Så blev det så att jag var tvungen åka till VC IGEN: Halsen vägrar ge sej. Tar så ont nu, i hela ansiktet. I käken , i tänderna och i öronen.

F**n ska det vara så här hela sommaren nu?????
Läkaren som jag träffade idag hajade verkligen till då hon tittade i min hals. ”Oj vilka halsmandlar” var vad hon sa. Hon tyckte dom var väldigt stora och ”fula”. Jag har ju rätt stora då jag alltid haft lätt för att få halsinfektioner. Men nu är dom ”väldigt” stora.

Hade även svullnad på sköldkörteln som hon sa jag skulle hålla kolla på. Äter ju redan Levaxin sen 6 år tillbaka så.

Nu skrev hon ut antibiotika åt mej som jag ska äta i 9 dagar. 2 tabletter idag sen 1 tablett resten av dagarna. Så nu hoppas jag det ska vara slut på eländet. Vill ju inte ligga inne hela sommaren.

Får förresten inte vara så mycket i solen dom här dagarna då medicinen kan göra att man är känslig mot sol. Tur nog är jag ingen soldyrkare som sitter och solar dagarna i ända utan jag föredrar skuggan.

Ta tabletter är jag ju van vid så det går nog vägen. Bara jag blir frisk nån gång så.

Idag skulle vi egentligen åkt till svärmor på fika och träffa Henriks bror med fru som är här nu, dom bor i Sigtuna annars. Men Henrik får åka själv då jag inte är så alert precis. Tror inte jag smittar men är för trött och sliten för att umgås idag.

Om det går ska vi istället åka till en annan bror till Henrik i morgon . Till deras stuga i Pultviken.

Hoppas jag är piggare då . Men det avgör vi nog i morgon. Kan ju vända fort om antibiotikan funkar. Så nu håller jag tummar och tår för allt vad det går.

Vill inte ligga här och må ”piss” längre.

Nu då man har chans att umgås som det brukar vara på sommaren . Då vill man ju inte vara sjuk. Jag är nog ”sjuk” som det är ändå. Och jag är i stort behov av att få umgås lite. Jag träffar ju knappt nån annan än maken och dottern normalt då jag mest är hemma .

Så sällskaps sjuk det är jag. Jag nog mer än andra.

Det är just den biten som är tuffast med allt . Att inte ha nån att prata med. Nån att skvallra lite med. Nån som man bara kan vara med och surra om allt och inget. Det är vad jag saknar mest av allt. Såna gånger längtar jag tillbaka till jobb och mina arbetskamrater. Visst har jag ju dottern och maken att prata med. Men det räcker inte alltid. Jag har ju inget berätta om. Mej händer det ju inget. Jag ligger ju bara här hemma och kan inte annat.

Därför ser jag alltid fram emot att få träffa andra och få surra bort en stund. Så jag hoppas verkligen vi kan åka i morgon för Sigtuna-borna åker hemåt sen.

Känner att jag behöver få komma hemifrån en stund. Men som sagt det får formen visa.