Så var det ett nytt år som gått och jag har blivit ytterligare ett år äldre …. fast det känns som jag är mycket mycket äldre än jag är. Minst 80 år....nä skämt åsido , inte riktigt så illa men nästan.

Kroppen är i alla fall äldre än vad knoppen är. Det kan jag lugnt konstatera.

 

Dagen igår var en fin dag på alla sätt och vis. Började med att solen sken från en helt klar himmel och varmt var det, riktigt varmt.

Så vi tog en väldigt tidig morgonrunda så inte vovven skulle bli så plågad i värmen.

Den gick bra fast det tog ont i benet och foten har sockerdricka under trampdynan. Konstig känsla.

Solen gjorde att man bara njöt och struntade i allt det onda och bara gick och gick.

Värmen är bra för en värkande kropp och det går lättare gå då solen skiner.

 

Sen efter duschen så blev jag sittande ute under markisen och drack kaffe med tårta. Härligt. Fats sitta i solstolen är inte det bästa för ryggen men man får offra sej. Provade även lägga mej på en dyna på gräset en stund då ryggen bråkade för mycket men det var inte så skönt då alla knott dök på mej.

Sen ta sej upp är också ett helt företag. Fick använda parasollet som stöd för att fdra mej upp.

 

På eftermiddagen kom Andreas och Sara förbi och det blev mer kaffe och tårta.

Dom har nyss varit nere i Skåne en sväng så vi fick höra lite om det. Vi uppvaktade även Sara som fyller 30 år nu på söndag med en liten present.

 

På kvällen for vi in till stan och gick på kinarestaurang och åt god mat.

Trevligt med middag ute då man fyller år så man slipper laga mat och disk.

Mätt blev man då minst sagt. Alltid gott med just kinamat för det gör man ju inte hemma så ofta. Förr gjorde jag nog det men inte numera.

 

Kvällen sen blev en TV-kväll med lite av varje.

Då började jag känna att smärtan som legat på lur hela dagen kom med full styrka. Det blev jobbigare och jobbigare. Benet, armbågen/axeln och fötterna . Allt tog ont. Sockerdrickan i foten blev mer och det var obehagligt känna att foten som bubblade som kolsyra.

 

Då det blev dags för sova så var det bara glömma. Jag testade en stund men det tog ont hur jag än la mej så för att inte störa steg jag upp igen och parkerade mej i soffan i vardagsrummet istället. Tog en stark tablett men det tog säkert 1,5 timme innan jag kände av att den verkade . Så runt klockan 3 gick jag till sängs och kunde till slut slumra in en stund. En kort stund blev det vaknade redan klockan 5 av smärtan som nu var värst i armbågen och axeln. Den var värre än bensmärtan så det kändes mindre där. Bara stiga upp igen och vid halv 8 kunde jag sen somna om en timme till, Men totalt blev det inte mer än dessa 3 timmar så pigg det är jag knappast idag.

 

Men skam den som ger sej, bara klä sej och strunta i smärtan och ta den dagliga runda. Solen skiner ännu så det är bäst passa på och njuta av den korta sommaren vi har. Inte känna efter för mycket. Tur man är en tjurskalle som struntar i att lyssna för mycket på kroppen. Ibland är det bra lyssna men om jag alltid gjorde det skulle jag nog ligga här och inte kunna annat.

Och det går inte . Man måste ha ett liv också. Så gott det nu går.

 

 

 

 

Tänkte lite på en sång min dotter sjöng åt mej igår då jag sa jag ville ha en födelsedags sång. Hon tog då Pessimistkonsulten som är väldigt passande. 

En rad går så här.....

Det är lika bra att sluta drömma

Det går åt helvete i alla fall

 

Passar exact in på mej .....för det mesta.