Var då hos läkaren med min onda hals. Virus precis som jag trodde. Inget man kan behandla. Lite besviken blev jag trots allt. hade hoppats få en dunderkur så jag blir frisk fort och snabbt. Nu blir det vila sej i form. Inte det lättaste. Jag har lite svårt för den biten. Tänker oftast att en liten promenad kan inte skada. Men läkaren ordinerade sängvila tills jag är säker på att feber är helt borta. Så bara lyda och lida =(

Tror att mitt bastubad i fredags gjorde saken värre då jag på lördagen kände mej mycket sämre. Sen en regnpromenad på det som grädden på moset. Inte det bästa med infektion i kroppen. 

Så nu blir det stilla vila och smärtstillande med inflammtionsdämpande istället för panodil i några dagar enligt läkarordination. Sen hoppas att halsen hämtar sej och att det är en virusbaserad halsfluss och inte körtelfeber. För är det det så tar det flera månader innan det blir bra. Håller tummar och tår för att proverna inte visar det. 

Läkaren trodde inte på körtelfeber men tog ett prov ändå. Snabbtestet på halsen visade inga streptokocker så därför sa hon att det var en virus som ska läka själv men det kan ta några dagar till. 

Pust och stön. Jag som är så less redan. 

 

Jobbigt vara så här krasslig då jag i och för sej är van vid ryggläge men då av andra orsaker än infektion. Att ligga pga ryggen är en helt annan femma och den är jag ju van vid. Har inte varit så här krasslig på många år. 

Man börjar nog bli gammal som inte tål barnbaciller. 

Minns att min mamma också ofta blev sjuk då mina barn var krassliga. 

Men vad göra. man vill ju umgås med de små och man vill pussa och krama dom. Helt omöjligt låta bli. 

 

Hoppas nu att det ger sej innan helgen så man kan äta igen och slipper den tråkiga dieten på soppa . Är ingen höjdare det. Men det tar för ont att tugga så bara lida och vänta. 

 

Vilket deppigt inlägg detta blev men ibland är det skönt få gnälla av sej lite. 

Nu en varm dusch och lite varm dryck och en Ipren. Så kanske man känner sej lite lite mer som en "normal" människa. Så normal jag nu kan vara =)

Hoppas kan jag ju alltid. Det är ju hoppet man lever på.

 

Nått bra med hela skiten är att ryggen gillar min stränga vila då den genast smärtar mindre då jag inte är i farten så mycket. 

Men så kan man ju inte leva. Måste ju få leva som andra också så gott det går. Kan ju inte tillbringa restan av mitt eländig liv liggandes i en säng och inget mer. 

Så det blir det inget av. Då infektionen lagt sej ska jag upp och kämpa med promender och annat som gör livet värt att leva.

Smärtan får komma i andra hand. Mitt välbefinnande i första hand. Positivt tänkande.