Lördagen börjar med dimmigt ute och luddigt i huvudet. Trött som en seg gubbe då två nätter på rad nu varit usla och trista. Värken i benet har förstört allt vad nattsömn heter och det har inte blivit mer än en 1,5-2 timmar per natt.

Så den tur jag jag hade och fick en natt med drygt 4 timmar är ett minne blott.

 

Nåväl inget gräva ner sej för det . Inget blir bättre för det.

Så igår så tog jag den långa rundan trots allt då jag hade gubben hemma som följeslagare och då vågade jag ge mej i kast med det . För om jag inte orkar har jag ju han som stöd och som kan se till att jag kommer runt ändå.

Det gick vägen även om benen var stumma och mot slutet var det knappt dom ville gå framåt. Väl hemma så blev det slänga sej på värmedyna en stund innan duschen då jag hade blivit rätt kall om baken och fått sån kramp ut i höften.

En het dusch på det och jag var rörlig igen.

Så pass rörlig att vi kunde ta svängen till hantverksmässan som planerat.

Måste ju utnyttja min vinst.

Där fanns det lite smått och gott titta på och jag hittade mej ett par mjuka sköna varma skinnhandskar som jag ska ha då jag promenerar för endast 200 kr. Hppas dom är lika varma som dom var sköna.

Hittade även en fin liten skinnväska som jag blev förtjust i och den köpte då maken åt mej. Gulligt♥

 

Efter mässan for vi och tände ljus på kyrkogården , både till mamma och till Henriks pappa. Är ju allhelgonahelgen nu så.

 

 

För 31 år sedan var det allhelgonahelg just den 6 november och det året ( 1982 ) gifte vi oss.

Fick därför två urtjusiga orkidéer av maken ♥ igår . Han brukar alltid köpa mej blommor då och just orkidéer då han vet hur mycket jag tycker om dom.

 

Jag köpte då en tårta på kondis eftersom jag inte hade ork baka nån så vi skulle ha nått gott till kaffet också. Måste ju fira lite även om det inte är precis rätta dagen , även om det är rätta helgen.

Och sen idag ska vi äta ungstekt kalkonbröst med potatisgratäng och whiskey/pepparsås till.

 

Även i morse tog vi den långa rundan och den gick även om det höll på ta stopp då det var en km kvar. Vet inte om det är psykologiskt men på nästan exakt samma ställe varje gång börjar benen bråka och nästan vägra gå. Känns som om dom går i strejk .

Och då gäller det gå på till det lossnar igen och visa att jag minsann inte tänker stanna förrän jag är hemma. Tjurig som man är och ibland är det nog tur det.

 

Hade sen väldigt ont men det gick inte känna efter då hunden var så smutsig och måste badas. Henrik badade henne och sen blåste jag och kammade henne torr. Ingen bra arbetsställning men fin blev hon och luktade gott igen. För en pudel med smutsig päls luktar inte mumma precis.

 

Blev sen ett hett bastubad för att få stelheten släppa greppet och på det en het dusch. Värme är det som funkar bäst på min stela, styva, värkande kropp.

Lite TENS på det och kanske jag är alert nog för kvällens nöje.

Vi har då planerat ta oss en tur in till stan för att se på Ljusfestivalen som är i stan. Ett ljus i mörkret kan man säga. Vill gärna se det då vi inte kom oss för det förra året. Om nu inte regnet öser ner vill säga, då skipar vi nog det. 

 

Sen får jag hoppas att smärtan inte blir ännu värre för det kan den väl ändå inte bli.....eller?

Igår kväll var det olidligt så jag knappt kunde sitta och se Tv utan var tvungen stå upp mellan varven. Och då jag inte stod upp fick jag ha tennisbollen intryckt hårt i ryggslutet och benet rakt upp. Endast då kunde bensmärtan lätta.

Fick till slut ge mej och stoppa i mej den starkaste tablett jag har

Just nu ligger jag med TENS och försöker få till lite avslappning i den spända ländryggen.

Går sisådär med det men skam den som ger sej. För ge upp den kan jag inte . Den dagen jag ger upp då kommer jag inte upp på benen igen. Därför är det bra gnälla av sej och sen gå vidare .

För livet blir inte bättre än så här .

Bara acceptera och gilla läget. Och hoppas på bättre tider och väder för vädersmärtan just nu är hemsk.