Igår var en händelserik dag och kväll för den delen.

På morgonen gick jag som vanligt ut på min dagliga runda med Tessan och då jag var hade ca 1 km kvar ringer min mobil. Då var det min favoritkille Viggo som ringer och undrar ”var är du farmor?”

Dom hade kommit för att hälsa på och stod hemma på gården och väntade på att vi skulle komma hem.

Då jag då kom så nära att han såg mej kom han springande och glatt hejande...farmors favoritkille. Sen pratade han glatt om att han träffat ”Olle” på affären innan dom kom till oss. Och vet du sa han...vi fick godis av Olle. ”Han gillar oss”.

Självklart gillar han dom , sina barnbarnsbarn . Nått han aldrig trott han skulle få uppleva.

Molly kom också springande för att visa sin godis och för att sen få åka på rullatorn en stund. Hon gillar verkligen det.

Sen blev det en dag med full rulle på både barn och gamla farmor.

Jag och Molly var även ute en stund och hon lekte med stenar och vi blåste såpbubblor.

Sen gjorde hon även ett rymningsförsök så gamla tanten fick lite sprutt på gammelbenen och fick pinna efter henne med rullator och allt. Fångade in henne och hon fick åka rullator tillbaka hem. Den lilla busfröken ♥.

Blev även lite prat och surr med Viggo som alltid har mycket berätta och farmor älkar att lyssna. Han vill sen gärna vara med sin favvofaster och se på roliga filmer och spela spel med. Dom har sån fin relation .

Härligt att se.

Gjorde korv och makaroner till dom innan dom skulle åka hem och båda barnen åt med god aptit. Roligt att även Viggo åt så bra för det händer inte så ofta.

Så det var en trött farmor som sen fick lägga sej och vila då dom åkte iväg. Men oj så nöjd och glad jag var trots en ilsken smärta som kom direkt don gav sej av. Tur jag kan stoppa undan den för en stund då favoritkillen och favorittjejen kommer på besök. Då finns inte tid för nån smärta. Den tar jag itu med då dom farit hem. Älsklingsbarnen betyder så mycket.....världens bästa smärtpiller.

      

 

Efter vi ätit middag och vilat en stund till var det sen dags för hamnfestival. Vi skulle gå för att lyssna på Louise Hoffsten som hade sitt uppträdande . Det var väldigt bra . Hon har en enorm repetoar med all sköna musik. Mycket blues . Hon spelade och sjöng både nya och gamla låtar. Väldigt sevärt. Såg att medelåldern på dom som var där låg på 50 + och mycket äldre än så. Inget för ungdomar kunde man se. Veronica var med men var inte särskilt imponerad.

Tur man hade rullatorn med. Stod först och hängde på den men armarna tog slut så jag var tvungen sätta mej mellan varven. Synd för jag ville gärna se också men var tvungen ge mej och sitta ner.

Så nu kan man gissa hur bra det blev med sömn . Inte alls kan jag meddela. Sov väl nån timme här och nån timme där men inte mer än 2-3 timmar blev det. Har nu varit vaken sen kl 3 och kan inte sova för det värker precis överallt. I armarna, i ryggen , i knäna , i benen , i nacken och i axlarna.

Men det är priset man får ta för att roa sej. Är man en ”invalid” får man ta det goda med det onda.

Vet att det blir en tuff helg då vi har fler musikupplevelser på agendan.

I kväll blir det RixFM-festival med bl.a Agnes, Danny och många fler som vi ska se.

Bara bita ihop och inte känna efter. För jag SKA dit . Inte annat som gäller.

Inte vill man missa det enda som händer här nu i sommar bara för att det tar ont. Inte en chans att jag ger upp. Så det får bli tufft men det är ju bara tre dagar. Får försöka läka efteråt.

Nu ska vi bara ha trevligt och så stoppar jag undan smärtan för en stund och det brukar ju gå vägen. Att den sen kommer tillbaka med dubbel kraft det får jag ta. Hur ska man annars få ut nått kul av livet om man inte tillåter sej ha lite värre nån gång ibland.