Efter att i tre dagar varit som en blind höna så har jag äntligen fått tillbaka mina glasögon.

Har visserligen gamla glasögon jag använt under tiden men dom duger bara se på håll med . Läsa är helt uteslutet.

Så nu kan jag läsa igen och morgonkaffet slipper bli torftigt då jag vill läsa tidningen samtidigt vid frukost.

Även då jag lägger mej på kvällen ….eller snarare natten kanske jag skulle säga.....så vill jag också läsa en stund . Och det har jag inte heller kunnat göra. Enda som gått är läsa lite via datorn då jag kan få den på lagom avstånd att jag ser texten hjälpligt då mina armar är för korta annars :).

Men nu är dom sagt fixade igen ….. hoppas det håller nu.......och dom lovade att det skulle vara helt genomgånget nu. Så nu får jag väl se om det är så eller om det är som hittills då jag fått gå tillbaka efter bara nån vecka.

 

Dagar som gått sen sist är nu många . En liten sammanfattning kan väl vara på sin plats så jag kommer i fas med mina inlägg. Min terapi vill säga.

 

I söndags så var det farsdag och då skippade jag prommisen . Var inte så fint väder då det kommit snö, inte mycket men tillräckligt för att det skulle rulla tungt. Sen så hade jag ju tänkt ha en middag för att fira farsdag. Andreas och Sara skulle komma och äta med oss. Blev en trevlig stund med dom och Andreas hade med en Whisky till sin gamle far. Mycket uppskattat förstås.

Så det var nog tur vädret spelade mej ett spratt och höll mje inne för ryggen var helt slut efter att stått och donat med maten i flera timmar. Så är det då man vill göra allt själv. Hade kunnat be dottern om hjälp men jag ville hon skulle skotta så Henrik skulle slippa då han ju jobbade och kom hem först till middag.

 

Natten sen den ska jag inte ens nämna. Det förstår nog var och en hur den blev.

Inte mycket till sömn alltså.

 

Morgonen på måndag var det fint ute så då ville jag bara gå en runda. Eftersom maken var ledig efter sitt helgjobb så gick han med. Även han vägrade gå långa rundan med mej. Och än en gång var det nog bra. För det var ju som vanligt inte plogat utan det låg lös-snö på vägarna som gjorde att rullatorn gick tungt.

Man kan ju undra var F*N dom är dom som ska ploga gång- och cykelvägarna. Samma visa som alla andra år vill säga.

Så vi gick alltså endast halva sträckan och innan vi väl kom hem var jag helt slut. Hade ingen ork kvar i varken armar eller ben.

 

Så kvällen blev ett rent He***te . Benet tog fruktansvärt ont och sen i axeln /skuldran efter att fått skjuta på rulllen i snön. Får nog skaffa skidor till den , om det nu fanns få tag i.

Natten sen …..ja vad ska jag säga. Sov jag en timme är det bra.

 

Så hela tisdag var jag som en zombie.

Jäspade hela dagen .

Men eftersom det var ytterligare en fin dag så ville jag ut och gå. Och då blev det den långa rundan. Första gången på flera dagar. Oj så skönt det var . Men tungt då det ännu inte blivit plogat.

Lite bättre ändå då det blivit lite nedtrampat så rullen rullade inte lika tungt.

Men det var på vippen jag inte orkat. Då det var ca 1 km kvar blev det jobbigt. Benen tunga som bly och smärtan i rygg/ben var blixtrande. Vågade inte stanna upp för då hade inte benen gått få fart på nått mer. Kom hem men det var precis.

In i en varm dusch och sen på värmedynan. Då lossnade det lite och sen TENS på det. Då var man människa igen.

Kvällen däremot var inte kul. Satt med benet högt upp i luften mest hela kvällen för det var enda läget smärtan i benet dämpades. Satt väl sen upp till runt tre-tiden innan det blev dags för att försöka få lite sömn. Tog sen ytterligare nån timme innan det lyckades men då sov jag också rätt tungt i runt 2 timmar, inte mer.

Försökte sen få lite mer sömn men det var lönlöst.

 

Vi tog sen en till lång runda på onsdagsmorgonen och det var välgörande. Piggnade till ute i det vackra vädret och det gick lättare och lättare. Var som om benen vaknat till liv efter trädan då jag inte kunnat gå. Kom runt utan missöden och med hyfsat tempo också.

Och det trots att jag var så trött. Men efter rundan så var jag inte så trött mer. Man behöver lite frisk luft och lite sol så här i november mörkret.

 

Då Henrik skulle iväg på jobb på eftermiddagen så hann jag inte få mina glasögon igår. Fick besked om att dom var klara runt tre-tiden och då var han redan på jobbet. Hade kunnat ta bussen in men då jag haft så ont sista tiden ville jag inte utsätta mej för mer utmaningar. Dotter kom hem vid halvfemtiden men då ides jag inte jäkta iväg så jag sparade det till idag. En dag mer eller mindre som blindstyre spelar inte så stor roll.

 

Natten som varit var inte helt usel. Körde länge med TENS och nu med nya elektroplattor som satt fast ordentligt.....man ska ju byta dom då dom börjar lossna …. så fick jag ner bensmärtan ordentligt. Somnade redan runt tvåtiden , det tidigaste denna vecka och sov …..håll i er nu …..till klockan var nästan 7. I hela fem timmar alltså. Antligen berodde det på att jag var helt utmattad eller så var det för att jag lyckades trolla bort den värsta bensmärtan för en stund.

Vilket som så var jag väldigt pigg då jag vaknade.

 

Så det blev en till lång runda, tredje dagen på rad nu, och det gick utmärkt.

Ännu en morgon med vackert vinterväder så det är bäst passa på dom dom hotat med plusgrader och regn framöver.

Benen var väldigt pigga idag och det tog inte alls lika ont som tidigare dar. Så nu får jag passa på njuta en dag att jag klarat rundan utan missöden och utan att det känts jobbigt och tungt. En dag får man vara glad ändå. Bäst inte ta ut för mycket för då jag gör det faller jag platt igen. Men för stunden känns det helt okej. Ont visst men inte ilsket ont.

 

Var sen och fick glasögongen så nu har jag mycket ta igen. Tre morgontidningar bl.a. Ids nog inte läsa alla men skumma igenom blir det nog.

 

 

Så det var en sammanfattning av sista tiden då jag inte sett varken läsa eller skriva.

Nu ska jag bara hoppas på en till natt med god sömn men inte hoppas för mycket. Men få sova var otroligt skönt och jag skulle önska varje natt var så. För man blir dum av för lite sömn har jag läst.

Det stod i en artikel i NSD härom dagen och där menade dom att sömnbrist kan ge samma symtom som en hjärnskada. Hur min hjärna då mår vill jag inte veta. Har nog ingen kvar efter att inte sovit på ett halvår nu. Och sen blir man ju dum av smärta också. Dubbla dumstrutar alltså.