Så har vi haft vårt tredagars nöje klart. Tur det. För nu är kroppen sur kan jag säga. Tre dagars stående och hängande på rulatorn har satt sina spår. Bokstavligt talat. Det värker i hela kroppen så nån sömn blev det inte i natt heller att tala om. Somnade runt 1 -tiden och vaknde vid 3. Inte vad man kan kalla sömn precis.

Men roligt har det trots allt varit. Om än smärtsamt så ini HEL***.

Skoj var ute och se lite folk och inte bara hänga hemma framför dumburken som annars är fallet. Fast det var synd att man inte har mer ork.

Blev ingen lång kväll igår . Såg endast ett uppträdande med Petra Marklund som varade i 1,5 timme ca och det räckte. Då orkade jag inte stå mer. Benen värkte och för att inte tala om armarna som jag ju hängt på i flera dagar.

Var det värt plågas så??? Ja helt klart. Jag kommer igen även om de just nu är tungt som F*N.

Nått skoj måste man unna sej. Vet att jag får värre med smärtan då jag utsätter mej för sånt så det var väntat. Och då är det bara finna sej i det för alternativet hade varit att INTE gå. Och det var väl inget skoj.
Så lite pin får man tåla även om det just idag är jobbigt. Och än värre lär det bli i morgon då jag brukar få sju resor värre andra dagen. Så jag vet vad som komma skall och är beredd. Så beredd man nu kan vara.

Hade förstås varit skönt slippa få så här men det lär aldrig hända mer. Min kropp vill helst inte göra nått mer än ligga ner och inte kunna annat. Och vilken människa står ut med det. Man får offra sej nån gång om sänder för att få en del av vad andra har till liv. Och då får jag ta mer smärta på köpet. Inte kul men min verklighet.

Men trots en usel och sömnlös natt så gav jag mej ut på obligatoriska rundan i morse. Det var på stumma sega ben men gick även om det var knappt jag kom runt. Då halva sträckan återstod undrade jag för mej själv hur i sjutton jag skulle komma hem.

Men jag bet ihop och traskade på och hem kom jag.

Nån mer runda idag blir det däremot inte. Orkar bara inte det. Bara inse fakta och faktiskt föt en gångs skull lyssna på kroppen. Har ju ändå gått en gång.

En kort sväng ut till Kallax blev det också men inte nån lång stund för sitta gick knappt alls idag. Men fick i alla fall lite fikapaus hos pappa som vi brukar sen hem och slänga sej i ryggläge. Och där jag bli kvar. För nu orkar jag inte stå upp mer och både knoppen och kroppen är totalt färdiga.

Om jag bara kan få en god natts sömn i natt så kanske jag är på banan igen . Men förmodligen blir det en till tuff natt då smärtan i både ben och arm är väldigt stark och ilsken...även i viloläge. Nervsmärta är ju sån.

Nog gnäll nu. Ville ju ha skoj och det har jag haft. Så trots allt som kommer efteråt ångrar jag ingenting. Man får lida pin för att bli fin säger men och för min del blir det lida pin för att ha skoj.

Men ingenting ont som inte har nått gott med sej....ELLER???