För att göra en lång historia kort så ….sova vad är det???? Vet då inte jag. Efter en natt helt utan sömn så kan det vara rätt ordet.

Lite sömn på morgonkvisten blev det trots allt men inte mer än 2,5 timme med avbrott. Så pigg är jag inte . Har visserligen inte varit pigg på sista halvåret så det är väl S K I T samma.

 

Och inte kunde jag ta nån uppiggande runda heller då det är rena isgatan ute med plusgrader och regn igår. Just nu +3 grader så gruset har tinat ner och gör föga nytta. Så här ligger jag nu inlåst i mitt fängelse för vilken gång vet jag inte . Sur och arg och ledsen känner jag mej. Fy vad allt känns trist.

Jag vill ha riktig vinter med vit snö och gnistrande sol och några minusgrader och sen välplogade gångvägar med frostig backe så halkan försvinner. Önsketänkande ? Ja kanske men drömma kan man ju.

 

Men smärtan jag känner just nu är tuff. Jag vet inte ut eller in.

Och då jag inte kan komma mej ut som faktiskt är det enda som får mej glömma allt för en stund är det ännu svårare hantera. Sen då ingen sömn på det och allt är kaos.

 

Men två dagar denna vecka har jag i alla fall fått mej mina motionsrundor. Igår var riktigt riktigt härligt med nollgradigt och sol och bra fäste under fötterna.

Gick så bra att det blev en tid närmare min rekordtid på 58 minuter för 5 km, tog ”bara” 65 minuter igår och det är det länge sedan. Så det var rätt hyfsad sprutt i benen på trasiga tanten.

 

Så efter den rundan var jag på G och efter en het dusch för att få kroppen slappna av lite så bestämde jag mej för att göra några kakdegar. Tänkte bara göra degarna och sen kanske baka ut dom en annan dag. Men då jag väl satt igång så gick allt av bara farten. Det blev tre sorters kakor och eftersom det var degar som jag gjorde i matberedaren så gick det snabbt. Sen var det bara knåda ihop dom och göra rullar som jag sen gräddade och skar i snittar. Snabbt , enkelt och gott. Särskilt ”tupprumporna” var goda. Min farmor och min mamma kallade alltid ändbitarna på rulllarna för just tupprumpor. Såna som vi alltid fick äta upp för dom kunde man ju inte bjuda på ;)

 

Det blev saffranssnittar, pepparkakssnittar och kolasnittar. Nu var ju tanken att jag endast skulle göra lite men då jag ändå höll på gjorde jag allt färdigt och sen var jag lika färdig som kakorna. Men skoj var det då jag verkligen älskar att baka. Visserligen är det inte så många som fikar här så det blir väl ge bort en del. Men det var kul att göra dom. Eventuellt blir det några fler sorter men inte idag.

Idag orkar jag bara inte.

 

Då jag varit vaken hela natten så säger kroppen helt enkelt stopp och belägg. Funkar inte helt enkelt. Det tar ont i varje fiber i kroppen både för baket och för sömnbristens skull. Sen då vädersmärtor på det och då kan ju vem som helst räkna ut att inget funkar.

Inte för att nån kan sätta sej in i hur det känns.

Då smärtan far i hela kroppen som blixtar lite hit och lite dit. Sen en ihållande ilsken smärta från ländryggen ut i höften ner efter benet och ut i tårna . Vem vill ha det så ???

Skulle byta med vem som helst..

 

Men det blir en ny dag i morgon och då hoppas jag på lite bättre ork och lite lite mindre smärta . Helst lite sömn på det och jag är med i matchen igen.

 

Igår kväll fick vi trevligt besök av Sara, Andreas sambo som kom förbi med en krans hon gjort till mej. Den var superfin. Hon vet precis vad jag ville ha och den passade perfekt på platsen jag tänkt ha den. Hon är så kreativ och duktig på sånt här. Som jag själv var en gång i unga år. Nu har jag inte samma energi att göra såna saker så det är bra det finns nån som kan göra det åt en.

 

 

Och då även Veronica är väldigt kreativ och konstnärlig av sej behöver jag bara beställa så fixar dom det jag vill ha.

Så dom yngre får ta över och hjälpa gamla tanten.

När jag var yngre höll jag på med en massa olika projekt.

Jag broderade, jag gjorde tennbroderi, jag sydde i skinn jag sydde kläder och massvis med gardiner, jag målade korgar och sydde lampskärmar. Så visst har jag också haft en kreativ sida men den finns inte mer. Har ingen ork över till det.

Nu går all energi jag har åt till att att mej genom dagarna och övervinna smärtan. Och det är inte det lättaste. Och nu sista halvåret har det varit värre än vanligt och svårare att orka.

Livet är en fest finns det en låt som heter , jag skulle vilja kalla det ”livet är en PEST”.

 

Nu blir det ligga på värme ,sen lite TENS och försöka få bort den värsta toppen.Få udden av smärtan så jag kan slappna av. Kanske få mej en stunds vila också.

Hoppas kan man ju.

För denna dag är en S K I T dag . Men imorgon är en annan dag, hoppet står till det.