Fick jag sova i natt ??? Nä tror inte det. Sån tur hade jag inte att jag fick sova två nätter på rad. Somnade till nån gång efter klockan 3 i natt och vakande redan efter knappa två timmar. Värken satte in då tabletterna slutat verka så det var bara stiga upp och fylla på med mera.

Försökte sen som vanligt somna om men det gick dåligt. Slumrade till efter nån timmes läsande i en dryg timme till. Så pigg....nä inte ett dugg.

Men det var bara klä sej ändå och ge sej ut på rundan även om regn och rusk hängde hotande i luften. Det kom ett fint dis under rundan men då det var runt noll bev man inte blöt direkt. Därempt hårdnade den oplogade gångvägen vilket var positivt. Gick lättare rulla sej fram med ”Karl-Oskar”.

Knöligt visserligen men inget som störde direkt då man inte sjönk ner. Så nått positivt i kråksången.

Rundan gick utmärkt utan minsta hugg och det kändes bra. Tar visserligen ont ändå men det är jag ju van vid. Det är just hugget som kommer och förstör min framfart då det till slut gör så jag håller på tappa benet.

Så idag slapp jag hugget helt och höll mej varm om rumpan med lång stickad tröja vilket hjälpte bra. För blir jag kall så går benen trögare och sen drar de få muskler jag har ihop sej och klämmer till på nerven extra mycket.

Så även fats jag nu inte var i piggaste laget så var det en skön runda. Fast visst saknades solen som var igår. Enda fördelen idag var att det var varmare.

Bara det nu inte kommer riktigt regn för då blir hela föret förstört. Då kommer det bli blankis och mitt före är borta. För då det är halt kan jag bara inte gå. Vill inte riskera falla med allt det innebär och då det är halt går man och spänner sej vilket sen leder till än mer smärta. Det vill jag inte. Smärtan är nog stark utan det.

Så nu håller jag tummarna för att turen är på min sida och det INTE kommer regn.

Då rundan var avklarad så blev det som vanligt en skön het dusch. Så jag mjuknade lite.

Efter det nån timme med TENS som jag faktiskt tycker hjälper hyfsat bra. Fast jag har fått öka strömstyrkan ordentligt för att känna att den stör ut smärtan. Man ska öka styrkan så den ligger snäppet högre än den smärta man har. Sen vänjer sej kroppen snabbt vid styrkan och då får man öka på igen. Men än har jag en bit kvar till den inte går öka mer.

Eftermiddagen sen blir stillsam då Henrik åkt till jobbet och det bara är jag och vovven hemma. Sen kommer dottern hem och då tänkte vi vara lat och käka pizza till middag. Brukar vara lite så då han jobbar och vi inte behöver tänka på nån matback eller så.

Blir väl sen en stilla TV-kväll med Doobidoo . Hoppas nu smärtan stannar på en lagom nivå så jag slipper ha benet i luften och tennisbollen i ryggslutet. En kväll vore skön slippa det. Och så hoppas jag på lite sömn vad det lider. Kanske före klockan tre , hoppas kan man alltid.

Nån gång ska jag väl ändå få till min sömn och en mer human dygnsrytm. Skulle nöja med med 4 timmar per natt om det vore i ett sträck. Tror det skulle hjälpa mycket. Två är i kortaste laget.

Men man lever på hoppet. Kan inte annat . Och hoppas på ett ljus i mörkret. Nån gång ska väl även jag ha turen på min sida....ELLER??????