Efter flera rent ut sagt usla dagar och nätter var denna inget undantag. Somnade vid halv 2 -tiden och vaknade vid 4. Inte utvilad precis.

Men det har varit så sista nätterna nu sen min ”bakbravad” i lördags.

Baka är kul men inte efteråt. Kunde förstås nöjt mej med det jag egentligen skulle baka och inte kört på med flera till som inte var planerat.

Det som var det viktigaste var ju den franska chokladtårtan som skulle bakas till vår överraskning till brorsan som vi skulle fira i söndags. Han fyllde väldigt många jämn år igår ...hihi....och vi firade honom i söndags med tårta och present.

Eftersom vi dom inte visste att vi skulle komma så tog vi med fika och allt. Kul att överraska.

 

Men det blev som sagt lite för mycket för min stackars värkande kropp. Självförvållat ...javisst men inte oväntat då det hände för jämnan. Svårt finna sej i sitt öde trots att det gått så många år.

 

Och jag som i lördags tyckte det var en bra dag....i alla fall innan jag satte bak på schemat.

 

Nått positivt i lördags var vår goda middag och att jag fick bjuda mat till Veronicas kusin som flyttat till Göteborg som var och hälsade på. Roligt träffa henne och roligt med trevligt middagssällskap som gör man glömmer hur ont man har för en sekund eller två.

 

Sen då söndag med firande av storebror var också trevligt och jag tror han uppskattade det.

 

Så helgen var intensiv med mycket på agendan och visst blev kroppen sur för det. Den protesterar vilt och ber ilsket ”lägg dej ner kärring ” fast det går inte lyssna på det. Emellanåt kan jag lyssna men inte hela tiden för då skulle det innebära ryggläge resten av livet. Vem vill ha det så????

 

Så trots den ilskna smärtan som varit tuff och vass hela helgen så kämpade jag mej runt på mina dubbla rundor. Varje dag. Morgon och kväll . Envis som synden är man ju.

 

Sen kom måndag morgon och smärtan var lika ilsken som aldrig förr men det var bara bita i det sura äpplet , ta på sej joggingdojjorna och ge sej ut på obligatoriska rundan. Ingen pardon där inte.

Går ändå hyfsat bara jag inte tar för stora steg och inte går allt för fort. Inte för att jag går särskilt fort jämfört med förr. Tror det tar ca en kvart längre numera gå samma sträcka mot innan skadan i ryggen. För förr då kunde jag ta ut stegen och gå fort. Men det var då det.

 

Får vara nöjd om jag kommer runt mina 5 km två ggr per dag. Det är ändå det viktigaste att jag KAN gå. För då jag kom från sjukhuset för drygt 7 år sedan var det knappt jag kunde det.

Brukar tänka på det då det känns motigt och tungt. Att jag går på mina ben om än det tar ont. Och jag går mina 5 km även om det inte går så fort . Så man får se det från den synvinkeln och då uppskattar man det lilla också.

 

Igår då tog vi en tur in till stan för att strosa runt på marknaden som just nu är där.

Var väl inte helt i form för det men ville ändå göra det. Roligt gå runt och kika även om man inte handlar nått. Träffade några bekant som vi fick en trevlig pratstund med.

Var mest skräp som vanligt så vi for hem tomhänta denna gång. Inte ens munkar blev det då jag ju just plågat mej med bakning. Så då var det onödigt köpa nått fikabröd.

 

Skulle sen köpa en mjukglass på Max där vi parkerat bilen. Det var mycket folk där och ovan personal så det tog väldigt läng tid få sin glass. Stod och väntade hängande på rullatorn och fick väldigt ont i ryggen och min högra arm som redan tar nog ont. Höll på ge upp . Fick till slut vår glass men då hade vi stått i kö nästan en halvtimme så då hade jag fruktansvärt ont att det var svårt njuta på riktigt. Statisk belastning är ingen höjdare då jag redan innan hade så väldigt ont.

Så det verkar bara gå åt helsefyr just nu.

 

Men skam den som ger sej. Trots den smärta jag hade då vi kom hem blev det ändå en till runda på kvällen. Kanske onödigt men det är skönare röra sej då smärtan är så intensiv än ligga ner. Går inte slappna av ändå. Så bara kasta sej ut och ge sej av. Inte känna efter och väl ute så glömmer man det för en stund och kan njuta av promenaden .

Att det sen blev en tuff kväll framför TV-n då benet värkte så jag höl på bli tokig är en annan historia.

Och sen då sömnbrist på det.

 

Nåja det blir väl bättre nån gång. Om jag har turen på min sida eller nått.

För nu står det en hel del på agendan så det måste funka. Och gör det inte det får jag väl strunta i hur det känns och ändå ge mej i kast i det som planen gäller. För nu blir det hamnfestival i dagarna tre som vi ska gå på. Är gratis i år så då måste man ju passa på. Är artister som jag vill se alla dagar så en stund varje kväll blir det åka in till festivalen. Inte ofta vi gör nått så det är bara bita ihop och inte känna.

Brukar funka om jag riktigt vill . Fast efteråt blir det säkert tufft. Hoppas bara jag kan stoppa undan smärtan efter varje kväll så jag orkar. Får väl använda rullen till att sitta på under uppträdanden så inte det blir så tungt i armarna och i ryggen. Får göra som andra ”gamla” gör.

 

Nu ska jag försöka få mej lite mer sömn för John Blund kom till ögonen nu. Har ju redna varit vaken i 4 timmar så kanske nån timme till jag kan få. Är ju inget roligt väder ute nu så det känns okej krypa under täcket igen. Endast 10 plusgrader idag......är det sommar det den 9 juli???

Hoppas det är bara för en dag så det blir fint väder till festivalen.

 

Tack och gonatt från en riktig gnällkärring :((