt tar sina dagliga promenader varje dag . Och som orkar och kan det.

En bit kvar men snart så ;)

Efter regn kommer solsken ….fakta som även kan stämma på en själv. Efter smärta och elände kommer även där solsken. Inte mycket men lite lite grann.

Trodde jag var mer alert än jag var . Vaknade tidigt, som vanligt alltså, redan kl 3 var jag vaken. Läste en timme eller två innan jag till slut fick nån timme till i sömn.

Var väl knappast utvilad men det är jag i och för sej aldrig.

Igår kväll tyckte jag ändå att jag började känna mej mer som en människa än som en ledbruten stackare som inte kunde annat än ligga och oja sej.

I alla fall behövde jag inte ta starkpillret innan läggdags, bara det ett framsteg.

Så när jag då vaknade andra gången och solen sken efter två dagars regnade så ville jag ut på rundan. Maken tyckte förstås jag borde låta bli idag med men vem lyssnar på det....inte jag .

Han menade att jag inte brukar vara i form så snart efter ett ”brak”.

Men vi klädde oss, bara ta på jackan för trots solsken var det knappast varmt ute, och gav oss iväg. Benen kändes som bly. Det gick tungt och tog ont varje steg jag tog. I ryggen , i benet , i knät och i armen.

Men jag tänkte att det ger sej om jag tar det lugnt och inte går för fort.

Men ack vad jag bedrog mej. Efter endast ca 1 km om ens det kände jag att jag helst la mej ner på stället. Var helt slut och orkade knappt ta ett steg till.

Bestämde då att maken fick ta vovven och gå vidare medan jag vände om. Han undrade givetvis om jag klarade mej och jag sa att jag skulle ta det lugnt och stappla mej hemåt i sakta mak. Jag kom hem, hel och hållen utan missöden. Men oj så slut jag var. Hade absolut ingen ork kvar.

Och smärtan ska vi inte ens tala om.

Var tvungen lägga mej på sängen en bra stund innan jag klarade av ta mej in i duschen.

En het dusch sen var riktigt välgörande. Muskelspänningen minskade och med den också den intensiva smärtan.

Men fy bubblan så slut jag var. Som om jag gjort ett helt maratonlopp.

Verkar som min kropp inte hämtat sej ännu även om det kändes bra innan. Fast det är klart att det kändes bra då jag inte ansträngt mej alls på två dagar.

Men jag behöver uppenbarligen mer tid att hämta mej.

Nu då jag vilat igen några timmar så känns det bättre igen men inte lika bra som innan vi gick iväg. Så det blev ett litet steg bakåt igen .

Tar nog fler dagar innan jag är på banan igen efter denna gång. Längre än jag trodde men då har jag ju känt mej helt utslagen i tre dagar nu. Kravlar mej så sakta uppåt men det går såååå sakta. Vill att det ska ta slut med eländet nån gång så jag kan bli ”normal” ( mitt normal alltså) igen.

Är inte skoj att inte ha nån som helst energi eller ork och sen då den ilskna smärtan som grädde på moset gör det hela än värre. F*N också.

Aldrig får jag vara riktigt glad :((

Ny dag men inte är det bättre än :( Långt därifrån.

Tar tid få näsan ovanför vattenytan igen.

Smärtan var ”skittuff” igår. Den rev och slet och drog i mej.

Värst var den i bröstryggen och ut i armarna och fram i bröstkorgen. Riktigt tungt att andas var det.

Sen på kvällen då jag inte orkade sitta uppe mer så hade jag också fått feber. Var rent kokhet. Vet att kroppen kan spela en ett spratt då den är slutkörd i alla delar.

Kände mej jättesjuk.

Somnade och sov rätt oroligt vaknade flera ggr då jag både frös och svettades om vart annat.

Sen vid 4-tiden hade det lugnt sej och det var ”bara” smärtan kvar. Ingen feber mer.

Tror kroppen försöker tala om för mej hur dum jag varit och hur jag skulle låtit bli.

Men hur kunde jag det??? Ska inte jag också få ha nått skoj?

Ska jag bara ligga här och inte kunna annat??

Frågorna är många men jag vet ju svaret. Inte f*n kan jag bara ligga här. Det är väl inget liv.
Visst blev det åt skogen för mycket dessa tre dagar på raken men jag trodde faktiskt inte det skulle bli så här tufft. Att jag skulle få mer ont , det visste jag men att jag rent av skulle bli sjuk av smärtan räknade jag inte med.
En nyttig läxa kanske. Vem vet. Vet till nästa gång att kanske flera dagar på raken inte är att rekommendera. Behöver mer vila emellan.

Men det blir nog normalont snart. Kanske inte idag eller imorgon men snart så. Man lever ju på hoppet så.

Idag är ändå bröstryggs-smärtan något mindre och det strålar ”bara” fram från högra sidan idag. Lättare med andningen. Däremot har jag nu märkt att ländryggen också är stensur. Nu strålar det ner i benen värre än nånsin för då bröstryggen var värst kände jag inte att jag hade så ont i ländrygg och ben också. Den starkaste smärtan vinner ju. Hjärnan klarar inte av flera smärtor på en gång även om den finns där är det den starkaste som den känner av. Det fick jag lära mej då jag låg i UMEÅ och hade hjärnblödning och väldigt stark huvudvärk. Då försvann rygg och bensmärtan men kom så sakta tillbaka då huvudvärken släppte.

Har däremot ingen ork för nån promenad. Så nu är dety andra dagen på rad jag måste skippa den. Det svider. För jag vill verkligen gå mina dagliga rundor men nu säger kroppen blankt nej.

Så jag är faktiskt tvungen låta bli. I alla fall idag också. Kanske det känns annorlunda i morgon. Hoppas kan jag ju.

Så dagen blir ligga och ta igen sej och försöka få sin stackars sargade kropp att slappna av och börja lyda igen. En het dusch var välgörande och kändes väldigt bra för smärtan . Men jag kan ju inte sitta i duschen hela dagen.

Men även idag är vädret inte särskilt lockande så man kan ju säga att vädret är lika trist och tråkigt som jag känner mej. Kallt också....bara 14 grader mitt i Juli. Man kan undra vart sommaren tog vägen. Som jag sa i maj då vi hade runt 20-25 grader att är sommaren här nu och sen försvinner. Nästan så man tror det var så.

Om gårdagen var jobbig så är det inget mot vad det är idag och hur det var i natt ;((

Nu får man veta att man lever minsann om man nu trodde man inte gjorde det.

Det värker i precis hela kroppen. Det tar ont i huvudet och jag är vimmelkantig. Precis som om man har 40 graders feber. Benen vill knappt röra sej.

Det här var det värsta jag haft på länge nu. Så här illa trodde jag faktiskt inte det skulle bli.

I min fantasi trodde jag det skulle stanna vid lite mer smärta än vanligt i ben , rygg och armar men inte sååå här.

Det strålar nu förutom ner i benet ut i armarna och fram i bröstkrog och mage. Vet att även det kommer från ryggen då nervtrådar därifrån går fram just i bröst och mage.

Känns nästan tungt att andas.

Nu kan man ju undra om det verkligen var värt det här. Ja tänker jag efter just idag så vet jag faktiskt inte. Det var kul så länge det varade men det här är allt annat än kul.

En tröst i kråksången är att det går över. Men det lär ta sin lilla tid.

Idag blir det bara ligga och sura för hela slanten . Kan inte annat.

Kroppen måste få sin vila och förhoppningsvis är det här värsta dagen.

Fick i alla fall dubbelt upp i sömn i natt då jag drogade mej ordentligt för att få sova. Undviker i möjligaste mån det starkaste pillret men nu går det inte .

Sov hela ”4 timmar” i ett sträck. Som en klubbad säl.

Vaknade sen och då var det färdigsovit.

Bara upp och det var inte det lättaste.

Sen nya piller och värmedyna för att ta bort värsta smärtan. Inte för att det hjälpte men det var i alla fall bättre än utan värme.

Ingen promenad heller och som tur var är vädret rätt trista så det lockade ändå inte till utevistelse.

En riktigt brännhet dusch sen för att kunna röra sej lite. Men det är segt. Riktigt dj***la segt.

Varför ska aldrig jag kunna ha nått kul utan att få lida för det sen.
Hel***es dj***la skit.

Inget känns roligt just nu. Nu vill jag bara stoppa huvudet under täcket och ligga där för alltid.

Nä skämt åsido, men tufft är det.

Henrik har sin första semesterdag idag så han får roa sej bäst han vill idag. Gå själv med vovven , vilket inte är det lättaste för hon protesterar då inte matte kommer med.

Tur nog brukar vi inte göra mycket på semestern utan egentligen bara vara ledig och njuta av att inte ha tider att passa. Ja inte jag förstås som ingen semester har. Är ju alltid ledig.

Men det hade varit skoj om man inte blivit en helt invalid bara för en helg med lite skoj.

Man kan lugnt säga att det blev en rejäl baksmälla. Och då har jag knappt druckit nått mer än vin till maten :) När andra får baksmälla i huvudet av för mycket festande , så får jag det i kroppen.

Hur orättvist det kan vara.

Jag VILL också vara som andra. Jag vill inte var en sån här nolla som inte kan göra nått kul. Inte vara en sån trist varelse som bara ligger ner och inte kan annat.

F*N också så less och trött jag blir på det här.

Men det var ändå bra att jag pallade med det under tiden det varade festligheter. Synd bara att det inte går glädja sej åt det idag.

Men om nån dag kanske jag kan se tillbaka på det och minnas hur roligt jag tyckte det var för stunden. Se lite folk och se bara artister och komma ut från sovrummet för en stund.

Inte idag men snart kan jag göra det.

Så har vi haft vårt tredagars nöje klart. Tur det. För nu är kroppen sur kan jag säga. Tre dagars stående och hängande på rulatorn har satt sina spår. Bokstavligt talat. Det värker i hela kroppen så nån sömn blev det inte i natt heller att tala om. Somnade runt 1 -tiden och vaknde vid 3. Inte vad man kan kalla sömn precis.

Men roligt har det trots allt varit. Om än smärtsamt så ini HEL***.

Skoj var ute och se lite folk och inte bara hänga hemma framför dumburken som annars är fallet. Fast det var synd att man inte har mer ork.

Blev ingen lång kväll igår . Såg endast ett uppträdande med Petra Marklund som varade i 1,5 timme ca och det räckte. Då orkade jag inte stå mer. Benen värkte och för att inte tala om armarna som jag ju hängt på i flera dagar.

Var det värt plågas så??? Ja helt klart. Jag kommer igen även om de just nu är tungt som F*N.

Nått skoj måste man unna sej. Vet att jag får värre med smärtan då jag utsätter mej för sånt så det var väntat. Och då är det bara finna sej i det för alternativet hade varit att INTE gå. Och det var väl inget skoj.
Så lite pin får man tåla även om det just idag är jobbigt. Och än värre lär det bli i morgon då jag brukar få sju resor värre andra dagen. Så jag vet vad som komma skall och är beredd. Så beredd man nu kan vara.

Hade förstås varit skönt slippa få så här men det lär aldrig hända mer. Min kropp vill helst inte göra nått mer än ligga ner och inte kunna annat. Och vilken människa står ut med det. Man får offra sej nån gång om sänder för att få en del av vad andra har till liv. Och då får jag ta mer smärta på köpet. Inte kul men min verklighet.

Men trots en usel och sömnlös natt så gav jag mej ut på obligatoriska rundan i morse. Det var på stumma sega ben men gick även om det var knappt jag kom runt. Då halva sträckan återstod undrade jag för mej själv hur i sjutton jag skulle komma hem.

Men jag bet ihop och traskade på och hem kom jag.

Nån mer runda idag blir det däremot inte. Orkar bara inte det. Bara inse fakta och faktiskt föt en gångs skull lyssna på kroppen. Har ju ändå gått en gång.

En kort sväng ut till Kallax blev det också men inte nån lång stund för sitta gick knappt alls idag. Men fick i alla fall lite fikapaus hos pappa som vi brukar sen hem och slänga sej i ryggläge. Och där jag bli kvar. För nu orkar jag inte stå upp mer och både knoppen och kroppen är totalt färdiga.

Om jag bara kan få en god natts sömn i natt så kanske jag är på banan igen . Men förmodligen blir det en till tuff natt då smärtan i både ben och arm är väldigt stark och ilsken...även i viloläge. Nervsmärta är ju sån.

Nog gnäll nu. Ville ju ha skoj och det har jag haft. Så trots allt som kommer efteråt ångrar jag ingenting. Man får lida pin för att bli fin säger men och för min del blir det lida pin för att ha skoj.

Men ingenting ont som inte har nått gott med sej....ELLER???

Blev ytterligare en festival sväng igår kväll. Inte för att jag var på topp precis men bestämd som jag är så skulle jag det trots att varje del av kroppen värker i smärta.

Skulle kanske skippat morgonrundan för att hinna vila ikapp ordentligt men som vanligt blev det inte så. Jag gick den timme jag brukar trots att benen knappt ville gå framåt. Släppte som tur var efter ett tag men det satt hårt inne. Kom runt hel och hållen utan missöde men det tog sin lilla tid. Ingen rekordfart med andra ord.

Sen hann jag vila nån timme innan vi skulle ge oss av till stan .

Igår var det RixFm-festival så det var fullt med folk . Denna gång var medelåldern betydligt lägre. Massor med barnfamiljer då musiken passade unga också. Lite trångt var det så det var tur jag hade rullatorn hålla mej i då folk klämde sej mellan flera gånger där vi stod. Fick flera armbågar i ryggen och dom sparkade till hjulen på rullen flera ggr. Ingen hänsyn där inte.
Nåja jag stod på benen tack vare rullen så det ar ju bra.

Spelningen varade i två timmar så jag var helt slut i benet och armarna efteråt. Kunde knappt röra mej . Så vi blev inte kvar nån längre stund då jag ville hem och få sträcka ut ryggen och vila ben och armar. Fy sjutton så tufft det var ta sej till bilen.

Sen satt jag uppe mest hela natten för sova var bara glömma. Somnade en stund men vaknade efter knappt två timmar då det värkte i benet och armen så det inte gick sova mer. Steg då upp och såg på Tv några timmar innan jag blev så slut att jag kunde somna om och få två timmar till.

Men pigg??? Nä knappast.

Men vad gör man inte för att få lite skoj i all trista vardag.

Måste passa på fast det är jobbigt.

Synd bara att det är flera dagar på rad. Hade varit bättre med lite utspritt men nu är det fastivsl så det är bara gilla läget.

Avstod från nån runda idag då benen bara inte ville vara med. Maken fick gå med vovven istället.

Måste ju orka med en kväll till.

Blir ingen lång kväll idag heller men en artist vill jag se i alla fall. Petra Marklund blir det.

Sen får vi se om det blir nått mer. Beror på om orken finns . Ska försöka samla alla krafter jag har och stoppa undan min smärta en gång till.

Sen blir det vila i flera dagar skulle jag tro för att hitta tillbaka till normalontläget. Just nu r det väldigt långt borta.

Och kanske kunna få lite sömn på köpet. För nu börjar jag känna mej mer än lovligt sliten.

Känns som bomull i huvudet.

Trögt och segt som tuggummi. Mer än vanligt även om man nog är rätt trög annars också :)

Efter en ytterligare jobbig natt med mycket smärta så var det idag dags för sjukgymnasten.

Skulle visa upp min onda arm och axel som också bråkat med mej sista tiden.

Tror själv det kommer av att jag är svagare i höger sida och då får trycka ifrån mer med den armen då jag går med stöd av nått slag. Rullator eller kryckor. Känns värst då jag använder kryckorna.

Skulle dit redan på morgonen och planen var att jag skulle promenera dit men det var mulet och kom även regn så jag körde upp dottern så hon fick skjutsa mej dit. Hade ingen lust gå och bli blöt.

Väl där så fick jag träffa sjukgymnasten och hon sa som vanligt att ”javisst ja det var dej som vi måste klura ut special-lösningar åt”. Hon vet att dom vanliga övningarna som man ger aldrig brukar funka på mej så hon får alltid vara lite påhittig för att hitta övningar jag ska kunna göra.

Hon höll med mej om att smärtan jag nu fått förmodligen beror på överansträngning i höger sida av kryckgång och rullatorn. Precis som jag själv misstänkt.

Konstaterade att det INTE är det man kallar tennisarmbåge utan nått som jag nu inte minns namnet på men som smärtar vid vridning av underarmen uppåt. Det är nerven som går till underarmen och fingrarna som hamnat i kläm av muskeln som ligger djupt in i armen precis under armbågen. Den är irriterad och klämmer därför på nerven. Så det är också nervsmärta som jag ju förstått då det känns som den ner i benet.

Sen det jag har i axeln/ skuldran var kappmuskeln som kommer i kramp och drar ihop sej och den ska jag försöka stretcha , hur det nu ska gå?...och använda diklofenak på. Den smärtan kommer av att jag drar upp axeln då jag går med rullatorn och hon tyckte det var helt okej att vi sänkt styret för att minska trycket på axeln.

Även underarmen ska nu stretchas men det var svårt, förstås, hitta nån övning som jag KAN göra.

Man ska egentligen stretcha den genom att stödja armbågen mot låret och böja sej fram och hänga ner armen och där vrida den. Låter väl inte så svårt men för mej var det omöjligt då jag inte kan sitta så framåtböjd. Finns inte en chans att det funkar för ryggen.

Men hon hittade en sätt jag ändå kan göra nästan samma rörelse fast utan böja armen. Den ska jag nu testa och se om det kan lätta på smärtan.

Sen sa hon också att jag helst skulle låta bli kryckorna då dom påfrestar armen mer än rullatorn.

Så summan av kardemumman är att det bara är skrot med kärringen. Bara bunta ihop och slå ihjäl.

Skämt åsido. 

Men det känns så ibland. Det kommer bara nya krämpor hela tiden. Och det är alltid lika svårt komma tillrätta med det.

Allt måste göras så det passar mej och min grundskada. Den som gör att jag fått allt nytt som tillkommit på vägen.

Ryggen blir sur om jag gör nått den inte gillar och då är vitsen inte så stor. Kan inte byta en smärta mot en annan men kan kanske få nån smärta minska utan att en annan förvärras. Precis som hon sa idag , sjukgymnasten, det är alltid lite trixigt med dej.

Just nu är det extra ont i armen efter alla övningar och tester. Förhoppningsvis bara för stunden.

Ska inte börja med nån övning förrän i morgon enligt rekommendation så armen får vila idag.

Sen ska jag försöka få maken att massera skuldran och axeln för det sa hon kunde vara bra för att få den muskeln slappna av.

Och lite stretching.

Sen kan det väl bli en runda med vovven på eftermiddagen då det inte blev nån promenad i morse till G-stad som jag tänkt.

Inte ta ut sej för mycket för i morgon blir det hamnfestival och Louise Hoffsten. Inget jag vill missa . Och det blir med rullator, inte kryckor.

   

 

Efter flera rent ut sagt usla dagar och nätter var denna inget undantag. Somnade vid halv 2 -tiden och vaknade vid 4. Inte utvilad precis.

Men det har varit så sista nätterna nu sen min ”bakbravad” i lördags.

Baka är kul men inte efteråt. Kunde förstås nöjt mej med det jag egentligen skulle baka och inte kört på med flera till som inte var planerat.

Det som var det viktigaste var ju den franska chokladtårtan som skulle bakas till vår överraskning till brorsan som vi skulle fira i söndags. Han fyllde väldigt många jämn år igår ...hihi....och vi firade honom i söndags med tårta och present.

Eftersom vi dom inte visste att vi skulle komma så tog vi med fika och allt. Kul att överraska.

Men det blev som sagt lite för mycket för min stackars värkande kropp. Självförvållat ...javisst men inte oväntat då det hände för jämnan. Svårt finna sej i sitt öde trots att det gått så många år.

Och jag som i lördags tyckte det var en bra dag....i alla fall innan jag satte bak på schemat.

Nått positivt i lördags var vår goda middag och att jag fick bjuda mat till Veronicas kusin som flyttat till Göteborg som var och hälsade på. Roligt träffa henne och roligt med trevligt middagssällskap som gör man glömmer hur ont man har för en sekund eller två.

Sen då söndag med firande av storebror var också trevligt och jag tror han uppskattade det.

Så helgen var intensiv med mycket på agendan och visst blev kroppen sur för det. Den protesterar vilt och ber ilsket ”lägg dej ner kärring ” fast det går inte lyssna på det. Emellanåt kan jag lyssna men inte hela tiden för då skulle det innebära ryggläge resten av livet. Vem vill ha det så????

Så trots den ilskna smärtan som varit tuff och vass hela helgen så kämpade jag mej runt på mina dubbla rundor. Varje dag. Morgon och kväll . Envis som synden är man ju.

Sen kom måndag morgon och smärtan var lika ilsken som aldrig förr men det var bara bita i det sura äpplet , ta på sej joggingdojjorna och ge sej ut på obligatoriska rundan. Ingen pardon där inte.

Går ändå hyfsat bara jag inte tar för stora steg och inte går allt för fort. Inte för att jag går särskilt fort jämfört med förr. Tror det tar ca en kvart längre numera gå samma sträcka mot innan skadan i ryggen. För förr då kunde jag ta ut stegen och gå fort. Men det var då det.

Får vara nöjd om jag kommer runt mina 5 km två ggr per dag. Det är ändå det viktigaste att jag KAN gå. För då jag kom från sjukhuset för drygt 7 år sedan var det knappt jag kunde det.

Brukar tänka på det då det känns motigt och tungt. Att jag går på mina ben om än det tar ont. Och jag går mina 5 km även om det inte går så fort . Så man får se det från den synvinkeln och då uppskattar man det lilla också.

Igår då tog vi en tur in till stan för att strosa runt på marknaden som just nu är där.

Var väl inte helt i form för det men ville ändå göra det. Roligt gå runt och kika även om man inte handlar nått. Träffade några bekant som vi fick en trevlig pratstund med.

Var mest skräp som vanligt så vi for hem tomhänta denna gång. Inte ens munkar blev det då jag ju just plågat mej med bakning. Så då var det onödigt köpa nått fikabröd.

Skulle sen köpa en mjukglass på Max där vi parkerat bilen. Det var mycket folk där och ovan personal så det tog väldigt läng tid få sin glass. Stod och väntade hängande på rullatorn och fick väldigt ont i ryggen och min högra arm som redan tar nog ont. Höll på ge upp . Fick till slut vår glass men då hade vi stått i kö nästan en halvtimme så då hade jag fruktansvärt ont att det var svårt njuta på riktigt. Statisk belastning är ingen höjdare då jag redan innan hade så väldigt ont.

Så det verkar bara gå åt helsefyr just nu.

Men skam den som ger sej. Trots den smärta jag hade då vi kom hem blev det ändå en till runda på kvällen. Kanske onödigt men det är skönare röra sej då smärtan är så intensiv än ligga ner. Går inte slappna av ändå. Så bara kasta sej ut och ge sej av. Inte känna efter och väl ute så glömmer man det för en stund och kan njuta av promenaden .

Att det sen blev en tuff kväll framför TV-n då benet värkte så jag höl på bli tokig är en annan historia.

Och sen då sömnbrist på det.

Nåja det blir väl bättre nån gång. Om jag har turen på min sida eller nått.

För nu står det en hel del på agendan så det måste funka. Och gör det inte det får jag väl strunta i hur det känns och ändå ge mej i kast i det som planen gäller. För nu blir det hamnfestival i dagarna tre som vi ska gå på. Är gratis i år så då måste man ju passa på. Är artister som jag vill se alla dagar så en stund varje kväll blir det åka in till festivalen. Inte ofta vi gör nått så det är bara bita ihop och inte känna.

Brukar funka om jag riktigt vill . Fast efteråt blir det säkert tufft. Hoppas bara jag kan stoppa undan smärtan efter varje kväll så jag orkar. Får väl använda rullen till att sitta på under uppträdanden så inte det blir så tungt i armarna och i ryggen. Får göra som andra ”gamla” gör.

Nu ska jag försöka få mej lite mer sömn för John Blund kom till ögonen nu. Har ju redna varit vaken i 4 timmar så kanske nån timme till jag kan få. Är ju inget roligt väder ute nu så det känns okej krypa under täcket igen. Endast 10 plusgrader idag......är det sommar det den 9 juli???

Hoppas det är bara för en dag så det blir fint väder till festivalen.

Tack och gonatt från en riktig gnällkärring :((   

Tur man är en envis dj***ul. Då trotsar man allt och lite till.

Sömnen var som vanligt usel men inte bara pga smärtan denna gång.

Vovven bråkade hela natten och skull bara hoppa ner från sängen för att sen stå och krafsa och vilja komma upp igen. Så höll hon på tills maken tog sej upp på övre plan till sitt sovrum då han har nattskift. Först då lugnade vovven ner sej och la sej i en fåtölj och surade.

Vet inte varför hon var så besvärlig men det kan vara så att eftersom hon inte fick nån runda alls igår då det regnade mest hela dagen så var hon för pigg och ville vi skulle stiga upp mitt i natten och ge henne frukost.

För det var inte ut hon ville. Veronica var ut med henne två ggr och ändå bråkade hon.

Men som sagt då maken pös upp för att få nån sömn alls så slutade hon.

Hon bråkar aldrig med mej. Då vi är ensam och maken jobbar natt så sover hon lugnt till han kommer hem på morgonen utan att väcka mej. Nu är visserligen jag ofta vaken själv men då jag väl sover väcker hon inte trötta matte.

Fast hon har ju lärt sej att det fungerar klättra på gubbens huvud och ha sej för att få upp honom och få som hon vill. Ingen respekt där inte.

Jag vaknade ändå rätt tidigt då jag väl lyckades sova nån timme , klockan var bara 5 . Så efter att jag varit ut med hunden och hon och jag ätit frukost somnade i alla fall vovven om och jag la mej och försökte. Slumrade väl till en timme kanske men inte mer. Så när jag sen såg att det inte regnade mer så tog jag och gav mej ut på rundan som inte blev av igår. Nog att hoppa över en dag. Det får inte vara flera.

Hade ingen jacka då jag tyckte det verkade lagom med endast T-shirt. Men jag borde tagit jackan för så speciellt varmt var det knappast.
Det blåser ordentligt så träden står som pilbågar och varma sommarvindar lyser med sin frånvaro. Sen den väldigt fuktiga luften vi nu har gör att det nästan blir lite råkallt.

Sen kan man också tycka att det var som jag känner mej just idag ute .... som jag går i motvind och alltid gör. 

Gick hyfsat ta sej runt om än rätt tungt i motvinden som gjorde att man fick ta i .

Har rätt ont i armarna för det gick tungt skjuta rullen då det var sån hård vind. Även ryggen bråkade då jag faktiskt höll på knaka till den på riktigt igår kväll då vi skulle och handla.

Jag skulle ta mina sandaler från skohyllan och då brukar jag ta vårt långa skohorn och fiska upp dom med så jag slipper böja mej ner. Nu gjorde jag inte så och det höll på gå rent åt skogen. Kände det som om jag fått ett knivhugg i ländryggen och kunde först inte ta ett enda steg. Sen släppte det rätt fort men det tog väldigt ont röra sej . Var hela tiden nära till ett riktigt brak. Tur nog höll den då jag tog det väldigt lugnt och vi fixade handlingen utan nån bravad.

Känner fortfarande att det är nära till hugg om jag är oförsiktig, Så jag tar det lugnt och då jag skulle ut på rundan idag gjorde jag som jag ska göra....fiskade upp skorna med skohornet.

Måste ju hålla ryggen någorlunda hel om jag ska orka gå omkring imorgon då vi är på IKEA:

Maken jobbar som sagt ännu och har denna vecka och nästa kvar innan han får semester.

Inget är planerat för sommaren utom att vi ska gå på hamnfestivalen som är tors-lörd nästa vecka.

Vi gör inte så mycket annat så det blir kul att ha nått se fram emot. Var flera bra artister som jag vill se bl.a Louise Hoffsten , Agnes ,Danny och Petra Marklund.

Nu då det är gratis så kan man gå alla dagar och se just det man vill . För alla är olika dagar. Så det blir skoj. Kanske man kan träffa lite folk man känner också.

I övrigt blir nog semestern mest att få maken koppla av och vila upp sej då han också har börjat få lite krämpor här och där. Vilket man får höra med jämna mellanrum....han är ju en karl ju :)

Efter en ytterst jobbig helg med huggande ryggsmärta och blixtar i benet och benen plus vädersmärta som heter duga är det skönt att det är måndag. Men har man tur med vädret....nej inte det. Ännu mer regn och rusk och ännu mer vädersmärta i benen och nu även i armbågen.

I helgen kände jag inte mycket av armbågen då smärtan var starkare i benen och ryggen och då glömde hjärnan bort att även armbågen tar ont. Idag då ena benet inte tar lika ont, det ben som INTE ska ta ont, så kommer smärtan i armbågen fram igen.

För tro inte att den är borta , inte en chans . Den var bara undanskuffad av att BÅDA benen tog ont. Så om man ska se nått positivt i hela kråksången så är det väl att vänster ben inte smärtar och det bara är den ”vanliga” smärtan och vädersmärtan i höger ben som bråkar med mej idag. Den är visserligen inte heller kul men den hör ju som liksom till mej. En del av mej kan man nog säga. Är förstås lite FÖR stark ännu då det inte lagt sej helt sen vi bökade runt i rummet , skrotrummet, på övervåningen och sen tanten lekte med skurtrasan.

Men det kanske lättar så småningom.

Måste åtminstone blivit bättre till på onsdag då en tripp till IKEA står på schemat. Jag och dottern ska åka dit då maken är hemma på dan eftersom han ska jobba natt då. Vill inte lämna hunden ensam för många timmar.

Var ett bra tag sen jag var till IKEA så det kändes som det var dags för en dag där. Maken gillar inte strosa runt där så därför blir det dottern som kör mej dit.

En lite tripp så man får göra nått annat än ligga här och känna efter.

Då det regnade i morse så avstod jag faktiskt min obligatoriska runda eftersom jag inte hade lust trampa runt i regnkläder som är så svettigt ha på. Sen är vovven också nybadad så då ville jag inte smutsa ner henne direkt. Om det klarnar upp nått sen idag kanske det blir en kvällsrunda men än ser det inte ut att det ska komma nån sol alls.

Sen känns det rätt kvavt så jag har inte lust gå om det kommer åska . Min stora skräck vara ute på min runda och åskan kommer.

I övrigt blir det inte mycket som händer i dag. Väntar på några paket bl.a hundmat som jag brukar köpa på nätet och få hemlevererat. Dom har äntligen börjat sälja även veterinärfoder på nätet och det är mycket billigare än hos veterinären. Vovven äter ju ett specialfoder och det är rätt dyrt men hon måste ju ha det så vad gör man inte för sin lilla vovve. Tur hon är en liten vovve som inte äter så mycket. En påse på 1,5 kg kostar 205 kr på nätbutiken och 260 kr hos veterinären.

Sen väntar jag på ett nytt sängöverkast som jag köpt på rea . Går mycket sängöverkast då jag ligger så mycket i sängen att det lätt blir fult och nött. Alltid roligt förnya lite och ett överkast piffar helt klart upp. Ska försöka hitta lite fina kuddfodral också till alla mina hundra stödkuddar då även dom behöver bytas ut. Det är otroligt vad det nöter då man använder kuddar hela tiden. Har kuddar under benen , under armarna och bakom ryggen så det blir några stycken. Sen har jag lika många i soffan där jag har min plats framför TV.n. Är som en riktig kuddfia.

Är rätt sliten och känner mej ännu långt ifrån utvilad då sömnen fortfarande lyser med sin frånvaro. Blir runt 2-3 timmar per natt och nån gång emellanåt kan det dra till med 4 timmar.

Den onda cirkeln verkar inte vara lätt att bryta. Tror det gått troll i det.

Kommer inte till ro då jag lägger mej utan ligger och vrider mej i flera timmar innan jag hittar rätt läge som gör att jag kan slappna av.

Och då försöker jag att endast sova på natten och aldrig på dagen för att inte förstöra skolämnen helt. Men hittills har inte det hjälpt.

Vet inte om det är därför jag har så mycket mer smärta också då kroppen och knoppen inte fått sin beskärda del av vila. Är svårt peka på nått men nu har det pågått en längre tid. Nästan lika länge som jag har plågat mej med dubbla rundor varje dag. Trodde att jag skulle bli mer trött av det men än så länge har det endast gett mej mer och mer smärta.

Men nått positivt med det hela är att jag tycker jag orkar det bättre även om det tar lika ont som då jag började gå två ggr.

Och benet håller lite bättre trots smärtan och det viker sej inte lika ofta som i början.

Så det är bara bita ihop och kämpa på i samma takt.

Innan sommaren är slut så kanske det lossnat ordentligt och jag kan gå hur mycket jag vill utan att smärtan ökar. Önsketänkande kanske men lite kan man väl få hoppas.

Nu är fokus på onsdag och inriktning till IKEA-dag. Rullatorn får åka med så jag har ork att gå runt där några timmar. Nått litet fynd ska man väl göra. Har hittills aldrig kommit tomhänt hem.