Så kom det då rikligt med regn. Det riktigt vräkte ner ett tag. Och fukten som följer är olidlig. Med rötmånad och regn så blir det dubbelt upp. Usch och fy.

Kände redan i natt att det inte bådade gott. Vaknade redan kl halv 4 av en fruktansvärd smärta i benet och armen och axeln och andra armen och och och.....

Var bara kliva upp för ligga ner och sova var bara glömma. Var även tvungen vänta på att det skulle gå fylla på med mer tablett innan det ens var lönt göra ett försök sova.

Nu var det ilsken vädersmärta som heter duga. Sen den vanliga smärtan ovanpå det .

Fy F*N så tufft det blev.

Var som en zombie hela fm. Efter att jag fått i mej frukost och en stark stark tablett vid 6-tiden lättade det något men inte så det gick sova....nej nej.

Först runt 9-tiden var jag så slut att ögonen inte orkade hålla sej öppna så till slut fick jag en och en halv timmes sömn till. Då kändes det lite bättre men smärtan den är kvar. Vädrets fel till stor del. Vad ska jag annars skylla på?

Jag har ju inte gjort nått......eller?

Nu var det även tid att handla mat för veckan. Så det blev till skriva en lång lista och sen packa in rullatorn i bilen och åka iväg. Var som sagt väldigt trist väder så det var en perfekt dag för handling.

Och idag var jag duktig och tog med rullen och skippade kryckorna. Hade inte klarat av gå med dom idag. Har alldeles för ont i axel/armbåge/arm för att det skulle gå. Och min sjukgymnast har ju sagt åt mej låta bli kryckorna då det går.

Gick bra gå runt i affären då jag har bra stöd om jag har rullen med. Men kul ? Nej inte alls. Tycker jag känner mej som en 80-åring då jag går runt där inne. Brukar inte bry mej men ibland känner jag mej lite uttittad. Och det är faktiskt fler äldre människor som stirrar än yngre. Som om dom aldrig sett en person som inte är riktig pensionär ha en rullator.

Fast varför ska man bry sej. ? Finns ingen anledning till det. Och egentligen så bryr jag mej inte heller. Men jag känner blickarna ändå.

För mej är det ett stöd i livet och det bästa hjälpmedlet jag har. För ryggen orkar inte hålla mej upprätt nån lång stund av sej själv att det är ett måste med stöd.

Eftersom det öste ner på morgonen blev det ingen runda med vovven . Inte ens vovven var sugen på gå ut. Hon låg och sov länge och hade ingen som helst lust gå ut i regnet.

Kanske det klarnar upp så man får en kvällsrunda istället. Vill inte bli helt utan även om det inte skadar vila en hel dag. Men det känns så jobbigt komma igång efter att ha skippat den även om det bara blir en dag. Min kropp behöver den dagliga dosen rörelse för att inte stelna ihop och inte vilja vara med alls. Sen är det även knoppen som behöver den avkoppling det faktiskt är att ta en promenad. Och om det endast är en normal promenad i maklig takt utan större bravader så är även kroppen rätt nöjd efteråt. Kvällssmärtan kommer oavsett. Den slipper jag inte undan vare sej jag går eller ej.

Idag då det är tråkigt väder så kanske det blir lite bak i em. Vi ska göra pizza till middag och då ugnen ändå är varm kanske det blir några små muffins. Har i alla fall planerat det. Få se om det blir av. Beror på om jag orkar eller inte . Men om inte jag orkar har jag ju dottern som gör det åt mej. Fast jag VILL baka själv för det är det roligaste jag vet.

Det enda nöja jag har och som går om jag inte gör för mycket. Inte baka hela dan som förr men en sort och sen får det räcka . Då brukar det gå.

Fick ett fint mail idag också. Från en kvinna som liksom jag lider av ständig smärta. Kände så igen mej i hennes situation och vet precis hur det är. Det är skönt höra från en som verkligen förstår hur det kan vara och hur det faktiskt känns. Det kan ingen som inte varit där veta. Medkännande kan alla vara men förstå....nej det kan man inte . Inte om man inte varit där själv.