Så kom äntligen sommaren tillbaka för en dag. Riktigt soligt och fint om än rätt blåsigt. Men det blåser ju å andra sidan jämt här i stan.

Efter en natt som var som vanligt rätt hattig med sömn två timmar, vaken tre, sömn två, så var det ändå en pigg gammal dam som gav sej ut på morgonrundan.

Lättare i benen och mindre ont i axel/armbåge. Så det gick faktiskt under timmen idag ta sej runt och det är ett tag sedan. Visst var jag helt slut efteråt och hade väldigt ont i ryggen men det kändes bra att det gick att spurta på i raskare takt än på länge.

Sen fick jag för mej att vädra sängkläderna och byta i sängen så det blev också dagens arbete. Att göra det är väl inte bästa för ryggen men om jag bara får hjälp med underlakanet går det bra. Nu hade jag ingen hjälp, bad visserligen inte om det heller, så jag gjorde det helt själv och det tog i ryggen trots att jag försökte vara försiktig. Men nu är det fräscht i sängen och jag bad faktiskt om hjälp hänga upp dom tvättade lakanen och bänglade inte med dom själv.

Så efter det var det ryggläge och vila som gällde.

Lite tennisbolltryck på min speciella punkt fick smärtan i benet lätta något. Så mycket att jag t.o.m trodde jag skulle kunna ta en extra runda på kvällen.

Så då dottern var på väg ge sej ut med vovven hakade jag på. Men ack vad jag bedrog mej. Jag var inte alls så alert som jag trodde. Efter endast knappa 500-600 meter fick jag se mej besegrad. Smärtan i ryggen var så intensiv att benen inte alls ville gå mer.

Och hör och häpna …..jag vände om. Jag som oftast kört på ändå oavsett hur ont det tar gav mej. Och tur var väl det. Jag trodde knappt jag skulle ta mej hem.

Det tog så ont att jag helst bara lagt mej ner på stället och inte tagit ett enda steg till.

Men det var bara bita ihop och gå så sakta hemåt. Dottern och vovven fortsatte rundan utan mej. Till vovvens stora protest. Hon ville gå med mej hem istället.

Väl hemma, för jag kom mej hem till sist. Så var det sängen och tablett så jag kunde försöka slappna av lite.

Har även fått en sockerdricks-känsla i högra foten som jag inte haft tidigare. Har haft dålig känsel men inte sån här konstig känsla som att det är bubblor under fötterna. Stortån och främre trampdynan är det som känns mest konstigt.

Förmodligen även det från ryggen, vad annars.

Så än en gång ett steg framåt och två tillbaka.

Jag lär aldrig komma framåt i den takten.

Nu blir det ta sej i kragen och komma upp till allsång i alla fall. Mer än så blir det inte idag. Kanske det blir en bättre dag i morgon och rundan går fint igen. Åtminstone en gång om inte två.

Man får nöja sej med det lilla ibland.

Vi ska även gå ut och äta på restaurang i morgon då jag fyller år och även om jag egentligen slutat fylla år så är det alltid skoj gå ut och äta och slippa laga mat en dag.

Annars är det inte mycket fira , man börjar bli alldeles för gammal för att det ska va kul fylla år.