Ny dag men inte är det bättre än :( Långt därifrån.

Tar tid få näsan ovanför vattenytan igen.

Smärtan var ”skittuff” igår. Den rev och slet och drog i mej.

Värst var den i bröstryggen och ut i armarna och fram i bröstkorgen. Riktigt tungt att andas var det.

Sen på kvällen då jag inte orkade sitta uppe mer så hade jag också fått feber. Var rent kokhet. Vet att kroppen kan spela en ett spratt då den är slutkörd i alla delar.

Kände mej jättesjuk.

Somnade och sov rätt oroligt vaknade flera ggr då jag både frös och svettades om vart annat.

Sen vid 4-tiden hade det lugnt sej och det var ”bara” smärtan kvar. Ingen feber mer.

Tror kroppen försöker tala om för mej hur dum jag varit och hur jag skulle låtit bli.

Men hur kunde jag det??? Ska inte jag också få ha nått skoj?

Ska jag bara ligga här och inte kunna annat??

Frågorna är många men jag vet ju svaret. Inte f*n kan jag bara ligga här. Det är väl inget liv.
Visst blev det åt skogen för mycket dessa tre dagar på raken men jag trodde faktiskt inte det skulle bli så här tufft. Att jag skulle få mer ont , det visste jag men att jag rent av skulle bli sjuk av smärtan räknade jag inte med.
En nyttig läxa kanske. Vem vet. Vet till nästa gång att kanske flera dagar på raken inte är att rekommendera. Behöver mer vila emellan.

Men det blir nog normalont snart. Kanske inte idag eller imorgon men snart så. Man lever ju på hoppet så.

Idag är ändå bröstryggs-smärtan något mindre och det strålar ”bara” fram från högra sidan idag. Lättare med andningen. Däremot har jag nu märkt att ländryggen också är stensur. Nu strålar det ner i benen värre än nånsin för då bröstryggen var värst kände jag inte att jag hade så ont i ländrygg och ben också. Den starkaste smärtan vinner ju. Hjärnan klarar inte av flera smärtor på en gång även om den finns där är det den starkaste som den känner av. Det fick jag lära mej då jag låg i UMEÅ och hade hjärnblödning och väldigt stark huvudvärk. Då försvann rygg och bensmärtan men kom så sakta tillbaka då huvudvärken släppte.

Har däremot ingen ork för nån promenad. Så nu är dety andra dagen på rad jag måste skippa den. Det svider. För jag vill verkligen gå mina dagliga rundor men nu säger kroppen blankt nej.

Så jag är faktiskt tvungen låta bli. I alla fall idag också. Kanske det känns annorlunda i morgon. Hoppas kan jag ju.

Så dagen blir ligga och ta igen sej och försöka få sin stackars sargade kropp att slappna av och börja lyda igen. En het dusch var välgörande och kändes väldigt bra för smärtan . Men jag kan ju inte sitta i duschen hela dagen.

Men även idag är vädret inte särskilt lockande så man kan ju säga att vädret är lika trist och tråkigt som jag känner mej. Kallt också....bara 14 grader mitt i Juli. Man kan undra vart sommaren tog vägen. Som jag sa i maj då vi hade runt 20-25 grader att är sommaren här nu och sen försvinner. Nästan så man tror det var så.