Igår mådde jag verkligen rent ut sagt S K I T.....

Ont överallt , tryck i bröstet , svårt att andas, ont i huvudet och massor med hjärnbrus.

Blev varse att kroppen verkligen började säga stopp och belägg . Var bara tvungen få mej lite sömn.

 

Så då kvällen kom var jag väldigt inställd på att jag bara skulle sova lite i natt.

Så jag la mej redan vid 23-tiden , väldigt tidigt för en som annars sitter uppe hela eller halva natten.

Behövde bara se mej själv i spegeln för att inse att det var ett måste gå till sängs.

Gjorde både Mindfullness och andningsövningar för att få kroppen att slappna av så jag skulle ha en chans komma till ro.

 

Tog ändå sina timmar innan det lyckades men under tiden jag inte sov hade jag ändå lampan släckt och försökte tänka positivt, som ju ska vara bra just då man ska sova.

Runt halv 2 tittade jag sista gången på klockan och försökte än en gång somna. Till slut så sov jag.

Jag sov så hårt att jag inte hörde när dottern for iväg eller då gubben kom hem från sitt nattskift.

Vaknade först vid halv 9 -tiden och trodde inte mina ögon att klockan var så mycket.

Jag hade alltså sovit i 7 timmar utan att jag vaknat upp. Helt otroligt.

 

Men pigg då jag vaknade är fel att säga. Jag var om möjligt ännu tröttare kändes det som. Orkade knappt ha ögonen öppna så trött var jag. Så jag gick bara upp och tog min medicin, för nu hade jag dragit över den tiden med 2 timmar så det var hög tid fylla på, det kändes.

Sen kröp jag ner i bädden igen och drog upp täcket under hakan för det var kallt ute. - 15 grader så jag tänkte det var inte så lockande ge sej ut .

Låg väl i två timmar till och bara slappade tillsammans med vovven . Sov inte men vilade. Inget läsa eller dator.

Efter det kände jag mej redo för utegång.

Då först var jag riktigt vaken.

 

Så jag pälsade på mej ordentligt och tog tossar på vovven som har ont i tassarna och så gav vi oss ut. Idag var det bara hon och jag och jag kände mej helt redo för det.

Tänkte att jag har ju gubben hemma sovande om det skulle bli problem.

Otroligt lätta ben idag. Minns inte när det kändes så, men så har jag uselt minne också.

Jag var så pass tuff och alert att jag tog långa rundan.

Det var så skönt trots kylan. Hade varma kläder så frös gjorde jag inte.

Sen kom solen fram en stund också som ren bonus.

 

Rundan tog tid men vad gjorde det. Inget rekord precis men jag tävlar ju inte med nån annan än mej själv. Kändes ändå som en vinst att jag kom runt hela sträckan på egen hand. Utan missöden och utan bärgning.

Konstaterade att det väl tog 20 minuter längre än mina riktigt bra dagar men vad gör det då jag kom fram. Kände mej så mycket piggare och gladare då jag gjort det och nu mådde jag mer som man ska göra.

 

 

Nu mår jag helt klart bättre även om jag inte är helt pigg. Självklart så räcker inte en natt då man inte sovit på så länge , sovit uselt i ett halvår nu. Det behövs mer än så.

Men just idag känns det bra och till och med så att jag känner att huvudet är med och det är inte lika luddigt .

 

Nu får jag väl se hur det blir i kväll och natt men jag ska åtminstone försöka göra som igår. Försöka ge det en chans till att få en till natts sömn. Tänka positivt och försöka med avslappningen. Har tappat den nånstans på vägen och måste hitta dit igen.

 

Sen var det nog lite så att jag blev lite fundersam igår då jag fick sånt tryck över bröstet också. Det har jag inte haft tidigare och det kändes inte alls okej. Ett litet Wake Up Call kan man säga.

 

Sen då dottern kom hem idag så sa hon att det faktiskt syntes på mej att jag sovit.

Så det var positivt.

Har ännu lite huvudvärk kvar sen igår men den är inte lika jobbig som igår. Och jag har inte lika mörkt runt ögonen. Det bidrar till att jag inte ser lika zombielik ut idag. 

Den ”vanliga” smärtan finns också där men den vet jag vad den är så . Huvudsaken är att inget nytt kommer för det var lite läskigt.  

 

Nu fattar jag ju att det förstås inte är så enkelt att nu är allt löst. Men jag har i alla fall haft EN bar dag. Det behövde jag , helt klart.