Vaknade inte allt för tidigt idag. Tur det då jag somnade rätt sent.

Somnade väl efter kl 2 så det var inte värst. Sov sedan ända till....hör och häpna ….kl 8.

Sex timmars sömn utan att vakna ….. helt otroligt. Inte minns jag när jag sovit så länge.

Och eftersom jag även natten innan sovit hyfsat så verkar det nästan för bra för att vara sant.

 

Idag kändes det också lättare och jag var mindre seg i kropp och knopp. Riktigt utvilad för en gång skull.

Även prommisen sen gick lättare än på länge. Inget hugg utan bara lite nyp i rumpan.

Så idag var det en bra början på dagen.

 

 

Sen var jag ju förstås tvungen förstöra allt det ”braiga” ( inget ord kanske men hittade inget annat som passade in)

Jag fick helt enkelt för mej att jag skulle baka lite.
Lite var tanken men slutade med totalt tre olika kakor.

Blev att jag tänkte att ugnen ändå var igång så då jag börjat kunde jag löpa linan ut och göra fler. Så skulle jag slippa värma upp huset mer än en gång.

 

Blev väldigt varmt i köket då det är en fin dag och solen skiner . Men vi har en golvfläkt i köket som hjälpte till att svalka i värmen. Blev ändå runt 28 grader inne.

 

Eftersom det tog tid med gräddningen blev det rätt länge springa runt i köket och vispa och dona och diska. Vilket sen resulterade i att ryggen och benet blev stensur.

Fick väldig smärta i ryggen innan jag fått alla kakor ur ugnen och allt undan plockat.

Kunde ju nöjt mej med att baka ”en” kaka och inte tre. Vet av erfarenhet att det alltid slutar illa om jag försöker leka tant duktig och tro att jag kan göra det jag kunde en gång.

Vet det och ändå struntade jag i det.
Så allt som kändes så okej i morse har flugit sin kos.
Nu kan jag inte sitta ute heller då ligga är enda som funkar och knappt det. Det sliter och drar i ben och rygg och strålar ilsket ner ända till tårna. En superilsken smärta som inte är leka med.

 

Kunde jag låtit bli.?? Javisst men prova stoppa mej. Ingen här hemma skulle få den tanken då dom vet det är rätt meningslöst.

F*N också. Det som var så bra.

Hur lätt var det inte förstöra det.

Så fort jag har en bra dag ska jag utmana ödet och förstöra allt det roliga.

 

Fast det roliga kan man säga var ju att baka ändå. Jag älskar att baka. Ett nöja jag alltid gillat. Men jag MÅSTE sluta göra storbak som jag ju vet inte funkar. Gjort så många ggr med samma trista resultat. Och då menar jag inte att själva baket misslyckas. Utan att min eländiga kropp protesterar vilt och ilsket över min ansträngning att låtsas vara som förr.

 

Så vad ska man säga??? Går inte lära gamla hundar sitta och inte gamla tanter heller.

 

Så nu blir det en jobbig eftermiddag med svårt slappna av . Ligga här och sura är enda som funkar. Eller funkar och funkar. Det blir inte värre i alla fall om jag ligger ner men bättre ? … verkar inte så.

Just nu får det duga och jag får hoppas lite vila och värme kan få det lossna och jag kommer upp på ytan igen.

En bra dag som slutade med ett ras....som vanligt. Är huvudet dumt får kroppen lida!!!!!!!

Men jag kommer igen var så säker.