Tänk att vi fick sommar till sist. Solen skiner från en klar himmel och det är varmt....riktigt varmt. Så varmt att vi gått ut redan kl. 8 för prommisen med vovven. Vill inte gå senare då solen står högt och gassar . Vovven orkar inte då. Men nu då vi gått tidigt har hon också gillat rundan utan att bli för varm. Förr hade det inte gått, innan kastreringen hade kunde inte Tessan vara ute alls i solen utan att storkna. Hon drack då sällan vatten vilket hon tack och lov gör numera. Så kastreringen för drygt 1,5 år sen var rena lyckträffen.

Vi gör annars inte så mycket mer än sitter ute i solen och njuter av det vackra vädret. Detr är nog bra det. Man orkar inte ta för sej så mycket då man knappast är van vid den här värmen. Och allra minst i år då det inte varit nån värme sen de var en försmak av sommar i maj. Vi som så väl behöver den här sommaren. Den är så kort och vintern så lång. Så det är bara passa på njuta och inte gnälla över att det är FÖR varmt. Vad som är skönt är att det blir rätt svalt om nätterna så då är det lättare sova. Inte för att jag sover så bra nu heller men det är av andra anledningar inte värmens fel.

Har inte så bra i rygg och ben ännu att jag klarar dubbel runda. Sen är det ju som sagt för varmt gå med vovven på em så det kan jag ju skylla på om jag vill. Men om man gick sent på kvällen hade det gått om nu ben och rygg går med på det. Har inte ännu kommit in i dubbelrundan som jag var så duktig med innan sista raset. Det som kom efter festivalen. Det sitter fortfarande i och vägrar släppa sitt grepp om min stackars kropp. Men snart så.

Igår åkte vi ut till pappa en sväng och hälsade på. Mer än så hände inte den dagen. Sen blev det grilla och äta grillad lax och en god sallad till. Man vill inte värma upp inne så det har blivit grilla ute i flera dagar nu. En dag fläskkött, igår lax och idag blir det kyckling på grillen.

Idag blir det bara jag och gubben då dottern ska till Andreas och Sara på 30-årskalas.

Imorgon blir det en sväng till Irma och träffa några av Henriks syskon och fira en 15-åring.

Så mycket mer intressant blir det inte. Men det är skönt göra ingenting också.

Jag är ju van med det men gubben som annars jobbar har lite svårare för det. Och han behöver det mer än nån annan. Komma i fas och få bort stressen som lätt smyger på. Fast som sagt han har svårt göra ingenting.

Om nu bara smärtan i benet och sockerdrickan i foten kunde minska också så vore allt okej. I axeln och armbågen har det faktiskt blivit lite bättre då jag låtit bli kryckorna. Högerbenet är alltid ont i men det är än lite FÖR mycket ont. Och sockerdrickan kommer och går. Sen har sendrag och kramp i fötterna också minskat. Inte borta helt men betydligt mindre än för en vecka sen då det knappt gick sitta eller ligga utan att det drog och slet i foten.

Men allt detta kommer ju från ryggen så egentligen är det inget göra mer än vänta ut det som blev av festivalsommaren. Roligt var det ju trots allt. Och att det skulle sluta med problem var jag också väl medveten om. Men det var det värt. Just då i alla fall.