Efter regn kommer solsken ….fakta som även kan stämma på en själv. Efter smärta och elände kommer även där solsken. Inte mycket men lite lite grann.

Trodde jag var mer alert än jag var . Vaknade tidigt, som vanligt alltså, redan kl 3 var jag vaken. Läste en timme eller två innan jag till slut fick nån timme till i sömn.

Var väl knappast utvilad men det är jag i och för sej aldrig.

Igår kväll tyckte jag ändå att jag började känna mej mer som en människa än som en ledbruten stackare som inte kunde annat än ligga och oja sej.

I alla fall behövde jag inte ta starkpillret innan läggdags, bara det ett framsteg.

Så när jag då vaknade andra gången och solen sken efter två dagars regnade så ville jag ut på rundan. Maken tyckte förstås jag borde låta bli idag med men vem lyssnar på det....inte jag .

Han menade att jag inte brukar vara i form så snart efter ett ”brak”.

Men vi klädde oss, bara ta på jackan för trots solsken var det knappast varmt ute, och gav oss iväg. Benen kändes som bly. Det gick tungt och tog ont varje steg jag tog. I ryggen , i benet , i knät och i armen.

Men jag tänkte att det ger sej om jag tar det lugnt och inte går för fort.

Men ack vad jag bedrog mej. Efter endast ca 1 km om ens det kände jag att jag helst la mej ner på stället. Var helt slut och orkade knappt ta ett steg till.

Bestämde då att maken fick ta vovven och gå vidare medan jag vände om. Han undrade givetvis om jag klarade mej och jag sa att jag skulle ta det lugnt och stappla mej hemåt i sakta mak. Jag kom hem, hel och hållen utan missöden. Men oj så slut jag var. Hade absolut ingen ork kvar.

Och smärtan ska vi inte ens tala om.

Var tvungen lägga mej på sängen en bra stund innan jag klarade av ta mej in i duschen.

En het dusch sen var riktigt välgörande. Muskelspänningen minskade och med den också den intensiva smärtan.

Men fy bubblan så slut jag var. Som om jag gjort ett helt maratonlopp.

Verkar som min kropp inte hämtat sej ännu även om det kändes bra innan. Fast det är klart att det kändes bra då jag inte ansträngt mej alls på två dagar.

Men jag behöver uppenbarligen mer tid att hämta mej.

Nu då jag vilat igen några timmar så känns det bättre igen men inte lika bra som innan vi gick iväg. Så det blev ett litet steg bakåt igen .

Tar nog fler dagar innan jag är på banan igen efter denna gång. Längre än jag trodde men då har jag ju känt mej helt utslagen i tre dagar nu. Kravlar mej så sakta uppåt men det går såååå sakta. Vill att det ska ta slut med eländet nån gång så jag kan bli ”normal” ( mitt normal alltså) igen.

Är inte skoj att inte ha nån som helst energi eller ork och sen då den ilskna smärtan som grädde på moset gör det hela än värre. F*N också.

Aldrig får jag vara riktigt glad :((